Upplevelsen av att vara skadad vid
idrottande på ett specialidrottsgymnasium med fotbollsinriktning
En kvalitativ studie om upplevelsen att vara skadad vid idrottande på ett
specialidrottsgymnasium och dess påverkan på känslan av sammanhang i idrotten, skolan och det sociala livet
The experience of being injured in athletes on an special sport gymnasium
A qualitative study on the experience of being injured in sports at a special sports gymnasium and its impact on sense of coherence in sports, school and social life
Josefin Broo
Fakulteten för hälsa, natur- och teknikvetenskap
Utbildningsprogram: Idrottsvetenskap med inriktning idrottscoaching Examensarbete 15 hp
Handledarens namn: Henrik Gustafsson Examinatorns namn: Christian Augustsson Datum: 09-06-17
Löpnummer: 37
Sammanfattning
Vid övergången från junior – till senioridrott, och i denna studie övergången från grundskola till att börja elitsatsa på sin idrott vid ett specialidrottsgymnasium, sker en stor ökning av träningsbelastning. En ökad träningsbelastning kan i sin tur ge skador om man inte får en tillräcklig återhämtning. Denna studie fokuserar på upplevelsen av att vara skadad när man går på ett specialidrottsgymnasium, med inriktning fotboll och hur det i sin tur påverkar känslan av sammanhang i elevernas idrottande, i skolan och sociala liv. Utifrån studiens syfte valdes att göra kvalitativa intervjuer med skadade elever på ett specialidrottsgymnasium i Västra Götaland. Genom tematisk analys analyserades den insamlade datan för att få en klar bild av elevernas upplevelse att vara skadade.
Resultatet av studien visar på att eleverna upplever det jobbigt och frustrerande att vara skadade, att skolan påverkats både positivt och negativt men att deras sociala liv inte påverkats samt att de upplever att de fått stöd från tränare, vänner och familj. Det framkom även att några elever var osäkra på om de ansåg det meningsfullt att gå kvar på
specialidrottsgymnasiet, men att de samtidigt tyckte teorin var viktig och att det bidrog till en känsla av sammanhang med elitsatsning på sin idrott och att utbilda sig.
Nyckelord: Specialidrottsgymnasium, nationella idrottsutbildningen, skador, känsla av sammanhang
Abstract
At the transition from junior to senior athletes, and in this study the transition from
elementary school to starting pursuit of their sport at a special sports gymnasium there is a big increase in exercise load. An increased exercise can in turn cause damage if you do not get a sufficient recovery from training. This study focuses on the experience of being injured when attending a special sports school, focusing on football and how it in turn affects the feeling of coherence in pupil´s sports, school and social life.
Based on the purpose of the study qualitative interviews with injured students were chosen at a special sports school in Västra Götaland. Through thematic analysis the collected data was analyzed to get a clear picture of the students experience of being injured.
The result of the study shows that the students experienced it hard and frustrating to be
injured, that the school is affected both positively and negatively, but that their social lives not are affected and that they experienced support from coaches, friends and family. It was also found that some students were unsure if they considered it meaningful to still attend in special sports school, but at the same time they thought the theory was important and that it
contributed to a sense of coherence in their elite investment in their sport and to educate themselves.
Keywords: Special sports school, national sports education, injury, sense of coherence
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 2
2. LITTERATURGENOMGÅNG ... 4
2.1 BAKGRUND ... 4
2.2 TIDIGARE FORSKNING ... 8
2.3 TEORETISK REFERENSRAM ... 9
3. SYFTE & FRÅGESTÄLLNINGAR ... 11
3.1 SYFTE ... 11
3.2 FRÅGESTÄLLNINGAR ... 11
4. METOD ... 12
4.1 DESIGN ... 12
4.2 URVAL ... 12
4.3 INTERVJUGUIDE ... 13
4.4 GENOMFÖRANDE ... 13
4.5 DATAINSAMLING OCH DATABEARBETNING ... 13
4.6 RELIABILITET OCH VALIDITET ... 14
4.7 ETISKT FÖRHÅLLNINGSSÄTT ... 14
5. RESULTAT ... 15
5.1 BAKGRUND ... 15
5.2 SKADOR ... 15
5.3 UPPLEVELSEN AV ATT VARA SKADAD ... 15
5.4 SKADANS PÅVERKAN ... 16
5.4.1 Idrotten ... 16
5.4.2 Gemenskap ... 16
5.4.3 Skola ... 17
5.4.4 Sociala liv ... 18
5.5 MOTIVATION ... 18
5.6 FRUSTRATION ... 19
5.7 ÖVERTRÄNING ... 20
5.8 KÄNSLA AV SAMMANHANG ... 20
5.8.1 Begriplighet ... 20
5.8.2 Hanterbarhet ... 21
5.8.3 Meningsfullhet ... 22
5.9 RESULTATANALYS ... 22
6. DISKUSSION ... 23
6.1 METODDISKUSSION ... FEL! BOKMÄRKET ÄR INTE DEFINIERAT. 6.2 RESULTATDISKUSSION ... 25
6.2.1 Upplevelsen av att vara skadad ... 25
6.2.2 Skadans påverkan på idrotten, gemenskapen, skolan och det sociala ... 25
6.2.3 Motivation ... 26
6.2.4 Frustration ... 27
6.2.5 Överträning ... 27
6.2.6 Känsla av sammanhang ... 28
6.3 FRAMTIDA FORSKNING ... 29
6.4 SLUTSATS ... 30
REFERENSER ... 30
BILAGA 1
BILAGA 2
1. Inledning
När det kommer till idrott och internationella framgångar är Sverige ofta med i toppen trots den lilla befolkningsmängd landet har. En anledning till detta är den svenska idrottsmodellen som går ut på att samhället och idrottsrörelsen tillsammans tar ett ekonomiskt och socialt ansvar för de som elitsatsar på sin idrott, där filosofin är att elitsatsning och utbildning ska gå hand i hand (Lund & Liljeholm, 2012).
Utgångspunkten i den svenska idrottsmodellen har lett till att riksdagen beslutat att skolämnet specialidrott på gymnasiet ska ge ungdomarna en möjlighet att elitsatsa på sin idrott då idrottsrörelsen ska fungera gemensamt med skolsystemet (Lund & Liljeholm, 2012). Det handlar om att skapa vinnare i det långa loppet och att ge de som väljer att elitsatsa förutsättningar i livet efter avslutad idrottskarriär (Svenskidrott, 2016).
Att börja elitsatsa på sin idrott som tonåring och behöva hantera skolan ihop med fler
träningar än man är van vid kan vara jobbigt. Tidigare forskning visar på att förändringen från grundskolan till gymnasiet och att börja elitsatsa inom sin idrott kan vara svår, och av alla dessa ungdomar som gör den satsningen är det bara en liten del av dessa som lyckas. Socialt stöd, copingstrategier samt personlig mognad anses vara viktiga faktorer för att lyckas (Stambulova, Engström, Franck & Linnér, 2013).
Öland (2006) skriver att specialisering överlag inom sin idrott betyder hård träning året om vilket ökar risken för överbelastningsskador och skador. Hassmén, Kenttä & Gustafsson (2009) skriver vidare att hitta den balans mellan träning, tävling och återhämtning som krävs för utveckling och prestation är en av de större utmaningarna för de som elitsatsar på sin idrott.
Så vad händer om man blir skadad under en längre tid eller får återkommande skador när man elitsatsar på gymnasiet? Har det någon inverkan på idrotten, skolan, det sociala livet och förmågan att känna en känsla av sammanhang?
Syftet med studien är att undersöka hur fotbollsspelande ungdomar som är skadade och går på ett specialidrottsgymnasium upplever hur det är att vara skadade och om de känner en känsla av sammanhang i sitt idrottande, i sina studier och sitt sociala liv, trots skada.
Studien är relevant att genomföra då idrott och skador är kopplat till varandra, och med den höga träningsbelastningen som uppstår vid övergången till elitsatsning på gymnasiet ökar
belastnings- och skaderisken. Därför är det viktigt att få en förståelse för hur skadedrabbade ungdomar upplever det är att vara skadade och hur det påverkar deras välmående.
