Torpen vid Sörby norra mosse

Torpen vid Sörby norra mosse

Kartbilden visar t.v. Vessige mosse, vars södra del ägdes av Sörbybönderna.

Mossarna var delade i smala remsor, så att varje gård skulle ha möjlighet att ta upp torv. Vad jag vet, gäller denna fördelning fortfarande, däremot har de flesta, kanske alla, torkplatser som låg runt mossarna, lagts till andra fastigheter. 1922 utgjorde arealen 17,2 ha totalt för mossarna med tillhörande torkplatser.

Utmarken öster och söder om Sörby mosse tillhörde Österbyn (7-11).

Utmarkerna kallades Åsarna, som i många andra byar och före laga skiftet användes området som gemensam betesmark för byns bönder. Här låg många av de gamla torpen:

Åsarne, Ljungtorpet, Hagatorpet, Hässlet, Svärds, Åsastugan, Fröalyckan och Råmärket

På bilden ser vi också Nils Perssons och Carolina Öbergs stuga och Soltorpet.

Längre upp vid den gamla häradsvägen ligger/låg Granhem och Råmärket.

Ovan ett utsnitt ur Häradsekonomisk karta 1924–1925 (kartläggning 1922) Nedan del av Lantmäteriets ”Karta öfver Sörby bys gemensamma Torfmossar med torkplatser och bygator …

vid delning af laga skiftes egenskap upprättad år 1880”.

Norra mossen till vänster, Södra mossen till höger, gröna områden är torkplatser och Bygatan (del av Häradsvägen) längst ner.

Södra mossen ligger till vänster om vägen till Ådalen, strax före infarten till grustaget.

Torpet Råmärket finns utritat på kartan (längst t.v. vid Bygatan) och långt t.h. byggnader, som kan vara skräddare Ahlgrens på Fröalyckan

I en uppteckning av Jöns Lundsgård från 1946 berättade Oskar Jönsson (”Oskar på Torsjö” f 1867) så här:

”Inom, men mest i utkanterna av Sörby lågo flera små grå torp och backstugor; de utgjorde uppemot 12–14 stycken, därav sex backstugor. De lågo på bondgårdarnas ouppodlade ljungbevuxna och steniga utmarker, som nu förvandlats till betesmarker. Väsentligen var det höjdsträckningen mellan Sörby och Vessige kyrkby strax intill Vessige mosse, som var befolkat på så sätt. Stugorna voro låga och grå och utgjordes oftast enbart av ett rum och kök, vars golv i regel bestod av jordstampat ler eller stensättning. Halmtaken voro oftast starkt nedruttnade och dåligt underhållna och lagade med ljung, för torparna och backstugusittarna hade inte så lätt för att få halm till taktäckning.

De flesta torparna höllo sig i regel med en eller ett par kor och kanske några får och möjligen en häst. Men även backstugusittarna, åtminstone de bättre lottade bland dem, höllo sig i gynsamma fall med en ko. Annars voro deras husdjur inskränkta till ett par hönor och möjligen en gris, vars fläsk när den slaktades förstås inte brukade vara mycket tjockare än en ”skinntröja”.

Backstugusittarnas och även torparnas bohag var det enklast tänkbara. För att få plats för alla ungarna, hade de måst placera sängarna, som utgjordes av enkla träbingar, över varandra. Backstugusittarna livnärde sig liksom torparna genom dagsverken på Veneberg och hos bönderna. På sommarhalvåret var det mest slåtter och skörd och på vintern tröskning och märgelkörning. En del voro dessutom byhantverkare som exempelvis ”den röe skräddaren” och ”Bläck-Petter”.

Backstugusittarnas och torparnas gummor fingo också gå på dagsverken. I torpkontrakten var dessutom fastställt att torparhustrurna voro skyldiga att fullgöra vissa kvinnodagsverken, men där utöver sökte de tjäna en slant extra genom att spinna och väva åt bönderna. När ungarna blevo en tio eller elva år, fingo de ge sig ut som vaktepojkar på gårdarna. Vid helgerna brukade bönderna hjälpa till med lite sänghalm och kreatursfoder för dem som hade husdjur och dessutom lite mjöl och ved. Blev nöden annars för stor, fingo de tigga sig fram.”

Genom kartstudier och besök på platser, där nedan nämnda 7 Sörbytorp borde ha legat, har vi kunnat placera 3 av dem. De övriga låg förmodligen på mark som nu är uppodlad.

Sörby torpinventerare på jakt efter torpruiner i juni 2007

”Villaägare i Vessige/Sörby på 1800-talet

Vi gissar att det är:

Bjåte Låsen nederst i kröken vid ”Snotttaliden” Torp under Vessige by

Snotta Håsen i mitten av liden ”

Bengt Gumsen Åsarna

Christian Lunsen Ljungtorpet

Jöns Sybare Hagatorpet

Hässle Garvare Hässlet

Sven Svärjare Svärds

Prosten i Vreckavrau Åsatorpet

Smen Ahlgren nere i dalen Fröalyckan

Enligt Nanny Johansson i Hovgård (1897–1976) och Herman Lundsgård (1902–1980) berättar ramsan i vilken ordning torpen låg, räknat från ”Snottahålan”.

Åsarna –

Torpets historia börjar år 1848, då Kockagård ägdes av Johan Hansson. Den förste och ende torparen, Bengt Gudmundsson flyttade till Sörby från Abild tillsammans med hustru och 4 barn. Ytterligare minst 7 barn föddes på torpet. Av de 11 barnen dog 6 i tidig ålder.

1848–1909

Bengt Gudmundsson född 1814-07-16 i Yttregård död 1895

Nilla Andreasdotter 1817-03-03 i Fogdagård 1894

Barn: Severina f 1841, Amalia Josephina f 1843, Anna Beata f 1846 d 1856 av mässling, Anna Gustava f 1848 d 1849, Anders Gustaf f 1850 d 1880 av lungsot, Elof f 1851 d 1851, Eleonora f 1852, Johanna Bernhardina f 1857, Henning f 1857 d 1858, Henning f 1860 d 1860, Johanna Lovisa f 1861 samt hennes dotter uä Nanny f 1885.

Det fanns många historier om Bengt Gudmundsson, ”Bengt Gumsen” kallad i ramsan ovan, säkert mer eller mindre sanna. Familjen flyttade in från Abild. Det här var en mycket fattig familj, som ofta behövde hjälp av socknen. Det var extra bekymmersamt med sonen Gustaf som var sjuk (det framgår inte vilken sjukdom han hade annat än att han hade ett ”sjukt ben” och var

”nästan krympling”). I många år togs han emot av olika bönder i Sörby mot ersättning för att

”föda och väl vårda Gossen”. 1869 beslutade kommunalstämman att han skulle forslas till

”Brita Andersson vid Kongsbacka för att hos henne söka få honom botad”. 1870 forslades han till ”Organisten Knutssons hustru i Åhrstad som har lafvat att emottaga honom mot skälig ersättning och om möjeligt är bota hans sjuka ben”. Han vistades där en längre tid, vilket kostade ca 94 riksdaler. Då han fortfarande inte blivit frisk, beslutades 1871 att ”gossen ifråga skulle med det snaraste sändas till Lasarättet”. Gustaf dog hösten 1880, 30 år gammal av lungsot.

Den “kloka gumman" gjorde ett sympatiskt och redbart intryck, när hon med sina intelligenta ögon granskade varje patient. Undersökningen företogs i allas närvaro, och diagnosen ställdes ögonblickligen för vart och ett fall. Ordinationerna voro tämligen likartade: “baka med gröt!" eller “smörja på av detta medikamentet!"

Den läkande oljan eller salvan, vars beståndsdelar naturligtvis voro hennes hemlighet, bestod i allmänhet av två slag: en vit och en brun, tydligen tillredda av örter. Av medicinen fingo de hjälpsökande köpa ett visst kvantum på buteljer, men för själva konsultationen var hon eljest mycket måttlig i sina anspråk. Och dock hade hon under sin 60-åriga praktik förtjänat en förmögenhet, vilken till stor del nedlades i ett par lantegendomar

Kungsbackagumman, Brita Lena Andersson f 1824 d 1904 Text och bild från Wikipedia

Johan Martin Carlsson i Lundsgård berättar bl.a. betr ”Gudmunds-Bengt”: ”Torpen och backstugorna vore grå och halmtäckta, uthuslängorna och bostadsrummen voro byggda samman i en länga och vore dåligt ihoptimrade. Gudmunds-Bengt hade t.ex. klätt sin stuga utvändigt med ljung för den skulle bli varmare och det kunde behövas för han och hans käring hade nitton barn, de flesta dogo som små.

Vid ett tillfälle tog Gudmunds-Bengt den enda dynan som fanns i stugan och bytte mot brännvin i Sjönevad.

Gudmunds-Bengt höll sig med 4 hönor, som hade sitt tillhåll under sängen. När någon höna behövde

värpa, tog hans gumma den och lade den i sängen. Bengt hade också ett par tre får. Annars var det dåligt ställt med ”hyttekrybarnas” husdjur.”

Anm. Bengt och Nilla fick många barn, men så många som 19 var det nog inte.

I folkräkningen 1890 bor Bengt, Nilla och dottern Eleonora kvar i stugan. Där finns också Nanny, 5 år gammal och ”oäkta” dotter till Bengt och Nillas yngsta dotter Johanna Lovisa, som reste till Amerika 1886 och lämnade flickan till sina föräldrar. Nanny fick ofta fattighjälp.

Vid folkräkningen 1910 har hon efternamnet Persdotter och är piga i Årstad. Eleonora var krympling och bodde kvar på Åsarna även sedan föräldrarna dött. Hon var den som sist lämnade stugan, 1909 kom hon till fattighuset, 57 år gammal. Hon dog 1916.

