"Att ta bort skymmarna": en intervjuundersökning av bibliotekschefers syn på gallring på folkbibliotek

KANDIDATUPPSATS I BIBLIOTEKS- OCH INFORMATIONSVETENSKAP

VID INSTITUTIONEN BIBLIOTEKS- OCH INFORMATIONSVETENSKAP/BIBLIOTEKSHÖGSKOLAN 2012:60

"Att ta bort skymmarna"

- en intervjuundersökning av bibliotekschefers syn på gallring på folkbibliotek

BJÖRN ERICSON

© Författaren

Mångfaldigande och spridande av innehållet i denna uppsats

– helt eller delvis – är förbjudet utan medgivande.

Svensk titel: "Att ta bort skymmarna" - en intervjuundersökning av bibliotekschefers syn på gallring på folkbibliotek

Engelsk titel: "Removing what's blocking the view" - a study of library directors' views on weeding in Swedish public libraries Författare: Björn Ericson

Färdigställt: 2012

Handledare: David Kjellin & Åsa Söderlind

Abstract: The aim of this Bachelor's thesis is to examine library directors' views on weeding in Swedish public libraries. The research questions posed are: What formal goals and criteria govern the weeding process?; How are these goals and criteria accounted for?; How do the library directors view the weeding in relation to the roles of the collections?

The theoretical framework consists of a division of weeding criteria inspired by Stanley J. Slote, and a slight adaptation of Michael K. Buckland's roles of collections. The empirical material was gathered through semistructured interviews with library directors and analyzed using the above theories as structural tools.

The results show that written guidelines and criteria are deemed unnecessary and awkward and are consequently not used. The weeding process described mainly uses circulation-based lists to identify weeding candidates, which are then judged on an individual basis using a mixture of subjective and objective criteria. The primary motives for weeding are that the material should be up-to-date and inviting to the users. Weeding is regarded as important for the distributing role of the collections. Unused material is viewed as problematic as it prevents browsing users from finding material that interest them. Weeding decisions invoking the archival and bibliographical roles of the collections are seen as hard to justify when conflicting with the distributing role. A discrepancy between an objective and a subjective stance towards the weeding process is prominent in much of the library directors' reasoning.

Nyckelord: gallring, gallringskriterier, beståndsutveckling, folkbibliotek

Innehåll

1. Inledning & problemformulering...1

1.1 Syfte och forskningsfrågor ...2

1.2 Avgränsningar ...2

2. Litteraturgenomgång...3

3. Teoretiska utgångspunkter ...8

3.1 Gallringskriterier ...8

3.2 Samlingarnas funktioner...9

4. Metod ...11

4.1 Val av metod...11

4.2 Urval ...11

4.3 Genomförande ...12

4.4 Validitet ...12

4.5 Analysmetod ...13

5. Resultat & analys ...14

5.1 Målsättningar och kriterier för gallringen ...14

5.1.1 Förekomst av riktlinjer och målsättningar ...14

5.1.2 Objektiv gallring baserad på faktorer hos materialet ...15

5.1.3 Gallring baserad på utlåningsstatistik ...16

5.1.4 Subjektiv gallring ...19

5.2 Gallringen i förhållande till samlingarnas funktioner...20

5.2.1 Arkivfunktionen ...20

5.2.2 Den distribuerande funktionen ...22

5.2.3 Den bibliografiska funktionen...25

6. Slutsatser & diskussion...28

6.1 Slutsatser...28

6.1.1 Riktlinjer och målsättningar ...28

6.1.2 Kriterier som används vid gallringen ...28

6.1.3 Gallringen i förhållande till samlingarnas funktioner ...29

6.2 Diskussion ...30

6.3 Förslag till vidare forskning ...31

Källförteckning ...32

Bilaga: Intervjuguide...33

1. Inledning & problemformulering

Child! do not throw this book about;

Refrain from the unholy pleasure Of cutting all the pictures out!

Preserve it as your chiefest treasure.

- Hilaire Bellocs A Bad Child's Book of Beasts

Många av oss har sedan barnsben fått med oss en syn på böcker som något i det närmaste heligt; åtminstone som något som bör behandlas med respekt. Denna syn håller generellt sett på att förändras och bokens ställning som artefakt är inte lika stark idag som den har varit, men böcker ses ändå av många som något gott i sig, oavsett innehåll. Att biblioteken gallrar sina boksamlingar, hur nödvändigt och rättfärdigat det än må vara, går därför ofta intuitivt emot mångas uppfattning om vad som är rätt.

En av de kraftigaste debatterna inom biblioteksfältet som jag tagit del av under loppet av min utbildning är den som följde på gallringen av Malmö stadsbibliotek. När biblioteket under sommaren 2009 gjorde sig av med en stor del av sitt bokbestånd startade en livlig debatt om folkbibliotekets roll, där gallring stod i centrum. Det hela startade med att Sydsvenskan, under iögonfallande rubriker som Biblioteket mal ner 30 ton böcker

, uppmärksammade att mängder av böcker fraktades bort från biblioteket i containrar. Siffran baserades dock på en uppskattning från det bolag som ansvarat för återvinningen och bibliotekschefens uppskattning var att det snarare var 6 ton böcker som kasserats. Det uppgavs att plats behövdes för en anlägga en scen och en restaurang i bibliotekets lokaler. Gallringen kunde därmed även kopplas till bibliotekets framtidsmanifest, The Darling Library, där boksamlingarnas roll tonades ner till förmån för ett större fokus på biblioteket som mötesplats. Därefter lät inte kritiken vänta på sig. "Vem kunde tro att steget från bokmal till bokmalare var så kort"

, skrev Mats Skogkär i samma tidning några dagar efteråt. I en ledare i Expressen med rubriken Moderna bokbål anklagades kulturpolitiker för att bära en del av skulden och det varnades för att biblioteken inte får förvandlas till "kommunala vuxenfritids"

. Att stadsbibliotekarien Elsebeth Tank i sitt försvar av gallringen på ett olyckligt vis hänvisade till Adlibris och Google Books digra utbud hjälpte inte för att blidka opinionen.

"Någonting är ruttet på Malmö stadsbibliotek"

hävdade 18 författare, som signerade ett upprop där de gick till hårt angrepp mot Tanks nya vision för verksamheten.

Diskussionsstormens vågor har sedan dess lagt sig, men det är ett ständigt relevant ämne inom biblioteksdiskursen. Gallring beskrivs inom biblioteks- och informationsvetenskapslitteraturen som en viktig del av bibliotekens beståndsarbete.

Trots detta finns det ett förhållandevis knapert utbud av forskning kring gallringen på svenska folkbibliotek. Beror detta på att det anses vara en oproblematisk del av yrkespraktiken som så att säga ger sig själv? De många dimensioner av ämnet som jag har upptäckt under loppet av denna uppsats talar för att så inte är fallet.

1

Rex, Martin 2009. Biblioteket mal ner 30 ton böcker. Sydsvenskan

2

Skogkär, Mats 2009. Bokmalare. Sydsvenskan, 2009-08-12

3

Moderna bokbål, Expressen, 2009-08-14

4

Tank, Elsebeth 2009. Skym inte en ljus framtid! Sydsvenskan, 2009-08-13

5

Kunskapens äppelskrutt, Sydsvenskan, 2009-08-19

Då beståndsutveckling har diskuterats har gallring ofta hamnat i skymundan av inköp.

Michael K. Buckland skriver följande i sin artikel The roles of collections and the scope of collection development från 1989: "Discussion of collection development, even in textbooks, has been concentrated heavily on selection for acquisition"

. Detta trots att 1980-talet tycks ha varit platsen för en större gallringsdiskussion än vad som kan skönjas i dagsläget. Är det då så att en konsensus har nåtts kring hur gallring bäst utförs och vad den bör syfta till, och att det är därför som diskussionen har avstannat?

