Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek.
Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.
Th is work has been digitised at Gothenburg University Library.
All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text.
Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the images to determine what is correct.
01234567891011121314151617181920212223242526272829 CM
'RHI Organ för Riksförbundet för hjärt- och lungsjuka
Tema: Organisationshistoria
Toppvinst i RHL-lotteriet 1985
SAAB 900 GL 3-d M5 CC 1985 års modell
De hjärt- och lungsjukas Rikslotteri 1985 - RHL-lotteriet
Dessutom
Svenska Statens Premieobligationer Luxor Radioapparater
Ljuskrona, svenskt smide
Linnevaror, hushållsartiklar mm, mm
Inga väntans tider!
Dragning verkställd före lottförsäljningens början
Försäljningstid 1 april-30 september 1985
Ni ser genast om lotten ger vinst!
10.040 st spännande vinster
till en sammanlagd vinstsumma på över kr 682.000:-
Härmed beställes
st lotter à 5:- att sändas mot postför
skott + porto eller
st lotter à 5:- att sändas varje månad from juni tom sept 1985 mot postförskott + porto.
Dragningslista medföljer gratis.
Vid rekvisition av minst 5 lotter i samsändning - portofritt.
Namn Adress
Var god texta
Frankeras med brevporto
RHL-lotteriet Box 9090
LOTTPRIS 5 KRONOR REKVIRERA NU
Minst en lott till varje familjemedlem
ökar familjens vinstchans!
Status
:
Organ för Riksförbundet för hjärt- ochlungsjuka
Juni 1985 Årgång 48
Ansvarig utgivare:
Bo Martinsson
Redaktör: Gunilla Lockne
Förbundskansli:
Hornsbruksgatan 28 Postadress: Box 9090 10272 Stockholm Telefon: 08-690960 Postgiro: 900011-8
Tryckeri:
Kringel-Offset, Södertälje
Prenumerationspris:
Helår 55:-
Produktionsplan 1985
Manus Annons Distri
Nr stopp stopp bution
7 10 juli 10 juli 10 aug 8 10 aug 10 aug 10 sept
Annonspriser:
1/1-sida 4500 kr 1/2-sida 2300 kr 1/4-sida 1200 kr Omslaget, 1/1-sida 5000kr
Omslagsbild:
En arbetsgrupp i RHL i Krono
bergs län har skrivit ner sina min
nen och samlat dokument om sa- natorieepoken. Lungsotens histo
ria i Kronobergs län är titeln på de pärmar som är resultatet av doku
mentationen. Se artikel sidan 9.
Foto: Stefan Nilsson
TS-kontrollerad upplaga
Bo Månsson:
Att tänka efter...
Iblandärdet behövligt attmanstannar upp ochtänker efter.Man behöverfå distans till saker och ting, få nya perspektiv och nya idéer. Man behöver fokuserasina tankar på hur det har varit,hur detär och hur man tror attdetkommeratt bli
Detärviktigtmed denna eftertanke, specielltfören ideell organi
sation som RHL. Ideella föreningar är ju ”viljeorganisationer”.
Medlemmar har en gång samlats och samlas fortfarande för att man vill något,manvill en förändring till det bättre.
Dåtid För snart 50 årsedan - närmarebestämt den 13 december 1936 - samlades fyralungsjukapå ettcafé i Stockholm förattdis kutera de lungsjukas situation. Detta första organisationsfrö led
de fram till att De Lungsjukas Riksförbund bildades 1939. För
bundet ville förändra socialvården, sjukvården, eftervården och arbetsvärden samt satsapåförebyggandeåtgärder.
Nutid Idag 1985 arbetar förbundet, som vid kongressen 1961 i Göteborg ändrade namn till RHL, till största delen med hälso- och sjukvårdsfrågor ochdå speciellt med hur eftervården skall för bättras för hjärt-, kärl- och lungsjuka samt hur vi som patienter skall få ett ökat inflytandeinom hälso- och sjukvården.