2. Litteraturgenomgång
2.1 Bakgrund
Sveriges riksdag har beslutat att de som vill elitsatsa på sin idrott även ska ha möjlighet att utbilda sig efter avslutad karriär och kunna leva ett normalt liv i samhället. För att göra detta genomförbart har man inrättat skolämnet specialidrott i skolsystemet som samverkar med idrottsrörelsen då det är av nationellt intresse att ungdomar som elitsatsar på sin idrott får möjligheten till att kombinera idrott och utbildning under gymnasietiden (Lund & Liljeholm, 2012).
Specialidrott gör det möjligt att utveckla idrottsförmågan mot eliten i sin idrott. Den berör även de tillvägagångssätt och de vetenskapliga lärobyggnader som finns för utveckling av prestationen (Skolverket, 2014, ämne – specialidrott). Specialidrotten är både praktisk och teoretisk där eleverna bland annat får lära sig att utveckla sin idrottsförmåga, planera,
genomföra och utvärdera verksamheter inom träningsområdet, lära sig om kroppens anatomi och olika processer som sker i kroppen, mental träning samt hur idrottsrörelsen är uppbyggd och dess historia (Skolverket, 2014, ämne – specialidrott).
Endast riksidrottsgymnasier (RIG) och nationellt godkända idrottsutbildningar (NIU) får undervisa i ämnet specialidrott och man kan läsa upp till 700 poäng specialidrott
(Svenskidrott, 2016). Dock skiljer sig RIG och NIU lite från varandra när det gäller antagning. RIG rekryterar elever från hela landet och de har möjlighet att ge
inackorderingsstöd för de som blir antagna om det krävs medan NIU endast har lokal samt regional antagning (Svenskidrott, 2016).
Riksidrottsgymnasierna samt de nationella idrottsutbildningarna leds på olika sätt när det gäller roll- och ansvarsområden. Riksidrottsförbundet bestämmer vilka idrotter och gymnasier som får bli ett RIG och fördelar antal platser som finns. Skolverket ansvarar för
gymnasieutbildningen samt specialidrotten. Huvudmannen som kan vara en enskild huvudman eller kommun är anordnare av utbildningen och har ansvar för att organisera verksamheten där sedan specialidrottsförbunden utvecklar och följer upp RIG-verksamheten.
På de nationella idrottsutbildningarna är det riksidrottsförbundet som stöttar
specialidrottsförbunden och de i sin tur samverkar med huvudmannen eller huvudmännen som ansvarar för utbildningen. Specialidrottsförbunden har även som uppgift att följa upp och utveckla verksamheten. Det som skiljer specialidrottsgymnasierna åt är att
specialidrottsförbundet är mer involverade i NIU än i RIG (Svenskidrott, 2016).
Oavsett om man går på RIG eller NIU har man specialidrott på schemat och studierna är anpassade så att man kan träna och inhämta kunskap på dagtid ihop med meriterade och sakkunniga tränare med spetskompetens inom sin idrott.
”På RIG och NIU ska du kunna kombinera din idrottssatsning med studier i en trygg
elitidrottsmiljö. När du avslutar din elitidrottskarriär ska en utbildning finnas i botten som kan leda till vidare utbildning eller arbete och ett fungerande socialt liv” (Svenskidrott, 2016, s. 1).
Ett förhållandevis nytt begrepp inom idrottspsykologin och den idrottsvetenskapliga forskningen är dubbla karriärer. Dubbla karriärer innebär att en person har en karriär med minst två olika målsättningar som till exempel studier och idrott (Stambulova, m.fl., 2013).
Detta innefattar olika typer av förändringar i olika utvecklingsskeden i individens idrott, studier samt i den psykologiska och psykosociala utvecklingen. Varje övergång som medföljer förändringar hos individen ses som en process och inte som enstaka händelser (Stambulova, m.fl., 2013). Det finns en modell för denna karriärövergång där fokus ligger på krav, resurser, barriärer, copingstrategier och resultatet av en övergång som antingen kan bli misslyckad eller lyckad (Stambulova, m.fl., 2013). ”Modellen visar hur idrottare hanterar kraven som uppstår vid en övergång. Hur effektiv hanteringen är beror på balansen mellan idrottarens resurser och barriär” (Stambulova, m.fl., 2013, s. 12). Dessa resurser kan vara personliga som motivation, kunskap eller socialt stöd från tränare, vänner eller familj men även barriärer i form av brist på socialt stöd eller problem med att hantera dubbla karriärer (Stambulova, m.fl., 2013). Baron-Thiene & Alferman (2015) styrker detta genom att de i sin studie sett att personliga egenskaper, motivation samt vilja spelar en viktig roll för de idrottare som handskas med både skola och sin idrott samtidigt.
Det elever på ett idrottsgymnasium har gemensamt är att alltid behöva ha en balans mellan studier, deras idrottande och sociala liv. Att behöva handskas med dubbla karriärer, det vill säga både en idrottskarriär och att klara av skolan för att kunna utbilda sig efter avslutad idrottskarriär kan vara svårt (Stambulova, m.fl., 2013). Baron-Thiene & Alferman (2015) föreslår att dessa idrottare får specifik psykologisk träning i att hantera de egenskaper som krävs för att klara av situationen de befinner sig i med att handskas med dubbla karriärer.
Det är inte ovanligt att skadade idrottare upplever frustration, ångest, känner sig isolerade och blir deprimerade. Idrottsutövare som genomgår stor livsstress eller förändringar i livet och inte har bra strategier för att handskas med dessa stressorer är mer benägna till att bli skadade.
Fysiska faktorer som muskelobalans, kollisioner, överträning samt fysisk trötthet är de
primära orsakerna som leder till idrottsskador, men man har även sett att psykiska faktorer har en påverkan på om man blir skadad eller ej (Weinberg & Gould, 2011).
Det finns olika definitioner på stress. Weinberg & Gould (2011) definierar stress som en obalans mellan fysiska och/eller psykiska förmågor och Währborg (2009) skriver att
samspelet mellan biologiska, sociala och psykiska aspekter utvecklar stress hos oss människor och utgör ett hot mot vårt hälsotillstånd. Stambulova m, fl. (2013) menar att stress samverkar med flera olika faktorer som kan påverka ungdomarnas upplevelse av dubbla karriärer och om de klarar av att hantera det.
Weinberg & Gould (2011) skriver att socialt stöd har för avsikt att göra ett utbyte mellan minst två personer där avsändaren eller mottagaren ska öka välbehaget hos den mottagande personen och att tidigare studier visar på att socialt stöd kan ge en positiv inverkan på en mängd olika beteenden och känslor, som till exempel rehabilitering efter skada,
copingstrategier vid stress, utbrändhet, fysisk aktivitet och vid prestation.
Saartok (2008) skriver att hur allvarlig en skada är baseras till stor del på en kombination av symptom samt frånvaro från träning eller tävling. Tranaeus (2013) definierar en skada som ett besvär som uppstår vid träning eller match och som innebär frånvaro med åtminstone ett träningstillfälle eller ett matchtillfälle och hur allvarlig skadan är definieras med hänsyn till hur länge man varit borta. En lättare skada definieras med bortavaro i en till sju dagar, en måttlig skada med åtta till trettio dagar och en allvarlig skada med mer än trettio dagar.
Förutom dessa tre kategorier av skada finns det två till: akut traumatisk skada och överbelastningsskada. En akut traumatisk skada kan uppstå med eller utan kontakt och överbelastningsskada skapar problem i de delar av kroppen som har använts för mycket utan tillräcklig återhämtning. Idrottsutövarna klassificeras i dessa två kategorier som skadad fram till dess att han eller hon kan medverka fullt ut vid träning och match (Tranaeus, 2013). I denna studie är definitionen på skada mer än fyra veckor, vilket enligt Tranaeus (2013) är en allvarligare skada.
