AKADEMIN FÖR HÄLSA OCH ARBETSLIV
Avdelningen för vårdvetenskap
Sjuksköterskors erfarenhet av att arbeta med inkontinensvård inom hemsjukvård och
särskilt boende :en scoping review
Författare: Micaela Forsbäck
HT 2021
Examensarbete, Avancerad nivå (magisterexamen), 15 hp Omvårdnad
Omvårdnad – Självständigt examensarbete Handledare: Magnus Lindberg
Examinator: Maria Engström
Sammanfattning
Bakgrund: Blåsdysfunktion orsakar lidande hos personen och är inte en del av ett naturligt åldrande. I åldersgruppen över 65 år beräknas 30–40 % av befolkningen i Sverige vara drabbade och många av dem får vård och behandling i hemsjukvård eller i särskilda boendeformer. Sjuksköterskan ska kunna göra en bedömning, planera och genomföra omvårdnad i partnerskap med personen som vårdas. Den äldre personen kan tro att urininkontinens är en del av ett naturligt åldrande och att det inte finns någon behandling att tillgå. Både livskvalitén och det dagliga livet påverkas i olika grad.
Syfte: Att översiktligt sammanställa forskningsstudier som berör sjuksköterskors erfarenhet av att arbeta med inkontinensvård inom hemsjukvård och särskilt boende Metod: Föreliggande studie är en scoping review. Artiklarna i föreliggande studie söktes i databaserna Cinahl och PubMed. Totalt resulterade sökningen i 7 artiklar som svarade på studiens syfte.
Huvudresultat: Det framkom i flertalet artiklar en strävan att bevara personens
värdighet och erfarenheter av att personen upplevde psykosociala problem. Teamarbetet ansågs vara av betydelse men det framkom olika upplevelser kring det.
Sjuksköterskorna beskrev olika erfarenheter av inkontinensskydd och inom särskilt boende beskrevs hinder att kunna individanpassa skydden.
Slutsats: Det har framkommit i föreliggande studie att sjuksköterskor har erfarenhet av att urininkontinens kan leda till stort lidande för personen som är drabbad och har stor inverkan även på andra delar i omvårdnaden. Kunskapen om att urininkontinens påverkar hela personen och att bedömning samt behandling av urininkontinens kan innebära ökad livskvalité och värdighet har framkommit i flertalet artiklar. Den personcentrerade vården kan öka livskvalitén för personen som har urininkontinens.
Nyckelord: blåsdysfunktion, sjuksköterskors erfarenhet, urininkontinens, äldre
Abstract
Background: Bladder dysfunction causes suffering in the person and is not part of a
natural aging. In the age group over 65, it is estimated that 30-40% of the population in Sweden are affected and many of them receive care and treatment in home health care or in Residential facilities. The nurse must be able to make an assessment, plan and carry out nursing in partnership with the person being cared for. The elderly person may think that urinary incontinence is part of a natural aging and that there is no treatment available. Both the quality of life and daily life are affected to varying degrees.
Aim: To summarize research studies that concern nurses' experience of working with
incontinence care in home care and special housing
Method: The present study is a scoping review. The articles in the present study were
searched in the Cinahl and PubMed databases. In total, the search resulted in 7 articles that answered the purpose of the study.
Main results: In most articles, an effort was made to preserve the person's dignity and
experiences of the person experiencing psychosocial problems. The teamwork was considered important, but different experiences emerged around it. The nurses described different experiences of incontinence protection and in special housing, obstacles were described to be able to adapt the protections to the individual
Conclusion: It has emerged in the present study that nurses have experience that
urinary incontinence can lead to great suffering for the person who is affected and has a great impact on other parts of the care as well. The knowledge that urinary incontinence affects the whole person, and that assessment and treatment of urinary incontinence can mean increased quality of life and dignity has emerged in most articles. Person-centered care can increase the quality of life for the person who has urinary incontinence.
Keywords: elderly, nurses experiences, urinary disorders, urinary incontinence
Innehållsförteckning
1 Introduktion ... 1
1:2 Att leva med blåsdysfunktion ... 2
1:3 Utredning av blåsdysfunktion ... 3
1:4 Behandling ... 4
1:5 Sjuksköterskans ansvarsområde ... 5
1:6 Teoretisk referensram ... 6
1:7 Problemformulering ... 8
1:8 Syfte ... 8
2 Metod ... 8
2:1 Design ... 8
2:2 Sökstrategi ... 9
2:3 Urvalskriterier... 10
2.4 Urvalsprocessen och utfall av möjliga artiklar ... 10
2:5 Dataanalys ... 10
2:6 Forskningsetiska överväganden... 11
3 RESULTAT ... 14
3.1 Teamet ... 14
3.2 Värdighet ... 16
3.3 Individuella inkontinensskydd ... 17
3.4 Psykosociala problem: ... 18
4 Diskussion ... 20
4.1 Huvudresultat ... 20
4.2 Resultatdiskussion ... 20
4.3 Metoddiskussion ... 24
4.4 Kliniska implikationer för omvårdnad ... 26
4.5 Förslag på fortsatt forskning ... 26
5 Slutsats ... 26
6 Referenser ... 27
7 Bilagor ... 33
1 Introduktion
Blåsdysfunktion orsakar lidande hos personen och är inte en del av ett naturligt
åldrande. Orsaken är oftast funktionsnedsättning eller bakomliggande sjukdom.
I åldersgruppen över 65 år beräknas 30–40 % av befolkningen i Sverige vara drabbade och många av dem får vård och behandling i hemsjukvård eller i Särskilda
boendeformer. Blåsdysfunktion beskriver flera olika problem såsom tömningsproblem, efterproblem och lagring av urin. Urinläckage och trängningar motsvarar begreppet urininkontinens och orsakar lagringsproblem (Socialstyrelsen, 2016). Exempel på olika typer av urininkontinens är trängningsinkontinens då läckage sker genom plötsligt akut behov av att tömma blåsan, läckaget kan variera från små skvättar till flera deciliter.
Ansträngningsinkontinens uppstår ofta vid fysisk aktivitet utan att personen känt någon trängning och kan variera i grad. Blandinkontinens innebär en blandning av
ovanstående. Funktionell inkontinens innebär att fysisk eller kognitiv oförmåga som hindrar personen att kunna ta sig till toaletten (SBU, 2013).
Det naturliga åldrandet innebär åldersförändringar som blir mer påtagliga ju äldre personen blir. Flertalet kroppfunktionsnedsättningar påverkar blåsfunktionen vilka är synen, mobiliteten och kognitiv förmåga. Synen kan tex innebära svårigheter att urskilja var toalettstolen börjar speciellt om badrummet är vitt. Mobiliteten är förmågan att resa sig och sätta sig, gångförmågan samt balans och gånghastighet vilka är viktiga för att nå toaletten i tid. Den kognitiva förmågan försämras med åldern och är inte detsamma som en begynnande demens. Detta kan kallas det psykologiska åldrandet vilket innebär att det tar längre tid att ta emot och lagra information. Den kognitiva förmågan behövs för att kunna tolka signalerna från urinblåsan när den behöver tömmas (Frederos,
Hellström, Lauritzen och Stenzelius, 2019).
Det bedöms att personalens kompetens inom vård och omsorg gällande blåsdysfunktion behöver utvecklas för att utvecklingen inom området ska stärkas (Socialstyrelsen, 2016). Vidare beskrivs att tidsbrist och att den äldre har stora omsorgsbehov kan ses som orsaker till att patienten inte får hjälp med att komma till toaletten vilket bidrar till urininkontinens (SBU, 2013). Oavsett ålder har en person med blåsdysfunktion rätt till utredning och behandling (Frederos et al. 2019).
Det beskrivs att den äldre personen kan tro att är en del av ett naturligt åldrande och att det inte finns någon behandling att tillgå (Vethanayagam et al. 2017). I visa fall kan urininkontinensen påverka personen så mycket att personen inte kan bo kvar hemma (Kristiansen et al.2011).
1:2 Att leva med blåsdysfunktion
För de som är drabbade av blåsdysfunktion påverkas både livskvalitén och det dagliga livet i olika grad. Exempelvis en ständig rädsla för läckage och att det syns men också att det ska lukta vilket kan hindra personen från aktiviteter med konsekvensen av social isolering (Esparza, Tomás & Pina-Roche, 2018; SBU, 2013). Men också känslor av skam och rädsla för läckage nattetid (Albers-Heitner et al ,2011; Drennan & Cole, 2019). Vidare beskrivs att personen innan utomhusaktiviteter ibland gör en kartläggning av var toaletten finns och anpassar aktiviteterna utefter det (Drennan & Cole, 2019).