Under några år fanns också en annan familj antecknad på torpet Åsarna. Familjen kom från Lundastugan under Vessige prästgård 1866 och flyttade till Eftra 1870 för att bli statare där.

1866–1870

Bengt Johan Bengtsson född 1833-09-02 i Ängtorpet Benedicta Andersdotter 1833-02-22 i Abild Barn: Anna Christina f 1860 och Johannes f 1864.

Ljungtorpet –

I oktober 1834 flyttade torpare Christian Ingelsson till Sörby med hustru och två döttrar. Han hade redan två bröder i Sörby; Lars Ingelsson på Berg och Jöns Ingelsson i Nackagård, gifta med två systrar från Nackagård: Anna och Johanna Olsdotter. Bröderna var födda i Allberg, Årstad. Christian hade brukat ett torp i Tågarp sedan 1928, när han nu skulle bryta upp ett torp på Sörby utmarker, Åsarna. Torpet ägdes av åborna på Berg, som då var Lars Ingelsson och Christina Johansdotter. Christian Ingelsson blev den ende torparen på Ljungtorpet.

1834–1868

Christian Ingelsson född 1787-11-10 Årstad död 1868

Johanna Fredriksdotter 1791-06-08 ” 1868

Barn: Inger Beata f 1816, Bengta 1818, Neta f 1823 och Anna f 1824 i Tågarp, Johanna Christina f 1835 på Ljungtorpet d 1837 av förkylning

Johanna dog den 2 januari och Christian den 8 januari 1868 på Ljungtorpet. Han var 80 och hon 76 år, ålderdomssvaghet anges som dödsorsaker.

I bouppteckningen efter makarna 1868 tas upp en manhusbyggnad 25 rdr och 1 ko 33 rdr. Bland skulderna nämns skatt för torpet till Emanuel Larsson, Berg för 2 år, 10 rdr. Smeden Ahlgren som förrättade bouppteckningen fick 4 rdr i arvode. I begravningskostnaderna ingick kaffebönor, socker, smör, risgryn, fläsk, ost, 11 kannor brännvin och 1 halvstop rom, ca 15 rdr samt ”för ringning och grafning för båda liken” 3 rdr. Tillgångar ca 124 rdr och skulder ca 96 rdr.

Något om barnen: Dottern Inger Beata gifte sig 1844 med Anders Olsson f 1817 från

Drängsered. De fick sonen Olof Johan 1845 på Ljungtorpet. 1846 flyttade de till Drängse-red.

Neta gifte sig 1858 med Nils Jacob Andersson i Tågarp. Dottern Anna gifte sig 1851 med änkeman Lars Johansson på Berg och de fick 6 barn tillsammans. Anna hade ett barn tidigare, Carl Johan f 1847 (”fader ej angiven”).

Hagatorpet –

Torpets historia börjar år 1854 och slutar 1911. Den förste torparen hette Jöns Andersson och han kom närmast från torpet Höjden tillsammans med hustrun Petronella och 3 barn.

De hade varit torpare på Höjden sedan 1843 och tillhörde de allra första torparna där (se berättelsen om Höjden).

1854–1871

Jöns Johan Andersson född 1817-10-01 i Tågarp död 1875

Petronella Pehrsdotter 1814-12-29 i Slättåkra 1886

Barn: Petter Aron f 1844, Sven Gustaf f 1847, Johanna Beata f 1850, Nils Johan f 1855 och August f 1859.

I den gamla ramsan ”Villaägare i Vessige Sörby på 1800-talet” (se ovan) kallades mannen

”Jöns Sybare”. Han dog 1875, 57 år gammal. Petronella bodde kvar på torpet till sin död 1886, utfattig som de gamla torparänkorna brukade vara.

Äldste sonen Aron tog över torpet, kanske i samband med sitt giftermål 1871. Brodern Nils Johan var 1890 statdräng i Torebo, Stafsinge. 1900 är han och hustrun backstugehjon i Köinge. Han dog 1930 i Köinge. De övriga syskonen saknas i folkräkningarna 1890 och 1900 samt i dödboken efter 1900, man kan gissa att de utvandrat till Amerika.

1871–1911

Petter Aron Jönsson född 1844-04-25 i Höjden död 1895 Anna Martha Johansdotter 1842-05-02 i Reftele

Barn: Hustruns oädotter Jenny Christina f 1866, Johan Alfred f 1872 och Johanna Augusta f 1878

Anna Martha hade varit piga hos Johannes Andreasson i Lundsgård, dit hon kom 1862.

1865 flyttade hon därifrån och antecknades i husförhörslängden ”utan stadigt hemvist”, dvs hon saknade fast bostad. Man kan misstänka att hon fick sluta sitt arbete, eftersom hon blivit gravid. I januari 1866 föder hon en dotter, Jenny Christina. 1871 gifte hon sig med Aron på Hagatorpet.

Det verkar som om hon inte tog med sig dottern till sin nya familj. I juni 1872 t.ex. åtog sig Gustaf Almqvist i Kongsgård att under 1 års tid ”föda, kläda och väl vårda Anna Märtha Johansdotters på Åsarne oäkta dotter, mot en ersättning af 40 riksdaler” och 1875 bortackorderades hon till Nils Johansson i Åhs mot 30 kronor. Då skulle hon ”hållas i skolgång i socknens fasta skola under sex månaders tid”. 1876 bortackorderades hon till Jöns Hansgård mot 24 kronor. Den lilla ”oäkta” flickan på Socknens slut (utan stadigt hemvist) dog i oktober 1876, hon blev bara 10 år gammal. Aron dog i februari 1895 av vattusot (ung.

ödem), 51 år gammal.

I bouppteckningen 1895 kallades Aron Jönsson urmakare (”Klockmakaren på Havatorpet” kallade Sörbyborna honom). 1895 fanns det inga kreatur på torpet konstigt nog. Husbyggnad och hydda värderades till 30 kronor, 1 järnkamin 1:50, urmakeriverktyg 5 kronor, 1 skjutgevär 1 krona, 1 säck med havre 3 kronor, 4 spannar potatis 4 kronor, kontanter 21 kronor. Tillgångar totalt 135 och skulder 80 kronor, varav ”resterande arrende till A. Almqvist 10 kronor”.

Anna Martha antecknades snart som utfattig. 1911 fick hon komma till fattighuset, där hon dog 1928 av ålderdomssvaghet, 86 år gammal.

Något om barnen: Dottern Johanna Augusta gifte sig 1899 med arbetare Manfred Olsson f 1878 i Blekinge. De flyttade in i Hagatorpet 1899 men flyttade vidare 1901 för att bli statare

under Veneberg, 1903 flyttade de till Slöinge. De hade två barn: Karl Edvin f 1899 och Frideborg Bernhardina Viktoria f 1900. Från 1905 bokförs familjen som ”Obefintliga”. Jag gissar att de flytttat till Amerika. Johanna Augustas broder Johan Alfred dog 1944 i Askome

Ängtorpet, Hässlet -

1803 är första gången jag stöter på Ängtorpet i mantalslängderna och 1811 i husförhörs- längderna. 1902 är första gången namnet Hesslet förekommer i husförhörslängderna och då upphör namnet Ängtorpet. Det bör vara samma torp. På Lantmäteriets kartor används namnet

”Wessige Prestgårds Hessletorp” år 1846. (Hässle lär betyda hasselbestånd eller hasseldunge.) Någon garvare har jag inte hittat bland dem som bodde i Hässlet (se ramsan).

Änklingen Swen Bengtsson från Flädje gifte sig 1798 med pigan Johanna Ambjörnsdotter från Wattsgård. 1802 är de dräng och piga i Vessige Klockaregård och 1803 har de fått möjlighet att bygga upp ett torp på Prästgårdens utmark vid gränsen till Sörby.

1803–1830

Sven Bengtsson född 1753-12-11 död 1812

m2 Bengt Larsson 1771-09-30 i Vessige Lassagård 1830

Johanna Ambjörnsdotter 1771-07-05 1834

Barn: Johannes f 1803, Johanna f 1808, Anna Lena f 1816.

Johannas 1:a man dog 1812, 59 år gammal. Änkan stannade kvar på torpet och gifte om sig 1815 med Bengt Larsson från Skararp, Ljungby.

Av bouppteckningen 1812 framgår att mannen hade 2 barn i ett tidigare äktenskap med Johanna Gunnarsdotter: Johannes, f 1792 i Flädje (”tjänstgörande rotebåtsman för nya roteringen”) och

Chatharina (gift med bonden Anders Svensson i Abild). Med 2:a hustrun hade han barnen Johannes och Johanna.

Husen värderades till 40 Rdr och kreaturen till 32 Rdr: 2 kor och 1 gris. Tillgångar 108 och skulder 24 Rdr.

I april 1815 fick Johanna en ”hel bibel” av sockenstämman som en av ”fem fattige och mäst förtjente personer, med wilkor att bruka och nyttja dem till det wackra ändamål hwartil de äro gifna, samt att de icke få försäljas eller i måt tagas”.

Bengt Larsson dog 1830 av ”Infl.Feber”, 59 år gammal. Dottern Anna Lena antecknad som

”wanför”.

I bouppteckningen 1830 värderades deras hus till 19 Rdr: 1 manhusbyggnad, 1 ladugårdsbyggnad bestående av loge, kornlada samt fähus och 1 skjul. Kreaturen värderades till ca 35 Rdr: 3 kor, 2 får, 1 bagge och 1 kalv. Tillgångar ca 203 och skulder ca 22 Rdr.

När änkan dog 1834 fanns det fortfarande kreatur i boet: 2 kor och 1 får med lamm. Man- och uthus- byggnader värderades till 30 Rdr.

Dottern Johanna tog tjänst som piga i Årstads prästgård, men 1830 tog hon och hennes man över Ängtorpet. ”Arrendatorn å ¼ mantal Nr 2 Wäby i Wessige Socken Drängen Bengt Ohlsson, 22, och Pigan Johanna Swensdotter å Åhrstad Prestegård” gifte sig den 24 april 1830. De betalade 12 Riksdaler för vigseln, vilket var avgiften då.