Jag menar att det är möjligt att se gallringspraktiken som en spegel vari mycket av hur vi ser på (folk)bibliotekets roll i samhället framträder. Därför vill jag ägna denna undersökning åt att göra ett nedslag i gallringen av idag, för att titta närmare på hur den bedrivs och motiveras.

1.1 Syfte och forskningsfrågor

Syftet med denna uppsats är att få inblick i hur bibliotekschefer på svenska folkbibliotek resonerar kring gallring idag och att utifrån detta problematisera gallringens mål, motiv och konsekvenser.

I arbetet med att ta mig an dessa frågor har jag utgått från följande forskningsfrågor:

• Vilka målsättningar och kriterier styr enligt bibliotekschefer gallringsarbetet?

• Hur motiveras dessa målsättningar och kriterier av bibliotekschefer?

• Hur ser bibliotekschefer på gallringen i förhållande till samlingarnas funktioner?

1.2 Avgränsningar

Med avseende på vad som gallras är denna uppsats begränsad till att behandla gallring av böcker. Användandet av termen material syftar således på bokmaterial, då inget annat anges. Detta inkluderar såväl skön- som facklitteratur.

Biblioteken ifråga är svenska folkbibliotek, och utgör endast ett litet urval. De varierar något i storlek, men samtliga ligger inom en och samma kommun och inget av dem är huvudbibliotek i kommunen.

Fokus ligger på att undersöka gallringen såsom den beskrivs i dagsläget och studien kommer inte att anlägga något historiskt perspektiv på ämnet.

6

Buckland, Michael K. 1989. The roles of collections and the scope of collection development.

Journal of Documentation, Vol. 45, nr 3, s. 221

2. Litteraturgenomgång

Många av de forskningsartiklar som står att finna behandlar gallring på akademiska bibliotek. Eftersom deras samlingar och uppdrag skiljer sig i mångt och mycket från folkbibliotekets har jag inte funnit det relevant att inkludera dem i min uppsats. Under materialinsamlandet har jag även stött på en mängd kortare artiklar som ytligt behandlar gallringsämnet i en folkbibliotekskontext. De flesta är dock av tyckande eller rådgivande karaktär och har inte särskilt mycket forskningsanknytning, varför jag har valt att utelämna dem.

Det finns en uppsjö av böcker som behandlar beståndsutveckling, eller "collection development", ett arbete där gallring självfallet är en del. En av dessa är G. Edward Evans och Margaret R. Zarnoskys (2000) Developing Library and Information Center Collections. Evans och Zarnosky listar fyra anledningar till att gallra som är återkommande i litteraturen inom området:

• att spara plats

• att öka tillgängligheten

• att spara pengar

• att göra plats för nytt material

Den viktigaste faktorn bakom inköps- och gallringsbesluten på ett folkbibliotek, menar Evans och Zarnosky, är brukarnas efterfrågan. Material som inte längre används är därför potentiella gallringskandidater. Som ett närmevärde för cirkulationen nämns att hela beståndet bör cirkulera minst en gång vart tionde år.

Författarna varnar dock för att gallringsunderlaget blir missvisande i de fall då hänsyn inte tas till material som enbart används på biblioteket och således inte är synbart i utlåningsstatistiken. Till skillnad från förr, då sådana data var omständiga och tidsödande att samla in, finns det med dagens handhållna teknologi goda förutsättningar för att göra detta på ett smidigt sätt.

Beträffande gallringskriterier är den generella konsensusen inom forskningsfältet enligt Evans och Zarnosky att gallring som baseras på cirkulationsdata är den mest kostnadseffektiva.

De pekar vidare på studier som visar att gallring efter sådana objektiva kriterier kan uppnå i det närmaste samma resultat som en subjektiv gallring utförd av specialister, då målet är att förutse framtida användning av materialet.

Det påpekas dock att de flesta av dessa studier är baserade på en högskole- och forskningsbibliotekskontext.

På grund av den höga graden av subjektivitet i bedömningen anses kvalitativt värde inte vara ett effektivt gallringskriterium.

Evans och Zarnosky konstaterar även att mindre folkbibliotek generellt sett inte förväntas ta något bevarandeansvar. Ett undantag som nämns här är dock

7

Evans, G. Edward & Zarnosky, Margaret R. 2000. Developing library and information center collections [Elektronisk resurs]. 4th ed. Englewood, Colo.: Libraries Unlimited. s. 411

8

Ibid., s. 408

9

Ibid., s. 422

10

Ibid., s. 422

11

Ibid., s. 417

12

Ibid., s. 422

13

Ibid., s. 417

lokalhistoria, då chansen är stor att det är enda stället sådant material kan förväntas återfinnas.

En svensk bok på området beståndsutveckling är Anna-Lena Höglund och Christer Klingbergs (2001) Strategisk medieplanering för folkbibliotek. De konstaterar att känslor ofta spelar in när det är fråga om gallring och att detta kan vara ett hinder för att gallringen utförs på ett professionellt sätt. Det som oftast blir lidande är samlingarnas aktualitet. Författarna resonerar kring svårigheten i att ge några generella riktlinjer för när material blir inaktuellt, eftersom det i hög grad beror på ämnesområdet. Humaniora nämns som exempel på ett fält där böcker generellt sett har längre livstid. Gallringskriterier utöver "inaktualitet" som nämns är "bokens kondition", "dubbletter eller för många exemplar", samt att boken "överhuvudtaget inte lånats ut eller har inte blivit lånad sedan en lång tid tillbaka". Det påtalas dock att materialets cirkulation inte alltid är ett skäl i sig till att gallra utan att det endast bör ses som en indikation; ett sätt att identifiera gallringskandidater.

För att underlätta gallringsarbetet föreslår Höglund och Klingberg att en plan för hur gallringen ska bedrivas utarbetas:

Gallringsarbetet underlättas betydligt om en medieplan har skrivits innan själva gallringen börjar. Med en sådan har man kollegialt diskuterat vilka principer för gallring som ska gälla för olika avdelningar liksom för hur varje avdelning ska se ut utifrån de behov som finns för just det bibliotek man arbetar i.

Om gallringen inte håller en bra nivå så minskar andelen nya böcker i beståndet och därmed också utnyttjandegraden av samlingarna, menar författarna. Som riktmärke anges att det bör gallras lika mycket som det köps in nytt material.

De varnar också för att överdriven magasinering i många fall bara förskjuter gallringsbeslutet, vilket resulterar i dubbel tidsåtgång.

Ett av standardverken som utkommit i ett flertal upplagor och som ofta anförs när det är tal om gallring är Weeding library collections: library weeding methods av Stanley J. Slote (1997). Slote menar att många vanligt förekommande uppfattningar om gallring, som t. ex. att den bara kan utföras av bibliotekarier som har stor kännedom om böckerna och om användarnas preferenser, saknar grund. Även den flitigaste läsare kan i dagens informationsöverflöd omöjligt hinna med att sätta sig in i mer än en bråkdel av den årliga utgivningen, menar Slote. Vidare är han skeptisk till subjektiva gallringsbeslut som görs med åberopande av lokalkännedom eller kunskap om användarna som inte är baserad på användarstudier. Han ser dessutom ingen poäng i att ta hänsyn till potentiella användare, då det tycks vara svårt nog att tillgodose nuvarande användares behov.

Slote kritiserar en stor del av gallringslitteraturen för bristande historisk insikt i ämnet alternativt en oförmåga att bygga vidare på tidigare forskning. Han menar att det

14

Evans & Zarnosky 2000, s. 408

15

Höglund, Anna-Lena & Klingberg, Christer 2001. Strategisk medieplanering för folkbibliotek.

