Bilderbokens text och bild i
samspel
– En studie av Tove Janssons Hur gick det sen? -
boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My
Södertörns högskola | Institutionen för kultur och lärande
Kandidatuppsats 15 hp | Litteraturvetenskap | Höstterminen 2014
Abstract
The Picture book - text and image in interaction. A study of Tove Jansson's picture book: The Book About Moomin, Mymble and Little My
This study examines Tove Jansson's picture book The Book About Moomin, Mymble and Little My, to show relationships between text and image in the narration of the story. This is done through an analysis based on Ulla Rhedins dissertation The picture book - towards a theory where the conclusion is that the picture book as book medium can be divided in three different picture concepts. The various concepts are; the epic picture book, the expanding text as well as the genuine picture book. This study has performed a text and image analysis showing that the image colors, the different spreads, landscape scenes and characters' placement, et cetera play a role in placing the picture book in its concept.
Tove Jansson used more than text and image to work out the story of the Moomintroll, Mymble and Little My, there are holes in the picture book that have an important role, which the analysis will show. According to the analysis performed in this study The Book About Moomin, Mymble and Little My is a good example of the genuine picture book.
Keywords
Innehållsförteckning
Abstract ... 1
Innehållsförteckning ... 2
Inledning ... 3
Disposition och avgränsning ... 4
Begreppsdefinitioner ... 5 Syfte ... 6 Frågeställning ... 6 Teori ... 6 Metod ... 9 Tidigare forskning ... 10
Tove Jansson som bilderbokskonstnär ... 11
Vad är en bilderbok? ... 12
Bilderbokens historia ... 14
Analys ... 15
Handlingsreferat ... 15
Komposition och association ... 16
Bokens färger ... 17
Hålen ... 19
Teater med kulisser och scener ... 21
Rörelse och tid ... 22
Texten ... 22
Sammanfattning och slutsats ... 24
Inledning
Min förförståelse kring bilderboken som bokmedium är att texten och bilden genom ett samspel bygger en helhet i berättelsen som förmedlas. För att svara på frågan hur detta samspel mellan text och bild ser ut krävs en analys av bilderboken. Min nyfikenhet på bilderboken som något mer än bara lättläst litteratur för barn är stor och jag är ivrig att lära mig mer om bilderbokens uppbyggnad. Därför var det inte svårt att välja ämne inför denna uppsats, det var snarare svårt att hitta den bilderbok jag ville analysera eftersom det finns en uppsjö av bilderböcker av växlande kvalité.
Jag vill med denna studie undersöka hur komplex samverkan mellan bilden och texten i bilderboken verkligen kan vara. Bilderboken är så mycket mer än bara en text illustrerad med fina bilder. Det sker en förändring av synen på bilderböcker och att en bilderbok inte bara behöver vara skriven för barn börjar bli allmänt vedertaget idag. Det dubbla tilltalet i moderna bilderböcker blir vanligare och det blir även vanligare med bilderböcker som riktar sig till äldre barn och vuxna. Den australienska
konstnären Shaun Tan har med bilderböckerna Ankomsten1 och Det röda trädet2 samt
flera andra böcker visat på att bilderböcker kan öppna upp världar för alla åldrar. Men redan Tove Janssons bilderböcker Vem ska trösta Knyttet, Den farliga resan samt Hur gick det sen? - boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My vänder sig till både barn och vuxna, med ett dubbelt tilltal, även om Tove Jansson har haft barnet i fokus då
hon skapat dessa böcker.3 Att en bilderbok kan förmedla många olika former av
berättelser fascinerar mig. Man säger att en bild säger mer än tusen ord och i Tove Janssons berättelser kombineras bilder med bilder i bilden, ord som snirklar sig som mönster och där förekommer rent av uppskurna sidor där nästa uppslag redan spelar en stor roll vid sidorna innan, en kuliss bakom kulissen. Det är magisk läsning och det finns så mycket för läsaren att tolka på flera olika plan.
I denna uppsats har jag valt att begränsa mig till Tove Janssons bilderbok Hur gick det sen? boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My och tänker låta den boken stå som representant för bilderboken i denna studie. Att jag valde denna bok är för att
1 Tan, Shaun (2010). Ankomsten, Göteborg: Kabusa
2 Tan, Shaun (2011). Det röda trädet, Göteborg: Kabusa
3 Westin, Boel (2013). Tove Jansson: ord, bild, liv [Elektronisk resurs], Stockholm:
den stått sig länge och är lika aktuell idag som då den kom ut första gången 1952. Tove Janssons bilderböcker anses som tidlösa och jag är definitivt varken den första eller sista litteraturvetarstudent som kommer att välja en av Tove Janssons bilderböcker att analysera. En andra sak som spelade in på valet av bilderbok är att Tove Jansson har skapat både text och bild i Hur gick det sen?- boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My. Kan det göra skillnad för berättelsen om författaren också är illustratören? I boken Ord, bild, liv så beskriver Westin hur Tove Janssons konstnärliga process gått till vid skapandet av Hur gick det sen? boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My. I ett brev till förlaget innan utgivning av bilderboken meddelar sig Tove Jansson tydligt om hur hon har tänkt med skapandet av boken. Varje färgsättning och placering av karaktärerna har ett syfte som rör urklippet och hon är därför angelägen om att tillverkningen av bilderboken sker helt enligt hennes
anvisning.4 Ingenting i Hur gick det sen? boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla
My är lämnat åt slumpen, allt har en mening.
Disposition och avgränsning
En genomgång av bilderboksanalysens teoretiska fält samt redogörelse för vald metod görs under rubrikerna teori och metod. Innan analysen redogör jag för Ulla Rhedins syn på bilderboksteori samt redogör för vissa återkommande begrepp som är särskilt knutna till ämnet bilderboksanalys. Uppsatsen avgränsas genom användandet av en bilderbok som analyseras för att belysa bildens och textens samspel. Analysen vilar på Ulla Rhedins teori om bilderboken samt Cavallius analysschema för bilderboksanalyser. För att belysa den moderna bilderbokens olika koncept och hur dessa ser ut idag finns dock inget större värde av en bredare historisk översikt. Däremot är det ett spännande ämne för vidare forskning att titta på bilderbokens historiska utvecklig vad det gäller relationen text och bild.
Begreppsdefinitioner
Berättelsen – Det råmaterial som ligger till grund för berättandet5.
Bildanalys – En analys av bilderbokens bild utifrån färg, placering, miljöskildring,
personskildring samt i relation till textens innehåll, typografi samt placering.
Bilderbok – Ulla Rhedins definition som täcker in samtliga bilderböcker oavsett
vilken kategori de senare hamnar i lyder: ”Med ”bilderbok” avses i denna inledande fas en bok av begränsat omfång som i skönlitterärt syfte vill berätta en historia genom
en kombination av text och bilder, så att det förekommer minst en bild per uppslag”.6
Bilderbokskoncept – Ulla Rhedins tre koncept för att dela upp bilderboken i ett
beskrivningssystem. Det finns en flytande gräns mellan dessa koncept. De tre bilderbokskoncepten är; den episka bilderboken, den expanderande texten samt den genuina bilderboken.