Framtid Detär alltid svårtatt sia om hurframtiden kommer att se ut om 10-15 år.Jag tror attvi inom RHLefter en period avinre organisationsarbete för attgöra lokalföreningarna ännu starkare och bättre skickade att tillvarata medlemsgruppernas intressen, kommer att i ännuhögre grad arbetamedförebyggandeåtgärder, med utbildning och information samt fortsätta vårt arbete med att förbättra sjukvård och eftervård för hjärt-, kärl- och lungsjuka, dvs rehabiliteringen kommer att prioriteras, vilket ocksåomfattar vårt socialförsäkringssystem.
... sånärman tänker efter har RHL alla möjligheterattutvecklas i en mycket positivriktning.
3
Einar Hiller:
Så började RHL
Einar Hiller var med om de år då handikapporga
nisationerna hånades och bespottades av de stora tidningarnas själv- utnämnda lustigkurrar.
1971 avgick han från en mångårig befattning som förbundskamrer i riksför
bundet för hjärt- och lungsjuka. Han kan med sakkunskap berätta om hur sanatoriernas pa
tientföreningar blev gro
grunden till den aktiva handikapporganisatio
nen RHL. Han kan också mot bakgrunden av en aktiv insats på många plan berätta om hur orga
nisationens olika initiativ vuxit fram och förvand
lats till samhällsangelä
genheter.
•-.■t
!■[
/f
Einar Hiller berättar i denna artikel om förbundetshistoria. Artikelnhar tidiga
revarit införd i Status Jul 1974.
\ %,
Lokalföreningarna ordnade egna deklarationsbyråer för medlemmarna.
Det första protokollförda sammanträ det för att bilda ett riksförbund för lungsjuka komtill i Stockholm den 13 december 1936. I mötet deltog fyra personer.De var representanter för li ka många patientföreningar. Dessa gjordedet förstatrevande försöket att åstadkomma förhandlingsrätt utanför sanatorierna. Ett år efteråt bildades De Lungsjukas Eftervårdskommitté.
Redan då spårades i namnet inrikt ningen på socialpolitik.
1939 bildades riksför
bundet som blev RHL
1939 var De Lungsjukas Riksför
bund en realitet och den första kon
gressen kunde hållas detåret.
Förbundetsmotto komatt bli:
PRODUKTIV SOCIALVÅRD Förebyggande åtgärder
Godsjukvård Värdig eftervård Effektiv arbetsvärd ÄR GODSAMHÄLLS EKONOMI
Drift med
organisationerna
Mot denna bakgrund och deklare
rade målsättning kan följande citat från en känd kåsörs beskrivning i en huvudstadstidningomdessaorganisa- tionssträvanden synasvara rena cynis
men:
”När jag sålunda läste att man nyligen bildat De Sockersjukas Förening med uppgift att krävabättredietförhållanden hos statsmakterna och likaså ett De LungsjukasRiksförbund med liknande uppgift så tänkte jag, attvi kunde bilda De Giktbrutnas Allians. - Det är mycket makabert, men omman tänker sej, att en halv miljon herrar och damer, med linkande påkar, vridna armar och krök
ta ryggar tågade fram tillKanslihuset i formligryggskottsparad -.”
Naturligtvis var det inte denna kåsörs meningatt vara cynisk. Han hade till uppgift att med viss ambitionsnivå skriva roandekåserier för sin tidnings läsare. Men avsaknaden av alla nyan
ser i ordvalet visade både en skräm mande och främmande mentalitet
somgenerelltdå råddenär det gällde sjukdomar.
Somen parentes förtjänar omnäm nas att denne kåsör sedermera kom att bli en hängiven och stödjande krafti en avvåralokalföreningar.
Kåsören kunde ju inte kännatill sa- natoriepatienternas motivationer och vilja till samhällsdebatt som basera des på ofta årslånga sanatorieupple- velser. Visserligen hade de drägliga vårdförhållanden med underhållning och muntration i Patientföreningens regi, men dehade ocksåständiga be kymmerför familjen därhemma. De visste hur det var att ständigt vara utan pengar, attintekunna köpa sig en egensak för elementära behov, att inte veta om deskulleorka taeller få ettjobb mera.
