Förklädd Gudrun: en lek med roller, identitet och visuella uttryck

FÖRKLÄDD GUDRUN

- en lek med roller, identitet och visuella uttryck

Linda Gustafsson

Konstfack, Institutionen för bildpedagogik

Lärarutbildning, inriktning Medier och lärande, vt 2009 Examensarbete, skriftlig del 15 hp

Handledare: Ann-Cathrine Andersson och Thomas Koppfeldt Opponent: Lena Boda

Datum för examination: 090526

ABSTRAKT

Detta arbete undersöker hur identitet skapas, i lek med roller och visuella uttryck, hur föreställningar om identitet och livsstil konstruerar och konstrueras, genom ett genomgående exempel: klädföretaget och fenomenet Gudrun Sjödén. Syftet är att behandla mediers och bilders betydelse för den aktiva identitetskonstruktionen i ett konsumtionssamhälle, sett ur ett sociokulturellt perspektiv – vad bilder gör med oss och vad vi gör med dem. Undersökningen syftar även till att utforska didaktiska metoder som kan användas inom bildämnet, dvs. att undersöka med visualitet i fokus, samt genom en gestaltande metodik.

Undersökningen bygger på studiet av en klädbutik, min gestaltande metod, samt intervjuer med kvinnliga bildlärare. Genom intertextualitet undersöks vilka referenser som blir synliga i de visuella utsagorna i Gudruns värld och vad de kan tänkas representera. Intertextualitet är även av betydande i gestaltningen, då jag med utgångspunkt från Gudruns värld fotografiskt iscensatt, arbetat med förskjutningar, motbilder, undersökt tabun, vem som inkluderas och exkluderas i Gudruns värld, provat och lekt med de roller som medieras. Min gestaltning utgör en stor del i uppsatsen, tillsammans med intertextuella bilder, samt intervjuer.

Jag kommer fram till att i diskursen Gudruns värld skapas teman och roller, med hjälp av artefakter och intertextualitet. Med referenser till äldre tiders konst- och fotografiska bilder framställs kvinnor i roller och på platser där de tidigare inte haft tillträde - konstnären, den ekologiska miljövännen och vagabonden, världsresenären. Det finns samtidigt en stark representation av kvinnors tidigare traditionella domäner - hemmet och den heteronormativa kärnfamiljen. Det är med den västerländska blicken Gudrun Sjödén möter de fjärran kulturer som framställs i klädkatalogerna, med en form av förskönande exotism.

Min slutsats är att lek med de visuella uttrycken har betydelse vid identitetsskapandet. Vi iklär oss en mask som laddas med koder och representerar könsroller, grupptillhörighet, samhällsskikt och etnicitet, samt verkar för hur vi förhåller oss till det som är gemensamt eller annorlunda. Ur ett lärar- och medieperspektiv är förståelse för hur roller och livsstilar medieras i reklam viktigt, då det innebär att eleverna kan få insikt i hur vi konstrueras och konstruerar identitet. Identitetskonstruktionen utgör därför en viktig sammanlänkande del i arbetet med ett mångkulturellt och etiskt perspektiv, i arbetet med de viktiga värdegrundsfrågorna.

ABSTRAKT... s. 2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING ... s. 3 1. INLEDNING... s. 4 1.1. Introduktion... s. 4 1.2. Bakgrund... s. 4 1.3. Syfte... s. 5 1.4. Frågeställning ... s.5 1.5. Urval och avgränsning ... s. 5 1.6. Metod och empiri... s. 6 1.7. Teori/tolkningsram ... s. 7 1.8 Forskningsöversikt... s. 9 2.1. BEARBETNING OCH ANALYS ... s. 10 2.2.1. Möte med Gudruns värld ... s. 11 2.2.2. I provrummet ... s. 13 2.3. Maskerad!... s. 13 2.4.1. Historiska referenser ... s. 14 2.4.2. Carl och Karin och Den sista nattvarden... s. 15 2.4.3. Bland tomtar och troll ... s. 16 2.4.4. Skagenmålarna... s. 16 2.4.5. Bondeliv ... s. 17 2.4.6. Gudrun som man? ... s. 18 2.5. Etiska fjärran kulturer ... s. 19 2.6. Gudrun i andra klassrum... s. 21 2.7. Gudrun lajv! ... s. 22

3. RESULTAT OCH TOLKNING ... s. 24 3.1. Förklädd Gudrun... s. 24 4. SLUTDISKUSSION ... s. 26 KÄLLFÖRTECKNING... s. 28 BILDFÖRTECKNING ... s. 30 BILAGOR... s. 45

1. INLEDNING

1.1. Introduktion

”Är du rädd för Gudrun?”, frågade handledaren. ”Är det så att du backar nu när du ska skriva om det du gestaltat?” Jag funderade; är det så, är jag rädd? Jag står för de bilder jag har gjort och för det jag säger. Det finns så många som så gärna vill tala om hur det ska vara, vilka roller vi ska ha och hur lekarna bäst bör lekas, men jag ställer inte upp på de föreställningar som finns om mig och mina identiteter som kvinna, blivande bildlärare, som människa och kulturvarelse. Så här får Ni tillbaka: Jag tar Stuart Hall med mig, som min vapendragare, med språket som båge och dess betydelser – representationer som pilar.

Michel Foucault banar vägen för mig, med makt och styrka.

”Jag måste få säga något, något … just nu. Det är inte för alltid, det är inte helt universalt sant … Men just nu är det vad jag menar; det är vem jag är.”¹ Stuart Hall, 1988

1.2. Bakgrund

Enligt Lev S Vygotskij kan vi se leken som ett sätt att skapa en ny verklighet, som motsvarar våra behov och intressen.² Leken skapas, enligt George Herbert Meads, i samspel med andra genom en social process.³ Hur samspelet tar sig i uttryck är beroende av den sociokulturella kontexten. Genom att prova olika roller undersöker vi vilka vi är, skulle vilja och kan vara. Kanske är det just i leken vi skapar oss själva? Lekar som fortsätter att arbeta med oss i vår identitetskonstruktion livet genom.

Min undersökning tog sin början i en estetklass på gymnasiet. Några elever arbetade med sina självporträtt som innehöll bildtecken jag inte kände igen. Eleverna var ”lajvare” och det var deras egna karaktärer inom lajvkulturen som gestaltades och vävdes in som en del av självporträtten. ⁴ Mitt intresse riktades därför mot lajv och identitetsbildning. Där gjorde jag en ny upptäckt – jag såg likheter mellan lajvbilderna och bilder ur Gudrun Sjödéns klädkatalog. Det var miljöer, platser, kläder och attribut – bildtecken som ger möjlighet att

1Översatt av Marianne Winther Jörgensen och Louise Phillips (1999/2000), Diskursanalys som teori och metod, Lund: Studentlitteratur, s. 107.

2 Lev S Vygotskij (1995/1998), Fantasi och kreativitet i barndomen, Uddevalla: Daidalos, s. 15 f.

3 Lars-Erik Berg (1992/1996), Den lekande människan, Lund: Studentlitteratur, s. 35.

4 Levande rollspel eller lajv (från engelska live, live role-playing,) är en teaterliknande hobbyverksamhet som har uppstått ur rollspelshobbyn. I levande rollspel försöker deltagarna åskådliggöra en påhittad person, roll eller karaktär, i tal och uppförande. Levande rollspel utmärker sig genom att man använder rekvisita och fysiskt agerar, och att agerandet normalt sker utan publik. Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Lajv

tolka de berättelser och föreställningar som här visuellt medieras. Dessa tecken fick mig även att fundera över lek med identitet, hur vi konstruerar oss, vilka roller vi iklär oss, vad vi gör med bilder och vad bilder gör med oss. Det blev en fråga om identitet och visualitet och om hur Gudrun Sjödéns bildutsagor erbjuder eller påstår vissa föreställningar om identitet och livsstil – om identitetsskapande i vår konsumtions och kapitalistiska värld.

1.3. Syfte

Mitt didaktiska syfte är att utforska lek med roller och visuella uttryck, dess betydelse för identitetsskapandet och gränsen mellan lek och verklighet genom att använda mig av ett genomgående visuellt exempel – Gudrun Sjödéns klädkataloger och hemsida. Jag vill undersöka vilka föreställningar om livsstil som skapas i en konsumtionskultur och hoppas söka förståelse för den aktiva identitetskonstruktionen ur ett sociokulturellt perspektiv. Ett personligt syfte är att undersöka vad som både lockar och provocerar mig i Gudruns värld.