Narration – bilderbokens syntetiska berättande.7
Text – Den text som står i relation till bilden och utgör en skriven framställning av
bokens fiktion vilket har betydelse både estetiskt och litterärt.8 Texten kan ses som ett
element eller en företeelse i bilderboken.9
5 Rhedin, Ulla (2001). Bilderboken: på väg mot en teori, 2., rev. uppl., Stockholm:
Alfabeta, s. 75
Syfte
Syftet med denna studie är att undersöka och analysera text och bild i bilderboken Hur gick det sen?- boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My för att se vad som sker i samspelet mellan text och bild i narrationen, samt undersöka vilket av Ulla Rhedins bilderbokskoncept som den analyserade bilderboken kan tillhöra.
Frågeställning
Vad sker i samspelet mellan bild och text i bilderboken?
Vilken roll fyller hålen i Hur gick det sen?- boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My?
Vilket av de tre bilderbokskoncepten passar den analyserade bilderboken?
Teori
Teoriavsnittet bygger på Ulla Rhedins avhandling Bilderboken på väg mot en teori där Ulla Rhedin för fram tre olika bilderbokskoncept som ska tjäna som idealtyper och ett beskrivningssystem för bilderboksanalys. Hon är tydlig med att påpeka att enskilda bilderböcker kan vara mer eller mindre typiska för de olika koncepten och det är också en kritik som Nikolajeva för fram när hon menar att dessa tre bilderbokskoncept skulle behöva underkategorier för att fånga in bilderböckerna i ett
snävare tolkningsfält10. Ulla Rhedin menar dock att dessa bilderbokskoncept inte ska
ses som absoluta utan ska fungera som idealtyper och som ett beskrivningssystem. Det leder till att enskilda bilderböcker kan vara mer eller mindre typiska för fler av bilderbokskoncepten. Det som Nikolajeva ser som ett hinder i analysen av bilderboken när hon menar att koncepten bör snävas till mer, det ser Ulla Rhedin som
en fördel eftersom de olika bilderbokskoncepten polariseras mot varandra11. Nedan
följer en redogörelse för de tre olika bilderbokskoncepten.
10 Nikolajeva, Maria (2000). Bilderbokens pusselbitar, Lund: Studentlitteratur
Den episka bilderboken har en fullständigt beskrivande text som står fri från illustrationerna. Det finns ingen interaktion mellan bild och text utan illustrationen
visar vanligtvis en bild som ofta är konkret och realistisk-mimetisk12. Texten kan ha
två funktioner, dels förankring då texten beskriver och belyser det vi ser på bilden och därmed hjälper oss att förstå det. Samt avbytet, ett ord-avbyte där texten får en drivande funktion för att föra fram handlingen, och ord och bild ingår i ett komplementärt och jämlikt förhållande. Det kan också vara så att den konstnärliga bilden är allmän och obestämd i sin natur vilket innebär att bilden kan förmedla annat än vad som står i texten. Läsaren får därmed förlita sig på att text och bild hör
samman då de finns på samma uppslag oavsett om bilden går att tolka annorlunda13.
Den expanderande texten innefattar de bilderböcker där texten med all sannolikhet är ” …skriven med tanke på att narrationen är fullbordad först genom bildsättning”14. Textavsnitten i boken ligger till grund för bilden som sätts efter texten, men det är bilden som beskriver karaktärerna, miljön och bygger på så sätt upp det visuella rummet vilket gör att bilden kan beskriva mer och få en djupare karaktärsbeskrivning än den satta texten. Bilden har en påstående form och kan inte ge uttryck för negationer och inte heller för önskningar, drömmar eller tankar. Bilden visar inte heller på processer som inbegriper tid som parallella tidsförlopp, upprepningar eller vanor. Illustratören utgår från det Ulla Rhedin kallar ”det ikoniska momentet i texten”, det som kan gestaltas i bild. Illustratören måste låta sig tolka och
expandera texten för att fullborda narrationen.15
Den genuina bilderboken är Ulla Rhedins tredje bilderbokskoncept och omfattar de bilderböcker som använder sig av bilderboksmediumets möjligheter till olika bildformat på sidor och uppslag och låter det ingå i narrationen. Till exempel kan de olika formaten på bilderna bidra till berättelsen och använda sig av bokmediumets tekniska möjligheter som knep för att föra berättelsen framåt. Ulla Rhedin nämner överklivning som innebär att en mening kan löpa över flera sidor och uppslag och på så sätt nyttja bilderboksmediumet till att bläddra rytmiserande och
med en dramatisk funktion.16 Hon använder Maurice Sendaks bilderbok Till
vildingarnas land17 för att illustrera att bildformatet kan ändra på sig till både storlek
och form för att beskriva Max resa. När rummet vidgas och sväller ut med skog så ökar också Max fantasi. I slutet av boken kan vi med hjälp av bildernas storlek och form förstå att Max resa i själva verket har gått tvärs över hans eget rum och inte över hav och land. Texten och bilden växlar för att bära handlingen och narrationen fortskrider växelvis genom text och bild. Ulla Rhedin påpekar dock att skillnaden mellan bildens samspel med texten under denna kategori är att bilden också ger en större möjlighet till analys genom bilddetaljer på uppslagen. Som exempel kan något i bilden vara överdimensionerat eller borttonat för att trycka på den tematiska tolkningen. Som ett exempel på detta har vi månen i Till vildingarnas land som ändrar skepnad och plats allt eftersom berättelsen berättas och då ger upphov till tolkning kring den detaljen. Kriteriet för den genuina bilderboken är att texten – bilden – och boken som en helhet är det som bär berättelsen. Den fysiska formen på boken, formen på bilderna och hur bilderna är utplacerade är relevant och viktigt för den genuina bilderbokens berättande och text och bild är ovillkorligt beroende av varandra för att narrationen skall komma fram. Ulla Rhedin benämner det som att författare och illustratör samberättar bokens berättelse. Eller om det är en enskild
bilderbokskonstnär så ”bilderboksberättar” hen.18 De tre olika bilderbokskoncepten
flyter delvis ihop och är inte helt lätt att skilja ifrån varandra. Den genuina bilderboken skiljer dock ut sig med sin trimedialitet vilket gör den mer komplicerad än de två andra koncepten. Rehdin går så långt att hon vill påstå:
Man skulle metaforiskt kunna uttrycka det som att dialogen också inbegriper det fysiska rum den utspelar sig i – bokens helhet utgör rum för dialogen mellan text och bild; i rummet utvändiggörs på ett symbolisk-expressivt sätt inre kvaliteter i narrationen.19
Den komplexa triangelrelationen mellan bild, text och bilderbokens helhet blir dialektisk. Till skillnad från de andra två tidigare bilderbokskoncepten som är dialogiska och samspelar mellan bild och text i med växlande verkan.
