R ./. riksåklagaren ang. förverkande
Högsta domstolen har förordnat att riksåklagaren ska avge svarsskrivelse i må- let. Jag vill anföra följande.
Inställning
Jag bestrider ändring av hovrättens dom och anser att det inte finns skäl att meddela prövningstillstånd.
Bakgrund
Domarna i målet
Tingsrätten dömde R för olovlig körning, grovt brott, två fall av narkotikabrott, ringa brott, vapenbrott, ringa brott, hastighetsöverträdelse och för att inte ha stannat på polismans tecken. Påföljden bestämdes till dagsböter. Samtidigt för- klarades en i beslag tagen motorcykel förverkad.
När det gäller frågan om förverkande av motorcykeln uttalade tingsrätten föl- jande.
R har bestritt förverkande av i beslag tagen motorcykel XXX000. Eftersom åtalet för försök till grov misshandel med motorcykeln som påstått brottsverktyg ogil- las kan motorcykeln inte förverkas på den grunden. Emellertid fälls R till ansvar för olovlig körning, grovt brott, för tredje gången de senaste tre åren. Inom sam- ma tidsperiod har han dessutom dömts för två fall av olovlig körning och tre fall av rattfylleri. Tingsrätten finner att ett förverkande av motorcykeln är nödvändigt för att förebygga fortsatt trafikbrottslighet. Som skäl mot ett förverkande har R anfört att han behöver sälja motorcykeln och använda pengarna i sin närings- verksamhet. Det är ostridigt att motorcykeln är värd 70 000 kr. Rs personliga och ekonomiska förhållanden är enligt tingsrättens mening inte sådana att ett förver- kande framstår som oskäligt. Yrkandet ska mot denna bakgrund bifallas.
Efter att R överklagat och yrkat att åklagarens yrkande om förverkande av mo- torcykeln skulle ogillas fastställde hovrätten tingsrättens dom.
I domskälen uttalade hovrätten bl.a. följande.
R har hörts på nytt i hovrätten och uppgett bl.a. följande. Han behöver få tillbaka motorcykeln – som han köpte år 2006 eller 2007 och sedan har reparerat – för att kunna sälja den. Pengarna från försäljningen ska han använda i sin rörelse som
Högsta domstolen Box 2066
103 12 STOCKHOLM
Postadress Gatuadress Telefon E-post
Box 5553
114 85 STOCKHOLM
Östermalmsgatan 87 C, 3 tr. 08 - 453 66 00
Telefax 08 - 453 66 99
Webbadress www.aklagare.se
numera drivs i form av ett aktiebolag. Han har inte några skulder och har fram till utgången av år 2008 levt på bl.a. A-kassa och en tipsvinst.
Vad som har förekommit i hovrätten föranleder ingen annan bedömning än den tingsrätten har gjort i fråga om den i beslag tagna motorcykeln ska förverkas.
Tingsrättens dom ska således fastställas och beslaget av motorcykeln ska bestå.
Överklagandet
R har överklagat och yrkat att Högsta domstolen, med ändring av hovrättens dom, ska besluta att inte förverka hans motorcykel. I överklagandet uttalar R att han inte vid något tidigare tillfälle har dömts för olovlig körning med mo- torcykel. Den nu aktuella motorcykeln ingick i Rs verksamhet att köpa in, fär- digställa och sälja fordon för sin försörjning. Enligt R är värdet på motorcykeln något högre än 70 000 kronor. R hävdar att förverkandet är oskäligt med hän- syn till hans personliga och ekonomiska förhållanden. Han lever under små omständigheter.
När det gäller frågan om prövningstillstånd hävdar R att det finns få avgöran- den till ledning för den praxis som håller på att utvecklas avseende förverkande av fordon med större värden.
Ytterligare en dom
Uppsala tingsrätt dömde den 20 mars 2009 R för olovlig körning, grovt brott, rattfylleri, försök till grovt narkotikabrott och narkotikabrott till fängelse två år fyra månader. De båda trafikbrotten var begångna den 9 december 2008. Sam- tidigt förklarades i förvar tagna 70 000 kronor förverkade.