Då antal träningstimmar ökar markant när man börjar med specialidrott på gymnasiet är risken för belastningsskador och överträning stor. Öland (2006) s. 47 skriver att ”Det är därför intressantare att fokusera på att specialisering generellt innebär intensiv träning året om. I det sammanhanget är det inte ovanligt att unga talanger tränar 10-15 timmar i veckan eller mer.
När ungdomars muskler och skelett utsätts för upprepad stress över längre perioder, ökar risken för överbelastningsskador”. Kroppen anpassar sig till träningsvolym över tid men vid otillräcklig återhämtning eller för intensiv belastning finns risken för negativ överträning och skador. Weinberg & Gould (2011) menar att överträning är en vanlig del i en idrottares karriär för att bli starkare och få ökad prestationsförmåga. De säger också att processen som
överträning innebär är högst individuell och långt ifrån perfekt. Är en adept stressad,
träningsvolymen för hög eller otillräcklig återhämtning kan det bli motsatt effekt som hämmar prestationen istället för att höja prestationen.
En av de större utmaningarna inom elitidrott är att hålla den psykosociofysiologiska processen i träningen, det vill säga att hitta balansen mellan träning, tävling och återhämtning för att få den optimala utvecklingen i prestationen (Hassmén, Kenttä & Gustafsson, 2009). Vidare skriver författarna att överträning och överträningssyndrom är en konsekvens där den psykosociofysiologiska processen är i obalans. ”Begreppen överträning respektive
överträningssyndrom syftar till att göra en tydlig skillnad mellan processen att träna med en hög belastning och konsekvensen att bli bra tränad, dåligt tränad, eller i sämsta fall allvarligt övertränad (synonymt med överträningssyndrom)” (Hassmén, m.fl.,2009, s. 205).
I Weinberg & Gould (2011) kan man läsa om att skadade idrottare kan få hjälp av att höra andra idrottares och deras egna erfarenheter av att vara skadade, som ett sätt hjälpa dem i sin egen rehabilitering, men också att deras egna personliga erfarenheter av tidigare skador spelar roll i att hantera deras nya skada.
Nationalencyklopedin förklarar motivation som ”psykologisk term för de faktorer hos
individen som väcker, formar och riktar beteendet mot olika mål”. Weinberg & Gould (2011) refererar till Sage (1977) som menar att motivation kan definieras som riktningen och
intensiteten hos en satsning. Utan motivation skulle vi människor knappast utföra olika uppgifter eller sträva framåt, därför är motivation väsentligt för oss och framförallt för idrottare (Hassmén, m.fl., 2009). För att kunna rikta ett beteende mot något krävs mål,
intensitet samt uthållighet. Målet är riktningen och kan vilja uppnås i olika stor grad beroende på vad målet är, alltså kan intensiteten påverkas och uthålligheten spelar en stor roll då det handlar om i vilken grad man vill uppnå målet. Givetvis kan riktningen för motivationen variera men uthålligheten och intensiteten är ofta densamma (Hassmén, m.fl., 2009). Hassmén m.fl. (2009) skriver också att det finns tre olika typer av motivation och dessa är inre
motivation, yttre motivation och amotivation. Framträdande hos personer med inre motivation är att de känner glädje i sin uppgift och att lyckas med den, då de själva valt vad de ska utöva vilket i sin tur bidrar till ett fortsatt intresse för den valda uppgiften. Yttre motivation är kopplat till belöning, uppmärksamhet, bestraffning eller andra yttre faktorer som gör att personen fortsätter med sin uppgift, där en konsekvens av detta kan bli att personen i mindre utsträckning får bestämma kring sin uppgift och kan uppleva att det är mindre roligt.
Amotivation är detsamma som ingen motivation alls, det finns varken en inre eller yttre motivation vilket gör det svårt att utföra en uppgift (Hassmén, m.fl., 2009).
2.2 Tidigare forskning
Stambulova, m.fl. (2013) skriver att man vid 15 års ålder börjar specialisera sig på en idrott och att man ungefär ett år efter det börjar med sin elitsatsning inom den idrotten och att en stor del av dessa ungdomar som gör denna satsning har gått en idrottsspecialiserad
gymnasieutbildning. Öland (2006) förstärker detta genom att skriva att man i efterpuberteten (15-18 år) börjar specialisera sig på en idrott.
Tidigare studier har visat på att idrottare använder sig av primära interna resurser samt externt stöd för att hantera övergången från junior-till senioridrott. Övergången mellan junior-och senioridrott är övergången från grundskolan till ett idrottsgymnasium då man börjar sin elitsatsning där. Externt stöd kan till exempel komma från tränare, kompisar och familj. De primära interna resurserna är det idrottaren har inom sig som motivation, färdigheter eller talang (Stambulova, m.fl., 2013).
Malinuskas (2010) har i sin studie sett att större upplevd stress är förenat med minskad livstillfredsställelse hos idrottare med en allvarligare skada än hos idrottare med en mindre skada. Samspelet mellan upplevd stress och uppfattat socialt stöd förknippades mest med minskad livstillfredsställelse för deltagare med en allvarlig olycka samt att de med allvarligare skador kände mer spänningar, ilska och minskad styrka jämfört med de som var mindre skadade. Malinuskas (2010) skriver också att andra forskare har sett att stress har en direkt negativ påverkan på den psykiska anpassningen och att socialt stöd har en direkt positiv effekt på den psykiska anpassning hos skadade idrottsutövare, men även att en skada kan ge ett stresspåslag under en längre tid vilket kan sakta ner rehabiliteringsprocessen.
Stress och skador är relaterade till varandra på ett komplext sätt. I en studie av Smith, Smoll,
& Ptacek, (1990) gjord på 452 manliga och kvinnliga idrottare på gymnasiet (brottning, gymnastik och basket) undersökte man relationen mellan stressiga livsförändringar, socialt stöd från familj, vänner och tränare, copingstrategier och hur många dagar idrottarna inte kunde delta i sin idrott på grund av skada. Man fick fram att livsstress var associerad med idrottsskador i den specifika undergruppen av idrottare som hade lågt socialt stöd och låga copingstrategier (Weinberg & Gould, 2011). Detta indikerar då på att idrottare som har lågt socialt stöd, låga copingstrategier och som upplever stora livsförändringar har större risk för att drabbas av en idrottsskada än idrottare med bra socialt stöd och bra copingstrategier.
I en studie gjord av Madrigal, Gill, Robbins & Wurst (2015) undersökte författarna manliga och kvinnliga rugbyspelares erfarenheter med skador och deras syn på att spela trots att man
har ont eller är skadad. Studien visade på att orsakerna till att spela med skada eller vid smärta handlade om sportens kultur, att man ska ”bita ihop” och spela ändå samt passionen för sin idrott och viljan att spela. Studien visade också på att de enda två orsakerna till att avstå från att spela vid smärta eller skada var om tränarna sagt att man inte skulle spela eller om skadan påverkade ens vardag.
Salim, Wadey & Diss (2015) har i sin studie undersökt hur skadade idrottare med en hög resistens upplevde stressrelaterad utveckling och varför idrottare med en låg resistens är mindre benägna att få sådana fördelar. Med resistens menas motståndskraft, hur väl man kan stå emot eller hantera yttre och inre faktorer. Resultatet påvisade att idrottare med en hög resistens upplevde mer stresstålighet vilket gjorde det möjligt för dem att hantera deras skada och uppleva en positiv påverkan. Dessa idrottare nämnde att de fick fysisk, psykisk och beteendetillväxt. Idrottare med en låg resistens fick däremot ingen positiv tillväxt. Tre framträdande resultat var att dessa idrottare återvände för fort, fick ett återfall i skadan och presterade dåligt på grund av skadan.
2.3 Teoretisk referensram
Känsla av sammanhang (KASAM) är ett begrepp som grundades av professorn Aaron Antonovsky och handlar om hur individer känner sig delaktiga i ett sammanhang som är hanterbart, meningsfullt och begripligt. Han menar att individer kan ha en bra hälsa trots sjukdom om man känner en känsla av sammanhang (Antonovsky, 2005). Denna studie kommer behandlas ur det salutogena perspektiv då känsla av sammanhang är studiens teoretiska referensram.
