EXAMENSARBETE
Våren 2007
Lärarutbildningen
Samverkan mellan hem och skola på gymnasiet
-
Hur ser pedagoger samt elever på den?Författare Jacob Björk Handledare Ben Naji
SAMVERKAN MELLAN HEM OCH SKOLA PÅ GYMNASIET
– HURSERPEDAGOGERSAMTELEVERPÅDEN? ABSTRAKT
Uppsatsens syfte är att ta del av vad pedagoger och elever anser om samverkan mellan hem och gymnasieskola. Uppsatsen innefattar en litteraturdel som behandlar forskning kring ämnesområdet samt att skolans läroplaner behandlar samverkan mellan hem och skola. Som metod har såväl kvalitativa som kvantitativa utnyttjats för att belysa pedagogernas och elevernas uppfattning. Resultatet påvisar att samverkan avtar under gymnasiet samtidigt som pedagogerna uttrycker en önskan om att föräldrar engagerar sig mer. Men över 70 procent av de 35 tillfrågade eleverna känner samtidigt att föräldrarna är engagerade i deras skolgång, men att det egna ansvaret ska ligga hos dem själva.
Nyckelord: samverkan, skola och hem, pedagog, elev, vårdnadshavare
FÖRORD
Jag vill rikta ett stort tack till de pedagoger som har deltagit i mina intervjuer samt bidragit med insamlandet från mina elevundersökningar. Jag vill även tacka eleverna i de två klasser som ställt upp i undersökningarna.
Även ett hjärtligt tack till min sambo och son som har fått genomlida en tid av upptagna kvällar och helger från min sida.
Jag vill även tacka min handledar Ben Naji som ständigt har varit kontaktbar vid frågor som berört uppsatsen.
Samtliga har gjort genomförandet av min uppsats möjligt.
Kristianstad våren 2008
Jacob Björk Lärarstuderande
Innehållsförteckning
KAPITEL 1: FORSKNINGSBAKGRUND, SYFTE OCH UPPLÄGG...5
1.1 FORSKNINGSBAKGRUND...5
1.2 SYFTE...7
1.3 ARBETETSUPPLÄGG...7
...8
KAPITEL 2: LITTERATURGENOMGÅNG...8
2.1 SAMVERKANUTIFRÅNLÄROPLANERNA...8
2.2 ANSVARET...9
2.3 FÖRÄLDRAROLLEN...10
2.4 KONTAKTARBETET...11
2.5 ELEVERSOMFARILLA...12
2.6 SAMMANFATTNINGAVLITTERATUR...12
KAPITEL 3: EMPIRI...14
3.1 URVAL...14
3.2 METOD...14
3.2.1 Intervju...14
3.2.2 Enkät...15
3.2.3 Gruppsamtal...15
3.4 VALIDITET...16
3.5 ETISKAÖVERVÄGANDE...16
KAPITEL 4: RESULTAT...17
4.1 LÄRARNASSYNPÅSAMVERKAN...17
4.1.1 Hur ser läraren i allmänhet på samverkan...17
4.1.2 Utvecklingssamtalen...18
4.1.3 Hemmens engagemang...19
4.1.4 Förbättra samverkan och kontakten...20
4.2 ELEVERNASUPPLEVELSERAVSAMVERKANGENOMENKÄTEN...21
4.2.1 Tabell 1: Elevernas syn på föräldraengagemanget...21
De sex första frågorna redovisas i nedanstående tabell...21
Tabell 1: Elevernas syn på föräldraengagemanget utifrån svarsalternativet JA och NEJ (N=35)...21
4.2.2 Elevens syn på utvecklingssamtalen...23
Tabell 2: Elevens syn på de redan existerande utvecklingssamtalen utifrån svarsalternativet JA och NEJ (N=35)...23
4.3 ELEVERNASKVALITATIVAFÖRKLARINGPÅSAMVERKAN...24
4.3.1 Elevernas syn på myndighetsåldern och ansvaret...24
4.3.2 Elevernas syn på kontakten mellan hem och skola...25
4.3.3 Elevernas syn på utvecklingssamtalen...26
4.4 REFLEKTIONAVSYNENPÅSAMVERKAN...26
4.4.1 Pedagogernas kvalitativa svar på samverkan...26
4.4.2 Elevernas kvantitativa svar på samverkan...27
4.4.3 Elevernas kvalitativa svar på samverkan...28
KAPITEL 5: DISKUSSION...29
5.1 SYNENPÅSAMVERKAN...29
5.2 UTVECKLINGSSAMTAL...30
5.3 HEMMETSENGAGEMANG...31
5.4 FORSKARENSREFLEKTION...31
5.5 METODDISKUSSION...33
5.6 KONSEKVENSERFÖRYRKESROLLEN...34
KAPITEL 6: SAMMANFATTNING...35
REFERENSER...36
BILAGA 1...37
INTERVJU PEDAGOGER...37
BILAGA 2...38
ELEVENKÄT...38
BILAGA 3...40
INTERVJUGUIDE ELEVER...40
.
,
,
Kapitel 1: Forskningsbakgrund, syfte och upplägg
1.1 Forskningsbakgrund
I samhället sker ständigt förändringar som påverkar ungdomars förhållningssätt i skolan.
Dagens pedagoger möter elever med olika värderingar, erfarenheter och olikartade kunskaper som de ska hantera på bästa möjliga sätt. Förr satt pedagogen på kunskapen och var den bestämmande rösten i klassrummet. Föräldrar och vårdnadshavare hade hårdare pli på sina barn med en oftast sträng uppfostran. Dagens medier behandlar skolan alltmer och kräver förbättringar inom skolvärlden (Larsson, 2002). Författaren fortsätter med att skolans roll att vara en del av uppfostran tenderar att bli allt större. Elevernas attityder gentemot varandra samt mot personal på skolan har gjort skolmiljön till en plats där många vuxna inte vill vara.
Att många lärare lämnar yrket är ett problem som skolan har poängterar författaren, liksom att eleverna samtidigt ska gå kvar .
Att även pedagogen numera får hålla koll på elevens sociala bitar utanför skolan är inget enkelt. Det är svårt för pedagoger att hålla koll på elevens förhållande till sömn- och frukostvanor som påverkar resultaten i skolan (Brodin och Lindstrand, 2004). Vad jag har erfarit är att föräldrar och vårdnadshavare inte alltid har den tid som krävs för att hinna med sina barn i den utsträckning de önskar. De har karriären att tänka på, fritidsintressen att hinna med och samtidigt familjens rutiner att sköta.
Skolan är något som de flesta har gått i. Att åsikterna om hur skolan bör fungera är finns naturligt. Vi har våra egna upplevelser och erfarenheter från skolan vilket gör det lätt att tycka saker om den också. Om man gick ut skolan för trettio år sedan verkar inte spela någon roll.
Vad som står klart för oss alla är att läroplanerna tar upp vilka skolverksamhetens mål och riktlinjer är (läroplanerna 69, 80, 94). Bland annat behandlas samverkan och kontakten mellan pedagog/skola och vårdnadshavare/hem, vilket även uppsatsen behandlar närmare.
Något som är värt att tänka på när vi talar om kontakten mellan skola och hem, är att det är för elevens skull (Lpo 94). Då bör man även ha helhetsbilden klar för sig om ungdomarna och deras livsvillkor. Mycket av dagens informationsflöde marknadsförs i riktning mot ungdomarna. De påverkas starkt av de massmediala påtryckningarna. Särskilt mycket då de är i en ålder av ovisshet och identitetssökande. Förståelsen att kontakten mellan pedagog och vårdnadshavare är av stor betydelse för elevens kunskapsutveckling och sociala utveckling är
tydlig (Lpo 94). De samhällsförändringar som ständigt sker och som ungdomar tar med sig in i skolan är i vissa fall ett problem som jag anser borde behandlas mer tillsammans med hemmen. Skolan återspeglar väl dagens samhälle (Larsson, 2002). De politiska förändringarna, internationella konflikter, rasism och våld är några exempel på förändringar som eleven möter i sin vardag, både i samhället, hemmen och inom skolan.