Efter att R överklagat i förverkandedelen ändrade Svea hovrätt, avd. 7, tingsrät- tens beslut i denna del och förklarade i förvar tagna 51 000 kronor förverkade (beslut den 28 augusti 2009 i mål Ö 3049-09). Högsta domstolen beslutade den 30 september 2009 att inte meddela prövningstillstånd (mål Ö 4367-09). R har påbörjat verkställigheten av fängelsestraffet den 14 april 2009.
Av tingsrättens domskäl framgår att R hävdat att han arbetat svart i varierande omfattning de senaste åren, att han vunnit cirka 200 000 kronor på tips och trav under år 2006 samt att han köpt och sålt bilar. Vidare framgår att R enligt taxe- ringsbeslut avseende taxeringsåret 2008 haft en taxerad inkomst på noll kronor.
Grunder
Bestämmelsen om förverkande av fordon
Bestämmelsen i dess ursprungliga lydelse
Den 1 juli 1987 infördes en ny regel om förverkande av fordon i 7 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott (TBL). Enligt bestämmelsens ur- sprungliga lydelse fick ett fordon som använts vid brott enligt TBL förklaras
förverkat, om det var uppenbart att det behövdes för att förebygga fortsatt så- dan brottslighet och förverkande inte var oskäligt.
Av propositionen framgår att bestämmelsen var avsedd att tillämpas exempel- vis i situationer då någon lagförs för ett stort antal upprepade trafiknykterhets- brott under kort tid och det står alldeles klart att det skulle vara förenat med betydande trafikrisker att låta honom få behålla fordonet. Motsvarande angavs gälla i kanske ännu högre grad beträffande brottet olovlig körning, eftersom det inte sällan är uppenbart att den tilltalade är bilägare och avser att fortsätta bru- ka bilen. I specialmotiveringen uttalades att en mycket restriktiv tillämpning av bestämmelsen förutsattes. Vidare uttalades att vid bedömningen av om ett för- verkande var oskäligt borde bl. a. fordonets värde beaktas liksom om någon annan medlem av gärningsmannens familj använder fordonet och har ett starkt behov av det. Även förarens personliga och ekonomiska förhållanden borde beaktas. Slutligen konstaterades att ett beslut om förverkande kan bli mycket kännbart för gärningsmannen och enligt allmänna principer bör beaktas vid bestämmande av påföljd för brottet (prop. 1986/87:81, s. 5 f. och 10 f.).
Möjligheten till förverkande utvidgas
Bestämmelsen i 7 § första stycket första meningen TBL fick sin nuvarande utformning år 1994 då kraven för förverkande mildrades. Bestämmelsen ändras på så sätt att det inte längre krävdes att det var uppenbart att förverkande be- hövdes för att förebygga brott mot TBL.
Av propositionen till lagändringen framgår att bedömningen av om ett förver- kande behövs med hänsyn till risken för fortsatt brottslighet liksom tidigare skulle göras genom en sammanvägning av samtliga omständigheter. Bortta- gandet av uppenbarhetsrekvisitet angavs innebära att lägre krav än tidigare skulle ställas i detta avseende. Det borde vara tillräckligt att risken för fortsatt brottslighet enligt vanliga bedömningsprinciper framstår som beaktansvärd.
Såväl gärningsmannens tidigare brottslighet som arten och omfattningen av den aktuella brottsligheten angavs vara av avgörande betydelse. Vidare uttala- des att risk för återfall allmänt sett torde föreligga bl.a. när gärningsmannen gjort sig skyldig till flera trafikbrott av inte alltför obetydlig beskaffenhet. Om gärningsmannen har återfallit i rattfylleribrott borde det normalt kunna förut- sättas att ett förverkande är påkallat för att förebygga fortsatt sådan brottslighet.
När det gäller bedömningen av om ett beslut om förverkande skulle vara oskä- ligt uttalades bl.a. följande (prop. 1993/94:44, s. 70 f).
Förverkande skall dock inte ske, om ett beslut härom skulle vara oskäligt. För denna bedömning kan hänvisas till vad som anfördes vid bestämmelsens infö- rande. Vid prövningen skall således beaktas bl.a. behovet av fordonet för någon annan medlem av gärningsmannens familj samt förarens personliga och ekono- miska förhållanden (jfr prop. 1986/87:81 s. 11). Även gärningsmannens eget be- hov av fordonet måste naturligtvis också vägas in men bör inte tillmätas avgö- rande betydelse.