Linköping: Janus. s. 105f

16

Ibid., s. 107

17

Ibid., s. 110

18

Ibid., s. 107

19

Slote, Stanley J. 1997. Weeding library collections: library weeding methods. 4. ed. Englewood,

Colo.: Libraries Unlimited. s. 19f

länge varit känt att hyllperioden ("shelf-time period"), det vill säga tiden som materialet tillbringar på hyllan mellan utlån, är det enskilt bästa kriteriet för att förutse framtida användning av detsamma. Detta faktum är dock något som många artikelförfattare underlåter att acceptera, menar han.

Hyllperioden kan för enkelhets skull även ses som en öppen period från senaste utlån fram till den dag gallringen sker.

Enligt Slote är det bästa sättet att gallra att identifiera bibliotekets kärnsamling ("core collection"). Med denna kärnsamling avses den del av bibliotekets material som bevisligen används, det vill säga genererar det huvudsakliga antalet utlån. Dessa titlar bör sparas medan övriga titlar är att betrakta som gallringskandidater som sannolikt bör gallras.

Slote talar om en "keeping level", en viss procentsats av den beräknade framtida användningen som man vill ska finnas kvar efter gallringen. Denna nivå varierar beroende på bibliotekstyp och avdelning av samlingarna. För mindre folkbibliotek rekommenderar Slote en 95%-nivå för skönlitteratursamlingar, 97% för facklitteraturen och 99% för referensmaterial.

För att åstadkomma detta rekommenderar Slote att ett brytpunktsdatum beräknas, där det material som har cirkulerat åtminstone en gång efter detta datum tillhör kärnsamlingen.

Detta görs lämpligen utifrån ett stickprov på inte mindre än 400 konsekutiva utlån och bruk i biblioteket.

Liksom Evans och Zarnosky påpekar Slote att det vid gallringen är viktigt att ta hänsyn till böcker som bedöms användas på plats i biblioteket utan att cirkulera.

Slote tar även upp det faktum att det med datorers hjälp är lätt att jämföra hur stor andel av utlånen som en specifik avdelning (eller ett visst signum) genererar med hur stor andel av samlingarna den utgör. Om en avdelning exempelvis utgör 3% av samlingarna men bara står för 1% av utlånen kan det vara en indikation på att avdelningen bör gallras, menar han.

Juris Dilevko och Lisa Gottlieb (2003) har i studien Weed to achieve: a fundamental part of the public library mission? företagit en enkätundersökning bland nordamerikanska folkbibliotek med målet att kartlägga och diskutera bibliotekariers personliga syn på gallring samt gallringsförfarandena på deras respektive bibliotek.

De i särklass mest frekvent angivna skälen för gallring var i fallande ordning behov att tillhandahålla korrekt information, fysiskt skick hos materialet, utrymmesskäl samt låg cirkulation på materialet.

Bland de formella kriterier som används för fatta gallringsbeslut nämns dock i första hand materialets cirkulation följt av fysiskt skick på materialet och först på tredje plats att informationsinnehållet är korrekt.

Författarna uppmärksammar det faktum att trots att materialets innehåll anses vara den viktigaste anledningen till att gallra så är det hur materialet cirkulerar som

20

Slote 1997, s. 49f

21

Ibid., s. 84

22

Ibid., s. 85

23

Ibid., s. 42

24

Ibid., s. 87

25

Ibid., s. 88

26

Ibid., s. 90

27

Ibid., s. 170

28

Dilevko, Juris & Gottlieb, Lisa 2003. Weed to achieve: a fundamental part of the public library mission?. Library Collections, Acquisitions, and Technical Services, Vol. 27, nr 1, s. 80

29

Ibid., s. 81

används som huvudsakligt gallringskriterium.

Ett återkommande tema bland respondenternas svar var att överfulla hyllor har en avskräckande effekt på låntagarna och försvårar browsingmöjligheterna. Låntagarna är vana vid bokhandlarnas raffinerade skyltningar och snabba service och om biblioteken inte vill bli åsidosatta så måste de anpassa sig.

Dilevko och Gottlieb ser ett tydligt inslag av marknadstänkande i resonerandet kring gallringen. Att böcker får tävla mot varandra (vilket de menar är en följd av utlåningsbaserad gallring) och starkare titlar slå ut svagare upplevs som något positivt av många respondenter då det leder till en bättre "konsumentupplevelse".

Somliga av respondenterna är kritiska till att förlita sig för mycket på cirkulationsdata och tar upp diverse faktorer som kan ha avgörande betydelse för om material blir utlånat eller ej. Som exempel anges var materialet är placerat i biblioteket, felaktig klassifikation eller vilseledande ämnesord.

I sin diskussion lyfter Dilevko och Gottlieb ett varningens finger för att gallring som förlitar sig i alltför hög grad på cirkulation riskerar att göra bibliotekens samlingar alltmer likformiga, med en stadigt ökande andel populära böcker och följaktligen krympande andel, som de formulerar det, "intellektuella val".

Författarna går så långt som att dra paralleller till George Ritzers teori om McDonaldization, "where services and procedures once subject to the fluctuations of human interaction undergo a rationalization process that emphasizes efficiency, predictability, calculability, and control".

Fokuseringen på utlåningsstatistik kan även leda till att samlingarna blir alltför kortsiktiga. Även om de flesta användare efterlyser det som är aktuellt så finns det, menar författarna, många som trots allt är intresserade av äldre material och för att folkbiblioteket ska vara en dynamisk resurs för samtliga samhällsmedborgare är det viktigt att ta detta i beaktande.

Intressant att notera hos Dilevko och Gottlieb är även att hela 74,7% av respondenternas bibliotek uppges tillämpa skriftliga riktlinjer för gallringsarbetet.

De svenska uppsatser från de senaste tio åren som jag har funnit och som huvudsakligen behandlar gallring på folkbibliotek är två till antalet. Båda är kandidatuppsatser i biblioteks- och informationsvetenskap från Högskolan i Borås.

Trots kutymen att referera ett steg uppåt i den akademiska hierarkin motiverar bristen på samtida svensk forskning inom ämnesområdet att jag inkluderar dessa i litteraturgenomgången.

Den första av dessa är Ann Östmans (2002) Gallring av böcker på svenska folkbibliotek idag - hur kan den se ut? Några exempel. Östman har för avsikt att undersöka hur gallring bedrivs på folkbibliotek och att utarbeta en modell för gallring.

För detta ändamål har hon gjort en översikt av gallringslitteraturen och kompletterat denna med intervjuer med bibliotekarier kring hur de gallrar och vad de tycker är problematiskt med gallringen. Östman fann att det var bibliotekarier som ansvarade

30

Dilevko & Gottlieb 2003, s. 80

31

Ibid., s. 90

32

Ibid., s. 91

33

Ibid., s. 90

34

Ibid., s. 94

35

Ibid., s. 91

36

Ibid., s. 94f

37

Ibid., s. 83

för gallringen och att man tillämpade en blandning av subjektiva och objektiva gallringskriterier.

De gallringskriterier som det rådde störst enighet kring var

"smutsigt, slitet och föråldrat material"

samt dubbletter. Yrkesmässig erfarenhet och lokalkännedom ansågs viktigt som komplement till objektivt framtagna gallringslistor. Inget av hennes undersökta bibliotek hade formulerat målsättningar för gallringen.

Motiven för att gallra som angavs var utrymmesbrist, behov att hålla samlingarna aktuella och attraktiva, samt att "underlätta för låntagarna". Det största hindret för en förbättrad och utökad gallringspraktik - något som de flesta informanter välkomnade - ansågs vara tidsbrist.

Den modell för gallring som Östman utarbetat utifrån sina litteraturstudier och intervjuer ser ut som följer:

1. Upprätta ett måldokument för biblioteket, där översyn av mediabestånd inklusive gallring självklart ingår. Detta bör föregås av diskussioner, initierade av bibliotekschefen.