17 Sendak, Maurice. (2001). Till vildingarnas land, 4. uppl., Stockholm: Bonnier
Carlsen
18 Rhedin 2001, s. 216
Rhedin ser sin avhandling ”Bilderboken – på väg mot en teori” som en avsats mot en gemensam bilderboksteori för bilderboksforskare. Den kritik över de bristfälliga kategorier och avsaknad av tillräcklig bilderboksterminologi som har framförts av bland andra Nikolajeva håller Rhedin med om. Hon har dock förhoppning om att någon kommer att ta sig an det arbetet fram över. Särskilt inom det ”mediumgenuina” kriteriet för den genuina bilderboken är det viktigt att finna nya strukturella och
nydanande begrepp anser Rhedin.20
Metod
Metoden för bilderboksanalysen är hämtad ur Bilden i barnboken där Cavallius
redogör för ett analysschema avsett speciellt för bilderböcker.21 Metoden bygger upp
en analys där det avses att studera det kompositionella innehållet samt se på färgsättning och färgrelationer. Därefter undersöks de formala egenskaperna som mängdförhållanden, rumsliga relationer, rörelse och förvandling. Det bör även göras ett försök för att se om det går att påvisa någon övergripande ordning mellan bilderna och om det finns någon rytmisk växling och/eller dramatisk uppbyggnad av bildsekvenserna i bilderboken. Vidare undersöks bildernas associativa innehåll i samspel med kompositionen samt enskilda bilder och bildsekvensen. Därefter studeras miljöer och karaktärerna för sig och i förhållande till varandra samt om det finns förändringar i miljö och hos karaktärer. Varefter texten analyseras i förhållande
till bildanalysen för att sedan kunna dra slutsatser om boken som helhet.22 Meningen
med analysen är att kunna svara på vad boken handlar om på ytan och djupare sett, samt att finna genomgående drag i bilderboken. Denna analysmetod i kombination med Rhedins bilderboksteori kommer att kunna ge svar på studiens forskningsfrågor. Bilderna som analyseras finns som bilaga till uppsatsen. Bilderna i uppsatsen är
publicerade med tillstånd från Moomin characters.23
20 Rhedin 2001, s. 215f.
21 Fridell, Lena (red.) (1977). Bilden i barnboken: On pictures in children's books,
Göteborg: Stegeland, s. 35ff.
22 Cavallius, Gustaf (1977). ”Bilderbok och bildanalys.”, i Fridell, Lena (red.) Bilden i
barnboken, Göteborg: Stegelands, s. 31ff.
23 Den officiella instans som ansvarar för alla upphovsrättsliga frågor kring Mumins
Tidigare forskning
I Bilden i barnboken sid. 61-62 nämner Fridell att samspelet mellan bild och text i den illustrerade skönlitterära boken är mycket bristfälligt analyserat. Trots den mängd bilderböcker som funnits att analysera har de forskare som funnits på området hellre valt att titta på analys av bilder och kronologisk genomgång av olika illustratörers verk. De djupgående analyserna av förhållandet mellan text och bild och försök till att systematisera olika illustrationstyper saknas. Fridell nämner David Blands verk Illustrering av böcker.24 Hon anser att han är konkret och praktiskt inriktad och endast gör en ansats till teoretisk analys i bokens inledning men inget i övrigt. Nutida forskning av bilderbokens text och bild i samspel sker delvis av Nikolajeva och
hennes kollega Carole Scott i USA, samt i Sverige av Rhedin.25 En gruppstudie
utfördes i Tyskland i slutet av 1960-talet där en grupp forskare från olika discipliner samlades för att studera bilderboken. Den studien utgår ifrån litteraturvetenskapliga, konstvetenskapliga, pedagogiska samt psykologiska aspekter och gavs ut i en
antologi, Aspekte der gemalten Welt.26 Denna studie ska enligt Rhedin ha varit den
som senare inspirerade till den svenska antologin Bilden i Barnboken i redaktion av Fridell. Ett annat stort bilderboksteoretiskt verk är Words about pictures, the narrative art of childrens picture books av Perry Nodelman, utgiven år 1988.
Sökning bland tidigare forskning på kandidat, magister och masternivå ger främst arbeten som behandlat bilderboken ur ett pedagogiskt och didaktiskt perspektiv. Där ses bilderboken som ett redskap eller verktyg för barnet att lära något av, samt har en moralisk fostrande funktion. Då mitt arbete har skrivits litteraturvetenskapligt så har det främst varit receptiva studier som genomförts och även en hel del studier av bilderbokens handling ur ett genusperspektiv. Det finns också en del uppsatser som utreder bilderbokens utveckling ur ett historiskt fält, men då återigen med ett didaktiskt, pedagogiskt perspektiv. Bilderboken har även undersökts ut ett konstvetenskapligt perspektiv och då främst bildens del i berättelsen samt konstnärliga tekniker.
24 Finns i svensk utgåva 1958
25 Nikolajeva 2000, s. 11ff.
26 Baumgärtner, Alfred Clemens (red.) (1968). Aspekte der gemalten Welt: 12 Kapitel
De stora forskarna på fältet i Sverige inom litteraturvetenskap och bilderboken är Rhedin med avhandlingen Bilderboken på väg mot en teori och Nikolajeva som idag är verksam som Professor på Cambridge University. Den här studien stöder sig till stor del på deras forskning. I slutet av 1970-talet gav svenska barnboksinstitutet ut en bok Bilden i barnboken i redaktion av Fridell. Därifrån hämtas ett analysschema
utformat av Cavellius, som metod för studiens bilderboksanalys.27
Tove Jansson som bilderbokskonstnär
Tove Jansson skapade och gav ut fyra bilderböcker under sin karriär. Samtliga fyra bilderböcker utspelar sig i Mumindalen. Hur gick det sen? Boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My gavs ut 1952 första gången. Vem ska trösta Knyttet kom ut 1960. Den farliga resan utgavs 1977 och 1980 utgavs Skurken i muminhuset. Samtliga bilderböcker har givits ut på flera olika språk och under flera olika perioder. Den fjärde boken skiljer sig från de övriga genom att bilderna är fotografier tagna i Tove Janssons ateljé. En modell av muminhuset byggdes upp av Tove Jansson och hennes bror, Per Olov Jansson, för att fungera som en scen för fotograferingen. De tre målade böckerna skiljer sig också åt genom att den tredje boken Den farliga resan är målad i akvarell och har traditionellt tryckta bokstäver medan de två första bilderböckerna har handskriven text av Tove Jansson själv, vilket spelar en roll i berättelsen genom att förstärka och korrespondera med berättelsens övriga element. Till exempel när Mumintrollet går över kullar så följer bokstäverna kullarnas form och när någon av karaktärerna tar ett skutt så skuttar bokstäverna likväl. Texten i Den farliga resan ligger fast i nederkant av uppslagen medan texten i de andra två bilderböckerna passas in bland bilderna för att samspela med handlingen och därför återfinns på olika platser vid de olika uppslagen.