Jag vill också utforska didaktiska undersökningsmetoder som kan användas inom bildämnet, dvs. att undersöka med visualiteten i fokus, samt använda mig av gestaltande metodik.

1.4. Frågeställning

Hur skapas identitet med visuella uttryck i Gudruns värld?

- Hur konstruerar och konstrueras föreställningar om identitet och livsstil här och vad kan de tänkas representera?

- Vilka referenser, intertextualiteter blir synliga i de visuella utsagorna?

- Vem kan tänkas representera Gudrun Sjödéns lajvare?

1.5. Urval och avgränsning

Lajvaspekten är ständigt närvarande i min undersökning, men för att avgränsa har jag valt att fokusera på Gudrun Sjödéns konsumenter, eller ”lajvare”. Undersökningen sätter inte kläddesignern Gudrun Sjödén under lupp, det handlar istället om konceptet/fenomenet Gudrun Sjödén och den visuella värld som här medieras.

Som informanter har jag valt kvinnliga bildlärare då jag har föreställningar om att hon kan vara en del av Gudrun Sjödéns målgrupp, och att jag är nyfiken på vilken kulturuppfattning hon har, vilken syn hon kan tänkas ha på sina elever som kulturbärare, samt att bildlärarna har kompetens att läsa in och avkoda mitt visuella bildmaterial.

1.6. Metod och empiri

Jag har valt att använda mig av visuella och gestaltande metoder i största utsträckning, för att utforska dess möjligheter att synliggöra och tydliggöra undersökningens innehåll. De har fungerat som avgränsning och för att formulera en frågeställning.

Huvudsaklig metod och bärare av min undersökning är intertextualitet, dvs. att tolka och bearbeta intervisuellt och intertextuellt, såväl vid produktion som vid tolkning.

Intertextualitet är hur en text bygger vidare på element och diskurser från andra texter (se mer under teori). Undersökningen följer en intertextuell kedja, som Marianne Winther och Louise Phillips menar är en serie texttyper, som binds samman genom att varje text införlivar element från en annan text, eller tidigare texter.⁵ Mina texter är min empiri, beståendes av bilder från Gudrun Sjödéns klädkataloger och hennes hemsida. Bland det visuella materialet finns också konst- och fotografiska bilder som jag refererar till Gudrun Sjödéns bilder, samt min egen gestaltande undersökning. Ytterligare visuell empiri är bilder från min fältstudie i Gudrun Sjödéns klädbutik på Stora Nygatan 33 i Stockholm där jag har valt ut detaljbilder av objekt, som inte är kläder eller textilier till försäljning. Intervjuer med mina informanter är ännu en empiri. Den samlade empirin utgör alla länkar, eller texter, i den intertextuella kedja jag syftar till. Andra typer av texter är litteratur, som jag kopplar samman med diskursen.

Genom att lägga Gudrunbilder och konst- och fotografiska bilder bredvid varandra, har jag fått syn på nyanser, skillnader och likheter. Mina gestaltande bilder fungerar som ett sätt att försöka förstå – att sätta bild på något. Jag har iscensatt, fotograferat mig och andra iklädda Gudrun Sjödéns kläder, med hänvisning till Cindy Shermans och Vibeke Tandbergs arbetsmetod, där de fotografiskt iscensätter sig själva.⁶ Jag har använt mig av photoshop för bearbetning av bilder och med intertextualitet, dvs. införlivat element av andra texter, samt arbetat med förskjutningar för att undersöka vad förskjutningar gör med hur vi läser texter, eller bilder.

Det har varit viktigt att iklä mig ”live”-versionen av Gudrun, att erfara hur det känns och upplevs. Jag bjöd in mina medstudenter till ett lajv där vi tillsammans intog världen på det sätt det vi tänkte oss att Gudrun Sjödéns lajvare gör.

5 Winther Jörgensen och Phillips (1999/2000), s. 77.

6 Vibeke Tandberg, Living togther, 1996, Källa: http://vibeke-tandberg.inamarr.com/images.htm, 090516 och Cindy Sherman, Film stills 1977 – 1980, källa: http://www.moma.org/exhibitions/1997/sherman, 090516.

Jag har vidare gjort en receptionsundersökning, i tre enskilda kvalitativa intervjuer, för att ta reda på vilken intertextualitet som informanterna läser in i bilderna från Gudrun Sjödéns klädkataloger, hemsidan och min fältstudie. (Se bilaga 1). Informanterna Anna, Britta och Carin, får här representera de röster och föreställningar som är delaktiga i att skapa diskursen ”Gudruns värld”.⁷ Diskursanalys redogörs för ytterligare under teori.

I min fältstudie undersökte jag hur Gudrun Sjödén presenterar identitetskonceptet i butiken.

Jag dokumenterade fotografiskt för ett visuellt material för vidare analys och bearbetning.

1.7. Teori/tolkningsram

Övergripande teori är den sociokulturella, med konstruktionistiska tankegångar från bland andra Roger Säljö som talar om grundläggande fysiska, intellektuella och språkliga redskap som medierar verkligheten i konkreta situationer.⁸ Mediering bör, enligt Säljö, förstås som att vi inte står i direkt, omedelbar och otolkad kontakt med omvärlden, utan att vi hanterar den med hjälp av fysiska och intellektuella redskap som utgör integrerade delar av våra sociala praktiker. Redskapen kallar han för artefakter som utgör kontexten till det som vi studerar. Mediering innebär att våra tankar och föreställningar om omvärlden färgas av vår kultur och dess fysiska redskap.⁹

Som tolkningsram och för bearbetning av material har jag valt diskursanalysen.

Jörgensen/Phillips menar att de diskursanalytiska angreppssätten bygger på strukturalistisk och poststrukturalistisk språkfilosofi, som hävdar att vårt tillträde till verkligheten alltid går genom språket:

Med hjälp av språket skapar vi representationer av verkligheten, som aldrig bara är speglingar av en redan existerande verklighet – representationerna bidrar till att skapa den. Det betyder inte att verkligheten inte finns; betydelser och representationer är nog så verkliga. Den fysiska världen finns också, men den får bara betydelse genom diskurs.¹⁰

Stewart Hall talar om subjektspositioner där han menar att varje diskurs bär på olika givna roller och identiteter, i relation till den kunskap och de praktiker som ryms inom diskursen.¹¹ Diskursen konstruerar de olika subjektspositionerna, som ger den dess betydelse. Individerna kan inte uppfatta mening om de inte identifierar sig med de

7 Begreppet ”Gudruns värld” är hämtat från Gudrun Sjödéns hemsida, och har blivit en benämning för diskursen i min undersökning (se även Fig. 32). Källa: www.gudrunsjoden.com, (090517).

8 Roger Säljö (2000/2006), Lärande i praktiken, ett sociokulturellt perspektiv, Smedjebacken: Norstedts Akademiska Förlag, s. 81.

9 Ibid., s. 81.

10 Winther Jörgensen och Phillips (1999/2000), s. 15.

11 Stuart Hall (1997), Representation, Cultural Representations and Signifying Practices, Sage Publications, s.

54ff.

positioner som diskursen konstruerar, underkastar sig dess regler, och blir subjekt för dess makt/kunskap. Man kan, enligt Börjesson/Palmblad, definiera en diskurs genom grundfrågor som: På vilka olika sätt talas och berättas det om verkligheten? Vilka versioner kan urskiljas och hur står de i relation till varandra?¹² Norman Faircloughs kritiska diskursanalys undersöker främst förändring, där det konkreta språkbruket alltid hänvisar bakåt till tidigare diskursiva struktureringar.¹³ Man bygger vidare på redan etablerade betydelser. Intertextualitet är hur en text bygger vidare på element och diskurser från andra texter. Textbegreppet ska, enligt Lindgren, förstås som yttringar, exempelvis musik, skrivna texter, bilder, kläder, som är betydelsebärande och därför kan ”läsas”.¹⁴ Intervisualitet är intertextualitetens visuella yttringar. I min undersökning väljer jag att använda begreppet intertextualitet, utifrån tanken att texter inbegriper många former av yttringar. Enligt Fairclough kan det konkreta språkbruket förändra de enskilda diskurserna och därmed den sociala och kulturella omvärlden, då vi fogar samman element från olika diskurser.¹⁵ Genom att fokusera på diskursens intertextualitet kan vi undersöka både reproduktion, där inga nya element tillförs, och förändringen genom nya sammansättningar.