2. Förteckna vad som skall undantas från gallring (klassiker, lokalhistoria, sällsynta, svårersättliga böcker osv.)

3. Ge personal ansvar för ämnesområden som de kontinuerligt skall se över.

4. Regelbundet ta upp även frågor om gallring på personal / mediamöten.

5. Regelbundet revidera måldokument.

6. Använd alla till buds stående hjälpmedel: ämnesreferenter, handböcker, datoriserade bibliotekssystem osv.

Björn Holstenson (2010) gör i sin uppsats ”… det är mycket lättare att tala om vad som är svårare.” – Gallring av tryckta böcker och dess konsekvenser för bokbestånd vid folkbibliotek en idé- och ideologianalys av uppfattningar rörande bokgallring på svenska folkbibliotek. Även han har intervjuat folkbibliotekarier och han använder modifierade idealtyper hämtade från Skot-Hansens kulturpolitiska rationaler för att analysera materialet.

Liksom Östman fann han att en blandning av subjektiva och objektiva kriterier präglade gallringen och att utlåningsstatistik användes som stöd i arbetet.

38

Östman, Ann 2002. Gallring av böcker på svenska folkbibliotek idag – hur kan den se ut? Några exempel. Borås: Högskolan i Borås, Bibliotekshögskolan/Biblioteks- och informationsvetenskap.

(Kandidatuppsats i biblioteks- och informationsvetenskap vid Bibliotekshögskolan/Biblioteks- och informationsvetenskap, 2002:3). s. 29

39

Ibid., s. 30

40

Ibid., s. 29

41

Ibid., s. 31

42

Ibid., s. 32

43

Holstenson, Björn 2010. "… det är mycket lättare att tala om vad som är svårare.” – Gallring av tryckta böcker och dess konsekvenser för bokbestånd vid folkbibliotek. Borås: Högskolan i Borås, Bibliotekshögskolan/Biblioteks- och informationsvetenskap. (Kandidatuppsats i biblioteks- och informationsvetenskap vid Bibliotekshögskolan/Biblioteks- och informationsvetenskap, 2010:49). s.

15ff

44

Ibid., s. 36f

3. Teoretiska utgångspunkter

Här presenteras de teoretiska begrepp och modeller som används för att analysera uppsatsens empiri.

3.1 Gallringskriterier

En vanlig uppdelning inom gallringslitteraturen är den mellan subjektiv och objektiv gallring. En som använder sig av denna terminologi är Slote (1997). Utifrån hans bok Weeding Library Collections har Holstenson (2010) identifierat tre typer av gallring:

"Objektiv gallring – Subjektiv gallring – Statistisk gallring"

. Holstenson framhåller att statistisk gallring aldrig nämns som en explicit kategori av Slote själv, men att statistiska resonemang präglar hans behandling av ämnet. Jag ämnar använda mig av en liknande indelning som stöd för min analys av de gallringskriterier som tillämpas, då även jag finner en poäng i att urskilja gallring baserad på cirkulationsstatistik från den klassiska dikotomin subjektiv-objektiv.

Holstenson ger följande definitioner av sina kategorier:

Objektiv gallring, enligt Slotes definition, utgörs av att man fastställer en uppsättning objektiva kriterier att ta hänsyn till vid gallring som sedan är gällande för samtliga titlar inom beståndet. Subjektiv gallring, enligt Slote, kännetecknas av granskning av individuella titlar och fastställande av gallringskriterier som bedöms rimliga för dessa. Statistisk gallring, karaktäriseras av att utlåningsstatistik blir avgörande för huruvida olika titlar gallras ur beståndet eller ej.

Enligt dessa definitioner kan statistisk gallring ses som en underkategori till såväl subjektiv som objektiv gallring, påpekar Holstenson.

Slote beskriver emellertid subjektiv gallring på följande vis:

This method involves a series of rules, principles, or guides that require subjective judgement on the part of the weeder. [...] When using subjective criteria the weeder has selected criteria satisfactory to that individual but unsubstantiated by objective evidence.

Min tolkning av Slote är att subjektiv gallring kännetecknas av att kriterierna som används inte är objektivt påvisbara. Det går alltså att se subjektiv gallring dels som ett gallringsförfarande där individuella titlar granskas och bedöms för sig, men även som gallring där man använder kriterier som i sig är subjektiva, t. ex. innehållsmässig kvalitet. Jag finner båda synsätten vara tillämpliga och ämnar därför kombinera dem.

Analogt med föregående resonemang ser jag likaledes en poäng i att inkludera även gallring som sker efter objektiva kriterier men inte nödvändigtvis urskillningslöst inom hela beståndet. Jag inkluderar här kriterier som visserligen kan sägas innehålla ett mått av subjektivitet men som väsentligen är mer av objektiv än subjektiv karaktär, t. ex. korrekt information, fysiskt skick etc. Användandet av utlåningsstatistik ser jag som ett objektivt kriterium. En viktig distinktion är emellertid att det, till skillnad från

45

Holstenson 2010, s. 16

46

Ibid., s. 16

47

Slote 1997, s. 37

övriga objektiva kriterier, baseras på faktorer utanför själva materialet i sig. Det är detta som i mitt tycke motiverar att det ges en egen kategori.

De kategorier som jag kommer använda är således:

Objektiv gallring baserad på faktorer hos materialet

Ett eller flera objektiva gallringskriterier tillämpas för samtliga titlar inom beståndet eller

kriterier som är väsentligen objektiva används i gallringsarbetet.

Gallring baserad på utlåningsstatistik

Utlåningsstatistik används som enskilt kriterium eller som underlag för att identifiera gallringskandidater.

Subjektiv gallring

Individuella titlar granskas och bedöms för sig eller

kriterier som är väsentligen subjektiva används i gallringsarbetet.

3.2 Samlingarnas funktioner

Michael K. Buckland är professor emeritus vid UC Berkeley School of Information. I sin artikel The roles of collections and the scope of collection development från 1989 identifierar han tre funktioner som ett biblioteks samlingar kan sägas fylla. Dessa är arkivfunktionen ("the archival role"), den distribuerande funktionen ("the dispensing role") samt den bibliografiska funktionen ("the bibliographic role").

Jag ämnar använda dessa funktioner för att strukturera min analys av hur informanterna ser på gallringens betydelse för och inverkan på bibliotekets samlingar.

Arkivfunktionen betonar den bevarande aspekten hos biblioteket. Det handlar om att bevara sådant material som är unikt eller svårt att få tag på annorstädes. Som Buckland påpekar är det främst hos handskriftssamlingar, lokalhistorie- och andra specialsamlingar som denna funktion är framträdande. Bucklands arkivfunktion är fokuserad kring säkrandet av en sista kopia för att materialet inte ska gå förlorat, vilket han påpekar är ett öde som kan drabba även populärt och vanligt förekommande material.

Jag väljer dock att se arkivfunktionen i ett utvidgat perspektiv för att även täcka in folkbibliotekens roll som bevarare och förmedlare av ett kulturarv. Vad jag vill komma åt är alltså ett långsiktigt tidsperspektiv i förhållande till samlingarna, i någon mån kontrasterande mot ett fokus på aktualitet.

Den distribuerande funktionen är den huvudsakliga funktionen för de flesta bibliotek, i synnerhet för folkbiblioteken. Här handlar det om att på ett enkelt och lättillgängligt sätt förmedla tillgång till material som användarna kan tänkas vara i

48

Buckland, Michael K. 1989. The roles of collections and the scope of collection development.

Journal of Documentation, Vol. 45, nr 3, s. 217f

49

Ibid., s. 217

behov av. Buckland menar att material som inte finns tillgängligt i det lokala beståndet ställer till besvär både för användare och för bibliotekarier. Ju mer tillgängligt material desto bättre service, resonerar han.