Det salutogena perspektivet har fokus på hälsans uppkomst. ”Utifrån ett salutogenetiskt synsätt (som fokuserar på hälsans ursprung) ställer man frågan: ”varför hamnar människor vid den positiva polen i dimensionen hälsa-ohälsa, eller vad får dem att röra sig mot denna pol, var de än befinner sig vid ett visst tillfälle?” (Antonovsky, 2005, s. 16). Motsatsen till det salutogena perspektivet är det patogena perspektivet. ”Utifrån ett patologiskt synsätt försöker man förklara varför vissa människor blir sjuka, vad det är som gör de hamnar i en viss
sjukdomskategori” (Antonovsky, 2005, s. 16). Tillvaron är full av stressande faktorer och de flesta av oss människor klarar oss bra trots en hög belastning av stress. Frånser man de stressfaktorer som har en omedelbar verkan på människan kan man inte på förhand säga vilken påföljd de får på hälsan och det är detta perspektivet det salutogenetiska eftersträvar att lösa (Antonovsky, 2005).
Ur det salutogenetiska perspektivet har begreppet känsla av sammanhang kommit fram.
”Känslan av sammanhang är en global hållning som uttrycker i vilken utsträckning man har en genomträngande och varaktig men dynamisk känsla av tillit till att (1) de stimuli som härrör från ens inre och yttre värld under livets gång är strukturerade, förutsägbara och begripliga, (2) de resurser som krävs för att man skall kunna möta de krav som dessa stimuli ställer på en finns tillgängliga, och (3) dessa krav är utmaningar, värda investering och engagemang” (Antonovsky, 2005, s. 46).
Det finns tre olika teman i KASAM och dessa är begriplighet, hanterbarhet samt
meningsfullhet. Antonovsky (2005) skriver att begriplighet handlar om i vilken mån man känner att inre och yttre faktorer påverkar oss individer och hur de gör det. Är faktorerna begripliga, organiserade, enhetliga och tydliga, eller orsakar de ett kaos hos oss?
”En människa med hög känsla av begriplighet förväntar sig att de stimuli som han eller hon kommer att möta i framtiden är förutsägbara, eller att de, när de kommer som överraskningar, åtminstone går att ordna och förklara” (Antonovsky, 2005, s. 44). Det andra temat är
hanterbarhet. Det handlar om i vilken omfattning man känner att de resurser som finns runtomkring är tillgängliga när det behövs och i vilken mån man kan ta emot stimuli och de krav som ställs. Ett tecken på en bra känsla av hanterbarhet är att individen inte känner sig som ett offer vid olika situationer, att livet inte känns orättvist och att man kan hantera och reda ut jobbiga saker som sker då livet ibland är olyckligt (Antonovsky, 2005). Det sista temat är meningsfullhet. Antonovsky (2005) beskriver meningsfullhet som en del i motivationen en individ har, i vilken grad livet har en mening, att de krav och svårighet som uppstår i livet är värda att lägga energi på, att man söker en mening med saker och ting och inte är rädd för att konfronteras med stimuli och på så sätt kunna komma ut på andra sidan med stolthet för det man tog sig igenom.
Känsla av sammanhang är relevant som teoretisk referensram till studien då man vill undersöka hur skadan påverkar elevernas tillvaro och om de upplever livet som begripligt, hanterbart och meningsfullt.
3. Syfte & Frågeställningar
3.1 Syfte
Syftet med studien är att undersöka på vilket sätt skadedrabbade ungdomar som går på ett specialidrottsgymnasium med fotbollsinriktning upplever hur det är att vara skadad och om de känner en känsla av sammanhang i sitt idrottande, i sina studier och i sitt sociala liv, trots skada.
3.2 Frågeställningar
Hur upplever eleverna på ett specialidrottsgymnasium med inriktning fotboll att vara skadade?
Påverkar skadan mer än bara idrotten?
Upplever eleverna att tillvaron är hanterbar, begriplig och meningsfull, trots skada?
4. Metod
Följande kapitel avser att behandla studiens metod, ge en förståelse för intervjuguidens uppbyggnad samt studiens utgångspunkt i det etiska förhållningsätt som finns.
4.1 Design
För att uppfylla studiens syfte och frågeställningar har en kvalitativ ansats använts. Studien har utgått från ett hermeneutiskt vetenskapsideal där förståelse och tolkning är centrala begrepp (Hassmén & Hassmén, 2008). ”Den kvalitativa forskningsintervjun söker förstå världen från undersökningspersonernas synvinkel, utveckla mening ur deras erfarenheter, avslöja deras levda värld som den var före de vetenskapliga förklaringarna” (Kvale &
Brinkmann, 2014, s. 17). Anledningen till valet av kvalitativ ansats var för att man ville gå in på ett djupare och personligt plan samt få mycket information från ett fåtal deltagare
(Hassmén & Hassmén, 2008). Studiens syfte handlar om att få kunskap om deltagarnas personliga upplevelser.
I den kvalitativa ansatsen finns det flera olika sätt att samla in data på. I denna studie är det enskilda intervjuer som är datainsamlingsmetoden då studiens syfte handlar om deltagarnas personliga upplevelser.
4.2 Urval
Urvalsmetoden för att möta studiens kriterier blev ett handplockat urval. Med handplockat urval menas att studiens deltagare handplockas då de med största sannolikhet kan ge den information man vill ha med hänsyn till studiens syfte (Hassmén & Hassmén, 2008).
Urvalet till de enskilda intervjuerna bestod av två kvalifikationer för att kunna delta i studien.
Deltagarna skulle gå på ett specialidrottsgymnasium och ha varit skadade i mer än fyra
veckor. Då denna studie utgår från Tranaeus (2013) definition av skada valdes en skadeperiod på minst fyra veckor. Målet med antal deltagare i studien var sex till tio stycken, där varje deltagare skulle intervjuas enskilt. Totalt blev det åtta enskilda intervjuer. Anledningen till detta antal var för att uppfylla en mättnad i studien (Smith & Osborn, 2003). En av lärarna på den gymnasieskola i Västra Götaland där studien är utförd kontaktades av studiens författare och plockade sedan ut åtta elever som matchade kriterierna. Det var tre flickor och fem pojkar i åldern 16 till 18 år som deltog.
4.3 Intervjuguide
I studien användes semistrukturerade intervjuer, även kallat halvstrukturerade intervjuer.
Denna intervjukonstruktion användes då det finns bestämda frågeområden med både öppna och stängda svar och där det finns möjlighet för flexibilitet och följdfrågor (Hassmén &
Hassmén, 2008). Denna konstruktion på intervjuerna är bra då man kan anpassa till individen och få en mer personlig vinkling på deras upplevelser.
Intervjuguiden utformades utifrån studiens syfte och frågeställning. Teman gjordes utifrån studiens tre frågeställningar och dessa var bakgrundsfrågor, skador, upplevelsen av att vara skadad samt KASAM. Utifrån dessa fyra teman skapades underkategorier i upplevelsen av att vara skadad och KASAM. Underkategoriernaategorierna i upplevelsen av att vara skadad var upplevd påverkan på idrottandet, skolan och sociala liv. Kategorierna i KASAM var
begriplighet, hanterbarhet samt meningsfullhet.
Teman och frågor i intervjuguiden framkom efter läsning av tidigare forskning samt under handledning med lärare. En pilotintervju genomfördes för att säkerställa intervjuguidens kvalité och upptäcka eventuella svårigheter eller problem (Smith & Osborn, 2003). Vid pilotintervjun uppstod det inga oklarheter, så inget ändrades inför intervjuerna till studien.