Trötthet och urininkontinens är också starka riskfaktorer för fall i hemmet (Hedman, Fonad & Sandmark, 2013).
Om bemötandet från sjukvårdspersonalen är stöttande och förstående i stället för dömande beskrivs att personen har lättare att prata om sin urininkontinens (Esparza, Tomás & Pina-Roche, 2018; Kohler, Mayer, Kesselring & Saxer, 2018,).
Även närstående påverkas om personen inte klarar eliminationen av urin och det kan ibland vara avgörande om en närståendevårdare ger upp (Frederos et al. 2019).
Anhörigvårdare berättar inte alltid för sjukvårdspersonalen om deras anhörig har problem med inkontinens då de vill skydda sin anhöriges värdighet (Drennan, Cole &
Iliffe, 2011).
För personer med urininkontinens som fick hemsjukvård upplevde flertalet medel till signifikant påverkan på livskvalitén och störst var det bland dem som också hade någon kronisk sjukdom (Cubukcu, 2019). Urinläckage ökar också graden av depression och ångest hos personer med urininkontinens ibland till den graden att de inte ser någon annan utväg än att inte vilja leva (Toye & Barker, 2020). Inom äldrevård som har specialiserade sjuksköterskor sågs en lägre grad av depression och urininkontinens hos personer som fått hjälp med blåsdysfunktion har fått bättre livskvalitet (Frederos et al.
2019). Det beskrivs även hur patienter som fått stroke framförde önskan att få gå på toaletten för att få fortsätta vara kontinenta (Pentecost et al. 2020)
1:3 Utredning av blåsdysfunktion
Oavsett ålder och kön är det viktigt att erbjuda en basal utredning till alla med
blåsdysfunktion. Då kan också medicinska skäl uteslutas och identifiera bakomliggande orsaker (Nikola, 2017). Men det är få äldre som utreds och diagnostiseras och får då inte lämplig behandling (Frederos et al. 2019).
Det är vanligt att det är sjuksköterskan som ansvarar för att utreda och behandla personer med blåsdysfunktion (Nikola, 2017; Socialstyrelsen, 2016).
Till en basal utredning ingår status vilket innebär att den enskilde själv får berätta om sina symtom och besvär, har personen kognitiv svikt kan vårdpersonal eller anhöriga vara behjälplig. I anamnesen kartläggs blåstömningsmönstret och det kan ingå urinmätning som ger dygnsvolym urin och blåstämning. Läckagemätningen ger fakta när inkontinenshjälpmedlet ska förskrivas och även dryckesmängd och residualurin kan ingå (Nikola, 2017).
Men i en utredning ingår alltid frågor som berör livskvalitén. En vårdande
kommunikation syftar till att visa förståelse och stöd vilket då kan bidra till att patienten öppnar upp sig och vill pratat om sina problem (Andersson, 2019). Det beskrivs att personer med urininkontinens sällan pratade med de grundutbildade sjuksköterskorna om sina besvär. Om så var fallet upplevde många att då pratade sjuksköterskan mestadels om inkontinenshjälpmedel och nämnde inga andra behandlingsalternativ (Albers-Heitner et al. 2011).
Vidare beskrivs hur sjuksköterskor inom akutvård på sjukhus har erfarenhet av att patienter kan bli diagnostiserade med urininkontinens redan efter en episod av läckage (Dingwall & Mclafferty, 2006).
1:4 Behandling
När behandling sätts in hos äldre skiljer den sig inte mycket från andra vuxna men hänsyn bör tas om kognitiv svikt eller och funktionell förmåga brister. När det gäller personer med kognitiv svikt är principerna detsamma men kan vara svårare. Dock visar forskning att det går att träna kognitivt nedsatta personer och få mycket goda resultat (Frederos et al, 2019).
Behandling kan vara toalettassistans vilket har som syfte att hjälpa äldre att återfå eller behålla sin kontinens.
Toalettassistans kan dels vara vaneträning vilket innebär att toabesöken är individanpassade utifrån personens behov och sker på planerade klockslag.
Uppmärksamhetsträning som omvårdnadsåtgärd kan användas när personen kan be om hjälp att få gå på toaletten eller att personen kan gå själv samt kan lära sig känna blåsfyllnad. Signaler som personalen kan uppmärksamma är om personen börjar bli orolig då kan personalen påminna eller följa med personen till toaletten.
Uppmärksamhetsträning bygger på uppmuntran och påminnelse samt repetition och inlärning. Toalettassistans kan också innefatta schemalagda toalettbesök och används när det ej fungerar med ovanstående. Detta skiljer sig från vaneträning då personen får hjälp till toaletten vid förutbestämda klockslag på två eller fyra timmars mellanrum ofta kopplat till måltider (Nikola, 2017)
En litteraturöversikt av Roe, Flanagan och Maden (2015) beskriver att toalettassistans och då främst uppmärksamhetsträning tillsammans med inkontinensskydd är en konservativ behandling av äldre i inkontinensvård som beskrivs som effektiv.
SBU (2013) beskriver att för sköra äldre som inte själva kan ta sig till toaletten pga exempelvis nedsatt rörlighet eller kognitiv svikt är personalens kunskap och
engagemang viktigt för att personen ska kunna vara kontinent. Då underlättar toalettassistans eller uppmärksamhetsträning för personen att komma på toaletten.
Som komplement kan inkontinenshjälpmedel användas men Lauritzen och Lindehall, (2019) betonar att inkontinensskydd inte är någon behandling utan avsedda för att skydda vid läckage och för de flesta är inkontinensskydd ett alternativ innan utredning och adekvat behandling kan erbjudas. Men vissa patienter kanske inte orkar med någon större utredning men tex läckagetest som vägledning kan göra valet av produkt enklare.
Det är Socialstyrelsens förskrifter SOSFS 2008:1 som är stöd i förskrivningsprocessen för sjuksköterskan.
När ett hjälpmedel förskrivs innebär det att det ska användas av en namngiven patient.
Socialstyrelsen beskriver att i förskrivningsprocessen ingår utprovning, anpassa och välja lämplig produkt, vid behov special anpassa, informera patienten och eventuell närstående samt vid behov träna och följa upp och utvärdera. Men att det är möjligt att olika hälso-och sjukvårdspersonal som kan ansvara för ett eller flera steg i processen.
1:5 Sjuksköterskans ansvarsområde
Omvårdnad är den specifika kompetensen för den legitimerade sjuksköterskan och innebär både patientnära arbete som ska grunda sig i en humanistisk människosyn och även vetenskapligt kunskapsområde. Det beskrivs sex kärnkompetenser för den legitimerade sjuksköterskan vilka är ledarskap och pedagogiska insatser i omvårdnadsarbetet, säker vård och informatik, evidensbaserad vård,
förbättringskunskap och kvalitativ utveckling, samverkan i team samt personcentrerad omvårdnad. Sjuksköterskan ska kunna göra en bedömning, planera, genomföra och i partnerskap med personen som vårdas också utvärdera omvårdnaden. Dokumentationen ska också innehålla en helhetsbild av personens hälsotillstånd samt visa personens delaktighet i de planerade och genomförda insatserna (Backman & Evardsson, 2020).
Det har dock beskrivits av undersköterskor och vårdbiträden upplever en slags hierarki där sjuksköterskan främst gör administrativa sysslor och inte deltar i den direkta omvårdnaden. Omvårdnaden kring inkontinens anses också fortfarande vara något av mindre värde (Ostaszkiewicz, Connell & Dunning, 2016b).
Det beskrivs att undersköterskor och vårdbiträden ser att ett bättre samarbete och ökad kommunikation med sjuksköterskan är faktorer som förbättrar teamet och minskar arbetsbördan (Mather & Bakas, 2002). Sjuksköterskor som arbetar inom äldrevården kunde uppleva att de var gruppledare men då de inte deltog i den direkta omvårdnaden var det svårare att diskutera eller fråga om råd i det dagliga arbetet. De var tvungna att lita på personalens erfarenheter och kompetens när de bedömde patientenen (Carlson, Rämgård, Bolmsjö & Bengtsson, 2014).
Det har beskrivits att sjuksköterskestudenter inte har insikt om att urininkontinens påverkar patientens psykosociala liv negativt (Hutchings & Sutherland, 2014).
Dock beskriver Luo, Parry, Huang, Wang och He (2016) att även om kunskapen om urininkontinens var låg så sågs en positiv attityd till omvårdnadsområdet.
Det är också sjuksköterskans som har förskrivningsrätt och som ansvar att
förskrivningsprocessen följs vid utprovning av inkontinenshjälpmedel då den är en medicinskteknisk produkt (Socialstyrelsen, 2008). Det är viktigt att komma ihåg att för vissa personer kan inkontinensskydd höja livskvalitén men hos andra kan det kännas som att ingen bot finns och ger upp (Lauritzen & Lindehall, 2019).
