1
Terrorism eller hatbrott?
En studie av Aftonbladets och Expressens nyhetsrapportering om attentaten på Drottninggatan 2017 och i Trollhättan 2015
Selin Göker
Statsvetenskap C, VT21
Statsvetenskapliga institutionen C-uppsats, 15 hp
Handledare: Helen Lindberg
2
Abstrakt
Syftet med denna studie är att undersöka och jämföra hur attentaten på Drottninggatan 2017 och i Trollhättan 2015 inramades och hur respektive gärningsman framställdes vid nyhetsrapportering. Närmare bestämt, med hjälp av en diskursanalys som metod analyserades Aftonbladets och Expressens nyhetsrapporteringar av respektive attentat. Vidare tillämpades framing som ett ytterligare metodologiskt tillvägagångssätt, eller mer specifikt, en episodisk och tematisk inramning för att kunna identifiera fokuset på artikeln och på vilket sätt Aftonbladet och Expressen inramar respektive attentat. Trots att båda eventuellt kan klassas som terrorism visar studiens resultat på en inramning av dådet på Drottninggatan som en tydlig terrorattack med gärningsmannens etnicitet och tro som grundfaktor, och en inramning av dådet i Trollhättan som ett hatbrott, med gärningsmannens rasistiska motiv som grundfaktor. Med hjälp av studiens teoretiska ramverk identifierades även en del diskurser som framställer den ena gärningsmannen som utomstående med negativt laddade stereotypiserade och orientaliska egenskaper och den andra som en del av majoritetssamhället.
3
Innehållsförteckning
1.Inledning...5
1.1 Syfte...6
1.2 Frågeställningar...6
1.3 Disposition...6
2. Tidigare forskning...7
2.1 Nyhetsmediernas sätt att andrafiera...7
2.2 Medians inramning av terrorism...8
3. Metod...11
3.1 Diskursanalys...11
3.2 Framing som metod...11
3.2.1 Tematisk och Episodisk framing...12
3.3 Analysfrågor...13
3.4 Material och urval...13
3.5 Validitet och Reliabilitet...14
3.5.1 validitet...14
3.5.2 Reliabilitet...15
4. Teoretisk ramverk...16
4.1 Postkolonial teori...16
4.1.2 Teorin om “vi” och “dom”...16
4.1.3 Stereotypisering...17
4.1.4 Orientalism...17
4.2 Gestaltningsteori...18
4.3 Teoretiska ramverkets bidrag...19
5. Resultat och analys...21
5.1 Rakhmat Akilov och attentatet i Drottninggatan 2017...21
5.1.1 Diskursen om gärningsmannen som en del av något större...21
5.1.2 Diskursen om attentatet i Drottninggatan kopplat till större samhällsfenomen...24
5.1.3 Diskursen om Rakhmat Akilov och anknytning till hans tro...25
5.2 Anton Lundin Petterson och attentatet i Trollhättan 2015...26
5.2.1 Diskursen om attentatet som hatbrott eller terrorism...26
4
5.2.2 Diskursen om gärningsmannen och hans två ansikten...29
5.2.3 Diskursen om Trollhättan som rasiststad...31
5.2.4 Diskursen om attentatet i Trollhättan kopplat till andra attentat...33
5.2.5 Diskursen om den stegvisa redogörelsen av attentatet i Trollhättan...34
5.3 Jämförande analys och diskussion...34
5.3.1 Likheter...34
5.3.2 Skillnader...35
6. Slutsats...37
6.1 Avslutande diskussion...38
7. Källförteckning...40
7.1 Tidningsartiklar...41
5
1.Inledning
Den 11 september 2001 inträffade en terrorattack i USA som kom att föra diskussionen om terrorism till en annan nivå. Vid klockan 08.45 störtade ett flygplan, kapat av islamistiska fundamentalister, intill en byggnad i World Trade Center i New York, USA (Woolf 2006, 46) där omkring 3000 individer miste sitt liv (Woolf 2006, 47). Sedan terrorattacken har diskursen kring terrorism fått en stor uppmärksamhet i media, där amerikanska medias diskurs uppenbarat en strategi som differentierar gestaltningen av muslimer kontra amerikaner i USA (Powell 2011, 90). Genom en jämförelse mellan attentat utförda av en gärningsman med en muslimsk bakgrund kontra amerikansk, förklarar forskaren Kanji (2018) och Morin (2016) att gestaltning av våldshandlingar utförda av icke-vita muslimer har en större sannolikhet att inramas som terrorism (Kanji 2018; Morin 2016, 989). Våldshandlingar utförda av icke-muslimer, eller närmare bestämt amerikaner inramades dock som ett brott med ett fokus på deras individualitet och instabila mentalitet. Detta, menar Powell (2011), blev en början på mediernas olika inramningar av terrorattentat och konstruktion av fiendskap mellan öst och väst, eller närmare bestämt ett “vi” och “dom” (Powell 2011, 90).
År 2015 och 2017 inträffade två terrorattentat i Sverige som skiftade Sveriges angreppsätt gentemot terrorism. Dessa skilda men ändå lika attentat kom även att likna Morin (2016) och hennes jämförelse av två attentat i USA. 22 oktober 2015 marscherade den 21-åriga Anton Lundin Petterson in i en skola i Trollhättan, beväpnad med ett svärd (Polisen 2016,2) och lyckades mörda tre personer med utländsk bakgrund varav två skadade (Polisen 2016, 7).
Attentatet bedömdes vara ett hatbrott med rasistiska förtecken.
Två år senare, den 7 april 2017 körde Rakhmat Akilov en lastbil mitt på Drottninggatan och in i ett varuhus och dödade 5 personer och flera ytterligare skadades. Gärningsmannen greps slutligen av polisen och händelsen utreddes som ett misstänkt terrorbrott (Krisinformation 2017). Med detta som en utgångspunkt är forskningsproblemet som denna studie strävar efter att undersöka är ifall amerikanska mediers skilda inramningsmönster vid terrorattentat även gäller i den svenska kontexten. Denna studie är således en vidare användning av Powells (2011) studie om USA:s medietäckning av terrorism. I denna studie kommer två attentat som inträffat i Sverige jämföras för att se om mediernas inramning av respektive attentat skiljer sig åt. Med hjälp av studiens forskningsfrågor ämnar jag studera skillnader mellan framställningen och inramningen av attentatet som utförts av en individ med utomeuropeisk bakgrund och det som utförts av en person med svensk bakgrund. Med studiens teoretiska
6
ramverk som hjälpmedel ämnar jag även att diskutera konsekvenserna av den specifika framställningen och inramningen av respektive fall.
1.1 Syfte
Syftet med denna uppsats är att undersöka och jämföra hur svenska nyhetsmedier framställer terrorismen. Genom att avgränsa mig till två av de största kvällstidningarna i Sverige ämnar jag analysera hur skolattacken i Trollhättan 2015 och lastbilsattacken på Drottninggatan 2017 inramades samt hur gärningsmännen framställdes i nyhetsartiklarna.
1.2 Frågeställningar
• Hur framställs gärningsmännen i nyhetsrapporteringarna om lastbilsattacken på Drottninggatan 2017 och skolattacken i Trollhättan 2015?
• Hur inramas lastbilsattacken i Drottninggatan 2017 och skolattacken i Trollhättan 2015 i nyhetsartiklarna?
• Finns det likheter och skillnader vid nyhetsrapportering om gärningsmännen och dåden?
1.3 Disposition
Efter en introduktion till studiens ämne, syfte och forskningsfrågor presenteras tidigare forskning. I kapitel två om tidigare forskning diskuteras det kring nyhetsmediernas sätt att andrafiera människor och mediernas inramning av terrorism. Efter en redogörelse för tidigare forskning presenteras studiens metodologiska tillvägagångssätt som inkluderar en diskursanalytisk- och framingmetod. Därefter redogörs för studiens teoretiska ramverk som innefattar en beskrivning av postkoloniala teorin och dess relevanta inriktningar för uppsatsen och slutligen en gestaltningsteori. Efter detta presenteras studiens analys och resultat i relation med studiens teoretiska ramverk och det avslutas med en diskussion av likheter och skillnader som identifierades i analysen. Slutligen avslutas studien med en slutsats och avslutande diskussion som inkluderar ett förslag på vidare forskning.