Den bibliografiska funktionen framträder då samlingarna fungerar som indikator på vad som finns att tillgå inom exempelvis ett givet ämne eller av en given författare - det vill säga då beståndet fungerar på liknande sätt som en katalog. Buckland ser att användare ofta söker efter lämpligt material direkt i hyllorna och ibland föredrar detta tillvägagångssätt framför att använda sig av katalogen eller bibliografier.

Bibliotekens klassifikationssystem och uppdelning av beståndet i olika ämnesområden är det främsta uttrycket för den bibliografiska funktionen. Den realiseras även i beståndsutvecklingsbeslut som exempelvis ser till balansen inom samlingarna

.

Buckland beskriver hur de olika funktionerna samverkar och beror av varandra. I mindre samlingar är de olika funktionerna tätt sammanlänkade. När samlingarna växer och blir svårare att överskåda blir emellertid även funktionerna mer frikopplade från varandra. Arkivfunktionen hos ett enskilt bibliotek kan t. ex. reduceras kraftigt då flera bibliotek delar på sina bestånd, då ansvaret för bevarandet kan specialiseras och fördelas biblioteken emellan. Möjligheten att förmedla tillgång till flera biblioteks samlingar påverkar givetvis även den distribuerande funktionen, som därmed utökas.

Det antal exemplar av ett material som biblioteket besitter får betydelse både för den distribuerande funktionen och den bibliografiska funktionen. Ju fler exemplar desto större chans att boken finns tillgänglig på hyllan, antingen för att lånas eller för att fungera som bibliografisk referens.

Buckland tar även upp det faktum att hyllbeståndet som bibliografisk indikator i många fall ger en skev bild av vad som faktiskt finns i bibliotekets samlingar, då det mest populära och rekommenderade materialet ofta är utlånat.

Gallring är inte fokus för Bucklands artikel utan det ligger snarare på hur ökningen av andelen fjärråtkomligt material i informationsteknologins tidevarv påverkar beståndsutvecklingen i stort och synen på enskilda biblioteks samlingar. Jag finner den ändå vara relevant för mitt syfte, även trots sina många år på nacken, då funktionerna som presenteras fortfarande är aktuella.

Buckland betonar att trots att fokus inom litteraturen till stor del lagts på bibliotekens inköp, så är det bara en av delarna inom beståndsutvecklingen. Gallringsbeslut är ett viktigt komplement till inköpsbesluten och de båda samverkar för att forma bibliotekets samlingar.

50

Buckland 1989, s. 217

51

Ibid., s. 218

52

Ibid., s. 220

53

Ibid., s. 218

54

Ibid., s. 221

55

Ibid., s. 219

56

Ibid., s. 221

4. Metod

4.1 Val av metod

För att besvara mina forskningsfrågor har jag valt att använda mig av semistrukturerade kvalitativa intervjuer. Detta är den metod jag anser vara bäst lämpad för mitt syfte, då jag i huvudsak är intresserad av att granska mina informanters resonemang. Wildemuth (2009) skriver att vid semistrukturerade intervjuer kan frågornas ordning och formuleringar anpassas efterhand och förklaringar och förtydliganden kan göras under loppet av intervjun.

Detta är den huvudsakliga anledningen till att jag har valt en semistrukturerad form. Det var att föredra då jag inte visste vad jag hade att vänta mig vad gällde förekomst av riktlinjer, kriterier och arbetsmetoder på de olika biblioteken och frågorna i viss mån skulle behöva anpassas och eventuellt uteslutas beroende på de aktuella förhållandena.

Anledningen till att jag inte har gjort en kvantitativ undersökning är att mitt främsta intresse har varit att problematisera gallringsförfarandet så mycket som möjligt och att detta i mitt tycke kräver flera öppna frågor, vilket i enkätform hade genererat ett alltför stort och svåranalyserat material för denna uppsats tidsramar, samt förmodligen även ett stort bortfall.

4.2 Urval

Jag har genomfört fyra stycken intervjuer. Mitt mål var att intervjua enhetschefer för folkbibliotek. Informanter B, C och D är enhetschefer med ansvar för ett eller flera bibliotek. Informant A är endast biträdande chef, men säger sig ha diskuterat gallring mycket med ordinarie chef och att de har liknande åsikter i dessa frågor. Informant C uppgav att hen för närvarande själv inte jobbar praktiskt med gallring på bibliotek, men har gjort det inom tidigare befattningar och hade dessutom informerat sig extra noga om berörda biblioteks gallring inför intervjun.

För att få så öppna och ohämmade svar som möjligt garanterades informanterna att materialet skulle behandlas konfidentiellt. Därför benämns informanterna Informant A-D, och inte heller kommunen kommer nämnas vid namn. Då närmare presentation av informanterna kan möjliggöra identifikation och jag dessutom inte anser att faktorer som kön, ålder och utbildnings-/yrkesbakgrund tillför studien något har jag valt att utelämna detta. Till följd av detta kommer det könsneutrala pronomenet hen att användas där så är lämpligt.

Att valet av informanter har fallit på just bibliotekschefer är för att dessa i sin position torde ha god inblick i respektive verksamheter samt att deras tankar och åsikter kring gallring rimligtvis bör har stort inflytande på hur gallringen faktiskt bedrivs. Detta ökar i mitt tycke relevansen hos en uppsats vars empiri är begränsad.

Samtliga informanter är verksamma inom ett relativt begränsat geografiskt område.

57

Wildemuth, Barbara M. 2009. Applications of social research methods to questions in information

and library science. Westport, Conn.: Libraries Unlimited. s. 233

Dock anser jag ändå denna uppsats omfång vara för ringa för att ge en representativ bild av folkbibliotekssektorn i stort, varför den begränsade spridningen kan sägas vara rättfärdigad. Dessutom är det intressant att se vilka skillnader som kan framträda även bland relativt likartade bibliotek både vad avser storlek och upptagningsområde.

Att antalet intervjuer blev fyra stycken beror delvis på att det bara var så många informanter som hade tid att ställa upp. Det motiveras dock även av en relativt stor mättnad i materialet, vilket gjorde att jag inte kände mig nödgad att utvidga urvalsgruppen.

4.3 Genomförande

Informanterna har kontaktats via mejl som skickats till samtliga folkbiblioteksenheter inom en kommun. I de fall enhetschefens mejladress har funnits tillgänglig har denna använts och i övriga fall har mejlet skickats till bibliotekets gemensamma mejladress, adresserat till enhetschefen.

Intervjuerna har spelats in med hjälp av diktafon, vilket informanterna informerats om i förväg och var bekväma med. Detta dels för att kunna återge exakta citat som stöd för analysen och dels för att kunna hålla en bra kontakt med informanterna under intervjun. Samtliga intervjuer skedde i enskilda rum som informanterna valt. Trots detta hände det vid ett antal tillfällen att avbrott inträffade. Detta ledde i en av intervjuerna till en något splittrad och ofokuserad stämning vilket kan ha påverkat svaren i någon mån. I övrigt förlöpte intervjuerna smidigt och avslappnat.

Vid intervjuerna har en intervjuguide använts (se bilaga, s. 34). Denna har utarbetats för att täcka in dels hur informanterna ser att gallringen bedrivs och bör bedrivas, men även olika teman som relaterar gallringen till samlingarnas funktioner. Även aspekter som problematiserar användandet av olika gallringskriterier har eftersträvats. Den semistrukturerade formen har inneburit att de huvudsakliga frågorna i intervjuguiden har behandlats, men ordalydelse och ordningsföljd har varierat i viss mån liksom även graden av följdfrågor. I några fall har frågor exkluderats då dessa upplevts som redundanta i sammanhanget.

4.4 Validitet

Jag har valt att intervjua bibliotekschefer. I praktiken är det sällan de som faktiskt

utför gallringen på biblioteken. Frånvaron av officiella riktlinjer i kombination med

den individuella ansvarsuppdelning som tillämpas på de flesta bibliotek gör att detta

kan ses som problematiskt ur validitetssynpunkt om målet är att beskriva hur

gallringen verkligen bedrivs. Mitt syfte är dock inte att göra en exakt kartläggning av

gallringen utan att granska bibliotekschefernas resonemang kring gallringen så som de

ser att den bedrivs, alternativt bör bedrivas.