Sjuksköterskor som arbetar med äldre på sjukhus anser att urininkontinens är
oundvikligt hos äldre och att erbjuda patienten inkontinensskydd sparade tid och var bekvämt samt att det var sällan en bedömning kring inkontinens gjordes (Colborne &
Dahlke, 2017). Tidigare litteraturöversikter av Roe, Flanagan och Maden (2015) har gjorts inom området och har visat att patienter och anhöriga önskar att vara delaktiga och involverade i beslutet av sin inkontinensvård. I litteraturöversikten av Colborne &
Dahlke (2017) beskrivs hur sjuksköterskor på olika avdelningar på sjukhus uppger bristande kunskap om urininkontinens men att ökad kunskap var något som
efterfrågades av sjuksköterskorna. Det framkom också hur bristande bedömning innebar olämpliga kontinensstrategier vilket kunde leda till smärtsamma hudutslag för patienten.
1:6 Teoretisk referensram
Personcentrerad vård
Partnerskapet mellan den person som behöver insatser inom hälso-och sjukvården ses som det mest centrala i personcentrerad omvårdnad. Den egna berättelsen kring sin upplevelse är av största vikt för att personen ska ges inflytande på riktigt (Backman &
Evardsson, 2020).
En omvårdnad som är personcentrerad innebär en strävan att bibehålla en persons personlighet trots att funktionerna sviktar. Vården som ges bör utgå från personens individuella behov (Edberg, 2020). Ett personcentrerat förhållningssätt inom
äldrevården ökar vårdkvalitén och även mer individuell inkontinensvård ges med det förhållningssättet (Wijk, 2018).
Det beskrivs ett ramverk för personcentrerad omvårdnad som främst används till vården av äldre personer. Fem huvudkomponenter beskrivs vilka är samhällsperspektiv,
förutsättningar för personcentrerad vård, vårdandets sammanhang, personcentrerade processer och personcentrerat resultat.
Samhällsperspektivet innefattar attityder och normer men också tillgången till kompetens inom vården och styrning. Hur vården organiseras har betydelse för vilka möjligheterna är att arbeta personcentrerat.
Förutsättningar för en personcentrerad vård berör personalens hängivenhet, egenskaper men också medvetenhet om sina egna värderingar.
Vårdandets sammanhang innebär medarbetares möjlighet till delat beslutsfattande och samarbetet mellan olika professioner. Men också förändringsbenägenhet och en
stödjande organisation.
De personcentrerade processerna innebär att utgå från den äldres värderingar, en medveten närvaro och holistisk omvårdnad hos personalen.
De personcentrerade resultaten innebär involvering och en känsla av välbefinnande samt en helande vårdkultur (Edberg, 2020).
En miljö som är personcentrerad ska bidra till hälsa och möjligheten att få använda sina resurser som finns kvar. Utgångspunkten ska vara personliga behov samt möjliggöra egna önskemål (Wijk, 2020).Råd och information vid inkontinens uppskattas av patienten och att det ger ett ökat värde till den allmänna omvårdnaden (Albers-Heitner et al. 2011).
Respekt för individens värde och värderingar är centralt för personcentrerad vård.
Men det förutsätter en tydlig bild av vilka vårdtagarnas värderingar är och det är personens individuella upplevelse av sin situation som ska vara vägledande för vården och omsorgen som ges. En förutsättning är att organisationen och strukturen stödjer att relationen mellan personal och vårdtagare får fördjupas (Edberg, 2020).
1:7 Problemformulering
Flertalet studier visar på att urininkontinens påverkar flera delar av livet och bidrar till upplevelse av ohälsa. Inkontinensvård är mer än rätt utprovat inkontinenshjälpmedel då det innebär stor påverkan på många delar i livet. Sjuksköterskan är viktig i
omvårdnaden av inkontinens då denne också är arbetsledare inom omvårdnadsområdet.
Att som patient bli lyssnad på och att få den hjälp som denne har rätt till är av största vikt för en god livskvalité och ett personcentrerat förhållningssätt. Att sammanställa sjuksköterskors erfarenhet gällande inkontinensvården kan ligga till grund för framtida förbättringsarbete vars mål är att öka livskvalitén och delaktigheten för patienten men också vara värdefull för anhöriga. Förhoppningsvis kan det i sin tur leda till att lindra lidande för många patienter och att de får den vård de har rätt att få. Detta då också beslutsfattare och verksamhetschefer förstår att inkontinensvården påverkar hela människans livsvärld och omvårdnaden vilket förhoppningsvis kan innebära att detta blir ett prioriterat område i sjuksköterskans omvårdnadsarbete.
1:8 Syfte
Syftet med studien var att översiktligt sammanställa forskningsstudier som berör sjuksköterskors erfarenhet av att arbeta med inkontinensvård inom hemsjukvård och särskilt boende.
2 Metod
2:1 Design
Scoping review, vilket är en översiktsstudie som har en bredare inriktning än
systematisk litteraturstudie (Peters, 2020; Forsberg &Wengström, 2015; Polit & Beck, 2017).
2:2 Sökstrategi
Vid en scoping review har Peters (2020) beskrivit olika steg i en sökstrategi vilka har beaktas i föreliggande studie under nedanstående sökstrategier.
Sökningen av möjliga artiklar gjordes i databaserna Cinahl och PubMed. Sökorden utgick ifrån PCC vilket enligt Peters (2020) är population dvs deltagarna utifrån studiens syfte, concept är det fenomen som ska undersökas och context är miljön, se tabell 1. Det fanns ingen engelsk översättning av begreppet blåsdysfunktion i svenska MeSH och då valdes istället begreppet urininkontinens vilket då MeSH termen blev urinary incontinence där definitionen av begreppet stämmer väl med definitionen i föreliggande studie. Som förslag då i hierarkin fanns begreppet Urination disorders vilket också författaren till föreliggande studie valde då begreppet innefattade vad blåsdysfunktion beskrivits i denna studie.
I PubMed används MeSH termer men i Cinahl används motsvarande Cinahl headings (Polit och Beck, 2017). Gällande contexten utgick författaren ifrån svenska begrepp om hemsjukvård och äldreboende där det också i flertalet kommuner beskrivs som vård-och omsorgsboende. I föreliggande studie söktes dessa begrepp i Svenska MeSH och
hemsjukvård definierades då som Home Care Services och enligt Svenska MeSH definierades äldreboende som Homes for the aged och vård-och omsorgsboende enligt MeSH nursing home och bredare term i hierarkin var Residential facilities, se tabell 2.
Tabell 1. Tillämpade sökord utifrån Peters (2020) PCC
P (population) Nurses
C (Concept) Urinary incontinence or Urination
disorder
C (Context) Home Care Services, Homes for the
aged, nursing home, Residential facilities
2:3 Urvalskriterier
Inklusionskriterier: Artiklar som svarar på föreliggande studies syfte dvs orginalstudier som beskriver sjuksköterskors erfarenheter av inkontinensvård samt artiklar som genomgått forskningsetisk prövning och är skrivna på engelska eller på svenska.
Exklusionskriterier: Artiklar med fjärrlån och kvantitativa artiklar.
2.4 Urvalsprocessen och utfall av möjliga artiklar
Urvalet av artiklar beskrivs enligt PRISMA flödesschema se figur 1. Totalt
identifierades 197 artiklar varav 34 dubbletter då återstod 163 artiklar. Av dessa var 24 fjärrlån och då återstod 139 antal artiklar och i dessa lästes abstract. 83 artiklar svarade inte på föreliggande studies syfte och valdes bort. Kvar att läsa i fulltext blev 56 artiklar men flertalet av dessa beskrevs effekter av olika behandlingsformer på exempelvis trycksår samt prevalensen av inkontinensassocierad dermatit. Utifrån population, concept, context och inklusionskriterier i föreliggande studie valdes totalt 7 antal artiklar, se bilaga 1 artikelmatris.
2:5 Dataanalys
En beskrivande innehållsanalys (Graneheim &Lundman, 2004; Polit & Beck, 2017).
Författaren i föreliggande studie skrev ut de valda artiklarna och har ensam läst de valda artiklarna flertalet gånger för att först få en helhet. Meningsenheter har sedan
analyserats och det som har liknande innehåll har färgmarkerats och sedan kodas till gemensamma kategorier. I föreliggande studie kunde författaren urskilja fyra olika kategorier efter analysen av de valda artiklarna. Dessa var då ”Teamet”, ”Värdighet”,
”Inkontinensskydd” samt ”Psykosociala problem”.