Tove Jansson såg sig själv som en målare i första hand, inte som en författare och hon ansåg att hennes berättelser målades fram och skapades genom interaktionen
mellan bild och text och därmed ansåg Tove Jansson att en ny konstart skapades.28
Den dubbla konstnärsidentiteten som Tove Jansson hade i och med sitt författarskap
27 Cavallius 1977, s. 32
28 Westin, Boel (1984)."Bilderbokens estetik. Tove Jansson som bilderbokskonstnär."
samt sin bildkonst möjliggjorde för henne att utgå från en helhet då hon skapade sina bilderböcker, till skillnad från de bilderboksförfattare och bildskapare som delar på uppdraget och som tillsammans skapar ett verk vilket då påverkas av fler individer. Bilderboksskapare arbetar visserligen väldigt olika och ett arbete med en bilderbok kan ske på många sätt. Tove Janssons verk kunde växa fram i en helhet vad det gäller
både bild och text eftersom hon ensam ansvarade för verket.29
Vad är en bilderbok?
Det råder ingen enig uppfattning om vad en bilderbok egentligen är. Det är nog riskfritt att påstå att för den stora gruppen läsare så är bilderboken den första typ av bok som vi läser högt för våra barn. En bok med bilder och text som kan påbörjas och avslutas inom en kort läsperiod. Inom bokförlagen definieras ofta en bilderbok efter dess materiella form, den får inte vara för stor för då blir hanteringen mellan förlag och kund problematisk och bokhyllorna i bokhandeln är för små för att lagra böckerna. Det är inte ovanligt att föräldrar klagar över att boken är ohanterlig för
läsning vid nattningen av barnen om den är för stor.30 Den allmänna förväntningen på
bilderboken är att den ska ha A4-format men avvikande format är accepterat. Där bör
vara 32 sidor och berättelsen bör följa ett bläddringsmönster. 31 Det är ett stort
problem att bilderböcker kan klassificeras som allt mellan pekböcker, faktaböcker, kapitelböcker med många illustrationer, till att vara en bok med ett givet samspel mellan ord och bild. Flera forskare anser att underkategorier till just begreppet bilderbok skulle vara behjälpligt.
Nikolajeva32 skiljer på bilderböcker genom fyra olika grupperingar baserade
på Gregersens kategorisering av olika bilderböcker:
1. Pekboken som har bilder och eventuellt text men ingen berättelse.
2. Bildberättelsen, där bilderna berättar hela berättelsen och är i avsaknad av text eller väldigt få ord.
29 Ibid.
30 Det hände Barnens bokklubb då de skickade ut Björnens sång av Benjamin Chaud.
Boken är 24*37 cm och föräldrar menade att den blev alldeles för stor vid nattning av barnen.
31 Enligt samtal med BonnierCarlsen
3. Bilderbok, där orden och bilderna spelar lika stor roll för förmedling av berättelsen.
4. Illustrerad småbarnsbok där texten står för berättelsen och skulle fungera lika bra utan bilderna.
Nikolajeva betonar också att bilderboken inte är en genre utan att det finns många
olika genrer inom bilderboksmediumet.33
Den typ av bilderbok som jag valt att undersöka i denna studie är nummer 3 enligt kategoriseringen ovan, bilderboken där bild och ord spelar lika stor roll för berättelsen.
Vidare nämner Nikolajeva att en bilderbok har ett betydligt mindre omfång sidor än exempelvis en roman och därför spelar alla sidor inklusive omslagets sidor en roll. Hon menar också att titeln på boken spelar en viktig roll eftersom titeln är en
procentuell stor del av bilderbokens helhet.34
Storleken på bilderboken är inte fastsatt till någon fast storlek även om många förlag använder sig av A4 format. I själva verket spelar storleken på boken en konstnärlig roll för bilderboksskaparen och det är ingen slump om boken är liten eller stor, om den är liggande eller har ett stående format. Det är heller inte ovanligt att bilderboksskaparen använder sig av försättsbladen i boken för att utvidga sitt berättande.
Rhedin menar att bilderboken genomgår en förändringsprocess som bokmedium och att bilderboken är på väg att erövra ett eget konstnärligt område. Tidigare har texten hört till litteraturvetenskapen medan illustrationer och det fysiska arbetet med bilderboken har hört till konstvetenskapen. Detta skulle i så fall innebära att det pedagogiska och didaktiska perspektivet delvis spelar ut sin roll vad det gäller bilderboken som medium. Något som talar för att detta sker är den moderna bilderbokens dubbla tilltal där både barnet och den vuxne finner något intressant i boken. Även det faktum att det kommer ut fler och fler bilderböcker med äldre barn
och vuxna som målgrupp spelar en roll för bilderbokens förändringsprocess.35
33 Nikolajeva 2000, s. 49
34 Ibid., s. 63
Bilderbokens historia
Bilderboken har haft olika nationella stilar och har så fortfarande. Det som redovisas här under bilderbokens historia är den västerländska traditionen ur ett svenskt
perspektiv.36 Bilderboken under 1700-talet riktade sig till barn ur ett pedagogiskt
perspektiv. John Locke nämner Aesopus som lämplig läsning för barn och detta blev en aning problematiskt eftersom Aesopus fabler inte var skrivna för barn och lösningen blev därför att lätta upp texten med bilder. Avsikten var att lätta upp texten samt att göra texten intressant för nyfikna barn.37 En annan typ av bilderböcker var
encyklopedier där bilderna trycktes i kopparsnitt och klistrades in för hand i boken.38
Därefter kom böcker på vers avsedda att roa och underhålla barnen. Även moraliserande verser var populärt och då ur ett sedelärande perspektiv. Böckerna var antingen målade av erkända konstnärer och blev då dyra att köpa eller så var bilderna mer amatörmässigt gjorda men man behöll det dyra pappret för det var viktigt med kvalitet på böckerna. 1819 börjar böckerna tryckas med hjälp av boktryck och trägravyr i England. Bilderna fick färg och den nya produktionen medgav olika format på böckerna. Med den nya produktionen startar nytryck och en större kvantitet
vilket medförde att böckerna blev billigare, men också av lägre kvalitet.39 Den
satir-influerade humorn träder in i barnböckerna och leder till det första dubbla tilltalet i bilderboken, vilket gjorde att både vuxna och barn kunde uppskatta samma bok. Rhedin kallar denna bilderbok för den; ”monografiska humoristiskt anekdotiska versbilderboken i färg” vilken som hon dessutom påpekar under denna tid var kommersiellt lönsam och kan delvis ses som föregångaren till den moderna bilderboken.40
Nikolajeva listar de viktigaste bilderböckerna i historien. Hon inleder med
Comenius, Orbis pictus41 som oftast ses som den första bilderboken, vilket Rhedin
överens om att Sendaks Till vildingarnas land är föregångaren till vår tids moderna bilderböcker.