Jörgensen/Phillips förklarar identitetsbegreppet på den socialkonstruktionistiska premissen, att jaget inte är en isolerad, autonom agent.¹⁶ Här ses jaget istället som socialt, och fokus i de empiriska studierna läggs på hur identiteter uppstår, omformas och blir föremål för förhandlingar i sociala praktiker. Identiteter uppfattas som diskursiva, dvs. de avvisar idén om att människor är fasta i sin identitet. Genom kommunikationshandlingar (tal, skrift, bilder) konstrueras en identitet, och människor har flera, flexibla identiteter, som i sin tur uppfattas som produkter av olika diskurser. Vidare menar Jörgensen/Phillips att diskursanalysen uppfattar kollektiv identitet eller gruppbildning efter samma principer som individuell identitet.¹⁷ Ett viktigt element i gruppbildningen är representation. Grupper existerar i det sociala först sedan de uttryckts i ord, text eller bild, det krävs att några talar om gruppen, eller på gruppens vägnar. Representation betyder i grunden att man genom en ställföreträdare kan vara närvarande även om man är fysiskt frånvarande. Hall menar att representation binder samman mening och språk med kultur.¹⁸ Enligt Hall är Michel

12 Mats Börjesson och Eva Palmblad (2007), Diskursanalys i praktiken, Liber AB, s. 13.

13 Winther Jörgensen och Phillips (1999/2000), s. 13.

14 Simon Lindgren (2005), Populärkultur - teorier, metoder och analyser, Malmö: Liber AB s. 14.

15 Winther Jörgensen och Phillips (1999/2000), s. 13

16 Ibid., s. 105 f.

17 Ibid., s. 51 ff.

18 Hall (1997), s. 42f

Foucaults sätt att betrakta representationsbegreppet snarare en fråga om produkten av kunskap (istället för enbart mening) och denna kunskap utgör diskursen (istället för enbart språk).

Jörgensen/Phillips talar om värdet att använda sig av ett mångperspektivistiskt angreppssätt, men att det ibland kan bli fråga om att göra en viss översättning då vi använder oss av teoretiska perspektiv som i grunden inte delar diskursanalysens socialkonstruktionistiska utgångspunkter, sett till ontologiska eller epistemologiska premisser, så att de inte strider mot varandra.¹⁹ Med utgångspunkt från detta synsätt använder jag Meads lekbegrepp, där vi kan förstå lekens logik som att vara någon, att prova identiteter.²⁰ Då leken går över till spelstadiet, spelets logik, kan vi förstå den snarare som att vara någon i relation till andra. Detta förutsätter en förutbestämd bana samt ett regelsystem som uppställts på förhand av någon annan än de spelande. Leken är här ett sätt att närma sig förståelse för diskursen och lekens form och innehåll kan därför inte ses som något som är fast och låst i sin form, utan i ständig rörelse och öppen för omförhandling.

Som Börjesson/Palmblad uttrycker det ”All kunskap är socialt konstruerad och kan därför aldrig avspegla en entydig verklighet där ute.”²¹

1.8. Forskningsöversikt

Hillevi Ganetz undersöker drivkrafter och platser för kvinnligt skapande, där butiken och hemmet blir möjliga platser, och hon använder kvinnlighet som maskerad som teoretisk hållning. Ganetz diskuterar det kvinnliga skapandet med utgångspunkt från bland andra Ulrika Prokop, med mellanskiktskvinnans dynamisering av vardagslivet, Simone de Beauvoir med kvinnligheten som mask för att dölja något annat, och Joan Rivière som menar att kvinnligheten är ett efterhärmande, en maskerad och konstruktion, styrd av den manliga bilden av kvinnlighet. Ganetz använder sig även av Erving Goffmans begrepp - den främre regionen som är det vi vill visa upp utåt, hur vi marknadsför oss själva och den bakre regionen som är det vi inte vill visa upp, eller visar i andra mer privata rum, då hon resonerar kring identitetsskapande och provrummet. Jag använder maskeradbegreppet då jag tittar på vilken kvinnoroll som synliggörs i Gudruns värld, samt Goffmans begrepp då jag funderar över provrummet, och flickrummet i min gestaltande undersökning.

19 Winther Jörgensen och Phillips (1999/2000), s. 141 f.

20 Berg (1992/1996), s. 37 ff.

21 Börjesson och Palmblad (2007), s. 9.

Fig. 3

Fig. 1

Fig. 2

Lars-Erik Berg och Mead behandlar lek, roller och identitet genom att belysa lekattitydens betydelse för mänskligt handlande, och hur vi bör förändra det invanda synsätt som skiljer lek från arbete och allvar. Här betraktas lek som ett fenomen i sig istället för enbart ett pedagogiskt instrument, på exempelvis förskolor. I min undersökning är det just leken som förhållningssätt till människans utveckling, i alla åldrar, som knyts till lekteorin - hur vi provar olika roller och konstruerar oss, genom leken.

I sin avhandling om Medeltidsveckan på Gotland belyser Lotten Gustafsson lekar med tid, rum och identitet. Där intresserar hon sig för tidsresenären och lekens återkomst bland vuxna. Gustafsson resonerar kring folkligt historieskapande, drömmen om den ljusa medeltiden, samt vår tid som sätter egna upplevelser i centrum och som jag relaterar till min undersökning genom lajvperspektivet och rollspel, samt min gestaltande iscensättning av Gudrunlajvet.

2.1. BEARBETNING OCH ANALYS

Då jag tittar på Gudrun Sjödéns bilder slås jag av att det är en lockande och vacker värld.

Varje bild framställs likt en målning, med mönster och färger som bidrar till en impressionistisk och expressionistisk färgskala. Bilderna vill berätta något, de är fyllda med koder och symboler, kopplade till platser, ting och föremål, precis som bilderna jag sett från lajvspelen. Modellerna i katalogen presenteras vid namn och jag får intrycket av att de tillhör Gudruns närmsta vänkrets, jag betraktar dem som ”verkliga” personer, istället för modeller - objekt. Jag känner igen dem, jag har sett dem förut, på konstskolorna jag gått på, på utställningar, hantverkskurser, inom den lokala kommunpolitiken, eller från småstadens lokaltidning. Jag har en föreställning om att de är kulturtanterna, kvinnor med någon form av kreativt yrke, färgstarka, kanske bildlärare. Men vilka är referenserna i Gudrunbilderna, vem förstår dem, vilket syfte har de, vad är det meningen att jag som betraktare ska läsa in här och vad kan de tänkas representera? För enkelhetens skull kallar jag kvinnan på bilderna för Gudrun. Vi får se bortom det faktum att olika kvinnor/modeller gestaltar henne.

Fig. 5

Fig. 5

Fig. 7 Fig. 9 Fig. 31

2.2.1. Möte med Gudruns värld

Jag undersökte inledningsvis hur föreställningar om identitet och livsstil medieras i det fysiska rummet - butiken. I butiken konkurrerar färger, inredning och klädesplagg med blommor, krukor och andra föremål. Det är små blommiga kaffekoppar, vetebullar, äggkorgar, köksredskap, bjärt målade möbler. Alla ting i butiken berättar sina egna berättelser och blir en del av de artefakter Säljö talar om, det som utgör kontexten, sammanhanget till det vi studerar.²² Artefakterna fungerar som markörer/riktlinjer för hur vi ska läsa in de berättelser och föreställningar om identitet och livsstil som medieras här, i samklang med katalogerna och hemsidan. Föremålen refererar till det lantliga hemmet och den pyssliga kvinna som jag kopplar samman med katalogbilderna. Som en av mina informanter, Anna, 58 år, uttryckte då hon studerade bilderna från fältstudien och katalogerna:

Det måste ju vara något provocerande med den här kvinnan som är så jäkla pysslig och duktig, odlar blommor och målar akvarell. På ett sätt var det ju det enda kvinnor kunde göra innan de fick göra något annat, att brodera och måla akvarell. Man skulle kunna säga mycket om kvinnorollen, samtidigt som Gudrun själv är ett exempel på någon som har lyckats i affärer, det är väldigt dubbelt. Hon har lyckats i affärer där hon förmedlar en väldigt gammaldags kvinnosyn där man inte har lyckats med någonting eget, eller är väldigt begränsat till det man får lyckas med, där man är begränsad till de områden där man är.

Enligt kultursociologen Ulrike Prokop är vardagslivet kvinnans domän, medan hon är maktlös i yrkeslivet och det offentliga.²³ I familjesfären, hemmet, kläderna och maten har hon inflytande. Prokop menar att klasstillhörighet avgör hur hon sedan gestaltar sitt inflytande; mellanskiktskvinnan söker dynamisering av vardagslivet, medan arbetarklasskvinnan söker ordning. Vad vi ser är just dynamiseringen och synliggörandet av en kvinnoroll, hänvisad till hemmets domän, som konstrueras i Gudrun Sjödéns butik.