4.4 Genomförande
Innan intervjuerna skedde hade en av lärarna på gymnasieskolan plockat ut åtta elever som mötte studiens kriterier för att delta. De första sex enskilda intervjuerna skedde under skoltid för eleverna i ett rum inomhus, vid en träningsanläggning utomhus. Anledningen till att intervjuerna hölls där var för att det var mest tillgängligt samt att eleverna skulle vara i en miljö där de kände sig bekväma (Kvale & Brinkmann, 2014). Innan starten av varje intervju gavs ett informationsbrev ut till deltagaren där information om studien, dess syfte och de etiska kraven fanns med. Brevet skulle sedan signeras för att säkerställa att deltagaren förstått och tagit till sig informationen. De två sista enskilda intervjuerna skedde i en lektionssal i idrottshallen på gymnasieskolan. Intervjuerna tog cirka 15 minuter och spelades in med hjälp av en app i författarens Iphone. Intervjuerna började transkriberas under samma dag och färdigställdes några dagar efteråt.
4.5 Datainsamling och Databearbetning
Datainsamlingen skedde genom enskilda intervjuer där intervjuerna spelades in för att lättare kunna transkribera och bearbeta datan. Genom kodning, meningskoncentrering,
meningstolkning samt kategorisering har datan bearbetats för att skapa en överblick av resultatet i studien (Kvale & Brinkmann, 2014).
4.6 Reliabilitet och Validitet
När man utför en studie är det viktigt att tänka på om det man får fram är tillförlitligt samt om man har undersökt det studien är avsedd att undersöka. Det handlar om reliabilitet och
validitet (Hassmén & Hassmén, 2008).”När det gäller mätningar handlar reliabilitet i stor utsträckning om uppenbarhet” (Hassmén & Hassmén, 2008, s. 122). Detta innebär att resultatet ska bli detsamma vid likadana förutsättningar varje gång man gör om testet.
Validiteten handlar om att man verkligen mäter det man avser att mäta, att man lyckats ta fasta på det studien avser att ta reda på ” (Hassmén & Hassmén, 2008). Dessa förklaringar för reliabilitet och validitet är mer inriktat på den kvantitativa forskningsmetoden.
Då denna studie är av kvalitativ ansats är validiteten det som kan påverkas mest. Vid intervjuer kan deltagarnas svar ändras om man skulle göra om samma intervju tätt inpå den första, vilket gör att reliabiliteten kan bli relativt låg men det är inte något man kan påverka i lika stor grad som med validiteten. Validiteten går att påverka om man ser till att
mätinstrumentet mäter det som studien avser att mäta, det vill säga att mätinstrumentet håller en hög kvalité. För att försäkra sig om att denna studies mätinstrument hade en hög validitet utfördes en pilotintervju innan de riktiga intervjuerna skulle ta vid. Pilotstudien utfördes för att försäkra att frågorna hade hög kvalité och uppfyller studiens syfte, att de ställs i en följsam ordning samt att bidra till att intervjuaren fick övning inför de kommande intervjuerna, vilket enligt Smith & Osborn (2003) anses höja studiens kvalité.
4.7 Etiskt förhållningssätt
Vid forskning och studier är det viktigt att det går rätt till, man ska följa forskningsetiken och de krav som finns (Vetenskapsrådet, 2002). För att följa de etiska kraven kontaktades först en av lärarna på specialidrottsgymnasiet där studien utfördes för att få samtyckte till att studien fick utföras hos dem. Vid intervjuernas utförande informerades eleverna skriftligen om studiens syfte, att deras deltagande är frivilligt och att de fick avbryta när de ville. Alla elever var 16 år eller äldre vilket medförde att målsmans samtycke ej behövdes. Eleverna
informerades även om att inga personliga uppgifter nämns i studien så att de ej kan kopplas ihop med studien, detta för att det ska vara säkert för dem att delta och att all den information de ger endast används ur ett forskningssyfte. Efter att eleverna läst informationsbrevet fick de även signera att de läst och förstått vad som stod. Se bilaga 1. Vid analys togs personliga uppgifter och egenskaper bort som kan knyta eleverna till studien och allt de berättat har endast använts för studiens syfte.
5. Resultat
Resultatet i denna studie omfattar det intervjumaterial som har insamlats under de åtta enskilda intervjuerna med eleverna. Resultatet redovisas utefter sju olika teman: bakgrund, skador, upplevelsen av att vara skadad, skadans påverkan, motivation, frustration,
överträning samt KASAM. I temat skadans påverkan finns det fyra underkategorier och dessa är idrotten, gemenskap, skola och sociala liv.
5.1 Bakgrund
Samtliga elever som har intervjuats i denna studie går på ett specialidrottsgymnasium, den nationella idrottsutbildningen med inriktning fotboll. Snittåldern för början av idrottande i en förening var sex års ålder, där alla hade fotboll som första idrott de spelade. Samtliga elever har även deltagit i andra idrotter under barndomen men fotbollen är det som har haft störst intresse och är den idrott fokus ligger på. Eleverna i denna studie går i årskurs 1 och 2 på gymnasiet. Eleverna kommer i resultatet nämnas som intervjuperson (Ip) och med varsin siffra från ett till åtta då det var åtta elever som deltog i studien, till exempel Ip5. Detta för att man som läsare ska kunna följa citaten och vad de sagt.
5.2 Skador
Samtliga elever hade eller precis haft någon form av skada vid intervjuernas skede. Skadorna var på den nedre delen av kroppen där problem med höften och knäna var mest
förekommande, men även fot- och vad-problem förekom. Av de åtta elever som intervjuades hade sex stycken haft skador innan den nuvarande skadan och tre av dessa elever hade återkommande problem med samma skada. Tre elever hade haft skadeproblem innan de började på NIU och två hade skadeproblem när de sökte in till NIU. Samtliga elever fick problem med skador efter att de börjat på NIU. Skadeperioden för eleverna varierade från fem veckor till 2,5 år.
5.3 Upplevelsen av att vara skadad
Samtliga elever upplevde att det var jobbigt att vara skadad, men i olika grad. En av pojkarna (Ip7) sa:
”Jo men det är jobbigt... asså jag vill ju spela fotboll...”
En av flickorna (Ip1) sa:
”Jag tycker det är jättejobbigt... kan inte fullfölja en hel träning...”
Att få stöd och förståelse av tränarna på NIU ansågs vara en del i att upplevelsen av att vara skadad blev lättare. En av flickorna (Ip6) berättade:
”Eh... det är ju aldrig roligt att vara skadad... men jag tycker att dem haft en bra förståelse för att man är skadad och tänker på att man kan stå över och rehabträna istället”
Det här visar på att eleverna upplever det jobbigt att vara skadade, men att det upplever det jobbigt i olika stor grad. Tränarna på NIU har hjälpt eleverna minska upplevelsen av att det är jobbigt att vara skadad då de har gett stöd och förståelse.
5.4 Skadans påverkan
Många av eleverna upplever att skadan påverkar deras idrottande på ungefär samma sätt, dock skiljer det sig med gemenskapen med de i skolan och de i sitt klubblag. Det är även olika upplevelser av hur skadan påverkar skolan och det sociala livet.
5.4.1 Idrotten
Eleverna upplevde att skadan påverkade deras idrottande i skolan och med laget på ett negativt sätt. En av pojkarna (Ip4)sa:
”Lite negativt faktiskt, man kan inte vara med och delta... men man kan bygga upp sin fysik individuellt i gymmet istället så det är bra”
En av flickorna (Ip8) upplevde att det hade påverkat mycket, hon sa:
”Ja men det klart att det har påverkat mycket eftersom jag inte kan utöva min idrott... vilket gör det jobbigt liksom då jag inte kunnat syssla med det...”
Eleverna upplevde att skadan påverkade deras idrottande på så sätt att de inte kunde delta som vanligt och att det var jobbigt men samtidigt såg de det som positivt att de får chans till att bygga upp sin fysik individuellt istället.