1830–1842

Bengt Olsson född 1808-08-26 i Krämaregård, Årstad Johanna Svensdotter 1808-11-17 i Ängtorpet

Barn: Anna Sophia f 1830, Bengt Johan f 1833, Christian f 1836

1842 flyttade familjen till torpet Högen, som också låg under Vessige prästgård.

1858 kallades Bengt Olsson backstugusittare när han och hans hustru ”tilltalas för oloflig brännvins- utskänkning”. Trots att målet togs upp vid 4 rättegångar, fick åklagaren ingen som vittnade mot dem.

Makarna nekade och målet avskrevs. Olovlig brännvinsförsäljning var inget ovanligt, det var många som ägnade sig åt det att döma av domböckerna från den här tiden. Straffet brukade bli böter, men kunde man inte betala, blev det en kort fängelsevistelse med vatten och bröd.

1842–1886

Andreas Andersson född 1802-01-29 i Höstena död 1867

Anna Lena Johansdotter 1810-10-10 1896

Barn: Carl Petter f 1834 d 1834, Anna Christina f 1837, Johanna Potentia 1843, Anders Petter f 1847.

Andreas och Anna Lena gifte sig 1834, 32 resp 23 år gammal. De arbetade då i Vessige prästgård som dräng och piga. De bosatte sig först i Allmänningehuset (Kyrkbacken) och blev 1842 torpare på Ängtorpet. Andreas dog av bröstsjukdom, 65 år gammal.

Av bouppteckningen 1867 framgår att det fanns 2 kor, 1 kalv och 5 höns på torpet. Tillgångar ca 420 och skulder ca 250 kronor.

I oktober 1880 dömdes tre i familjen av häradsrätten för stöld resp snatteri; Anders Petter dömdes för 1: a resan (1: gången) stöld av gods till sammanlagt värde av 23:17 till 6 månaders straffarbete och 2 års förlust av medborgerligt förtroende, modern Anna Lena och systern Johanna dömdes för 1.a resan snatteri till 2 månaders fängelse.

Anders Petter skulle överta torpet, men han försvann därifrån någon gång före 1886. I husförhörslängden överfördes han så småningom till ”Qvarstående obefintliga”, likt många personer som rymt till Amerika. Dottern Anna Christina gifte sig med Nils Berndt Johansson f 1836 och flyttade till Böresgård i Väby 1867. Modern bodde kvar på torpet och så även dottern Johanna med sina två oä-barn Anna f 1875 och Johan Bernhard f 1880. Modern antecknades som utfattig. Johannas två barn dog 1881 resp 1884, flickan av lunginflammation 8 år gammal.

Johanna gifte sig 1883 med drängen Sven Johan Andersson f 1851 och de flyttade till en backstuga under Kungsgård i Väby 1885. ”Inhyses Enka” Anna Lena Johansdotter dog 1896, 86 år gammal.

I februari 1858 dog arbetskarlen Christian Bengtsson i ”Engtorpet under Vessige Prestgård”.

Han efterlämnade änkan Beata Christina Gabrielsdotter f 1826 och två söner, Johan Gustaf f 1855 och Ludvig Bernhard f 1857, båda födda i Lunnastugan under Vessige prästgård.

Hustrun hade också en dotter Augusta Christina född 1848. Efter mannens död bokförs de som fattighjon och utan stadigt hemvist.

1888–1902

Bengt Johan Christiansson född 1857-06-09 i Veinge

”Torpare Christiansson” flyttade till Danmark 1902. Han var den siste torparen på Präst-gårdens

”Hessletorp”, eller Ängtorpet, som det kallades i husförhörslängderna.

På samma uppslag ny rubrik Hesslet med 2 systrar som hyresgäster. På bilden nedan ser man ju, att det inte är en ny byggnad precis. Det bör vara Ängtorpets gamla bostadshus.

1902–1913

Zara Caspersdotter född 1831-10-26 i Källsjö Inger Kristina Caspersdotter 1838-10-30 i Källsjö

Zara flyttade in från Böresgård i Väby och Inger Kristina, f.d. småskollärarinna, från Krågård i Väby. Systrarna flyttade till stugan Måsen i Glostorp 1913.

1903–1908

Carl Johan Nilsson född 1847-06-15 i Jöns Hansgård Sabina Katrina Larsdotter 1848-07-11 i Korsgård Barn: Nils Gustaf f 1872, Ester Eleonora f 1892, Elsa Kristina f 1889.

F.d. hemmansägaren Carl Johan Nilsson köpte stugan och flyttade in från Jöns Hansgård med sin familj. Makarna hade minst 9 barn, men de flesta hade lämnat hemmet före 1903, minst två av dem hade flyttat till Amerika. Mannen kallades nu arbetskarl. Som det verkar, bodde de tillsammans med systrarna Caspersdotter. Det måste ha varit trångt. Torpstugan såldes 1907 till Lars Magnus Andersson och hans hustru och Carl Johan och hans hustru flyttade till Alfshög.

1907–1918

Lars Magnus Andersson född 1838-03-29 i Söndrum död 1918

Johanna Beata Larsdotter 1828-03-21 i Bohl, Väby 1918

Lars Magnus kallades husägare. Makarna hade inga barn.

Av bouppteckningarna 1918 framgår, att huset på ofri grund såldes på auktion för 225 kronor och lösöret för ca 1.100 kronor.

1918–1927

Bernhardina Eriksson född 1856-03-13 i Årstad död 1927

Bernhardina flyttade in från Korndal, där hon varit hyresgäst sedan 1912. Nu blev hon husägare i 9 år. Hon var ogift och hade arbetat som piga i hela sitt liv - i Årstad, Vessige, Asige, Eftra, Steninge osv. - oftast bara ett par år på varje ställe. Bernhardina dog av hjärnblödning, 71 år gammal.

Av bouppteckningen 1927 framgår, att boningshuset på ofri grund värderades till 500 kronor. Hennes tillgångar och skulder uppgick till samma belopp

Bernhardina på Hässlet

(Bild från hembygdsarkivet)

Gert, son till fjärdingsman Anders Johansson i Anderstorp, berättar att ”efter Bernhardinas död hyrdes stugan först ut, men sedan använ- des den av Pappa för biredskap och att slunga honung i. Han hade sin bigård i trädgården med som mest upp till 50 samhällen.

Gert berättar vidare, att han och

hans bröder ofta var i stugan och att de bl.a. hittade en Bibel, tryckt 1794. ”Mitt intresse för Guds ord var påfallande redan i min ungdom och när vi röjde i stugan bestämde jag att ta hand om Bibeln och förvara den.” Gert har den kvar fortfarande. Han har i hela sitt vuxna liv ägnat sig åt att sprida Guds ord genom Jehovas Vittnen.

”Sedan Farfar, Alfred Johansson, flyttat till Lyckåsen på andra sidan landsvägen, hade han några höns i den lilla kammaren längst t.v. på fotot och Pappa hade ännu längre fram t.o.m. ett par grisar i stugan. Jag var med om att täcka om taket med stickor på 1940-talet.”

Torpstugan följde med i försäljningen av Anderstorp 1961 och revs sedan efter några år.

Tomten är nu uppodlad men våren-sommaren 2009, när torpcirkeldeltagarna Ulla, Sonja och Olle inventerade väggropen intill, kunde de hitta gammaldags påsklilja, snöbärsbuskar, gökärt, buskviol, fläderbuske, kamomill, såpnejlika, stor blåklocka, kungsljus, jättebalsamin, johannes- ört, rödblära och åkervädd. Några av växterna är vildväxande men några härstammar säkert från Bernhardinas trädgård. Gert berättar: ”hasselbuskar växte i stor mängd från stugans västgavel och söderut utmed vägen. Fanns fortfarande på min tid”. Namnet Hässlet var alltså befogat.

”Svärds” Sörby 10:3 – från början ett torp under Amundsgård

Stugan som den troligen såg ut på Svärds tid i början på 1900-talet

(foto av oljemålning)

Första gången vi stöter på Amundsgårdstorpet i husförhörslängden är 1855. Torparen hette Anders Berndt Magnusson, född 1829 på torpet Högen i Vessige, gift 1852 med Anna Lovisa Mårtensdotter, född 1822 i Grimshult. De hade två söner: Emanuel f 1853 och Martin f 1855.

Familjen flyttade omkr 1857 till ett markområde under Pilagård och byggde där upp ett nytt torp, det som vi här kallar Anders Berndtstorpet.

1858 efterträddes de av torpare Sven Andersson, f 1808 med hustru Ingrid Andersdotter f 1814 i Årstad och 3 barn; Anna Kristina f 1849, Kierstin f 1854 och Bernhard f 1858. Sven dog 1867, 59 år gammal i vattusot. I bouppteckningen efter mannen fanns varken hus eller kreatur upptagna. Tillgångar 32 rdr och skulder 31 rdr. Hustrun och barnen fick lämna torpet och överfördes i kyrkoboken till ”socknens slut”, dvs de var utan fast bostad. År 1890 är Ingrid antecknad som fattighjon

1868–1872 heter torparen Nils Petter Gabrielsson f 1840 i Abild och hans hustru Beata Andersdotter, f 1843 i Årstad. På torpet föddes två barn; Gustaf Adolf 1869 och Amanda 1871. Nils Petter hade varit dräng i Amundsgård från 1863. Familjen flyttade till Snöstorp 1872.

Nästa torpare var Gustaf Adolf Carlsson, f 1847 med hustru Magdalena Andersdotter f 1843, båda från Västergötland. De hade två barn, när de 1873 flyttade till torpet från Abild:

Alma Salomina f 1870 och Hilma Teresa f 1873. Ytterligare 3 barn föddes på torpet: Johan Enock 1875, Alfrida Viktoria 1877 och Algot 1879. Familjen flyttade till Amerika 1884.