En viktig fråga i dagens skola är att få hemmen och föräldrarna engagerade i elevens skolgång (Graff, 1996). Författaren tillägger att föräldrar har ett fostringsansvar och kontakten mellan pedagog och förälder är viktig. Mycket görs från pedagogernas sida, men huvudansvaret måste ligga i hemmen gällande engagemanget och uppfostran. Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet har skolan som uppgift att samarbeta med hemmen om elevens fostran och utveckling (Lpo 94). Fram till 18 års ålder är det vårdnadshavarens skyldighet att ta del av de uppgifter som rör barnet. Elevens kunskaper och färdigheter ska tillvaratas och utvecklas i samarbete mellan skola och hem (Lpo 94). Kontakten mellan pedagog och vårdnadshavare är då i mitt tycke värdefull för elevens skolgång och utveckling till en fullgod samhällsmedborgare med demokratiska förhållningssätt.
En existerande samverkan mellan skola och hem, pedagog och vårdnadshavare finns redan.
Utvecklingssamtalet är den främsta samarbetsformen och är obligatoriska att ha en gång per termin i grundskolans senare år där vårdnadshavaren ska närvara (Lpo 94). På gymnasial nivå är det olika mellan skolorna om en omyndig elev måste ha med sig föräldern vid samtalen.
Men vid samtalen talar man ofta om den Individuella Utvecklings Planen för eleven, eventuella åtgärdsprogram som behöver upprättas, vilken kontaktform som en eventuell närvarande vårdnadshavaren anser är den bästa för att hålla kontakten med pedagogen angående saker som berör eleven.
När eleverna når det gymnasiala och frivilliga skolväsendet ser inte samverkan ut på samma sätt som under grundskolans senare del. Samverkan mellan hem och skola tenderar att avta under gymnasietiden. En tid där eleven når myndighetsåldern och ett större ansvar läggs för deras framtid. Många gymnasieskolor anser även att de som ännu är minderåriga på gymnasiet inte är i något behov av att ha en medverkande förälder eller vårdnadshavare med sig under samtalen. Eleven anses vara så mogen när hon påbörjat gymnasieutbildningen att även hon får besluta om förälders eller vårdnadshavares närvaro, fast än att
vårdnadshavaren/föräldern fram till 18 års ålder har en skyldighet att ta del av de uppgifter som rör barnet.
1.2 Syfte
Uppsatsens syfte är att behandla vad pedagoger samt elever tycker om samverkan mellan hem och gymnasieskola. Likaså är att ta del av uppfattningen av föräldrarnas engagemang i förhållandet hem och skola, samt att synliggöra hur engagemanget och samverkan kan förbättras om det finns behov av det. Jag har två frågor som jag strävat efter att få svar på.
Hur upplever pedagoger att samverkan fungerar?
Vad tycker elever om samverkan och föräldrarnas engagemang?
1.3 Arbetets upplägg
Uppsatsen börjar med att ge läsaren en bakgrund inom uppsatsens ämnesområde samt vad uppsatsen syfte är. Under kapitel 2 behandlar uppsatsen den teoretiska delen. I kapitel 3 får ni inblick i min undersökning samt de metoder som uppsatsen grundar sig på. Kapitel 4 ger er resultaten av min empiri som följs av en diskussionsdel under kap 6. Avslutningsvis i kap 7 följer en sammanfattning av uppsatsen.
...
. . .
.
Kapitel 2: Litteraturgenomgång
Min litteraturgenomgång kommer att redovisa utefter de aspekter som jag funnit under läsningens gång. Litteraturdelen börjar behandla hur samverkan ser ut i läroplanerna och hur ansvaret ser ut mellan skola och hem. Även föräldrarollen diskuteras samt kontaktarbetet mellan skola och hem. Till sist tar litteraturen upp vad som sägs om hur samverkan ser ut kring gymnasieelever som far illa.
2.1 Samverkan utifrån läroplanerna
Samverkan är av stor betydelse om man läser i Läroplanerna för det obligatoriska skolväsendet (80,94). Det går läsa att det är viktigt för elevernas vårdnadshavare att få inblick och känna att de har betydelse för skolverksamheten. Tidigare läroplaner nämner att det är viktigt för pedagogen att känna eleven på ett personligt plan för att undervisningen ska bli givande. Två tydliga exempel på att elevens sociala bit utanför skolan är viktig för pedagogen att ha kännedom om går att läsa i läroplanen. Där står om att skolan ska bidra till elevens positiva utveckling och då behöver pedagogen känna till elevens situation (Lgr 80).
Pedagogen skall ”… hålla sig informerad om den enskilda elevens personliga situation…”
(Lpo 94, s.23). Samtliga styrdokument (Läroplaner, kommunala läroplaner, kursplaner) tar också upp att det är vårdnadshavaren som har det yttersta ansvaret för elevens fostran där skolans ansvar är att fungera som ett stöd för hemmet i barnens fostran och utveckling. Skolan har även ansvaret för att en kontakt upprätthålls mellan hem och skola, så även på gymnasial nivå.
Även att eleverna tar ett större ansvar för det egna arbetet finns att läsa i läroplanen (Lpo 94).
Under det frivilliga skolväsendet läggs i stort sett allt ansvar på eleven. I Läroplanen för de frivilliga skolformerna står det under elevens ansvar och inflytande ”att varje elev tar personligt ansvar för sina studier…” (Lpf 94, s.52). Där går även att läsa om kraven på att läraren ska utgå från att eleverna kan och vill ta personligt ansvar för sin inlärning och sitt arbete i skolan.
2.2 Ansvaret
Hur ansvaret är och borde fördelas mellan pedagog och vårdnadshavare är något som kan diskuteras. Vårdnadshavare och hemmet har det största ansvaret för minderåriga elever, men skolan tar hänsyn till de olika behov eleverna har. Pedagogen ska ”i samarbete med hemmen
[…] främja utvecklingen till elevernas ansvarskännande som fullgoda samhällsmedlemmar”
(Lpo 94, s.14). Hur det samarbetet ska gå till finns det däremot inga självklara svar på. Men
skolan ska ”fungera som ett stöd för familjer i deras ansvar för barnens fostran och utveckling” (s.14). Det är skolan och pedagogen som är skyldig till att ta kontakt med hemmen i tidigare läroplaner. Dessa personliga samtal med föräldrarna nämns som värdefulla för eleven fortsatta skolgång (Lgr 80).
Ett arbete med eleverna på det obligatoriska planet var i tidigare läroplaner ett delat ansvar mellan pedagog och förälder och ansågs som värdefullt. Inte främmande för vad vi kan läsa i dagens läroplaner för det obligatoriska skolväsendet, där det är pedagogens ansvar att via utvecklingssamtalen redovisa och utvärdera elevens kunskapsutveckling. Pedagogen ska efter föräldrars önskemål ge fortlöpande information till hemmen om studieresultat och utvecklingsbehov (Lpo 94). Flertalet ställen tar upp samverkan mellan pedagog/skola och vårdnadshavare/hem. Skolan
skall klargöra för föräldrarna vilka mål utbildningen har, vilka krav skolan ställer och vilka skyldigheter och rättigheter man som vårdnadshavare har. (Lpo 94, s.13)
Vidare framhåller Lpo 94 att skolan ”i samarbete med hemmen ska främja elevernas utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar” (s.23). Ansvaret är alltså delat vad det gäller utvecklingen och fostran under den obligatoriska skolgången. Men det är vårdnadshavaren som har rätt att bestämma vilken kontaktform de föredrar och som de anser är bäst lämpad för dem, men där ansvaret för kontakten ligger på skolan.
Läroplanen för det frivilliga skolväsendet behandlar inte samverkan mellan skola och hem i samma utsträckning som de obligatoriska skolväsendena. Det personliga ansvarstagandet ser annorlunda ut på gymnasial nivå i jämförelse med de obligatoriska skolväsendena. Buckhöj- Lago (2000) har intervjuat tre elever som går andra året på gymnasiet. De är samtliga överens om att ett utvecklingssamtal är till för eleven och att vårdnadshavaren inte behöver närvara.
Författaren fortsätter med att eleverna menar på att en närvaro av målsman bara skulle leda till att de ta över samtalet fast de själva vill ta ansvar för sina studier och sin skolgång. Buckhöj- Lago (2000) har även intervjuat en pedagog vid namn Anna-Lena på gymnasial nivå. Anna- Lenas syn på föräldrars närvaro efter att eleven lämnat den obligatoriska skolan är att det är ett värdefullt samarbete mellan skola och hem. Men ”när man lämnar grundskolan lämnar man också den obligatoriska skolan… då förväntar man sig något nytt, något ansvarsfullare”
(s.50). Anna-Lena fortsätter med att det är när problem uppstår som samverkans betydelse är viktig.