7
2. Tidigare forskning
Bland tidigare forskning studerar och diskuterar ett flertal forskare om olika strategier nyhetsmedian använder sig utav vid inramning och rapportering av terrorbrott. Nedan redovisas en översikt över dessa strategier, där den första delen av kapitlet belyser nyhetsmediernas sätt att andrafiera människor med en utomeuropeisk bakgrund inom en våldshandling. Den andra delen av kapitlet belyser metodiken medierna använder vid inramning av terrorhandling, det vill säga tematisk och episodisk inramning.
2.1 Nyhetsmediernas sätt att andrafiera
Bland tidigare forskning har frågan om andrafiering uppmärksammats, som tyder på en vikt i analyseringen av attentatet i Drottninggatan 2017 och Trollhättan 2015. Bland dessa studier har forskaren Aysel Morin studerat USA:s mediaporträttering av fenomenet terrorism. I hennes studie “Framing Terror: The Strategies Newspapers Use to Frame an Act as Terror or Crime” (2016) Förklarar hon hur media inledningsvis beskriver gärningsmannen inom en våldshandling. Denna inramnings strategi verkställs genom att först identifiera gärningsmannens bakgrund, religion, kultur och slutligen dess privata liv. Enligt Morin sker denna inramning beroende på gärningsmannens och våldshandlingens yttersta bakgrund. När våldshandlingen inramas som terrorism sker det en reflexmässig andrafiering, det vill säga en bild av någon främmande eller onormalt i kontrast till majoritetssamhället, gentemot gärningsmannen utifrån dennes religion eller utländska bakgrund, men om våldshandlingen istället är baserad eller inramad utifrån ett brott kan detta, menar Morin, andrafieras som att gärningsmannen associeras med ett nedstämt hälsotillstånd (Morin 2016,1000).
I likhet med Morin är Powell (2016) ytterligare en forskare som uppmärksammar mediernas identifiering av gärningsmän i samband med terrorhandlingen. Powell menar att median börjar med att identifiera om gärningsmannen är muslim eller icke-muslim när en incident sker, innan de undersöker skälet bakom våldshandlingen. Om gärningsmannen identifieras som icke-muslim, framställs hen som en ilsken ensamvarg med en psykisk ohälsa, som anses vara en del av USA:s vapenvåld. Därigenom har median en tendens att humanisera och individualisera den icke-muslimska gärningsmannen (Morin 2016:990). Däremot om gärningsmannen identifieras som muslim inramas attacken i en större kontext där man, bland annat, fokuserar på gärningsmannens direkta kopplingar till större terrororganisationer såsom
8
islamistiska terrorgrupper, där en förbindelse med terrorism, islamistisk jihadism och extremism sker. Detta menar Powell leder till att en klyfta öppnas upp mellan öst och väst som främjar en andrafiering av Islam och muslimer i samhället (Powell 2016,8–9)
Två ytterligare forskare som är i samtycke med Morin och Powell är Lloyd och West (2017).
Dessa två forskare hävdar att när liknande våldshandlingar genomförs av en muslim finns det en stor sannolikhet att handlingen inramas som terrorism, jämfört med om det var en icke- muslim (West & Lloyd 2017: s.211). Här menar forskarna att den hårda och negativa värderingen av muslimer och individer med en utländsk bakgrund leder till att våldshandlingen som genomförs upplevs vara mer dramatisk och destruktiv. Detta menar dem baseras på stereotypisering och andrafiering av muslimer som således leder till att våldshandlingen får en större benägenhet att inramas som en terrorhandling. (ibid,213)
Utifrån en svensk aspekt av media och dess framställning har två redaktörer vid namn Leonor Camauër & Stig Arne Nohrstedt presenterat fram ett SOU år 2006 vid namn “Mediernas vi och dom: Mediernas betydelse för den strukturella diskrimineringen”. I utredningen förklarar författarna att, i likhet med många andra internationella medier, har även den svenska median en benägenhet att andrafiera individer med en muslimsk eller utländsk bakgrund (SOU 2006:21,3). Här menar Camauër och Nohrstedt att dessa individer har en tendens att sammankopplas med termer som terrorism, fundamentalism och extremism, vid rapportering och inramning av olika händelser i samhället (ibid,213) Den upprepande andrafieringen och stereotypisering som sker, menar författarna, inträffar genom att dessa människor får besitta egenskaper som anses vara avvisad i den egna majoritet kulturen (ibid,91)
Sammantaget är andrafiering således en viktig aspekt när det gäller analys av mediernas framställning av Rakhmat Akilov och Anton Lundin Pettersson, eftersom den möjliggör en identifiering av mediernas sätt att framställa respektive gärningsman och vad det kan ha för konsekvenser.
2.2 Medians inramning av terrorism
Bland tidigare studier har ett flertal forskare kommit fram till att terroristhandlingar kan inramas utifrån två strategier, det vill säga episodisk som fokuserar på själva händelsen och gärningsmannen som individ och tematisk som placerar våldshandlingar i större kontexter.
9
Detta för att visa på att det inramningen av våldshandlingar skiljer sig när den genomförs utav en individ med en muslimsk och utländsk bakgrund jämfört med en icke-muslim.
I en studie om “Framing Islam: An Analysis of U.S Media Coverage of Terrorism since 9/11”
(2011) har forskaren Kimberly A. Powell studerat USA:s mediabevakning av terrorism och dess framställningsstrategi. Med en utgångspunkt från hennes studie påpekar Powell att USA:s medierapportering av terrorism skiljer sig på ett sätt där orientalism i samband med Islam skapar en bild av förskräckelse samtidigt som själva landet USA lyfts upp som ett hederligt kristet land. Forskaren förklarar vidare att, genom att identifiera den terrormisstänktes bakgrund, motiv för handlingen och offren av attentaten, bildades det ett tydligt rapporteringsmönster som skiljde sig mellan terrorister med ett muslimsk kontra amerikansk bakgrund (ibid, 105). Forskaren tydliggör även att USA:s medierapportering av terrorism har en tendens att hålla en tematisk inramning av terrorister med en muslimsk person i fronten medan de nedprioriterar definiering av terrorism och terroristhandlingar av icke-muslimer med en amerikansk bakgrund (ibid,108).
I likhet med Powell (2011) är, som tidigare nämnt, Aysel Morin (2016) en utav de forskare som menar att längden och strukturen på inramning av attentat skiljer sig mellan två inramningar, episodisk och tematisk. När ett attentat, i en tematisk inramning, inramas som terrorism konstruerar den en lång historia, där berättelsen är mer riktad mot gärningsmannen och dennes liv. Här menar forskaren att fokuset i rapportering ligger på gärningsmannens bakgrund såsom etnicitet och tro, med omfattande detaljer. Denna sorts inramning, menar Morin, är mer förekommande när gärningsmannen har en utländsk eller muslimsk bakgrund.
Däremot när en våldshandling inramas som ett brott, har den ett kortare innehåll. Denna inramning, som även kan benämnas som episodisk, placerar fokuset på den omedelbara händelsen, med detaljerade beskrivningar (Morin 2016:989). Här menar forskaren att den episodiska inramningen är mer selektiv när det gäller beskrivningar av gärningsmannens liv och är mer förekommande när gärningsmannen har en bakgrund som tillhör majoritetssamhället (Morin 2016,1000)
I förhållande till tematiska inramningar påpekar Brian J Bowe (2016) att medians diskurs om Islam och muslimer, i samband med varierande våldshandlingar, har en tendens att kopplas större samhällsfenomen och därmed belysa bredare konsekvenser (Bowe 2016,547). Här menar forskaren att fokuset i inom denna inramning riktar sig mer mot problemet än själva
10
omedelbara händelsen, vilket resulterar till en särskiljning mellan muslimer och det normativa majoritetssamhället(ibid,550).