Små mossbeklädda stenar som pryder hyllorna, tillsammans med färgstarka accessoarer, ger konnotationer till skog och natur. Mitt i allt står en knalligt grön cykel med Gudruns logga, och en cykelkorg fylld av rosa pelargoner. Cykeln representerar kanske ett miljömedvetet tänkande, det säger; ta inte bilen, ta cykeln istället. Bland de ekologiska bomullsplaggen står ekologiskt odlade bönor och linser från Saltå kvarn i Järna. Jag gör en koppling till antroposofernas färg- och miljömedvetna livsstil i Järna med vegetarisk kostföring. Informant Britta, 49 år, menar att Gudrun står för en ledigare klädstil och

22 Säljö (2000/2006), s. 81.

23 Hillevi Ganetz (1992), ”Butiken hemmet och kvinnligheten som maskerad, drivkrafter och platser för kvinnligt skapande”, i Fornäs, Johan m. fl, Unga stilar och uttrycksformer, Brutus Östlings Bokförlag Symposium, FUS-rapport Nr 4, s. 208 f.

Fig. 8 Fig. 10

Fig. 12 Fig. 11

leverne där vi behöver stanna upp och reflektera mer, som en alternativ livsstil man köper.

Informant Carin, 38 år, uttryckte det så här:

Det appellerar till någon som är miljömedveten, ekologisk. Det är ju jag också, jag försöker i alla fall, ändå så känner jag att det inte är jag som är målgruppen. Jag tror inte att det är en yngre publik, jag tänker på blomkrukorna här, jag tror att det är människor som har ett överflöd, det är lite fint men det är lite ofarliga saker. Det är inte så moderna grejer liksom. Det är en medveten målgrupp man söker, en äventyrslysten öppen person med de medel som behövs för att kunna ge dig ut och upptäcka och se dig runtomkring.

Längst in i butiken finns ett växthus, jag tänker direkt på det växthus jag sett på Gudrun Sjödéns hemsida. Där pysslar Gudrun om växterna med sina gröna fingrar.

Det finns också spår av konstnären i butiken - blandkoppar med intorkad färg, små akvareller, färglåda och penslar. Representationen av konstnären har jag också sett i Gudruns kataloger. Det är tydligt att man tänker sig att Gudruns lajvare har någon form av intresse för det konstnärliga och kreativa - representerad av den konstnär som Gudrun Sjödén har definierat. Carin såg också sammanhanget:

När jag såg rubriken ”Hos arkitekten och konstnären” i katalogen visste jag redan vad som skulle komma.

Kvinnorna på bilden har plötsligt blivit mer färgstarka, har häftigare frisyrer, starkare hårfärger, brokigare mönster än vad de hade i livet på landet. Det kändes förutsägbart – är man en konstnär eller arkitekt så är man en mer färgstark person. Man använder sig av myterna och rollerna för att det är så inkört, behöver inte förklaras så mycket, enkelt att avkoda, det räcker med rubriken och så förstår alla vad det handlar om.

Britta menar att man inte bara köper varan, det blir också något politiskt med det genom att man använder sig av landsbygden, naturen och lokalbefolkningen i katalogerna. Hon menar vidare att Gudrun Sjödéns konsumenter påverkar genom sina klädval och ekonomi, att det blir rättvisemärkt, att de är villiga att ställa sig bredvid lokalbefolkningen som ett utryck för en solidarisk handling. Britta har alltså en föreställning och förhoppning om att kläderna tillverkas lokalt och att förtjänsten på något sätt går tillbaka:

Jag tittar på priserna, på ekonomin, var är kläderna gjorda någonstans? Materialet tillåter att kosta, men jag tänker också på målgruppen, det här med ekonomi. Vem har… de som tillverkar kläderna här är de… att de får något tillbaka, jag hoppas att det är så, att det fungerar. Då kan jag förstå prissättningen. Annars hamnar man också i det där med salongsvänstern, akademiker som är kulturellt intresserade, men också det att det är pengar det handlar om. Vilken arbetare i dag har råd att köpa de här kläderna?

Här ser vi ett uttryck för vad Jörgensen/Phillips kallar för den ”politiska konsumenten”, en identitet som har uppkommit genom en konflikt mellan olika subjektspositioner i olika diskurser som har korsat varandra.²⁴ Den ena subjektspositionen i en konsumtionsdiskurs bygger på individuell valfrihet och att man ska få något för pengarna, den andra subjektspositionen står i strid med en diskurs som går ut på att man vill främja en kollektiv nyttighet, nämligen miljön. Gudruns lajvare konstrueras som ”politiska konsumenter”.

24 Winther Jörgensen och Phillips (1999/2000), s. 106 f.

Fig. 15

2.2.2. I provrummet

Jag ville prova Gudruns Sjödéns kläder och se vad de gjorde med mig, hur det skulle kännas och upplevas. Jag ville erfara den materialitet som Eva Knuts menar är att känna sin kropp i kläderna.²⁵ Vissa typer av kläder gör att vi rör oss på ett annat sätt och att kroppen fylls med en känsla av att vara exklusiv, till skillnad mot i morgonrocken och stretchjeans.

Jag provade olika färger, stilar och material för att få uppleva materialitetens dynamik. För mig blev det tydligt, i min självreflexion i provrummet, att det var identitetsskapande det handlar om, identitet som sitter i kläderna, men jag kände också; ”det här är inte jag”.

Ganetz talar om provhytten som ett psykiskt identitetsrum och som inbegriper formandet av subjektet, vilket yttrar sig genom självspegling och enskilt behovstillfredsställande.

Ganetz förklarar detta genom Goffmans begrepp, där hon menar att provrummet blir en bakre region, det som är privat ”bakom kulisserna”.²⁶ Kanske kan kläder och kroppens yta te sig ytligt, men det finns grundligare mekanismer som slår i gång då vrider oss framför spegeln i provrummet. Trots att vi befinner oss i en offentlig miljö tillåter det tunna draperiet oss att gå till de bakre regionerna och utforska våra roller och identiteter i en privat sfär. Genom sin funktion som psykiskt identitetsrum blir provrummet en del av hur vi skapar identitet i Gudruns värld.

2.3. Maskerad!

Ganetz menar att kvinnor kan lägga timmar på att prova kläder för att hitta de rätta kläderna åt det rätta tillfället. Det blir en fråga om kvinnlighet som maskerad, något som bland andra John Berger berör då han menar att kvinnor betraktar sig själva med en blick

”utifrån”, att kvinnor inte bara ser sig själva, utan de ser också sig själva bli sedda.²⁷ Här menar många genusforskare att ”kvinnlighet”, och däribland kvinnors kläder, egentligen är en mask och något som döljer något annat.²⁸

Efter min fältstudie gjorde jag min första gestaltande undersökning, Gudrun i flickrummet.

Ett rum med två getsalter placerade centralt i bilden. Flickrummet är, enligt Ganetz, en skyddad plats där flickor kan vara allvarliga, fnittra, vara barnsliga och vuxna om vartannat

25 Eva Knuts (2006), Något gammalt något nytt – skapandet av bröllopsföreställningar, Mara förlag, s. 74.

26 Ganetz (1992), s. 222 ff.

27 John Berger (1975), Sätt att se på konst, Lund: Bokförlaget Prisma Stockholm, s. 47.

28 Ganetz (1992), s. 212 f.

Fig. 13

Fig. 14

utan vuxen uppsikt och kontroll.²⁹ Ganetz menar att flickrummet, liksom provrummet, är ett relationsrum som utgör en viktig plats för identitetsarbetet. Utklädda leker flickor redan från tidig ålder, vilket kan vara ett uttryck för den estetisering av kroppen, som Ganetz menar har varit kvinnornas privilegium ända sedan romantiken, och som ger kvinnor dess enda möjlighet till utlopp för sin kreativitet.³⁰ Estetisering, menar Ganetz vidare, ger kvinnor möjlighet att påverka, förnya, förändra och experimentera med sig själva och den kvinnoroll som den androcentriska kulturen tillskrivit dem, genom klädedräkten, kroppen och kroppens yta. Gudrun i flickrummet är färgglad och lite barnslig, men bilden fick mig att fundera på att det är just lek med roller, identiteter och visuella uttryck min undersökning handlar om.