Nästa torpare heter Sven August Johansson f 1851 i Dagsås, gift med Bernhardina Albertina Zakrisdotter, f 1857 i Vinberg. De flyttade in från Veneberg 1884 och lämnade torpet 1892, när de flyttade till Asige. På torpet föddes två barn Johan Alfred 1885 och Anna Josefina 1888.

Sven kallades ”Svärjare-Sven”. Herman Lundsgård har skrivit så här om honom och stugan i Hallandsbygd 1969–1970 i artikeln ”Svärjare-Svens höna”.

”De som färdas mellan Vessigebro och Sörby har kanske lagt märke till ett nästan nedfallet torpställe invid vägen. Det är det sista av de så kallade Åsatorpen, som nu skattar åt förgängelsen. Där bodde en gång under förra århundradet en torpare, som gick under benämningen Svärjare-Sven. Vad han hette i kyrkböckerna minns väl ingen, men öknamnet talade för sig själv.

Svärjare-Sven var byns dåtida veterinär. När korna fram på vårvintern blev modstulna, brukade han bota dem på så sätt att han skar ett hack i svansspetsen och band en vitlöksklyfta i hacket. På så sätt fick han korna att vifa med svansen, och då såg de genast kryare ut. …….

Och så fortsätter berättelsen, eller rättare skrönan, i samma stil.

Under torpets bara drygt 35-åriga historia hade 5 torparefamiljer kommit och gått. Varför stannade de så kort tid? Var försörjningsmöjligheterna för dåliga på torpet? Var bondens villkor för hårda? Var husen för dåliga? Vi vet inte.

Det går inte att utläsa av kyrkoböckerna vem som bodde på torpet under åren 1892–1903, men Amundsgård hade många pigor och drängar och även s.k. inhyseshjon, så det stod nog inte obebott. Kanske torpet upphörde att vara torp nu och stugan hyrdes ut med bara en liten trädgård? Det vet vi inte heller, men vi vet att år 1903 flyttade stenarbetaren mm Carl Alfred Svärd in med hustru och 7 barn och sedan är torpet/stugan i deras familj till 1942.

1903–1942

Carl Alfred Svärd född 1856- 08-24 i Södra Hestra död 1942 Brita Christina (Stina) Åsblom 1860-

05-17 i Ovansjö 1910

Barn: Karl Albert Basilius f 1882, Ernst Oden Napolion f 1884, Bror Gustaf Adolf f 1887, Signe Kristina f 1890, Per Viktor Hugo f 1893, Nils Torsten Valdemar f 1897, Anna Maria f 1898 d 1898, Anna Eleonora f 1900, Oscar Emanuel f 1904 d 1905.

Carl och Stinas dotterdotter Anne-Marie Svärd i Halmstad (Annas dotter) har skrivit en lång och fängslande berättelse om familjen Svärd. Hon berättar att Carl Alfred började som

stenarbetare och rallare vid järnvägsbyggen som 17-åring. Han arbetade bl a i Storlien och

Storvik. I Ovansjö i Gästrikland hittade han sin Stina, dotter till en frikyrkopastor. Carl Alfred beskrivs som en mörk ståtlig man med glimten i djupblå ögon och Stina var en vacker flicka med guldgula lockar. Efter många hinder och besvärligheter, föräldrarna ansåg att Stina skulle gifta sig med vicepastorn, kunde de så småningom bli ett par.

Det var svårt att få arbete och för att slippa svälta fick de flytta flera gånger, men 1903 hade de hittat en plats i Sörby, där de stannade, även om de hade en mycket fattig tillvaro också här. Carl Alfred fick ta de jobb som erbjöds i närheten och han inredde åt sig en liten smedja intill stugan. Stugan var ändå lite bättre än vad de var vana vid. ”Köket hade brädgolv och en stor järnspis med bakugn och tänka sig, i rummet fanns det korkmatta, vilken lyx! Vägg i vägg med köket fanns en grisstia och en loge och de hade en fin utsikt mot Lunnabergets mörkgröna skog!”

Stina led svårt av astma. Hon dog redan 1910 av lungsot, 50 år gammal

I bouppteckningen 1911 ser vi att familjen ägde 8 höns, värderade till 8 kronor. Man hade fiol, symaskin och väggur, tillsammans värda

23 kronor. En ”mindre smedja” värderades till 25 kronor.

1916 köpte Svärd husen på tomten; ett boningshus av trä med sticktak med 2 rum, kök och förstuga,

sammanbyggt med ett uthus. Med hjälp av

”ensittarlagen” kunde han 1927 också lösa in marken omkring sina hus, vilken han hade haft rätt att bruka i många år. Han fick betala 300 kronor för markområdet på 0,2050 ha.

Svärds stuga till höger, nya skolhuset och tröskverkshuset till vänster (bild från I Fagerlund)

Något om barnen: Fem av barnen reste till Canada och USA för att försöka få ett bättre liv;

Albert 1900, Gustaf 1905, Signe 1913, Per 1910 och Nils 1914. ”I Sverige är det bara de rika som klarar sig, alla andra lever i fattigdom och elände”.

Gustaf och Per flyttade sedan till Indien som missionärer. Per

”Sword”, död 1985, är begravd på Vessige kyrkogård. Ernst dog 1976 och Anna 1992 i Halmstad.

Svärd vid sin stuga (Bild från Kerstin på Heden)

Carl Alfred bodde kvar i stugan till sin död 1942, 86 år gammal. Vid hans död var fortfarande 4 av barnen bosatta utrikes. Den äldste sonen var död. I boupp- teckningen översteg skulderna tillgångarna.

Fastigheten värderades till 400 kronor.

Från 1934 hade Svärd en hushållerska Elfrida (Frida) Andersson, född 1884 i Vinberg.

Frida var ogift men hade en dotter, Karin född 1917 i Vinberg, som blev fosterdotter hos Fridas syster Annie på gården Spången i Sjönevad.

Frida ärvde Svärds stuga och bodde kvar där till sin död 1952. Då var fastigheten taxerad till 1.000 kronor.

Ovan ett fotografi på Frida (bild från I Fagerlund)

Efter Frida bodde ”Dikare-Fredrik” i stugan ett par år, sedan lämnades den åt sitt öde.

Det är säkert många av oss som kommer ihåg den gamla grå stugan i skogsdungen mellan Hässlet och Sörby skolhus, som fick åldras och falla ihop i sin egen takt. Men påskliljorna blommar fortfarande i den forna trädgården och en krusbärsbuske, äpple-, päron- och körsbärsträd finns kvar (enl torpgruppens inventering 2009). Marken, där stugan låg, ägs nu genom arv av Fridas dotterdotterdotter Elisabeth Palm f 1959, som också ärvt gården Spången i Sjönevad.

Åsastugan –

,

Herman Lundsgård (1902–1980) kallade torparen för ”Prosten i Vreckavrau” i ramsan ”Villaägare i Vessige/Sörby på 1800-talet”. Är det någon som vet varför?

Torpet togs upp under Elias Anderssons tid på Lundsgård 7:2). Förste och ende torpare var Bengt Bengtsson, åbo på en av Lassagårdarna (gård 2) från 1801.

1834–1856

Bengt Bengtsson född 1780-12-22 i Lassagård

Johanna Brita Ingelsdotter 1768-09-24 i Dahlsgård? 1842

h2 Nilla Johansdotter 1793-02-04 1856

Det fanns tidvis en piga på torpet, kanske för att 1:a hustrun var ”vanför”. Hon dog 1842, 74 år gammal. Makarna hade fått 3 barn, men vid bouppteckningen 1842 var de alla döda.

Vid bouppteckningen 1842 togs upp ”1 Mann- och Ladugårds Länga” värd 20 Rdr, 1 häst och 2 kor, värda ca 63 Rdr. Tillgångar ca 114 rdr och skulder ca 40 rdr, varav ”husbondeskatten” ca 5 Rdr.

Änklingen gifte om sig 1845. 2:a hustrun flyttade in från Glassbacka i Ljungby. Hon blev 63 år gammal. Bengt antecknades bland fattighjonen efter 1856. Han dog 1863 på Slätter av ”ålder”, 82 år gammal.

Kanske låg torpet strax ovanför Svärds, där det nu finns en till synes malplacerad vattenpump bland granarna. Mats

Lundsgård berättar, att han som liten pojke fick cykla hit och pumpa upp vatten till kreaturen. Det var alltså betesmark här i slutet på 1960-talet.

Fröalyckan –

”Ett slags torp som skilde sig från dagsverkstorpen var förpantningstorpen. De uppstod som en följd av torparens strävan att erhålla säkrare besittningsgrunder. Förpantningstorpen innehades alltid på bestämd tid – vanligen 49 år. Återlösningsvillkoren gjordes emellertid så besvärliga och kostsamma att upplåtelsen i praktiken gällde för all framtid. Torparen erlade en rätt hög pantsumma vid tillträdet. Däremot var den årliga ersättningen till jord-ägaren i form av dagsverken och/eller pengar låg. Om jordägaren ville återta torpet efter förpantningstidens utgång skulle han återbetala pantsumman jämte ränta samt ibland ge torparen ersättning för gjorda förbätt-ringar, t ex odlingar och byggnader. Denna summa blev oftast så hög att jordägaren avstod från att inlösa torpet. Torparen fick härigenom säkrare besittningsvillkor, medan jordägaren från början på en gång erhöll ett större kontant belopp.”