Såsom angavs i det tidigare lagstiftningsärendet bör även fordonets värde tillmä- tas viss betydelse. Det bör dock betonas att enbart det förhållandet att fordonet har ett högt värde inte bör medföra att ett förverkande bedöms som oskäligt när ett förverkande allmänt sett framstår som motiverat. Vid oskälighetsbedömning- en måste således prövas huruvida ett förverkande, med beaktande av samtliga omständigheter, skulle drabba gärningsmannen oskäligt hårt.
Praxis
I NJA 1988 s. 80 förfogade den tilltalade över flera bilar. Det kunde därför synas vara en föga effektiv åtgärd för att hindra fortsatt lagtrots att beröva den tilltalade möjligheten att använda en av alla dessa bilar. Enligt Högsta domsto- len kan det emellertid inte ha varit lagstiftarens mening att en förverkandeåt- gärd ska få bero av om den tilltalade redan har eller lätt kan skaffa sig tillgång till andra fordon.
I NJA 1996 s. 436 dömdes den tilltalade bl.a. för olovlig körning, grovt brott.
Enligt domen hade den tilltalade kört sin egen bil vid tre – fyra tillfällen. Vida- re hade han vid i vart fall tre tillfällen kört bilar efter att dessa hade tillgripts.
De olovliga körningarna hade förövats under tiden september – 20 oktober 1994. Högsta domstolen fortsatte enligt följande.
Tommy L har genom tre tidigare domar dömts för trafikbrott begångna d 5 nov 1989 (rattonykterhet), d 30 april 1990 (olovlig körning, grovt brott), d 18 aug 1992 (olovlig körning, grovt brott och grov vårdslöshet i trafik) och d 16 sept 1993 (olovlig körning, grovt brott).
Tommy L har således upprepade gånger gjort sig skyldig till trafikbrott, huvud- sakligen olovliga körningar. De tidigare brotten ligger emellertid förhållandevis långt tillbaka i tiden och har begåtts med lång tids mellanrum. De nu aktuella tra- fikbrotten, liksom flertalet av de tidigare, är inte av sådan art att ett förverkande kan anses erforderligt från trafiksäkerhetssynpunkt. Vid en samlad bedömning finner HD att de av Tommy L begångna trafikbrotten inte är så omfattande eller allvarliga att ett förverkande av hans bil behövs för att förebygga fortsatt brotts- lighet enligt trafikbrottslagen. Förverkandeyrkandet skall därför ogillas.
I NJA 2006 s. 751 var den centrala frågan i målet vilken betydelse bilens värde och ägarens personliga och ekonomiska förhållanden har vid bedömningen av om ett förverkande enligt 7 § TBL är oskäligt. Den tilltalade hade dömts för tre fall av grovt rattfylleri och grov olovlig körning. Vidare hade han i en tidigare dom dömts för grovt rattfylleri. Bilen hade i april 2004 värderats till 120 000 kronor och bedömdes i november 2005 ha ett värde av 80 000 kronor. I domen noterades att den tilltalade vid tidpunkten för tingsrättens dom i september 2004 sedan en månad var intagen för tvångsvård på behandlingshem enligt lagen om vård av missbrukare och att han när hovrätten meddelade sin dom i mars 2005 alltjämt var intagen på behandlingshem enligt LVM. När det gäller den tilltalades ekonomiska förhållanden noterades att han hade förlorat sitt ar- bete i december 2002, ett halvår efter att han köpt bilen, samt att han fortfaran-
de saknade arbete och endast uppbar ersättning från arbetslöshetskassa. Efter att ha funnit att de i målet aktuella trafikbrotten och ett tidigare rattfylleri var av sådan art att ett förverkande fick anses erforderligt från trafiksäkerhetssyn- punkt uttalade Högsta domstolen följande.