Dethördetillundantagenatt en pa tient hade ettjobb attgå tillbakatill eftersjukdomsperioderna.Attha för
månen avsjuklön var en utopi.
Ungdomen var den störstapatient kategorien. En mild pennalism rådde.
Tröstens ord till en nykomling var:
”Det första året är värst.” Fatalismen dominerade. Man ville aldrig visa att man befarade detvärsta. Men samhö
righeten var stark och patientför
eningen var ett sorts kollektiv kurator.
Sanatorierna hade funnits en halv mansåldernär vårtförbund etablera des. Överläkaren var patienternas klockarfar. I sitt förhållande till pa tientföreningen var hans veto gällan
de iföreningens beslut. Besluten gäll
de endast interna förhållanden.
Med förbundets tillkomst utvidga des förhandlingsrätten. Inomvarjesa- natorieregion bildades länsorganisa tioner och lokalföreningar. Det inne bar att patientföreningarnas förhand- lingsbasis kunde kanaliseras till veder
börande myndigheter.
De första reformerna ikravetpåfö rebyggande åtgärder tillkom också ganska snabbt, bl a genom tillsättan
det avkuratorer ochkontinuerlig kon
takt med arbetsvärden redan påsana toriet. En tidig reform var också tillde
landet avfickpengar.
100-talet lokalföreningar på fem år
1943 hade förbundet uppnått en klart progressiv profil. Organisations- underlaget var vittomspännande med hundratalet lokalföreningar och en fortlöpande kontakt med myndighe
terochinstitutioner både påriks-och lokalplanet.
Socialstyrelsens socialvårdsbyrå gav ut till fattigvårdsstyrelser ochand ra myndigheter på förbundets krav an visningar ”att ta särskildhänsyn till de lungsjukas merbehov ifråga om un derstöd mm”.
Sammaår utgav förbundet sin förs
ta upplysningsfolder ”Mot Framti den” som betalades med vårt första statsbidragpå 4000:-.
Detåret startades också denförsta i en långrad av socialvårdskonferen- ser omfattande hela landet. Alltid medlandshövdingen i länetsomord förande. Avsikten med dessa konfe renser varatt få direkt kontaktmed all sakkunskap inom förbundets intresse områden, tex läkare, landstingsleda möter, kommunalt verksamma, riks dagsmän, näringslivets och de fackli
ga organens representanter. Inte bara för vårt förbund utan även förandra handikappförbund blev dessa repre- sentantiva konferenser en pådrivande orsak till att våra gruppers problem kom under debatt och blev föremål för utredningoch åtgärder.
För attskola medlemmarna ordnade förbundet socialvårdskurserfrån 1943. Det var baraBommersviks folkhögskolasom vå gadeta emotdessa kurser. Andraskolor var rädda för TBC-smitta och skylldepåatt deinte hade plats.
Forts nästa sida
[Cl
■-- IHHMH
5
Forts från sidan 5
Omedvetet blevförbundet de facto en föregångareelleråtminstone enva
riant till vad som idag kallas företags demokrati.
Som exempel kan nämnas ombygg
naden av Söderby sjukhus i Uttran.
Detta sjukhus drev en god sjukvård.
Men både personal och patienterha de stora obehag av deotidsenliga och opraktiska lokalerna. Patientförening
en jämtelokalföreningen ochförbun det tog uppöverläggningarmed sjuk
hushuvudmannen. Parterna fick se dan sinarepresentanter i den kommit
tésomtillsattes avstadens sjukhusdi rektion.
En rolig händelse var då ledamöter i Stadskollegiet besökte sjukhuset för att informeras i ombyggnadsplaner- na. I dessa planer ingick att hörsalen lämpligen kunde bli gemensam mat
sal föruppegående patienter. Någon ansåg att man borde avskilja matsalen med en glasväggföratt ”avdela manli
gaoch kvinnliga patienter”. ”Då får vi väl sättaut glasvägg i skogen utanför också”, genmälde Stadskollegiets då varande ordförande, Bertil Eriksson, som var en manmed humor.