Analys
Analysen sker genom en genomgång av Hur gick det sen?- boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My.42 Analysen sker genom en närläsning av text och bild samt en undersökning av berättandets påverkan av bilderbokens fysiska form. Arbetet med denna studie avser att placera boken i en av Rhedins bilderbokskoncept samt visa på hur samspelet mellan text och bild ser ut genom att applicera ett analysschema avsett
för bilderbokens form vid närläsningen av bilderboken.43
Handlingsreferat
Hur gick det sen? – Boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My är Tove Janssons
bilderboksdebut och utgavs första gången 1952.44
Ett litet mumintroll bär en mjölkkanna och är på väg hem genom skogen. Vägen är mörk och han skyndar sig för att komma fram snabbt, bort från mörkret. När han tror att han är framme hos sin mamma möter han Mymlan som har tappat bort sin lillasyster My. Mymlan gråter och Mumintrollet vill hjälpa henne att finna hennes syster så tillsammans går de för att leta efter henne. Då möter de Gafsan som morrar åt dem och menar att de stör. De klättrar igenom en svårgenomtränglig grotta utan att hitta lilla My där heller. Därefter möter de en stor Hemul med en enorm dammsugare som de sugs upp i. Lilla My räddar Mymlan och Mumintrollet ändå råder det förvirring kring vem som har räddat vem. Nästa person som de träffar är en filifjonka som de råkar skrämma i sken efter att ha hoppat på henne. De håller utkik efter ett ljust hus för att kunna finna vägen hem till Mumintrollets mamma som väntar på mjölken. Men innan de ser solen så får de ta sig igenom ett riktigt åskoväder med laddad energi från hattifnattar. Med risk för sina liv tar de sig igenom hattifnattarnas hem och springer vidare mot solen. Ovädret ökar med regn och ovädersmoln men i fjärran kan de se solen skina upp. Äntligen är de hemma och de möts av en folkmassa
42 Jansson, Tove (2004). Hur gick det sen?:boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla
My, Stockholm: Alfabeta
som alla är glada och nöjda att de är hemma igen. Muminmamman tar emot Mumintrollet och han räcker henne mjölken som dessvärre har surnat under hemresans gång. Muminmamman vet dock råd och serverar dem saft istället.
Komposition och association
av hålen lyfter fram en del av nästkommande uppslag och interagerar hålet i den aktiva scenen. Ett exempel på detta är uppslaget där Mymlan står med blöta kläder (uppslag 10) och blickar upp mot den värmande solen som värmer och torkar hennes kläder. På det aktiva uppslaget finns bara regn och moln medan solen skymtar genom uppslagets hål och i själva verket finns på nästa uppslag men fyller en funktion redan på uppslag 10.
Bokens färger
Färger har tidigare ansetts höra till konstvetenskapen och det saknas verktyg för att granska bilderbokens färg litteraturvetenskapligt. Det är ändå relevant att titta på hur
färgerna bidrar till att gestalta personer samt hur färgerna påverkar miljöskildringar.45
Färgerna i boken är klara och starka och varje sida utgår från en egen färg. Det skapar kontraster mellan uppslagen och förstärker känslan av scenbytet då Mumintrollet och Mymlan rusar vidare genom berättelsen. Även vad det gäller färgen fyller hålen en funktion eftersom tekniken med hålen gör att vi får två sidors färg på ett uppslag. En färg från den aktiva sidan och en färg via hålet från den efterkommande sidan. Detta skapar en mängd möjligheter för Tove Janssons färgsättning trots att hon använder sig av trefärgstryck så öppnar hålen upp för att hon ska kunna få till ytterligare färg på varje uppslag.46
Det första uppslaget domineras av svarta och mörka gråtoner med röda frukter som kontrast. Vägen är starkt gul och ringlar sig som en solstråle värd att följa till nästa uppslag där vi finner att det mörka rinner av träden och lättar upp stämningen. Det mörka står för det melankoliska medan den gula ljusa vägen står för hopp och visar väg mot den gula solen. Det gula symboliserar Mumintrollets hopp och trygghet från första uppslaget till det näst sista uppslaget där Muminmamman sitter som den vänliga och trygga modersgestalten omgiven av gult. Blommorna skiftar från ofärgade till klart röda allt eftersom Mumintrollet avancerar framåt. På det andra uppslaget tar sig Mumintrollet från det mörka mot det ljusa och stigen som var vänligt gul är nu neutralt vit och det gula stannar kvar bakom Mumintrollet i form av en gul figur på trädet som följer med från föregående uppslag. Figuren visar att Mumintrollet lämnar det trygga bakom sig för stunden för att kasta sig fram mot äventyret. Nu när
45 Nikolajeva 2000, s. 86f.
46 Druker, Elina (2008). Modernismens bilder: den moderna bilderboken i Norden,
verkligen gul och inte orange och det gula står för det trygga, denna gång är de inte lurade utan solen visar sig på nästa uppslag verkligen skina över Muminmamman. De är hemma och de svarta molnen till vänster på uppslaget visar att de har det mörka och oroliga bakom sig. Den trygga mammagestalten sitter i ett kristusliknande gult sken av trygghet. Omgiven av röda kärleksrosor som sträcker sig mellan barnet och modern. Det sista uppslaget som är halvt visar återigen på en ljusblå orolig scen där mjölken upptäcks vara sur. Mumintrollet sitter med blå bakgrund och ser förfärad ut medan Muminmamman försäkrar honom att det trygga består genom att säga att hädanefter dricker de saft. Vilket visas på insidan av omslagets sista sida där Mymlan och My sitter trygga med gul bakgrund och stora leenden.