Elever som börjar gymnasiet behöver sina föräldrars passiva stöd,
och det samarbete som skola och föräldrar har, när en elev har fått problem, är mycket värdefullt. Men om eleven kan och vill klara studierna själv, så måste det respekteras (Buckhöj Lago, 2000, s.50).
För att få ett föräldraperspektiv på samverkan mellan hem och skola har Buckhöj-Lago (2000) intervjuat en förälder vid namn Lotta. Lotta tycker att kontakten med skolan var större under den obligatoriska skolgången och att relationen till lärarna var bättre i och med det. Lotta säger att hon är kritisk till att kontakten från skolans sida minskar när eleven blir äldre och tycker att skolan kunde hitta andra samarbetsformer för att förstärka föräldrarnas del i skolarbetet. Samtidigt ska skolan rikta in sig mot ett allt större ansvar hos eleven och sträva mot att eleven personligt ansvarar studier (Lpf 94).
Liljegren (2000) tar upp att samspelsmönstret mellan skola och hem måste anpassa sig efter elevens olika stadier i utveckling. Med det menar författaren att samspelet mellan eleven och de vuxna successivt ska förändras under elevens utvecklingsprocess. Liljegren fortsätter med att från och med elevens skolstart ska skola och hem samarbeta för att utveckla elevens kunskaper och färdigheter samtidigt som eleven utvecklas till en ansvarig samhällsmedborgare. Allteftersom eleven mognar är det naturligt att ger mer ansvar till eleven för att de ska kunna påverka sin framtid.
2.3 Föräldrarollen
I USA och Storbritannien har det pågått omfattande forskning om föräldraskapet under många år. Resultaten av dessa studier redovisas av Graff (1996) där forskningen i sig är inte riktad till att ha något direkt med skolan att göra. Men resultaten som blir av bristande föräldraskap är nog så viktigt att belysa. Många ungdomar mår inte bra i dagens samhälle och är i behov av extra stöd. Som en orsak till detta nämner författaren att de elevvårdande verksamheter inom skolan blir allt färre och att den ekonomiska situationen spelar in. Många föräldrars beteende måste ändras för att det ska kunna vändas åt det positiva hållet. Författaren menar att föräldraskapet inte är en lätt uppgift och det finns inget facit till det. Vidar fortsätter Graff (1996) att bilden som elever har av sina föräldrar återspeglas i dem själva. Är föräldrarna oansvariga och oengagerade kan det medbringa att barnen blir det också. Kontakten mellan
barnet och förälder är något som är viktigt för utvecklingen. Är relationen mellan elev och förälder bra påverkar det även skolresultaten åt det positiva enligt författaren, som tillägger att föräldrar har ett fostringsansvar, men det är inte alla som klarar av det. Det är där skolan kommer in som ett stöd åt dem. Vad skola och pedagog måste se till är att det handlar om elevens utveckling, och då är kontakten mellan pedagog och förälder viktig (Graff, 1996).
Hansen (2006) tar upp föräldrarnas roll som något betydelsefullt för eleven. Föräldrarnas roll är viktig även om eleven är omgiven av pedagoger under sina skoldagar. Författaren tycker att ansvaret till fostran har gått mer till att ligga på eleven själv än hos föräldrarna. När eleven är i skolan kan de inte själva bära ansvaret för sin vardag. Därför ska pedagogerna kunna träda in i deras ställe. I överstämmelse med föregående författare, skriver Rasmussen (1986) att genom föräldrasamarbetet kan pedagog och vårdnadshavare skapa en bra pedagogisk verksamhet.
Något som styrker vikten av ett samarbete än mer, oavsett ålder på eleven.
2.4 Kontaktarbetet
Rasmussen (1986) tar även upp problematiken med föräldrakontakten. Enligt författaren är det är inte alla föräldrar som anser samarbetet som något nödvändigt utan anser att eventuella problem är något som barnen växer ifrån. Arbetet med att få dem att inse att samarbetet är något nödvändigt för elevernas skolgång är inte det lättaste. Ansvaret ligger minst lika mycket hos föräldrarna i att inse att barnets behov är viktigast och att skolan är till för dem. Men dagens hem har väldigt olika värderingar och villkor i sin vardag fortsätter författaren med.
Vidare tas upp att okunskapen hos föräldrar, till vad yrket som pedagog innebär, kan vara en orsak till att samarbetet inte fungerar som det är tänkt. Relationen mellan pedagog och förälder är viktig och av stor betydelse för det fortsatta samarbetet tillägger författaren.
Ellmin & Josefsson (1996) skriver att både elev och vårdnadshavare ska vid utvecklingssamtalen ha möjligheten att kunna påverka samt följa upp och utvärdera. Det är i liknelser med vad läroplanen uttrycker att det i samtalen ”ska vara skolans viktigaste sätt att informera och informeras om elevens utveckling och skolgång” (Lpo 94, s.16).
2.5 Elever som far illa
Även inom skolan kan det hända att socialstyrelsen och polisen måsta kopplas in. Den experthjälp som i många fall krävs har inte alltid skolan att tillgå. Vanliga utvecklingssamtal eller elevrådskonferenser kan inte ersätta myndigheternas kompetens (Myndigheten för skolutveckling, Rikspolisstyrelsen och Socialstyrelsen, 2007). Vidare kan läsas att
förväntningarna ofta är höga när det gäller samverkan kring barn och ungdomar i utsatta situationer. De mest framgångsrika samverkansprojekten överlever bara en kortare tid och påverkar inte till en hållbar utveckling för individerna. Den kunskap som är tillgänglig måste ligga till grund för att samverkan ska bli mer stabil.
Många av eleverna är minderåriga när de påbörjar den gymnasiala utbildningen. Myndigheter har en särskild skyldighet att samarbeta om minderåriga far illa. De gemensamma uppsatta målen spelar en stor roll i samverkansprocessen. Viktigt är även att den som berörs är delaktig och samtycker så långt som möjligt (Myndigheten för skolutveckling, Rikspolisstyrelsen och Socialstyrelsen, 2007). Den samverkan som finns för att ta hand om ungdomar som far illa är inte helt olik hur ett utvecklingssamtal byggs upp. Det är minst lika viktigt med gemensamma mål, struktur, tydlighet, riktlinjer, handlingsplan och särskild kompetens. Olikheterna hos aktörerna när ett problem ska lösas ligger till grund och är styrkan i samverkan. Men ”det finns ett behov av samsyn när flera aktörer behövs för att lösa ett problem. En viss grad av gemensam problemförståelse är nödvändig för att samverkan ska fungera” (s.19).
Som pedagog är det av stor vikt att skapa en gemensam grund tillsammans innan eleverna blandas in. Pedagog har tillsammans med förälder ett gemensamt uppdrag där huvudansvaret ligger på de vuxna. ”Även om eleven är myndig och boende hemma har de vuxna i hemmet ett stort ansvar för eleven” (Myndigheten för skolutveckling, Rikspolisstyrelsen och Socialstyrelsen, 2007, s. 96).
2.6 Sammanfattning av litteratur
Läroplanerna för den obligatoriska skolan (80, 94) säger att samverkan mellan skola/pedagog och hem/förälder är av stor betydelse. Vårdnadshavarens samt pedagogernas skyldigheter behandlas i läroplanerna där hela tiden eleven sätts i fokus. Däremot under de frivilliga skolformerna förutsätts det att eleven ska ta ett mer personligt ansvar för sina studier än under den obligatoriska skolans senare del (Lpf, 94).
Det är hemmen som har det största ansvaret för minderåriga elever, men pedagogen ska i samarbete med hemmen för att nå en så bra utvecklingskurva som möjligt för eleven. Skolan och hemmens delade ansvar för eleven gör att samverkan är värdefull för eleven (Lpo 94).
Flera författare från litteraturen säger att kontakten mellan elev och förälder också har en betydande del för elevens fortsatta skolsituation. Även om eleverna omges av vuxna större delen av dagarna så har föräldrarna en viktig roll för sina barn (Hansen, 2006). I samstämmighet med vad Graff (1996) uttrycker är kontakten mellan elev och förälder är något som är värdefullt för elevens utveckling. I Lpo 94 står det att hemmen ska ha möjligheten att byta information med skolan och göra överenskommelser.