4.5 Analysmetod

Jag har utgått från i stort sett fullständiga transkriberingar av intervjuerna. Material som bedömts som irrelevant har inte transkriberats. Citat har mestadels återgivits ordagrant, med endast smärre justeringar till skriftspråk här och var. Överhoppade avsnitt i citaten indikeras med [...].

Vid genomläsningen har uppsatsens teoretiska utgångspunkter använts som analysverktyg för att ge struktur åt det empiriska materialet. Detta har gått till på så sätt att transkriberingarna har närlästs och resonemang som kunnat kopplas till olika gallringskriterier eller funktioner hos samlingarna har samlats för sig inom dessa kategorier, för att skapa en överblickbar helhet. I de fall då utsagor har relaterat till flera olika områden har de placerats i samtliga av dessa. Därefter har detta material granskats för att hitta teman att utveckla. Vid bearbetningen har hänsyn tagits både till hur frekvent ett tema är, men även till aspekter som på något sätt kompletterar eller problematiserar bilden.

Det deduktiva förfaringssättet har inneburit att visst material, som har fallit utanför det teoretiska ramverket, har exkluderats. Detta material har dock inte bedömts som tillräckligt relevant för att motivera en utvidgning av analysverktyget.

Då varje form av urval och bearbetning innebär en tolkning av materialet har jag valt

att inte presentera empirin för sig, utan resultatredovisningen sker i samband med

analysen. För att försäkra att citat inte har tagits ur sitt sammanhang har dessa

kontrollerats gentemot sin ursprungliga kontext såväl under analysens gång som

efteråt.

5. Resultat & analys

I detta avsnitt kommer jag att presentera resultatet av mina intervjuer samt använda de teoretiska utgångspunkterna för att analysera materialet och försöka besvara mina forskningsfrågor.

5.1 Målsättningar och kriterier för gallringen

5.1.1 Förekomst av riktlinjer och målsättningar

Inget av informanternas bibliotek har några uttalade riktlinjer för hur gallringen ska bedrivas. Skriftliga dokument upplevs av de flesta som onödiga eller som något som ändå inte skulle kunna efterlevas. Informant D menar att "det är risk att de skulle bli helkorkade" eftersom det är alldeles för många faktorer att ta hänsyn till för att kunna formulera dem skriftligt. Informant C nämner att sådana riktlinjer finns centralt och att man "följer mycket de instruktioner man får från stadsbiblioteket", vilka i huvudsak består av gallringslistor baserade på utlåningsstatistik. Hen pratar om ett överlåtande av beslutandet i viss mån, eller en "delad beslutsprocess" i kommunen, till skillnad från tidigare arbetsplatser i andra kommuner, där det funnits tydligare riktlinjer och kriterier.

Beträffande ansvarsfördelningen för gallringen så uppger informanterna att den varierar mycket beroende på bibliotekens storlek. Oftast är beståndet indelat i personliga ansvarsområden baserade på signum där varje bibliotekarie ansvarar för såväl inköp som gallring inom sina avdelningar. På mindre bibliotek med färre bibliotekarier är ansvarsområdena följaktligen bredare och där tycks den gemensamma dialogen kring vad som gallras vara större. En följd av denna uppdelning, som informanterna tar upp, är att det gallras olika mycket inom olika avdelningar:

Jag tycker att några kollegor kunde gallra lite mer och nån kollega kunde bromsa lite mer.

Vi står lite olika. Det är väldigt individuellt hur vi gallrar då. En del har väldigt mycket svårare att slänga saker. (A)

Ämnesmässiga ansvarigheter har vi ju då. Så man gallrar ju inom sitt ämnesområde och det är lite olika, en del har svårare för det, en del har lättare för det. Vissa får man jaga på lite.

Så det kan ju faktiskt bli lite ojämnt beroende på vem som har ansvar för vissa avdelningar.

(D)

När det gäller målformuleringar för vad som ska åstadkommas med gallringen så är det liksom riktlinjer inte något som finns nedskrivet. De mål som dock hänvisas till är att hålla ett aktuellt och fräscht bestånd som är tillgängligt och attraktivt för brukarna.

Informant D framhåller att trots att man inte har några specifika mål så är det något som diskuteras flitigt. Målen kan variera för olika avdelningar inom samlingarna:

Det är ju självklart att man har en lägre omsättning och inte samma krav på aktualitet när det

gäller böcker om historia t. ex. och filosofi, medan däremot på psykologi som är ganska hett

och andra såna där så, då har man lite större rush på det. (D)

Ett mål som alla har är dessutom att hålla en någorlunda jämn nivå på mängden material i samlingarna. Platsbrist nämns av samtliga som ett av skälen till att det gallras. Informanterna uppger att de har som mål att gallringen ska skötas kontinuerligt, men att det är lätt hänt att det inte hinns med i den utsträckning som skulle kunna önskas.

Ibland blir det sån där akutgallring när det börjar bli trångt, men det är ju ofta ett väldigt dåligt kriterium, tycker jag då. Det är kanske inte det som ska styra utan hur media utnyttjas mera. (D)

Trots att avsaknaden av bestämda riktlinjer inte är något som upplevs som problematiskt av informanterna tycker de att det faktum att gallringen hanterats olika på olika bibliotek ställer till problem för det gemensamma mediebeståndet. Samtliga informanter är nöjda med gallringen på de egna biblioteken men ibland upplevs det att material som kommer från andra bibliotek inte alltid lever upp till standard:

Nu gallrar vi ju ganska mycket för att vi har varit olika duktiga bland biblioteken på att gallra. Så att det kommer, nu när det flyter

, så kommer en hel del trasigt och smutsigt. (B)

5.1.2 Objektiv gallring baserad på faktorer hos materialet

Det är inte bara omfånget på gallringen som varierar utan även de kriterier som används. Enligt informanterna0finns det ett antal objektiva kriterier som oftast överskuggar övriga bevekelsegrunder. Sådana är inaktuell eller felaktig information, trasigt eller hårt slitet material, samt förekomst av dubbletter.

Särskilt inom vissa avdelningar såsom exempelvis medicin, juridik, reseguider etc.

anses det vara extra viktigt att informationsinnehållet hos materialet är aktuellt och korrekt. I många fall är lösningen inköp av nya upplagor kombinerat med gallring av de äldre.

Trasigt och slitet material är ett kriterium som omnämns frekvent. Några av informanterna poängterar att det är viktigt att komplettera med inköp, särskilt som material som gallras på grund av slitage kan vara sådant som biblioteket bör besitta.

Förekomsten av dubbletter är även det ett vanligt gallringskriterium. Här förutsätts dock att materialet inte längre är lika populärt som vid inköpstillfället. Detta upplevs som särskilt kännetecknande för gallringen av skönlitteratur:

När det gäller skönlitteratur så går man mycket, alltså det är ju en färskvara med skönlitteratur, så att när alla vill läsa en ny bok så har vi kanske tre ex. Efter ett år så står tre ex. där och då måste man ta bort såna. De är ju döda. (B)

Gallring efter ovan nämnda kriterier anses relativt lätt att utföra. Framförallt vissa avdelningar inom facklitteraturen, där denna typ av gallring dominerar, upplevs som relativt oproblematiska att gallra. Som en av informanterna påtalar kan det dock även här finnas gråzoner, som när t. ex. vissa delar av en bok är fortsatt aktuella medan

58

Se avsnitt 5.2.3 (s. 26) angående flytande bestånd

andra är utdaterade. Några av informanterna nämner att det kan vara svårt att vara helt konsekvent i tillämpningen, särskilt om det leder till att samlingarna gallras väldigt hårt. Ibland får alltså de objektiva kriterierna stryka på foten:

Men de har alltså gallrat väldigt mycket och då känner man "jag kan inte ta alla". Om man har 25 och så gallrar man 15 så kan man inte ta fem till. Det finns en gräns för hur mycket man kan ta då. (B)

Den allmänna konsensusen hos informanterna är dock att det är bättre att fälla än att fria när det gäller gallring efter dessa objektiva kriterier.