När det härefter gäller oskälighetsbedömningen skall prövas om ett förverkande, med beaktande av samtliga omständigheter, skulle drabba gärningsmannen oskä- ligt hårt (se prop. 1993/94:44 s. 53 och 71 samt prop. 1986/87:81 s. 11). Därvid är värdet på bilen en av de faktorer som skall beaktas. .-.-.-
.-.-.- M.J. drabbas således fullt ut av den ekonomiska följden av ett förverkande.
Enbart den omständigheten att den aktuella bilen - även efter den värdeminsk- ning som den numera har undergått - har ett förhållandevis högt värde utgör inte hinder mot att den förklaras förverkad. Med hänsyn till vad som framkommit om M.J:s personliga förhållanden, däribland den tid han varit berövad friheten för behandling och hans svaga ekonomi, satt i relation till bilens värde framstår emellertid ett förverkande som oskäligt.
Yrkandet om förverkande av bilen skall därför, med ändring av hovrättens dom, lämnas utan bifall.
Hos vem får förverkande ske?
Enligt 36 kap. 5 § första stycket a) brottsbalken får förverkande av egendom till följd av brott ske hos bl.a. gärningsmannen. Förverkande får vidare enligt samma stycke d) ske hos den som efter brottet förvärvat egendomen och därvid haft vetskap om eller skälig anledning till antagande om egendomens samband med brottet. Av paragrafens tredje stycke framgår att om egendomen vid brot- tet inte tillhörde någon av dem som anges i första stycket a-c får den inte för- klaras förverkad.
I propositionen till 7 § TBL uttalades att det ofta kan förhålla sig så att fordonet inte tillhör gärningsmannen utan någon annan. Vidare uttalades att enligt de allmänna reglerna i 36 kap. 5 § brottsbalken kan förverkande normalt tänkas ske endast hos – förutom gärningsmannen – någon medverkande eller den som efter brottet i ond tro har förvärvat fordonet. Om fordonet inte ägs av gär- ningsmannen utan av någon som efter brottet har förvärvat fordonet kan det inte sällan vara oskäligt att förverka fordonet. Men man kan också tänka sig illojala transaktioner från gärningsmannens sida som motiverar ett förverkande.
Gärningsmannen kan t.ex. efter brottet ha gett bort fordonet till sin make under omständigheter som ger vid handen att maken i praktiken får ställning som bulvan (prop. 1986/87:81, s. 11).
I NJA 2002 s. 310 uttalade Högsta domstolen bl.a. följande.
Det innebär till att börja med att personbilarna YYY 111 och ZZZ 222, som an- vänts vid de trafikbrott D. L. har begått, kan förverkas hos honom i brottmålet, om han vid tiden för brottet ägde bilarna helt eller delvis. Riksåklagaren har emellertid inte gjort gällande att D. L. var ägare till bilarna.
De ifrågavarande bilarna är registrerade på andra än D. L. Lagen ger möjlighet till förverkande av bilarna hos de verkliga ägarna, om det är utrett t.ex. att de har medverkat till D. L:s trafikbrott. En förutsättning för ett sådant förverkande är emellertid att åklagaren fört förverkandetalan mot ägarna antingen i samband med åtal mot dem för medverkan till trafikbrotten eller särskilt enligt lagen (1986:1009) om förfärandet i vissa fall vid förverkande m.m. Någon förverkan- detalan mot bilägarna har emellertid inte förts i målet.
På grund av det anförda skall HovR:ns beslut om förverkande av personbilarna upphävas.
Min bedömning
Som framgått i det föregående har R i hovrätten uppgett att han numera driver sin rörelse i aktiebolagsform. Enligt uppgift från fordonsregistret har ett aktie- bolag den 10 november 2008 registrerats som ägare för den i målet aktuella motorcykeln. Aktiebolaget registrerades hos Bolagsverket den 6 oktober 2008 och R registrerades den 14 november 2008 som bolagets enda ordinarie styrel- seledamot. R har således i tiden mellan tingsrättens och hovrättens domar bil- dat och registrerat aktiebolaget och låtit registrera bolaget som motorcykelns ägare.