Under den frivilliga skolan infaller myndighetsålder för många elever på gymnasiet. Men även en myndig elevs föräldrar har ett ansvar gentemot sina barn (Myndigheten för skolutveckling, Rikspolisstyrelsen och Socialstyrelsen, 2007). Vidare står det att som minderårig på gymnasiet har myndigheter ett särskilt ansvar om eleven far illa. Samverkan är då en viktig del mellan samtliga berörda parter som kopplas in.
. .
Kapitel 3: Empiri
I detta kapitel följer en beskrivning uppsatsens val av undersökningsmetoder samt gällande kraften i undersökningarna. Jag ska i följande ordning ta upp urval, metoder, validitet samt etiska övervägande.
3.1 Urval
Min undersökning har innefattat två pedagogintervjuer på gymnasial nivå. Min ambition var att fråga fler pedagoger, men det fanns inget intresse. Anledningen till att de två lärarna ställde upp är för att jag känner dem sedan tidigare. Jag bedömde att tryggheten hos pedagogerna skulle infinna sig om de kände till mig sedan tidigare, i och med att intervjuerna skulle dokumenteras med hjälp av bandspelare. Mitt urval bestod i att låta de pedagoger som frivilligt valde att ställa.
För att gå djupare inom mitt forskningsområde valde jag de två pedagogernas klasser.
Sammanlagt 35 elever (14 resp.21) deltog i en enkätundersökning.
3.2 Metod
För att mitt syfte i uppsatsen skulle uppnås har jag utnyttjat tre mätmetoder. Intervju (2 st lärare), enkät (35 elever) samt elevgruppsamtal (7st).
3.2.1 Intervju
Syftet med att intervjua de två gymnasiepedagogerna är att ta del av deras syn och tankar om samverkan mellan hem och gymnasieskola. Detta för att få en djupare kunskap kring fenomenet som jag studerar. Vad jag vill uppnå är att få en djupare förståelse kring hur synen hos pedagoger är när det gäller samverkan generell och om det finns behov för samverkan.
Intervjuerna har genomförts i pedagogernas arbetsmiljö. En miljö som de var väl förtrogna med och för att kunna känna sig trygga när de delgav sina tankar och kunskaper (Holme, 1997). Den personliga relationen som jag hade sedan tidigare med pedagogerna, har lett till en mer öppen diskussion. Jag använde mig av bandspelare för att dokumentera intervjun vilket var helt ok från pedagogernas sida. Vi gjorde bedömningen att bandspelarens närvaro inte skulle hämma innehållet. För att få en öppnare och djupare intervju fick pedagogerna ta del av mina tänkta intervjufrågor 3 dagar innan. Men det var inte sagt att frågorna kommer att
diskuteras i just den ordningen, det viktigaste var att jag som intervjuade höll oss inom ramarna för vad undersökningen riktar sig emot (Trost, 2004).
Att jag även som intervjuare visar ett intresse och empati för intervjuobjekten är något som Patel (2003) nämner, stärker validiteten i intervjuerna. Intervjuerna valde jag att utforma som ett vanligt samtal men samtidigt vara noggrann med att hålla mig inom området för undersökningen. Jag håller med Bells (2000) rekommendation, att låta den intervjuade tala öppet kring området med så lite styrning som möjligt, vilket samtidigt kräver att jag som intervjuar är påläst och kan styra samtalet om så krävs. För min trygghet som intervjuare har jag haft litteraturen som stöd.
3.2.2 Enkät
Enkäten har utnyttjats i pedagogernas två klasser. Frågorna i enkäten är baserade på litteratur samt på vad jag fått fram från pedagogernas intervju. Enkäterna innehåller nio frågor som är indelade i två grupperingar. Det för att få fram information om elevens syn på föräldrars engagemang och den andra för att få fram elevens erfarenheter från utvecklingssamtalen.
Svarsalternativ har varit JA och NEJ där varje fråga följes med motivering. För att minska bortfall har enkäterna lämnats direkt till eleverna i klassrummet. Genom att jag har närvarat vid ifyllandet av enkäten minskar risken för misstolkningar av frågorna. Samtidigt har jag fått möjligheten att förklara för dem varje fråga för att minska missförstånd.
3.2.3 Gruppsamtal
Eftersom jag inte har fått så många motiveringar på enkätfrågorna har jag kompletterat med gruppsamtal för att få ännu mera djupare förklaring. De sju eleverna som har ingått i gruppsamtalen är frivilliga. Vid första elevgruppsamtal medverkade tre tjejer som samtliga gick andra året på gymnasiet. Det var Anna 16år, Berit 16år samt Cornelia 17år. I det andra gruppsamtalet var det Daniella o 16 år och Erika 16år. Den tredje intervjun bestod av de två eleverna Fiona och Gudrun som bägge snart skulle fylla 18 år. Samtliga intervjuobjekt hade medverkat i den tidigare enkät som delats ut till eleverna.
Elevintervjuerna dokumenterade jag utan bandspelare utan förde istället anteckningar under samtalen. Eleverna var förvarnade om att intervjun skulle gå in mer på djupet av vad
elevenkäten handlat om och jag kunde se en viss tvekan hos flera av dem. Därav ansåg jag att en bandad intervju hade kunnat hämma dem i viss mån samt att tryggheten för eleven var det viktiga för att få en så hög validitet av intervjuerna som möjligt
3.4 Validitet
För att säkra validitet har jag använt mig av tre metoder som kompletterar varandra. För att nå sann kunskap har litteraturen legat till grunden för informationsinsamling. Min kännedom för lärarna har också förstärkt validiteten, eftersom de obehindrat kunnat säga vad de tycker och anser. Utefter intervjuernas resultat tillsammans med litteratur har enkäterna utformats.
Enkäternas resultat har varit grunden till gruppsamtalen för att få djupare förståelse av eleverna. Att eleverna också kände till mig från en tidigare VFU-plats, har samtalet varit öppet och eleverna kunde säga vad de tycker och vad de anser.
3.5 Etiska övervägande
Lika viktiga som de intervjuande pedagogerna och eleverna är för att nå mina frågeställningar och uppsatsens syfte, lika viktigt är det att skydda de personer som frivilligt valt att delat i undersökningarna. Likaså är inte skolans namn utsatt i uppsatsen för att ingen läsare ska kunna dra slutsatser om vilken skola som undersökningarna ägt rum. Jag har även informerat både elever och pedagoger om deras roll för uppsatsen var samt fått deras samtycke till att resultaten får spridas vidare.
.
.
.
. .
.
Kapitel 4: Resultat
Resultatredovisningen sker efter tre olika steg. Först redovisas pedagogernas syn på samverkan. Sedan följer elevens enkätresultat och slutligen elevgruppsamtalen svar på hur de ser på samverkan.
4.1 Lärarnas syn på samverkan
Utifrån samtalen har jag funnit vissa aspekter som intervjuerna behandlar mestadels. Det är i följande ordning hur läraren ser på samverkan i allmänhet, utvecklingssamtalen, hemmets engagemang, samt hur samverkan och kontakten kan förbättras.
4.1.1 Hur ser läraren i allmänhet på samverkan
Skillnaden från att gå i den obligatoriska skolan och i de frivilliga skolformerna är stor
Den obligatoriska samverkan före gymnasietiden är mycket mer omfattande än på just gymnasiet. ”Camilla” som var ett av mina intervjuobjekt säger att ”det finns en väldig samverkan upp till mellanstadiet och sedan händer något”. Varför samverkan tenderar att avta är för att ”det kanske den ska göra”. Men Camilla tillägger snabbt att eleverna är i en ålder där de kanske behöver allra mest koll där förändringarna är stora för dem. På den berörda gymnasieskola som jag har gjort min kvalitativa empiri berättar ”Mats” som var mitt andra intervjuobjekt, att gymnasieskolan ”är den enda skolan som inte har det obligatoriskt att man har med föräldrar på utvecklingssamtal… men vi erbjuder föräldrar att vara med första gången för att etablera en kontakt”.
Men det har visat sig att många föräldrar inte har tagit det erbjudandet till sig. Camilla tycker samtidigt att ”det borde vara ett krav från skolans sida att vårdnadshavaren är med, i alla fall vid första samtalet för att det är bra att skapa den relationen med föräldrarna”.