5.4.2 Gemenskap
När eleverna berättade om hur skadan påverkat deras gemenskap med lag-och
träningskompisar kom det fram skillnader i upplevelserna. En av pojkarna (Ip2) berättade:
”Eh... nej inte här i skolan, jag spelar ju fotboll med dem och spelat mot dem sen innan och går ju i samma skola så jag ser dom dagligen och är med dom jämt. Men i laget kan de bli lite svårt, man är mycket själv och inte känner så mycket gemenskap även fast man är där hela tiden och man är mer borta, glider isär ännu mera...”
En av flickorna (Ip6) sa:
”Nej det tycker jag inte... eller jag spela i ett lag men sen bytte jag för det var långt att åka så då fick jag träna hemma eftersom man inte åkte dit bara för att kolla på... så då träffa man inte varandra. Men sen bytte jag till min gamla klubb igen där jag spelat sen jag var liten och där tränar vi tio minuter från där jag bor så då kan man åka dit och bara prata och hänga... för man kan ändå vara med på sidan av planen och det känns värt att åka dit”
Eleverna upplevde att skadan påverkade deras gemenskap mest med lagkompisarna och inte så mycket med de i skolan. De tyckte det var jobbigare med de i laget då de kände sig mindre delaktiga när de stod vid sidan av planen och gjorde sin rehab. Anledningen till att de
upplevde det mindre jobbigt med de i skolan var att de träffar och umgås med dem nästan jämt och de som var skadade kör ofta sin rehab ihop och fick gemenskap på det viset.
5.4.3 Skola
Upplevelsen av hur skadan påverkade skolan visade även här på skillnader mellan eleverna.
Några upplevde att de fick mer tid till skolan, andra att de fick mindre tid, några att skolan inte påverkades alls och några att motivationen för skolan blev sämre.
Pojken (Ip5) som upplevde att skolan blev bättre när han var skadad sa:
”Skolan har blivit relativt bättre faktiskt... det har blivit bättre... jag har mycket mer tid till att studera nu faktiskt”
En av flickorna (Ip1) berättade:
”Man är van vid att träna hela tiden och det är där man hämtat sin energi ifrån så man blev tröttare och mindre pigg eftersom man inte kunde hämta ny energi från samma ställe som innan”
Sammanfattningsvis går det att säga att skadan påverkade eleverna i deras skolarbete på så sätt att några elever upplevde att skolan blev bättre då de fick mer tid för skolarbete, andra upplevde att de fick mindre tid då rehab-träningen tog mer tid och några upplevde att skolan inte påverkades alls. Skolan påverkades också då eleverna upplevde att de hade mindre energi när de inte kunde träna som vanligt och inte fick sin energi därifrån som i sin tur gav energi till skolan.
5.4.4 Sociala liv
När eleverna fick berätta om hur de upplevde att skadan påverkade deras sociala liv var det några som berättade att det inte påverkade så mycket men några sa att de fick mer tid för vänner och familj men samtidigt att familjen fått utstå en del frustration från deras sida. En av flickorna (Ip6) sa:
”Det känns inte som att skadan har påverkat det så mycket, folk i min närhet har accepterat den och stöttat mig”
En annan flicka (Ip8) berättade:
”Jag har varit väldigt arg och ledsen och jag är ingen som öppnar upp mig så det blir en ond cirkel och mina föräldrar får utså min frustration och ilska mycket när de undrar och frågar hur det är och är oroliga... medan mina kompisar inte frågar så mycket så det är som vanligt mellan oss”
Skadan påverkade elevernas sociala liv på så sätt att några upplevde att de fick mer tid för kompisar än innan och alla upplevde att de fått stöd från vänner, familj och tränare. Det kom också fram att familjen fått utstå en del frustation från deras sida.
Vid analysen av intervjuerna har det framkommit tre teman och dessa är motivation, frustration och överträning.
5.5 Motivation
En tydlig faktor som skadan haft inverkan på är motivationen. Ur analysen kom det fram att motivationen för att komma tillbaka från skada var en drivkraft men det kom även fram att skadan påverkade motivationen på ett negativt sätt.
En av flickorna (Ip1) berättade att motivationen för att komma tillbaka till idrottandet fullt ut hjälpt henne att hantera skadan på ett bra sätt. Såhär sa hon:
”Jag tycker ändå att jag hanterat det bra, jag har sett det som att nu vill jag verkligen komma tillbaka och gått in helhjärtat för det”
En av pojkarna (Ip3) berättade även att han vill för mycket och har hög motivation vilket gjort att han fått återfall och inte blivit frisk från skador ordentligt. Så här sa berättade han:
”Med fotbollen tänker jag mer nu jävlar, då tänker jag kanske för lite mycket framåt... men nu är det bara max en vecka i taget jag tänker framåt... fotbollen är så mycket jag vet inte vad jag skulle göra utan den... men ja... ja... jag har för mycket vilja så skadar mig ofta”
Motivation för att komma tillbaka från skadan kom fram som en tydlig faktor under
intervjuerna, men det kom även fram att en för stor motivation och drivkraft för att komma tillbaka fullt till idrotten bidrog till att man inte hann bli helt frisk och återhämta sig vilket ledde till att man lätt skadade sig igen. Riktningen och intensiteten i elevernas motivation för att återvända till idrotten har varit bra, men i vissa fall även för stor då de inte varit fullt friska när de återvänt till idrottandet (Sage, 1977).
5.6 Frustration
Att uppleva frustration när man skadad var något som framkom ofta under intervjuerna.
Många berättade att de tyckte det var jobbigt och frustrerande att inte kunna göra det man brinner för. Frustrationen var dock inte enbart kopplad till själva idrottandet utan även till skolan. En av flickorna (Ip6) berättade att hon upplevde att skadan påverkade skolan och att hon blev frustrerad:
”Det blev ju frustration hela tiden när man inte kunde göra något... jag hade lite jobbigt med den psykiska biten... man blev nere, tänkte mycket och blev frustrerad så det påverkade skolarbetet”
Samma flicka sa även:
”Det har varit jobbigt hela tiden man kan ju inte prestera... jag spelar ganska högt upp i en serie så det blir att man vill och vill utvecklas men det är alltid nått som sätter stopp för en”
En av de andra flickorna (Ip1) berättade också:
”Skadan har väl inte påverkat skolan på så sätt att jag presterat dåligt utan det har varit mer att man grävt ner sig och mått dåligt av att man är skadad... så det har blivit en ond cirkel och det har påverkat humöret och man blivit frustrerad. Så det har ändå påverkat skolan på ett sätt...”
Frustration upplevde samtliga elever och det var kopplat till både idrotten och skolan. De upplevde frustration över att inte kunna delta fullt ut, prestera och utvecklas inom sin idrott.
Frustrationen över skolan var kopplat till skadan på så sätt att det blivit en ond cirkel då de mått dåligt psykiskt, vilket satt sina spår i skolarbetet då de inte orkat ta tag i det. Weinberg &
Gould (2011) skriver att det inte är ovanligt att uppleva frustration när man är skadad.
5.7 Överträning
En ofta förekommande faktor hos eleverna och deras skador var överträning och att många skador har uppkommit av just överträning och mycket träningsbelastning. En av flickorna (Ip1) berättade:
”Mm... asså... jag vet ju vad som hände liksom, sen så var det jag som var dum och ignorerade det och fortsatte köra som gjorde det värre så jag får ju skylla mig själv”
En av pojkarna (Ip7) sa:
”Jag hade haft ont innan, lite känningar i två veckor och tror att mycket överträning gjorde så jag fick ont... sen hade jag precis varit magsjuk men fick en chans med A-laget så jag tänkte att nu måste jag verkligen köra för det är min enda chans”
En annan pojke (Ip5) sa:
”Under försäsongen två år i rad har jag fått samma skada som smygit sig på när det varit som mest och flera pass i veckan, så jag tror det är överträning som gjort att jag fått ont”
De allra flesta av eleverna visste varför de blev de skadade då de upplevt smärta innan skadan väl skedde. En av anledningarna till detta var att de upplevde att de var tvungna att pressa sig själva för att få en chans att spela med de äldre. Studien gjord av Madrigal, m.fl. (2015) visar på att det är vanligt att spela eller träna trots att man har ont eller är skadad och det är
överförbart även till denna studie.