Zizi Papacharissi och Maria de fatima Oliveira (2008) är två ytterligare forskare som menar att terrorattentat kan beskrivas ur både tematiska och episodiska inramningar, som ofta betonar negativa stereotyper. Dock skiljer sig forskarnas uppfattning från Powell, Morins och Bowes uppfattningar och menar att människor med en muslimsk och utländsk bakgrund har en större benägenhet att beskrivas ur en episodisk inramning med förekommande negativa stereotyper (Papacharissi och Oliviera 2008,58)
Sammanfattningsvis riktar sig studiens tidigare forskning mot medians inramning av terrorattentat och hur den skiljer sig när gärningsmannen är muslim eller med utländsk bakgrund kontra västerländsk bakgrund. Tidigare forskning visar även hur två likadana attentat, som även kan definieras som terrorism, skiljer sig per definition när attentatetinramas som episodisk kontra tematisk i samband med gärningsmannens bakgrund.
Med en utgångspunkt från detta förväntas tidigare forskning användas som en förklaringsfaktor för hur attentatet i Drottninggatan 2017 och Trollhättan 2015 inramas i Aftonbladet och Expressens nyhetsrapportering.
3. Metod
Inledningsvis presenteras nedan studiens metodologiska tillvägagångssätt som grundar sig på en diskursanalytisk metod. Därefter presenteras en relevant diskursanalytisk inriktning, för uppsatsen, det vill säga framing, som används vid analys av text och språk inom nyhetsartiklar. Senare i kapitlet diskuteras studiens materia, avgränsningar och urvalsprocess.
3.1 Diskursanalys
Syftet med denna studie är att undersöka hur svenska nyhetsmedier framställde och inramade attentaten i Drottninggatan 2017 och Trollhättan 2015 samt dess gärningsman. För att studera detta och svara på forskningsfrågorna används en diskursanalytisk metod för att analysera Aftonbladet och Expressens nyhetsrapportering av respektive attentat och gärningsman.
Diskursanalys är en metod som både kan tillämpas på språk och texter, där själva diskursen uppfattas som en talad och skriven text. Denna metod implicerar en syn på språk och språkanvändning där skapandet av den betonas. Med detta menar Bergström och Ekström
11
(2018) att språkbruket alltid ger ett perspektiv på världen. Att man ser tal och skrift som något bildande, menar författarna, medför till att olika tolkningar av något formar grunden för
vår kunskap (Bergström och Boreus 2018,255).
3.2 Framing som metod
Vidare ska uppsatsen använda framing som metod, som även kan uppfattas som en inriktning inom diskursanalytisk metod. Framing som ett metodologiskt tillvägagångssätt, menar Esaiasson m.fl. (2015), kan appliceras vid analys av nyhetsartiklar. Utifrån detta är denna metodinriktning ett relevant tillvägagångssätt för att svara på uppsatsens syfte och forskningsfrågor.
Framing som begrepp menar författarna kan förklaras som en inramning av ett problem eller samhällsfenomen. Till skillnad från begreppsdefinitionen har framing som metoddefinition ett utgångsläge från att olika samhällsfenomen inte har förutbestämda betydelser, utan är något som kan tolkas eller närmare bestämt, inramas på varierande sätt. Här menar författarna att hur ett visst problem eller fenomen inramas har en betydelse i hur olika aktörer agerar i förhållande till fenomenet eller problemet. Följaktligen kan man hävda att framing som metod är mer aktörcentrerat, där producenterna och konsumenterna av inramningarna ligger centralt. Esaiasson m.fl. förklarar vidare att när man använder framing som metod vill man oftast komma åt inramning av fenomen som sker medvetet av aktörer, vilket således tyder på att inramningens innehåll ligger i fokus och inte aktörernas personliga tankar eller motiv (Esaiasson m.fl. 2012,218).
3.2.1 Tematisk och episodisk framing
En relevant inriktning inom framing är Shanto Iyengars (2012) särskiljning mellan tematiska och episodiska inramningar av politiska sakfrågor. Iyengar förklarar att samhällsfrågor som exempelvis terrorism, kriminalitet och etnicitet kan inramas antingen på ett tematiskt eller episodiskt sätt. Författaren menar således att valet mellan respektive inramningsmetod kommer att ha en påverkan på hur människor reagerar på upplevda problem i samhället.
Tabellen nedan innefattar en tydlig förklaring över vad episodisk kontra tematisk inramning innebär, samtidigt som den förklarar hur dessa respektive inramningsmetod har en påverkan
12
på individernas sätt att reagera på upplevda samhällsfenomen eller problem (Nord &
Strömbäck 2012,330).
Tabell 1: Episodisk och tematisk inramning
Tematisk inramning
• Nyhetsrapporteringar placerar specifika händelser i ett större socialt sammanhang
• Karaktäriseras genom samhällsperspektiv där jämförelse med andra liknande händelser genomförs
• Människor i samhället lägger ansvaret på samhällsnivå
Episodisk inramning
• Fokus ligger på en specifik händelse eller enskild aktör
• Karaktäriseras genom individperspektiv
• Människor i samhället lägger ansvaret på en individnivå genom att skylla på själva aktören
Med en utgångspunkt från uppsatsens tidigare forskning och syfte anses tematisk och episodisk framing vara en relevant metodinriktning för denna studie. Med hjälp framing som metod, eller närmare bestämt tematisk och episodisk inramning kan jag som analyserar Aftonbladet och Expressens nyhetsrapporteringar identifiera skillnaderna som uppstår vid inramningen och slutligen observera vart fokuset i respektive attentat riktar sig mot i artikeln.
3.3 Analysfrågor
Aftonbladets och Expressens nyhetsartiklar kommer att analyseras utifrån en diskursanalytisk- och framing metod där två analytiska frågor är tänkt att tillämpas vid analysen. I boken “Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad”
(2012) har författarna Esaiasson m.fl. gett exempel på ett antal frågor som kan användas som ett analysverktyg vid analys av olika texter. Av dessa analytiska frågor har jag valt ut de mest relevanta frågorna som ska tänkas svara på studiens forskningsfrågor.
Frågorna består utav:
• Hur är problemet inramat? Med andra ord, vilken sorts problem inramas detta som?
Och för vem representeras detta vara ett problem?
13
• Vilka sorters aktörer finns med i inramningen? Med vilka karaktärsdrag, motiv och handlingskapaciteter representeras de? (Esaiasson et al. 2012,218–219)
3.4 Material och urval
Det empiriska materialet som ligger till grund för studien baseras på en avgränsning till Aftonbladet och Expressens nyhetsartiklar. Detta motiveras genom att dessa två nyhetsmedier anses vara två av de största kvällstidningarna i Sverige, vilket kan påverka studiens resultat och därmed är viktiga att inkludera eftersom de kan bidra med en stor nyans i både inramningen av attentaten och framställningen av gärningsmännen (mediebarometern 2019,11,60).
Urvalet genomfördes den 28–29 december 2020 genom att besöka databasen “mediearkivet”, som är specifikt för både internationella och nationella nyhetsmedier och dess artiklar. Vid kategorin “källor” valde jag att avgränsa mig till endast svenska artiklar. Därefter vid kategorin “tidsperiod” valde jag att använda mig utav en egen tidsperiod och anpassa mina datum efter när respektive attentat inträffade och en vecka framåt. Därmed blev min avgränsning mellan 2017-04-07 och 2017-04-14 samt 2015-10-22 till 2015-10-29. Att avgränsa urval av material till en vecka framåt från den dagen attentaten genomfördes ansåg jag var mest relevant då jag lade märke till att efter en veckas tidsperiod var nyheterna inte längre relevanta för uppsatsen. Den främsta anledningen var även att en veckas tidsperiod kan anses vara mer färsk och aktuell där alla nyhetsmedier oftast drar olika slutsatser som leder till att olika händelser och aktuella aktörer ramas in på specifika sätt.
Nästa steg vid insamling av material var att välja ut sökord för att kunna få in relevanta material för studien. Gällande dådet i Drottninggatan 2017 valde jag att söka på “Rakhmat Akilov” och “terrordåd Stockholm”. Efter en sökning på dessa sökord avgränsade jag nyhetssidorna genom att klicka på kategorin “webb” och sedan välja “Aftonbladet” och
“Expressen” Samt kategorin “tryckt press” och, som innan, välja Aftonbladet och Expressen. Efter dessa avgränsningar fick sökordet “Rakhmat Akilov” totalt 214 träffar och
“terrordåd Stockholm” totalt 133 träffar. Vid val av material för attentatet i Drottninggatan 2017 var jag noggrann med att inte välja nyhetsartiklar som var hyfsat upprepande med informationen som både Aftonbladet och Expressen publicerade.
