Malmö högskola
Lärarutbildningen
Individ och samhälle
Examensarbete
10 poäng
Rosengårdselevers identitetsskapande
En undersökning av massmedias påverkan
Students from Rosengård and their forming
of identity
A study of massmedias influence
Emil Nilsson
Lärarexamen 180p
Samhällsvetenskap och lärande Höstterminen 2007
Examinator: Jan Anders Andersson Handledare: Mariann Enö
Sammanfattning
Syftet med uppsatsen är att undersöka hur eleverna i Rosengård uppfattar den massmediala bilden av sitt område och hur denna bild påverkar deras identitetsutvecklande. För att komma fram till svar på dessa frågeställningar har jag använt mig av enkäter med 45 respondenter. Utifrån svaren på dessa enkäter har jag sedan genomfört sex stycken semistrukturerade intervjuer. Som bakgrund och som tolkningsredskap har jag utgått från litteratur och tidigare forskning i ämnet. Det finns en uppsjö av litteratur som på olika sätt belyser den problematik som finns kring den massmediala bevakningen av områden med många utlandsfödda svenskar. George H Meads teorier kring identitetsskapande har tillsammans med den övriga litteraturen utgjort basen för mina tolkningar av resultaten.
Resultatet av min undersökning visar att eleverna uppfattar den mediala bilden av Rosengård i huvudsak som negativ. Detta påverkar eleverna på olika sätt. Både i litteraturen och i undersökningen framkommer det att individer reagerar olika på den ofördelaktiga massmediala bevakningen, men gemensamt för många är att det odlar en känsla av utanförskap och en inre osäkerhet.
Den direkta påverkan på eleverna utifrån medias rapportering kan i vissa fall utmynna i ett identitetsskapande som präglas av kriminella handlingar. En önskan om att förekomma i media eftersöks. Den indirekta påverkan på eleverna är de negativa förväntningar som de uppfattar att det omgivande samhället har. De negativa förväntningarna leder till en känsla av utanförskap och får en stigmatiserande effekt på området.
Innehållsförteckning
Sammanfattning ... 3
1 Inledning... 6
1.1 Syfte och frågeställning... 7
2 Kunskapsbakgrund ... 8
2.1 Litteraturpresentation och tidigare forskning ... 8
2.2 Teori ... 12
3 Metod ... 15
3.1 Urval... 16
3.2 Genomförande ... 17
3.3 Forskningsetiska överväganden ... 18
3.4 Reliabilitet och validitet ... 19
4 Resultat av enkätundersökningen... 21
5 Resultat av intervjuer ... 29
5.1 Elevernas nyttjande av mediala kanaler. ... 29
5.2 Hur uppfattas medias rapportering av Rosengård? ... 30
5.3 Vilken påverkan har denna rapportering på ungdomarna i Rosengård? ... 31
5.4 Respondentens syn på sitt närområde och eventuell framtid häri. ... 33
6 Kommentar och analys av undersökningen ... 36
6.1 Elevernas nyttjande av mediala kanaler ... 36
6.2 Hur uppfattas medias rapportering av Rosengård? ... 37
6.3 Vilken påverkan har denna rapportering på ungdomarna i Rosengård? ... 38
6.4 Respondentens syn på sitt närområde och eventuell framtid häri ... 40
6.5 Analys av identitetsskapandet ... 41
7 Slutsats och diskussion... 43
8 Litteraturförteckning ... 45
1 Inledning
Rosengård -fundera en stund över vilken bild som dyker upp när du läser detta ord. Är det en bild fylld med positiva associationer eller är det en bild som för med sig negativa tankar. Nu har jag ju ingen aning om vem du är men jag tror att det är många som ganska snabbt gör en koppling mellan Rosengård och olika negativa företeelser som kriminalitet och segregation. Rosengård är en stadsdel bland många andra i Malmö, det som utmärker den på ytan är att antalet invånare med ”icke svenskt” ursprung här är i klar majoritet.
Under min utbildning har jag tagit del av mycket undervisning som handlar om att undervisa elever med en ”icke svensk” bakgrund och under dessa föreläsningar har ofta den situation som råder i Rosengård utgjort mallen för hur vi bör bedriva undervisning. Detta examensarbete kommer dock inte inrikta sig på den problematik som rör undervisning av elever med främmande modersmål utan den kommer istället att inrikta sig på ett annat problem som figurerar i ett område som Rosengård. Detta problem är den negativa bild som finns av stadsdelen och dess invånare. Jag vill hävda att det finns få områden i Sverige som har så dåligt ryckte som just Rosengård. Alla har en åsikt om den, även många som aldrig ens varit i närheten av den. Genom massmedia översköljs vi ständigt av bilden av ett område där kriminalitet och liknande problem frodas. Vi som inte bor i området påverkas så klart av detta och formar efter detta en bild av ett så kallat ”problemområde”. Men hur påverkar denna bild de elever som går på någon av skolorna i Rosengård? Det är just detta som detta examensarbete kommer att inrikta sig på.
Fokus kommer att ligga på att undersöka hur eleverna upplever den massmediala bilden och om denna bild på något sätt påverkar elevernas utvecklande av en identitet. Som blivande lärare är jag mycket intresserad av att förstå mina elevers agerande och anser därför att det är viktigt att titta på vilka faktorer som ligger bakom ett visst förhållningssätt mot mig som lärare och mot skolan i övrigt.
Medias inverkan på våra elever anses ofta vara ganska betydande när det gäller hur det ser på sig själva rent kroppsligt, reklam o.s.v., men den del av mediepåverkan jag har valt att titta på fokuserar snarare på synen på sig själv i förhållande till det omgivande samhället.
1.1 Syfte och frågeställning
Syftet med min undersökning är att utreda hur eleverna ser på massmedias rapportering kring Rosengård. Vidare ämnar jag undersöka om denna bild kan påverkar ungdomarnas identitetsutveckling. Är det så att massmedias rapportering bidrar till att föda en känsla av utanförskap hos dessa individer?
Mitt syfte är alltså inte att belysa hela den process som föreligger för att ett bostadsområde skall få ett dåligt rykte som verkar stigmatiserande för de boende utan bara titta på den massmediala biten av denna process. Jag ämnar heller inte titta på hur massmedias faktiska rapportering ser ut, utan det är elevernas bild hur denna rapportering ser ut som är intressant för mig.
Frågeställningar:
• Hur uppfattar eleverna den massmediala bilden av deras bostadsområde? • Hur påverkar denna bild elevernas identitetsskapande?
2 Kunskapsbakgrund
2.1 Litteraturpresentation och tidigare forskning
Stadsdelen Rosengård i Malmö har varit i fokus i en mängd böcker. De flesta av dessa böcker berör på ett eller annat sätt frågor kring integration eller kanske snarare ett misslyckande att få till stånd en sådan. Inför skrivandet av denna uppsatts har jag tagit del av en mängd böcker som på olika sätt belyser den situation som råder i stadsdelen eller områden som påminner om denna. Jag kommer i detta avsnitt kort sammanfatta de viktigaste delarna av den litteratur som jag använt mig av för att ge dig som läsare en bakgrundsbild. Hur den mediala bilden ser ut finns det mycket litteratur om och jag har valt att ta med en del av denna för att visa hur tidigare forskning beskrivigt den. Identitetsbegreppet är även detta något som förekommer i mycket litteratur som fokuserar på ”invandrar problematik”. Jag har valt ut de delar som jag tycker passar bäst för att belysa mina frågeställningar.
Jag kommer senare även att använda mig av delar av denna genomgång för att styrka eller om möjligt förkasta en del av de resultat som min redovisning innehåller.
I Lasse Sandströms bok Rosengård i medieskugga (2005) beskrivs hur den massmediala bilden av Rosengård har en negativ effekt på de boende. Sandström hävdar att många forskningsrapporter visar att om man ständigt beskrivs med negativa termer så medför detta att ”Det skapar otrygghet, svårigheter med identifikationen, främlingskap, social oro, med mera” (Sandström 2005: 18). Boken handlar till stor del om de negativa konsekvenserna denna massmediala rapportering har för dem som råkar bo i vad de väljer att kalla medieskugga. Den beskriver hur de boende i så kallade problemområden inte känner igen sig i den beskrivning som massmedia förmedlar (Sandström 2005: 68). Detta får till exempel till följd att de i stor utsträckning inte väljer att ta del av den traditionella dagspressen (Sandström 2005: 17).