Källa: Bygd och Natur: Josef Rydén

Enligt kontrakt den 10 september 1857 fick ”smeden Wälförståndige J.M. Algren och dess hustru Andrietta Algren” nyttjanderätt på obestämd tid till torplägenheten Fröalyckan med hus och ”ett geometrisk tunneland” (ca ½ hektar) jord för 555 Rdr 26 sk 8 öre. Marken tillhörde Sörby 4:8 Hovgård om 1/8 mtl, som Peter och Beata Cederberg sålt 1857 (trol.) till nämnde-man Gustaf Johansson i Sörby Hovgård. Något som är förvånande är, att det redan fanns hus till torpet! I beskrivningen till storskifteskartan 1821 förekommer namnet Fröalyckan, men att det varit ett torp före 1857 framgår inte av husförhörslängderna.

1857–1870

Johannes Ahlgren född 1826-02-22 i Torskinge Andrietta Jeremiasdotter 1832-04-02 i Asige

Barn: Hedvig Josefina f 1858, Anders f 1860, Elvira Maria f 1863 d 1866 av halssjukdom, Elvira Maria f 1866 d 1868 ”drunknade i en brunn” och tvillingarna Carl Malkolm f 1869 d 1870 och Elvira Alida f 1869.

Johannes var alltså smed. Han och Andrietta flyttade hit från Årstad. De fick 6 barn i Fröalyckan, men 3 av dem dog som små.

1870 transporterades kontraktet till skräddaren Salomon Bursell och hans hustru Petronilla Johansdotter. Då var Gustav Johanssons dotter Johanna Christina Gustafsdotter och hennes man Anders Pålsson Brolin ägare till 4:8.

1870 flyttade familjen Ahlgren till ett torp på andra sidan mossen, nära Berghem, som sedan kallades Jättastugan efter Andrietta eller ”Jätta”. Mannen flyttade efter några år till Amerika (”afviken till Amerika”) och lämnade hustrun och barnen kvar på torpet. 1905 flyttade Andrietta till Rävinge. (Läs om familjen i berättelsen om Jättastugan)

1870–1901

Salomon Emanuelsson Bursell född 1838-03-21 i Burseryd

Pernilla Johansdotter 1836-05-16 i Torup död 1876

h2 Anna Beata Toresdotter 1845-01-29 i Fagered 1887

h3 Augusta Charlotta Arvidsson 1848-03-18 i Ullasjö

Barn: Sofia f 1868, Johan Emil f 1871, Hilda Beata f 1873 d 1886 av lungsot, Selma, Johanna Potentia f 1880 d 1881, Theodor f 1882 d 1883 av kikhosta, Bernhardina f 1883 d 1883 av scharlakansfeber, Hilda Josefina f 1887 d 1887 av lungsot.

Salomon kom från Burseryd 1862 och Pernilla från Getinge 1867 till Lundsgård som dräng och piga hos Lars Landberg. De gifte sig och flyttade 1868 till Nackagård och sedan till Fröalyckan.

Salomon kallades nu torpare och skräddare, t.o.m ”den röe skrädddaren”.

Det berättas att när han köpte sin första symaskin höjde han priset för en kostym med 5 kronor för att kunna betala av på sin maskin. Det framgick av bouppteckningen 1876, att symaskinen värderades till 50 kronor, vilket visar att symaskiner var mycket dyra. Kon värderades till 45 kronor.

Salomon fick 7 barn med sina tre hustrur, men endast de två äldsta barnen levde till vuxen ålder. Hans två första hustrur dog båda av lungsot, 39 resp 42 år gamla.

I bouppteckningen 1876 tas bl.a. upp ”Ett tunnland från hemmanet nr 4 på 49 år förpantad jord, af hvilken förpantningstid omkring 30 år återstå, med derå uppförda en manhusbyggnad och en mindre

ladugårdsbyggnad, värderas till 790 kronor. En gammal smedja byggd intill öfriga byggnaderna, men på hemmanet nr 7 Sörbys jord, 10 kronor.”

Det fanns 1 ko i ladugården, värderad till 45 kronor. Det fanns mycket bohag och fordringar för ca 1.300 kronor. Det verkar som om hans verksamhet som skräddare gick bra. Behållning i boet ca 2.500 kronor.

1901 flyttade skräddare Bursell och hans 3:e hustru till Slöinge. Dottern Sofia dog 1915 i Getinge. Hon var då gift med Martin Nilsson f 1867 i Getinge, men de hade inga barn. Hennes broder Johan Emil vistades 1915 ”å utrikes ort”.

1901–1905

Severin Cederberg född 1849-04-05 i Årstad Josefina Vilhelmina Jansdotter 1850-05-30 i Gunnarstorp Barn: Carl Fredrik f 1883, Oscar Vilhelm f 1887, Vilhelmina f 1892

Familjen kom från Varberg. Severin kallades arbetare. 1905 köpte de en liten gård i Lunnabohl och flyttade dit. 1918 flyttade de till en fastighet i Korndal (”Gröna huset”), där det sägs att familjen hade läskedryckstillverkning på 1920-1940talet (källa hembygdsboken). Läs mer om familjen i dokumentationen om Öfvre skogsbygden i Vessige.

Därmed upphörde torpet Fröalyckan. Som framgått tidigare, är det oklart hur lång tid torpet existerade. På gåramålningen i berättelsen om Sylagård kan vi ana hur det såg ut här i början på 1900-talet.

Det vi vet är, att Nils och Carolinas stuga byggdes 1885, att den nya vägen till Vessigebro var klar 1902, att den som sist bodde i Bursells hus flyttade därifrån 1905 och att skolhuset byggdes 1923.

Utsnitt ur gåramålningen

När man studerar handlingarna för den nya skoltomten, verkar det troligt att boningshuset var placerad ungefär där den nya småskolan byggdes upp 1923. Se kartskisser nedan.

Husgrundsresterna strax ovanför skolhustomten är från Ahlgrens smedja, som enl en bouppteckning 1876 låg på Lundsgårds mark. Det ser ut att ha varit en stor smedja och man har använt stora stenbumlingar till grunden.

Stugan under Hovgård - Sörby 4:11

Första gången stugan nämns i en husförhörslängd är 1885, då Nils Persson och hans hustru Carolina Öberg flyttade dit. De hade gift sig 1884. Nils var då dräng i Nackagård och

Carolina, som 1876 anställts som småskollärarinna i Vessige kommun, bodde i Fogdagård.

Enligt efterforskningar av nuvarande ägare av fastigheten har Nils själv byggt stugan 1885.

Han arrenderade några markområden runt stugan av Hovgårdsbönderna.

1885–1944

Nils Bernhard Persson född 1858-08-24 i Nackagård död 1935

Carolina Öberg 1860-03-31 i Köinge 1944

Barn: Agnes Maria Charlotta f 1885 d 1887 av scharlakansfeber, Karl Axel Maurits f 1887, Ester Maria Potentia f 1890 d 1913 av lungsot, Tekla Wilhelmina f 1894, Alice Nathalia f 1896, John Yngve Daniel f 1900 d 1911 av hjärnsjukdom, samt Alice Natalias barn uä: John Evald f 1918 och Helge Lennart f 1921, fostersöner hos Nils och Carolina.

Nils Persson och Carolina Öberg. Bild av okänt datum, den skulle kunna vara från vigseln 1884. I så fall var han då 26 år och hon 24.

Nils var son till Pehr Nilsson och Kathrina

Berthilsdotter i Stugan vid Nackagård. Carolina var äldsta barnet i en torparfamilj i Köinge. Redan 1875, 15 år gammal, avlade hon examen som småskollärarinna och året efter anställdes hon av Vessige kommun på en ambulerande lärartjänst, dvs hon flyttade sin undervisning mellan de olika byarna. Snart fick hon dock ett skolhus i Sörby, som byborna själva byggt upp. (Läs om skolan i artikeln ”Sörby småskola – glimtar ur en byskolas historia” i Hallandsbygd 2014–2015).

Carolina Öberg med en skolklass omkr 1911.

Flickan längst till höger är hennes dotter Ester.

Pojken längst fram är Rolf i Nacka-gård f 1903, t.v. om honom Gunnar i

Hovgård f 1904, den ljuslockiga flickan är Carin på Heden f 1903 och nr 3 bakre raden är Herman Lunds-gård f 1902, flickan närmast Carolina Öberg är Märta Albrektsson

(Bild från hembygdsboken,

namnuppg. av Gunnar i Hovgård via Margareta Kristensson)

Carolina var en ovanlig lärarinna på det sättet att hon gifte sig och bildade familj, vilket inte var vanligt på den tiden. Makarna fick 6 barn,

men två av dem dog som små. Äldsta dottern utbildade sig till småskollärarinna och tjänstgjorde i Långaryd i Småland, när hon blev sjuk och flyttade hem 1912. Hon dog några månader senare av lungsot bara 23 år gammal.

Våren 1889 reste Nils till Amerika, kanske för att tjäna ihop en slant till sin familj. Han

kom tillbaka i november 1890. Nils kallades först arbetskarl i kyrkoböckerna, men fr.o.m omkr 1900 husägare.

Nils och Carolinas stuga mellan gamla härads-vägen (t.v.) och nya landsvägen till Vessigebro, som var klar 1902. Till höger om stugan bodde tidigare smeden Ahlgren, skräddare Bursell och arbetskarl Severin Cederberg med familjer.

Längre upp låg Soltorpet, där Tensia från Sylagård byggde sig en stuga 1901. Den lilla röda byggnaden högst upp kan vara Ahlgrens smedja. På tomten till höger byggdes det nya skolhuset 1923. Till vänster ”tröskverkshuset”, där byns gemensamma tröska förvarades, när den inte var ute på gårdarnas logar. (Bilden är ett utsnitt av en

gåramålning från början av 1900-talet. Se hela målningen under Sylagård)

Familjen Persson framför sitt hus omkr 1905.

1916 avgick Karolina från sin tjänst med 450 kronor per år i pension. Hon var då 55 år gammal och hade hunnit med nästan 40 års tjänstgöring. Hon var tydligen en mycket uppskattad lärarinna. Många år senare, inför firandet av folkskolans 100- årsjubileum föreslogs, att hon skulle tilldelas Patrio-tiska Sällskapets guld- medalj av första storleken på grund av synnerlig plikttrogenhet och duglighet i sitt arbete.