Kursverksamheten kom 1943
Man skall tala med bönder på bön
dersspråk och medherrarpå herrars språk, säger ett gammalt ordstäv.
Det räckteintealla gånger att vara en eldsjäl och gå upp till kommunal
gubbarna ochpropsautan att ha kun
skaper om samhällsfunktioner ochso ciala strukturer.
Medinsikten omdettaochnödvän dighetenav att skola vårtfolk startade vi redan hösten 1943 RHLs första so cialvårdskurs på Bommersviks folk
högskola. Dessa kurserkom attpågå kontinuerligt i nära tjugo år. Det var bara Bommersvik som ”vågade” ta emotoss. Andra skolor beklagadenå got krystat att det ej fanns ledig tid etc.
Orsaken till avslaget var naturligt vis bara en: smittoskräcken! Kurserna somimånga år var 14-dagars och kun
de ta emot 40-taletdeltagare blev all tid övertecknade. Studieintresset var enormt ochgav som resultat en stark föreningskader. Här fick mången so cialarbetare sina första insikter i svensksocialpolitik.
Föreläsarnarekryteradespåhögsta nivå. Tex dåvarande statssekretera
renTageErlander. Generaldirektören i Medicinalstyrelsen Axel Höjer och
”topparna”i LO, SAF och AMS samt sakkunniga från olika departement.
Atmosfären på kurserna var laddad närdebatten kom igång efter föreläs
ningarna. Både föreläsare och kurs
deltagarevar sammaeldsjälar.
Egna konvalescenthem
Någon egentlig eftervård förlung
sjuka fanns ej före 50-talet. Den eko nomiskt oberoende kunde hålla sin sjukdom anonym och besöka kuror ter. Den medellösehade inte annan möjlighet än ett knappttillmätt fattig- vårdsunderstödoch en oftast dålig bo stad att klara sin konvalescens på.
Det var därför minst sagt djärva grepp som togs inom förbundsverk- samheten när de första egna konva
lescenthemmen etableradesi slutet på 40-talet. 1956 hade de blivit sju styc kenmed enkapacitet av 40000 vård dagar per år.
Detta åstadkoms avformliga avant
garden av föreningsfolk på olika plat
ser i landetoch som trotssina fysiska handikapp ofta själva deltog aktivt i själva uppbyggnaden och dessutom helatiden pressadesatt skapa de eko nomiska resursernapåolika sättoch frånolika håll.
Detta initiativ av en sjukdoms
grupp att själva skapade resurser för eftervården somsamhället dittills för
summat torde i avseende till propor
tionerna vara unikt för svensk sjuk
vård.
Idag är dessa konvalescenthem an
sedda såsom mönsteranläggningarav samhällsekonomiskbetydelse. De bi drag tillverksamhetensom utgår från landstingen torde av dessa anses som ovanligt förmånligt placeradepengar i relation till landstingens övriga sjuk
vårdskostnader.
På 60-talet kom hjärtsjuka med
I mitten på 40-talet uttalade sig pro
fessor SvenIngvar i Lundom att lung
tuberkulosen under 60-taletskulleha upphört attvaraen folksjukdom. Pro fetian ansågs optimistisk. Men i för
hållande till 40-talet redovisade tbc:n en nedgång med ca 65% i registrerade fall i slutet på60-talet. Det var inte för
bundet som reducerade tbc:n som folksjukdom.Menförbundet agerade aktivt som pådrivarei samhällsdebat
tenförett reformskapande som skulle eliminera sjukdomens sociala vådor både för individenoch samhället. När därför 1961 års förbundskongress be slutade om anslutning av hjärtsjuka var motiveringen inte uteslutande att det fanns utrymmeför nya organisato
riska insatser utan också attdet inom de egna leden alltmera uppdagades hjärtsjukdomarsom följdsjukdom till lungtuberkulos, liksom sedanflera år tillbaka konstaterats med astman.