Om massmedia över huvud taget väljer att ta upp en nyhet från något av dessa områden så rör det sig i mycket stor omfattning om kriminalitet eller andra problem. Följderna av detta blir att massmedia bidrar till att skapa segregation och utanförskap (Sandström 2005: 72f). Bokens författare var delaktig i arbetet med en lokal Rosengårdstidning som numera är nerlagd. Det var en tidning som var en del av Sydsvenskan men som uteslutande handlade om Rosengård. Den kom ut en gång i månaden och hade till syfte att beskriva Rosengård för dem
som bodde där. Ett liknande försök har även gjorts av DN, de båda projekten var bara verksamma under en kortare period på grund av ekonomiska anledningar. Syftet var att motverka den form av ”safarijournalistik” som ofta bedrivs av media. Här valde man att vara stationerad i det område som man hade för avsikt att rapportera om. Genom att ha varit på plats och pratat med dem som befann sig i området ville man skapa en bild som de boende kunde känna igen sig i (Sandström 2005: 24ff). Boken beskriver vikten av att ta del av media för att kunna vara en aktiv samhällsmedborgare. (Sandström 2005: 88).
Boken introducerar även ett för mig nytt begrepp, rasifiering, detta begrepp beskrivs som ”processer genom vilka grupper av människor – oftast invandrare, dock inte alla – framställs som annorlunda eller underordnade genom antagande om biologiska, etniska eller kulturella skillnader”. Denna process bidrar till att skapa ett ”vi och dem” perspektiv grundat främst på etnicitet och nation (Sandström 2005: 48f).
Boken Invandrare och massmedia (Harrie 1999) är en samling skrifter som på olika sätt berör frågan om hur man i media väljer att beskriva invandrare. Flera av skribenterna har arbetat som journalister vid den tidigare nämnda tidningen Rosengård. De beskriver den ofullständiga bild som förmedlas genom media och hur detta får till konsekvens att de omskrivna grupperna vänder sig ifrån det svenska samhället. De beskriver att den bild som förmedlats har inneburit svårigheter för media att genomföra en korrekt rapportering då många är mycket tveksamma till att medverka då de ofta framställts på ett ofördelaktigt sätt (Harrie 1999: 15f).
I Nihad Bunars bok Skolan mitt i förorten (2001) målas en liknande bild upp. Bunar som själv bott i Rosengård har gjort en underökning av fyra områden som har en liknande problematik som den i Rosengård. Han beskriver vad som ligger bakom det dåliga rykte som dessa invandrartäta områden har. Han beskriver även hur detta kan tänkas påverka de som är bosatta i dessa områden. Massmedia är i hans bok en del av den process som skapar och upprätthåller den segregation som finns här. Han vidgar dock problematiken till att innefatta betydligt fler aktörer än massmedia i detta skapande av utanförskap.
Bunar skriver om externa representationer som här beskrivs som de bilder och föreställningar som bland annat media konstruerar och förmedlar om specifika bostadsområden. Han menar att bostadsområden som Rosengård och liknande ofta är utsatta av stigmatiserande, externa representationer (Bunar 2001: 159). Vidare beskrivs hur media kan utgöra en viktig del av hur ett område får stämpeln som ett problemområde.
Här beskrivs hur det i Frankrike växt fram en ny mediadiskurs som handlar om de ”problematiska förorterna”. Det växer fram en rapportering som grundar sig på en förmedling
av problematiska situationer i området. Orsakerna till dessa problem tillskrivs oftast olika företeelser inom områdena. Detta gör att problemen blir ett problem för dem som bor där, inte för de som befinner sig utanför (Bunar 2001: 160). Även i den tidigare nämnda boken
Rosengård i medieskugga finns ett liknande resonemang som där kallas ”blaming the victim”
där diskriminering och liknade bara är ett resultat av brister hos personen som utsätts för det t.ex. att han eller hon har dåliga språkliga kunskaper (Sandström 2005: 58f).
Problemet ligger alltså hos invandrarna i dessa områden, inte hos det omgivande samhället. Genom att beskriva verkligheten så här är det lätt för det omgivande majoritetssamhället att frånskriva sig eventuell skuld i frågan om den misslyckade integrationen. Det är inte vårt fel utan det är invandrarnas eget fel att de inte integreras i samhället.
En för mig intressant del av Bunars bok handlar om Jordbro. Han beskriver hur området drabbas hårt av den ekonomiska krisen under 1990 – talet. De som bor i den norra delen av området drabbas inte lika hårt som de mindre välbärgade i södra delarna. Under denna period kommer även flera invandrare till Jordbro och de flesta väljer att bosätta sig i de södra delarna. Det som är intressant med denna historia är att Aftonbladet publicerar en artikelserie om ”det delade samhället Jordbro”. En intervjuad person beskriver hur denna artikelserie skapade en mer uttalad och djupare segregation. Det var inte så att det var Aftonbladet som var orsaken till segregationen men det gjorde den mycket tydligare för dem som var berörda. Det blev ett ökat ”vi och dem” tänkande i Jordbro efter denna artikelserie (Bunar 2001: 166ff). Bunars bok belyser på flera olika sätt vilka faktorer som ligger bakom och förstärker segregationen och stigmatiseringen i områden som har liknande problem som Rosengård. Massmedia är i hans beskrivning bara en liten del av det som skapar och upprätthåller dessa problem men jag väljer att lämna de övriga därhän då de inte är i fokus för min uppsats. I Mauricio Rojas bok Sveriges oälskade barn- att vara svensk men ändå inte (1995) intervjuas en rad personer som har en icke svensk bakgrund. Dessa personer får berätta hur det är att komma till Sverige från ett annat land. De berättar hur de upplever det svenska samhället och vilka problem de har stött på. Det som fångade mitt intresse i denna bok är den del i slutet som handlar om en intervju gjord för Sydsvenska dagbladet. Texten är publicerad 1995 och har rubriken: Vi ska ta över Malmö. I denna artikel berättar några ungdomar om sin ”verklighet” i Rosengård. De berättar om hur de bråkar och hotar ungdomar från andra delar av Malmö.
Man kan säga att vi tagit över hela området, slagit in huvuden på alla skitungar som bor där och som snackat skit om Rosengård. Nu ska vi ta över Arlöv, Oxie och Nydala. Vänta bara ska ni få se. (Rojas 1995: 78)
Vad är det som ni tar över? Respekt! Vi tar över respekten! Vi ser till att ryktet om Rosengård som det värsta stället i stan lever vidare. Det ska alltid vara så. Folk ska inte komma hit och tro att de är något. Då ska de få stryk… (Rojas 1995: 78)
Ungdomarna i artikeln utrycker sig brutalt och hårt och detta beror enligt Rojas på att den situation som de lever i skapar ett behov av att skapa respekt genom:
… att utmana och försöka skräckslå den värld som ständigt tar ifrån dem deras värdighet. Kan de inte bli älskade så vill de åtminstone bli fruktade av den stora världen. (Rojas 1995: 79)
Gettot, som Rojas väljer att benämna Rosengård, erbjuder inte individerna möjligheten att skapa sig en trygg identitet och detta får till konsekvens att de beter sig som beskrivs i citaten från artikeln.
Vidare kopplar Rojas denna brist på en trygg identitet till ett slags ”Carpe diem” tänkande där framtiden inte har något att erbjuda dessa individer. Detta får till konsekvens att kriminalitet och droganvändande kan verka lockande (Rojas 1995: 80).
I boken Ungdom, kulturmöten, identitet (1998) av Nader Ahmadi kopplas även en känsla av utanförskap ihop med en fascination för laglöshet och våld. Här dras paralleller till den afroamerikanska ghettokulturen. Författaren menar att det är lätt för svenska invandrarungdomar att identifiera sig med den situation av utanförskap som ofta förknippas med afroamerikanernas situation. Detta möjliggör för de svenska individerna att skapa sig en annan identitet än den som det svenska samhället erbjuder dem. I stället för att välja en identitet som grundar sig på utanförskap erbjuds de här en ny identitet som ”påkallar respekt”. (Ahmadi 1998: 90ff).
Samma resonemang förs fram i boken Ungdomsgrupper i teori och praktik (1999) där författarna, Philip Lalander och Thomas Johansson, menar att svenska invandrarungdomar har lätt för att identifiera sig med amerikanska rapartister. De identifierar sig med den vrede och frustration som gestaltas i den afroamerikanska hip hop kulturen.