R har emellertid varken i överklagandet till Högsta domstolen eller i hovrätten invänt att motorcykeln inte tillhör honom. I hovrättens dom har inte noterats annat än att R uppgett att behöver få tillbaka motorcykeln för att kunna sälja den och att han tänkt använda pengarna från försäljningen i sin rörelse som drivs i aktiebolagsform. Vid detta förhållande kan inte vad som noterats i for- donsregistret utgöra hinder mot att förverka motorcykeln hos R.
R har i det nu aktuella målet dömts för olovlig körning, grovt brott. Brottet begicks den 18 april 2008. R har tidigare sedan september 2006 vid fyra tillfäl- len godkänt strafförelägganden vilka avsett bl.a. trafikbrott. De godkända strafföreläggandena avser två fall av olovliga körningar begångna den 31 maj och 11 augusti 2006 samt två fall av olovlig körning, grovt brott, begångna den 16 november 2006 och 21 januari 2008. Strafföreläggandena avser även tre fall av rattfylleri begångna den 31 maj och 16 november 2006 samt den 21 januari 2008. Efter den nu aktuella domen har R dömts för ytterligare ett fall av olovlig körning, grovt brott, och ett fall av rattfylleri. Brotten begicks den 9 december 2008.
R har således vid upprepade tillfällen gjort sig skyldig till och lagförts för tra- fikbrott. I det nu aktuella målet dömdes han för olovlig körning, grovt brott.
Före denna gärning har R inom en tidsperiod på knappt ett år och elva månader gjort sig skyldig till fyra fall av olovlig körning och tre fall av rattfylleri. R har dessutom i tiden efter gärningen i det nu aktuella målet gjort sig skyldig till olovlig körning, grovt brott och rattfylleri. Sammantaget är det fråga om flera trafikbrott som inte kan anses vara av obetydlig beskaffenhet. Vid bedömning-
en ska också beaktas att R har gjort sig skyldig till upprepade rattfylleribrott.
Mot bakgrund av det sagda anser jag att risken för fortsatt brottslighet måste anses som beaktansvärd. Enligt min mening behövs således ett förverkande för att förebygga fortsatt brottslighet enligt TBL. R synes för övrigt inte ifrågasätta att så är fallet.
Här bör inskjutas att R, i likhet med den tilltalade i NJA 1988 s. 80, synes för- foga över flera fordon. Detta förhållande ska emellertid, enligt vad Högsta domstolen uttalade i 1988 års avgörande, inte påverka bedömningen av frågan om förverkande.
När det sedan gäller frågan om ett förverkande är att bedöma som oskäligt ska prövas huruvida ett förverkande, med beaktande av samtliga omständigheter, skulle drabba gärningsmannen oskäligt hårt. Vid prövningen ska beaktas bl.a.
behovet av fordonet för någon annan medlem av gärningsmannens familj, gär- ningsmannens eget behov av fordonet, förarens personliga och ekonomiska förhållanden och fordonets värde.
I ett värderingsintyg utfärdat den 23 april 2008 har motorcykelns värde angetts till 70 000 kronor. Mot bakgrund av de i det föregående redovisade förarbetsut- talandena och Högsta domstolens uttalanden i NJA 2006 s. 751 kan inte enbart motorcykelns värde anses utgöra hinder mot att den förklaras förverkad.
R hävdar att han lever under små omständigheter och att förverkandet är oskä- ligt med hänsyn till hans personliga och ekonomiska förhållanden. I överkla- gandet uppges att motorcykeln ingick i Rs verksamhet att köpa in, färdigställa och sälja fordon för sin försörjning. Av hovrättens domskäl framgår att R i hovrätten uppgett att han skulle sälja motorcykeln och använda pengarna från försäljningen i sin rörelse som numera drivs som ett aktiebolag. R hade vidare uppgett att han inte hade några skulder och fram till utgången av år 2008 levt på bl.a. A-kassa och en tipsvinst.
Av Uppsala tingsrätts domskäl i domen den 20 mars 2009 framgår att R på nytt uppgett att han köpt och sålt bilar och att han vunnit på tips. Vidare framgår att han hävdat att han arbetat svart. R har enligt taxeringsbeslut som avser in- komståret 2007 haft en taxerad inkomst på noll kronor.