5.8 Känsla av sammanhang 5.8.1 Begriplighet
Eleverna har berättat att de olika i grad haft en begriplighet om varför de blivit skadade och om de vet vad som krävs för att komma tillbaka från sin skada. För mycket träning, dålig återhämtning och att spela trots att man haft ont är faktorer eleverna nämnt som orsaker till deras skador. En av pojkarna (Ip4) sa:
”Jag förstår varför jag blev skadad. Det var dumt, jag hade redan ont också spela jag... så brast det”
De som inte förstått varför de blev skadade har berättat att det varit bakomliggande faktorer som påverkat och som sedan kommit fram som orsak när skadan väl skett. En av flickorna (Ip8) sa:
”Ehm... nej asså jag vet inte varför jag blev skadad utan det kom bara plötsligt och jag vet inte vad problemet är så jag kan inte göra något åt det och det kom så plötsligt... men sen så har läkarna och sjukgymnasterna sagt att jag är kort i mina muskler och det kan bero på det men de är inte säkra då problemet inte försvinner trots deras hjälp...”
Flera av eleverna uppgav att erfarenheter från tidigare skador och att återvända från dessa har hjälpt dem att förstå vad som krävs för att bli fri från skadan. En av flickorna (Ip6) sa:
”Jag är lite mer förberedd på ett sätt, sköter jag min rehabilitering ordentligt och gör det jag ska så kommer jag tillbaka. Det är inte hela världen eller jag tog mig ur det förra gången så ska göra det nu med”
Eleverna har till stor del begripit varför de blev skadade (spelat och tränat trots smärta eller akut skada) och de som inte förstått från början har fått en förståelse av sjukgymnasten. En av faktorerna som hjälpt dem att öka begripligheten är erfarenheter från tidigare skador då de vet vad som krävs för att återvända till idrotten. Weinberg & Gould (2011) skriver att idrottare kan få hjälp av tidigare erfarenheter från skador i processen att bli frisk.
5.8.2 Hanterbarhet
Eleverna upplever att de hanterat sin situation med att vara skadad på ett negativt sätt, men samtliga har sagt att de fått stöd från tränare, familj, vänner och sjukgymnast. En av flickorna (Ip8) berättade:
”De första åren var väldigt jobbiga och jag mådde väldigt dåligt, det blev prestationsångest och ångest över att man inte kunde spela och leva upp till förväntningar... men nu detta året med NIU har man kunnat prata med tränarna och de förstår en och accepterar och jobbar utifrån mig och vill mitt bästa.
Sen har min familj hjälpt mig väldigt mycket och stöttat mig när det varit tufft”
En av pojkarna (Ip2) berättade:
”Jag har hanterat det riktigt dåligt faktiskt... har bara försämrat min kondition och styrka och inte fortsatt gymma eller någonting... men skolan däremot har blivit bättre”
En av flickorna (Ip1) berättade även:
Familjen och dom har alltid hjälpt en och peppat en, även dom i skolan har stöttat och tränarna på NIU är förstående när man har ont i perioder och inte kan träna”
Ur intervjuerna kom det fram att eleverna hanterat sina skador på ett mindre bra sätt. De har mått dåligt psykiskt och tyckt det varit jobbigt och några har upplevt att de försämrat sin fysiska förmåga. Något som de alla har sagt har hjälpt dem att hantera sin skada är tränarna på
NIU och kompisarna där då de haft en förståelse för vad de går igenom. Att få socialt stöd har visat sig vara viktigt i denna studie för att hantera sin skada, vilket styrks av det Weinberg &
Gould (2011) skriver.
5.8.3 Meningsfullhet
Trots att eleverna är eller precis varit skadade har samtliga upplevt livet som meningsfullt, det har dock varierat i känslan av meningsfullhet av att gå på kvar på NIU. En av pojkarna (Ip5) sa:
”Ja jag känner det är meningsfullt att gå på NIU. Man kan variera lite hur man vill, till exempel gå till gymmet på morgonen och köra rehab och sen gå till skolan och sen på eftermiddagen gå till gymmet igen och köra egen träning. Så det är bra”
En av pojkarna (Ip7) sa däremot:
”Halvt... halvt... jag är här för att spela fotboll först och främst så det är tråkigt att jag inte kan göra det men teorin är fortfarande bra”
En av flickorna (Ip6) berättade:
”Ja jag tycker det är meningsfullt att gå här ändå, jag vill ju utvecklas och det tycker jag man gör här på NIU”
Alla elever upplever livet som meningsfullt trots att de är skadade. De flesta upplever att det fortfarande är meningsfullt att gå kvar på NIU trots skada då man kan anpassa skolan med träningen samt att de anser att teorin är en stor del i deras lärande. Det kom dock fram att det finns vissa tveksamheter i att gå kvar på NIU när man är skadad då de främst är där för att spela fotboll och utvecklas fysiskt, men att teorin är en bidragande faktor för att de fortfarande är kvar och det ökar känslan av meningsfullhet. Antonovsky (2005) menar att det är viktigt att känna meningsfullhet i tillvaron då det även är kopplat till motivation. Att eleverna känner att det fortfarande är meningsfullt att gå kvar på NIU trots att de är skadade visar på att
motivation finns vilket också framkommit i studien.
5.9 Resultatanalys
Huvudresultaten i studien är att eleverna upplever det frustrerande och jobbigt att vara
skadade då de inte kan utöva sin idrott fullt ut och utvecklas idrottsligt. De upplever att skolan har påverkats både positivt och negativt av deras skada men att deras sociala liv med vänner och familj inte påverkats. Många av eleverna vet varför de blev skadade och att överträning är bidragande faktor till det. Motivationen för att bli frisk från sin skada har alla elever, men i
viss mån har motivationen även varit för stor vilket lett till att man inte blivit helt frisk och återvänt för tidigt till idrotten och dragit på sig nya skador. De flesta elever känner att det är meningsfullt att gå kvar på NIU och att den bidragande faktorn för det är den teoretiska delen som de anser som viktig.
6. Diskussion
6.1 Metoddiskussion
En kvalitativ forskningsmetod valdes till denna studie då den var lämpligast utifrån studiens syfte (Kvale & Brinkmann, 2014). Det diskuteras ofta om hur kvalitativa studier och dess resultat är tillförlitliga samt trovärdiga då det är svårare att kontrollera. Man talar främst om trovärdigheten, även kallat validiteten (Kvale & Brinkmann, 2014). Det diskuteras även om studiers giltighet och överförbarhet. Hur detta uppfyllts i denna studie beskrivs nedan.
Urvalet bestod av ett handplockat urval för att uppfylla studiens syfte, där två kvalifikationer fanns för att kunna medverka. Dessa var att man varit skadad i fyra veckor eller längre samt att man går på ett specialidrottsgymnasium. Målet var att få till åtta enskilda intervjuer vilket lyckades.
Under intervjuerna användes en app till Iphone för att ljudinspela intervjun. Att spela in under intervjuer ökar trovärdigheten i studien då författaren kan fokusera på att ställa frågor och lyssna in deltagarens svar (Kvale & Brinkmann, 2014). För att öka trovärdigheten i studien genomfördes även en pilotstudie för att säkerställa intervjuguidens kvalité (Smith & Osborn, 2003). En svaghet i studien är författarens brist på erfarenheter att intervjua men desto fler intervjuer författaren gjorde, desto bättre blev det. Pilotstudien var även bra att genomföra då författaren fick övning i att intervjua.
Semistrukturerade intervjuer användes då de inte är strikta och det finns möjlighet för
följdfrågor på deltagarnas svar (Hassmén & Hassmén, 2009). Valet av intervjuform visade sig vara bra då vissa deltagare inte svarade så utförligt och då kunde författaren ställa följdfrågor och frågor runt omkring för att få svar på frågorna i intervjuguiden.