Ett nyckelord i detta sammanhang är ordet respekt. Ungdomarna är trötta på att bli dåligt behandlade. Liksom många amerikanska rapartister ser sig de ungdomar Serned intervjuat som förortssoldater, de har bildat en etnisk allians för att bekämpa förtryck och orättvisor. (Lalander & Johansson: 102)
I Ungdom, kulturmöten, identitet (1998) lägger Nader Ahmadi fram en förklaringsmodell för att förstå invandrares ibland avvikande beteende. Han menar att det har sitt ursprung i kulturskillnader. Han menar att det finns två typer av kulturer, en holistisk och en individualistisk. Den individualistiska är den som är härskande i den så kallade västvärlden.
Där står individen i centrum och dennes rättigheter begränsas endast utav andra individers rättigheter (Ahmadi 1998: 60).
I den holistiska kulturen har individen en mer tillbakadragen roll. Här är människan en del av en större enhet och får sin mening i förhållandet till denna. Här är gränserna mellan individ och grupp inte lika tydliga som i det individualistiska synsättet. Jaget och de andra i gruppen utgör här en enhet där individen inte har samma höga ställning (Ahmadi 1998: 62).
Nader Ahmadi menar att många av de invandrarungdomar som finns i Sverige har en holistisktradition från sina föräldrar och de möter en individualistisktradition i det omgivande samhället. Denna skillnad i förhållningssätt kan vara problematisk för ungdomarna och det känner att de inte hör hemma någon stans. De känner sig inte hemma i sina föräldrars kultursystem och inte heller i det svenska kultursystemet, de blir fast någonstans emellan. Detta påverkar identitetsskapandet och ungdomarna får svårigheter med att skapa en trygg identitet (Ahmadi 1998: 81).
Utan identitet, utan tillhörighet eller länkar till något samhälle, utan att ha något som är verkligen eget löper de större risker att förneka alla normer, att håna all ordning och att överträda alla lagar. (Ahmadi 1998: 82)
Han menar vidare att diskriminering och nedvärdering av den egna kulturen gör ungdomarna mer benägna att ta avstånd från majoritetssamhällets normer och lagar. Om de upplever att omgivningen nedvärderar deras ursprung och kultur så börjar de själva även att göra detta och börjar man se ner på sin egen kultur så har man ingen respekt för någon annans (Ahmadi 1998: 82). Ahmadi avslutar med att påpeka att det är viktigt att förstå att det finns mer än ett sätt att förhålla sig till sig själv och sin omgivning och att mötet mellan olika kulturtraditioner kan vara problematiskt för ungdomarna. Om vi ska kunna förstå dessa ungdomar måste vi erkänna att det finns ett annat sätt att tänka och att individer som har rötter i en annan idétradition behöver tid för att kunna bli en del av det ”nya” samhället (Ahmadi 1998: 86).
2.2 Teori
I min uppsats kommer jag att använda mig av George H Meads teorier för att tolka mina resultat. Jag kände sen tidigare till denna teori och tyckte när jag började skriva denna uppsats att den passade väl då den beskriver hur identiteten utvecklas i samspel med andra individer och det omgivande samhället. Samspelet mellan identitetsutvecklingen hos individen och det omgivande samhällets attityder gentemot denna individ är här central (Furseth & Repstad 2005: 62). Mead utvecklade en teori om hur vi som individer utvecklar en identitet och jag
kommer här att kortfattat beskriva denna. Det är inte en fullständig beskrivning utan jag har valt att ta med de delar som jag sedan ämnar använda för att analysera resultatet i min undersökning.
Mead beskriver utvecklingen av identitet så här:
…att människan bara blir människa i social interaktion, eller när ett reflexivt medvetande tar självet som objekt. Självet uppstår i den sociala interaktion, där människor som intar den andres roll, internaliserar hållningar från reella och föreställda andra. (Furseth & Repstad 2005: 62)
Barnen utvecklar från början förmågan att inta den andras roll genom lek där den upptar rollen av någon som står barnet nära, dessa kallar Mead för ”signifikanta andra”. Barnet upptar bara en roll i taget i denna lek. En vidareutveckling av förmågan att inta den andres roll sker genom spel. Detta innebär att individen måste ta hänsyn till hållningen hos alla de andra som är med i spelet. Barnet måste förstå spelets regler och agera utifrån hur han eller hon förmodar att de andra kommer att agera. Här styrs alltså individens handlande av de omgivande spelarnas hållning. Den grupp som omger individen blir här en enhet och kallas här för ”de generaliserande andra”. För att spelet ska fungera måste individen uppta rollen som denna ”generaliserande andra”. Genom denna process utövar den ”generaliserande andra” ett tryck på individen och får den att agera utifrån de sociala normer som finns i samhället (Furseth & Repstad 2005: 61). ”Den generaliserande andra” är ”..den organiserade uppsättning attityder som är gemensamt för en grupp och som individen övertar som en bakgrund till det egna beteendet.” (Schellenberg 1980: 45). Genom att anta och följa dessa attityder som individen blir en organisk medlem av samhället (Schellenberg 1980: 46). Mead menar att det finns två delar av identiteten ett ”I ”och ett ”Me”. ”Me” är det själv som bildas genom att uppta ”de generaliserande andras” hållning medan ”I” är den kreativa delen av självet. Dessa båda delar är åtskilda men hör ändå ihop. De är genom dessa två som personligheten bildas (Furseth & Repstad 2005: 61). Det är ”I” delen av personligheten som står för det impulsiva handlandet. Utan denna del skulle individen alltid handla utifrån hur ”Me” vill, och som jag tidigare beskrev så är ”Me” delen av personligheten en återspegling av de uppfattade förväntningarna från andra: ”I” delen agerar inte alltid exakt som ”Me” delen förmedlat och detta leder till nya beteende mönster (Schellenberg 1980: 46f).
Mead belyser relationen mellan individ och samhälle på detta sätt:
Medvetandet och självet finns bara utvecklade i samhället, samtidigt som samhället förändras av individer. Det ömsesidiga beroendet mellan individ och samhälle bygger på kommunikation, där individen intar alla de andra individernas roller. Genom att inta den andres roll, integreras individen i den sociala processen och organiserar beteendet i en grupp. (Schellenberg 1980: 63)
För att förstå en individs beteende måste man enlig Mead titta på beteendet hos den grupp som individen ingår i. Det är endast genom att studera beteendet i denna omgivande grupp som det blir möjligt att skaffa sig förståelse för varför individen agerar som den gör (Schellenberg 1980: 42).
3 Metod
För att besvara mina frågor på bästa sätt valde jag att göra dels en kvantitativ enkätundersökning och sedan följa upp denna med en mer kvalitativ intervjudel. Fördelen som jag ser med mitt tillvägagångssätt är att man dels får en generell övergripande bild genom den kvantitativa delen för att sedan få en något fördjupad bild genom den kvalitativa. Min förhoppning var att kunna se generella mönster i enkätdelen för att sedan titta lite noggrannare på dessa vid intervjutillfällena.
Enkäterna (se bilaga 1) utformades på ett sätt som skulle göra det möjligt för respondenten att besvara dem på ett enkelt sätt. Stor möda lades ner på att använda ett språk som respondenterna skulle uppfatta som enkelt då deras språkliga kunskaper i vissa fall är något begränsade (Ejlertsson 1996: 42). Enkäten bestod till största del av påståenden som respondenterna antingen kunde hålla med om eller inte hålla med om. Under tillverkningen av enkäten experimenterade jag med olika slags frågor men bestämde mig för att använda mig av ”påstående” formen då de jag testade enkäten på uppfattade denna som den enklaste formen. Jag valde vidare att begränsa storleken på enkäten till två sidor (15 frågor) för att minska risken för att trötta ut respondenterna (Trost 2001: 69). Jag valde även att ha fasta svarsalternativ för att de svarande inte skulle behöva skriva svaren för hand, då detta möjligtvis hade avskräckt en del och svarsfrekvensen hade blivigt lägre. Detta var även för min egen del då sammanställningen av resultatet blivit mer komplicerat (Trost 2001: 72). Enkäten utformades för att vara så enkel som möjligt för respondenterna men även för mig. Jag ansträngde mig för att göra den språkligt enkel och att den inte skulle vara tidskrävande för respondenterna.