Det som skiljer sig för en elev som går i det obligatoriska skolväsendet samt att vara minderårig på gymnasiet, till att uppnå myndighetsåldern under gymnasietiden, är att pedagogerna inte kan ta kontakt med en myndig elevs vårdnadshavare utan att först fråga den berörda eleven. Mats säger att ”är de minderåriga så har jag skyldighet att göra det. Är de myndiga så måste jag först fråga eleven om jag får lov att ta kontakt med föräldern”.
Camilla uttrycker att ”vi får tänka på att våra elever håller på att bli vuxna och att man måste släppa taget”, vilket tyder på att det är en naturlig process att ansvarbiten ökar på eleven.
.
4.1.2 Utvecklingssamtalen
Men både Camilla och Mats är överens om att föräldern borde vara med vid utvecklingssamtalen, trots myndighetsåldern. Camilla tycker ”absolut att de ska vara med, i alla fall den första gången. Det är bra att skapa den relationen”. Mats tycker att föräldern borde närvara
Av den anledningen att 90-95 procent fortfarande bor hemma. Det är ju samma kontakt förälder och barn emellan. Får in föräldrarna i ett tidigt skede och sedan slussa ut dem. Det är viktigt att eleven känner att det är deras skolgång och deras ansvar
Om det blir någon skillnad i utvecklingssamtalen när en förälder närvarar, upplever Camilla att eleven blir mer tillbakadragen. Det kan bero på att ”förälderns närvaro oftast är när det finns problem med i bilden”. Det finns alltså för och nackdelar med att förälder medverkar vid samtalen. Mats förklarar att
Oftast så är det så att om man har en förälder med på utvecklingssamtal så pratar man ofta mot föräldern. Föräldern går in och styr, föräldern ställer frågor. Då känns det som man pratar över huvudet på eleven för hon hör vad man säger. Då sitter eleven oftast tyst. Det är ju elevens skolgång som är den viktiga.
Är eleven själv under samtalen upplever Mats att det tas upp andra saker som eleven inte vågar säga inför föräldrarna. ”Det kan vara sociala saker. Det kan vara att eleven ligger risigt till i något ämne”.
Mats tycker att en felaktig bild målas upp när förälder närvarar, då ”den studiemässiga bilden blir bättre än vad den egentligen är”. Men fördelen med att en förälder närvarar är att en kontakt etableras och ”föräldern känner att de kan ringa och fråga saker”.
4.1.3 Hemmens engagemang
Skolan har ett ansvar att hemmen ska få en insyn i elevens skolgång samt att ge information till hemmen. Men engagemanget från vårdnadshavarnas sida är svagt. Vid de anordnade föräldraträffarna är uppslutningen ”sorglig” enligt Camilla. Även när det närmar sig för eleven att göra framtida val i sin utbildning är engagemanget dåligt. Vad det kan bero på enligt Camilla är att eleven säger ifrån i hemmen. De låter helt enkelt inte föräldrarna gå på träffarna. Camilla uttrycker att ”det finns en kontakt om man vill. Oftast är det de föräldrar som man verkligen vill ha kontakt med, men de kommer ju inte”, säger Camilla.
Mats fyller i att de på skolan har försökt med föräldraråd där föräldrar, rektorn, yrkesvägledare och pedagoger kunde träffas. Föräldrarnas hade då chansen att påverka och få information om skolan. Men som Mats beskriver det ”var det tre-fyra stycken på hela skolan som anmälde sig, så det fanns inget intresse för det”. Likaså gäller vid målsmans afton för klassen där information om bland annat skolan ges. ”Är det ungefär 30 elever så dyker 7-8 stycken föräldrar upp”, säger Mats.
Med dessa föräldraträffar/föräldrainformation har pedagogerna önskemål om att få ut sina budskap om hur de vill ha en fungerande samverkan mellan skola och hem. Men på grund av det svaga intresset så når det budskapet inte fram till hemmen. Även om träffarna ligger på kvällstid och föräldrarna borde vara lediga från jobbet, säger Mats att det
generellt sett känns det som att föräldrarna bryr sig mindre och mindre. Jag tror att man är mer fokuserad på andra saker. Sedan känns det lite som att när det väl kommer till gymnasiet så lägger man mycket ansvar på skolan, ”det löser skolan”. Man lämnar bort lite av föräldraansvaret.
När föräldrarna engagera sig för sina barns skolgång och tar kontakt med skolan är när det uppstår problem av olika slag eller när de vill framföra information till berörda pedagoger som rör eleven. När föräldern hör av sig handlar det inte om att de vill veta hur det går i
allmänhet för eleven. Det är enligt Camilla ”oftast i så fall i början så ringer föräldrarna och informerar att min dotter har ADHD, damp, dyslexi eller vilket som”. När hemmen hör av sig
”har det handlat om något negativt från skolan”, säger Mats.
Som exempel ger Mats att pedagogen har bestämt att ”det ska vara så här” vilket gör föräldern irriterad som ringer och frågar vad som händer. Likaså gäller det om elevens studiemedel har blivit indraget eller om eleven vill gå om i skolan. Men Mats pekar på att en av anledningarna till att hemmen hör av sig endast när det handlar om något negativt, är den stora bristen av positiv feedback från skolan. Även Camilla tycker att en påringning ibland hade varit bra ”för de elever som sliter och lyckas… så det inte bara är negativa besked utan även de goda”.
Hur pedagogerna upplever hemmens engagemang från föräldrarnas sida får jag svaret att ”det är inte speciellt stort” av Camilla. En av anledningarna tror hon kan vara de tidigare upplevelserna som hemmen har från skolan då ”de kanske har haft problem med skolan innan så föräldrarna har inte så kul erfarenheter från kontakter med skolan”.
4.1.4 Förbättra samverkan och kontakten
För att förbättra samverkan mellan hem och skola talar Mats om att den mänskliga kontakten är viktig från början. När eleverna börjar i ettan så får de en mentor som de ska ha kontakten med genom gymnasietiden. Som förslag har Mats att pedagogen tar ett större ansvar när de nya eleverna börjar. Att ”man som lärare tar tid och ringer hem och presenterar sig. Att läraren tar första steget och dels presenterar sig och målsmans afton. Likaså tycker Mats att man vid den första telefonkontakten informerar om ”att vid första utvecklingssamtalet får ni lov att vara med”.
Som fortsatt kontakt är mail det enklaste alternativet, enligt Mats. Enkelheten att kunna svara när tid finns samt att det är enklare att fråga något via mail än att personligen ringa. För att hemmen ska få den fortlöpande information som pedagogerna önskar nämner Mats ett nytt frånvarosystem, skola 24, som skolan använder sig av. Det innebär att föräldrarna kan få en inloggningskod via webben. Då kan de hemifrån gå in och följa elevens frånvaro, men enbart för elever som är minderåriga. I nästa steg ”är tanken är att koppla en omdömesmodul till skola 24” där föräldern kan få en kort inblick hur eleven ligger till inom varje ämne, där även en kort motivering följer till varför. ”Det kan vara bra även om föräldrar kommer på
utvecklingssamtalen, så har de redan fakta… då kan man vara med och diskutera åtgärder i stället, säger Mats.
4.2 Elevernas upplevelser av samverkan genom enkäten
Redovisningen ska ske i form av tabeller samt text som ger mer kvalitativa förklaringar till varför eleven har svarat JA eller NEJ. Tabellerna innefattar såväl tal som procent, eftersom elevantalet är för litet kan konsekvenserna bli att en redovisning av endast den ena eller den andra skulle leda till felaktig tolkning av resultatet. Tabellen innehåller även bortfallet för varje fråga. Under tabellerna ges förklaringarna från eleverna till varför de valt JA eller NEJ som svarsalternativ.
Tabellen nedan kan delas i två kategorier som eleverna synliggör deras svar på. De första tre frågorna behandlar elevens syn på hur de upplever hemmens engagemang samt om eleven delger hemmen information om deras skolgång. Resultatet visar att över 70 procent av eleverna upplever att hemmen engagerar sig och att eleven delger hemmen information.
4.2.1 Tabell 1: Elevernas syn på föräldraengagemanget
De sex första frågorna redovisas i nedanstående tabell.