Hålen
Bilderbokens hål är centrala för berättelsens rörelse framåt. Genom att kika genom hålen så avslöjas delar av vad som ska ske härnäst i handlingen. I detta syfte fungerar hålen som bladvändare och leder oss framåt och vidare i berättelsen. Karaktärerna dras mot hålen men även där rörelsen tillfälligt står still så visar Mumin och Mymlan vart de har för avsikt att gå. Detta sker genom deras kroppars position som är vända i rörelseriktning framåt i boken. Deras blickar är fästa på varandra och oftast i den riktning de planerar att gå vidare genom handlingen. Detta illustreras tydligt på uppslaget där Mymlan och Mumin klättrar på stora klippblock. De har kommit ut ur hålet till vänster och strävar framåt mot hålet till höger. På detta uppslag kan vi också se rörelsen i Tove Janssons text ” …de klättrade och kröp bland dem.” vilket illustreras med orden att de tar sig framåt och även genom att texten svänger upp och ner för att visa rörelsemönstret över klippblocken. Varje uppslags text avslutas också med ”Vad tror du att det hände sen?” vilket aktiverar läsaren till att använda sin
nyfikenhet för att vända på bladet. Detta är en del av rörelsen framåt i boken.47 Det
förekommer fler rörelser i boken än bara den där huvudkaraktärerna för handlingen framåt genom att sträva från hål till hål eftersom att rörelsen även fungerar bakåt. Varken Mumintrollet eller Mymlan tittar någonsin bakåt under sin resa men läsaren har möjlighet att se vad de lämnar bakom sig. Det illustreras tydligt genom uppslaget där Mymlan och Mumintrollet springer elektrifierade från hattifnattarnas hus. Vänder vi oss bakåt och tittar genom luckan till vänster så ser vi lilla Mys silhuett stående. Lilla My visste bättre än att gå in i ett trädhus fullt med hattifnattar och vi får förmoda
att hon istället valde att gå runt trädet för på nästa uppslag är hon med igen. Vänder vi tillbaka bladet och tittar på det tidigare uppslaget så ser vi att lilla My-siluetten fyller en helt annan funktion på det uppslaget. Där står hon hand i hand med Mymlan och kikar bort efter en springande filifjonka. Lilla My fungerar som en egen liten sidoberättelse som inte nämns i texten genom hela berättelsen.
Sidohandlingarna i Hur gick det sen - boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My är flera och utspelar sig både i förgrunden och i djupet på uppslagen. Lilla My nämns visserligen på uppslaget där Mymlan gråter över att ha tappat bort sin lillasyster och Mumintrollet försöker lugna henne genom att säga att lilla My säkerligen bara är gömd av en skurk någonstans i närheten, det är dock bara läsaren som kan se henne. Här avslöjar bilden mer än vad texten ger oss. Läsaren kan följa lilla Mys gömslen och se hennes busiga min medan texten inte avslöjar hennes färd alls. På uppslaget där Mymlan gråter så gömmer sig lilla My bakom burken som Mumintrollet och Mymlan klättrar igenom. När vi vänder blad så ger hålet oss en finurlig lösning eftersom vi fortfarande kan se lilla My på andra sidan burken. Skurken som Mumintrollet funderar över springer tillbaka i boken och lämnas utan vidare förklaring. Detsamma sker med den luftballong som seglar fram på himlen med ett ankare hängande efter sig. Denna luftballong står utan förklaring i bild och text. Vi återfinner denna luftballong i en senare bilderbok av Tove Jansson, Den farliga resan48 och även här nämns en skurk på uppslaget och luftballongen är den
som kommer för att rädda karaktärerna från det hemska som representeras av en skurk.
De urklippta hålen i Hur gick det sen?- boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My är ett exempel på att denna bilderbok bör kategoriseras enligt det genuina
konceptet49 eftersom det är så tydligt att Tove Jansson arbetat med bilderbokens
bilder, hål och text tillsammans. Det är inte en satt text som ska illustreras och inte heller är det bilder målade att sätta text till. Utan text, bild samt de urklippta välplacerade hålen flyter samman och bildar en genuin bilderbok som inte kan skapas på annat sätt. Det är så här Rhedin beskriver den genuina bilderbokens koncept. ”… så här ser berättelsen ut in se, ömsesidigt och gemensamt gestaltad av text och bild i en växelverkande narration.”.
48 Jansson, Tove (2009). Den farliga resan, Stockholm: Alfabeta
Teater med kulisser och scener
Rhedin talar även om bilderboken som teatral scen och menar att bilderboken kan räknas till gestaltnings- och iscensättningsmedierna på samma sätt som opera och teater. Hon medger att detta är svårjämförligt men synbart i hur de olika medierna
tolkar, förtydligar och renodlar bilder och därmed har samma artspecifika uttryck.50
Detta kan ses i Hur gick det sen? – boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My där varje uppslag är som en landskapsscen med utbytbara kulisser och aktbyten med genomtänkta färger och rörelser. Bilderbokens rörelse fungerar inte bara från vänster till höger utan den öppnar upp för ett djup vilket kan få läsaren att svepas med i en scen som talar för sig själv på ett uppslag. De överlappande bildskikten gör detta extra
tydligt.51 Även Westin talar om Hur gick det sen? – boken om Mymlan, Mumintrollet
och lilla My utifrån ett teaterperspektiv där det går att skönja en scen med olika scenbyten.
Hur gick det sen? Boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My är en sprakande bildteater, där litterära och konstnärliga traditioner blandas med moderna tankar inom konst och litteratur. Teatern blev ett arbetsfält med flera möjligheter: författare, scenograf, kostymör och som plats för ordet och bilden
passade den dubbelkonstnären Jansson som hand i handske.52
Även om Westin menar att Tove Jansson hade dessa roller inom produktionen av Hur gick det sen – boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My så ser vi på insidan av omslaget att Tove Jansson låter scenbygget och kulissbyggandet vara en del av bilderbokens handling. När vi slår upp första sidan möts vi av en herre som står i stilig teaterklädsel upptagen med att klippa ut hålen i boken. Han välkomnar oss in bakom pärmarna i bilderboken med en gest där han svänger ut armen som om han håller upp en dörr. Han välkomnar läsarna att klättra in genom det stora hålet i omslaget för att ta del av teatern eller berättelsen. Där möter vi teaterns huvudkaraktärer stående som om de presenterar sig och är redo att ta itu med föreställningen. I slutet av boken på omslagets insida så sitter Mymlan och lilla My tillsammans och dricker saft. Där är hålet runt precis som på pärmens framsida men litet så det är inte möjligt för någon att
50 Ibid., s. 185f.
51 Druker 2008
ta sig ut igenom det. Karaktärerna förväntas därmed att stanna i boken och inte ta sig ut genom den dörr som vi möter på omslagets baksida. På dörren fungerar dock hålet som nyckelhål och nyckeln hänger på kroken. Läsaren är välkommen att läsa boken en vända till precis på samma sätt som en teaterbesökare är välkommen att se föreställningen om igen. Det står ”KOMER! STRAKST” på skylten som hänger över dörren. Läsaren kan inte ta sig igenom berättelsen själv utan behöver vänta in ensemblen.