Vid intervjutillfället valde jag att genomföra semistrukturerade intervjuer där jag hade förberett ett antal frågeställningar inom ämnet jag intresserade mig av. Anledningen till att jag valde att ha med ett antal frågor som jag skulle ställa till alla var för att i resultat- och analysdelen kunna jämföra svaren (Bryman 2002: 301). Målet var dock inte att ställa samma frågor i samma ordning till respondenterna, därav valet av semistrukturerade intervjuer. Ostrukturerade intervjuer hade gjort det svårare att jämföra resultatet och strukturerade intervjuer hade inte gjort det möjligt att tala så fritt kring frågorna som jag önskade. (Bryman 2002: 127)
Min intervjuguide (se bilaga 2) bestod av ett fåtal förberedda frågor och några noteringar från enkät resultatet. Min målsättning var att låta eleverna svara på dessa frågor och att jag skulle ställa följdfrågor på dessa. Jag bestämde mig tidigt för att intervjua respondenterna enskilt då vissa av frågorna kan vara känsliga att besvara i andras närvaro.
3.1 Urval
Urvalet till enkäten gjordes helt enkelt så att jag tog de elever som jag fick möjlighet att genomföra undersökningen med. För att min undersökning överhuvudtaget skulle vara relevant var jag tvungen att intervjua elever som gick på någon utav Rosengårdsskolorna. Jag bad om att få göra den bland åttor och nior då jag ansåg att de skulle vara de som hade bäst kunskaper för att svara på enkäten. Jag fick då möjligheten att genomföra undersökningen i en åtta och en nia, totalt 45 elever. Jag är väl medveten om att antalet informanter jag har i min enkät är i minsta laget. Detta medför att resultatet av denna inte är helt tillförlitligt. Min önskan hade så klart varit att jag haft fler respondenter men nu blev det som det blev. Jag vill här påpeka att enkäten i mångt och mycket var till för att få en generell bild av läget och att exaktheten i den därför inte var direkt avgörande. Den skulle snarare ligga till grund för intervjuerna än att vara en exakt undersökning i sig själv. Jag har dock använt mig av enkät resultatet i min analys del då jag anser att även om resultatet inte är 100 procent tillförlitligt så har det ändå något att säga, generaliseringsmöjligheterna är dock mycket begränsade här (Bryman 2002: 119). Jag hade ett så kallat bekvämlighetsurval för mina enkäter då jag tog de elever som stod till mitt förfogande (Bryman 2002: 114).
Det var bland dem som svarat på min enkät som jag senare gjorde mina intervjuer. Även här använde jag mig av bekvämlighetsurval baserades på mina intryck av eleverna och de som valdes skulle nog klassas av många som högpresterande elever (Bryman 2002: 313). Jag hade haft kontakt med elevgrupperna tidigare och upplevde dessa elever som vältaliga och att de var intresserade av att dela med sig av sina åsikter. Jag hade en förhoppning att de skulle svara utförligt på mina frågor.
När sedan intervjuerna skulle genomföras var inte mina tilltänkta intervjuobjekt närvarande (varför förklaras senare) och jag fick helt enkel välja nya och detta urval baserades på dem som verkade mest intresserade av att medverka. Jag valde slumpmässigt mellan dem som visade störst intresse. Jag genomförde sju intervjuer (använde mig dock bara av sex av dessa i arbetet) bland dessa elever.
3.2 Genomförande
Till en början valde jag att åka ut till mina respondenter för att göra enkätundersökningen i två olika klasser. Jag fick till mitt förfogande femton minuter av respektive klass SO lektion och började med att redovisa för eleverna vad syftet var med min undersökning. Jag valde att inte berätta något om mina egna tankar kring undersökningen för att detta skulle påverka svaren utan valde bara att berätta att de skulle ligga till grund för mitt examensarbete. Vidare förklarade jag att det inte fanns några rätta svar och att det var viktigt att de funderade lite på frågorna innan de svarade. I den första gruppen fick jag de sista 15 minuterna av lektionen och detta gjorde att några valde att fylla i enkäten så fort som möjligt för att sedan gå på rast. Därför bad jag att få göra min enkät i den andra klassen i början av lektionen för att minimera risken för ett liknande tillvägagångssätt vid det andra tillfället. Detta hade som förväntat en positiv effekt och eleverna satt längre med enkäterna.
När jag sammanställt resultatet av enkäterna återvände jag till samma grupper med elever och genomförde intervjuerna. De som jag i förväg hade bestämt som intervjuobjekt var dock inte närvarande under denna vecka så jag fick välja ut nya. Detta var naturligtvis en stor miss av mig då jag borde ha informerat mig innan om vilka som skulle vara närvarande vid intervju tillfället. Den ”praktik” som dessa elever var ute på var för mig okänd och detta är som sagt ett misstag som jag får ta på mig. Nu fick jag istället välja ut nya personer och då jag inte hade någon större kunskaper om dessa elever valde jag de som visade störst intresse för att medverka i intervjuerna, jag valde varannan kille och varannan tjej. Jag hade innan intervjuerna förberett mig genom att läsa igenom de tips om hur en bra intervju genomförs i boken Samhällsvetenskapliga metoder, som till exempel att använda ett språk som passar intervjupersonerna och att inte ställa ledande frågor (Bryman 2002: 305f). Jag valde att spela in intervjuerna på min MP3 spelare för att kunna vara helt fokuserad på intervjun och inte behöva anteckna under tiden. Min tidigare erfarenhet av att genomföra intervjuer är även att när man skriver ner svaren själv under intervjun så gör man tolkningar och associationer som kanske snarare är mina än respondentens.
Efter valet av intervju personer genomförde jag intervjuerna med respondenterna enskilt i ett ledigt rum. Några av intervjuerna blev lite längre och andra lite kortare. Detta berodde dels på hur intresserade respondenterna var på att svara på frågorna men även andra saker som att en ny lektion började spelade in. Min förhoppning om att få uttömmande svar visade sig inte vara realistisk då flertalet av respondenterna svarade ganska så kortfattat på mina frågor. Detta berodde säkert en hel del på mig och min ovana att intervjua, men jag vill även tro att
om jag frågat de som jag ursprungligen hade för avsikt att intervjua så hade svaren blivit betydligt mer uttömmande.
Under intervjuerna så reagerade de svarande på olika sätt. Vissa tyckte det var roligt medan andra visade upp en tveksamhet inför att svara då de inte ansåg sig ha så mycket att bidra med. En intressant detalj var att flera av de svarande ändrade sitt språk och försökte prata en ”svenskare” form av svenska. Jag märkte att de ändrade sitt uttal och att de ibland letade efter ord som de normalt inte använder. Jag uppfattar detta som ett tecken på att de svarar som de tror att jag förväntar att de ska göra. De går in i den roll som de hoppas att jag önskar att de ska göra och svarar där efter. Meads teori, som jag kommer till lite senare i arbetet, menar att detta är ett vanligt sätt att uppträda i en sådan här situation. De ser sig själva genom mig och agerar som de uppfattar att jag förväntar mig att de ska agera. De som gjorde detta gav ”striktare” svar och svarade mindre spontat på mina frågor. Jag genomförde 7 intervjuer men en av informanterna ville inte av olika anledningar spelas in och jag var då tvungen att istället föra anteckningar över svaren. Ingen del av denna intervju har använts i uppsatsen då jag anser att inget han sa belyste mina frågeställningar på något nytt sätt och det är svårt att jämföra resultatet av denna intervju med dem som spelades in på band.
Efter att intervjuerna var avklarade satte jag mig med min MP3 spelare och skrev ut dem ord för ord. Jag gjorde även ett försök att ”skriva ut” den intervju som jag hade antecknat men då jag snart insåg att svaren blev mer min egen tolkning än de faktiska svaren så beslutade jag mig för att inte använda denna intervju.
3.3 Forskningsetiska överväganden
Jag har valt att ange i vilket område jag har gjort min undersökning då jag anser det centralt för läsaren att veta att det är just här undersökningen genomförts. Den massmediala bilden av Rosengård är enligt min mening unik och detta gör att de som tar del av undersökningen måste få vetskap om att det är de elever som bor och verkar där som besvarat mina frågor. Vilken skola respondenterna går på är dock inte av avgörande betydelse och är därför inte heller med. För att bevara anonymiteten för respondenterna förekommer det inga namn i uppsatsen, alternativet hade varit att använda sig av fingerade namn men då jag inte ser någon vinst med att ha med namn över huvud taget har jag låtit bli detta. När jag återgett delar av intervjuerna har jag valt att ta bort information som skulle kunna identifiera informanterna. Exempel på detta är när de berättar var de tidigare har varit bosatta eller var deras släktingar bor. Flera av informanterna utryckte en oro för att deras kamrater skulle få ta del av det som
de sade under intervjuerna så det har för mig varit viktigt att identifieringen av dessa är omöjlig.