14
Gällande attentatet i Trollhättan 2015 valde jag sökorden “Anton Lundin Pettersson” och
“terrordåd Trollhättan”. I likhet med insamling av material om attentatet i Drottninggatan avgränsade jag nyhetssidor genom att klicka på “webb” och sedan “Aftonbladet” och
“Expressen” samt “tryckt press” och, som innan, välja “Aftonbladet” och “Expressen”. Efter dessa avgränsningar fick sökordet “Anton Lundin Pettersson” totalt 96 träffar och
“Terrordåd Trollhättan” 18 träffar.
Efter denna urvalsprocess och en noggrann läsning av Aftonbladets och Expressens nyhetsartiklar valde jag ut totalt 16 artiklar från attentatet i Drottninggatan 2017 och 16 artiklar från attentatet i Trollhättan 2015. Det artiklar som valdes ut var artiklar som ansågs vara mest relevanta för studien med en uteslutning av återkommande information. I detta fall var det artiklar som både rapporterade om attentaten i samband med gärningsmännen och deras bakgrund.
3.5 Validitet och reliabilitet
Eftersom en bra forskning behöver vara trovärdig är det med relevans att ta itu med trovärdigheten i denna studie genom att diskutera dess validitet, reliabilitet och objektivitet (Bryman, 2011,49–50)
3.5.1 Validitet
Enligt Bergström och Boreus (2012) handlar validitet om att man undersöker det man avser att undersöka. Detta innebär att man bör ställa frågan om studiens resultat svarar på de utvalda forskningsfrågorna. Med en utgångspunkt från uppsatsens syfte har valet av nyhetsmedier samt valda artiklar, i samband med deras inramning av valda samhällsfenomen en betydande roll för denna uppsats. För att studien ska kunna uppnå en hög validitet har jag som skribent valt ut relevanta nyhetsartiklar som kan besvara på studiens forskningsfrågor samtidigt som jag tillämpar relevanta teorier som kan stötta studiens resultat. Bergström och Boreus förklarar vidare att det även kan uppstå vissa svårigheter vid implementering av en diskursanalytisk metod. Vid analys av exempelvis nyhetsartiklar är det därför viktigt för mig som analyserar texten att bedöma och tolka oberoende av min egen förförståelse för att undvika en begränsning av svaren på studiens forskningsfrågor. Jag bemöter en sådan utmaning genom att hålla mig i en neutral position vid min analys av texter, där jag analyserar objektivt och utifrån förutbestämda kriterier (Bergström och Boreus 2012,38–39)
15 3.5.2 Reliabilitet
Enligt Bergström och Boreus (2012) innebär reliabilitet tillförlitligheten för studiens undersökning. Här menar forskaren att oavsett vem som utför undersökningen bör resultatet vara likvärdiga. För att kunna erhålla en hög reliabilitet och bidra med en hög tillförlitlighet bör man som forskare vara noggrann vid undersökning av material. Med utgångspunkt från studien, har jag som analyserat nyhetsartiklarna varit noggrann vid både analysering av Aftonbladets och Expressens inramning av respektive attentat. I samband med en noggrann undersökning av material har jag även, med noggranna steg, redogjort för mitt tillvägagångssätt och därmed eventuellt exkluderat existerande felkällor under processen (Bergström och Boreus,40–41)
4. Teoretiskt ramverk
I detta kapitel redogörs uppsatsens teoretiska ramverk som kommer att delas upp i två olika delkapitel. Den första delen av kapitlet presenterar en postkolonial teori som dessutom kommer att delas upp i tre olika inriktningar, det vill säga “vi” och “dom”, orientalism och stereotypisering. Slutligen redogörs den andra delen av kapitlet som är gestaltningsteorin.
Anledningen för valet av denna teoretiska utgångspunkt är dess styrka som möjliggör en analys av diskurserna som ligger till grund för nyhetsmediernas inramning. Vidare möjliggör den en identifiering av mediernas sätt att framställa respektive attentat och gärningsman samt vad detta kan ha för konsekvenser.
4.1 Postkolonial teori
Postkolonial teori är ett tillvägagångssätt som syftar till att betona Europas dominerande diskurser, som omedvetet speglar den västerländska världsbilden. Den postkoloniala teorin problematiserar dessa dominerande diskurser som grundar sig på europeiska och amerikanska kunskapsområden som dessutom leder till en exkludering av andra kulturers uppfattning, normer och värderingar. Detta menar McEwan bland annat skapar en skiljelinje mellan “oss”
och “dom” (Cheryl McEwan,2014,137). Baserat på detta kan “vi” och “dom” klassas som en inriktning inom postkolonial teori.
16 4.1.2 Teorin om “vi” och “dom”
Irene Molina och Paulina de los Reyes (2006) är två forskare som undersöker om både makt och etnicitet ur ett postkolonialt perspektiv. Enligt dessa forskare handlar konstruktionen av
“vi” och “de” om att förmedla en verklighetsbeskrivning där olika kulturella och etniska skillnader är hierarkiskt anpassade. Molina och de los Reyes menar vidare att “viet” förklaras i motsats till “dem”, vilket leder till att förklaringen av de andra blir en indirekt tolkning av
“oss” (SOU 2006:21,306).
Ylva Brune är en forskare som studerat stora svenska nyhetsmedier och deras upprätthållning av “vi” och “dom”. I hennes analys använder hon sig utav begreppen “vi”, “dom” och andrafiering vid hänvisning till olika identiteter som uppträder vid nyhetsrapportering av varierande händelser i samhället. Dessa nyhetsrapporteringar menar brune leder till ett nationellt och kulturellt identitetsskapande, som medför till att en gränsdragning mellan “oss”
och “dom” fastställs (Brune, 2000,19). Brune förklarar vidare att det finns flera olika sätt en text kan skapa ett “vi” och “dom”. Det första är att nyhetstexten är konstruerad på ett sätt att
“vi” resonerar om “dem”. De identitet som således beskrivs i texten är en gestalt för en utformning som grundar sig på diskurser där “viet” kan solideras med “hemma”, medan individer som uppfattas som “dem” kan solideras med något främmande som inte har makten över hur texten skapar “dem”. Den andra metoden som en text skapar en skiljelinje mellan
“vi” och “dom” är när framställningen mellan “vi” och “dom” är baserad på konflikter, skillnader och polaritet (SOU 2006,90–91). Här menar Brune även att det existerar flera varierande drag som kan identifieras som en andrafiering av olika identiteter. Det första draget kan identifieras genom att viet i texten tillskriver oönskade eller främmande egenskaper, problem och handlingar om “de andra", i förhållande till den egna västerländska nationella självbilden. Detta kan även urskiljas när dessa främmande egenskaper eller handlingar framträder som ett hot gentemot “oss” och “vår” identitet (ibid,91). Ett tydligt exempel på detta menar Åke Holmberg är Islam och muslimer och dem negativa förbindelsen med terrorism, krig och våld (Brune 2000: s.21) Nyhetstexternas upprätthållning av “de andra”, menar Brune, skapar negativa framställningar som baseras på olika kategoriseringar av identiteter. Exempel på dessa kategorier är “invandrare”, “flyktingar” samt “muslimer”.
Den upprepande andrafieringen av dessa kategorier baseras på idén om att deras egenskaper är oönskade i den egna kulturen och därmed leder till skapandet av en ideal svensk/västerländsk identitet (SOU 2006;21,92–93).
17 4.1.3 Stereotypisering
En ytterliggare inriktning inom den postkoloniala teorin är stereotypisering. De los Reyes och Molina (2006) förklarar att stereotypisering uppstår vid andrafiering av olika individer.