Peters (2020) beskriver att den kvalitativa innehållsanalysen är beskrivande i en scoping review och att författaren inte bör göra tematisk analys då det sättet ämnar sig bättre vid en systematisk litteraturstudie.
De insamlade artiklarna sorterades in och grupperades i en matris enligt (Forsberg &
Wengström, 2015) se bilaga 1.
De valda artiklarna kvalitetsgranskades med stöd av granskningsmall av Forsberg och Wengström (2015), se bilaga 2.
2:6 Forskningsetiska överväganden
Författaren till föreliggande studie har följt Vetenskapsrådet (2017) gällande forskningsetik. Det rekommenderas att material och metod beskrivs detaljerat och tydligt så att den som läser studien också kan bedöma vetenskapliga kvalitén. Det får ej heller förekomma plagiat vilket innebär att forskaren framställer data och resultat som någon annan skapat (Vetenskapsrådet, 2017). Fusk och ohederlighet ej får förekomma och detta kan vara fabricering av data och att plagiera (Forsberg & Wengström, 2015).
Fabricering innebär att forskaren hittar på data och resultat (Polit & Beck, 2017)
I föreliggande studie har författaren också gjort etiska överväganden gällande de studier som presenteras. Forsberg och Wengström (2015) beskriver att de studier som
presenteras i resultat ska ha fått tillstånd av etisk kommitté eller alternativt ha gjort noggranna etiska överväganden. Det är också oetiskt att bara presentera artiklar som ger stöd åt forskarens egna åsikter.
Figur 1
Flödesschema modifierat av PRISMA
Artiklar identifierade genom databassökning
n= 197
Exkluderade artiklar (inkl fjärrlån)= 107
Artiklar granskade på abstract- nivå n= 163
Artiklar identifierade för fulltextgranskning n= 56
n=
Fulltextartiklar exkluderade som inte passade PCC och
inklusionskriterier n= 49
Studier inkluderade i scoping review
n= 7
Artiklar efter att dubbletter tagits bort n= 163
Tabell 2, utfall av artikelsökning
Databas Begränsningar Söktermer Antal träffar Möjliga artiklar Utifrån PCC (exklusive dubbletter)
Valda artiklar
PubMed 10 ÅR Urinary incontinence OR
Urination disorder (MeSH) AND nurses (fritext) AND Home Care Services OR Homes for the aged OR nursing home OR Residential facilities (MeSH)
94 18 6
CINAHL År 2011-2021 Urinary incontinence OR Urination disorder (Cinahl Headings) AND nurses (fritext) AND Home Care Services OR Homes for the aged OR nursing home OR Residential facilities (Cinahl Headings)
103 14 1
TOTALT 197 32 7
3 RESULTAT
Resultatet i föreliggande studie grundar sig på 7 vetenskapliga artiklar där samtliga är kvalitativa. I artikeln av Ostaszkiewicz, Tomlinson och Hutchinson (2018) var det blandade grupper med både sjuksköterskor, undersköterskor samt vårdbiträden och de arbetade på äldreboende vilket det även var i Ostaszkiewicz, Connell och Dunning, (2016a). I Hägglund och Olai (2016) var det också blandade grupper med
sjuksköterskor, undersköterskor varav vissa var kontinensombud samt sjuksköterskor med mer chefsbefattning och de arbetade på ett äldreboende. I Northwood, Ploeg och Markle-Reid (2021), Stoddard et al. (2020) samt Russel et al. (2021) var det
sjuksköterskor som arbetade inom hemsjukvård. I Borglin et al. (2020) var det också sjuksköterskor men vissa arbetade bara i hemsjukvård och andra i både hemsjukvård samt äldreboende. Resultatet nedan baseras på sjuksköterskornas erfarenhet i dessa artiklar vilket var syftet med föreliggande studie.
Resultatet presenteras under kategorierna ”Teamet”, ”Värdighet”, ”Individuella Inkontinensskydd” samt ”Psykosociala problem”
3.1 Teamet
Sjuksköterskor beskrev erfarenheter av att en stabil arbetsgrupp var en viktig faktor för att identifiera och förstå den äldres individuella behov i inkontinensvården.
Vid demenssjukdom var personalens erfarenhet av stor betydelse för att se mönster och beteende hos personen när denne behövde gå på toaletten. Sjuksköterskor som hade chefsuppdrag beskrev dock svårigheten att erbjuda toalettassistans då det tar mycket resurser av personalen (Ostaszkiewicz, Tomlinson & Hutchinson,2018).
Vidare beskrevs att personal som arbetat många år ser personens individuella vårdbehov vilket innebar att inkontinensvården nattetid blev bättre då personalen hade förståelse för personens preferenser i den individuella inkontinensvården (Ostaszkiewicz, Connell
& Dunning, 2016a).
Sjuksköterskor beskrev erfarenheter av svårigheter med teamarbetet kring
toalettassistans då en del omsorgspersonal inte hjälpte personen till toaletten.
Vidare beskrevs att sjuksköterskor upplevde att toalettassistans inte baserades på individuella behov då det skedde när det passade personalens tid utifrån organisatoriska förutsättningar. Toalettassistans upplevdes också av sjuksköterskorna vara lite beroende
av vem som arbetade i personalgruppen. Vissa i personalgruppen ansåg att de spar tid om de erbjuder toalettassistans men andra ser det som mer arbete och tar mer tid och resurser (Hägglund & Olai ,2016).
En del sjuksköterskor ansåg sig ha för lite kunskap om urininkontinens för att kunna ge råd vilket innebar att de behövde konsultera andra i teamet (Northwood, Ploeg &
Markle-Reid 2021). Det beskrevs också i Stoddard et al. (2020) där sjuksköterskorna inte hade kunskap om olika typer av urininkontinens.
På arbetsplatser där det fanns en speciell inkontinensgrupp skapades närhet och bättre samarbete mellan sjuksköterska och personalen (Hägglund & Olai, 2016).
Sjuksköterskorna beskrev att urininkontinens alltid diskuterades och ansågs lika viktigt som exempelvis smärtproblematik (Stoddard et al. 2020). Sjuksköterskor beskrev hur allmänläkare och primärvården inte prioriterade att utreda urininkontinens hos äldre.
Det var främst om det blev någon medicinsk åkomma som exempelvis urininfektion som läkarna prioriterade detta. Konsekvensen blev då att sjuksköterskorna sällan diskuterade inkontinens på ronder (Borglin et al. 2020).
Men i Northwood, Ploeg och Markle-Reid (2021) beskrevs hur en förtroendeingivande relation utvecklats med primärvårdsläkare och att läkarna uppskattade och litade på sjuksköterskornas expertis och uppdatering om patienterna. Vidare beskrevs att sjuksköterskor anser att inkontinensvård är en viktig del i omvårdnaden då många patienter upplever urininkontinens samt att det påverkar patienten negativt.
Sjuksköterskornas erfarenhet var dock att bedömning av urininkontinens inte var ett prioriterat omvårdnadsområde (Borglin et al. 2020).
Sjuksköterskor inom hemsjukvård beskriver hur de uppskattar att hemtjänstpersonalen kan hjälpa till med inkontinensvården då det också underlättar stressen för
anhörigvårdare (Russel et al. 2021). Sjuksköterskor beskrev också värdet av att samarbeta tvärprofessionellt i team men att deras erfarenhet var att det tyvärr fanns få möjligheter till detta när det gällde hemtjänsten då det oftast var flera olika utövare (Northwood, Ploeg & Markle-Reid 2021). Vidare beskrivs att sjuksköterskorna har erfarenhet av att undervisa och informera om olika områden som kan bli påverkade om
hanteringen av inkontinensvården inte sköts på rätt sätt. Vilka konsekvenserna kan bli om exempelvis inte inkontinensskyddet byts tillräckligt ofta (Stoddard et al. 2020).
Vidare beskrevs att olika dokumentationssystem är ett hinder för en holistisk vård då viktig information om patienten inte finns att tillgå (Northwood, Ploeg & Markle-Reid 2021). Det beskrevs också att det är viktigt att personen med urininkontinens deltar i beslut vilket är en del av partnerskapet (Hägglund & Olai, 2016).
3.2 Värdighet
I flera av artiklarna beskrev sjuksköterskorna sina erfarenheter i termer av hur viktigt det är att värna om patientens värdighet i inkontinensvården (Russell et al, 2021;
Borglin et al. 2020; Ostaszkiewicz, Tomlinson & Hutchinson,2018; Northwood, Ploeg
& Markle-Reid 2021; Stoddard et al. 2020). Sjuksköterskor beskrev en medvetenhet om att urininkontinens kan upplevas skamfullt för personen (Ostaszkiewicz, Tomlinson &
Hutchinson,2018; Russel et al. 2021; Northwood, Ploeg & Markle-Reid 2021).