Genom att genomföra denna undersökning förstår jag även att den i sig kan ha en negativ effekt på eleverna. Genom att ställa de frågor jag gjort om dem och deras boendemiljö inser jag att detta i sig själv kan innebära en ytterliggare stigmatisering av respondenterna. Detta är en insikt som slog mig tidigt och som jag genom hela arbetet brottats med. Jag hoppas dock genom redovisandet av resultatet av undersökningen ha en i ett större perspektiv positiv inverkan på elevernas framtid. Jag har ingen tanke på att respondenterna ska ta del av mitt arbete då jag anser att de inte skulle ha någon större nytta av att göra detta. Ingen av dem efterfrågade heller detta vid undersökningstillfällena. Hela detta arbete verkade nog lite underligt för dem då de inte kunde förstå hur intervjuer med dem kunde vara grunden till ett examensarbete på högskolan. Detta skulle kunna förklaras med att de inte ser sig själva som särskilt viktiga eller så är det helt enkelt så att de inte förstår vad ett examensarbeta är.
3.4 Reliabilitet och validitet
Reliabilitet behandlar frågor kring hur pålitlig och följdriktig en undersökning är (Bryman 2002: 81). På frågan kring reliabiliteten i min enkätundersökning är jag något kluven. Det som utformades för att vara en enkel och lättförstålig enkät kan i själva verket ha varit svår att förstå för en del av respondenterna. Jag har fått indikationer på att vissa ord inte var så lätta som jag trodde. ”Positiv” var ett ord som jag efterfrågade en förklaring till en elev, då jag tyckte att svaren på en fråga som innehöll detta ord var något förvånade, till min förvåning kunde han inte säga vad ordet betydde och det är möjligt att fler respondenter har uppfattat detta ord och även andra som problematiska. Stabiliteten i undersökningen kan därför vara något bristande då elevernas språkliga kunskaper kan vara avgörande för utfallet i undersökningen. Språkliga missförstånd leder till att undersökningen har låg reliabilitet (Trost 2001: 61). I takt med att respondenternas språkliga kunskaper växer kan alltså resultatet av en liknade undersökning förändras trots att deras åsikter inte gjort det. Det är möjligt att en ”test-retest” skulle visa upp vissa skillnader i resultatet (Bryman 2002: 82).
Det finns även respondenter som enligt mig inte svarat på ett konsekvent sätt i sina enkäter. Detta kan bero på hur de tolkar och förstår frågorna eller så finns det andra skäl till detta. Den interna reliabiliteten kan därför ifrågasättas då respondenternas svar inte alltid uppvisar en följdriktighet (Bryman 2002: 82). Andra faktorer som kan påverka reliabiliteten
som respondentens intresse för att genomföra enkäten och liknande är svårt för mig att avgöra. En del av de svarande genomförde undersökningen mycket hastigt och jag har svårt att tro att de ägnade mycket tanke åt frågorna och att de därför kan tänkas svara något annat om man skulle göra om undersökningen en gång till.
Validitet rör frågor kring hur väl undersökningen mäter det som den är avsedd att mäta (Bryman 2002: 88). Validiteten i enkätundersökningen är enligt mig relativt god då frågorna som ställs har sin grund i mina frågeställningar. Det som jag ämnade undersöka är också det som har efterfrågats av respondenterna. Det finns säkert utrymme för stora förbättringar av mina enkätfrågor men jag anser att de fungerat bra för min undersökning. Jag inser här att jag är partisk i frågan men min bedömning är att det jag ville få reda på är det som jag frågat om.
4 Resultat av enkätundersökningen
Resultatet av enkätundersökningen redovisas i form av diagram med efterföljande kommentarer. Jag har totalt 45 respondenter, varar 29 är tjejer och 16 är killar. Genus aspekten stod inte i fokus i min undersökning men jag tyckte ändå att det kunde vara intressant att dela upp svaren mellan könen för att se om det gick att se några tydliga skillnader. På grund av att antalet respondenter är relativt lågt och att fördelningen mellan tjejer och killar är ojämn ska inte resultatet av enkäten överdrivas.
Enkäten bestod inledningsvis av frågor om vilket kön och i vilken årskurs man gick. Därefter följde två frågor som riktade in sig på huruvida man direkt eller indirekt tog del av massmedias bevakning av Rosengård. Därefter följde 13 påståenden som man som respondent skulle ta ställning till. I den skrift som följer diagrammen följer en kort beskrivning av resultatet. Jag kommer i de flesta fall att ställa de som till viss del håller med om påståendet, de två första svarsalternativen mot dem som i viss mån inte håller med, de två senare svarsalternativen.
1. Läser/tittar du på det som massmedia (Tv, tidningar, radio, Internet) rapporterar om
Rosengård? 0% 20% 40% 60% 80%
Ja, ofta Ja, men inte så ofta
Nej, aldrig
Totalt Tjej Kille
Endast en av de svarande har angett att de aldrig tar del av rapporteringen. Resterande tar i någon utsträckning del av denna. Det kan förstås diskuteras vad som är ofta respektive sällan i denna fråga då detta är ytterst subjektivt. Poängen med denna fråga var bara att skapa en övergripande bild av huruvida de överhuvudtaget direkt tar del av det som massmedia förmedlar.
2. Brukar någon (t.ex. familjemedlemmar, lärare eller kompisar) berätta för dig vad som skrivs/visas i
massmedia om Rosengård? 0% 20% 40% 60% 80%
Ja, ofta Ja, men inte så ofta
Nej, aldrig
Totalt Tjej Kille
En klar majoritet av respondenterna har här svarat att de har en indirekt information om vad som rapporteras om Rosengård. Endast 6 procent har svarat att de inte får information om rapporteringen av någon annan. På denna samt den föregående är det endast tjejer som svarat att de aldrig direkt eller indirekt får denna information.
3. Massmedia skriver/visar mest från Rosengård när det har hänt något dåligt.
0% 20% 40% 60% 80% Håller med helt Håller med delvis Vet ej Håller inte med Håller inte med alls Totalt Tjej Kille
Här finns en tydlig majoritet som i någon utsträckning håller med om påståendet. 84 procent upplever det som att det främst är dåliga nyheter som rapporteras. 11 procent, vet ej och endast fyra procent av de svarande håller inte med eller håller inte med alls, båda dessa är tjejer.
4.Massmedia skriver/visar mycket av det som är bra med Rosengård. 0% 20% 40% 60% 80% Håller med helt Håller med delvis Vet ej Håller inte med Håller inte med alls Totalt Tjej Kille
Nära hälften av respondenterna tycker inte att påståendet är korrekt men 38 procent tycker att det stämmer i någon utsträckning. 11 procent uppger att de inte vet och många av dessa är killar.
5. Jag tror att folk från andra ställen får en positiv upfattning av Rosengård via massmedia.
0% 20% 40% 60% 80% Håller med helt Håller med delvis Vet ej Håller inte med Håller inte med alls Totalt Tjej Kille
Även på denna fråga finns en övervikt för dem som inte håller med i påståendet. Här är den tydligare med över hälften som håller med och 29 procent som inte gör det. Här finns även en stor grupp, 20 procent, som angett ”Vet ej” som svar. I denna kategori är killarna överrepresenterade trots att de är i numerärt underläge i undersökningen.
6. Jag blir ledsen/arg när jag ser/läser vad som rapporteras om Rosengård. 0% 20% 40% 60% 80% Håller med helt Håller med delvis Vet ej Håller inte med Håller inte med alls Totalt Tjej Kille
De svarande har här en stor majoritet som håller med om påståendet. 57 procent håller i någon utsträckning med om att de blir arga eller ledsna när de tar del av rapporteringen av Rosengård. En intressant detalj är att bland killarna så finns det en liten övervikt för alternativen som inte håller med om påståendet.
7. Jag tycker att Rosengård är ett bra ställe att växa upp i. 0% 20% 40% 60% 80% Håller med helt Håller med delvis Vet ej Håller inte med Håller inte med alls Totalt Tjej Kille
Även på denna fråga tenderar respondenterna att hålla med över 60 procent ställer sig positiva till uttalandet medan endast 15 procent har en mer negativ hållning. På denna fråga har så många som 22 procent angett svarsalternativet ”Vet ej” som sitt svar.