Samma iakttagelse hade gjorts av fd Svenska Nationalföreningen mot TBC som tidigareän förbundet bytte namn och engagerade sig för hjärt- och lungsjukdomar.
Men gruppen hjärtsjuka skulle kommaattkrävafleraårs nytt pionjä
rarbete för förbundet. Inte minst lo kalt. Därför att de hjärtsjuka kunde intekartläggas kollektivtsom en gång de lungsjuka med sina patientfören
ingar. De hjärtsjuka hade större ano nymitet än de lungsjuka. Mot de hjärtsjukafanns inga fördomar iform av smittoskräck som den lungsjuke hade mötts av. Vad som definitivt bin der de båda grupperna samman är det osynligahandikappet. ■
I
Verkställandeutskottet i De lungsjukas riksförbund sammanträder 1944.Ordföran
devar den tidigt bortgångne Erik Frithiof.
Vi skriver ner sanatorieminnen
I Västerbotten håller RHLs lokalföreningar på att samla in material som berättar om livet på sanatorierna. Medlem mar skriver ner sina eg na och andras sanatorie minnen. I första hand är det minnen från Väster bottens eget sanatorium Hällnäs, men även från jubileumssanatoriet Ös- teråsen i Ångermanland och sanatoriet Sand
träsk i Norrbotten, där västerbottningar också vårdades.
Förutom att intervjua och skrivaner minnensågår man igenom protokoll
från sanatoriernas patientföreningar och från riksförbundets lokalförening ar. Det blir en hel del föreningshisto- ria, men tyngdpunkten skall läggas på sanatorieminnen,har man tänkt.
Det material som lokalföreningar
na var och en för sigsamlar ihop skall sedan bakas ihop och sammanställas av en arbetsgrupp inomcentralorgani
sationen.
Började med cirkel
Av lokalföreningarna har Skellef
teå hunnit längst i arbetet. Där hade manvintern 1984 en studiecirkel i för- eningshistoria. Man läste Sven Lind qvists bok Grävdär du står och Brev
skolansmaterial om dokumentation:
Attfinna det mansöker, Att användaap
parater och Att visa vad man funnit.
Samtliga dessa böcker ger bra tips om hur man skall gå till väga och var man kan få information.
- Vi som deltog i cirkeln hade själva vårdatslångaperioder på sana
torium, därför kändes det angeläget föross att få det vi varit medom ned skrivet, berättar Thyra Markgren, ordförande i Skellefteåföreningen.
- Mångaav oss börjar komma upp iårenoch det hastar därför.
- Ettbra sätt att dokumentera min
nena är att prata in dem på band. Men äldre människor som inteär vana att höra sig själva på bandvill intealltid bli inspelade då de berättar. Då får man anteckna i stället, sägerWalter Lindbergh, en aveldsjälarnaiSkellef- teåföreningens arbete med att doku
mentera.
Magra handlingar
- Istudiecirkeln började vi med att läsa gamla protokoll.
- Tyvärr är protokollen och verk samhetsberättelserna ganska magra.
De berättar inte så mycket om denytt
reverksamheten. Kanskevar desom skrevalltför blygsamma då detgällde sinaegna insatser. Vi vetju att det ut-
Hällnässanatoriet gavimpulser till bildande avlokalföreningar runt om i länet. Thyra Markgren och WalterLindbergh visar dettamed sitt föreningsträd.
fördes betydligt mer arbete än vad som framgårav handlingarna.
- Efter att vi i lokalföreningarna i Skellefteå och Vilhelmina kommit igång med att dokumentera anordna
de centralorganisationen en vecko
slutskurs i samarbete med ABF där vi pratade om hur vi som varit på sanato rium skulle kunnabevaravår historia, berättar Thyra Markgren. Vi kom då överens om att varje förening skulle samla in material för sig. Sedan skulle centralorganisationen knyta ihop och ge materialet den form som kan vara lämplig.
Mest egna minnen
- Det mestamaterialet vi samlat in iSkellefteå är våra egna minnen.