Ingen av informanterna resonerar kring möjligheten att material som bör gallras efter dessa kriterier kan missas så länge materialet cirkulerar, när utlåningsbaserade listor används för att identifiera gallringskandidater. Dock tycks gallring efter objektiva kriterier vara något som ofta sker kontinuerligt i samband med både inköp och uppställning av böcker i hyllorna.

5.1.3 Gallring baserad på utlåningsstatistik

Ett begrepp som återkommer gång på gång hos mina informanter är "hyllvärmare".

Med detta avses material som inte blivit utlånat, mer än möjligtvis ett fåtal gånger, under en längre period.

Innehållet kan ju vara ganska gott, men om en bok står och inte blivit utlånad, om vi tänker nu på skönlitteratur då, bara stått i två år, tre år, fyra år, fem år - det är också ett kriterium för att gallra. Då blir det en hyllvärmare - ingen ser den, ingen lånar den, ingen tar den. (A)

Samtliga informanter säger sig använda gallringslistor baserade på materialets cirkulation. Informanterna är överens om att dessa "hyllvärmarlistor" är en bra metod att arbeta efter. De ses emellertid främst som ett verktyg för att identifiera potentiella gallringskandidater; få ett material att jobba med om man så vill. Ingen av informanterna anser att man uteslutande bör följa listorna utan undantag.

Jag tycker det är helt okej [att basera gallring på utlåningsstatistik]. Om man ändå har en viss, om man inte gör det mekaniskt. Skräckexemplet är ju om man lämnar det till någon typ praktikant eller sommarjobbare och säger "gallra nu här, du har listan" och så tittar man inte ens. (C)

Vilken hylltidsperiod som listorna skapas efter (det vill säga hur länge materialet stått outlånat på hyllan) varierar både mellan olika bibliotek och inom olika avdelningar på ett och samma bibliotek. Det som omnämns mest frekvent är treårslistor. Det är endast informant D som resonerar kring hur tidsperioden kan vara relativ i förhållande till materialet:

Det beror ju på vilken avdelning jag gallrar, hur mycket jag vill fånga upp då. Så att om jag t.ex. tar en tre- eller fyraårslista på psykologi så får jag ju inte upp mycket för att nästan allt har varit utlånat på den perioden. Utan då får jag ju göra maskorna finare för att fånga upp.

Gör jag samma sak på historia så blir det en helt annan effekt. (D)

Informant C talar om att det förvisso görs undantag men att man "följer listorna

ganska konsekvent". Hen beskriver listorna på ett sätt som i viss mån skiljer sig från de övriga informanterna när hen säger att "det är alltså böcker som man då centralt bedömer att de här ska gallras". Det tycks alltså finnas en viss skillnad bland informanterna när det gäller vilken vikt som listorna tillmäts.

Materialet som gallras säljs oftast (det som bedöms vara säljbart) för en symbolisk summa till hågade besökare. Detta upplevs som något som är uppskattat av allmänheten. Det kan även ses som ett sätt att rättfärdiga gallringen:

Jag kan själv känna mig lite kluven inför det. Men det är populärt, och jag tror också det är litegrann en effekt av att det är sådär lite ramaskri över när man gallrar böcker. Då kan man i alla fall säga att då har man ryggen lite mer fri. Först har det gått på biblioteket och där ser vi att det inte lånats ut på tre år kanske. Då är det inte så efterfrågat och det finns ändå att få tag på. Sen nästa steg är ju liksom att "är det någon som är intresserad så varsågod". (D)

Ett annat sätt att med informant D:s ord ha "ryggen lite mer fri" kan vara att försöka förmedla eller exponera böcker innan de gallras på grund av bristande popularitet. Det skulle kunna kompensera för eventuella alternativa förklaringar till dålig cirkulation, som exempelvis de Dilevko och Gottlieb tar upp (se litteraturgenomgång, s 6).

Informanter A och B ser detta som ett möjligt arbetssätt och A hävdar även att detta är något som görs emellanåt:

...nån gång försöker man nog göra det för att se om boken rör sig lite grann. Och det är ju så, visar man upp böcker så, till och med en smal liten bok kan bli utlånad. [...] Så det kan absolut vara ett sätt om man är osäker på ska vi gallra den här eller inte, att faktiskt visa upp boken. (A)

Informant C ser det som ett förvisso intressant förslag men är tveksam till om det låter sig göras i praktiken utan menar att exponeringen behöver ske i ett tidigare skede, medan informant D tycker att "det skulle bli väldigt konstigt" eftersom man inte kan lyfta fram alla titlar.

Material som används på plats i biblioteket

Ett intressant spörsmål i sammanhanget är hur informanterna resonerar kring det material som används på plats i biblioteket och som därmed inte förekommer i utlåningsstatistiken. I somliga fall kan gallringen av en tillsynes outnyttjad resurs få oanade konsekvenser:

Det tog en vecka sen kom en man och sa "Var har ni den boken? Den tittar jag ju i! Vad har ni gjort med boken?". Och när jag satte ut den för att sälja den, den var borta efter nån timma så hade nån köpt den. Så ibland kan man göra såna gallringsmisstag och ta böcker som kan vara oerhört värdefulla och bara för att en bok inte har varit utlånad så är det ju uppenbarligen så att folk kan ju titta i dem ändå. (A)

Informanterna menar att det främst är vissa typer av material som används på plats.

Det är främst folianter, större böcker, som informanterna kopplar till i sammanhanget;

material som av uppenbara, fysiska skäl sällan lämnar biblioteket. Dessa ses som problematiska av somliga just för att de inte genererar utlån, men skyltas för det mesta upp eller läggs fram för att uppmuntra till användning.

Vi försöker ju lyfta fram det materialet, skylta med det och fronta. Och då ser vi ju att folk

sitter och tittar i det. Tjocka fotoböcker t. ex. som har ett värde här, men ingen orkar släpa

med sig det hem. Och den boken kanske inte har fått sig ett utlån på två år då. Men den vet vi ju tittas i. (A)

C och D tar även upp material av uppslagskaraktär och talar om referensavdelningar som (åtminstone delvis) avskaffats till förmån för att få ut materialet i hyllorna så att det används. Att material av nämnda typer inte lånas ut särskilt mycket är alltså något som det tas hänsyn till i gallringsbesluten. Att användarna även skulle använda annat material på plats är det endast informant C som reflekterar kring. Som hen påpekar är bruket av material i lokalerna extra vanligt i vissa områden:

De använder alltså bibliotekslokalerna jättemycket för att sitta och läsa böcker också i biblioteket. För att de är trångbodda, det är lugnare, man kanske vill fråga om nånting, man vill ha hjälp med någon uppgift. Då är det bättre att sitta kvar där än att ta med sig boken hem. (C)

I motsats till Evans och Zarnoskys teknikoptimistiska vision där handdatorer används för att identifiera den lokala användningen (se litteraturgenomgång, s. 3) ser informanterna det som alltför komplicerat att hålla koll på denna användning. Ingen av respondenterna säger sig arbeta för att dokumentera det material som används på plats utan det är erfarenhet i form av bok- och lokalkännedom som ses som avgörande för bedömningarna i dessa fall. På det stora hela ses osäkerheten kring vilket material som faktiskt nyttjas inte som något problematiskt eftersom man ändå inte går strikt efter utlåningslistorna vid gallringen.