8. Jag hoppas att jag kommer att bo kvar i Rosengård när jag blir vuxen.
0% 20% 40% 60% 80% Håller med helt Håller med delvis Vet ej Håller inte med Håller inte med alls Totalt Tjej Kille
På denna fråga ställer sig nära hälften positiva till att bo kvar i Rosengård när de blivit vuxna. Mellan ”Vet ej” alternativet och de som ställer sig mer tveksamma till att tillbringa sitt vuxna liv i Rosengård är det relativt jämt. De båda alternativen har cirka 25 procent vardera.
9. Jag tror att folk är rädda för att åka till Rosengård. 0% 20% 40% 60% 80% Håller med helt Håller med delvis Vet ej Håller inte med Håller inte med alls Totalt Tjej Kille
Här finns en mycket stor majoritet som tror att folk i någon utsträckning är rädda för att åka till Rosengård. 80 procent ställer sig på den sidan som håller med medan endast 16 procent inte tycker att det stämmer. En större andel killar än tjejer tycker att påståendet på något sätt är felaktigt. Endast ett mycket litet antal, 2 st., har angett ”Vet ej” alternativet som svar på denna fråga.
10. När jag kommer till andra ställen av Malmö känner jag mig välkommen.
0% 20% 40% 60% 80% Håller med helt Håller med delvis Vet ej Håller inte med Håller inte med alls Totalt Tjej Kille
Större delen av respondenterna anser att de känner sig välkomna i andra delar av Malmö. Över 60 procent håller med medan 20 procent inte gör det. ”Vet ej” alternativet har här fått ungefär 18 procent av ikryssningarna.
11. Jag brukar prata med min familj/kompisar om vad som tagits upp om Rosengård i massmedia.
0% 20% 40% 60% 80% Håller med helt Håller med delvis Vet ej Håller inte med Håller inte med alls Totalt Tjej Kille
Samtal om vad som rapporteras om Rosengård med familj och kompisar är enligt svaren på denna fråga mycket vanligt förekommande. Över 85 procent uppger att de har sådana samtal medan endas 9 procent uppger att de inte har det. Killarna har en här en något större del som uppger att de inte håller med om påståendet.
12. Jag är stolt över att komma från Rosengård. 0% 20% 40% 60% 80% Håller med helt Håller med delvis Vet ej Håller inte med Håller inte med alls Totalt Tjej Kille
Här är det en kraftig övervikt för de alternativ som håller med påståendet. Över 75 procent uppger att de känner en stolthet över att komma från Rosengård. 13 procent har angett att de inte vet och endast 9 procent uppger de inte är stolta över att komma från Rosengård
13. När jag träffar nya människor berättar jag gärna att jag kommer från Rosengård.
0% 20% 40% 60% 80% Håller med helt Håller med delvis Vet ej Håller inte med Håller inte med alls Totalt Tjej Kille
Liksom i föregående fråga är det en stor majoritet som har angett något av de två första svarsalternativen. Cirka 80 procent har samanlagt valt någon av dessa två alternativ. Ingen har valt att kryssa i det sista alternativet och bara 9 procent uppger att de inter håller med. Lika många uppger att de inte vet. En respondent har valt alternativt glömt ta ställning till detta yttrande.
14. Jag tycker att massmedias beskrivning av Rosengård stämmer med verkligheten.
0% 20% 40% 60% 80% Håller med helt Håller med delvis Vet ej Håller inte med Håller inte med alls Totalt Tjej Kille
Övervikten även här ligger på dem som tenderar at instämma i påståendet. Här har dock en majoritet valt det andra alternativt ”Håller med delvis” i större utsträckning än det första. Nära hälften håller i någon mån med medan 30 procent ställer sig mer främmande till mitt påstående. Nära en femtedel har angett ”Vet ej” alternativet som svar.
15. Jag tycker det är roligt när tidningar eller tv rapporterar från Rosengård. 0% 20% 40% 60% 80% Håller med helt Håller med delvis Vet ej Håller inte med Håller inte med alls Totalt Tjej Kille
Till det avslutande påståendet har en majoritet svarat något av de två första alternativen. Över 65 procent tycker att det är roligt när det rapporteras om deras närområde. Cirka 25 procent tycker inte att det är så kul Andelen som ej vet är här ganska låg och endast 2 respondenter har använt sig av detta alternativ.
5 Resultat av intervjuer
Jag har valt att redovisa svaren i en tematisk sammanställning. Med anledning av den ostrukturerade formen av intervju jag valde att genomföra så ser inte frågeställningarna exakt likadana ut. Att redovisa svaren på respektive fråga var för sig hade varit enormt utrymmeskrävande och dessutom försvårat för läsaren att skapa sig en överblick över respondenternas svar. Redan från början hade jag tänkt mig att intervjuerna skulle kretsa kring fyra olika teman. Det är dessa teman jag nu återvänder till i redovisningen av resultaten.
1. Elevernas nyttjande av mediala kanaler.
2. Hur uppfattas medias rapportering av Rosengård?
3. Vilken påverkan har denna rapportering på ungdomarna i Rosengård? 4. Respondentens syn på sitt närområde och eventuell framtid häri.
Den nu följande delen kommer att innehålla en tematisk överblick av svaren där jag har sammanställt de övergripande åsikterna. Utöver den generella sammanställningen har jag valt att ytterligare belysa vissa åsikter genom att citera direkt från intervjuerna. Vissa frågeställningar fick större utrymme under intervjuerna och har således också fått större utrymme i denna återgivning.
5.1 Elevernas nyttjande av mediala kanaler.
Denna del av intervjun handlade om att få en överblick av de mediala vanorna hos respondenterna. Frågorna som ställdes var av typen ”Brukar du titta på nyheterna på TV eller läsa tidningarna”? Att man överhuvudtaget tar del av det som rapporteras i media är ju en förutsättning för resten av undersökningen. Vidare ställde jag frågor kring huruvida de tagit del av den specifika rapporteringen av Rosengård. Även detta är fundamentalt för att de ska kunna svara på resten av mina frågor.
Alla respondenterna tar i någon utsträckning del av den mediala rapporteringen. Det största intaget kommer från TV. Några av respondenterna uppger även tidningar som källa och då i första hand gratistidningar som Metro och punktSE. En av eleverna anger även Internet som en nyhetskälla. Han formulerar det så här:
Tittar du på nyheterna på TV eller läser tidningar?
Ja, ibland på TV och så läser jag tidningar på datan, datanyheter.
Ok, du går in på tidningarnas hemsidor och läser?
Mmm
På frågan om de tagit del av något som rapporterats om Rosengård är svaren relativt samstämmiga. Vissa nämner Zlatan, medan andra tycker bränder, slagsmål och bråk står i fokus, men alla har i någon utsträckning tagit del av vad som skrivits eller visats om Rosengård.
5.2 Hur uppfattas medias rapportering av Rosengård?
Denna del av intervjun kretsade kring att få reda på vad eleverna tyckte rapporterades om Rosengård. Genom att ställa den frågan fick jag svar på vad som spontant dyker upp i deras mentala bild av media och dess rapportering. Jag var intresserad av att se vilka händelser som respondenterna främst erinrade sig. Vidare var jag även intresserad av att få reda på om de främst uppfattade rapporteringen som positiv eller negativ.
Flertalet av de händelser som respondenterna tar upp är av negativ karaktär. Det rör sig bland annat om stenkastning, bråk, gängbildning, bränder och slagsmål.
Vad är det som de brukar visa eller skriva om Rosengård?
För det mesta är det dåliga saker.
Vad kan det vara för dåliga saker?
Om de blir bråk eller om de brinner här. De visar olika saker som hänt här, som inte är bra.
Som kontrast till den negativa rapporteringen om Rosengård nämns Zlatan. ”Ofta är det dåligt, men ibland om Zlatan.” En av respondenterna uppfattar medias bevakning av Rosengård som blandad och menar att det förr var mest negativt, men att det har förändrats.
Ok, men vilka saker är det som de tar upp?
Ibland är det bra saker och ibland så är det kanske dåligt
Är det lite blandat?
Ja, innan va det mycket om bränder. Men nu är det inte så mycket sånt.
Flera av respondenterna uppfattar medias beskrivning av vad som händer i Rosengård som överdriven. En beskriver det som:
Vad är det för något som de visar på tv eller skriver i tidningen om Rosengård?
Nackdel
Dåliga saker eller?
Ja om det händer något så tar de upp det och gör det större.