Denna realitet menar forskarna även produceras av medier, som således leder till konstruktionen av oföränderliga bilder och stereotyper av olika religioner, etniciteter och människor i samhället. Baserat på detta förklarar Brune att termer som är stereotypiskt laddade är resultatet av nyhetsmediernas sätt att framställa olika individer i samhället, som exempelvis typifierade invandrare som formas utifrån olika problembeskrivningar (De los reyes & Molina 2006,148)
4.1.4 Orientalism
Den slutliga inriktningen för mitt teoretiska ramverk är teorin orientalism (Schmidt,2014:
s.44). Professorn Edward Said förklarar att logiken bakom orientalism är baserad på idén om en uppdelning mellan en västerländsk och icke-västerländsk värld (ibid,142). Med andra ord är begreppet orientalism baserad på en epistemologisk och ontologisk skillnad mellan
“orienten” och “occidenten”. En uppdelning mellan “orienten” och “occidenten” kan, enligt Said och hans idé om orientalism, även ses som ett sätt för den västerländska världen att dominera och omstrukturera över “orienten” (ibid,139)
Sandıkçıoğlu är en forskare som utvecklat ett binärt ordförråd mellan “the orient” och “the occident” inom orientalism (Schmidt 2014,147). Tabellen nedan Innefattar en korrigerad version av Sandıkçıoğlus binära ordförråd som inkluderar relevanta skiljelinjer mellan orienten och occidenten.
Tabell 2: Korrigerad binärt ordförråd mellan occidenten och orienten
Orientalism Occidenten Orienten
Aktör Amerika/Europa
“oss”
“arab”/mellanöstern
“dom”
Plats Väst Öst
Religion Kristendomen Islam
Orientalism Occident Orient
18
4.2 Gestaltningsteori
Gestaltningsteorin, menar Jesper Strömbäck (2000), handlar om att samma fenomen eller verklighet kan beskrivas på olika sätt. Fokuset inom gestaltningsteorin ligger på hur olika nyhetsmedier framställer eller beskriver olika problem och hur dessa varierande framställningar påverkar mediekonsumenterna. Strömbäck förklarar vidare att alla beskrivningar eller framställningar av olika fenomen i samhället, inom nyhetsmedier, måste på ett eller annat sätt begränsas. Vid själva beskrivandet selekteras det fram vissa faktorer och vinklingar, samtidigt som andra väljs bort. Utifrån detta kan därmed varje beskrivning, såväl händelser som individer i samhället, ses som en gestaltning, eller närmare bestämt en framing av vad själva beskrivningen handlar om (Strömbäck 2000,216).
Robert Entman (2000) är en forskare som förklarar framing ur ett statsvetenskapligt perspektiv. Även Entman menar att framing handlar om att man selekterar vissa synvinklar av en uppfattad verklighet och gör den mer synlig i nyhetstexter och med detta framställa en viss problemdefinition eller en specifik etisk bedömning. Baserat på detta kan således en händelse i samhället framställas olika (Nord och Strömbäck 2012,327). Resultatet av att inkludera och exkludera vissa aspekter i en beskrivning, menar Entman, leder till att vissa problemdefinitioner eller moraliska värderingar (miss)gynnar andra i det beskrivande ämnet.
I likhet med Entman förklarar amerikanska forskarna Joseph N Cappella och Kathleen Hall Jamieson (2000) att inramning av nyheter är ett fall av begränsning, struktur, betoning, beteckning, ordval och kontext. Effekterna av inramningarna, menar dem, kommer att vara diskreta och (miss)gynnande. Utifrån detta är således gestaltning en tolkning där varje person, speciellt journalister har makten över sin egen uppfattning av specifika definitioner och händelser i samhället (Strömbäck 2000,217)
Gestaltning är därmed en viktig aspekt i analysen av nyhetsmediernas inramning av dådet i Drottninggatan 2017 och Trollhättan 2015 då den möjliggör till att få en inblick i varför respektive dåd inramas som den gör.
4.3 Teoretiska ramverkets bidrag
Inledningsvis kommer studien att utgå från en postkolonial teori med fokus på, Stereotypisering, andrafiering och orientalism. Dessa teorier är tänkt att appliceras i ändamål att förstå konsekvenserna av Aftonbladet och Expressens framställning och beskrivning av
19
respektive gärningsman, när fokuset ligger på gärningsmannens bakgrund. Här menar forskarna att när faktorer som tro och etnicitet tas upp, i samband med nyhetsmediernas beskrivning av individer, förverkligas en andrafiering och stereotypisering av denne.
Studiens teoretiska ramverk behandlar även teorin om gestaltning. Denna teori är tänkt att tillämpas för att få en omfattande förståelse över hur Aftonbladet och Expressen, med hjälp av deras selektiva vinklar och begrepp, inramar två hyfsat likgiltiga våldshandlingar utförda av två olika så kallade ensamvargar. Här menar forskarna att nyhetsmedian har makten över mediekonsumenternas tolkning av respektive attentat och deras uppfattning av våldshandlingen som terrorism eller ett allmänt brott.
Baserat på detta kommer det vara intressant att applicera teoretiska ramverken i analysen och få en djupare förståelse över hur och varför attentatet i Drottninggatan uppfattas som en självklar terrorism. Det kommer även vara givande att få en uppfattning av varför attentatet i Trollhättan tolkas som terrorism för få och andra som hatbrott. En begränsning som dock tillkommer vid mitt val av teoretiska ramverk är hur teorierna bygger på samma grundperspektiv, vilket kan leda till en viss förförståelse som i sin tur påverkar identifieringen av diskurser och uteslutning av andra. Denna begräsning har hanterats genom att välja ett tydligt analytiskt verktyg, inklusive analysfrågor, som appliceras på de valda fallen och materialen. Vidare utgår analysen av ett metodologiskt tillvägagångssätt, inklusive tematisk och episodisk inramning, för att stärka den objektiva komponenten av uppsatsen och minska på risken för en förförståelse av diskursen.
5. Resultat och Analys
I detta kapitel redovisas resultatet för studiens forskningsfrågor. Kapitlet inleder med att redovisa en analys av Rakhmat Akilov och attentatet i Drottninggatan 2017 och slutligen en redovisning av analysen av Anton Lundin Pettersson och dådet i Trollhättan 2015. Kapitlet inkluderar även en koppling mellan studiens analys/resultat och studiens teoretiska ramverk.
5.1 Rakhmat Akilov och attentatet i Drottninggatan 2017
5.1.1 Diskursen om gärningsmannen som en del av något större
Redan från början, när Rakhmat Akilov bara var misstänkt för brottet, stämplades attentatet i Drottninggatan 2017 som en terrorhandling där termer som “misstänkte terroristen”,
20
“terroristen", "terrorbrott”, “terrordåd” och “terrorattacken” konsumeras (E7, E8, E9, E10, E11, E12, E13, E14, E15, E16, A14). Det diskuterades även om hur Akilov och hans våldshandling eventuellt kan vara en del av något större, som i detta fall var, terroristorganisationen Islamiska staten (IS). I nyhetsrapporteringarna poängteras det även hur Akilov uttryckt en sympati för IS i sociala medier (A18, A16), dock förekommer det ingen information om hans medlemskap i terroristorganisationen.
I en nyhetsrapportering från Aftonbladet ses Rakhmat Akilov som en ensamvarg, med anledningen att han genomförde attacken på egen hand med terroristiska förtecken, utöver detta ser man honom som en del av en organisation, det vill säga IS. Enligt Terrorforskaren vid Kings College i London har gärningsmannen följt en trend inom konceptet terrorism, som är att agera som en ensamvarg, där han även menar att Akilov verkar ha radikaliserats igenom internet och utifrån detta utvecklat en sympati för organisationen (A15).
Utöver Akilov och hans agerande som ensamvarg i samband med hans sympati för IS karaktäriseras han även som flykting, uzbek och muslim. Därav förknippas han med attentat som utförts utav personer med dessa karaktäristiska drag.
Citatet nedan är ett exempel på hur Expressen förknippar Akilov och hans våldshandling med andra våldshandlingar som utförts utav individer som förknippas med IS.
“Ja, säkerhetstjänsten missade honom men sanningen är att det finns många andra personer som inte alls har något med Uzbekistan att göra – vars profil påminner Rakhmat Akilovs”
(Expressen 13 april 2017 (E7)
I artikeln ges Khalid Masood som exempel, en brittisk konvertit som hyrde en större personbil och körde över människor på Westminister bridge i London. Här uppmärksammas det även att han med en stor sannolikhet har radikaliserats bland radikala islamister i sitt tidigare fängelsestraff. En ytterligare Is sympatisör som förknippas med Akilov är Anis Amri som var en asylsökande med tunisisk bakgrund. Anis Amri begick en våldshandling genom att köra in en lastbil mitt i en julmarknad i Berlin, med syftet att mörda människor (E7). Vad dessa tre förövare har gemensamt är således deras förbindelse med IS och syftet att döda människor med hjälp av ett fordon.