Rörelse och tid
I början av Hur gick det sen?-boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My möts vi av denna väntan på att teatern ska starta. Två små figurer med orange hår och svarta svansar bänder upp luckan åt läsaren för att kunna ta sig in. Genom hålet ser vi att Mymlan och Mumintrollet står alldeles lugna och de möter läsarens blick för enda gången. De är inte bokens karaktärer utan skådespelare redo att spela bokens karaktärer och agerar därför annorlunda än inne på bokens uppslag. Mymlan har armarna i kors och ser ut att vänta på att läsarna tar plats. Vi kan tänka oss rummet där boken nu kommer att läsas. Där finns en högläsare och flera lyssnare som tar del av uppläsningen. De bildar en publik till den teater som snart ska spelas upp. Vid första uppslaget springer Mumintrollet genom uppslaget mot hålet bland träden. Detta tempo bibehålles genom hela boken till slutet där Mymlan och lilla My sitter och tar det lugnt. Det är bråttom att komma hem till muminhuset på grund av skräcken i skogen som de måste fly ifrån det hemska med lilla Mys frånvaro. Mumintrollet har en iver att vara sin mamma till lags för att överlämna den viktiga mjölken. Mjölkkannan kan ses som en stafettpinne i en stafett där det är bråttom att komma till
mål, eller som en olympisk eld som ska forslas via många hinder.53 Textmängden på
varje sida är rytmisk och poetisk vilket ger en känsla av att texten ska läsas långsamt och inlevelsefullt. Frågan i slutet av varje textstycke ”Vad tror du att det hände sen?” uppmanar till eftertanke innan bladet vänds. Medan bilderna talar för en hög hastighet genom boken så manar texten till lugn.
Texten
Tove Jansson använder sig inte av satt text utan har själv skrivit för hand med en snirklig handstil vilket ger texten en helt annan karaktär än om den vore satt med ett enda typsnitt och storlek. Typografin ger handlingen ytterligare en dimension tack
vare det levande sätt som författaren skriver på. Texten ger läsaren vägledning hur den kan läsas med hjälp av hur texten är estetiskt återgiven. På första uppslaget finner vi ganska små snirkliga bokstäver som antyder att berättaren sänker rösten. På andra uppslaget finner vi ett ”DÅ - …” med versaler, där vi förstår att Tove Janssons intention är att läsaren ska höja rösten, nästan som ett skrämmande BU med högre röst i ett snabbt tonfall.54 Skogen runt Mumintrollet är mörk och trollet är ängsligt vilket avspeglas i texten. Texten är skriven på vers vilket gör läsningen rytmisk och levande. Berättaren tar det lugnt ända fram till frågan ”Vad tror du att det hände sen?” som står skrivet med enbart versaler. Det uttrycker interaktivt en fråga rakt till läsaren/lyssnaren och hänger inte ihop med handlingen. På nästa uppslag blir bokstäverna större och mer självsäkra. Faran är tillfälligt över och det speglas i typografin. När Mumintrollet talar är bokstäverna enkla och versala med undantag av när han säger ”mamma”, då är bokstäverna stora och snirkliga. Varje karaktär får sin egen skrivstil som symboliserar deras karaktär. Till exempel så har Gafsan en spretig och kantig stil vilket passar hennes bitska och snäsiga sätt. Medan Mymlans stil är mjuk och kurvig som passar henne som orolig storasyster. Lilla Mys handstil far åt alla kanter och håll och namnet ”lilla My” skrivs konsekvent med små versaler. Detta passar lilla My som är berättelsens busiga barn som går sin egen väg både metaforiskt och bokstavligt. Muminmammans skrivstil är lite extra snirklig och kännetecknas av att varje j, å, ä och ö har ett hjärta istället för de vanliga prickarna. Den goda kärleksfulla modern som bara vill väl symboliseras med hjälp av hjärtan till och med när hon i slutet av boken höjer rösten och bestämt säger: ”Vi dricker hädanefter saft!!!!!” så är det hjärtan ovan bokstäverna ”i” och ”ä”.55 Typografin visar också händelser, till exempel när orden tar ett skutt när Mumintrollet gör så. Typografin speglar också känslorna hos karaktärerna som när Mumintrollet och Mymlan träffar Gafsan så morrar hon och detta visas genom att ordet ”morrade” skrivs med tjocka versaler. När Mymlan och Mumintrollet ger sig in i hattifnattarnas elektrifierade hus så kan vi läsa:
”Nej hu så hemskt därinne satt blott hattifnatt vid hattifnatt och luktade av åskan bränt (de är elektriska som känt).”
54http://svenska.yle.fi/arkivet/artikkelit/tove_jansson_laser_hela_hur_gick_det_sen_1
00705.html#media=101791 , Datum: 2014-12-15
Detta skrivs med stora, tjocka versaler med större mellanrum mellan bokstäverna vilket gör att läsaren kan läsa av deras rädsla och hur högljudd och flyktrelaterad scenen är. Texten spelar en typografisk illustrativ roll till berättelsen och förmedlar mer än vad som står att läsa. Varje textruta på sidorna har olika placering på de olika uppslagen allt för att passa in i helheten och harmonisera med bilden och framför allt med helheten av bilderboken.
Sammanfattning och slutsats
social samspelsakt i tiden och rummet. Högläsaren dramatiserar det hen läser högt och beroende på hur hen tar sig an text och visar upp bilder så byggs berättelsen upp på olika sätt. Bilderboksteorin ger inte några direkta begrepp till detta scenario men det ses som en del av den metafysikaliska påverkan på berättelsen. Tid, rum, läsaren, lyssnarna och bilderboken påverkas alla av varandra och skapar olika upplevelser varje gång det läses. Paralleller kan dras till teaterkulturen där varje skådespel blir olika beroende på en lång rad olika faktorer som skådespelare, scen, tolkningar av manus med mera.
Den interaktiva delen i Vad hände sen?-boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My är en del av att bilderboken bör se som en genuin bilderbok. Den återkommande frågan ”Vad tror du att det hände sen?” ger läsare och lyssnare möjlighet till reflektion och delaktighet att genom sin fantasi fundera ut vart historien bär. På ett av uppslagen bjuder Tove Jansson till och med in läsaren och lyssnaren till att vara delaktiga i skapandet av bilderbokens bilder.
”En bild av filifjonkan när hon lugnat sig får du rita själv. Tove”
Så står det skrivet ovanför en tom vit ruta avsedd för att rita i. Det är dock inte helt fria händer som läsaren får utan regeln är att det är en lugn filifjonka så Tove Jansson behåller ändå kontroll över bokmediumet.
Bilden och texten samspelar i den analyserade boken men det är mer än bara så. I analysen av Vad hände sen?-boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My så har det visats att typografin är av betydelse. De handskrivna bokstäverna berättar mer än bara det som läsaren kan läsa ut rent bokstavligt. Bokstäverna och orden snirklar sig olika beroende på vem av karaktärerna som talar. Den stående frågan; ”Vad tror du att det hände sen?” står skrivet med tunna versaler på varje sida förutom sista uppslaget.
Både Rhedin och Westin relaterar Vad hände sen?-boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My till teater och skådespelande karaktärer. Varje uppslag ses som en ny kuliss på bilderboksteatern. De som lyssnar till läsarens högläsning är teaterns publik och vi kan skönja hela teaterproduktionen som författare, producent, kostymör med flera.