Tabell 1: Elevernas syn på föräldraengagemanget utifrån svarsalternativet JA och NEJ (N=35)
Frågor svarsalternativ
Totalt Bortf Antal Procent all
Ja Nej Ja Nej
1. Känner du att dina föräldrar är
engagerade i din skolgång? 23 8 74,2 25,8 31 4
2. Berättar du för dina föräldrar om
hur din skolgång ser ut? 25 8 75,8 24,2 33 2
3. Berättar du för dina föräldrar om när ditt utvecklingssamtal ska äga rum?
26 8 76,5 23,5 34 1
4. Har du med dig någon förälder vid under utvecklingssamtalen?
12 22 35,3 64,7 34 1
5. Tycker du att någon förälder ska
närvara vid utvecklingssamtalen? 11 24 31,4 68,6 35 0 6. Tycker du att du kan ta eget ansvar
för din framtid, eller tycker du att det är bra att föräldern får samma inblick i skolgången som du har?
8 26 23,5 76,5 34 1
Elevernas kommentarer
Utifrån elevens kommentarer på fråga 1-6 från ovanstående tabell redovisar jag en sammanställning av frågorna.
Eleverna upplever att föräldrarna är engagerade i deras skolgång. Av dem som känner att hemmet är engagerade i elevens skolgång har majoriteten kommenterat att det är för att de bryr sig och vill att det ska gå bra för dem i framtiden. Resterande kommentarer under JA- svaren är att föräldern frågar ibland och att eleven själv informerar föräldern om sin skolsituation, samt att hemmen använder sig av skola 24 som är en webbaserad ifyllnad av närvaron hos eleven som föräldern till minderåriga kan gå in och följa. Av de enkäter som påvisat ett negativt engagemang från hemmens sida är kommentarerna att föräldern inte behöver hjälpa till eller endast bryr sig när eleven har något att berätta. Föräldern har fullt upp med annat och att de inte bryr sig är andra kommentarer.
Eleverna brukar även berättar för föräldern om deras skolsituation. Det för att hemmen kanske vill veta hur det går och att föräldern tycker det är viktigt. Har föräldern inblick i skolsituationen kan de hjälpa till på ett bättre sätt och ge råd är några av kommentarerna. De som kommenterat att de inte berättar för hemmen är för att de inte behöver bry sig eller enbart berättar om det händer något speciellt.
Av de eleverna som inte berättar för sina föräldrar om när utvecklingssamtalen äger rum är det för att de anser att föräldern inte behöver bry sig eller att de berättar endast om det har hänt något speciellt. Av JA svaren är kommentarerna att eleven berättar om utvecklingssamtalen ibland, men att föräldern inte vill följa med ändå. Eller så berättar eleven efteråt hur samtalet har gått.
Om eleven tycker att någon förälder ska närvara vid utvecklingssamtalen var kommentarerna endast på NEJ sidan. Eleverna ansåg att de var mogna själva att ta det ansvaret och att det inte fanns behov av förälderns närvaro.
Eleverna ansåg sig även vara så pass mogna vid 18-års ålder att de kan ta ansvaret själva vid utvecklingssamtalen. En kommentar var att det hade varit kul med förälderns närvaro
Det egna ansvaret för framtiden tycker eleverna att de själva kan ta, men att det hade varit bra om föräldern fick en inblick i skolgången för att kunna ge dem stöd. Vissa ansåg att föräldern inte hade med deras framtid att göra.
4.2.2 Elevens syn på utvecklingssamtalen Tabellen nedan redovisar elevernas svar på fråga 7-9.
Tabell 2: Elevens syn på de redan existerande utvecklingssamtalen utifrån svarsalternativet JA och NEJ (N=35)
Frågor svarsalternativ
Totalt Bortf all Antal Procent
Ja Nej Ja Nej
7. Märker du någon skillnad från din högstadietid när det gäller
utvecklingssamtal?
24 6 80,0 20,0 30 5
8. Tycker du att utvecklingssamtalen är av stor betydelse för din
skolutveckling?
22 13 62,9 37,1 35 0
9. Är det något du skulle vilja ändra
på när det gäller utvecklingssamtalen? 6 27 81,8 12,2 33 2
Elevernas kommentarer
Skillnaden i utvecklingssamtalen från det obligatoriska skolväsendets senare del är stor. Hela 80 procent av eleverna anser att det är skillnad i samtalen. Den största skillnaden utifrån elevernas kommentarer var att de hade mognat mer och tog mer eget ansvar på gymnasiet, samt att det var obligatoriskt med föräldern under högstadietiden.
Samtidigt är det 82 procent som inte tycker att de vill ändra på något i utvecklingssamtalen.
Över hälften av eleverna tycker att utvecklingssamtalen har stor betydelse för deras skolutveckling. Om eleverna tycker att utvecklingssamtalen är av stor betydelse för deras skolutveckling. Kommentarerna är att eleven tycker det är bra att de får reda på hur de ligger till betygsmässigt och att som elev kunna fråga om eventuell hjälp. Ett fåtal kommentarer var att de ansåg det som onödigt.
Det är inte många elever som känner att det något som de skulle vilja ändra på när det gäller utvecklingssamtalen. En som kommenterat frågan tog upp att det hade varit kul om föräldern
var närvarande och engagerade sig mera. En annan kommentar var att eleven skulle få mer information om vad varje lärare hade för omdöme av eleven.
4.3 Elevernas kvalitativa förklaring på samverkan
Utefter mina elevgruppsamtal har jag kategoriserat resultatredovisningen efter olika nyckelord som samtalen behandlade. Samtalen har utgått fån elevenkäten.
4.3.1 Elevernas syn på myndighetsåldern och ansvaret
På frågan vad de anser att det innebär med att bli myndig var svaren lika i de tre olika intervjuerna. Eleverna ansåg att det innebar ett större ansvar hos dem när de får ta körkort, dricka och köpa cigaretter/snus. En av kommentarerna var att ”man får bestämma allt själv”.
Men om eleven fortfarande bor hemma så var de överens om att de måste lyssna på sina föräldrar i vissa lägen.
Om eleverna hade delat ansvaret de får i skolan med sina föräldrar trots om de hade varit myndiga, var svaren uppdelade i två läger. En del ansåg att det inte behövdes och att ansvaret skulle ligga hos dem själva. De skulle själva berätta det som de ansåg vara nödvändigt. Likaså gällde det om föräldern frågade om hur de har det och hur det går i skolan.
Hur eleverna tar det ansvaret som myndig innebär, om det skulle få problem under sin skolgång är svaren olika. Fiona och Gudrun tyckte att det var deras problem som de själva skulle lösa. Anna och Daniella skulle förmodligen prata med sina föräldrar, beroende vilket problemet var. Om eleverna berättar för sina föräldrar om de har några problem i skolan var svaren olika beroende på problemens omfattning. De mer ”känsliga” problemen ville de försöka lösa själva utan förälderns inblandning. Men om det rörde sig om mer betygsmässiga problem tyckte eleverna att föräldrarna borde få en inblick i det.
Sedan var det olika tycke om vem som skulle informera hemmen om problemen. En del tyckte att de själva skulle ta ansvar för det, men att risken fanns att de utlämnade vissa bitar, medan andra tyckte att det var bäst om pedagogen tog kontakten och berättade. Men samtliga intervjuobjekt tyckte att det bästa var att först försöka lösa det med den berörda parten som problematiken fanns hos. Om det inte hjälpte skulle de använda sig av hjälp från en pedagog som de hade förtroende för som medlare i konflikten.
I övrigt tyckte eleverna att föräldrarna borde ha rätten att känna till elevens skolsituation om det fanns eventuella problem, för att kunna påverka dem positivt. Det spelade ingen roll om eleven var myndig eller minderårig i detta fall, bara att pedagogen informerade eleven före en eventuell kontakt med hemmen.
4.3.2 Elevernas syn på kontakten mellan hem och skola
På min fråga hur den kontakten skulle se ut var de först rörande överens om att utvecklingssamtalen var det bästa alternativet. Men min följdfråga om ”hur många har med sig sina föräldrar på utvecklingssamtalen samt att utvecklingssamtalen endast äger rum en gång per termin” så blev svaren mer utförliga. Endast Anna och Berit valde att ha med sig föräldern på utvecklingssamtalen. De tyckte att en telefonkontakt eller mailkontakt där emellan skulle vara det bästa alternativet om någon information behövde nå hemmen. I övrigt var det främst mailkontakt som ansågs vara det bästa alternativet eftersom föräldrarna var så upptagna med annat på kvällarna. Mailkontakten var bra på så vis att föräldern kan svara när de själva har tid för det.