2.4.1. Historiska referenser

Historiska referenser och intertextualitet har hjälpt till att sätta det tidsperspektiv som Börjesson/Palmblad menar blir ett effektivt sätt då vi söker variationer av det som vi i dag tar för självklart och givet, samt att se hur processerna går till när diskursiva ramar produceras.³¹ Reklam använder sig gärna av intertextualitet genom historiska konst- och fotografiska bilder, och lånar därmed de historiska bildernas dragningskraft, eller kanske de representationer och föreställningar som bilderna medierar. Berger menar att studiet och återanvändandet, eller intertextualitet, av historiska referenser alltid har representerat och tillskrivit konstbilden visst moraliskt och etiskt värde.³² Berger liknar de intertextuella

”lånen” vid den klassiska klädkammaren:

Ibland fungerar den mytologiska scenen som helhet såsom en överrock som hålls fram åt betraktaren – ägaren att bara sticka armarna i och sedan knäppa igen. Det säregna förhållandet att scenen är på en gång påtagligt verklig och tomt overklig gör det möjligt att på något sätt ikläda sig och bära den…³³

Är Gudrunbilderna endast en reproduktion av tidigare, historiska diskurser, utan nya element, eller kan vi se några förändringar av diskursen genom nya sammansättningar?

29 Ibid., s. 227 f.

30 Ibid., s. 205.

31 Börjesson och Palmblad (2007), s. 11.

32 Berger (1975), s. 101 f.

33 Ibid., (1975), s. 102.

Fig. 20 Fig. 21

Fig. 18 Fig. 17 Fig. 16

Fig. 19

Fig. 22

2.4.2. Carl och Karin och Den sista nattvarden

Då jag ser på Gudrun Sjödéns heminredningsbilder slås jag av likheterna med målningar av Carl Larsson (1853-1919) och textilier av Karin Larsson (1859-1928). Här kan jag se deras gemensamma hem representerat till färger, mönster, möbler och miljöer. Då jag tittar på bilder av Carl Larsson blir likheterna slående. Ett mjukt gult ljus som skimrar i motljus, här vid fönstret, och pysslande med hemmagöromål. Vattnar blommorna, ordnar med kuddarna. Carl Larssons bilder representerar hemmet, där allt är rent och struket och den stora familjen Lycklig. Larssonbilderna representerar även konstnärsparet med Den store konstnären – mannen, som avbildar sin familj. I Gudruns värld får Karin, hon som fick stå tillbaka och aldrig fick det erkännande hon förtjänade, den framstående platsen. Men det är fortfarande samma lyckliga tillvaro, samma vackra miljöer, som endast ett fåtal har nöjet att kunna identifiera sig med. Här ser vi bilder från serien ”På sommarslottet”. En dröm om en svunnen tid som möjligtvis var fantastisk för somliga, som hade råd. Anna säger:

Det måste ju vara överklass om man har tid och råd att pynta så här, men det ligger ju lite grann åt de där som bor i skogen och lever på sina egna morötter också, odlar sitt lin, väver nått tyg och syr en kudde… De är någon som har hoppat av samhällshjulet och hittar sätt att komma åt det man vill och tycker är värdefullt utan att ställa upp på det här ekorrhjulet.

Efter att ha sett de fantastiska heminredningsbilderna och förställt mig den ekologiska och medvetna kvinna som måste leva där, funderade jag på hur det skulle vara om Gudrun bjöd hem sina väninnor på en riktigt ”blöt” fest. Jag ville göra Festen eller Nattvarden som en motbild till den präktiga renlevnadsmänniska som jag uppfattar medieras i Gudruns värld, där hon lever i samklang med naturen, äter ekologiskt och alltid har så fint hemma. Scenen är fest, eller Nattvarden. Mina Miljöbilder motsvarar de detaljbilder som medieras i Gudruns heminredningskatalog, och som är föremål som inte är till försäljning, utan snarare stämnings- och atmosfärskapande artefakter.

I festbilden har jag själv agerat de olika karaktärerna; den präktiga, den arga, retstickan, den snälla och värstingen, hon som aldrig kan sköta sig. Personliga drag som jag tänker att Gudrun både skulle och inte skulle kunna ha. Här blir Gudrun okontrollerad, lössläppt och frivol. Gestalterna agerar med varandra, vilket jag fick planera innan iscensättningen.

Bordets placering är centralt i bilden, och gestalterna är riktade mot oss som betraktare, vilket förstärker känslan av iscensättning, eller scenen. Ljus strilar in från vänster över gestalterna, ett motljus kommer från det långsmala fönstret i bakgrunden. För att återknyta till det barnsliga temat i Gudrun i flickrummet, förde jag in bildtecken såsom ballonger, serpentiner och partyhattar.

Fig. 24

Fig. 28 Fig. 27 Fig. 25

Fig. 23

Fig. 29 Fig. 26

Jag provade att beskära bilden för att få ett rektangulärt format som gör en intertextuell koppling till Leonardo da Vincis Nattvarden. Det blev ytterligare en dimension att tänka sig Gudrungestalterna som Gudrun och hennes lärjungar. Festen/Nattvarden blev ett sätt att urskilja de gränser för vad som går, eller är möjligt att uttala kring diskursen, vilka tabun som finns kring det fenomen som studeras, som Börjesson/Palmblad menar har betydelse då vi söker förståelse för diskursens kärna respektive yttre gränser.³⁴

2.4.3. Bland tomtar och troll

Vi kan se referenser till sagoillustratören John Bauers (1882-1918) Bland tomtar och troll, med naturlyriska sagoväsen och den lilla flickans vita gestalt som lyser upp mot mörka träd och mossbeklädda stenbumlingar. Gudrun Sjödéns tänkbara intertextuella koppling till Bauer kanske kan tänkas representera olika sagoväsen, något överjordiskt och overkligt.

Men jag tänker också prinsessa. Gudrun på bilden framträder som en liten sagoprinsessa som är vit och oskuldsfull, totalt avsexualiserad, likt en liten flicka. Att inte anspela och sälja med sex är i och för sig något som jag kan se i Gudrunbilderna över lag, även i Gudruns lösa och lediga klädsel, och kan förstås som ett medvetet ställningstagande, som vill peka mot en mer jämställd hållning. Jag har hittat referenser inom samtidskonsten, här representerad av Annika Hausswolff, och som jag gärna vill lägga till i min intertextuella kedja. Här ser vi istället skogen som en möjlig brottsplats, där vi skymtar en naken kvinnokropp, liggandes på marken. Skogen blir något annat i jämförelse med den nationalromantiska framställningen, i Gudrun och Bauers värld, där skogen och naturen representerar en sinnebild, där vi går tillbaka till högre ideal, naturen och det enkla levernet. Bauers troll kan i och för sig tänkas representera de ”fula gubbarna” som lurar i den farliga skogen, i sagovärlden - med den analysen framstår Gudrun på bilden i ett helt annat sken.

2.4.4. Skagenmålarna

Skagenmålarna, verksamma runt förra sekelskiftet, representeras i Gudrunbilderna med det nordiska ljuset och penseln i hand, vid havet med den isblå himmelen och vita sandstränder som fond. Det är fortfarande kvinnorna som avbildas, men nu är det Gudrun som står med penseln i handen, kameran och staffliet. Nu är det kvinnans tur att få leva ut föreställningen om Den store konstnären, på liknande sätt som Karin Larsson fått sin plats i Gudruns värld.

34 Börjesson och Palmblad (2007), s. 13.

Fig. 31 Fig. 30 Fig. 35

Fig. 34

Fig. 32

Den omedelbara kopplingen till Skagenmålarna funderar också Anna över, om hur det var då och vad det kan tänkas representera:

Kvinnorna som var med där hade det säkert jättejobbigt som konstnärsfruar eller konstnärer. Det är ju vackra miljöer. Och samtidigt är det ju samma sak med Skagen-målningarna, där de promenerar omkring med vackra kläder och ett litet parasoll, det är ju lite grann samma sorts uppvisning som i katalogerna. Även om man inte sålde kläderna så sålde man en lycklig fru, eller en lycklig familj på ett vackert ställe som säkert var väldigt jobbigt allting… och inga pengar…

Föreställningar om de historiska konst- och fotografiska bilderna utgör på ett sätt en viktig del i hur roller, identiteter och livsstilar konstrueras i Gudruns värld. Men de historiska bildreferenserna medierar representationer av en tid där kvinnan troligtvis inte alltid var fri att förverkliga och konstruera sig själv. Jag ser det som ett medvetet grepp av Gudrun Sjödén - att genom den historiska representationen lyfta in kvinnor av vår tid, i en kontext där kvinnors ställning inte tidigare bjöd på samma möjligheter.