Det som gör att Hur gick det sen? -boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My uppfyller Rhedins kriterier för ”Den genuina bilderboken” är det samspel som sker mellan text och bild samt att berättelsen nyttjar bilderbokens speciella förutsättningar för att höja upplevelsen av boken ytterligare en nivå. När vi bara lyssnar på bokens text och inte ser uppslagen så förmedlas inte helheten av berättelsen. De små sidospår som inte nämns i texten försvinner från vår upplevelse. Till exempel kommer vi inte att förstå att lilla My varit med i bakgrunden hela tiden när Mumintrollet och Mymlan
letat efter henne. På finska TVkanalen Yles hemsida56 ligger en inspelning av Tove
Jansson där hon läser Hur gick det sen?- boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My och redan på andra uppslaget blir det svårt att förstå textens innebörd. Där står:
DÅ- såg han nånting sticka opp som pryddes av en liten knopp! Nej men vad skorstenen blivit stor På huset där min mamma bor… På nästa uppslag fortsätter texten:
Men det var inte mammans hus Blott Mymlan som i randig blus…
Utan hålet på det andra uppslaget där vi kan skymta som knoppen så kan vi inte förstå hur man kan missta Mymlan för en skorsten. Med hålet och vyn därigenom blir det som texten inte förmedlar tydligt. Bilderbokens text fungerar inte utan dess bilder och inte heller fungerar bilderna utan texten. Hålen gör också att vi kan konstatera att text och bild inte fungerar utan bilderboksmediumet. De urklippta hålen i Vad hände sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?- sen?-
56http://svenska.yle.fi/arkivet/artikkelit/tove_jansson_laser_hela_hur_gick_det_s
boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My är ett exempel på att denna bilderbok
ska kategoriseras enligt det genuina bilderbokskonceptet.57 Det är inte en text satt som
ska illustreras och inte heller är det bilder målade att sätta ord till. Utan det är text och bild samt de urklippta välplacerade hålen som flyter samman och bildar en genuin bilderbok som inte kan skapas på annat sätt.
Vidare forskning
Ett förslag på vidare forskning som vore intressant att titta på är hur bilderboken utvecklats genom historien. Hur ser de olika kategorierna av bilderböcker ut vad det gäller utgivning genom tiderna? Har samspel mellan text och bild alltid spelat roll i bilderboken eller är det en ny konstform inom litteraturen?
Det vore även intressant att titta på det mer intermediala perspektivet på bilderboken som bokmedium. Tove Janssons Hur gick det sen? Boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My har givits ut som en bokapp till smartphone och surfplatta. Det vore intressant att titta på hur det påverkar berättelsen. Det intermediala perspektivet kan även läggas på Tove Janssons bilderbok Vem ska trösta Knyttet? som har animerats och tonsatts av Peter Lundblad för film och givits ut på CD.
Ett tredje intressant förslag till vidare forskning är det transmediala berättandet. Rhedin nämner i En fanfar för bilderboken att hon funderar på om det är just den genuina bilderboken som är den bilderboksform som kommer att utvecklas vidare med hjälp av transmediala berättande. Det innebär att historierna sätts i dynamisk rörelse mellan olika medieplattformer och att historien frigörs från sitt
ursprungsmedium.58 Det är vanligt idag att en bok remedieras, omvandlas och får ny
storlek och form, vilket gör att något sker med ursprungsberättelsen då. Berättelsen
får ”nytt liv ”på det nya mediumets villkor”.59 Hur skulle detta kunna se ut?
57 Rhedin 2001, s. 124
58 Rhedin, Ulla (2013). ”På upptäcktsfärd med bilderboken i nya teoretiska landskap”,
i Rhedin, Ulla., Oscar, K,., Eriksson, Lena (red.), En fanfar för bilderboken!,Lettland: Alfabeta, s. 15-36
Referenser
Baumgärtner, Alfred Clemens (red.) (1968). Aspekte der gemalten Welt: 12 Kapitel über das Bilderbuch von heute, Weinheim
Cavallius, Gustaf (1977). ”Bilderbok och bildanalys.”, i Fridell, Lena (red.) Bilden i barnboken, Göteborg: Stegelands, s. 31-60
Druker, Elina (2008). Modernismens bilder: den moderna bilderboken i Norden, Diss. Stockholm: Stockholms universitet, 2008
Fridell, Lena (red.) (1977). Bilden i barnboken: On pictures in children's books, Göteborg: Stegeland
Jansson, Tove (2004). Hur gick det sen?:boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My, Stockholm: Alfabeta
Jansson, Tove (1980). Skurken i Muminhuset, Helsingfors: Schildt Jansson, Tove (2009). Den farliga resan, Stockholm: Alfabeta Jansson, Tove (2004). Vem ska trösta knyttet?, Stockholm: Alfabeta
Kåreland, Lena & Werkmäster, Barbro (1994). ”Hur gick det sen?: bilderboken som teater : till eller från mamma”, i Lena Kåreland, Barbro Werkmäster Livsvandring i tre akter, s. 13-47
Nikolajeva, Maria (2000). Bilderbokens pusselbitar, Lund: Studentlitteratur Orlov, Janina (2014). ”Hur gick det sen?”, i Opsis barnkultur. 2014:3, s. 46-[49] Rhedin, Ulla (2013). Barnet, bilderboken och högläsaren. En fanfar för bilderboken!, S. 167-[183], Lettland: Alfabeta
Rhedin, Ulla (2001). Bilderboken: på väg mot en teori, 2., rev. uppl., Stockholm: Alfabeta
Rhedin, Ulla (2013). ”För en ny bilderbokskritik”, i En fanfar för bilderboken!, s. 145-165
Rhedin, Ulla (2013). ”På upptäcktsfärd med bilderboken i nya teoretiska landskap”, i Rhedin, Ulla., Oscar, K,., Eriksson, Lena (red.), En fanfar för bilderboken!, Lettland: Alfabeta, s. 15-36
Tan, Shaun (2010). Ankomsten, Göteborg: Kabusa Tan, Shaun (2011). Det röda trädet, Göteborg: Kabusa
Westin, Boel (1984)."Bilderbokens estetik. Tove Jansson som bilderbokskonstnär." i Årsskrift 1983 av Svensklärarföreningen, Trelleborg: Svensklärarföreningen, s. 60-79. Westin, Boel (2011). ”Barnlitteraturforskningens arkeologi”, i Barnboken.
2011(34):1, s. 9-19 Tillgänglig på Internet: http://dx.doi.org/10.14811/clr.v34i1.24 Westin, Boel (2014). Brev från Tove Jansson, Opsis barnkultur, 2014:3, s. 50-[51] Westin, Boel (2013). Tove Jansson: ord, bild, liv [Elektronisk resurs], Stockholm: Bonnier
Jansson, Tove (2014). Brev från Tove Jansson, Stockholm: Norstedt
Internetlänkar:
http://svenska.yle.fi/arkivet/artikkelit/tove_jansson_laser_hela_hur_gick_det_sen_100 705.html#media=101791 Datum: 2014-12-15
Referenser för inspiration
Barnboken. 2005(28):2, s. 41-49 Tillgänglig på Internet:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:sbi-56