Från 1930 står Nils Persson som lagfaren ägare till bl.a. fastigheterna 4:11-4:14, som bildats enligt ensittarlagen genom avstyckningar från Sörby 4:5, 4:10, 4:6 och 4:8, små

markområden på mellan 0,079 och 0,0185 ha.

Ensittarlagen, en lag tillkommen 1918, enligt vilken innehavare av eget hem på ofri grund under vissa förutsättningar kunde friköpa marken även mot markägarens vilja (enl uppslagsverk N.E).

Carolina och Nils, troligen efter att marken friköpts 1930/31.

Observera loftet ovanför ingången till huset.

Nils blev 77 år gammal och Carolina 84 år.

I bouppteckningen efter

”lägenhetsägaren” Nils Persson

1935 tas upp fast egendom för 1.700 kronor. En väldig massa fastighetsbeteckningar räknas upp:

4:11-4:14, 8:22-8:24. 11:22-11:23, 12:4.

Enligt fastighetsregistret fick han lagfarter 1930-1931 enligt ensittarlagen till de här små jordbitarna.

Det rörde sig om torvlotter eller torkplatser till gårdarna. Mossen ligger ju strax intill.

I bouppteckningen efter änkefru Karolina Persson 1944 tas den fasta egendomen upp till 2.000 kronor.

I båda uppteckningarna nämns, att sonen Karl Axel Maurits var bankvaktmästare i Falkenberg, Tekla var gift med järnarbetare Leander Johansson i Göteborg och Alice med kvarnarbetare Johan

Andersson i Falkenberg.

Lagfarterna, som nämns ovan övergick till sonen Karl Nilsson (1887–1963) efter arvskifte 1950 och till hans son Hasse Nilsson (1928–2013), kontorschef vid Bayer Kemi Sverige AB, efter arvskifte 1979. Det gjordes en del tillbyggnader på huset 1953.

Så här ser den lilla röda stugan ut idag, fint renoverad och tillbyggd

Vackra ting, som finns kvar från Nils och Carolinas tid:

Ett juleträd och en

gungstol

Fragment av en tapet, klistrad på en tidning från 1896

Stabbatorpet / Stabbagapet / Stabbagården

- torp och statarbostad under Sörby 2 Pilagård, senare Veneberg

Stabbatorpets historia sträcker sig åtminstone tillbaka till år 1864. Då tror jag, att jag hittat den förste torparen där. Stabbatorpet, som kallades Stabbagapet i husförhörslängden 1895 och så än idag ibland, låg under Pilagård 1864. Lilliehöök och hans efterträdare bröderna Puggaard på Hjuleberg köpte mark och gårdar i Sörby, bl a Pilagård, under perioden 1841–

1873 och lade fastigheterna under egendomen Weneberg.

1864–1901

Carl Petter Christiansson född 1833-02-29 i Årstad Anna Beata Johansdotter 1841-03-20 i Torup

Barn: Carl Johan f 1862, Johanna Charlotta f 1864, Anna Wilhelmina f 1866, Hedvig Matilda f 1868, Anders Emil f 1870, Ferdinand f 1872, Christina och Otto f 1874, Otto

d 1874, Teodor Leander f 1876 d 1889 i vattusot, Tekla Nikolina f 1879, Petter Konrad f 1881, Wilhelm Sigfrid f 1885

Carl Petter var son till Christian Christensson och Johanna Bengtsdotter, från 1855 torpare på Höjden. Carl Petter och Anna Beata flyttade från ”Stabbagapet” 1901 till Nedre Möllan, där de i församlingsboken kallades ”utfattiga hyresgäster”, men de lyckades ändå bli husägare i Kärreberg, Alfshög 1905. Båda dog i Kärreberg nr 1 år 1914.

Något om barnen: Anders Emil flyttade till Amerika 1887, Christina 1890 och Tekla Nikolina 1898. Det framgår av bouppteckningen efter fadern 1914, att alla tio barnen vistas ”Å utrikes ort”. Jag gissar att de då alla utvandrat till Amerika.

1901–1903

Samma dag som Christianssons lämnade Stabbagapet flyttade statardrängen Manfred Olsson f 1878 i Blekinge in med hustru och två barn. De flyttade redan 1903 vidare till Slöinge.

Stabbagapet nämns därefter inte i kyrkoböckerna. Känt är ändå, att nedanstående

statarfamilj bott i denna eller stugan strax intill, kanske från år 1914 när Erik och Anna gifte sig och ända fram till Eriks död 1953. Anna dog 1958, hon bodde då i sin dotters familj.

1914–1953

Erik Gotthard Nilsson född 1894-10-01 i Värö död 1953 h Anna Bernhardina f Johansson 1890-12-31 i Asige

Barn: Nils Artur f 1914, Elsa Gunhild f 1921

Erik var son till statardräng Nils Petter Hansson f 1864 i Värö och Anna dotter till torpare Aron Johansson på Höjden

Något om barnen: Vid folkräkningen 1980 bodde sonen Nils i Alfshög tillsammans med hustrun Alice, f 1922 i Drängsered. Nils dog 1984 i Alfshög och Alice 2005 i Falkenberg. Dottern Elsa var gift med

lantbrukare John Johansson i Hovgård 4:8.

Den gamla torp- och statarstugan tillhör fortfarande Venebergs gård och hyrs ut.

Råmärket –

(råmärke = gränsmarkering, i det här fallet mellan byarna Sörby och Vessige)

1854–1915

Bengt Magnus Mårtensson född 1807-07-20 i Högen död 1867

Pernilla Johansdotter 1803-12-22 i Årstad 1891

Barn: Pernillas dotter uä Johanna Beata f 1826, Johan Aron f 1829 d 1842 av drunkning, Martin Ludvig f 1831 d 1837 av förkylning, Johanna Katarina (Kristina) f 1833, August f 1837 d 1839 av smittkoppor, Augusta Matilda f 1840 och hennes uä son Alfred Severius f 1871, Johan Aron f 1842 och Josefina Carolina f 1847.

Bengt Mårtensson och Pernilla gifte sig 1828 och bodde först på Högen, torp under Pilse- gård i Vessige nedre by. Bengt övertog torpet efter fadern som dog 1829. Omkr 1840 flyttade familjen till torpet Berg, som också låg under Pilsegård, och 1854 till Råmärket.

Johan Martin Carlsson har berättat: ”Backstugusittarnas och även torparnas bohag var det enklast tänkbara. För att få plats för alla ungarna som de hade, särskilt gäller detta ”Tommen”, hans stuga uitgjordes av ett rum och kök och där bodde sex personer, Han hade placerat sängarna som utgjordes av enkla träbingar över varandra.”

August Bondeson har skrivit om Bengt Mårtensson på Vessige mosse i ”Marknadsgubbar på Sjönevad”. Bengt tillverkade klavar och kryckekäppar, som han sålde på Sjönevads

marknad.

Bengt Mårtensson dog 1867 av förkylning, 60 år gammal.

Av bouppteckningen 1867 framgår att dottern Johanna Kristina vistades i Danmark, att Augusta Matilda ”tjenar på Marielund” och att de andra två barnen bodde hemma. Det framgår också att de ägde ”De å stället befinteliga Mans- och Ladegårshus”, som värderas till 75 Rdr. I övrigt var boet mycket magert och de hade varken ko eller gris. I många år hade de antecknats som fattighjon i husförhörslängderna.

Från 1881 fick änkan Pernilla ekonomisk hjälp bl.a. till torvupptagning, 2 kr och 50 öre varje år. 1886 fick hon 5 kronor till sängkläder. I mars 1889 fick en ledamot i

kommunalnämnden i uppdrag att skaffa det nödvändigaste i kläder åt Pernilla, en annan att ”anskaffa två lintyg till ett pris af 2:67”. Pernilla dog 1891. Då beviljade kommunen extra bidrag i begravnings-kostnad, 16 kr 15 öre. Till Pernillas skötsel under hennes sista tid i livet hade beviljats ett bidrag med 3 kronor.

Del av kartan över skiftet av Norra Mossen 1880. Här är torpet Råmärkets byggnader utritade omgivna av Sörbyböndernas

torkplatser för sin torv. Den gröna linjen är gränsen mot Vessige by.

Vi ser också häradsvägen (Bygatan).

Något om barnen: Sonen Johan Aron stannade kvar på Råmärket. Johanna Katarina vistades i Danmark i 25 år, kom tillbaka 1883 som fattighjon och kommunalstämman beslutade att hon ”skall bo i fattighuset i Väby och månadtligen erhålla understöd”.

Augusta Matilda dog 1923, og, i fattighuset. Hennes son dog 1943, bosatt i Snöstorp.

Josefina Karolina flyttade till Danmark 1870 och finns sedan inte med i folkräkningarna.

Så här skrev August Bondeson:

”Viljen I höra på mer stollafora, så ge vi oss bort till Bengt Mårtensson på Vessige mosse eller Tumma-Bengten, som han kallas, för hans mor inte hade mer än en tumme. Här står han med sin klavaknippa på ryggen och de svart- bresade 1) kryckekäpparna under armen; för I mån tro, Bengt är den värste klavamakare och käppamakare, som finns i tre härader. Stor och bred är han och för resten folket lik och så lugn och trovärd ser han ut, som han aldrig hade kommit fram med ett enda osant ord. Och fast han är fattig som en lus, tar han ändå inte ett rundstycke för vad han talar om. Men det värsta är, att han stammar så anskrämligt.”

1) Svartbresade, svärtade med avkok på bresilja.