2.4.5. Bondeliv

Gudrunbilderna som skildrar livet på landsbygden kan jag koppla samman med fotografen Sune Jonsson (1930-2009), med en tradition av dokumentärt fotografi. Jag såg hur modellerna i Gudrunbilderna poserade ”rakt upp och ner” ståendes på fältet, i ladan bland halmbalar och redskap, liknande de miljöer och attribut som återfinns i Jonssons bilder.

Men det finns en form av exotism och romantisering över hur man presenterar det enkla livet i Gudrunbilderna, menade Carin:

Det blir en retroflirt, att gå tillbaks till det enkla, lyfta fram det basic. När jag ser hur dom står och mjölkar kossor och i någon fårhage blir jag så upprörd! För att man bara hade placerat in kvinnor i den här miljön. Det finns en dubbelhet här som jag har svårt att ta till mig, det blir exotiskt, någon som har tid att stå med en hink och kratta i handen, någonting som i grunden inte var så exotiskt, att gå upp klockan fyra och mjölka korna. Referensen till Jonson kan ses som ett tydligt exempel på intertextualitet, med en viss skillnad att här är det endast kvinnor som poserar, inga män. Hos Jonsson är det bonden och hans fru, som kanske representerar verklighetens hårda bondeliv i Västerbotten. I Gudrun Sjödéns bilder är det Gudrun och Gudrun, inga män, bara kvinnor. Det bli en förskjutning där platsen/miljön reproduceras, men där hon byter ut vissa bildtecken – man blir till kvinna, ett hårt liv blir till romantiserade föreställningar.

Maktfrågan har betydelse inom diskursanalysen och här kämpar diskurserna parallellt med varandra om att definiera de fenomen som diskuteras. Foucault menar att makt är något som genomsyrar och präglar alla sociala relationer.³⁵ Vem som inkluderas och vem som exkluderas i en diskurs har betydelse i maktbegreppet, samt makten att frigöra sig från

35 Lindgren (2005), s. 125 ff.

Fig. 4 Fig. 2 Fig. 33

Fig. 36 Fig. 35 Fig. 34

vissa föreställningar och öppna upp för nya perspektiv, eller andra roller. Kanske visar Gudrun sin makt genom att exkludera männen i de visuella utsagorna.

2.4.6. Gudrun som man?

Jag funderade över var männen finns representerade i Gudruns värld. Informanten Anna reflekterade över det som inte finns med i bilderna:

I Gudruns värld finns ju inga män heller, fast jag är säker på att det är någon karl som har byggt ihop det där växthuset, åtminstone hjälpt till. Men det är nog mycket det där man så gärna som kvinna vill höra, om man är ensam, att man klarar sig så bra själv. Och titta där på Gudrun Sjödén där hon står ensam i sitt växthus och odlar sina blommor och är nöjd. Man kan klara sig själv och man behöver inte ha någon annan.

Det är som att männen har upphört att existera och kanske är det meningen att jag ska tänka; kvinnor kan själva, kvinnor behöver inga män. Jag gjorde en serie bilder med naturlyriska miljöer - liknande de i katalogerna, men jag ville undersöka hur det blev om jag istället placerade en man där, iklädd Gudruns kläder. Det blev ett sätt att belysa vem som exkluderas i Gudruns värld, för att öppna upp för nya möjliga roller.

Jag undersökte möjligheten för en man att ta del av och identifiera sig med Gudruns visuella utsagor. Här finns mannen på landet, med spade under fot, med intertextualitet till Gudrun- och Jonssonbilderna. Här finns även mannen i björkskogen, som är en intertextuell koppling till en av Gudrunbilderna, som jag ursprungligen kopplade samman med en bild från lajv. Jag ger honom en plats bland Skagenmålarna, med intertextualitet åt både målningarna och Gudrunbilderna. Här - vid Mälarens strand, står han med penslarna i handen, precis som Gudrun. Jag har placerat honom till vänster i bilden, blickandes ut ur bildrummet.

Den manlige Gudrun står i maskulina poser, har skäggstubb och uppfattas inte alls särskilt feminin, han ser tvärtom självklar ut i sina Gudrunkläder. Rivière menar att maskerad är ett efterhärmande av en genuin kvinnlighet, men också att den genuina kvinnligheten är ett efterhärmande, en maskerad och konstruktion, styrd av den manliga bilden av kvinnlighet.³⁶ Vidare menar Rivière, att vara kvinna och feminin, är ett sätt att dölja en fundamental maskulinitet och att heteronormen upprätthålls på grund av maskeraden.

Kläderna är så totalt avsexualiserade att mannen på bilderna fortfarande uppfattas som

”manlig” – ett uttryck för samma avsexualisering jag tyckte mig ana i Gudrunbilderna, med intertextualitet till Bauer. Det finns dessutom en avsaknad av ”kvinnliga” manér, i gester

36 Ganetz, s. 214.

Fig. 39

Fig. 37

Fig. 40 Fig. 38

och kroppsspråk. Gestaltningen blev en undersökning i att leka med de roller och representationer som står för det manliga och det kvinnliga.

2.5. Etniska fjärran kulturer

Fairclough menar att den sociokulturella kontexten har betydelse inom diskursanalysen då företeelser som liknar varandra får olika betydelser i olika sammanhang.³⁷ Diskursanalysen är alltså inte statisk, den är rörlig, flera diskurser kan pågå samtidigt då vi ser på ett och samma fenomen, vilket blir intressant då vi betraktar utsagorna kring ”Etniska fjärran kulturer” i Gudruns värld.³⁸ Klädkatalogerna presenterar olika resemål. Gudrun placeras bland arkitektur, natur och människor som representerar exotiska kulturer. Vi ser henne framför en man på en kamel eller sida vid sida med en kvinna som bär ved på sitt huvud.

Gudrun får en framträdande roll i bilderna genom sin placering – framför, eller för att hon är längre än de hon poserar tillsammans med. Det blir ett slags värdeperspektiv. Då Carin tittar på bilderna från fjärran kulturer funderar hon över hur Gudrun Sjödén har lyft in modellerna i en miljö, kopplat till vilken känsla av kläderna som vill medieras, samtidigt som det är ett uttryck för att man är vän med alla:

Man använder barnet i bilden för sina egna syftens skull, men får det att se ut som någonting annat än vad det är. Man använder barnet som en annonspelare. Hon kommer här och invaderar, hon tar över, alla får en underordnad plats, det är lite provocerande - varför barnet är med på bild. Jag förstår ju vad det är hon vill få fram – den här människan som inte är rädd för nya kulturer, som gärna ger sig ut och träffar människor som har andra seder. Att det är en väldigt öppen person, som har möjlighet till det, dessutom snygg och välklädd.

Då Anna tittar på bilden med de sydafrikanska Zuludansarna gör hon en omedelbar reflektion till den svenske upptäcktsresande och författaren Sven Hedin (1865-1952):

Jag tänker på Sven Hedin, sådana där duktiga som har tagit sig till Afrika och hittat någon stackars infödingsstam som inte har förstått någonting. Hon är säkert den som ska upplysa dem på något vis, lära dem att förstå hur världen fungerar. Det är ingen tillfällighet att de har valt henne som är jättevit i hyn och har kritvitt hår. Hon blir helt annorlunda, men hon är också längre än dem, vilket är ganska ovanligt att tjejer är.

Här konstrueras en identitet som världsmedborgare och upptäcktsresande. Med en intertextuell länk, som visar den vite mannens plantageägor i Kongo vid sekelskiftet, till Gudrunbilden med Zuludansarna, framträder likheterna obehagligt slående. Gudrun står i förgrunden medan lokalbefolkningen blir en del av fonden och den kontext man gärna vill frottera sig med. På sätt och vis iklär sig Gudrun kulturen och dess medborgare. Männen i bilden framställs i traditionell klädsel. Här ser vi åter posen stående-rakt-upp-och-ner,

37 Lindgren (2005), s. 132 ff.

38 Begreppet ”Etniska fjärran kulturer” är hämtat från Gudrun Sjödéns hemsida.

Källa: http://www.gudrunsjoden.com – Gudruns skrivbord – Etniska fjärran kulturer (090517).