Tillvägagångssättet har beskrivits noggrant för att kunna göra studien överförbar på andra grupper eller situationer men det är viktigt att betona att läsaren själv får avgöra om den är överförbar till liknande situationer eller ej. För att höja studiens och resultatets pålitlighet har handledaren tagit del av materialet under processens gång.
Allt material som framkom under intervjuerna ansåg författaren vara viktigt och relevant till studiens syfte. Det är också viktigt att intervjuerna når upp till en viss kvalité vid
rapporteringen av resultatet, att man får svar på det studien avser att undersöka vilket
författaren ansåg att de gjorde (Kvale & Brinkmann, 2014). Då studien endast har åtta deltagare är det svårt att dra några slutsatser om att resultatet i denna studie är överförbart i andra sammanhang men också att studien är utförd på ett mindre specialidrottsgymnasium och att det kan skilja sig jämfört med ett stort specialidrottsgymnasium med fler elever, lärare och idrotter.
6.2 Resultatdiskussion
I resultatdiskussionen kommer huvudresultaten som studien gett att diskuteras utifrån de teoretiska begreppen och tidigare forskningen.
6.2.1 Upplevelsen av att vara skadad
Samtliga elever berättade att de tyckte det var jobbigt att vara skadad, men i olika grad. De elever som fått återkommande skador, inte blivit helt friska och haft längre skadeperioder upplevde det i större grad jobbigare än de som hade kortare skadeperiod och kunde återvända till idrotten snabbare. En av flickorna (Ip1) berättade:
”Jag tycker det är jättejobbigt... kan inte fullfölja en hel träning...”
Stambulova m.fl. (2013) menar att idrottare använder sig av externa och interna resurser vid övergången från junior-till senioridrott. Att ha stöd av tränare, kompisar och familj samt att man tror på sig själv, sina färdigheter och är motiverad blir extra viktigt när man är skadad.
Deltagarna i denna studie sa alla att stöd utifrån var en viktig faktor för att upplevelsen av att vara skadad blev mindre jobbig.
6.2.2 Skadans påverkan på idrotten, gemenskapen, skolan och det sociala
Många av eleverna upplevde att skadan påverkade deras idrottande på samma sätt, att det var frustrerande och jobbigt att inte kunna göra det som det brinner för, fullt ut. Det skiljer sig dock i upplevelsen av gemenskapen med lag-och träningskompisar, skolan och deras sociala liv. En av flickorna (Ip8) berättade:
”Ja men det klart att det har påverkat mycket eftersom jag inte kan utöva min idrott... vilket gör det jobbigt liksom då jag inte kunnat syssla med det...”
Några av eleverna upplevde att skadan påverkade gemenskapen med laget negativt men att det i skolan inte påverkades så mycket då man sågs mycket ändå och kunde vara med. Några andra elever upplevde inte att skadan påverkat gemenskapen med laget eller i skolan utan att det var precis som vanligt då de kunde vara med på sidan av planen eller i gymmet och rehab träna. En av pojkarna (Ip2) berättade:
”Eh... nej inte här i skolan, jag spelar ju fotboll med dem och spelat mot dem sen innan och går ju i samma skola så jag ser dom dagligen och är med dom jämt. Men i laget kan de bli lite svårt, man är mycket själv och inte känner så mycket gemenskap även fast man är där hela tiden och man är mer borta, glider isär ännu mera...”
Att få vara delaktig och känna tillhörighet med laget upplevde eleverna som viktigt, vilket inte är så konstigt då socialt stöd har en positiv inverkan vid rehabilitering (Weinberg &
Gould, 2011).
Det fanns även skillnader i upplevelsen om hur skadan påverkade skolan, där några upplevde att de fick mer tid till skolan, andra mindre tid och några att skolan inte påverkades alls av skadan och att det var som vanligt. En av pojkarna (Ip5) berättade:
”Skolan har blivit relativt bättre faktiskt... det har blivit bättre... jag har mycket mer tid till att studera nu faktiskt”
Vid förändring är det viktigt att kunna anpassa sig till den nya situationen (Weinberg &
Gould, 2011). Eleverna i denna studie har utsatts för en ny situation och behövt anpassa sig då de drabbats av skador men de har anpassat sig bra gentemot skolan och deras studier då de fortfarande klarat av skolan trots att det i vissa fall varit jobbigare än innan de blev skadade.
Skadans påverkan på deras sociala liv upplevdes på olika sätt. Några upplevde att de fick mer tid för vänner då de inte behövde träna lika mycket när det var skadade, medan andra
upplevde att det var precis som vanligt och att människor runt omkring dem stöttat och funnits till. Det kom även fram att familjen fått utstå en del frustration från deras sida men att de samtidigt alltid stöttat och vill deras bästa. En av flickorna (Ip6) sa:
”Det känns inte som att skadan har påverkat det så mycket, folk i min närhet har accepterat den och stöttat mig”
Weinberg & Gould (2011) beskriver socialt stöd som ett utbyte mellan minst två personer för att öka välbefinnandet hos mottagaren. Då eleverna fått mer tid för sociala aktiviteter har det i sin tur lett till ökat välbefinnande.
6.2.3 Motivation
I studien har det kommit fram att motivation är en drivande kraft för att komma tillbaka från skada, men för mycket motivation och vilja har även lett till att man inte blivit helt frisk och dragit på sig skador igen. En av pojkarna (Ip3) sa:
”Med fotbollen tänker jag mer nu jävlar, då tänker jag kanske för lite mycket framåt... men nu är det bara max en vecka i taget jag tänker framåt... fotbollen är så mycket jag vet inte vad jag skulle göra utan den... men ja... ja... jag har för mycket vilja så skadar mig ofta”
Motivation definieras som riktningen och intensiteten hos en satsning (Sage 1977). Då några elever upplever att de återvänt till idrottandet för fort har riktningen och satsningen mot målet att bli frisk från skadan varit för stor, vilket författaren tror har gjort att de fått återfall när de återgått till idrottandet igen och inte varit förberedda eller fullt friska. Motivationen har varit mer upp och ner hos de elever som varit skadade under längre perioder än hos de som varit skadade under kortare perioder och inte fått återkommande problem. Motivationen har inte bara påverkat idrottandet utan även skolan. Någon elev upplevde att de fick mer motivation till skolan då de fick mer tid för studier, några upplevde att motivationen var oförändrad och någon att motivationen blev sämre. En anledning till ökad motivation för skolan tror
författaren beror på att eleverna kan rikta motivationen mot nya mål då skadan gör att idrotten inte kräver lika mycket, men på precis samma sätt kan det vara tvärtom då skadan kräver motivation och vilja för att komma tillbaka och att skolan då drabbas av det. Hos elever med en oförändrad motivation för skolan ser författaren det som en balans och att de klarar av att hantera den situation de är i. Detta förklaras av Hassmén, m.fl. (2009) då motivationens riktning kan ändras men att intensiteten samt uthålligheten är i princip den samma.
6.2.4 Frustration
En vanligt förekommande faktor i intervjuerna var känslan av frustation, där frustrationen var kopplad till att vara skadad men även till skolan och deras studier. En av flickorna (Ip1) berättade:
”Skadan har väl inte påverkat skolan på så sätt att jag presterat dåligt utan det har varit mer att man grävt ner sig och mått dåligt av att man är skadad... så det har blivit en ond cirkel och det har påverkat humöret och man blivit frustrerad. Så det har ändå påverkat skolan på ett sätt...”
Enligt Weinberg & Gould (2011) är det inte ovanligt att skadade idrottare upplever frustration då de genomgår en livsstress och förändringar. En av anledningar till elevernas frustration kan vara att ungdomarna redan är extra utsatta då de går på ett specialidrottsgymnasium och behöver handskas med dubbla karriärer och att en skada skapar frustration då deras idrottskarriär pausas.
6.2.5 Överträning
När man börjar vid ett specialidrottsgymnasium ökar antalet träningstimmar markant och risken för belastningsskador samt överträning är stor. Hassmén, m.fl. (2009) menar att inom