Vidare förknippas även Akilov med en asylsökande som genomfört en brottshandling i IKEA i Västerås år 2015. Gärningsmannen då, vid namn Abraham Ukbagabir, hade mördat två
21
personer i IKEA med anledningen att han fick ett avslag för sitt uppehållstillstånd.
Våldshandlingen han genomförde begick noterades som en hämnd för att han inte fick stanna i Sverige. Här förknippas Akilov med Ukbagabir genom att båda hade sökt om uppehållstillstånd men fick avslag och därav ses attentat i Drottninggatan som en potentiell orsak till varför Akilov valde att begå våldshandlingen, vilket redovisas i citatet nedan:
“Vad som drev Rakhmat Akilov att köra en lastbil rakt in i oskyldiga människor på Drottninggatan i Stockholm vet vi inte än. Men vissa detaljer liknar de två andra fallen.”
(Expressen 10 april 2017, E16)
I citaten nedan generaliseras gärningsmannen Rakhmat Akilovs handlingar med andra uzbeker internationellt.
“Den 39-årige Rakhmat Akilov som erkänt att han genomförde terrordådet i Stockholm i fredags är från Uzbekistan. Han har uttryckt sympatier för IS på sociala medier” (Expressen
11 april 2017, E12)
“Många av hans landsmän har också rest ner till Syrien och Irak för att ansluta sig till IS.
Flera uzbeker har tidigare genomfört terrordåd, senast i S:t Petersburg i förra veckan.”
(Expressen 11 april 2017, E12)
I första citatet sker en identifiering av gärningsmannens nationalitet som hädanefter förknippas med andra gärningsmän som begått terrorhandlingar med samma nationalitet. Här får läsaren även en bekräftelse av hans motiv för handlingen, som sammanförs med terroristorganisationen IS. Det andra citatet tar vidare upp hur förekommande det är för uzbeker, som är gärningsmannens nationalitet, att associeras med IS och terrorhandlingar på en internationell nivå. Expressen tar vidare upp ett flertal exempel på terrordåd som genomförts av uzbeker, med anledningen att stärka sitt påstående.
Utifrån dessa två citat från Expressens nyhetsartikel skapas en stereotypisk bild av mannen kopplat till våldshandlingen. Här framställs mannen som hotfull och farlig, och har sin nationalitet som en grundaspekt. Dessa framställningar har lett till att gärningsmannen
22
tillsammans med andra individer som bär på samma nationalitet får negativt laddade egenskaper, som kan kombineras med stereotypisering.
“Jag blev inte särskilt förvånad när jag hörde nyheten att han kom från Uzbekistan, även om det kanske inte var min första teori, säger Svante Cornell”. (Expressen 11 april, E12)
Med en fortsättning från citaten innan, förklarar denna citat ovan hur Svante Cornell, som är en Centralasien-kännare vid Institutet för Säkerhets- och utvecklingspolitik, inte riktigt blev förvånad över att gärningsmannen ursprungligen var från Uzbekistan. Detta påstående bidrar till en tydlig generalisering av uzbeker förknippade med terrorism och hotfulla handlingar.
Därmed sker det en tydligt stereotypisering av gärningsmannens nationalitet kopplat till negativt laddade egenskaper. Utifrån detta menar Ylva Brune (2006) att denna sorts stereotypisering, skapade av nyhetsmedian, leder till att individer med en uzbekisk bakgrund formas och framställs utifrån problematiska egenskaper. Dessa problematiska egenskaper kan förklaras ur Sandikcioglus utvecklande av binära ordförråd inom orientalism. Egenskaperna menar han skapas genom att ställa dem mot västvärlden och därmed får orientalistiska egenskaper. Genom att gärningsmannen identifieras som uzbek och associeras med IS betonas hans orientalistiska egenskaper genom att klargöra att han inte tillhör den västerländska kontexten. Här får man även en uppfattning om att dessa avvikande handlingar och egenskaper inte är något som förekommer i västvärlden, som i detta fall Sverige. Dessa negativa egenskaper, menar Brune (2006) tillskrivs även med anledning av att dem anses vara främmande och oönskade i den västerländska självbilden.
Citatet nedan är ytterligare ett exempel som betonar gärningsmannen som en utomstående terrorist:
“Men ett terrorbrott har ju just begåtts av en man utan uppehållstillstånd. En man med IS sympatier. En man som var efterlyst av polisen för att avvisas från Sverige” (Expressen 10
april 2017, E16)
Förutom att gärningsmannen anses vara en del av terrororganisationen IS visar även uttalandet av en hög polischef en tydlig bild av gärningsmannen som utomstående, där han
23
ses som en hotfull person som kommer utifrån, det vill säga utanför Sverige. Här noteras det även hur gärningsmannen, i själva verket, inte tillhör det svenska samhället genom att påpeka att han inte har uppehållstillstånd samtidigt som han var eftersökt av polisen för att kunna utvisas från landet. Utifrån detta framställs han som en främmande man med ett farligt attribut som anses vara något annat än svensk.
Ur ett “vi” och “dom” teori beskrivs akilov i kontrast till “viet”, det vill säga Sverige. Till följd av att gärningsmannen inte anses höra hemma i Sverige och generellt inte skulle vistas i landet på grund av nekad uppehållstillstånd, andrafieras han, där “viet” upplevs vara en plats med känsla av hemma och “dom” en plats utanför Sverige.
5.1.2 Diskursen om attentatet på Drottninggatan kopplat till större samhällsfenomen Inom denna diskurs kopplas attentatet i Drottninggatan 2017 till större samhällskontext:
“Men faktum är att vi har människor i Sverige som har bedömts vara för farliga för att få uppehållstillstånd, men ändå rör sig fritt på gator och torg. Det är en djupt otillfredsställande
situation. Regeringen måste överväga mer effektiva sätt att skydda samhället, exempelvis användandet av fotboja” (Expressen 11 april 2017, E11)
I citatet ovan kopplas attentatet till större samhällsfenomen såsom Sveriges hantering av asylprocessen. Här poängterar citatet hur vissa individer som söker asyl i Sverige uppfattas som ett hot mot det svenska samhället och dess medborgare. Därmed är det mindre fokus på själva attentatet som inträffade och istället ligger fokuset mer på farliga individer, som Akilov, som sökt uppehållstillstånd i Sverige men fått ett avslag. I citatet diskuterar man vidare över vad Sverige bör göra för att skydda sig från de avvikande och hotfulla. Här framkommer det en tydlig uppdelning mellan “vi” och “dom”, där man diskuterar hur vi i Sverige bör skydda oss från de som anses vara ett hot och farliga för samhället. Utifrån Brunes teori om andrafiering får “de andra” som i detta fall kan uppfattas som Rakhmat Akilov och andra asylsökande individer, negativa och främmande egenskaper som kan framträda som ett hot mot det svenska samhället och dess medborgare.
24
“Det finns inget som tyder på att den rad attentat vi genomlevt i Europa är på väg att upphöra.
Personer som Akilov har ju visat hur lätt det är” (Expressen 13 april 2017, E7)
Detta citat från Expressens nyhetsrapportering kan väcka oklara frågor för läsaren. Påståendet
“personer som Akilov” är ett väldigt brett påstående, där man kan diskutera över vilka egenskaper det är som egentligen menas. Med en utgångspunkt från att påståendet beskrivs i ett negativt sammanhang kan man som läsare fundera över vilka personer författaren egentligen menar. Exempelvis är det asylsökande? Terrorister? Eller människor med en utländsk bakgrund? Genom att författaren använder breda termer kan detta bidra till att läsaren skapar en bild som kan medvetet eller omedvetet framstå som fördomsfulla. Citatet lyfter även fram en tydlig skiljelinje mellan “vi” och “dom”, där de europeiska länderna allmänt kan uppfattas som ett offer gentemot de utomeuropeiska länderna. Att författaren för citatet väljer att inkludera och exkludera vissa termer vid beskrivning av attentatet och gärningsmannen, menar Robert Entman, leder till att dem i slutändan kan missgynnas vid beskrivning av händelsen. Med andra ord, genom att författaren uppger “personer som Akilov” skapar detta en bild för läsaren som därefter kan förknippas med stereotypiska och avvikande uppfattningar av gärningsmannen. Som forskarna Cappella och Hall vidare beskriver det, har varenda individ en makt över ens egna uppfattning av specifika definitioner. Utifrån detta kan således läsarens tolkning av “personer som akilov” frambringa varierande egenskaper som gärningsmannen bär med sig, som exempelvis terrorist, asylsökande, uzbek och muslim.