1884–1915

Johan Aron Bengtsson född 1842-12-04 i Högen död 1906 Anna Sofia Nilsdotter 1851-03-30 i Grimmared

Barn. Hustruns oä barn: Anders Carlsson f 1879 och Jenny Charlotta f 1882. Gemensamma barn: Anders Johan f 1884, Alfred Severius f 1886 och Nils Edvard f 1890.

Johan Aron och Anna Sofia, som var piga i Skattagård, gifte sig 1884. Johan Aron kallas arbetskarl i husförhörslängden. Johan Aron dog 1906. Vid folkräkningen 1910 bor

”torpareänkan” Anna Sofia och ”skomakeriarbetaren” (Anders) kvar i Råmärket.

Något om barnen: Anders Carlsson, som var dövstum, hade en besvärlig barndom. Han fick flytta mellan olika familjer som tog hand om honom mot betalning. 1882 åtog sig t.ex.

Bernhard Johansson i Sörby att ett år framåt försörja honom mot ett arvode av 32 kronor.

Han utackorderades ett år i taget. 1884 till Aron Larsson i Hålan. Vid auktionen i mars 1887 ville ingen ha honom. Senare fick han komma till Manilla, en skola för döva. Där blev han konfirmerad och fick också utbilda sig till skomakare. Under många år är han inskriven i Vessiges ”Obefintlighetsbok”, men 1916 vet man att han bor i Stafsinge och 1930 i Falkenberg. Han dog 1953 på S:t Laurentiihemmet i Falkenberg.

Dottern Jenny Charlotta flyttade till Amerika som 17-åring, kom tillbaka till Sverige efter 14 år och dog 1928 på Granhem, ogift.

Anders Johan och Alfred Severius vistades båda ”å känd ort i Amerika” enligt moderns bouppteckning 1922. Enligt bouppteckningar 1930 hade Alfred Severius förklarats död i december 1929 och Anders Johan i januari 1930 av häradsrätten. Deras bostadsorter eller omständigheter kring deras död framgår inte.

Nils Edvard köpte 1912 ett markområde intill Råmärket och byggde upp hus där till sig, modern och systern Jenny Charlotta. Läs mera om dem under Granhem.

Rester av grundstenarna på Råmärket Råmärket (överst) och Granhem vid häradsvägen

(ekonomiska kartan 1922)

Anm. Huvuddelen av dokumentationen framtagen och sammanställd av Bertil och Margareta Kristensson.

Granhem -

År 1912 köpte Nils Edvard Johansson 0,0321 hektar mark av Sigfrid och Hildegard Bram- stång, Lundsgård 7:2. Marken gränsade till torpet Råmärket under Pilagård och hade tillhört Lundsgård som torkplats sedan Norra mossen skiftades mellan Sörbyborna 1880. Priset för

marken var 35 kronor. Nils byggde upp ett bostadshus och en ladugård på tomten, och han själv, modern och halvsystern Jenny Charlotta flyttade dit från Råmärket, en flyttning på kanske 50 meter. Nils och Jennys farfar, torparen på Råmärket, hade fått öknamnet

”Tummen” och det namnet levde kvar genom åren, det blev både ”Tumma-Nils” och

”Tumma-Jenny”.

1912–1928

Nils Edvard Johansson född 1890-03-13 i Råmärket död 1922 modern Anna Sofia Nilsdotter 1851-03-30 i Grimmared 1922

systern Jenny Charlotta 1882-07-09 i Råmärket 1928

Nils dog i februari 1922 i lungsot på Lia sanatorium. Samma år fick modern Anna Sofia hjärnblödning och dog i oktober. Jenny bodde kvar på Granhem till sin död 1928. Hennes dödsorsak var blindtarmsinflammation.

I bouppteckningen 1922 efter ”lantbrukare Nils Edvard Johansson” värderas ”lägenheten Granhem” till 3.000 kronor. Han hade 1 ko, 45 höns och 2 får, värderade till 195 kronor och över 4.000 kronor på banken.

I Jenny Charlottas bouppteckning 1928 är hennes broder Anders Carlsson närvarande med sin gode man. Lägenheten Granhem taxerades till 3.000 kronor. Det fanns 1 ko, 1 gris och några höns. Bland skulderna fanns flera poster ”Skuld till jordägare i Sörby för arrende” och till Sigfrid Larsson för ”arbete under de senaste fem åren 1.500 kronor”. Hon och tidigare hennes halvbror hade förmod-ligen brukat arrenderad mark i Sörby. Brodern kallades ju också lantbrukare.

1929–1973

Albin Kristiansson född 1893-10-22 i Krogsered död 1976

Ida Teresia f Johansson 1894-11-11 i Krogsered 1969

Barn: John Arne Kristian f 1920, Ingrid Margit Elisabet f 1924, Anna Gertrud Josefina f 1927 och fostersonen Rune Ljungström f 1938.

Albin och Ida gifte sig 1919. De köpte Granhem på auktion i juli 1928 och familjen flyttade dit från Nedre Möllan i Vessige.

Albin arbetade som vägarbetare. 1949 fick makarna lagfart på ett lite större markområde genom avstyckningar från fastigheterna 6, 7 och 12 (jag gissar att det var små torkbackar för torv).

Dessutom arrenderade de en del tork- backar av några av Sörby-bönderna. Jag

kommer ihåg, att Albin kom hem till Familjen utanför sitt nya hem omkr 1928 Toras och betalade sitt arrende, det rörde

sig bara om några kronor.

Ingrid, Gertrud och Arne i skolåldern (bild från omkr 1935) Ingrid, Albin, Gertrud, Ida och fostersonen Rune omkr

1938 Gertrud med dottern Monica f 1955, Ida och Rune.

I

bakgrunden Albin (omkr 1958)

Arnes fru Berta med barnen Kristina och Bo, Ingrid med barnen Britt och Leif och ett litet lamm

Barnbarnen från Borås: Monica, Britt och Leif omkr 1963 (Bilder från

Monica Westmar)

Monica Westmar, Falkenberg har skrivit så här fint om sina morföräldrar och Granhem:

”På Granhem skapade Albin och hans Ida ett tryggt och kärleksfullt hem för sig och sina barn. Albin hade gått lantbruksskola och var mycket kunnig och intresserad av att odla. Där växte många olika slags frukter, bär och grönsaker, Ida hade gått hushållsskola på Katrineberg och kunde ta vara på allt. Eftersom de hade en ko, gris, får och höns var de nästan självförsörjande under många år. De hade ett arbetsamt men lyckligt liv på lilla Granhem.

För oss barnbarn var Granhem paradiset. På skolloven var vi ofta där. Det var spännande för oss stadsbarn med fåren och hönsen. På somrarna lekte vi kurragömma. Där fanns hur många bra gömställen som helst. Vintertid åkte vi skidor eller skridskor på mossen. När isen låg blank och grenarna hängde nedtyngda av snö var det som att åka i en sagovärld. Runt Granhem var det ett rikt fågel- och djurliv. Det betydde mycket för Albin och han lärde oss mycket. Vi fick höra om haren, tjädertuppen, ugglan och ¨Gammelräven¨. Alla fåglar kunde han namnen på och visste hur de lät. På kvällarna kom dragspelet och munspelet fram. Då lyssnade vi på Gamle Svarten, Kväsarvalsen och Svarte Rudolf han dansar. Ida skämde bort oss med sin goda mat och fulla kakburkar.

Vi barnbarn minns Albin och Ida på Granhem med värme och saknad.”

Ida blev 75 år gammal och Albin 83 år. Granhem såldes 1973 och Albin tillbringade de tre sista åren av sitt liv på Älvgården.

Något om barnen: Arne var bosatt i Varberg vid sin död 1989, Ingrid gift Nilsson dog 2004 i Falkenberg och Rune dog 1993 i Ytterby. Gertrud gift Jonsson dog den 17 mars 2018 i Falkenberg.

Från 1973 har tre familjer avlöst varandra med 2 år vardera på Granhem; först tecknaren Svend Otto Eilertsen, f 1939 i Danmark och fysiokemisten Jorun Backen f 1942 i Norge samt sonen Sören Krag f 1963. De kom från Morup och flyttade vidare till Falkenberg.

1975 flyttade Bengt Lennart Reis f 1955 i Ullared och Eva Carina Brinktell f 1955 i Veddige in. Paret kom från Ullared och flyttade tillbaka dit efter ca 2 år.

1977 flyttade renhållningsarbetare Bernt Inge Karlsson f 1955 i Morup in samt Carina Liselott Aronsson f 1958 i Göteborg med dottern Johanna Fredrika f 1976.

1979 ägdes Granhem av Widar Heikenberg f 1919 och Wanda Heikenberg f 1916. De behöll fastigheten i 4 år.

Granhem var utsatt för den häftiga stormen ”Gudrun” i januari 2005. De höga granarna runtom husen låg som ”plocke pinn” på och omkring bostadshuset och ägarnas bil. Huset klarade sig ändå ifrån ovädret med några spruckna takpannor.

Vi fortsätter på den gamla häradsvägen och kommer fram till platsen för de gamla torpen på Höjden

Torpen på Höjden -

I Vessige by genomfördes laga skiftet under åren 1829–1839. Enligt kartan från 1829 fanns vid den här tiden längs gamla häradsvägen över Rävdalsbjär ingen bebyggelse mellan bron över Lillån i Vessige och torpet Råmärket i Sörby men från och med husför-hörslängden för perioden 1838–1845 bokförs många familjer under Höjden. Flera är torpare men det finns också de som är antecknade som inhyses och fattighjon. Höjden tillhörde egendomen Weneberg, som då ägdes av Lilliehöök och hans efterträdare Christoffer Puggaard och senare Rudolf Puggaard på Hjuleberg.

På Generalstabskartan från 1872 finns fyra byggnader inritade nedanför Hylte (den nu skogklädda, på den tiden ljungklädda höjden med gravhögen Hylte Kärna på toppen). Det är svårt att utläsa av kyrkoböckerna om det är fyra torp eller om det också är någon backstuga. I varje fall bör två av bosättningarna vara torpställen.