Sjuksköterskor beskrev att de ser urininkontinens som ett hot mot patientens värdighet då de förlorar sitt oberoende, de förändras och ser sig inte som samma person längre.
Att respektera patientens värdighet var viktigt för sjuksköterskor och om patienten dessutom hade svårigheter att uttrycka sig var det ännu viktigare att beakta värdigheten.
Det beskrevs flera sätt att bevara värdigheten på såsom att ta hänsyn till patientens känslor, att visa integritet vid omvårdnad vid exempelvis byte av skydd samt låta
patienten vara själv på toaletten samt hantera kontinensen själv om möjligt (Russel et al.
2021). Men det beskrevs också att värdigheten bevaras genom toalettassistans samt att byta inkontinensskyddet när det var fullt (Ostaszkiewicz, Tomlinson &
Hutchinson,2018).
Förlorad värdighet kan vara en konsekvens av bristande inkontinensvård (Stoddard et al. 2020). Sjuksköterskor beskrev hur de normaliserar urininkontinens genom att förklarar för personen hur vanligt det är och att personen inte är ensam (Russel et al.
2021).
Vissa sjuksköterskor beskrev hur de ansåg att den äldre personens rätt att besöka toaletten kopplas till värdighet och de värderingar som råder på boendet (Hägglund &
Olai, 2016).
Sjuksköterskor beskrev att kunna skapa förtroende med patienten är en viktig del i inkontinensvården då det ses som fundamentalt för en professionell sjuksköterske- patientrelation. Vilket innebär en förmåga att personen känner sig säker, bekväm och förmåga att behålla sin värdighet (Borglin et al. 2020). Det beskrivs också vikten av att värna om värdigheten i samband med inkontinensvården vilket innebar att tillmötesgå personens preferenser vem som ska hjälpa till med byte av inkontinensskydd och toalettassistans då det kan upplevas svårt att någon från motsatt kön hjälper till med detta (Ostaszkiewicz, Tomlinson & Hutchinson,2018).
3.3 Individuella inkontinensskydd
Sjuksköterskorna beskrev olika erfarenheter av inkontinensskydd. Vissa beskrev hur de behövde lita på omsorgspersonalen för att anpassa och utvärdera inkontinensskyddet då de hade närmare kontakt med de äldre. Det beskrevs att de tyckte att det var bäst så då de förlitade sig helt på omsorgspersonalens kompetens då de var bättre på
inkontinensskydd (Borglin et al. 2020). Men det beskrevs också att sjuksköterskor har erfarenhet av att personalen ibland hämtar vilket inkontinensskydd som helst till personen och att omsorgspersonalen ofta föreslog ett tjockare inkontinensskydd vilket kunde ses som brist på kunskap då det minskade antal byten. Ett problem var också att när de äldre flyttar in på särskilt boende så får de per automatik ett inkontinensskydd (Hägglund & Olai, 2016).
Sjuksköterskor ansåg att förskrivning av inkontinensskydd var deras ansvar i
inkontinensvården och att individanpassade skydd var viktigt samt att låta personen vara delaktig i utprovningen (Borglin et al.2020). Det beskrevs också att det var av stor vikt att personen kunde hantera inkontinensskyddet (Borglin et al. 2020; Ostaszkiewicz, Tomlinson & Hutchinson,2018; Stoddard et al.2020). Sjuksköterskor beskrev också att det var viktigt att patienterna kände till riskerna med att använda inkontinensskydd då det fanns risk för svamp, irriterad hud och ofullständig blåstömning (Borglin et al.
2020).
Regelbunden kontroll av inkontinensskydden nattetid beskrevs för att förhindra och upptäcka trycksår eller fuktskador då urin eller avföring kom i kontakt med huden (Ostaszkiewicz, Connell & Dunning, 2016a).
Inom särskilt boende beskrevs hinder att kunna individanpassa skydden och det var förvaringsbrist samt finansiella begräsningar inom kommunal vård (Borglin et al. 2020).
Det beskrevs att det var viktigt att personen upplevde att inkontinensskyddet var bekvämt, höll emot oönskad lukt samt att personen kände sig torr (Ostaszkiewicz, Tomlinson & Hutchinson,2018; Stoddard et al.2020). Ett fel inkontinensskydd beskrevs också vara en riskfaktor för fall (Stoddard et al.2020).
Vikten av sömn beskrevs och då sågs inkontinensskydd vara en del i att personen får sova på natten för att slippa läckage och att bli väckt pga kolla om det är läckage eller inte (Ostaszkiewicz, Tomlinson & Hutchinson,2018). Det beskrevs erfarenheter av att inkontinensskydd nattetid ansågs lämpliga då organisatoriska förutsättningar hindrade personalen från att hjälpa personen till toaletten om denne behövde hjälp.
Inkontinensskydden sågs då som ett alternativ till toalettbesök speciellt då personen inte kunde mobilisera sig eller hade kognitiv svikt. Många ansåg att inkontinensskydden skyddade personen från en ovärdig inkontinensvård (Ostaszkiewicz, Connell &
Dunning, 2016a)
3.4 Psykosociala problem:
Flera sjuksköterskor beskrev att deras erfarenhet var att män hade mycket svårare att hantera upplevelsen att vara inkontinent och den psykosociala stressen upplevdes starkare (Russel et al.2021; Stoddard et al. 2020). Vidare beskrevs erfarenhet av att personen isolerade sig eller inte deltog i aktiviteter med familj och vänner pga rädsla för läckage (Russel et al. 2021; Northwood, Ploeg & Markle-Reid, 2021). I Borglin et al.
(2020) beskrev sjuksköterskor en förståelse för att urininkontinens påverkar personen negativt och att personen kan ha undvikande strategier som att tex inte ta urindrivande medicin innan de ska göra aktiviteter för rädsla att läcka och att det ska lukta.
Sjuksköterskor beskrev konsekvenserna av en bristande inkontinensvård vilket kan vara sår, fuktskador, smärta och känslomässig stress för personen (Stoddard et al. 2020).
Sjuksköterskor beskrev också hur äldre kan tro att urininkontinens inte går att behandla och är en del av åldrandet (Russel et al. 2021; Northwood, Ploeg & Markle-Reid, 2021).
Sjuksköterskor beskrev hur personen upplever urininkontinens som mycket genant och stressande för personen så det är viktigt hur man bemöter personen för att minimera den känslan (Ostaszkiewicz, Tomlinson & Hutchinson,2018).
Det beskrevs också hur anhörigvårdare kan uppleva en stor känslomässig stress i inkontinensvården av deras anhörig pga bristande kunskap i hantering av
inkontinensskydd men också omvårdnaden. Sjuksköterskorna upplevde då att utbildning till anhöriga var mycket viktigt för att minska den stressen (Stoddard et al. 2020).
Även sjuksköterskor i Ostaszkiewicz, Tomlinson & Hutchinson (2018) beskrev betydelsen av att informera anhöriga om hur inkontinensvård kan utövas om personen ska vara i någon annan miljö än på det särskilda boendet.
4 Diskussion
4.1 Huvudresultat
Syftet med studien var att översiktligt sammanställa sjuksköterskors erfarenhet av att arbeta med inkontinensvård inom hemsjukvård och särskilt boende. Det som framkom i flertalet artiklar var en strävan att bevara patientens värdighet. Sjuksköterskor beskrev också psykosociala problem för personen med urininkontinens vilket exempelvis var känslor av skam, förlorad identitet samt social isolering om inkontinensvården inte individanpassades utifrån patientens behov. Sjuksköterskor beskrev vikten av samarbete i team men det framkom olika upplevelser av teamarbetet. Det framkom många olika erfarenheter gällande inkontinensskydd då vissa ansåg det mycket viktigt att vara delaktig i utprovning men vissa litade mer på omsorgspersonalens kompetens.
4.2 Resultatdiskussion
Det beskrevs i resultatet konsekvenserna av att inte sköta urininkontinensen väl såsom sår, fuktskador, smärta, känslomässig stress och förlorad värdighet (Stoddard et al.2020) Personens värdighet sågs som mycket viktigt att bevara i flertalet artiklar (Russell et al, 2021; Borglin et al 2020; Ostaszkiewicz, Tolinsson & Hutchinson, 2018; Northwood, Ploeg & Markle-Reid, 2021; Stoddard et al 2020). Det beskrivs tidigare i litteraturen att vården och omsorgen ska ges med respekt för personens individuella upplevelse av sin situation och ska vara vägledande i omvårdnaden (Edberg, 2020).
I Borglin et al (2020) beskrevs att sjuksköterskor ansåg att ansvaret att utreda
urininkontinens låg på primärvården för att inte missa medicinska orsaker men enligt Socialstyrelsen, (2016) och Nikola, (2017) ska det i sig inte vara ett hinder i att sjuksköterskan inte kan göra sin del av utredningen och föreslå lämplig behandling.
Wijk (2018) beskriver att med ett personcentrerat arbetssätt ses också att antalet basala utredningar kring urininkontinens ökat. Dingwall och Mclafferty (2006) beskrev just avsaknaden av bedömning och utredning av urininkontinens och att enbart ett läckage kan ge patienten diagnosen urininkontinens. Det framkom i föreliggande studies resultat just bristen på diagnos av urininkontinens hos äldre (Borglin et al. 2020).
Det framkom också i resultatet att personen kan uppleva att de inte är samma person längre (Russel et al. 2021). Den personcentrerade omvårdnaden ska ha en strävan att bibehålla en persons personlighet trots att funktionerna sviktar (Edberg, 2020).
Det framkom i resultatet svårigheter med teamarbetet kring toalettassistans då vissa i omsorgspersonalen inte hjälpte den äldre med toalettbesök. En personcentrerad vård ses öka antalet toalettbesök för den äldre samt en bättre vårdkvalité (Wijk, 2018).
Edberg (2020) beskriver att det krävs organisatoriska förutsättningar för ett
personcentrerat förhållningssätt. Vidare beskriver Alexiou, Lindström Kjellberg och Wijk, (2021) att personalens erfarenhet påverkar hur personalen ser på ett
personcentrerat vårdklimat.
Hägglund och Olai (2016) beskrev att sjuksköterskor upplevde att toalettassistans inte baserades på individuella behov utan att det skedde när det passade personalens tid utifrån organisatoriska förutsättningar. Wijk, (2020) beskriver att en miljö som är personcentrerad ska bidra till hälsa och möjligheten att få använda sina resurser som finns kvar. Utgångspunkten ska vara personliga behov samt ser och möjliggör egna önskemål. Det beskrivs (Backman, 2020) att ett personcentrerat förhållningssätt grundar sig på förtroendefulla relationer mellan alla som arbetar. En personcentrerad ledare bör skapa forum och även rutiner för att bättre samverka med personalen. Utifrån det kan innehållet i personens omvårdnad utformas och upprätthållas med personen i fokus.
Men det framkom i resultatet att de organisatoriska förutsättningarna inte alltid bidrog till detta så det inte fanns resurser till att individanpassa detta utan det kanske mer blev som en behandling som beskrivits tidigare (Ostaszkiewicz, Tomlinson &
Hutchinson,2018). Enligt Backman (2020) är det viktigt att tydliggöra vem som gör vad när rutinerna följer personens behov och inte personalens rutiner. Det kan annars bli onödigt spring för personalen och tiden förvaltas inte väl. Men ett arbete som är personcentrerat behöver inte innebära att mer resurser krävs.
I Borglin et al. (2020) framkom att sjuksköterskan förlitade sig på att
omsorgspersonalen var bättre på inkontinensskydd än denne. Men Socialstyrelsen beskriver att inkontinenshjälpmedel ska förskrivas av legitimerad sjuksköterska.
Utifrån vad som framkommit och vad tidigare litteratur beskriver så anser författaren till föreliggande studie att även om sjuksköterskan förlitar sig på att omsorgspersonal som arbetat mycket längre är kompetent bör ändå sjuksköterskan ta ansvar och prioritera
denna del i omvårdnaden. För som tidigare forskning (Toye & Barker, 2020;
Cubukcu,2019) visat på har livskvalitén för personer med urininkontinens stor
betydelse. Samt enligt Kristiansen (et al.2011) ibland vara avgörande för om personen behöver flytta till särskilt boende eller bo kvar hemma.
Det beskrevs i flera artiklar att sjuksköterskor från hemsjukvården hade erfarenhet av att personen kan begränsa sig själv i det dagliga livet pga rädsla för läckage (Russel et al.
2021; Northwood, Ploeg & Markle-Reid, 2021). Detta bekräftas av Toye och Barker (2020) som beskriver hur personen begränsar sig själv i det dagliga livet med rädsla för läckage men även de intima stunderna med sin partner.
Samt som resultatet också visat och tidigare forskning visar kan det bli flera
konsekvenser på andra delar i omvårdanden om inkontinensvården negligeras och inte ses som ett prioriterat område i omvårdnaden (Stoddard et al.2020).
Toye och Barker (2020) beskriver hur personen med urininkontinens kan tro att det är en del av livet och inte har någon medicinsk orsak vilket kan leda till att personen inte söker vård. Även en rädsla att vara beroende av andra och att behöva hjälp med urininkontinensen. Det som framkom var också att anhörigvårdare upplevde en stor känslomässig stress i inkontinensvården av deras anhörig pga bristande kunskap i hantering av inkontinensskydd men också omvårdnaden (Stoddard et al. 2020).
Detta beskrivs i litteraturen att det blir en stor påverkan på de anhörige och att det ibland kan vara avgörande om en närståendevårdare ger upp (Frederos et al. 2019).
Anhörigvårdare berättar inte alltid för sjukvårdspersonalen om deras anhörig har problem med inkontinens då de vill skydda sin anhöriges värdighet (Drennan, Cole &
Iliffe, 2011). Det var också något som framkom i (Stoddard et al. 2020).
Relationer mellan människor kännetecknar den personcentrerade omvårdnaden.
Att sätta personen i första rummet och då har livsberättelsen en central plats för att personalen kan samla in kunskaper om personens livshistoria, självbild och värderingar för att skapa en förståelse för hur den personen upplever verkligheten. Det är viktigt att fokusera på det illabefinnande och symtom som personen upplever på grund av sin sjukdom (Wijk, 2020).
Det framkom också i resultatet att sjuksköterskorna tyckte att inkontinensvården var en viktig del i omvårdnaden men inte prioriterades av sjuksköterskorna. Det finns
eventuellt flertalet anledningar till detta och Ostaszkiewicz, Connell och Dunning (2016b) beskriver att inkontinensvården ses av mindre värde i omvårdnaden.
Det beskrivs av Edvardsson, Backman och Orrung Wallin (2020) att ta del av personens berättelse om ur denne upplever sin sjukdom och sina symtom kan leda till en djupare förståelse för vad det innebär för personen. Fakta som exempelvis vårdprogram och livsberättelsen har två olika funktioner och kan ses som komplement till varandra.
Sjuksköterskan har ett professionsansvar att se medicinska parametrar men utöver det också se personen bakom sjukdomen och symtomen.
4.3 Metoddiskussion
I föreliggande studie valde författaren att göra en scoping review. Litteraturen beskriver att en scoping review kan vara en design för att undersöka forskningen inom ett område och som eventuellt kan bidra till att i ett senare skede kunna göra en systematisk
litteraturstudie. Kvalitetsgranskning av valda artiklar är inte heller nödvändig i en scoping review (Peters, 2020; Forsberg & Wengström, 2015; Polit & Beck, 2017) men i föreliggande studie valde ändock författaren att göra detta för att öka trovärdigheten i studien.
I föreliggande studie valde också författaren att enbart ta med kvalitativa studier då dataanalysen var en beskrivande innehållsanalys som då gav en djupare beskrivning av sjuksköterskors erfarenhet. Detta kan ses som en svaghet men författaren ansåg det lämpligt att ha kvantitativa artiklar som ett exklusionskriterie.
I en scoping review kan man få en bild över hur många studier som finns inom ett område samt vilka studietyper som används vilket gör det möjligt att bestämma urvalskriterier till en systematisk litteraturstudie (Forsberg & Wengström, 2015).
De valda sökorden kan se som en kritisk punkt i arbetets gång. De valda Mesh termerna ses som en styrka med önskade källor till föreliggande studie. En styrka var att
författaren valde att söka i två databaser men en svaghet kan vara att det i de valda artiklarna förekom ibland både olika Internationella begrepp på ”nurses”.
I studierna av Ostaszkiewicz, Connell och Dunning ,2016a samt Ostaszkiewicz
Tomlinson & Hutchinson (2018) var det mixade urvalsgrupper vilket gjorde det svårt att urskilja vilken av deltagarna som sade vad vilket innebär att resultatet får tolkas med försiktighet.
I föreliggande studie har bara en författare granskat och analyserat de valde artiklarna vilket kan ses som svaghet. Författaren har begränsad erfarenhet av att göra en
beskrivande innehållsanalys vilket sågs som en utmaning. Men författaren har relativt lång erfarenhet av inkontinensvård vilket kan vara en styrka för att få en djupare förståelse av de meningsenheter, koder och kategorier som erhålls.
Trovärdigheten kan också påverkas negativt då författaren ensam har analyserat de valda artiklarna under arbetets gång. För att öka trovärdigheten har författaren till föreliggande studie reflekterat över detta med handledaren under arbetets gång.
Polit och Beck (2017) beskriver också att reflexiviteten dvs hur förförståelsen för hur författarens bakgrund och värden påverkar analysen och tolkningarna ska genomsyra arbetets gång. Trovärdigheten ökar i studien om forskaren ger information om deras tidigare erfarenheter.
Det etiska förhållningssättet beaktades i föreliggande studie då författaren hade som Inklusionskriterier att de valda artiklarna hade genomgått etisk prövning. Samt att författaren under hela arbetets gång alltid försökte ha en objektiv inställning och ej heller fabricera resultatet.
4.4 Kliniska implikationer för omvårdnad
Förhoppningen är att föreliggande studie kan bidra till att öka kunskapsläget gällande hur sjuksköterskan ser på sin roll i omvårdnaden vid inkontinens hos de äldre på särskilt boende och inom hemsjukvård. Förhoppningen är också att verksamhetschefer inom äldrevården uppmärksammar sjuksköterskors befintliga kunskap inom detta område och bidrar med möjligheter att öka kunskapen inom inkontinensvård för att förbättra
inkontinensvården för de äldre. En förståelse för hur sjuksköterskan ser på sin roll i inkontinensvården kan leda till förbättringsarbete vilket då bidrar till att den äldres livskvalité kan höjas och skapa en omvårdnad som skapar värdighet för den äldre.
Inom verksamheter kan också speciella forum skapas för att teamet ska kunna träffas och diskutera och reflektera över den inkontinensvård som bedrivs i den egna
verksamheten.
4.5 Förslag på fortsatt forskning
Flertalet av deltagarna i artiklarna arbetade inom hemsjukvård. Det upplevs att lite forskning har gjorts om hur sjuksköterskor inom särskilda boenden har för erfarenhet av inkontinensvård men också hur dem ser på sin roll i inkontinensvården. Utifrån
resultatet är det också intressant att se hur sjuksköterskan ser på betydelsen av teamarbete i inkontinensvården och vilken arbetsledande roll denne anser sig ha.
Vidare kan en etnografisk metod innebära en inblick i hur teamet samarbetar med varandra.
5 Slutsats
Det har framkommit i föreliggande studie att sjuksköterskor har erfarenhet av att urininkontinens kan leda till stort lidande för personen som är drabbad och har stor inverkan även på andra delar i omvårdnaden. Kunskapen om att urininkontinens påverkar hela personen och att bedömning och behandling av urininkontinens kan innebära ökad livskvalité och värdighet har framkommit i flertalet artiklar. Det är den personcentrerade vården som ska vara vägledande med syfte att skapa delaktighet och en holistisk omvårdnad för att bibehålla eller öka livskvalitén för personen som har urininkontinens.
6 Referenser
Alexiou, E., Lindström Kjellberg, I. and Wijk, H. (2021) ‘Sustainable implementation of person-centred care in residential care facilities: hindering and supporting factors when improving incontinence’, Nursing & Residential Care, 23(1), pp. 1–14. doi:
10.12968/nrec.2021.23.1.5.
Albers-Heitner, (Pytha) C. P., Lagro-Janssen, (Toine) A. L. M., Venema, (Pieter) P. L., Berghmans, (Bary) L. C. M., Winkens, (Ron) R. A. G., de Jonge, (Ank) A. & Joore, (Manuela) M. A. (2011). ‘Experiences and attitudes of nurse specialists in primary care regarding their role in care for patients with urinary incontinence’, Scandinavian Journal of Caring Sciences, vol. 25, no. 2, pp. 303–310,doi: 10.1111/j.1471-
6712.2010.00827.x
Andersson,G. (2019) Livskvalitet och urininkontinens. I Hellström, A-L. & Lindehall, B.
Uro-tarmterapi. Lund: Studentlitteratur, AB, ss. 141-146
Borglin, G, Hew Thach, E, Jeppsson, M & Sjögren Forss, K (2020) ‘Registered nurse’s experiences of continence care for older people: A qualitative descriptive
study’, International Journal of Older People Nursing, 15(1), p. N.PAG. doi:
10.1111/opn.12275.
Colborne, M. and Dahlke, S. (2017) ‘Nurses’ Perceptions and Management of Urinary Incontinence in Hospitalized Older Adults: An Integrative Review’, Journal of Gerontological Nursing, 43(10), pp. 46–55. doi: 10.3928/00989134-20170515-02.
Carlson, E, Rämgård, M, Bolmsjö, I & Bengtsson, M (2014) ‘Registered nurses’
perceptions of their professional work in nursing homes and home-based care: A focus group study’, International Journal of Nursing Studies, 51(5), pp. 761–767.
doi: 10.1016/j.ijnurstu.2013.10.002.
Cubukcu, M. (2019) ‘The Impact of Urinary Incontinence on Quality of
Life in Those Receiving Home Care Services’, Home Health Care Management &
Practice, 31(1), pp. 30–34. doi: 10.1177/1084822318795439.
Donald, F, Martin, MR, Carter, N, Donald, EE, Kaasalainen, S, Wickson, GA, Lloyd, M, Akhtar, DN & DiCenso, A (2013) ‘A systematic review of the effectiveness of advanced practice nurses in long-term care’, Journal of Advanced Nursing (John Wiley & Sons, Inc.), 69(10), pp. 2148–2161. doi: 10.1111/jan.12140.
Drennan, V. M., Cole, L. and Iliffe, S. (2011) ‘A taboo within a stigma? a qualitative study of managing incontinence with people with dementia living at home’, BMC Geriatrics, 11(1), p. 75. doi: 10.1186/1471-2318-11-75
Drennan, V. M. and Cole, L. (2019) ‘Living with incontinence: The experience of people with dementia’, Dementia (14713012), 18(5), pp. 1826–1839. doi:
10.1177/1471301217731171.
Dingwall, L. and Mclafferty, E. (2006) ‘Do nurses promote urinary continence in hospitalized older people?: an exploratory study’, Journal of Clinical Nursing (Wiley-Blackwell), 15(10), pp. 1276–1286. doi: 10.1111/j.1365-2702.2006.01381.x.
Edberg, A-K. (2020). Personcentrerad omvårdnad. I Edberg, A-K. (Red.), Att möta personer med demenssjukdom. Lund: Studentlitteratur AB, ss. 131-148
Edvardsson, D. & Backman, A., (2020) Personcentrerad omvårdnad som sjuksköterskans kärnkompetens. I Edvardsson, D. & Backman, A., (Red),
Personcentrerad omvårdnad i teori och praktik. Lund: Studentlitteratur AB, ss. 95- 104
Esparza, A. O., Tomás, M. Á. C. and Pina-Roche, F. (2018) ‘Experiences of women and men living with urinary incontinence: A phenomenological study’, Applied Nursing Research, 40, pp. 68–75. doi: 10.1016/j.apnr.2017.12.007
Fredeos,M., Hellström, A-L., Lauritzzen, M., och Stenzelius, K (2019).
Blåsfunktionsstörningar. I Hellström, A-L. & Lindehall, B. Uro-tarmterapi. Lund:
Studentlitteratur, AB, ss. 45-79
Graneheim UH & Lundman B 2004, ‘Qualitative content analysis in nursing research:
concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness’, Nurse Education Today, vol. 24, no. 2, pp. 105–112
Hedman, A. R., Fonad, E. and Sandmark, H. (2013) ‘Older people living at home:
associations between falls and health complaints in men and women’, Journal of Clinical Nursing (John Wiley & Sons, Inc.), 22(19–20), pp. 2945–2952. doi:
10.1111/jocn.12279.
Hutchings, J. and Sutherland, L. (2014) ‘Student Nurse Understanding Of the
Psychosocial Impact Of Urinary Incontinence’, Urologic Nursing, 34(6), pp. 318–
325. doi: 10.7257/1053-816X.2014.34.6.318
Hägglund, D & Olai, L 2017, ‘Enabling and inhibitory factors that influenced implementation of evidence-based practice for urinary incontinence in a nursing home’, Nordic Journal of Nursing Research, vol. 37, no. 2, pp. 109–116
Kristiansen, L, Björk, A, Kock, VB, Nilsson, A, Rönngren, Y, Smedberg, A & Trillo, Å (2011), ‘Urinary incontinence and newly invented pad technique: patients’, close relatives’ and nursing staff’s experiences and beliefs’, International Journal of Urological Nursing, vol. 5, no. 1, pp. 21–30, doi: 10.1111/j.1749-
771X.2011.01110.x.
Kohler, M, Mayer, H, Kesselring, J & Saxer, S 2018, ‘(Can) Not talk about it – Urinary incontinence from the point of view of stroke survivors: a qualitative
study’, Scandinavian Journal of Caring Sciences, vol. 32, no. 1, pp. 371–379, Lauritzen, M. och Lindehall, B. (2019) Förbrukningsartiklar och hjälpmedel vid blås-
och tarmdysfunktion. I Hellström, A-L. & Lindehall, B. Uro-tarmterapi. Lund:
Studentlitteratur, AB, ss. 209-226
Luo, Y. et al. (2016) ‘Nursing students’ knowledge and attitudes toward urinary incontinence: A cross-sectional survey’, Nurse Education Today, 40, pp. 134–139.
doi: 10.1016/j.nedt.2016.02.020.
Mather KF & Bakas T (2002) ‘Nursing assistants’ perceptions of their ability to provide continence care’, Geriatric Nursing, vol. 23, no. 2, pp. 76–81
Nikola (2017) (Nikola.nu • Nätverk blås- och tarmdysfunktion
Northwood M, Ploeg J, Markle-Reid M, Sherifali D. (2021) Home-Care Nurses' Experiences of Caring for Older Adults With Type 2 Diabetes Mellitus and Urinary
Incontinence: An Interpretive Description Study. SAGE Open Nurs. 2021 Jun 8;7:23779608211020977. doi: 10.1177/23779608211020977.
Ostaszkiewicz, J., O’Connell, B. and Dunning, T. (2016a) ‘Night-time continence care in Australian residential aged care facilities: findings from a grounded theory
study’, Contemporary Nurse: A Journal for the Australian Nursing Profession, 52(2–
3), pp. 152–162. doi: 10.1080/10376178.2015.1011047.
Ostaszkiewicz, J., O’Connell, B. and Dunning, T. (2016b) ‘“We just do the dirty work”: dealing with incontinence, courtesy stigma and the low occupational status of carework in long-term aged care facilities’, Journal of Clinical Nursing (John Wiley
& Sons, Inc.), 25(17–18), pp. 2528–2541. doi: 10.1111/jocn.13292.
Ostaszkiewicz, J., Tomlinson, E. and Hutchinson, A. M. (2018) ‘“Dignity”: A central construct in nursing home staff understandings of quality continence care’, Journal of Clinical Nursing (John Wiley & Sons, Inc.), 27(11–12), pp. 2425–2437. doi:
10.1111/jocn.14
Pentecost, C, Frost, J, Sugg, HVR, Hilli, A, Goodwin, VA & Richards, DA 2020,
‘Patients’ and nurses’ experiences of fundamental nursing care: A systematic review and qualitative synthesis’, Journal of Clinical Nursing (John Wiley & Sons, Inc.), vol. 29, no. 11/12, pp. 1858–1882,
Peters MDJ, Godfrey C, McInerney P, Baldini Soares C, Khalil H, Parker D. Chapter 11: Scoping Reviews. In: Aromataris E, Munn Z (Editors). Joanna Briggs Institute Reviewer's Manual. The Joanna Briggs Institute, 2017. Available from
https://reviewersmanual.joannabriggs.org/
Polit, D.F. & Beck C.T. (2017). Nursing Research. Generating and Assessing Evidence for Nursing Practice (10th ed). Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins
Roe, B., Flanagan, L. and Maden, M. (2015) ‘Systematic review of systematic reviews for the management of urinary incontinence and promotion of continence using conservative behavioural approaches in older people in care homes’, Journal of Advanced Nursing (John Wiley & Sons, Inc.), 71(7), pp. 1464–1483. doi:
10.1111/jan.12613.
Russell D, Stoddard MD, Morgan N, McDonald MV, Dignam R, Bowles KH, Prigerson HG, Chughtai B. (2021)Nurse perspectives on the psychosocial care of patients with
urinary incontinence in home hospice: A qualitative study. Palliat Med. (2021) Sep 3:2692163211043378. doi: 10.1177/02692163211043378.
SBU. (2013) Behandling av urininkontinens hos äldre och sköra äldre. En systematisk översikt. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); 2013.
SBU-rapport nr 219. ISBN 978-91-85413-60-7 Urininkontinens_2013_219.pdf (sbu.se)
SOSFS 2008:1 Användning av medicintekniska produkter i hälso-och sjukvården 2008-10-1.pdf (socialstyrelsen.se)
Socialstyrelsen (2016) Förskrivning av hjälpmedel; stöd vid förskrivning av hjälpmedel till personer med funktionsnedsättning.
Förskrivning av hjälpmedel (socialstyrelsen.se)
Socialstyrelsen (2016) Blåsdysfunktion hos äldre personer Indikatorer vid
urininkontinens och andra symtom vid vård av äldre personer i särskilt boende eller hemsjukvård
Blåsdysfunktion hos äldre personer - Indikatorer vid urininkontinens och andra symtom vid vård av äldre personer i särskilt boende eller hemsjukvård (socialstyrelsen.se)
Stoddard, MD, Russell, D, McDonald, MV, Dignam, R, Bowles, KH, Prigerson, HG &
Chughtai, B (2020) ‘Nurse Perspectives on Urinary Incontinence in the Home
Hospice Setting’, Journal of Pain & Symptom Management, 62(2), pp. 383–390. doi:
10.1016/j.jpainsymman.2020.11.028.
Toye, F. and Barker, K. L. (2020) ‘A meta-ethnography to understand the experience of living with urinary incontinence: “is it just part and parcel of life?”’, BMC Urology, 20(1), pp. 1–25. doi: 10.1186/s12894-019-0555-4.
Vethanayagam, N., Orrell, A., Dahlberg, L., McKee, KJ., Orme., S, Parker, SG. &
Gilhooly, M (2017) ‘Understanding help-seeking in older people with urinary incontinence: an interview study’, Health & Social Care in the Community, vol. 25, no. 3, pp. 1061–1069, doi: 10.1111/hsc.12406.
Wijk, H, Corazzini, K, Lindström Kjellberg, I, Kinnander, A, Alexiou, E & Swedberg, K (2018), ‘Person-Centered Incontinence Care in Residential Care Facilities for Older Adults With Cognitive Decline: Feasibility and Preliminary Effects on Quality of Life
and Quality of Care’, Journal of Gerontological Nursing, vol. 44, no. 11, pp. 10–19 doi: 10 3928/00989134-20181010-04
Wijk, H (2020). Den fysiska miljön som stöd för mötet och omvårdnadens
genomförande. I Edberg, A-K., (Red.), Att möta personer med demenssjukdom. Lund:
Studentlitteratur AB, ss.185–203
7 Bilagor
Bilaga 1: Artikelmatris
Författare År/land
Titel Syfte Design
Datainsamlings metod
Urval
Inklusionskriterier Exklusionskriterier
Data analys
Resultat
Gunilla Borglin, Emelie Hew Thach, Maria Jeppsson, katarina Sjögren Forss År: 2019 Sverige
Registered nurse’s experiences of continence care for older people: A qualitative descriptive study
Att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av kontinensvård för äldre personer som har hemsjukvård eller bor på särskilt boende
Kvalitativ beskrivande design, intervjuer
Bekvämlighetsurval, inklusionskriterier: fast anställning inom HSV eller säbo
Induktiv innehållsanalys
Vikten av samarbete i teamet, att sjuksköterskan tar en ledande roll och är mer synlig i den direkta vården och interventioner som är evidensbaserade såsom toa anpassning och prompted voiding. Samt behovet att
sjuksköterskor stödjer patientens rätt till bedömning av deras
inkontinensproblem för att ha en standard av livskvalité.
Doris Hägglund och Lena Olai År: 2016 Sverige
Enabling and inhibitory factors that influenced implementation of evidence- based practice for urinary incontinence in a nursing home
En
uppföljningsstudie vars syfte var att beskriva personalens perception om vilka faktorer som underlättar samt hindrar
implementeringen av en
evidensbaserad- vård för
urininkontinensvård på ett särskilt boende
Kvalitativ
fokusgruppsintervjuer
Syftesurval, all personal hade erfarenhet av evidensbaserad vård för urininkontinens.
Kvalitativ innehållsanalys,
Det som mest möjliggör en implementering av evidensbaserad omvårdnad vid inkontinens är personalens attityd till patientens rätt att få komma till toaletten samt en mycket framgångsrik faktor var att ha tydliga och involverade ledare som var positiva till evidensbaserad vård och som krävde resultat. Det som mest hindrade implementeringen var att personalen behövde väga skydden innan förskrivning av
inkontinensskydden.