5.1.3 Diskursen om Rakhmat Akilov och anknytning till hans tro
Med hjälp av en del intervjuer med Akilovs bekanta diskuteras det mycket kring hans tro och koppling till religionen Islam. I en artikel förklarar Akilovs gamla granne från Uzbekistan att:
“Jag kan inte ens kalla honom för en särskilt religiös muslim, för till skillnad från de troende muslimerna läste han inte Koranen, han gick sällan till moskén och bad” (Expressen 14 april,
E10)
Vidare förklaras det från flera bekanta, både från Uzbekistan och Sverige, hur Akilov hade begränsade kunskaper i religionen Islam och dess grundläggande delar (A4 och A5).
25
Dessutom förklarar en kvinnlig bekant till Akilov i Sverige att han sällan nämnde något om religionen och att allmänt vara en god muslim. Det uppmärksammas även, både från en bekant som följt Akilov till en moské i Stockholm och från en kvinna som påstås känna han, hur han inte ens visste hur man ber eller allmänt inte ens bad fem gånger om dagen (A16, A4) Baserat på detta får man en klar uppfattning av att Rakhmat Akilov inte hade någon association med Religionen Islam utan istället bildade en syn åt det extremistiska hållet.
Närmare bestämt, som tidigare nämnt, en radikaliserad jihadistisk livssyn där Aftonbladet menar att han, med en stor chans, kan ha utvecklat det genom hans vistelse i Turkiet, innan han kom till Sverige (A4, A5), som redovisas i citatet nedan:
“2012 flyttade han till Turkiet, och där ska han ha radikaliserats” (Aftonbladet 12 april 2017, A12)
I citatet ovan får läsaren en uppfattning av att gärningsmannens radikaliseringsprocess inte var något som inträffade i hans vistelse i Sverige. Som tidigare nämnt uppger Aftonbladet, med säkra ord, att Akilovs utvecklande av jihadistisk livssyn inträffade någonstans utanför Sverige, såsom Turkiet. Denna påstående, från Aftonbladets nyhetsrapportering upprepas ett få tal gånger vilket kan få ett övertygande från läsaren av att en islamistisk radikalisering är något som bara sker utanför Sverige eller Europa, eller närmare bestämt i orienten enligt Sandikcioglu (2014) kan associeras med begrepp som Islam, mellanöstern och främmande.
Genom detta kan islamistisk radikalisering framstå som något främmande och icke förekommande i kontrast till Sverige och den västerländska världen, där läsaren kan få en uppfattning av att dessa negativa och farliga handlingar för det mesta associeras med individer från öst världen (Brune 2006)
5.2 Anton Lundin Pettersson och attentatet i Trollhättan 2015
5.2.1 Diskursen om attentatet som hatbrott eller terrorism
I denna diskurs var det ytterst växlande åsikter kring om attentatet i Trollhättan verkligen skulle definieras som ett hatbrott eller terrorbrott. Ett flertal experter, journalister och olika
26
aktörer hade varierande åsikter (A6, där dem även hade underlag på varför dådet bör definieras som den skulle.
I citaten nedan förklarar polisen att attentatet i Trollhättan är ett tydligt hatbrott:
“Polisen bekräftar nu att skolmorden i Trollhättan var ett hatbrott.” (Aftonbladet 24 oktober 2015, A9)
“Han har valt ut sina offer. De som varit mörkhyade har attackerats. Han har mött elever med ljus hy och de har inte blivit angripna, säger kommissarie Thord Haraldsson. (Aftonbladet 24
oktober 2015, A9)”
“Något som skulle för klara varför han begav sig till området Kronogården i Trollhättan där många med invandrarbakgrund bor”. (Expressen 28 oktober 2015, E1)”
Genom att gärningsmannen selekterade sina offer efter etnicitet, där studenter med en invandrarbakgrund mördades, menar polisen att attentatet hade rasistiska förtecken och därmed kan värderas som ett hatbrott. Det som även tydliggjorde att attentatet var ett hatbrott med rasistiska motiv var gärningsmannens så kallad självmordsbrev, som han lämnat bakom sig. Som läsare får man inte tillgång till en detaljerad beskrivning av Anton Lundins självmordsbrev, dock förklarar polisen att det, för det mesta, handlar om hans missnöje av Sveriges flyktingpolitik och därmed kände sig tvungen att agera kring detta (A2).
I artikeln “Terrordåd i Sverige genom tiderna” radar journalisten upp ett flertal terrordåd som skett i Sverige, där även attentatet i Drottninggatan 2017 inkluderas, men inte attentatet i Trollhättan 2015 (Aftonbladet 14 april, A16)
“För många kan det kanske verka förvånande att inte vissa andra händelser räknas som terrordåd, exempelvis skolattacken i Trollhättan 2015 och de dåd som utfördes av
lasermannen John Ausonius.” (Aftonbladet 14 april 2017 A16)
“Svaret är att det krävs att dåden bevisligen måste vara politiskt motiverat för att karaktäriseras som terrorism i EU:s ramverk” (Aftonbladet 14 april 2017 A16
27
I citatet ovan påpekar terrorforskaren Magnus Ranstorp att dådet i Trollhättan tydligt kan klassas som ett hatbrott. Här menar han att attentatet, med en utgångspunkt från EU:s ramverk, inte kan klassas som ett terrorbrott, med anledningen att Anton Lundins motiv bör ha en politisk grund. Enligt EU:s ramverk kan en brottslig handling klassas som terrorism om motivet syftar till att “injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller befolkningsgrupp”
eller “tvinga offentliga organ eller mellanstatlig organisation att vidta eller avstå från att vidta en åtgärd” samt "destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer" (A16). Enligt citatet nedan menar terrorforskaren, med en utgångspunkt från dessa definitioner, att det inte finns tillräckligt med underlag för att dådet i Trollhättan kan uppfattas som ett terrordåd:
“det hela är en juridisk benämning. Det gick inte att bevisa i något av fallen att motivet var terrorism, säger terrorforskaren Magnus Ranstorp” (A16)
Som nämnt innan var det omfattande diskussioner kring om dådet i Trollhättan 2015 skulle klassas som hatbrott eller terrorbrott. Utifrån ett flertal artiklar om dådet kan man klart säga att majoriteten definierade den som ett hatbrott, dock finns det ett antal som inte är enade med hatbrottets definition.
Ett av dem är Oisin Cantwell som är journalist i Aftonbladet:
“Att jag anser att Anton Lundin Pettersson begick ett terrorbrott beror dels på att han gick till angrepp mot en av samhällets viktigaste institutioner, skolan. Dels på att morden var
rasistiska.” (Aftonbladet 27 oktober 2015, A6)
I citatet ovan menar journalisten att, förutom gärningsmannens rasistiska motiv, bör även attacken mot skolan vara en tillräcklig anledning till varför brottshandling bör klassas som terrorism. Här kan man även observera att de flesta experter och aktörer allmänt har likadana utgångspunkter på hur och varför dem definierar attentatet på de sättet dem gör.
Gärningsmannens rasistiska motiv kan, med andra ord, uppfattas som både terrorism och hatbrott, beroende på aktör.
Citatet nedan är ett tydligt exempel på hur en journalist, med säkra ord, väljer att benämna gärningsmannen som terrorist, med rasism som utgångspunkt:
28
“Terroristen i Trollhättan marscherade i svart uniform genom skolkorridoren och valde sina offer utifrån hudfärg” (Aftonbladet 24 oktober 2015, A1)
I kontrast till citatet ovan visar citatet nedan hur man med säkra ord benämner attentatet som hatbrott med rasism som utgångspunkt (E3, E5, A9):
“De rasistiska hatbrotten i Trollhättan väcker berättigad vrede och framkallar stor sorg.”