Av kyrkböckerna framgår, att ett av torpen på

Höjden är från 1843. Torpstället sägs ha flyttats till motsatt sida av vägen och fått nya byggnader, förmodligen i början på 1900-talet. Detta skedde kanske efter ägostyckningen 1909, då Veneberg formades så som det är idag och då den siste torparen, Alfred

Johansson tillträdde gården. Torpets byggnader stod kvar till slutet av 1950-talet. De sista åren var torpstugan ett kärt tillhåll för en grupp realskole-ungdomar, som bl.a. tränade sig i att snickra, måla och tapetsera.

Stengrunderna finns fortfarande kvar liksom fruktträd, påskliljor och ett stort bestånd av krypande vintergröna. Av äldre torp/stugor på Höjden har vi inte funnit några rester.

1843–1854

Jöns Johan Andersson född 1817-10-01 i Tågarp h Petronella Pehrsdotter 1814-12-21 i Slättåkra

Barn: Peter Aron f 1841 d 1843, Peter Aron f 1844, Sven Gustaf f 1847, Johanna Beata f 1850.

Jöns Johan och Petronella kom till Höjden 1843 från Vinberg. De flyttade 1854 till Hagatorpet. Läs mer om familjen där.

1854–1897

Carl Larsson född 1831-12-02 i Långaryd död 1897

h Beata Johansdotter 1826-01-15 i Eftra 1879

h2 Anna (Mina) Britta Persdotter 1833-02-06 i Årstad

Barn: Lars Johan f 1853, Johanna Sophia f 1857, Josephina f 1860, Alfred f 1863, Severin f 1866 d 1870 drunknade i en källa, Carl Bernhard f 1871.

Carl Larsson flyttade till Vessige 1848 och gifte sig med Beata 1853. De tjänade båda i Amundsgård i Sörby innan de kom till Höjden. Beata dog 1879 av ”maginflammation”, 53 år gammal.

Av bouppteckningen 1879 framgår, att makarna ägde 2 kor och 5 får, värderade till 189 kronor.

Tillgångarna i boet uppgick till 613 kronor och skulderna 287. De hade en skuld till smeden Bursell på 75 kronor och en obetald arrendeavgift till Weneberg på 36 kronor. Andreas Andersson i Sörby 7 utsågs till de omyndiga barnens förmyndare.

Carl gifte om sig i september 1880 med Mina, som tjänade som piga i Hovgård. Han dog 1897 av kräfta, 66 år gammal. Mina flyttade till Kyrkobacken 1897, där hon dog 1913.

Av bouppteckningen 1897 framgår, att de tre sönerna ”vistades på utrikes ort”. I boet fanns 3 kor, värda 230 kronor. Behållningen i boet var 1.140 kronor, varav 230 kronor för 3 kor. Bland kläderna fanns bl.a. 6 kostymer!

Carl Larsson på Höjden

Något om barnen: Vid folkräkningen år 1900 var dottern Johanna Sophia gift i Jordsbacka, Okome, och Josephina gift 1898 med husägare Johan Aug Andersson f 1841, Korndal. Alfred var inskriven i ”obefintlig-hetsboken” sedan 1891, dvs. man visste inte var han befann sig. Oftast rörde sig om en Amerikavistelse i sådana fall.

Josephina på äldre dagar.

Hon blev änka 1913 och dog 1936 i Korndal

Carl Bernhard och Anna 1900

Yngste sonen Carl Bernhard reste till Amerika 1891 och återkom 1899. Året efter gifte han sig med Anna Charlotta Johansdotter, f 1870 i Tvååker och blev hemmansägare i Korndal.

Carl Bernhard Carlsson hade många förtroendeuppdrag i socknen, som framgår här.

Carl Bernhard och Anna med familj omkr 1915

1897–1918

Johan Aron Johansson född 1852-06-11 i Lassagård Anna Beata Johansdotter 1847-07-07 i Abild

Barn: Gustaf Alfred f 1882, Amanda Josefina f 1885, Carl Malcolm f 1887, Anna Bernhardina f 1890, Jenny Charlotta, Johan Ludvig

Aron var son till Johannes Albrektsson och Johanna B Isacsdotter i Sörby Lassagård. Aron och Anna Beata gifte sig 1876 och tog över torpet 1897. De flyttade då in från Asige med fyra barn. Åtminstone två barn hade då redan flyttat hemifrån.

År 1913 lämnade brukare Joh. Aron Johansson på ”Dagsverkstorpet no 5 Wessige Weneberg”, ägt av Albert Andersson, följande uppgifter om torpet:

Total areal 4,5 ha åker (allt täckdikat), ingen skogs- eller hagmark.

0,75 ha användes för höstråg, 0,75 ha för havre, 0,25 ha för blandsäd, 0,25 ha för potatis, 0,25 ha för foderbetor, 0,5 ha odlad jord för höskörd, 0,5 ha ren träda.

Följande djur fanns: 4 kor, 1 kalv, 2 gödsvin och 25 höns

Aron och Anna Beata bjuder på kaffe.

Troligen är det en av döttrarna med man och barn som är på besök.

(bild från Ingvar Johansson, barnbarnsbarn till Aron o Anna Beata)

Aron finns också med på auktionsbilden från 1915 längst bak i häftet.

Sonen Alfred tog över torpet 1918.

Då hade han köpt ett litet hus mittemot Dahlsslätt i Vessige till

sina föräldrar. Aron dog där 1923 och Anna Beata 1929.

Något om barnen: Amanda dog 1939. Hon var då hushållerska, ogift och hyrde en bostad i Sörby 4. I hennes bouppteckning uppges att systern Jenny Charlotta var gift Malmgren i Halmstad, Anna gift 1914 med Erik Nilsson i Stabbatorpet, Johan Ludvig var död och Carl Malcolm vistades i Amerika.

1918–1947

Gustaf Alfred Johansson född 1882-11-06 i Asige död 1947 Erika Matilda f Erlandsson 1878-09-18 i Askome

Barn: Ebba Alfrida f 1906, Agnes Tyra Margareta (Greta) f 1909, Kerstin Margit Ingegerd f 1910, Judit Sonja Gabriella f 1913, Inga Margit Elisabet f 1916, Kurt Erland Almer f 1920 Alfred och Erika gifte sig 1905 och tog över torpet omkring år 1918. Alfred hade dessför- innan hunnit med att arbeta som snickare i Halmstad och som ladufogde och fördräng på Venebergs gård i några år.

skogsdunge

Det var nästan ett helt nybyggt hus familjen flyttade in i. Dottern Inga, barnbarnet Ingvar Johansson och Holger Eriksson på Berg-hem har berättat var husen låg och hur de var inredda.

Enligt kartbeskrivning 1922 var torpet på 4,5 hektar mark. Inga har berättat, att arrendet för torpet var 2 dagsverken i veckan + 20

kvinnodagsverken per år. Vår och höst arbetade Alfred mot betalning på gården hela veckorna. Torpet fick han sköta på nätterna. Barnen gick i skola i Sörby (klass 1–2) och i Glostorp (klass 3–6).

Erikas mor, Albertina Gustafva Erlandsson, f 1845 i Askome, änka 1921, bodde under åren 1921–1937 tidvis på Höjden. Hennes make Emanuel hade varit kusk för

”herrarna vid Yngeredsfors kraft”.

Alfred och Erika med sin familj 1925 stående från vänster: Erika, Sonja, Alfred, Greta, Kerstin

sittande från vänster: Ebba, Erland, Inga (bild från Ingvar Johansson

Falkenberg, barnbarn till Alfred och Erika)

Enl SCB:s jordbruksstatistik 1944 för Höjden:

Torpare Alfred Johansson uppgav, att han ägde en radsåningsmaskin, hästhacka, slåttermaskin och hästräfsa på hjul. Det fanns varken vatten eller avlopp i boningshus och djurstallar. Det fanns el endast för belysning.

År 1947 dog Alfred Johansson och Erika flyttade till dottern Kerstin i Nedre Möllan och dog där 1955. Torpepoken på Höjden, som började runt 1840, var därmed slut.

Något om barnen: Ebba var bosatt i Skrea, död 1979 hennes barn: Ingvar f 1932, Arne f 1934, Birgit f 1939, Anita f 1945. Greta gift 1931 med Gustaf Robert Nilsson, jordbruks- arbetare, f 1898 i Morup. Son Tove f 1931 i Vessige. Greta död 2007. Kerstin gift 1931 med Rolf Klaesson, snickare, f 1907 i Svartrå, död 1989. Kerstin död 2006. Son Gert f 1931. De var bosatta i Vessige. Sonja gift med John Alvar Johansson, f 1914 i Falkenberg, död 1975.

Sonja död 1976. Makarna var bosatta i Älvängen. Inga död 2009 i Falkenberg, gift med Ejnar Sandberg, f 1917 i Morup. Erland gift med Kerstin Ingegerd f 1921 i Vinberg. Erland död 1994. Makarna bosatta i Tvååker.

Två suddiga bilder från 1950-talet när torpstugan fortfarande stod kvar. Av vattenspegeln finns inte mycket kvar nu, ängen är troligen dikad.

Bilder från Ingvar Venåker och Berit Karlsson (tidigare Nygård)

Så här ser platsen ut idag. Husen låg i bortre delen av bilden, innanför stengärdesgården.

Marken är nu täckt av vintergröna och på våren blommar påskliljor och blåsippor där

Övriga torpare på Höjden:

1844–1895

Anders Svensson född 1806-10-26 i Köinge död 1882

Anna Britta Christensdotter 1811-02-14 i Askome 1895

Barn: Sven August f 1832, Carl Aron f 1834, Christina Lovisa f 1836, Johanna Lena f 1840 med son Julius f 1864 d 1868, Lars Johan f 1844 d 1846, Lars Johan f 1848, Albertina f 1852