Om det blir en liten brand här så blir de en stor brand. De gör det värre än det är.
Menar du att de överdriver?
Ja, de är så de gör.
En annan säger att: ”De överdriver för mycket. Tidningar och sånt. Så Rosengård är inte alls så”. Samma kille beskriver vidare att han tycker att media bara rapporterar om negativa händelser: ”Det är ett dåligt ställe, som bara har gäng och sånt, som bara förstör i Rosengård”. Överlag uppfattar respondenterna nyhetsrapporteringen som negativ. Genomgående är det främst händelser av negativ karaktär som tas upp när de ska beskriva medias rapportering.
5.3 Vilken påverkan har denna rapportering på ungdomarna i
Rosengård?
I denna del av intervjun var jag intresserad av få reda på två olika typer av massmedial påverkan. Den första kretsar kring den direkta påverkan på de Rosengårdsungdomar som tar del av rapporteringen av och från området. Jag ville här undersöka vad detta kunde få för effekter på mottagaren. Är rapporteringen något som man vill leva upp till eller är det något som man vill motbevisa? Den andra handlar om hur ungdomarna tror att människor bosatta på andra platser uppfattar Rosengård och dess invånare. Jag är i det här fallet intresserad av att få veta om de anser att det finns en koppling mellan den massmediala bilden och det omgivande samhällets åsikter.
Den mest uppenbara direkta effekten som beskrivs av några är att rapporteringen om Rosengård kan leda till ökad kriminalitet. Två elever beskriver en strävan efter att få uppmärksammas i media. Båda menar att massmedia verkar som en sporre för att överträffa tidigare illdåd och att ånyo figurera i tidningarna.
Hur tror du de känner som gör dåliga saker här? Det som senare kommer i tidningen?
De överdriver för mycket. Sen om de läser detta så leker de att åh kolla vi är med i tidningen och sånt. De vill göra mer om det. Fattar du Emil?
Mmm, ja tror det. De tycker att det är coolt att vara med i tidningen?
Ja, de vill vara med och sen så vill de göra ännu mer för att komma med igen.
Är man stolt över att vara med i tidningen?
Ja, fattar du att man vill vara med och göra värre saker.
Ok, så om jag gör något dumt och kommer med i tidningen så vill jag visa upp att det var jag som gjorde detta?
Ja så är det.
Den andra resonerar på liknande sätt gällande strävan att få visa upp sina handlingar i media.
De blir coola. De får ett rykte om sig.
Ok, det var en annan som berättade för mig att det var coolt att komma med i tidningen.
Ja, de var som när de brände ner miljöhuset. Först kom de med sen gjorde de fler bränder för att komma med igen.
Ok, så de ville komma med i tidningen?
Ja, de tycker det är roligt och allt blir värre. Man vill fortsätta då. Man gör först något litet sen något större och så blir det fler rykten om oss. Allt blir värre när det kommer på tv. Ingen tycker om oss och det blir bara värre här.
Vad gäller det övriga samhällets åsikter om Rosengård är alla respondenterna av den uppfattningen att gemene man är negativt inställd till stadsdelen. Antingen grundar det sig i rädsla för vad som försiggår där eller att man tycker direkt illa om området. På frågan om hur de kände när tidningarna skrev något negativt om Rosengård svarar en kille så här: ”Jag tänker på alla svenskar som läser det. De tänker en sån dålig plats Rosengård är. Här gör alla så, så och så. Då vågar de inte komma in i Rosengård.” På frågan angående det omgivande samhällets åsikter om Rosengård såg ett av svaren ut så här:
Vad tror du de tycker om Rosengård?
Att det är läskigt. De tror att Rosengård är farligt.
Varför tror de det?
Om man ser på tv att det brinner och att folk bråkar så tror man att det är farligt. Många har aldrig varit här och då blir det så.
Respondenterna gör i många fall en koppling av det omgivande samhällets åsikter och den massmediala bilden. Ett exempel på denna koppling är:
Jag känner många som inte vill komma in till Rosengård.
Mmm, det var många som i enkäten trodde att många var rädda för Rosengård. Varför?
Det är inte sant det som de tycker om Rosengård. Alltså Rosengård är inte som de tror. Det är bara skitsnack i tidningar och sånt.
Tycker du att det är tidningarnas fel?
Rosengård är egentligen ett riktigt bra ställe. Fattar du? Ibland så blir de tråkiga nyheter. Men annars är der ett skitbra ställe.
Vad tror du… (Avbryts)
De överdriver för mycket. Tidningar och sånt. Så Rosengård är inte alls så.
Några av respondenterna ger uttryck för att de personligen blir illa berörda av vad som skrivs och visas om Rosengård.
Det var många som i enkäten kryssat för att man ibland blev arg/ledsen när man läste nyheterna. Varför är det så?
Ja det blir man. Det mesta av det som skrivs är inte sant. De tar bara upp sånt som är dåligt. Jag förstår ju att andra kommer att tro att det är dåligt här och då blir jag ledsen. Jag vill ju inte att andra ska tycka dåligt om Rosengård. Många tycker illa om oss som kommer härifrån och det är för att de tror på allt som skrivs.
Blir du ledsen när du tänker på vad andra tycker om dig?
Det finns även de som tar upp positiva effekter av att media rapporterar om vad som händer i Rosengård. En tjej uttrycker det som: ”Några kanske blir bättre och sköter sig…” En kille tangerar denna tankegång, men utvecklar den något. Han menar snarare att medias nidbild ska motbevisas och att detta kan få positiva konsekvenser. Genom att lyckas visar man att media och det omgivande samhället har fel. I detta fall fungerar den negativa uppfattningen som majoritetssamhället har som en sporre för individen att lyckas. Han menar dock att detta fordrar en ansträngning som inte alla vill, kan eller har möjlighet att göra.
5.4 Respondentens syn på sitt närområde och eventuell framtid
häri.
Vad gäller relationen mellan individen och dess närområde har jag formulerat frågorna i termer av stolthet. Jag var intresserad av att höra om de känner stolthet för sitt område eller om det finns en skamkänsla förknippad med sin hemvist. För att ytterligare belysa detta valde jag att ställa frågor kring huruvida man för främmande människor berättar vilken del av staden man kommer ifrån. Är det möjligen så att ursprunget är något man i vissa fall väljer att dölja och i andra väljer att framhäva? Jag har även frågat hur de ställer sig till en potentiell framtid i Rosengård. Jag valde att fråga om de vid ett eventuellt familjebildande skulle vilja bo kvar eller om de hellre hade flyttat till något annat område.
Man kan utläsa två typer av förhållningssätt gällande stoltheten kring att bo i Rosengård. Den första kategorin besvarar frågan genom att trycka på vikten av självkänsla och självförtroende. Det uttrycks av en kille:
Om du och jag skulle träffas på stan och vi känner inte varandra skulle du då säga att du kommer från Rosengård?
Ja, vi ska inte skämmas.
Ja, nästan alla i enkäten svarade att de var stolta över att komma från Rosengård. Varför är det så tror du?
Man ska inte skämmas bara för att de skriver en massa dålig om Rosengård. Man måste våga säga att man kommer därifrån. Man ska ha självförtroende. Jag hoppas att om de träffar mig så kommer de inte tycka så illa om Rosengård längre. De kanske ändrar uppfattning lite.
En annan av de svarande uttrycker sin känsla för Rosengård så här:
Är du stolt över att komma från Rosengård?
Ja, mycket stolt.
Om vi skulle träffas på stan och inte kände varandra skulle du säga att du kom från Rosengård då?
Ja. Vad skulle du tycka då?
Du skulle nog inte bli rädd men kanske många andra.
Den andra kategorin besvarar frågan med viss kluvenhet beroende på i vilket sammanhang och med vem man talar. För de som tillhör denna kategori är det ingen självklarhet att berätta var man kommer ifrån.
Är du stolt över att komma från Rosengård?
Ja, ha ha.
Det var många som hade kryssat i det alternativet på…(Avbryts)
Nej, ibland är jag inte stolt alltså. Eller nej jag är nog inte stolt så.
Är det en svår fråga?
Ja, det är svårt att välja mellan dem. Ibland om jag säger att jag är från Rosengård brukar de titta helt snett. Fattar du?
Ok, att de reagerar negativt?
Ja, då är det tråkigt. Så jag brukar inte säga var jag bor, alltså Rosengård.
Ok
Ha ha. Jag brukar säga att jag bor i Persborg.
Aha, det ligger ju precis här.