- Vi försökte få kontakt med så många sommöjligtav dem som varit på sanatorium. Men det var ganska svårt, eftersomvii mångafallbara ha denamnen attgå efterochmånga av dem hade flyttat,bytt namn osv.
- När vi i studiecirkeln pratadeom sanatorietiden var det så många min nen som väcktes till liv. Detfanns så mycket roligt att komma ihåg ochbe rätta och därför hann viinte med så många frågor varje cirkelgång, säger ThyraMarkgren.
Patientföreningarna
- Det som slagit migdå vi tillsam mans gått igenom minnena och fo
tona äratt patientföreningarna påsa natorierna hade så många och varie
rande aktiviteter som de hade, säger Walter Lindbergh. Thyra Markgren hållermedom det ochberättar att pa
tientföreningenpå Hällnäs drev en af fär, vars överskott tillsammans med medel från julinsamlingenbla använ
destill inköp avböcker, radioappara
ter, grammofonskivor, filmprojekto rer och liknande för allas trivsel och utveckling.
Ekonomiska bidrag
Men ur överskottet från affären kunde också enskilda patienter få hjälp, bland annat ekonomisktbidrag till hemresa vid permissioner, jular mm. Julklappar till barnen finansiera des också med medel därifrån. Det fanns barn somgick hela sin skoltidpå sanatorium.
- Permissionerförekom intepå30- talet, och på 40-talet var de fortfaran de ovanliga. Och även om man fick permission såhade manofta inte råd att åka hem. Ekonomisk hjälp från patientföreningenvar oftaenda möj ligheten.
Patientföreningen betydde oerhört mycket förpatienternas trivsel. Den hade bl a en egen patientradio som sände egna önskeprogram,både pro gram med andlig musik och med världslig musik.
Fester och utflykter
Föreningen ordnade också luciafes
ter, julfester, revyer och andra glada tillställningar.Sommartid anordnades utflykter.
- Jagminnsbland annaten utflykt till Vindeln, där det fanns dansbana.
Inteens dåvi varpå utflyktfick ”tysta turen” hoppasöver. Vihade filtar med oss och hade ”tysttur” i detfria.
- Det är mycket man minns som jämfört med dagens vårdrutiner ver
kas speciellt och ibland lite komiskt.
Veckovägningarna för att se om vi gått upp ivikt, magsköljningarna, lä- karronden då de patienter som orka de varauppe stod i givakt och de som lågtillsängsfaktisktlågigivakt. Res pekten för läkarenvar stor på den ti den.
Många patienter hade fotografe ring som hobby och framkallade och kopieradesjälva bilder. Det är tillstor glädjeföross att hasådana fotonkvar.
Historia en dag
- Ingen av oss tänkte dåpå att det vi var med om skulle vara historiaen dag. Vi glömmernog också attdet vi göridag ärhistoria imorgon, påpekar Walter Lindbergh.
- Det material visamlatinhandlar mest om Hällnäs sanatorium,förkla
rar Thyra Markgren. Det enda som fanns i Västerbotten. Men många västerbottningar vårdades också på jubileumssanatoriet Österåsen och på Sandträsk i Norrbotten. Därifrån har vi också med minnen.
- Vi harlånat dagböcker och klipp
böcker och fått ihop mer material än vihade vågat hoppas på. I en källarlo kal i Umeå harvi samlat alltvifunnit ochdet är en heldelatt ösa ur.
- Det kommer nog att tatid innan sammanställningen blivit klar.
- Vi hoppas bara att alla får vara friska såatt jobbet att samla in ochdo kumentera kan fullföljas.
Textochfoto: Gunilla Lockne
Hässle
Ett forskningsföretag i Astrakoncernen
Av Hässlesdrygt 500 anställda arbetar närmare 400med forskning ochutveckling av nya läkemedel.
Verksamhetenhar en utpräglat internationellinriktning.Av dentotala omsättningen, som 1984 inklusive licensförsäljning
uppgick till tre miljarder, utgjordeutlandsandelenöver 90%.
AB Hässle /
43183 Mölndal, Tel. 031-67 6000