När jag delgav eleverna informationen om att lärarna verkar vilja ha en kontakt med föräldrarna, i alla fall vid det första utvecklingssamtalet för att skapa en relation och kontakt för den framtida gymnasietiden, tyckte de att det var en bra idé. Efter det var de överens om att kontakten kunde skötas via mail eller efter egna önskemål.
Men varför majoriteten elever valde att inte ha med sig föräldern på utvecklingssamtal var svaren entydiga. Eleverna ansåg att ansvaret vilade på dem och att de själva valt att läsa på gymnasial nivå. Men de informerade hemmen när samtalen skulle äga rum och att de själva kunde berätta om utvecklingssamtalens innehåll när de kom hem. Caroline och Erika gav mig uppfattningen att deras föräldrar inte verkar bry sig särskilt mycket om deras skolgång, men att anledningen var att ”det finns inget negativt att berätta”. Men samtliga höll med om att det hade varit trevligt om det togs upp mer positiva saker om dem som även hemmen kunde få ta del av.
Den samverkan som eleverna önskade sig att hem och skola skulle ha, var att det räckte med träffen för föräldrainformationen samt utvecklingssamtalen. Att det var så svagt intresse vid föräldrainformationen berodde på, enligt Fiona, Gudrun, och Caroline att de redan hade
delgivit hemmen informationen som de ansågs behöva. Resterande ansåg att föräldrarna var upptagna med annat, men om det hade varit ”viktig” information så hade de tagit sig tiden.
4.3.3 Elevernas syn på utvecklingssamtalen
Elevenkäterna resulterade i att 64 procent valde att inte ha med sig förälder under utvecklingssamtalen. Vad det kunde bero på enligt majoriteten av intervjuobjekten, var att det inte är ett måste från skolans sida att ha föräldern närvarande. De ansåg även att de var tillräckligt gamla för att ta det ansvaret själva under samtalen. Men samtidigt var det ingen som skulle ha något emot att föräldern följde med så länge som det var eleven samtalet riktade sig emot.
Vid intervjuerna tyckte inte eleverna att det i andra elevers ögon skulle uppfattas som om det var någon form av problem hos eleven som gjorde att en förälder skulle närvara vid samtalen.
Det var för att ”de ville väl veta hur det går i skolan och var intresserade” som var anledningen till att de följde med.
4.4 Reflektion av synen på samverkan
4.4.1 Pedagogernas kvalitativa svar på samverkan
Att samverkan avtar under gymnasiet är något som pedagogintervjuerna bekräftar.
Anledningen är att eleverna börjar bli vuxna och närmar sig myndighetsåldern. Men även om pedagogerna uttrycker en önskan om att föräldrarna närvarar vid första utvecklingssamtalet för att skapa en relation, slår inte den önskan väl ut. Vad det kan bero på är det svaga intresset vid föräldraträffarna. Uppslutningen är så dålig att budskapet inte riktigt når ut till hemmen.
En anledning kan även vara att eleven säger nej till att föräldern får gå på informationen som delges under föräldraträffarna.
Det finns en kontakt om föräldrarna vill. Den kontakten sker främst, från båda parternas sida, när det är något negativt att ta upp. Den positiva responsen från skolans sida är något som pedagogerna själva finner brister i.
För att skapa en bättre kontakt är den mänskliga kontakten viktig i ett tidigt skede. Som förslag från pedagogens sida är att mentorn till de nya elever han/hon får ansvara för under första året på gymnasiet, ringer till hemmen och presenterar sig och informerar om att föräldern är välkommen på första utvecklingssamtalet. Som fortsatt kontakt är mailkontakten den fortsatt främsta kontaktformen.
4.4.2 Elevernas kvantitativa svar på samverkan
Resultaten från elevenkäten visar att över 70 procent av eleverna känner att föräldrarna engagerar sig i deras skolgång samt att eleven själv delger sin skolsituation till föräldrarna.
Föräldrarna bryr sig för att de vill att det ska gå bra för eleven och för att kunna hjälpa till samt ge råd vid behov.
Över 75 procent av eleverna berättar för hemmen när utvecklingssamtalen äger rum, medan 26 procent medverkar vid själva samtalstillfället. Varför föräldrarna inte närvarar är för att eleven anser att de är mogna själva att ta det ansvaret. Samtidigt vill 31 procent av eleverna att föräldrarna borde närvara den dagen då de är myndiga.
Om eleven märker någon skillnad från den obligatoriska skolan när det gäller utvecklingssamtalen har 88 procent svarat att de märker en skillnad. Det är främst skillnaden i mognad och det egna ansvarstagandet hos eleven som skiljer sig, samt att på gymnasial nivå behöver inte föräldern närvara.
Det egna ansvaret för framtiden tycker 75 procent av eleverna att de själva kan ta, men att det samtidigt hade varit bra om hemmen hade viss inblick i skolsituationen.
Utvecklingssamtalen tycker 63 procent är bra. Det ger eleven inblick i hur de ligger till betygsmässigt samt att övriga frågor kan diskuteras. Förändringar i utvecklingssamtalen är det 18 procent som tycker. Det är främst förändringar att eleven vill ha information från samtliga lärare som berör eleven under deras skolgång.
4.4.3 Elevernas kvalitativa svar på samverkan
När eleven uppnår myndighetsåldern ansåg eleverna att ansvaret låg hos dem, men att samtidigt berätta det som var av relevans för föräldern för att kunna få råg från dem. Vid
eventuella problem skulle eleven lösa det inom skolan först och främst. Det skulle vara elevens eget ansvar att informera hemmen.
Varför föräldrar inte medverka vid utvecklingssamtalen var för att eleven ansåg att det är deras ansvar. Så länge det inte finns något negativt att berätta så behöver inte någon förälder närvara vid samtalen. Samtidigt nämner eleverna att det inte är något krav från skolans sida att någon förälder ska närvara. Men eleverna samtyckte om att det var en bra ide om föräldrarna var närvarande vid första utvecklingssamtalet för att bygga upp en relation.
Den övriga kontakt som skola och hem kunde ha mellan utvecklingssamtalen ansåg eleven kunde skötas främst via mail.
.
.
Kapitel 5: Diskussion
Utgångspunkt för uppsatsen har varit hur samverkan upplev fungera mellan skola och hem på gymnasial nivå. Jag har valt att kategorisera diskussionsdelen efter fyra rubriker för att göra det tydligare för läsaren. Samtliga kategorier innehåller litteratur samt resultat från den utförda empirin. Även forskarens tankar och resonemang synliggörs under diskussionsdelen.
5.1 Synen på samverkan
Att pedagogen, eleven samt föräldern märker av att det är en skillnad från det obligatoriska skolväsendet och de frivilliga skolformerna, är en analys som litteraturdelen och uppsatsens empiri synliggör. Läroplanerna för grundskolan (62, 69, 80, 94) tar upp att samverkan mellan hem/förälder och skola/pedagog är av stor betydelse, där vårdnadshavaren känner vikten av att känna att de har betydelse för skolverksamheten. Det är ett mer delat ansvar mellan pedagog och vårdnadshavare under det obligatoriska skolväsendet, där pedagogen utefter förälderns önskemål ska ge fortlöpande information till hemmen.
I de frivilliga skolformerna kan vi se i läroplanen för att ansvaret vilar främst på eleven där pedagogen ska utgå ifrån att eleven kan och vill ta ett personligt ansvar för sitt arbete i skolan.
Här ser vi skillnaden mellan det obligatoriska skolväsendet och det frivilliga skolformerna.
Eleven ska i Lpo 94 ta ett ”större ansvar” till att i Lpf 94 där varje elev ska ”ta ett personligt ansvar” för sina studier. Vid myndig är det ingen skyldighet längre att informera hemmen om elevens skolsituation. Litteraturen samt pedagogintervjuer talar om det egna ansvaret hos eleven, vilket även eleven nämner i undersökningarna som gjorts. Bland annat nämner Camilla att när eleven lämnar grundskolan så lämnar man också den obligatoriska skolan och då förväntar man sig ett större ansvar hos eleven. Även resultaten från elevundersökningarna visar på att eleven själv anser att ett större ansvar ligger hos dem. En del ansåg att det inte behövdes informera hemmen angående deras skolsituation och att ansvaret skulle ligga hos dem själva. De skulle själva berätta det som de ansåg vara nödvändigt.