Ja, jag brukar säga att jag bor typ vid Persborg. Och det är ju Rosengård.
Ja
Det är skämmigt om man säger Rosengård för att alla tycker illa om Rosengård.
Ytterligare exempel på hur detta ter sig:
Är du stolt över att komma från Rosengård?
Nej inte så mycket. Nuförtiden har det lugnat ner sig lite. Det är inga problem nu men innan var det värre.
Om du träffar någon ny människa säger du då att du kommer från Rosengård?
Ja, varför inte? Ibland till några kanske jag säger att jag bor nära Höja.
Vem säger du det till?
Till andra kompisar jag träffat. Svenskar till exempel.
Ok, Ibland säger du inte att du är från Rosengård?
Nej, det kan vara lite pinsamt. Många brukar inte säga att de kommer härifrån om de träffar svenskar.
Varför är det så?
För att folk inte ska tycka illa om oss.
Så om du och jag träffas på stan och vi inte känner varandra så säger du inte att du kommer från Rosengård för att du är rädd att jag ska tycka illa om dig?
Ja, Jag säger att jag kommer från ett annat ställe.
Men om du träffar en invandrare då?
Då säger jag att jag kommer från Rosengård för då spelar det ingen roll.
Gällande deras syn på framtiden i Rosengård går det inte att ge något generellt svar. Svaren är lika många och unika som respondenterna. Någon menar att det är en självklarhet att bo kvar i området och ser inga som helst bekymmer i att vid ett eventuellt familjebildande stanna kvar. Andra är mer tveksamma, dock inte helt negativa, till ett fortsatt boende i Rosengård.
Om du får barn skulle du vilja att de växer upp här?
Vet inte, svår fråga. Här är bra på ett sätt. Här finns många araber och då blir det roligare. Kanske om man bor med svenskar blir det mer tyst och tråkigare.
Ja, så är det. Men det finns mycket som inte är bra här. Kanske jag skulle flytta om jag fick barn. De kanske växer upp fel här.
Hur menar du?
Till exempel, jag växte inte upp här i Rosengård. Jag var i en annan plats innan.
Ok
Så jag kom inte direkt hit. Om de hade uppfostrat mig här kanske de hade varit helt annat. Då kanske jag blivit som dem som gör sådana saker.
Vem?
De som gör dåliga saker. De som de skriver om i tidningen.
En av de tillfrågade uttrycker en stark känsla av stolthet för området, samtidigt som hon medger att hon önskar att hennes barn får växa upp någon annanstans.
Om du fick barn skulle du vilja att de växte upp här i Rosengård?
Nej, de skulle växa upp någon annan stans.
Varför?
De kommer lära sig dåliga saker här i Rosengård. De finns många invandrare här så jag tar dem till en svensk skola så de blir bättre på svenska.
Är det bättre att gå på en skola med fler svenska elever?
Ja, de lär sig mer då. Här finns inga svenska elever.
Är du stolt över att komma från Rosengård?
Ja, mycket stolt.
En annan av respondenterna uttrycker en slags kluvenhet vad det gäller framtidsbegreppet. Det finns en framtid som innefattar honom själv och en annan som även innefattar hans framtida familj.
Vill du bo kvar i Rosengård när du blir äldre?
Mmm, Varför inte? Jag har alla mina kusiner här.
Men när jag får barn så kanske jag vill bo i ett lugnare ställe.
Var då? I Sverige eller någon annan stans?
I Sverige. Det är ett bra land. Men det finns många ställen som är lite konstiga. Men det finns många ställen som är bra. Men jag vill bo här. De finns bra skolor och annat. Jag vill kanske bo inne i Malmö och inte här.
6 Kommentar och analys av undersökningen
För att analysera resultaten av undersökningen kommer jag återigen att använda mig av de fyra teman som presenterades tidigare i arbetet. Efter genomgången av dessa fyra teman följer en analys av hur resultatet påverkar elevernas identitetsskapande. Analysen innefattar både enkätdelen och intervjudelen, och enkätfrågorna kopplas alltså till respektive tema. Tydliggörandet av vilken enkätfråga som hör till vilket tema görs i den kommande analysen.
6.1 Elevernas nyttjande av mediala kanaler
De frågor från enkäten som är aktuella för analys under detta tema är fråga nummer: 1, 2 och 11 (se bilaga 1). Dessa behandlar alla i någon mån den mediala konsumtionen, både direkt och indirekt det vill säga genom direkt iakttagande eller att någon berättar eller förklarar vad som rapporterats.
Resultaten visar tydligt att informanterna i någon utsträckning tar del av den massmediala rapporteringen. Däremot är det svårt att avgöra kvantiteten av deras intag då ord som ”ofta” förekommer och detta lämnar utrymme för subjektiva värderingar. I intervjuerna nämner respondenterna olika källor till detta intag, såsom tidningar, TV och Internet. Alla intervjuobjekten nämner att de tar del av rapporteringen, men däremot verkar intaget variera något.
Om man tittar på annan forskning gällande invandrare och deras konsumtion av svensk massmedia är resultatet något förvånande då denna ofta uppvisar, relativt sett, ganska låga siffror (Sandström 2005: 14). Det är bara en av informanterna som nämner Sydsvenskan som källa trots att det är den största dagstidningen i Malmöområdet. Övriga hänvisar till andra källor såsom gratistidningar och TV.
Den specifika rapporteringen om Rosengård verkar intressera näst intill samtliga elever och en majoritet uppger även att de tycker det är roligt när massmedia uppmärksammar Rosengård. Som samhällskunskapslärare gläder det mig naturligtvis att de följer med i nyhetsflödet. Utan att förringa deras faktiska intresse förhåller jag mig dock något skeptisk till resultatet. Eleverna är väl medvetna om att jag som samhällskunskapslärare förväntar mig ett flitigt intag av nyheter och därför finns en viss risk att de överdriver sina mediakonsumtionsvanor.
6.2 Hur uppfattas medias rapportering av Rosengård?
Enkätfrågorna som berör detta tema är frågor nummer: 3, 4, 14 och 15 (se bilaga 1). Dessa frågor behandlar inställningen till massmedias rapportering om Rosengård. Här efterfrågas åsikter om ifall massmedias rapportering är korrekt, om den är överdrivet negativt eller om den också fokuserar på det som är bra.
En överväldigande majoritet tycker att massmedia till störst del fokuserar på det negativa som händer i Rosengård. Ungefär en tredjedel anser dock att det rapporteras även om det goda. Medvetet ställde jag frågorna så att de inte står i direkt motsats till varandra. Det är fullt möjligt att tycka att det är en överväldigande negativ rapportering samtidigt som man faktiskt även tar upp det positiva. Det är alltså möjligt att hålla med båda dessa påståenden. Bland dem som anser att det också sker en positiv rapportering om Rosengård är det fler som valt att hålla med delvis än som valt att helt och hållet hålla med. Detta är ett trendbrott då svaren på de flesta övriga frågor tenderar att svaras ”Håller med helt” istället för ”Håller med delvis”. Detta tyder på en eftertänksamhet då det får anses lättare att mer direkt ta ställning för eller emot. Även på frågan gällande korrektheten i massmedias rapportering ser vi samma tendens. Också här är det fler som delvis håller med i förhållande till att hålla med fullt ut. Jag tror mig förstå hur respondenterna tänker när de väljer att svara på detta sätt. Även om man förhåller sig kritiskt till rapporteringen kan det vara svårt att avfärda den som falsk.
Den övervägande negativa rapporteringen av massmedia tydliggörs ytterligare i intervjuerna. Här framkommer också att många anser att bilden är överdriven. En av respondenterna uttrycker det väl i sin mening: ”Om det blir en liten brand här så blir de en stor brand. De gör det värre än det är”. Åsikter om medias överdrifter är ett genomgående tema i flera intervjuer. Ingen påstår här att media ljuger det är snarare så att de förstorar upp de saker som de rapporterar om.
På frågan om vad som tas upp i massmedia svarar respondenterna i huvudsak i termer av negativa händelser. Detta stämmer väl överens med den bild som förmedlas i litteraturen jag har som underlag för denna uppsats. Gunnar Nygren beskriver i sin bevakning av media i
Skilda medievärldar (2005) hur ett liknande invandrartätt område beskrivs i Stockholm:
I hela bevakningen av Storstockholm förekommer invandrare ganska sällan, och när de syns i medierna är det i samband med brott, sociala problem eller när de drabbas på något sätt. (Nygren 2005: 198)