Fig. 41

Fig. 42

vilket förstärker intrycket av en dokumentär bild. Ser vi till den äldre upplagan av plantageägaren, kan vi se hur mannen träder fram i sin vithet, både i hyn och i klädsel. Här är det istället afrikanska kvinnor i traditionell klädsel som poserar runt mannen, där de bär stora korgar på huvudet. I klädkatalogen, där bilden med Zuludansarna är hämtad, görs en tidsresa tillbaka till 1920-talet, i Karen Blixens fotspår - en tid som man menar representerar kvinnans frigörelse.³⁹ Anmärkningsvärt i Gudrunbildens utsaga med Zuludansarna, är hur lokalbefolkningen framställs på ett sätt som kan referera till bilder av äldre tiders plantageägare med deras arbetare. Här får frigörelsebegreppet en helt annan betydelse, sett till vems frihet vi talar om. Återigen ser vi den dubbelhet i Gudruns värld, där hon gärna vill lyfta fram kvinnans roll, men bortser från andra betydelsebärande tecken, i såväl bildernas framställning, som i samhället.

Jag funderade över hur det egentligen står till med Gudrun som vagabond och världsresenär, vilka miljöer hon befinner sig i och hur det ser ut där egentligen.

Katalogernas bilder från exotiska, fjärran kulturer, fick mig att tänka på Gudruns hemsida, där hon berättar om sina medievanor och att hon gärna lyssnar till radiokanalen P1:

Att lyssna på P1. När jag sitter och skissar och målar så lyssnar jag mer än gärna på P1 i Sveriges radio. Oj, vad många intresseväckande program som finns. Härliga repriser och tankeväckande sociala skildringar. På morgonkulan (lördagsmorgonen) är favoriten Naturmorgon. Kropp och själ – ett annat program som jag verkligen kan rekommendera. Ring P1! Är också kul och inspirerande med många intressanta programledare över åren. Det jag INTE lyssnar på: teaterpjäser där man skriker och grälar, reportage från grymma krigshärdar, ’tycka synd om’ – reportage.⁴⁰

Här fastnade jag omedelbart för det som Gudrun INTE lyssnar på. Framförallt reagerade jag på att hon inte tyckte om reportage från grymma krigshärdar. Jag gjorde en direkt koppling till de etniska fjärran kulturer som Gudrun så gärna besöker. Jag började fundera på hur det egentligen ser ut i dessa länder, sett till fattigdom och krigshärdar.

I min gestaltning gjorde jag Gudrun i krigshärdar, som kopplar samman de visuella utsagorna från klädkatalogerna med citatet från hemsidan. Här har jag använt mig av krigsmiljöbilder hämtade från olika nyhetsbyråer. Platserna är Afghanistan, Palestina och Kenya - länder som mycket väl skulle kunna vara en del av Gudruns värld. Bilderna visar krigshärdar med brinnande hus, det lilla barnet som ryggar för soldaten med gevär och kvinnan som bär vatten i en plastdunk. Jag har placerat Gudrun i bilderna, glatt leende iklädd Gudrun Sjödén, som om det vore ett modereportage. Ytterligare en bild visar en

39 Summer 2006. Gudrun Sjödén 2005, Hansa Print Finland, s 28 - 35.

40 www.gudrunsjoden.com – Gudruns skrivbord – att lyssna på P1. (090515)

Fig. 48 Fig. 45

Fig. 46

Fig. 47

Fig. 11 Fig. 44 Fig. 43

kvinna som samlar plankor och brädspillror från ett sönderbombat hus. Kanske söker hon ved att elda med, eller försöker bygga ett skjul av spillrorna, för att få tak över huvudet.

Tätt intill poserar Gudrun med hammaren i hand, glatt leende och redo att hjälpa till att snickra. Det är samma attityd Gudrun visar upp: ”Jag poserar så gärna tillsammans med mina nyvunna vänner”. Men hon verkar totalt obekymrad om det som pågår runt omkring henne, här och nu, i en annan verklighet. Det är inte krigshärdarna Gudrun Sjödén visar upp i katalogerna, det säljer så klart inga kläder och det vore inte heller en lockande roll för Gudruns lajvare att identifiera sig med. Men det sätter ljuset på det Fairclough menar - att den sociokulturella kontexten får olika betydelser i olika sammanhang. I Gudrun i krigshärdar blir min gestaltning ett sätt att ta diskursen ett steg längre genom att sätta bild på den. Ibland behöver vi se med egna ögon för att teoretiska diskussioner ska få bäring.

2.6. Gudrun i andra klassrum

För att undersöka vems kontexten är eller vem som äger diskursen ville jag utforska hur Gudrun uppfattas i miljöer hon inte avbildas i. Jag ville undersöka hur det blir om hon placeras i en vanlig svensk livsmedelsbutik. Jag gjorde Gudrun på ICA, där hon glatt poserar framför kyldisken. En vardaglig situation, långt från Gudruns romantiserade glamorösa miljöer. Jag provade Gudrun som kassörska i matbutiken, vilket fick mig att fundera över vilka yrkeskoder som medieras i Gudruns värld. Kassörskan som ler vänligt mot kunderna kändes helt fel, liksom Gudrun i snickarverkstan, med hammare i handen, leende bredvid den arbetande mannen. Det är dessutom ett yrkesområde långt från de traditionellt kvinnliga områden jag uppfattar representeras i Gudruns värld. Yrken som står i kontrast mot de som jag och mina informanter läser in i Gudrunbilderna och som Britta uttrycker:

Jag kan se dubbla yrken, först blir det en kreativ konstnär, hon har ju penslar. Sen tänker jag på förkläde, det här med tjänsteflicka… Alla grupper har en kod oavsett om du är radikal eller konservativ. Hon skulle kunna vara alltifrån studerande, någon som bor kollektivt. Hon skulle kunna vara någon som är miljömedveten, politiska grupper, kreativ, någon form av kulturarbetare, lärare, speciallärare, bildlärare i viss mån…

Bildläraren har jag också funderat över då jag placerade in Gudrun i olika typer av klassrum. I Gudrunbilderna finns hon kanske på sätt och vis redan representerad, vid staffliet och målarpenslar i handen, i konstnärens ateljé. Gudrun skulle mycket väl kunna posera framför elevarbeten i skolans korridorer eller i bildsalen med full aktivitet. Mina informanter kopplade alla samman Gudrun Sjödéns lajvare med bildläraren, trots att inte

Fig. 49

Fig. 50

alla ville identifiera sig med den diskursen. Men Anna berättade om när hon var nyutexaminerad:

När jag började jobba i skolan, så blev det att köpa något som syntes var från Gudrun Sjödén, det blev som någon identitetsförstärkare för mig. Det var för att jag tyckte att koftan var fin i färgerna och fin i mönstret, men den var ju alldeles för dyr naturligtvis, så där låg det väldigt mycket identitet i. Att jag kanske ville vara den där lite hippa bildläraren som hade något av Gudrun Sjödén på sig. Bildlärare vill ju ofta ha en identitet som syns i kläderna...

Då jag gestaltade bildläraren Gudrun funderade jag över hur hon kan tänkas se på det vidgade kulturbegreppet och hur hon ser på sina elevers sociokulturella arv och de föreställningar de bär med sig om världen. Jag gjorde en bild där jag placerade in Ångest- Gudrun i bildsalen. Jag funderade över om det är så här hon reagerar på de manga- och grafittibilder som eleverna producerar, hur hon ser på den populärkultur, från vilken många av hennes elever hämtar inspiration då de konstruerar sig själva, om hon förfasar sig eller bejakar elevernas kulturer. Kanske finns svaret till att jag känner mig provocerad här - då jag inom diskursen Gudruns värld, med vissa överenskommelser, kan se att jag borde vara en av dem?

2.7. Gudrun lajv!

Då jag klippt in mig själv i olika miljöer för att undersöka kontext och subjekts- positioneringar, gjorde jag en bild där jag frammanar en hel flock Gudrunar på en åker. Det blir en upprepning som synliggör avbildernas massverkan. Här finns referenser till Gudrunkatalogen med den lantliga miljön och till Dressmanreklamen, där männen kommer gående i horder. Det finns ännu en intertextuell koppling till ett fenomen som kallas flashmobs, som har sina förgreningar till lajvkulturen och som blev en möjlig gestaltningsmetod.⁴¹ Därför ville jag iscensätta ett Gudrunlajv med mina kurskamrater. Vi skulle vara utklädda till Gudrun, färgstarkt, lager på lager och alla tänkbara accessoarer, precis som i klädkatalogerna. Vi skulle genom leken få erfara hur det kan vara att träda in i Gudruns värld.