(Expressen 24 oktober, E5)
Denna växlande inramning och tolkningen av gärningsmannens våldshandling kan förklaras ur Entmans beskrivning av gestaltningsteorin. Genom att olika journalister selekterar vissa synvinklar av händelsen och därefter gör den mer synlig vid nyhetsrapporteringen av attentatet, framställer dem därmed olika moraliska bedömningar på problemet. Detta menar Entman leder till att samma attentat kan värderas och definieras olika, beroende på aktör.
Genom att journalister har makten över deras egen uppfattning av dådet kan därmed samma händelse och problem uppfattas olika. Detta kan även enligt forskaren vara en grundfaktor till varför olika journalister inramar attentatet i Trollhättan som hatbrott och andra som terrorbrott, även fast dem i slutändan har samma utgångspunkt för sina definitioner.
5.2.2 Diskursen om gärningsmannen och hans två ansikten
Enligt Antons bekanta uppfattades han som en jätterar kille som ofta var för sig själv. Detta var dock en sida av Anton som människorna runt om kring honom fick se, bakom stängda dörrar hade Anton en extremistisk sida av honom som uttryckte nazistiska åsikter på nätet.
Citaten nedan är exempel på hur Antons bekanta uppfattade honom:
“Som jag och många andra upplevt honom är att han är en jättego kille. Han har växt upp i en bra miljö med bra föräldrar och så där. Det är helt obegripligt. (Expressen 24 oktober
2015, E6)
“På en pizzeria i staden där Lundin Pettersson var flitig kund la man märke till att han på senare tid hade en ny kortklippt frisyr, men i övrigt beskrivs han som vilken kund som helst”.
(Expressen 26 oktober 2015, E3)
29
“Det var inget konstigt med honom, det sa mina barn också när de fick veta. Han var som vem som helst, säger en granne som Aftonbladet talat med”. (Aftonbladet 25 oktober 2015,
A7)
I det första citatet beskrivs Anton som en snäll kille som hade en bra uppväxt i en bra miljö.
Därefter bekräftar både gärningsmannens granne och en arbetare i en pizzeria, som han alltid besökte, om att han var som vilken människa som helst samtidigt som man bekräftar att det inte var något fel med honom beteendemässigt. Utifrån detta porträtteras gärningsmannen, med positiva toner, som en helt vanlig svensk kille. Denna framställning ger en uppfattning av Anton som en del av “viet”, med anledningen av att han inte ses som någon avvikande och hotfull. Genom att man förklarar Anton som en vanlig svensk kille förklarar man även honom som en del av majoriteten, i kontrast till “dem avvikande” (Molina & de los Reyes 2006) Med en fortsättning på positiva framställningar av gärningsmannen förklarar denna citat nedan gärningsmannens arbetsetik:
“Det gick bra för honom. Han behövde sällan be om någon hjälp och klarade uppgifterna själv, berättar studiekamraten”. (Expressen 26 oktober, E3)
Detta citat är ytterligare en bekräftelse på att det egentligen inte var något konstigt med Anton Lundin, som genomförde våldshandlingen i Trollhättan 2015. Med positiva toner tas det upp att han både var bra i skolan och i drömyrket han gav upp, där han anses vara väldigt bra med maskiner (E3). Detta citat bekräftar vidare gärningsmannen som en helt vanlig och duktig svensk kille med en uppfattning av honom som en del av “oss” i det svenska samhället.
Bortsett från den positiva beskrivningen av Anton förklaras det även svårigheterna han hade i det sociala livet:
“Av dem som kom Anton närmast var Gustav Holmberg, 21. – Han hade det nog inte så lätt. Han var ensam, säger han”. (Aftonbladet 25 oktober 2015, A7)
“Det var en tillbakadragen kille som blev mobbad av många i klassen. Det märktes att det var jobbigt för honom”. (Expressen 24 oktober, E6)
30
“De närmaste beskriver en tystlåten ensamvarg. Mobbad, enligt en klasskamrat, men enligt de flesta en hårdrockskille som ”inte gjorde en fluga förnär” (Expressen 24 oktober,
E6)
Förutom att Anton beskrevs som en snäll kille beskrivs han även, utifrån citaten ovan, som ett offer. Här tas det upp hur han, under hans tid på gymnasiet, blev mobbad av andra elever samtidigt som han uppfattades som en osocial kille som hade det jobbigt. Författaren för artiklarna bekräftar även att Anton ansågs vara en ensamvarg. Genom att bekanta i Antons omgivning anser att han inte ens skulle skada en fluga framställs Anton som en ofarlig och icke-hotfull person.
Detta kan kopplas till Jesper Strömbäcks (2000) definition av gestaltning. När journalisten ska beskriva eller framställa någon i en nyhetsrapportering, som i detta fall Anton, menar Strömbäck att vissa faktorer och vinklingar inkluderas och exkluderas. Baserat på detta kan framställningen av Anton i artikeln uppfattas som en inramning av honom, som Entman menar kan både gynna och missgynna honom. Utifrån citraterna ovan har författarens inramning av Anton varit mer gynnande än missgynnande med anledningen av att han framställs som en ofarlig person.
Bortsett från denna sida av Anton hade han även en dålig sida som kom att kallas för hans andra ansikte:
“Men under den lågmälda ytan tycks det ha kokat inombords. På nätet spred Anton Lundin Pettersson propaganda om terrordåd, nazism, skolskjutningar, våld och knark” (Expressen 24
oktober 2015. E6).
Citatet ovan förklarar hur Anton hade en sida han inte visade för någon. Bakom stängda dörrar spred Anton Lundin Pettersson extrema åsikter på nätet som bland annat bestod av nazism, terrordåd, skolskjutningar och handlingar som involverade droger och våld. Det som dock uppmärksammades mest var hur gärningsmannen varit inne på flera högerextremistiska hemsidor och även sökt på flera händelser som kan kopplas till högerextremism och nazism (A2)
5.2.3 Diskursen om Trollhättan som rasiststad
31
“Man märkte att han var på den sidan som tycker att Sverige tar hit för många invandrare, men han var absolut inte våldsam”. (Aftonbladet 25 oktober 2015, A7)
“Han var, helt enkelt, vad de själva brukar kalla sig: en ”Sverigevän””. (Expressen 24 oktober 2015, A7)
Dessa citat ovan bekräftas av en anhörig till honom om att han hade rasistiska åsikter som kan uppfattas som kontroversiella med en förtydligande av att ha inte var våldsam och hotfull av sig. Med detta kan man konstatera att han, oavsett sina åsikter, aldrig skulle agera fysiskt.
Genom att beskriva gärningsmannen som en Sverigevän, tydliggörs det att han helt enkelt bara var en person med rasistiska åsikter. Att benämna gärningsmannen som en Sverigevän uppstår det ett mindre dramatiskt och positiv betoning av problemet. Detta förklarar Cappella och Hall är ett fall av ordval och betoning från nyhetsmedians sida som i slutändan kan gynna gärningsmannen på varierande sätt. Detta leder således till att man tar bort fokuset på problemet och konsekvenserna och istället fokuserar på att inkludera honom som en del av
“viet” i samhället. Denna inramning skapar således en distansering från attentatets handling och fokuserar mer på att förklara varför han agerade som han gjorde.
I citatet ovan tas det upp hur gärningsmannens åsikter egentligen är något normalt:
“Trollhättan fick den här rasiststämpeln och det blev väldigt mycket att ”här var man sån”, man identifierade sig med det, säger han och menar att staden varit ganska ”tuff ” med mycket alkohol och många unga män med nära till våld” (Expressen 24 oktober 2017, E5)
Här noteras det hur staden, sedan länge, är känd för att vara en stad där medborgarna bär med sig rasistiska och nazistiska åsikter, där exempel på våldshandlingar ges för att stärka påståendet, såsom bränning av stadens moské år 1993 (A6). Genom att anse att man helt enkelt “var en sån” leder till att man normaliserar Antons rasistiska åsikter, vilket gör att man även normaliserar rasistiska handlingar. I citatet tas det även upp hur medborgarna i Trollhättan länge har haft det kämpigt med alkohol och våld i nära relationer bland unga män, vilket kan uppfattas som en orsak till deras våldshandlingar och därmed gärningsmannens.
Citatet nedan är ytterligare ett exempel på en förklaring till gärningsmannens våldshandling:
