LÅNGHÅRIG VORSTEH
STANDARD MED
SPECIALKLUBBENS KOMMENTARER
Originalstandard 2000-10-25 FCI-standard 2000-11-29 (tyska) SKK:s Standardkommitté 2001-06-19
URSPRUNGSLAND/HEMLAND:
Tyskland
ANVÄNDNINGSOMRÅDE:
Mångsidig jakthund
FCI-KLASSIFIKATION:
FCI nr 117
Grupp 7, sektion 1.
Med arbetsprov
BAKGRUND/ÄNDAMÅL:
Långhårig vorsteh härstammar från såväl fågelhundar som vattenhundar och drivande hundar, vilket grund- lagt rasens stora mångsidighet. Redan år 1879 fast- ställdes de viktigaste rastypiska egenskaperna och alltsedan dess har rasavel bedrivits. 1897 upprättade friherre von Schorlemer den första rasbeskrivningen och därmed lades grunden för dagens rasavel.
Långhårig, korthårig och strävhårig vorsteh visar inget eller nästan inget släktskap med varandra och ska således betraktas som tre skilda raser. Långhårig vorsteh skiljer sig påtagligt från de andra vorstehra- serna. Den anses vara den äldsta av de tre raserna.
På kopparstick och oljemålningar från 1500-talet kan man se långhåriga hundar i olika jaktsituatio- ner, både vid fågeljakt och vid jakt på högvilt. Dessa hundar var i motsats till dagens långhåriga vorsteh- hundar relativt små. De hade brun päls, brett huvud och kuperad svans. Under 1600- och 1700 talen utvecklades den till en stor, kraftig hund med lång- samt och snävt sök. fakten med långhårig vorsteh var då mycket lik dagens jakt med spaniel.
Rasen härstammar från de medeltida uachtelhun- dar, som användes till jakt påfågel. Man anser att franska spaniels, gordonsetter och irländsk setter finns inblandade i den slutliga utformningen av
rasen. I några linjer lär även pointer och en spansk fågelhund ha inkorsats. Rasens utseende tyder också på att dessa förmodanden är riktiga.
Med kombinationen av goda fältegenskaper och uthållighet, som de engelska hundarna medförde och arvet från den ursprungliga tyska vorstehn i form av vattenpassion, apporteringsglädje, lugnt eftersök och rovdjursskärpa, ansågs att man fått en idealisk jakt- hund. År 1878 bildades den första avelsföreningen för långhårig vorsteh i Berghausen. Samma år
anordnades en stor utställning för långhårig vorsteh varvid den första rasstandarden sammanställdes i vilken man förbjöd den svartvita färgkombinatio- nen, som förmodligen var ett arv från gordonsettern.
Den minoritet av svartvita valpar som föddes avliva- des till en början men man kom snart underfund med att de inte var sämre som jakthundar och lät dem leva. De skänktes bort och blev så småningom grunden till grosse munsterländer.
Långhårig vorsteh är mycket oöm och kan även vara lämplig som eftersökshund på klövvilt.
O M S L A G S B I L D S A M T R Ö R E L S E B I L D SID 9, FOTO: M A R I A A P P E L B E R G ÖVRIGA F O T O N : KRISTINA R E R N T H S S O N
Notera att bildtexter i huvudsak endast kommenterar de detaljer som beskrivs i intilliggande text, och att
andra fel eller förtjänster är okommenterade.
Specialklubbens kommentarer är markerade med kursiv text och brunt streck. H
HELHETSINTRYCK:
Långhårig vorsteh skall vara kraftig och muskulös med flytande linjer. Den skall inte vara högställd. Hos mindre individer är det eftersträvansvärt med mycket substans. Alltför massiva och där- med tunga hundar är inte önskvärt.
Långhårig vorsteh ska vara robust och kraftfull. Den får varken vara lätt eller alltför tung. Hundar som börjar påminna om sett- rar, och som är eleganta med lätt benstomme och som utstrålar snabbhet är absolut rasotypiskt. Detta kan ibland bli resultatet när man i aveln eftersträvar egenskaper som krävs för utprägla- de fälthundar där snabbhet premieras. Långhårig vorsteh ska ha en något långsammare galopp då den jagar och helhetsintrycket präglas både av en robust utstrålning men ändå med en viss
stramhet. Det krävs en viss tyngd hos en hund som vid eftersök ska vara kapabel att riva omkull ett skadskjutet klövvilt.
Hane av utmärkt typ, Notera den utmärkta pälsen med korrekt behäng.
EXEMPEL PÅ UTMÄRKTA TYPER
Tik
av
närkt typ, något uppdragen i buklinjen Hane av utmärkt typ med utmärkt substans.S V E N S K A V O R S T E H K L U B B E N - L Å N G H Å R I G V O R S T E H
VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN:
Skalle och nosparti skall vara lika långa. Rasen skall inte vara överbyggd. Manken skall vara placerad på en något högre nivå än korset.
UPPFÖRANDE/KARAKTÄR:
Temperamentet skall vara balanserat, lugnt och stabilt och rasen skall vara godmodig och lättdresserad.
•
Observera att en del hundar av rasen lätt kan stressa upp sig.
Detta är absolut rasotypiskt och ska stävjas.
Hane som utstrålar kraftfullhet och maskulinitet. Utmärkt front.
Alltför lågställd och massiv hane där benstommen inte harmonierar med kroppen.
HUVUD:
Särskild vikt skall läggas vid det vackra huvudet, som skall vara ädelt och långsträckt.
I
Det är viktigt att huvudet är kraftfullt och står i proportion till kroppen.Diskvalificerande fel: Otypisk huvudform.
Skallparti: Skallpartiet skall vara lätt välvt.
| Fallande bakskallar förekommer och är fel.
Stop: Stopet skall slutta svagt och inte vara alltför markerat.
Alltför flat skalle med knappt stop.
Stopet ska vara svagt markerat, men får för den skull inte vara för plant, typ "flatcoated retriever huvud".
Nostryffel: Nostryffeln skall vara brun, men lätt spräcklighet är tillåten.
Nosparti: Nosryggen skall vara lätt välvd och inte alltför smal.
Hanhundshuvud med för mycket läpp och klen underkäke.
Utmärkt tikhuvud.
S V E N S K A V O R S T E H K L U B B E N L Å N G H Å R I G V O R S T E H
Läppar: Läpparna skall inte vara alltför överhängande.
I
Läpparna ska vara ganska strama och alltför överhängande läppar är fel och påminner då lätt om ett spanielhuvud.Käkar/tänder: Käkarna får inte vara klena. Bettet skall vara ett kraftigt och fulltaligt saxbett.
Kinder: Kinderna skall inte vara alltför kraftigt framträdande.
I
Det förekommer hundar med alltför markerade kinder som ger huvudet ett brett intryck.Ögon: Ögonen skall vara så mörkt bruna som möjligt. Ögon- kanterna skall ligga väl an mot ögat utan synlig röd bindhinna.
Ögonen skall varken vara för djupt liggande eller utstående.
Lösa ögonlock förekommer och kan medföra problem genom att frön och gräsrester ansamlas och ger irritationer som följd.
Hos unga hundar kan ljusa ögon tolereras eftersom de ofta mörknar med åldern. Hundar med helbrun päls har generellt något ljusare ögon men detta är inte detsamma som hökögon som är ett allvarligt fel.
Diskvalificerande fel Ektropion eller entropion.
Öron: Öronen skall vara något vridna framåt och inte alltför lågt ansatta.
Hela örat skall ha behäng, ända ner till spetsen, inte bara vid öronbasen och ner till halva örat.
HALS:
Halsen skall vara kraftig och ädel utan löst halsskinn och i en vacker linje övergå i bröstet. Halsen skall inte vara för kort.
Visar alltför mycket mungipa.
Hökögon.
För högt ansatta öron som kunde ha bättre behäng.
Utmärkt tikhuvud.
KROPP:
Rygglinje: Rygglinjen skall vara plan.
I Fallande rygglinje är fel. Korta branta kors som indikeras av
• högt buren svans och smala lår är vanliga fel.
Rygg: Ryggen skall vara fast och inte alltför lång.
Ländparti: Länden skall vara synnerligen muskulös.
Kors: Korset skall vara långt och måttligt sluttande.
Bröstkorg: Förbröstet skall vara tydligt. Bröstkorgen skall vara bred och nå åtminstone ned till armbågarna.
• Tunna, outvecklade och platta bröstkorgar är ett vanligt fel.
I Bröstkorgen ska vara lång, välformad och rymlig. Buklinjen ska I endast vara lätt uppdragen.
Svans: Svansen skall bäras rakt med den yttersta tredjedelen lätt böjd uppåt. Den skall inte bäras alltför upprätt.
Brun-vit, välkroppad med en mycket bra rygglinje.
Eftergivande rygg.
Grund och outvecklad bröstkorg, långt ländparti.
Kort bröstkorg, uppdragen buklinje, kort kors med smalt lår.
S V E N S K A V O R S T E H K L U B B E N
EXTREMITETER:
En kraftig rejäl benstomme är typisk för rasen.
Diskvalificerande fet Klen benstomme och otillräcklig muskulatur.
FRAMSTÄLL:
Framifrån sett skall överarmsbenet, underarmen och tassen hos den stående hunden bilda en lodrät eller nästan lodrät linje.
Skulderblad: Skulderbladen skall vara väl åtliggande. Från sidan sett skall skulderbladet och överarmen bilda en så rät vinkel som möjligt.
Armbåge: Armbågarna skall vara väl åtliggande.
Mellanhand: Från sidan sett skall mellanhänderna vara svagt sluttande.
Framtassar: Framtassarna skall ha hårda och kraftiga tramp- dynor.
Rak överarm, klen benstomme.
Mycket bra benstomme som harmonierar med kroppen
Outvecklad front med alltför tunn benstomme.
BAKSTALL:
Bakifrån sett skall höftbenet (bäckenet), lårbenet, underbenet och mellanfoten bilda en lodrät linje.
Has: Särskild vikt skall läggas vid att haslederna är väl vinklade.
Mellanfot: Sporrar skall inte finnas.
Baktassar: Baktassar, se framtassar.
Rakställd med stupande kors.
RÖRELSER:
Rörelserna skall vara vägvinnande med gott påskjut.
Otillräckliga vinklar bak.
S V E N S K A V O R S T E H K L U B B E N
HUD:
Huden skall vara åtliggande utan veck.
PÄLS:
Pälsstruktur: Största vikt skall läggas vid en korrekt päls. Pälsen skall varken vara överdrivet riklig eller alltför kort. På ryggen och kroppens sidor skall pälsen vara 3,5 cm lång och ligga tätt an. På halsens undersida, bröstet och buken får pälsen vara något längre.
• Buken skall vara väl behårad.
• Öronen skall ha vågiga behäng från öronbasen.
• Svansen skall ha tydlig fana ända ut i svansspetsen.
• Frambenens baksidor skall ha behäng.
• Bakbenens baksidor skall ha byxor.
• Nedanför hasorna skall pälsen vara betydligt kortare. Alltför kraftigt behäng är inte önskvärt. Tät och kort päls skall finnas mellan tårna.
• Huvudet skall ha avsevärt kortare päls som dock skall vara längre än hos korthårig vorsteh. Tofsbildning på skallpartiet är inte önskvärt.
• Kroppen skall ha slät, fast, rak eller lätt vågig päls som ligger tätt an. Pälsen skall vara tät med bra underull.
I Den nya standardens exakta angivelse av pälsens längd på rygg I och kroppens sidor (3,5 cm) är, till skillnad från den förra stan- I dardens mer realistiska (3-5 cm), svår att följa. Det är oerhört I svårt att uppskatta en pälslängd så exakt.
I Det är dock viktigt att påpeka att rasen är långhårig. Ge därför I akt på hundar med alltför kort päls på kroppen och som helt I eller delvis saknar behäng. Överpälsade hundar är också fel lik-
\ som hundar med öppen päls.
PÄLSFÄRG:
• Enfärgat brun.
• Brun med vita tecken eller skimmeltecken (särskilt på bröst och extremiteter).
• Mörkt brunskimmel (med större eller mindre mörkbruna fläckar;
brunt huvud med eventuell bläs, strimma eller stjärna).
• Ljust brunskimmel (med större eller mindre ljust bruna fläckar;
brunt huvud med eventuell bläs, strimma eller stjärna).
• Forellskimmel (många små bruna fläckar på vit botten; brunt huvud med eventuell bläs, strimma eller stjärna).
• Brun-vit, antingen rent brun-vit eller med helt få små fläckar (stora bruna fläckar med sadel eller mantel; brunt huvud med eventuell bläs eller stjärna).
• Ibland kan gula tan-tecken uppträda som ett arv från drivande hundar.
STORLEK/VIKT:
Mankhöjd:
Idealmått hos hanhund: 63-66 cm (minst 60 och högst 70 cm).
Idealmått hos tik: 60-63 cm (minst 58 och högst 66 cm).
Vikt: Vikten skall vara ungefär 30 kg.
Tofsbildning på huvudet är inte önskvärt.
Alltför kort päls med dåligt behäng.
Öppen päls.
Alltför öppen päls med fel struktur.