Då vi mötte världen som Gudruns lajvare synliggjordes likheterna med andra typer av lajv i offentliga sammanhang. Offentligheten blev den catwalk, som enligt Gustafsson blir en

41 En flashmob är en grupp människor som samlas på en offentlig plats, och gör någonting oväntat en kort period och sen skingras. Ofta organiseras flashmobs via internet eller telefon. Tanken bakom flashmobs är att människor ska få se någonting oväntat, som verkar spontant. Källa:http://sv.wikipedia.org/wiki/Flashmob

Fig. 51

slags omslutande scen, och där den som vill kan hänge sig åt maskeringens klassiska dubbla nöje – att visa sig och gömma sig.⁴² I vårt Gudrunlajv var vi väl medvetna om att vi väckte uppmärksamhet och vi konverserade med lite för höga röster då vi passerade människor. Innehållet i våra samtal handlade om konst, kultur, keramikkurser på Gotland, brödfat på lantstället, tomaterna vi skulle odla i växthuset, hur vi inte förstod oss på teknologi och samtidskonsten. Enligt Gustafsson präglas just offentliga lajvspel av stiliserade åtbörder och gester, miner och röster som signalerar performance.⁴³ De civila runtomkring behandlas som ett slags osynlig publik, det blir ett framträdande som görs i medvetande om att det blir bedömt. Vi insåg att upplevelsen skulle bli starkare om människorna runt omkring oss skulle tro att det var på riktigt och inte en iscensättning.

Vi märkte att kontexten har betydelse, på vissa ”kulturställen” möttes vi av en igenkännande nick med ett småleende, medan vi blev mer ett spektakel av vandrande påskkärringar när vi passerade ett lunchställe i köpcentret, med ett hav av svarta kostymer.

I Konstfacks vita, kala miljö blev vi så extrema i Gudrunkläderna, med storblommigt i starka färger, att vi på ett sätt blev Konstfacks punkare.

Då vi studerar Gudrun Sjödéns värld och vilka föreställningar och överenskommelser som finns är det inte svårt att applicera Meads tankegångar om spelets och lekens logik, där det förutsätts att lekledare som har satt ramarna för leken.⁴⁴ Vi skulle i så fall kunna tänka oss Gudrun som en spelledare och hennes konsumenter, som hennes spelare eller lajvare. Jag ser de roller som erbjuds och tydliggjorde dem genom att leka Gudrunleken – live. Vi placerade oss i möjliga och omöjliga situationer där Gudrun skulle kunna, eller inte kunna tänkas vara, vi levde även ut våra föreställningar om hur Gudrun som karaktär skulle kunna vara. Rollerna eller karaktärer förklarar Mead som stereotyper med begreppen abstraktion och generalisering.⁴⁵ Han ser dem som olika abstraherade arter, samtidigt som människorna tappar sina personliga anletsdrag och därmed blir generaliserade till typiska handlingar hos olika slags människor. I spelets logik har vi alltså givna överenskommelser där vi vet hur olika roller ser ut, agerar och så vidare.

Ser vi Gudruns värld som en diskurs ur lekteorins perspektiv skulle det vara fullt möjligt att leka på spelets givna villkor, men inom diskursanalysen har även makt och kunskap

42 Lotten Gustafsson (2006), Den förtrollade zonen, lekar med tid, rum och identitet, under medeltidsveckan på Gotland, Falun: Bokförlaget Nya Doxa, s. 133.

43 Ibid., s. 133 ff.

44 Berg (1992/1996), s. 37ff.

45 Ibid., s. 37.

betydelse och här kämpar diskurserna med varandra om att definiera sanningen om de fenomen som diskuteras. Foucault menar att makt är det som både skapar vår sociala omvärld, vad som avgör hur vår omvärld ser ut och kan omnämnas på vissa sätt medan andra möjligheter utesluts.⁴⁶ Makt är alltså både produktiv och begränsande. Diskurser bidrar till att skapa oss själva (som subjekt) och de objekt vi kan veta något om. Ett viktigt fokus i analysen blir därför: Hur den sociala världen konstitueras med dess subjekt och objekt.

Det är makten som frambringar den kunskap vi har och våra identiteter och de relationer vi har till varandra som grupper eller individer. Och kunskapen, identiteterna och de sociala relationerna är alla kontingenta: de är alla vid en given punkt på ett bestämt sätt men kunde ha varit – och kan vara – annorlunda. Därför är makten produktiv eftersom den frambringar det sociala på bestämda sätt. ⁴⁷

Genom att betrakta fenomenet Gudruns värld som en möjlig roll att träda in i, men även ur, blir det jag som har makten att avgöra vad som är verkligt eller inte.

3. RESULTAT OCH TOLKNING

3.1. Förklädd Gudrun

Erfarenheten av Gudrunlajvet blev en spännande upplevelse genom att undersöka betydelsen av att prova Gudrunrollen ”på riktigt”, genom våra kroppar och våra sinnen. Det gick en tydlig gräns för när vi slutade vara oss själva och blev någon annan, då vi iklädde oss Gudrunkläderna. Ingen av oss kände oss hemma i identiteten, men vi levde ut våra föreställningar och talade så som vi trodde att Gudrun skulle göra. Det har betydelse att faktiskt få prova och ikläda sig något, att erfara genom upplevelsen. Då vi praktiserar något har vi möjlighet att komma åt känslorna, upplevelsens och materialitetens dynamik på ett sätt som aldrig kan förstås genom att endast läsa och teoretiskt skapa oss en föreställning om världen.

I min inledande gestaltande undersökning, Gudrun i flickrummet, framträder två gestalter, utklädda till Gudrun. Detta uttryck för att klä ut sig, med ett drag av maskerad, är ett perspektiv som har genomsyrat hela min undersökning, då kärnan handlar om vilken kvinnoroll som medieras i Gudruns värld, hur hon är ”utklädd” och vad det kan tänkas

46 Winther Jörgensen och Phillips (1999/2000), s. 20 f.

47 Ibid., s. 45.

representera, kanske vad hon försöker ”dölja”. Det finns en dubbelhet med Gudrun Sjödéns kläder som är både lösa och lediga och följer kvinnokroppen på ett ”snällt” sätt, men samtidigt är färgstarka och blommönstrade i skira textilier, som gör att jag ändå upplever hennes kläder som extremt feminina. Detta kan tolkas som att det i Gudruns värld finns en rädsla av att visa sig maskulin och framgångsrik, eller att man gärna vill vara det, men genom kläderna gör sig lite ofarlig, för att avväpna.

Det som provocerat i Gudruns värld är en representation av en kvinna som både reser till Indien, bakar bullar, målar akvareller vid Skagen, kokar långkok, tittar på zuludansare i Sydafrika, pyntar och pysslar med det perfekta skärgårdshemmet, drejar små blommiga kaffekoppar, odlar örter i växthuset… Dessutom förmedlas en bild av exklusivitet – det är inte vem som helst som har råd eller möjlighet att bli Gudruns lajvare. Många är exkluderade från Gudruns lek redan från början. Men representationen kletar ändå av sig – med alla sina nya krav om hur en lyckad kvinna bör vara.

Gudrun Sjödén kan kanske ses som en odemokratisk lekledare i det lekteoretiska perspektivet, men kopplat till Foucaults maktbegrepp blir hon istället en stark motor i att förhandla om vem som inkluderas och exkluderas i leken, vilka roller och livsstilar som erbjuds och hur vi bör iklä oss dem och förhålla oss till varandra. Visst är det lockande att se Gudrun Sjödén som lekledare och konsumenterna som hennes lajvare, eller för att använda Meads begrepp - generaliserade karaktärer. Men vi får inte glömma diskursanalysen grundläggande tanke, sett ur ett sociokulturellt perspektiv, där vi har en medvetenhet i vår förståelse om att världen inte är fullt så enkelt konstruerad. Gudrun Sjödéns lajvare väljer att spela med i spelet – så länge spelet är i deras smak och så länge Gudrun erbjuder de visuella identiteter de vill ha.

Men är det en verklig identitet som är till salu, eller är det snarare identitetsdrömmar som Gudruns lajvare kan köpa och kanske närma sig lite, genom att iklä sig dem? Den färgstarka Gudrun kanske representerar en stolt självsäker person som är trygg i vem hon är och vad hon åstadkommit med sitt liv – en identitet att drömma om. Färgerna gör det möjligt att oavsett ålder konstruera sig som en person som träder fram och tar sin plats.

Färgkoden signalerar; ”Jag är inte rädd för att synas.”

Det finns även en ”vuxenkod” i drömmen om Gudrun. Den tänkbara drömmen, eller koden kan förstås genom min gestaltning, Gudrun i flickrummet, där gestalterna möjligtvis iklär