Lotta som är en annan pedagog från litteraturen, tycker att relationen mellan pedagog och vårdnadshavare var bättre under grundskolan beroende på att kontakten med skolan var större.
Lotta är kritisk till att kontakten minskar från skolans sida (Buckhöj, 2000). Men samtidigt står det läroplanen för grundskolan att eleven ska ta ett personligt ansvar för sina studier.
Under gymnasietiden ska det ansvaret ökas än mer. I Lpf 94 finns det att läsa att det är
skolans ansvar att ge eleven förutsättningarna för att delta i samhällets och arbetslivets demokratiska beslutsprocesser. Camilla från min kvalitativa intervju säger att eleven håller på att bli vuxen och att skolan måste släppa taget, vilket tyder på att det är naturligt att elevens ansvar ökar.
När det gäller samverkans roll och kontaktarbetet mellan skola och hem ”är det inte alla föräldrar som anser att samarbetet är något nödvändigt utan anser att eventuella problem är något som barnen växer ifrån” (Rasmussen, 1986, s.27). Utefter mina elevundersökningar visar även eleverna att de är mogna nog att ta det ansvaret själva som skolan lägger på dem.
Men Rasmussen (1986) pekar på att relationen mellan pedagog och förälder är viktig och av stor vikt för det fortsatta samarbetet. I enlighet med Camilla är Hansen (2006) av samma mening att ansvaret har gått mer till att ligga på eleven själv än hos föräldrarna (Hansen, s.109).
5.2 Utvecklingssamtal
Något som Rasmussen (1986) nämner är att det är under utvecklingssamtalen då pedagog, elev samt vårdnadshavare möts som ligger till grund för elevens utveckling och önskvärda situation. Mina pedagogintervjuer visar att det även från skolans håll är önskvärt att vårdnadshavaren närvarar vid utvecklingssamtalen. Främst talar intervjuobjekten Mats och Eva om det att vårdnadshavaren närvarar vid det första utvecklingssamtalet för att skapa en relation till hemmen som är bra att ha till framtida kontakter. Mats uttrycker bland annat ”att det finns mycket fördelar med att ha föräldern med… att man etablerar en kontakt” .
Samtidigt uttrycker eleverna från min empiridel att är eleven myndig så måste de själva få bestämma om vårdnadshavarens närvaro. Buckhöj (2000) har intervjuat tre elever som går andra året på gymnasiet där samtliga överens om att ett utvecklingssamtal är till för eleven och att vårdnadshavaren inte behöver närvara. En närvaro av målsman skulle bara leda till att de ta över samtalet fast de själva vill ta ansvar för sina studier och sin skolgång. Något som även eleverna under min intervju nämner är att utvecklingssamtalen är till för dem, men att föräldrarna är välkomna att närvara ändå. Under det obligatoriska skolväsendet ska utvecklingssamtalen ”vara skolans viktigaste sätt att informera och informeras om elevens utveckling och skolgång” (Lpo 94, s.16).
Anna-Lena som är pedagog på gymnasiet ger sin syn på förälderns närvaro under den gymnasiala skolgången. Anna-Lena tycker att ”eleven behöver föräldrars passiva stöd” men om eleven får problem är samarbetet mellan skola och hem mycket värdefullt. Anna-Lena tycker också att ”om eleven vill klara studierna själv, så måste det respekteras” (Buckhöj, 2000, s.50). Även Eva och Mats säger att det måste respekteras om eleven inte vill ha med sig föräldern vid utvecklingssamtalet.
5.3 Hemmets engagemang
Redan under den obligatoriska skolgången kan vi se att ansvaret stegvis ökar på ungdomarna.
Lpo 94 talar om betydelsen att ”eleven tar ett större ansvar för det egna arbetet” (s.24).
Jämför det med vad Lpf 94 skriver ”att varje elev tar personligt ansvar för sina studier”
(s.52) så ses skillnaden på ansvarsbiten mellan läroplanerna. Även eleverna uttrycker att de har mognat så pass till den gymnasiala skolan att de vill ta ett större och mer personligt ansvar. Eleverna utrycker även att de själva kan informera hemmen om vad de tycker är av relevans för föräldern. Detta kan vara en bidragande orsak till att hemmens engagemang är mindre samt upplevs vara bristfälligt från pedagogernas sida. Men samtidigt som många elever uttrycker att de kan och vill ta mer ansvar för sin framtid så visar eleverna på att engagemanget är stort hos föräldern. Föräldrarna bryr sig och vill att ska gå bra för sina barn.
Men det engagemanget sker främst med eleven i hemmet och synliggörs inte för skolan. Som Eva uttrycker det vid min första pedagogintervju, är intresset ”vagt” från föräldrarnas sida när det är föräldrainformation samt föräldramöten. Även Mats som var mitt andra intervjuobjekt tycker att det har blivit mindre uppslutning vid träffarna. ”Är det ungefär trettio elever så kommer det ungefär föräldrar till en sju-åtta av dem”. Men en av anledningarna verkar vara att eleven själv tar det ansvaret att informera hemmen, även om elevintervjun pekar på att eleven enbart skulle berätta för föräldern om det som de ansåg vara nödvändigt.
5.4 Forskarens reflektion
Vad empirin samt litteratur säger är att det en naturlig process att ansvarsbiten ökar för eleven under gymnasietiden samt att hemmens engagemang minskar. Engagemanget verkar finnas hos hemmen men det avtar i och med att eleven närmar sig myndighetsåldern samt det ansvar som en gymnasial utbildning kräver.
Jag tror att hemmen och föräldern har vetskapen om vad det innebär med att en elev blir myndig. Även ute i samhället kan vi se att ansvaret på en myndig person är mycket större än vad det är för minderåriga. Till exempel är att en person vid arton års ålder har rätten att köra bil i trafiken precis som vilken annan samhällsmedlem som helst. Bara det är ett stort tecken på att eleven har ett stort ansvar för sina medmänniskor de rör sig kring. Under gymnasiet får även eleven gå på krogen där alkoholhaltiga drycker säljs, köpa cigaretter och snus, vilket tyder på att ett allt större ansvar vilar på eleven.
Förälderns tidigare erfarenheter från arbetsliv och vad det verkligen innebär med ett mer utökat ansvar, är föräldern i min mening den mest lämpade att förmedla till eleven. Till exempel med övningskörning med sina barn är ett stort ansvar hos föräldern att förmedla till sina barn. Att som förälder vara en god förebild även när barnen kommer upp i äldre ålder tycker jag är viktigt. Den idol som föräldrarna var när vi som barn växte upp, är något att ha med sig som förälder under hela uppfostran.
En bra kontakt mellan elev och förälder anser jag enbart kan vara positivt för elevens utveckling, oavsett om eleven är minderårig eller myndig. Därtill hör i min mening att föräldern bör ge mer ansvar åt eleven successivt. Ett större ansvarstagande gör att eleven växer i sin roll för att bli den ansvarstagande samhällsmedlemmen som skolan och även föräldrarna strävar emot.
Av egen erfarenhet är det svårt som elev på gymnasiet att tänka flera år framåt i tiden. Därför är hemmets och skolans roll viktig som förmedlare av vad ansvar innebär och att grunden till elevens framtid läggs i nuet. Därför är det också viktigt att det finns ett fungerande samarbete mellan hem och skola. Skolan kan inte själv förmedla de olika värden som samhället vilar på och som eleven behöver ha med sig i framtiden. Att skola och hem tillsammans med eleven bygger den personliga utvecklingen för en framtid för eleven med olika valmöjligheter av fortsatta studier samt en kännedom av framtida yrkesliv.
Men redan under den obligatoriska skolgången kan vi se att ansvaret stegvis ökar på ungdomarna. Ansvaret vid 15 årsålder ger eleven rätten att framföra moped samt köra epatraktor på allmän väg. Även läroplanen för det obligatoriska skolväsende talar om betydelsen för det egna ansvaret, vilket tidigare har nämnts.