R driver således en rörelse i vilken ingår att köpa och sälja fordon. Han har inga skulder. I Rs överklagande hänvisas inte till några specifika omständighe- ter avseende hans personliga förhållanden. Några sådana omständigheter fram- går heller inte av hovrättens dom. R avtjänar emellertid för närvarande ett fängelsestraff.
Rs personliga och ekonomiska förhållanden är enligt min mening inte sådana att ett förverkande av motorcykeln framstår som oskäligt. Detta gäller även om
det som framkommit i dessa hänseenden sätts i relation till motorcykelns värde.
Vid en samlad bedömning anser jag att ett förverkande av motorcykeln inte kan anses drabba R oskäligt hårt.
Frågan om prövningstillstånd
Som framgått i det föregående har i förarbetena till den ursprungliga lydelsen av 7 § TBL, och vid senare ändringar, paragrafen kommenterats förhållandevis utförligt. Vidare har Högsta domstolen vid flera tillfällen uttalat sig om förut- sättningarna för förverkande av fordon enligt 7 § TBL. Senast i NJA 2006 s.
751 gjordes vägledande uttalanden om betydelsen av fordonets värde och äga- rens personliga och ekonomiska förhållanden vid bedömningen av om ett för- verkande är oskäligt.
Åklagarmyndighetens Utvecklingscentrum Malmö har ett särskilt ansvar för metodutveckling när det gäller bl.a. trafikbrott. Utvecklingscentrum har tagit fram promemorian Förverkande enligt 7 § trafikbrottslagen (RättsPM 2005:2, uppdaterad januari 2007). I promemorian lämnar utvecklingscentrum rekom- mendationer om en generell åklagarpraxis vid tillämpning av 7§ TBL. Under rubriken Förslag till lämplig åklagarpraxis uttalas bl.a. följande.
Brotten:
Tidigare ej lagförd
Fem körningar (olovlig körning och/eller rattfylleri) inom sex månader, två grova rattfyllerier inom ett år,
bör leda till beslag och yrkande om förverkande av fordonet.
Tidigare lagförd
Tredje återfallet (räknat bakåt från aktuellt brott) inom två år i olovlig körning och/eller rattfylleri,
första återfallet inom två år (räknat bakåt från aktuellt brott) i grovt rattfylleri bör leda till beslag och yrkande om förverkande av fordonet.
Fordonsvärdet:
Ett värde som överstiger 100.000 kronor bör inte ensamt föranleda åklagaren att underlåta beslag och talan om förverkande.* (innehållet i noten har här uteläm- nats)
I promemorian uttalas vidare att avsikten är att utvecklingscentrum ska kunna uppdatera information, bidra till en enhetlig praxis och så effektivt som möjligt stödja det operativa arbetet vid kamrarna. I detta syfte efterfrågar utvecklings- centrum synpunkter och information från åklagarna angående innehållet i pro- memorian och på praxis i övrigt.
Hovrättens nu aktuella avgörande får anses ligga väl i linje med de redovisade förarbetsuttalandena och Högsta domstolens avgöranden. Vidare kan konstate- ras att de också är väl förenliga med de rekommendationer som Utvecklings- centrum Malmö lämnat i den ovan redovisade promemorian.
Mot bakgrund av det sagda har jag svårt att se att det finns utrymme för Högsta domstolen att, om även detta mål prövades, göra några uttalanden som på något mera påtagligt sätt skulle bidra till att ytterligare klarlägga rättsläget. Därtill kommer att R i tiden efter hovrättens dom på nytt har dömts för bl.a. olovlig körning, grovt brott, och rattfylleri. Om prövningstillstånd meddelas kommer således underlaget för Högsta domstolens prövning av målet att vara ett annat än vad hovrätten hade att beakta vid sin prövning. Detta förhållande innebär enligt min mening att målet är mindre väl lämpat för en prövning av Högsta domstolen.
Jag avstyrker prövningstillstånd.
Bevisning
Jag ber att få återkomma med bevisuppgift och synpunkter på målets fortsatta handläggning för det fall Högsta domstolen skulle komma att meddela pröv- ningstillstånd.
Kerstin Skarp
Lars Persson
Kopia till:
Utvecklingscentrum Malmö
Åklagarkammaren i Uppsala (AM-64156-08)