Omlån

Då cirkulationstal används för att bestämma en boks värde för samlingarna blir även en sådan sak som omlån en faktor. Hur man identifierar omlån och vilken vikt man tillmäter dessa kan ha betydelse för värderingen. Omlån kan ge intrycket att en bok är mer populär än vad som faktiskt är fallet. Ett omlån kan bero på bekvämlighetsaspekten i att trycka på en knapp gentemot att ta sig till biblioteket för att lämna materialet. Det behöver alltså inte representera ett förnyat/fortsatt intresse för materialet som sådant.

Här tycks resonemangen gå isär. En av informanterna menar att det inte är så relevant då merparten av brukarna inte har tillgång till datorer hemma och därför inte lånar om i någon större utsträckning. Vidare resonerar hen att det inte är en speciell typ av böcker som lånas om utan det är något som gäller för alla böcker, vilket minskar betydelsen. Informant B konstaterar att omlån förvisso registreras för sig men tillmäter det ingen större betydelse i sammanhanget eftersom det är om materialet inte har varit utlånat på tre år som man tittar på det. Informant A menar att det är någonting som tas hänsyn till men mer på en intuitiv nivå:

En ny människa? Utan bara bekvämlighet? Ja, alltså det ser man på boken. [...] Man ser på boken att "aha, den här boken har nog faktiskt samma människa lånat om de här tre gångerna 2011", lite grann. Det är sån där bokkännedom man bara har... (A)

Endast en av informanterna reflekterar kring behovet av att faktiskt titta på siffrorna.

Det är dock en sista åtgärd i tveksamma fall och inte något som tas med på gallringslistorna, då dessa i sådana fall riskerar att blir oöverskådliga.

I sista steget när man gallrar en bok går man ju ofta in och tittar på exemplarposten då. Där

står det uppdelat i och för sig i omlån och unika lån, det går ju att se. Och då kan man ju kanske värdera det lite olika då. Om man kan se en bok t. ex. som ser ut som att den har haft tre utlån sista tre åren men egentligen är det en och samma person som gjort det tre gånger, då har den ju egentligen inte använts så frekvent. (D)

5.1.4 Subjektiv gallring

Som framkommit av det föregående avsnittet om gallringslistor så används listorna främst för att identifiera det material som inte cirkulerar. Därefter anser informanterna att materialet bör granskas individuellt innan det gallras. Detta tyder på ett övervägande subjektivt förhållningssätt till gallringen, såsom exemplifieras av A:

Varenda bok är unik. Den är verkligen unik. Den måste tittas på och behandlas unikt och kollas in. Vad har den för värde och så vidare. Så det är inte någonting som går på löpande band, gallring, definitivt inte. Det är verkligen att ta varenda bok i näven och kolla in den.

(A)

Beträffande huruvida de kriterier som tillämpas innehåller drag av subjektivitet eller ej är en annan femma. Kvalitet är en egenskap som är i högsta grad svårdefinierad på grund av just dess subjektiva natur. Det är bara informant A som uttalat tycker att innehållsmässig kvalitet bör spela in i gallringsbesluten.

Jag tror att bibliotekarier är väldigt kvalitetsmedvetna. Vi är väldigt duktiga, vi läser allt och vi har ögonen på allt och håller koll på allt, högt som lågt, men vi vet vad som är god litteratur litegrann sådär, vad som håller lite kvalitetsmässigt. (A)

Övriga informanter är betydligt mer skeptiska till att låta kvalitetsbedömningar spela in i gallringen. B menar att kvalitet inte är något självändamål utan om materialet inte uppfyller de övriga kriterierna så bör det gallras. Två av informanterna reflekterar kring gallringen i relation till inköpen och tycks mena att gallringen inte är eller bör vara platsen för subjektiva värderingar av den här sorten.

...det svåra urvalsögonblicket är vid inköpet ju. Det kan ju inte vara gallringen för då har de ju redan fått sin chans. Så egentligen är det ju väldigt bakvänt att vi ska tycka att det är så svårt. Samtidigt som vi sitter och ratar kanske nästan 90% av bokutgivningen va. Det gör vi redan i inköpsögonblicket. De har aldrig fått någon chans de stackars titlarna. (D)

Om man först har gjort den bedömningen att man vill köpa den här boken, då gjorde man ju bedömningen där, att det här var någonting som man ville ha. Så gallringen blir ju på ett sätt, till 90-95%, mer en mekanisk process. Inköpet är ju inte det. Inköpet är det som är mer styrande än gallringen, tycker jag. (C)

I samband med gallring av skönlitteratur talar emellertid informant C, i likhet med informant A, om "fingertoppskänsla" - ett begrepp med onekligen subjektiva konnotationer:

...det är ju mycket lättare att mer mekaniskt gallra facklitteratur. För det är ju en del böcker som blir inaktuella. Medan skönlitteraturen den kan ju vara gångbar. Det handlar ju mer om fingertoppskänsla där. Att man själv läser mycket, hänger med. Att man kan göra den bedömningen. (C)

Det är inte heller enbart informant A som beskriver det som lättare att gallra så kallad

triviallitteratur jämfört med böcker av erkända, välrenommerade författare. Även informant D talar om att det finns en högre tolerans för att spara klassiker som cirkulerar dåligt jämfört med exempelvis "en dussindeckare".

Beträffande bibliotekariers förhållningssätt till materialet i samlingarna så talar informant A om ett "kärleksfullt förhållande" och att det för många "gör ont i själen att slänga böcker". Även informant D tar upp känslomässiga kopplingar till olika ämnen eller titlar och "den här kulturpolitiska viljan", men menar att det ofta gäller att sätta sig över sådana saker. När D resonerar kring svårigheten i att formulera skriftliga gallringsriktlinjer blir hen dock motsägelsefull. Det framgår att undantag på grund av att innehållet anses värdefullt är något som görs:

Och så finns det ju en och annan som man känner är en väldigt viktig bok, även om inte den lånas mer än en gång om året eller en gång vartannat år så finns det ju böcker som man känner att den här har så värdefullt innehåll så den får faktiskt stå här då. (A)

Och man måste ta hänsyn till kanske lite, man tittar litegrann på kultur; vad man tycker är kulturellt värdefullt och vad som jag snabbt bara kan rafsa undan för det är sån här stapelvara ungefär som åker in och ut ur biblioteket. (D)

En annan subjektiv aspekt, som i viss mån kan ses som facklitteraturgallringens motsvarighet till "fingertoppskänslan", är ämneskunskaper. Informant C antyder att gallringsbesluten kan påverkas av hur insatt den som gallrar är i ämnesområdet:

...ofta krävs det, i alla fall på lite större bibliotek, att man har något specialintresse eller att man har någon extra utbildning för att klara av det, ämnet som sådant. Det är ju mycket fråga om ämneskunskaper också. Det är ju inte bara frågan om bibliotekariekunskaper. (C)

Det framgår tydligt av informanternas resonemang att gallring inte ses som en syssla som vem som helst kan sköta. Även det frekventa omnämnandet av tveksamma fall, som diskuteras sinsemellan, tyder på att gallringen innehåller ett stort mått av subjektivitet.

5.2 Gallringen i förhållande till samlingarnas funktioner

5.2.1 Arkivfunktionen

Arkivfunktionen är inte särskilt framträdande hos något av mina informanters bibliotek. Något som alla informanter är noga med att poängtera är att man inte har något bevarandeansvar. Detta upplevs som något som avsevärt förenklar gallringen.

Och vi är inget bevarandebibliotek heller. Det är inget folkbibliotek i [kommunen]. Utan vi kan beställa in om folk vill ha något som vi inte har. (B)

Informant D pratar om att böcker har kortare livstid nuförtiden och att "man får vara

lite tuffare med gallring nu än man var för 20 år sen". Hen påpekar dock att intresset

för visst material kan gå i vågor och att det då kan vara bra att ha åtminstone

någonting sparat: