Ambulanspersonalens erfarenheter av långa prio 1 transporter
The ambulance staff’s experiences of long prio 1 transports
Ulf Bark & Alexander Gustafsson
Fakultet för hälsa
Specialistsjuksköterskeprogramet med inriktning mot ambulanssjukvård Magisteruppsats 15 högskolepoäng
Handledare: Anders Rüter Examinator: Carina Båth 10/02/21
Abstrakt
Titel: Ambulanspersonalens erfarenheter av långa prio 1 transporter
Fakultet: Fakultet för hälsa, natur- och teknikvetenskap. Institutionen för hälsovetenskaper
Kurs: Magisteruppsats 15 högskolepoäng Författare: Ulf Bark och Alexander Gustafsson Handledare: Anders Rüter
Examinerande lärare: Anders Sidenblad Examinator: Carina Båth
Sidor: 23
Examination:10/02/21
Nyckelord: ambulanstransporter, ambulanspersonal, långa avstånd, erfarenheter
Syfte: Syftet var att belysa ambulanspersonalens erfarenheter av långa prio 1 transporter.
Bakgrund: Många gånger är det långa avstånd till akutsjukhus med rätt sjukvårdskompetens som den enskilda patienten är i behov av. Detta innebär att patienter kan behöva transporteras längre distanser för att få rätt sjukvård. Långa transportsträckor ställer höga krav på den som kör och den som vårdar för att ge patienten, sig själv och kollega bästa möjlighet till en säker transport.
Metod: Ett frågeformulär med fem demografiska frågor och fem frågor med öppen karaktär användes. Studien är en kvalitativ tvärsnittsstudie med deskriptiv design. Frågorna ställdes till ambulanspersonal som hade minst en sjuksköterskeexamen och hade jobbat mer än ett år inom en region i Mellansverige.
Resultat: Svaren analyserades med som en induktiv innehållsanalys. Kodning gav en huvudkategori: Att hantera situationen för trots utmaningar, fyra kategorier: Det Medicinska ansvaret med underkategorier: Patientens tillstånd, Läkemedel och Handlingsberedskap.
Personal i samverkan med underkategorier: Annan Personal, Handlingsberedskap hos föraren, Ambulansteamet och Andra resurser. Arbetsmiljön med underkategorier: Långa arbetspass, Emotionell belastning och Fordonet och utrustning. Nya och opåverkbara faktorer med underkategorier: Nya miljöer och Trafiksituationen.
Slutsats: Ambulanspersonalen behöver mer stöd både i bilen och utanför, samt riktlinjer att ta till för att känna sig tillräckliga och förberedda på sitt uppdrag vid långa prio 1 transporter, det är då omhändertagandet blir som bäst
Nyckelord: Ambulanstransporter, ambulanspersonal, långa transporter, erfarenheter
Abstract
Title: Ambulance staff's experiences of long prio 1 transports
Faculty: Faculty of Health, Science and Technology. Department of Health Sciences Course: Master's thesis 15 higher education credits
Author: Ulf Bark and Alexander Gustafsson SuperVisor: Anders Rüter
Examining teacher: Anders Sidenblad Examiner: Carina Båth
Pages: 23
Examination: 10/02/21
Keywords: ambulance transports, ambulance personnel, long distance, experience
Aim: The aim was to shed light on the ambulance staff's experiences of long prio 1 transports.
Background: Many times it is the long distance to an emergency hospital with the right healthcare competence that the individual patient needs. This means that patients may need to be transported longer distances to get the right medical care. Long transport distances place high demands on those who drive and those who care to give the patient, themselves and
colleagues the best opportunity for safe transport.
Method: A questionnaire with five demographic questions and five open-ended questions was used. The study is a qualitative cross-sectional study with descriptive design. The questions were asked to ambulance personnel who had at least a nursing degree and had worked for
more than a year in a region in central Sweden.
Results: The answers were analyzed using inductive content analysis. Coding gave a main category: Dealing with the situation despite challenges, four categories: Medical responsibility with subcategories: Patient's condition, Medicines and Action readiness.
Personnel in collaboration with subcategories: Other Personnel, Action readiness of the driver, the Ambulance team and Other resources. Work environment with subcategories:
Long shifts, Emotional load and Vehicle and equipment. New and unaffected factors with subcategories: New environments and the traffic situation.
Conclusion:. Ambulance staff need more support both in the car and outside, as well as guidelines to take to feel sufficient and prepared for their assignment during long prio 1 transports.
Keywords: Ambulance transports, ambulance personnel, long transports, experiences
Innehållsförteckning
1. Introduktion 5
2. Bakgrund 5
2.1 Prio 1 larm 5
2.2 Ambulanstransporter 6
2.3 Geografiskt läge 6
2.4 Rätt vårdnivå 6
2.5 Ambulansresurser 7
2.6 Ambulanssjuksköterskan 7
2.7 Problemformulering 8
2.8 Syfte 8
3. Metod 8
3.1 Metod design 8
3.2 Urval 8
3.3 Genomförande 9
3.4 Datainsamling 9
3.5 Dataanalys 9
3.6 Forskningsetik 10
3.7 Författarnas förförståelse 10
4. Resultat 11
4.1 Att hantera situationen trots utmaningar 12
4.1.1 Det Medicinska ansvaret 12
4.1.1.1 Patientens tillstånd 12
4.1.1.2 Läkemedelshantering 12
4.1.1.3 Handlingsberedskap 13
4.1.2 Personal i samverkan 13
4.1.2.1 Annan personal 13
4.1.2.2 Handlingsberedskap hos föraren 14
4.1.2.3 Ambulansteamet 14
4.1.2.4 Andra resurser 14
4.1.3 Arbetsmiljön 15
4.1.3.1 Långa arbetspass 15
4.1.3.2 Emotionell Belastning 15
4.1.3.3 Fordonet och utrustning 16
4.1.4 Nya och opåverkbara faktorer 16
4.1.4.1 Nya miljöer 16
4.1.4.2 Trafiksituation 17
5. Metoddiskussion 17
6. Resultat diskussion 18
7. Vidare forskning 19
8. Slutsats 19
Referenslista 21
Bilaga 1 Frågeformulär I
Bilaga 2 Informationsbrev till informanter II
Bilaga 3 Brev till verksamhetschefen III
Bilaga 4 Brev till enhetschef V
1. Introduktion
Långa prio 1 transporter med kritiskt sjuka patienter kan ske under hög fart med blåljus och siren. Riskerna är många för alla inblandade, patient, förare, vårdare och allmänhet när ambulansen färdas med blåljus på våra vägar. I ambulansen arbetar vårdaren med mer och mer avancerad vård medan ambulansen framförs av föraren under många gånger hög fart och under långa avstånd. Riksdagen har beslutat att högspecialiserad vård ska centraliseras vilket medför att fler kritiskt sjuka patienter behöver transporteras långa sträckor. Centraliseringen har i vissa fall visat sig öka antalet intrahospitala transporter och låser då upp ambulansresursen från dess huvuduppdrag. Då vägambulanser är kärnan inom ambulansverksamheten kommer många av dessa transporter sker under prio 1 uppdrag på allmänna vägar. Kraven på vårdaren ökar med avståndet och avancerad vård behöver bedrivas under längre tid och ibland i hög hastighet. I kommande studie försöker vi därför få en inblick i ambulanspersonalens upplevelser av långa prio 1 transporter.
2. Bakgrund
2.1 Prio 1 larm
Prio 1 larm klassificeras som en akut brådskande utlarmning då det är akut fara för individens liv eller hälsa. Dessa uppdrag kan vara av både primär och sekundär art, vilket innebär att ambulanspersonal inte enbart hämtar människor på plats utan även utför livsuppehållande och livsviktiga transporter mellan akutsjukhus (Socialstyrelsen 2018). SOS alarm har varje dag uppemot 10 000 larmsamtal. År 2018 var det knappt 3,2 miljoner larmsamtal som kom in till SOS alarm. År 2019 var det över 3,3 miljoner larmsamtal (SOS alarm 2018, 2019). När en person ringer 112 och vill ha en ambulans så hanterar larmoperatören ärendet utifrån ett medicinskt index. Utifrån indexet bedöms om en ambulans blir utskickad till inringaren.
Indexet som larmoperatören följer ger en prioritering utifrån patientens symtom och leder fram till vilken prioritet ambulansuppdraget blir tilldelat. De olika prioriteringarna som larmoperatören kommer fram till utifrån intervjun som följer index leder fram en prioritering från prio 1 till prio 4. Prio 1 anger akut livshotande symtom eller olycksfall och är därmed högsta prioritet där patient bedöms ha akuta livshotande symtom (SOS alarm 2020). Det går att läsa hos Trafikverket (2008) att föraren som framför ett utryckningsfordon vid prio 1 transporter måste vara medveten om att det ställs stora krav på föraren. Som förare ska du bland annat förstå hur och när du får avvika från trafikregler. Föraren behöver också ha god kunskap i hur farten påverkar körningen, tidsvinst och sitt eget ansvar som förare. Även hänsyn till hur du som förare och medtrafikanters psykologiska reaktioner ska tas i beaktning.
Du som förare kan inte anta att alla ser och hör dig utan behöver ständigt vara uppmärksam vid rödljus, korsningar och omkörningar. Medtrafikanters reaktioner kan bli många exempelvis så bromsar vissa in, somliga gassar på, vissa kastar sig åt sidan och somliga reagerar knappt alls. En annan viktig aspekt är att känna din egen stress och känna av att du är tillräckligt utvilad för uppdraget (Trafikverket 2018). Murray & Kue (2017) fann när de sammanställde tidigare utförda studier att köra med blåljus gör att ambulanspersonalen kan ta sig snabbare fram till olycksplatsen och sedan tillbaka till sjukhuset. Studier som Murray &
Kue (2017) sammanställde visade också på att tidsvinsten inte blir mer än någon till några minuter trots blåljuskörning vid Prio 1 larm. Störst tidsvinst uppstod då ambulansen inte behöver stanna vid rödljus. När ambulansen framförs med blåljus och siren under prio 1 uppdrag ökar risken för olyckor för allmänheten, patienten, ambulanspersonalen och då framförallt för vårdaren i bilen. I USA var mer än 76 % av olyckor med dödlig utgång när ambulanser var involverade, där ambulansen kört in i andra fordon. Av det totala antalet dödliga olyckor med ambulans var när det framfördes med blåljus. En av slutsatserna Murray
& Kue (2017) drar i sin review är att även om tidsvinst finns bör nyttan med blåljus övervägas vid varje enskild transport. En fråga de ställer är att om den lilla tidsvinsten är värd riskerna?
2.2 Ambulanstransporter
Myndigheten för vård- och omsorgsanalys (2018) beskriver hur den viktigaste funktionen inom ambulansverksamheten är vägtransporter. Resten utgörs av lufttransporter, ofta med helikopter. Även om helikoptertransporter är snabba och effektiva är ett stort problem att dessa är väderkänsliga och uppdragen kan därför bli nödvändigt att utföras av vägambulanser.
Queensland i Australien är ett stort upptagningsområde för den lokala sjukvården. Där utförs stora delar av uppdragen med lufttransport dag som natt. Inte enbart uppdrag av högsta prioritet utan alla prioriteringar av transporter som skulle bli för långa att utföra med bil (Edwards et al 2019). Vägambulansens besättning består av legitimerade sjuksköterskor eller vidareutbildade sjuksköterskor. Kompetensen behövs för att mer och mer avancerad vård har lagts på ambulanspersonalens vilket ställer högre krav på personalen (Myndigheten för vård- och omsorgsanalys 2018). Missikpode et.al (2018) gjorde en undersökning i Iowa och fann att vid prio 1 utryckning finns det många aspekter som påverkar risken för en olycka såsom vägförhållanden, årstid, ljusförhållanden samt ålder kan vara en bidragande faktor. I en studie av McManus et al. (2019) uppmärksammades att stress kan påverka körningen negativt och framförallt framförandet av ambulans med blåljus hade en ökad stressfaktor på föraren. Efter ett tag påverkade dock inte enbart stressen förarna lika mycket vid bilkörning. Att vara trött försämrade alltid körförmågan och lades stress in i bilden gav de två tillsammans alltid mer negativa resultat. Brice et al (2011) undersöker bland annat i sin rewiew varför risken att dö eller skadas i tjänsten för ambulanspersonal är mer än dubbelt så stor i jämförelse med snittet för andra arbeten. Arbetsmiljön i ambulansen är inte alltid utformad så att personalen och patienten kan vara ordentligt fastspända. Dessutom krocktestas inte ambulansen med full utrustning och personal. Så hur krocksäkra fordonet är vet ingen och hur det påverkar risken att dö eller skadas för samtliga under transport går inte att fastställa. Även sociala faktorer påverkar personalens säkerhet vid transporter. Ibland uppstår kulturer på arbetsplatserna där den egna säkerheten sätts åt sidan för att utföra uppdraget. Det kan handla om att inte använda säkerhetsbälten under transporterna till att det finns förväntningar på att allt ska ske så skyndsamt som möjligt vilket ökar farten och risktagandet både under framkörningen och transporten.
2.3 Geografiskt läge
Enligt den vårdanalys som Socialstyrelsen (2018) genomförde utlästes det att variationer på tillgång och avstånd till sjukhus och ambulanser finns i landet. Stora delar av Sveriges befolkning har långt att transportera sig till sjukhus då de boende i landet är utspridda på en stor geografisk yta. Det påverkar i sin tur transporttiderna och avstånd till sjukhus med vägambulans. En rapport från Riksförbundet HjärtLung (2015) visar att det ställs allt högre krav på ambulanssjukvården men endast hälften av ambulansstationerna i Sverige klarar sina uppsatta mål för prio 1 larm. Målen kan variera något mellan Regionerna. Stora förseningar i transporterna beror framförallt på långa avstånd, resursbrist och hög belastning. Enligt rapporten så ska befolkningen nås inom 20 minuter med ambulans och det varierar mellan 65- 100% i landet. Ambulanscheferna som intervjuades i rapporten menar på att det beror på att ambulanserna är upptagna på larm som ej är akuta och därmed påverkas prio 1 larmen.
Murata et al (2013) undersökte akut sjuka som transporterats in till sjukhus i Japan. De fann i de nationella databaserna att långa avstånd minskade chansen till överlevnad och ökade risken för komplikationer. Petzäll et al (2010) undersökte hur mycket tid som sparas vid hög hastighet i stadsmiljö och landsbygd. I stadsmiljö gjordes mindre tidsvinst än vid långa transporter över där mer tid gick att spara.
2.4 Rätt vårdnivå
Centralisering är ett begrepp som innebär koncentration eller samling av befolkning eller en viss typ av service. Det är en process som har en inverkan på befolkningen eller samhällsstrukturer. Centralisering sker genom att besluten flyttas till en geografisk centralort som ökar sitt inflytande vilket medför att färre personer har större makt över en större massa (Nationalencyklopedin [NE] 2020). 1996 påbörjade Ontario i Canada att centralisera sin sjukvård. Något som har ökat transporterna med ambulans mellan sjukhus lavinartat och
kostar vården stora summor pengar. 2009 genomfördes cirka 1000 transporter om dagen vilket då motsvarande ett varav runt jorden i kilometer per dag. Patienterna flyttas till rätt vårdnivå vid det sjukhus som kan erbjuda just den typ av vård patienten behöver. Många av dessa patienter transporteras av ambulanser för att nå rätt vårdnivå där den centraliserade vården nu utförs. Ambulanser som annars skulle kunna användas i den akuta verksamheten (Robinson et al 2009). Sveriges riksdag beslutade att bifalla regeringens proposition rörande att den högspecialiserade vården ska bedrivas nationellt. Olika delar av den högspecialiserade vården ska lokaliseras ut på olika orter av landet. Flera motioner lämnades in som bland annat uttrycker oro för att akutsjukvården kan komma att bli drabbad vilket också riksdagen betonade (Proposition 2017/18: SoU18). Sverige är ett avlångt land som på många ytor över landet är glesbefolkat. Det är ofta långa transportsträckor till sjukhus och kan därför ställa höga krav på prehospital personal (Björnstig 2004). Socialstyrelsen (2015) skriver att för att få bästa möjliga vård behövs många gånger snabb tillgång till sjukvård när patienten är svårt skadad eller sjuk. Närheten till sjukhus med rätt kompetens skiljer sig åt beroende på vart i landet patienten befinner sig. För att optimera patientens vård är rätt vårdnivå, mottagande och tid till sjukhus essentiellt. Möller (2018) fann i sin studie att patienternas överlevnad när denne väl nått sjukhuset påverkas av valet av transportsätt och tiden det tog för patienten att komma fram till sjukhuset. Variationen är stor rörande vilken typ av vård som akutmottagningar kan erbjuda och avståndet till rätt vård varierar stort beroende på var individen bor i landet. Transport till det närmaste akutsjukhuset innebär inte alltid att rätt vård kan ges på den dess akutmottagning. För att kunna erbjuda medborgarna en god hälsovård krävs bred kompetens och dygnet runt verksamhet på det mottagande akutsjukhuset. Exempel är att ca 80% av akutsjukhusen erbjuder akutkirurgi och ca 50% kan utföra Percutan Coronar Intervention [PCI]. I Norrbotten har runt 25% över en timmes restid till akutkirurgi och även tillgången till PCI, innebär många gånger långa transporter. Enligt Myndigheten för vård- och omsorgsanalys (2018) erbjöd enbart sju regionsjukhus i landet möjligheten till trombektomi.
Över 50% av landets befolkning har mer än 30 min transport till närmaste sjukhus som kan utföra trombektomi, 24% har mer än en timme och 11% har mer än två timmar. Personer som varit utsatta för trauma är en annan patientgrupp som behöver vård snabbt. Vården för dessa individer utförs på traumacentrum som oftast kan erbjudas på ett regionsjukhus, även om det kan finnas mindre traumaenheter där möjlighet ska finnas för att stabilisera patienter. Den högspecialiserade vården centraliseras och det gör att just trauma patienterna blir extra utsatta då de mindre sjukhusen riskerar att förlora kompetens för att klara av att vara traumaenheter när andra specialiteter centraliseras bort till större orter. För att möta denna centralisering av högspecialiserad vård ställs därför högre krav på den prehospitala personalen vid omhändertagande av traumapatienter (Socialstyrelsen 2015). Sammantaget innebära allt detta att patienter redan under transporten in till sjukhuset måste styras till ett sjukhus som ligger längre bort än det eller de geografiskt närmaste akutsjukhusen (Myndigheten för vård- och omsorgsanalys 2018).
2.5 Ambulansresurser
Uppdrag av både primär (larm från larmcentralen) och sekundär (transport mellan vårdinrättningar) har ökat för ambulansen de senaste åren. Behov av ambulansresurser är ofta svåra att beräkna och resurserna skiljer sig ofta mellan landsbygd och stad. Centraliseringen är en annan variabel som måste räknas in när behovet av ambulansresurser ska räknas ut.
Trauma och annan högspecialiserad vård styrs mot de större städerna vilket påverkar tillgängligheten för allmänheten där ambulansen har sin hemstation. Utöver detta påverkas också tillgången av ambulansresurser då många snabbspår exempelvis PCI finns på de större sjukhusen och att ambulanser många gånger används som bedömningsbil (Föreningen för Ledningsansvariga inom Svensk Ambulanssjukvård [FLISA] 2018).
2.6 Ambulanssjuksköterskan
Reed (1991) har en teori att vår nutid återspeglas av våra tidigare erfarenheter samt de erfarenheter som väntar oss formar den vi är som person kontinuerligt i den nutid vi befinner oss i. Människan och i detta fall sjuksköterskan utvecklas genom de sammanhang vi hamnar i.
Detta görs genom vilka människor vi träffar omgivningen vi vistas i och vilka erfarenheter vi bär med oss. Våra erfarenheter kan leda både till en positiv eller negativ utveckling för individen. Riksföreningen för ambulanssjuksköterskor [RAS] beskriver i samarbete med Svensk sjuksköterskeförening ambulanssjuksköterskans (2012) kompetensområden. RAS har som syfte med beskrivningen att tydliggöra ambulanssjuksköterskans roll gentemot patienter, anhöriga, hens roll i verksamheten, samhället samt stödja och vägleda arbetsgivaren rörande vilken kompetens som behövs för en god ambulanssjukvård. Beskrivningen rör omvårdnad, medicinsk kunskap, prehospital vårdmiljö, samverkan och ledarskap samt forskning, utveckling och utbildning. I Kompetensbeskrivningen berör RAS läkemedelshantering, medicinsk utrustning och hur ambulanssköterskan ska kunna använda dessa och utvärdera både farmakologiska effekter och utrustningens inverkan på patienten.
Ambulanssjuksköterskan ska också vara delaktig i utvecklingen rörande ny teknik, utrustning, säker och behaglig transport. Ambulanssjuksköterskan ska också identifiera säkerhetsbrister och riskfyllda miljöer. I stycket om prehospital miljö skriver RAS b.la att ambulanssjuksköterskan ska kunna hantera olika former av teknisk utrustning rörande kommunikation och ska kunna förflytta patienten från A till B både trafik och patientsäkert sätt. Ambulanssjuksköterskan ska också vara beredd på och han en handlingsberedskap vid våldsamma situationer.
2.7 Problemformulering
Många gånger är det långa avstånd till akutsjukhus med rätt sjukvårdskompetens som den enskilda patienten är i behov av. Detta innebär att patienter kan behöva transporteras längre distanser för att få rätt sjukvård. I och med centraliseringen hamnar mer och mer kompetens på de större orterna i landet, vilket kan leda till geografiska svårigheter för transportvägar och avstånd. Både primära och sekundära uppdrag kan bli prioriterade som prio 1 uppdrag. På mindre sjukhus, försvinner specialiteter för att flyttas till större städer och sjukhus.
Ambulanspersonalen behöver då både vårda och transportera dessa patienter till rätt vårdnivå under dygnets alla timmar. Ambulansen blir då upptagna med dessa långa transporter vilket gör att ambulansresursen blir upptagen under en längre period. Patientens behov av vård och möjligheten till rätt vård finns fortfarande kvar. Därmed ställs det högre krav på ambulanssjukvården än tidigare i och med att vårdutförandet ska pågå i längre sträckor och tid. Även kraven som ställs på vårdaren i ambulansen är höga, då vårdaren ska upprätthålla en god och säker vård under en längre tid. Långa transportsträckor ställer höga krav på den som kör och den som vårdar för att ge patienten, sig själv och kollega bästa möjlighet till en säker transport. Kunskap saknas gällande ambulanspersonalens erfarenheter av längre prio 1 transporter. Därför behöver deras erfarenheter studeras för att förstå utmaningarna ambulanspersonalen ställs inför, samt att förstå och utveckla en säkrare prehospital sjukvård.
2.8 Syfte
Syftet var att belysa ambulanspersonalens erfarenheter av långa prio 1 transporter.
3. Metod
3.1 Metod design
Studien genomfördes som en kvalitativ tvärsnittsstudie med deskriptiv design.
Tvärsnittsstudie valdes då denna form av kvalitativ forskning görs för att studera ett fenomen vid en specifik tidpunkt (Polit & Beck 2017). Denna form av studie valdes då en tvärsnittsstudie stämde överens med studiens upplägg.
3.2 Urval
Inklusionskriterier:
En region i Mellansverige valdes ut och tjänstgörande ambulanspersonal med minst ett års erfarenhet av prio 1 transporter, och som utför transporter där tiden till mottagande enhet är
mer än 40 minuter eller överstiger en sträcka på fem mil inkluderades. Ambulanspersonalen ska ha en sjuksköterskeexamen eller högre.
Exklusionskriterier:
Föräldraledig personal och personal som inte utfört prio 1 uppdrag senaste året.
3.3 Genomförande
Studiens ansvariga utvecklade enkäten och dess frågor på en dator i programmet Word.
Frågor skrevs ner fritt och ingen fråga förkastades initialt. Därefter kontrollerades frågorna så att dem och syftet stämdes överens. De frågor som ansågs stämma överens med syftet valdes ut. En pilotstudie på den lokala stationen genomfördes där två personer fick testa samt utvärdera studien och frågeformuläret. Ett par synpunkter gavs och ett par mindre ändringar i formuleringen av frågorna gjordes för att göra dessa mer öppna. Ett brev skickades till verksamhetschefen för ambulanskliniken med en kopia av enkäten samt GDPR godkännandet, där vi önskade genomföra studien i regionen. Efter godkännande att studien fick genomföras kontaktades enhetscheferna med information om studien och tillgång till medarbetarnas mejllistor efterfrågades. När mejllistor erhållits skickades det ut ett mejl till informanterna med information om studien via Survey & Report. Enkäten besvarades även i Survey & Report. I mejlet till informanterna fanns information om studien samt att den var godkänd att genomföra av deras verksamhetschef. Informanterna kunde när som helst välja att avbryta studien och det fanns möjlighet att återuppta frågorna om enkäten pausades. Inga namn eller personuppgifter var synliga på enkäterna vid inskickat svar. Enkäten tog cirka 15- 20 minuter att svara på.
3.4 Datainsamling
Efter godkännande av verksamhetschefen skickade författarna ut ett mejl till enhetscheferna som visade på godkännande av verksamhetschefen, för att be om samtligas mejladresser hos arbetstagarna på ambulansstationerna i Regionen. För att sedan maila ut enkäten ihop med samtyckesblanketten. Enkäten besvarades i enkätverktyget Survey & Report som är en molntjänst utanför Karlstads universitet. Enkätfrågorna var av öppna kvalitativa frågor och utformades utifrån ambulanspersonalens erfarenheter av olika situationer som hanteras i ambulanspersonalens arbetssituation. Frågorna var kopplade till studiens underliggande frågeformuleringar och syfte (Polit & Beck 2017). Öppna frågor användes för att ge informanterna möjlighet att utveckla egna svar och gav även möjligheten till kvalitativ forskning. Öppna frågor ses ibland som en komprimerad form av en intervju (Statistiska centralbyrån 2016). Enkäten var tillgänglig för svar i två veckor och efter en vecka skickade författarna ut en påminnelse till samtliga informanter på mejl att svara på enkäten.
3.5 Dataanalys
Informanternas svar genomgick en induktiv kvalitativ innehållsanalys. Författarna genomförde analysen tillsammans. Genom kodning av materialet skulle likheter och skillnader hittas. Likheterna och skillnaderna grupperades för att skapa underkategorier, kategorier och huvudkategorier enligt Elo & Kyngäs (2007) metod av innehållsanalys. Då datan från informanterna var insamlad utfördes den induktiva kvalitativa innehållsanalysen.
Först lästes all material in i sin helhet och en öppen kodning gjordes. Innehåll markerades och anteckningar gjordes rörande materialets innehåll och skrevs ner i marginalerna. När den öppna kodningen var gjord lästes materialet igen. Markerat innehåll sammanställdes och fick rubriker för att forma ett kodningsschema där all sammanställd data ingick. Under kodningen tolkades data fritt för att kunna skapa kategorier som till sist kunde bli underkategorier. När all information från materialet var sammanställd till underkategorier kunde dessa grupperas in i olika grupper. Grupperna blev sedan kategorier.
Citat Öppen kodning Underkategorier Kategori
”Man känner sig ganska ensam. När man ska göra mycket samtidigt vårda,dra upp läkemedel, rapportera osv”
Känsla av ensamhet. Emotionell belastning Arbetsmiljö
”Om jag jobbar med en
ambulanssjukvårdare som inte har
kunskapen (men borde ha erfarenheten) att hjälpa mig vårda patienten om läget förvärras för patienten och man skulle behöva någon att diskutera med.”
Ingen att diskutera med runt patienten med.
Ambulansteamet Personal i samverkan
Tabellen illustrerar processen med öppen kodning, underkategorisering och kategorisering. Kategorier blev i sin tur genom fortsatt abstraktion en huvudkategori. Resultatet presenterades som en figur av huvudkategorier följt av kategorier och till sist de underkategorier som samlats in och kodats (Elo & Kyngäs 2007).
3.6 Forskningsetik
Forskningsetik tillämpar etiska principer både inför och under genomförandet av vetenskapligt arbete (Kjellström 2013). Studien grundar sig i det grundläggande individskyddskravet och kan definieras enligt fyra krav. Dessa är samtyckeskravet, informationskravet, nyttjandekravet och konfidentialitetskravet enligt (Vetenskapsrådet u.å).
Etikprövning enligt lag (SFS 2003:460) gäller forskning eller studier som avser människor.
Studiens syfte kommer vara tydligt för alla deltagare i samband med att de genomför enkäten på webben då all information om studien går att läsa innan enkäten påbörjas. Enligt konfidentialitetskravet kommer inga namn eller persondata vara synliga för andra än studenterna samt handledare, studien kommer genomföras som en digital enkätstudie. Enligt informationskravet kommer enkätens/studiens syfte att vara tydlig för informanterna. Alla deltagare skyddas av GDPR lagen och information om detta kommer vara tydligt.
Informationsblankett och Information om hur enkäten kommer att gå till samt uppgifter hur deltagarna kan nå forskarna kommer vara tillgängligt. En länk mejlades till varje arbetstagares mail som då anslöt denne till enkäten när man trycker på den. Enligt samtyckeskravet kommer det vara möjligt att avbryta studien när som helst. Har deltagaren tryckt på länken till studien så har informanten godkänt informationen och deltagandet men kan när som helst välja att avbryta sin medverkan. Nyttjandekravet har beaktats genom att data kommer enbart att förvaras av studenterna som gör studien i lösenordskyddad dator, samt att handledare av uppsatsen kommer att kunna ta del av information. Resultatet i studien kommer endast att användas i uppsatsen och efter godkänd uppsats kommer all data att raderas (Vetenskapsrådet u.å).
3.7 Författarnas förförståelse
Författarna har arbetat tre respektive ett och ett halvt år inom ambulanssjukvården och har därmed en viss förförståelse inom ämnet.
4. Resultat
Figuren visar underkategorier, kategorier och en huvudkategori
Kodningen gav ett resultat med en huvudkategori: Att hantera situationen trots utmaningar samt fyra kategorier och tolv underkategorier. Kategori: Det Medicinska ansvaret med tre underkategorier: Patientens tillstånd, Läkemedel och Handlingsberedskap. Kategori: Personal i samverkan med fyra underkategorier: Annan Personal, Handlingsberedskap hos föraren, Ambulansteamet och Andra resurser. Kategori: Arbetsmiljön med tre underkategorier: Långa arbetspass, Emotionell belastning och Fordonet och utrustning. Kategori: Nya och opåverkbara faktorer med två underkategorier: Nya miljöer och Trafiksituationen.
Totalt skickades 270 frågeformulär ut via mail, 32 personer motsvarande ca 11% svarade på frågeformuläret, en informants svar fick strykas då personen arbetat mindre än ett år inom verksamheten och därmed exkluderades. Vissa frågor hoppade informanter över eller hade inte upplevt.
13 informanter var män varav 11 av dess informanter hade jobbat mer än tre år, två informanter ett till tre år och av dessa hade åtta informanter ambulans vidareutbildningen, fem informanter var grundutbildade sjuksköterskor. Åldern på informanterna var mellan 20-30 en informant, 30-40 fyra informanter, 40-50 tre informanter, 50-60 fem informanter.
18 informanter var kvinnor och samtliga hade jobbat mer än tre år, av dessa hade 14 informanter vidareutbildningen inom ambulanssjukvård, en informant var förutom ambulans vidareutbildad även intensivvårdssjuksköterska och narkossjuksköterska, en informant hade förutom ambulans vidareutbildningen även intensivvårdssjuksköterska, en informant var operationssjuksköterska, två informanter var grundutbildade sjuksköterskor. Åldern på informanterna var mellan 30-40 år åtta informanter, 40-50 år sju informanter, 50-60 år två informanter och 60+ var en informant.
A- hantera situa7onen trots utmaningar Det medicinska ansvaret
Pa7entens 7llstånd Läkemedelshantering
Handlingsberedskap
Personal i samverkan Annan personal
Handlingsberedskap hos föraren
Ambulansteamet Andra resurser
Arbetsmiljö Långa arbetspass
Emo7onell belastning Fordonet och utrustning
Nya och opåverkbara faktorer Nya miljöer
Trafiksitua7onen
4.1 Att hantera situationen trots utmaningar
Alla informanter delger olika utmanade situationer utifrån sina erfarenheter rörande långa prio 1 transporter. Trots allt ambulanspersonalen ställs inför beskriver samtliga att de på något sätt tog sig igenom händelsen. Efter flera genomläsningar går det att tyda att de flesta situationerna verkade lösa sig på något sätt. Ambulanspersonalen klarade av de olika situationerna trots ibland dåliga förutsättningar och stora utmaningar.
4.1.1 Det Medicinska ansvaret
Det medicinska högsta ansvaret faller många gånger sjuksköterskan på plats som förväntas ha god kunskap rörande patienters olika tillstånd, hantering av läkemedel förväntas kunna hantera läkemedel och vara beredd på olika scenarion där patientens tillstånd snabbt kan förändras. Att vara ensam i detta ansvar återspeglades i flera av informanternas svar.
4.1.1.1 Patientens tillstånd
Flera informanter delade med sig av erfarenheter där patientens tillstånd stod i fokus. Vård av barn där marginalen för fel är små och blivande mammor är ett par exempel på patienter som upplevs som stressande eller krävande. Hjärtstoppsituationer, traumapatienter, snabba oförutsedda försämringar eller där patienten var medvetande sänkt förekommer ofta i frågorna avseende stressande, oförutsedda eller krävande situationer där patientens tillstånd beskrevs.
”Vårda svårt sjuka barn, eller förlossning som är halvt igång” informant 1.
Hotad luftväg var också en patientgrupp som ambulanspersonalen hade erfarenheter kring som krävande och stressande under transporten, särskilt då ambulanspersonalen var själva bak i bilen och inte kunde utföra övrig vård. Patienter med psykisk problematik var oförutsägbara och kunde när som helst bli våldsamma.
”Vi fick resurs efter en bit på vägen och var därmed 2 personal som vårdade.
Krävande på så vis att det patienten konstant behövde hjälp att hålla luftvägen och ventileras, tolererade inte larynxmask, hade svårt med svalgtub, och behövde av och till stödventileras.” informant 11
4.1.1.2 Läkemedelshantering
Ambulanspersonal har stressande erfarenheter av ordinationer som de upplever inte är tillräckliga eller hamnar i situationer där de ska ge läkemedel de inte är vana att hantera. Det finns även erfarenheter där själv läkemedlet eller syrgasen börjar eller tar slut vilket var en stressande och oförutsedda erfarenhet för personalen.
”Att få ordinationer på läkemedel man aldrig hanterar. Har bla ordinerats att hantera ”potenta-sprut-pumps-läkemedel” för hand utan adekvat övervakning.”
Informant 4
Att inte få ordinationer under färd och att läkemedlet gav dålig eller ingen effekt var också erfarenheter informanterna delade med sig av. Personalen beskriver ibland hur de fått ordinationer över radio eller över telefon men att situationen fortsatt är krävande då inte ordinationen hjälper och det finna ingen hjälp att få där och då.
”Ett barn ca 18 månader med pågående kramper. Midazolam i.v hade kortvarig effekt. 9 mil till sjukhus. Hjälp från bakre stöd med ordinationer via rakel då hkp inte kunde lyfta.” Informant 6
Sjuksköterskor uppgav en känsla av ensamhet när de ensamma hade den högsta medicinska kompetensen och då även hela ansvaret då de arbetar med en ambulanssjukvårdare.
Sjuksköterskorna hade då inte någon att diskutera med rörande läkemedelshantering. Det var heller inte säkert att högre medicinsk kompetens gick att nå för stunden över telefon.
”Något som kan kännas frustrerande/stressande är att verksamheten nu håller på att anställa fler ambulanssjukvårdare. Deras erfarenhet är av varierande grad.
Behovet av att diskutera behandling med en kompetent och behörig kollega över headsetet är oftast nödvändig. Det kan kännas lite stressande att verksamheten sänker kraven.” Informant 8
4.1.1.3 Handlingsberedskap
Att komma in fel i situationen och behöva tänka om kunde känna stressa ambulanspersonal.
Erfarenheter av att vara väl förberedd genom att ha koll på vilket telefonnummer som kan användas för att ringa om hjälp under vägen, våga fråga, tänka igenom situationen innan avtransport, förutse vad som kan komma att gå fel och kontrollera så att allt fungerar utrustningsmässigt minskade risken att personalen hamnade i stressig eller oförutsedda situationer.
“Ha i åtanke en plan b och en plan c, möjlighet till förstärkning eller inte.”
Informant 29
Ambulanspersonal menade att det gäller att vara beredd på det oväntade om det är en dålig i patient i vårdarhytten som ska transporterslångt (alltid ha en reservplan). Ambulanspersonal hade erfarenheter där behov av fler händer kan komma att uppstå och då behövdes beredskap rörande att ha koll på vilka resurser som är dragna och vilka som kan tänkas behövas utöver.
”Vid långa transporter tänker man/försöker man tänka steget före, dvs vad kan jag tänka mig behöva under transporten för att vara förberedd och ha utrustning lättåtkomlig i ambulansen. I detta fall var redan deff-plattorna påkopplade då patienten upplevdes ha en överhängande risk för att få ett hjärtstopp.”
informant 11
4.1.2 Personal i samverkan
Att arbeta prehospitalt innebär många gånger kontakt med många andra inom och utanför vårdprofessionen. Det kan röra sig om polis, räddningstjänst, ambulans helikopter, akutmottagningar, sjukhus avdelningar, kollegan i bilen eller andra sjuksköterskor på plats med flera.
4.1.2.1 Annan personal
En informant skriver om en oförutsedd situation där sjukhuset inte tog emot patienten de kom med. Informanter uttrycker att de ibland inte fick med resurser från sjukhuset de önskade trots att de ville ha det då de skulle transportera patienter som var kritiskt sjuka med stor risk för försämring. Något som kunde vara svårt att förutse är när ambulanspersonalen tar över en patient från sjukhuspersonalen och rapporten, ordinationen eller utrustningen inte fungerar enligt rapport.
”Vid hämtning på akutmottagningen var pat tillräckligt smärtlindrad men jag förutsåg inte vilka problem otillräcklig smärtlindring kunde få under transporten. Den ordination jag fått var otillräcklig och pat hade svår smärta under nästan hela transporten utom under korta perioder då hen var nästintill medvetslös.” Informant 26
4.1.2.2 Handlingsberedskap hos föraren
Det gäller att ha god handlingsberedskap för alla i teamet. Föraren kan komma att sättas på prov och genom att ha vana rörande framförandet av fordonet och hur andra medtrafikanter reagera på ambulansen kunde de långa transporterna underlättas. Föraren behöver också vara beredd på att assistans kan behövas bak i bilen och behöver därför att uppsikt över vart han kan stanna eller vart närmaste sjukhus finns om patienten skulle bli försämrad. Informanter vittnade om att hålla fokus under lång tid bakom ratten är krävande.
”Andra trafikanters överraskande beteende, som plötsliga inbromsningar.
Försämrad patient där man behöver hitta en parkering för att snabbt assistera i vårdarhytten.” Informant 14
4.1.2.3 Ambulansteamet
Flera sjuksköterskor uttrycker att det ibland uppstår en brist i stöd från sin kollega då de inte innehar samma medicinska kompetens. Att jobba med ambulanssjukvårdaren innebar att de inte har en kollega på plats de kunde diskutera runt patienten med på samma sätt som med en legitimerad sjuksköterska.
”Åker man med en sjuksköterska är vi på samma nivå med medicinskt kompetens. Svårare om du har med dig en ambulanssjukvårdare då kan det bli lite svårare att bolla saker mellan dom , hur vi ska behandla och utvärdera osv.”
Informant 8
Kommunikationen under transport sker oftast via headset mellan vårdare och förare. Den stora majoriteten tycker denna form av kommunikation fungerar bra. En känsla av att båda är involverade i vårdandet av patienten och har också en lugnande effekt för vårdaren. Somliga vill dock inte störa sin förare ur trafiksäkerhetssynpunkt. Att handleda ny och oerfaren personal samtid som fordonet ska framföras kunde upplevas som krävande.
”Med headset tycker jag personligen att det fungerar bra. Man kan hela tiden ha en dialog mellan varandra kring patientens tillstånd och båda blir mer delaktiga i vården.” Informant 11
Framförande av fordonet kan vara något som föranledde stress hos vårdaren. Att ha en bra förare som kör planerat lugnt och säkert minskade stressen medan en förare som gasar, bromsar, kör om hastigt påverkade stressen negativt.
4.1.2.4 Andra resurser
Några informanter uttrycker att de sällan känt behov av att få hjälp av andra resurser under längre transporter utan att det är innan avfärd de kan behöva hjälp. Dessutom anser många att de ofta får de resurser de behöver eller att de resurser som behövs finns med redan vid ut larmningen.
”Många gånger har vi med resurs från början av uppdraget så jag har inte upplevt att ha behövt någon extra hjälp.” informant 8
Informanter uttrycker att när det väl saknas resurser blir det stressande och krävande. Det finns lägen där avtransport fördröjs när inte fler resurser finns tillgängliga och att fler händer ibland kan vara nödvändiga för att kunna transportera patienten. Det förekommer också att andra resurser som ambulanspersonal, akutbil eller helikopter av olika anledningar inte finns tillgängliga som stöd. Även att ha hjälp av räddningstjänsten kunde ibland underlätta för ambulanspersonalen.
”Hänt vid ett flertal tillfällen att man är långt från hjälp av resurs och man får klara så mycket som möjligt med den besättning man är tills hjälp kommer, i vissa fall kan detta fördröjt transport men patienten var i behov av två vårdare.”
Informant 11
Ibland förs diskussion med bakre stöd som medicinjour och helikopter läkare via telefon som ett stöd för personalen i svåra situationer vilket upplevdes underlätta ambulanspersonalens jobb. Resurser som efterfrågas kan vara barnmorska, narkossjuksköterska eller läkare.
4.1.3 Arbetsmiljön
Ambulansverksamheten är inte som alla andra verksamheter och behov hos patienten kan ibland krocka med behov hos personalen. Ambulanspersonal får ibland ställa sina naturliga behov åt sidan för att hjälpa patienten. Övertid är många gånger inget att diskutera utan bara händer. Detta kan påverka personalen känslomässigt och även hur bilen är bestyckad påverkar deras vardag.
”Att hamna i en låst situation länge om du till exempel blir hastigt i behov av toalettbesök. En annan situation kan vara att du inte fått utföra näringsintag men ändå väntas utföra uppdraget först.” Informant 18
4.1.3.1 Långa arbetspass
Långa arbetspass och många mil kunde upplevas som krävande. Ibland kunde trafiksituationen och väglaget vara extra besvärliga. Dessa situationer kräver extra fokus många gånger. Vid dessa tillfällen fanns erfarenheter där båda hade behörighet att köra och lösa av varandra vilket avlastade den krävande situationen. Att köra länge och långt med dåligt intag av föda och mycket att göra utöver den långa prio 1 transporten ansågs både minska patientsäkerheten och trafiksäkerheten.
”15.20 åkte till Uppsala och var tillbaka på station 01.00 och då väntade 8 timmars tjänstgöring innan avslutat pass. 105 mil blev resultatet efter detta arbetspass. Trötthet efter så många mil i full koncentration i så många mil. Och vetskapen när man kommer tillbaka så kan det bli flera larm.” informant 8
4.1.3.2 Emotionell Belastning
Ambulanspersonal kunde känna sig ensamma bak i ambulansen och känna att händerna inte räckte till utan att ambulanspersonalen tvingades att prioritera. Det är ibland mycket som ska hinnas med under transporten. Det är stressande att känna att ha en känsla av att inte räcka till eller ifrågasätta sina kunskaper. Flera svarade att de kunde känna sig trötta, hungriga, kissnödiga i samband med långa transporter. Även vetskapen om att nya larm kan ligga och vänta efter en krävande eller stressig lång transport var påfrestande. När ingen hjälp finns eller någon hjälp finns att tillgå kunde det påverka personalen känslomässigt. Corona var något som stressar personalen då rädsla för själva smittan påverkade dem då de satt nära dessa patienter.
”Man känner sig ganska ensam. När man ska göra mycket samtidigt vårda, dra upp läkemedel, rapportera osv” Informant 22
Informanter uppgav också en känsla av frustration över att de förväntades kunna hantera utrustning från andra kliniker utan genomgång eller att personal från avsändande klinik inte följde med. När avståndet är långt till närmsta resurs eller hjälp kunde personal känna sig utsatta och hamnade i en stressfull situation.
”Vi är långt ifrån någon läkare om patienten skulle försämras och det kan vara långt till närmaste sjukhus där känner man sig utsatt och en stress kan uppstå”
Informant 24
4.1.3.3 Fordonet och utrustning
Headset används för kommunikation i ambulansen fast vissa vårdare känner inte att de vill använda denna utrustning i onödan då de är rädda för att de stör föraren och att situationen kan bli trafik osäker. När viss utrustning inte finns i ambulansen påverkar det personalens möjligheter att arbeta själva. LUCAS och ventilator är sådan utrustning som kan göra att personal blir kvar längre på plats än nödvändigt eller får arbeta med patienten i bilen som ofta är en trång plats innan transporten kan fortgå.
”Hjärtstopp som skall på PCI labb när man inte har LUCAS med” Informant 7 Teknik, kommunikation och ny utrustning i bilen som krånglar kunde skapa stress hos personalen.
“När medicinsk utrustning felar eller betér sig på icke väntat sätt i akut situation.” Informant 18
Själva bilen i fråga kan också påverka transporten och en informant föreslår eluppvärmd ruta skulle kunna underlätta transporten. Möjligheten till att sitta fastspänd ordentligt med säkerhetsbälte när flera vårdar patienten bak lyftes som en krävande situation. Andra oförutsedda situationer rörande fordonet som föranleder stress kan vara att bilen går sönder.
”Även haft situationer med punktering eller bilhaveri där man fått larma annan ambulans från annat län för att ta över patienten” Informant 12
4.1.4 Nya och opåverkbara faktorer
Att jobba i andra regioner kunde upplevas som stressande och krävande av flera informanter.
Vad som helst kan dessutom hända på vägen som står utanför din förmåga att påverka och ambulanspersonalen blir fast efter vägen.
4.1.4.1 Nya miljöer
Långa transporter kunde ibland medföra transporter mellan regionerna. Något som påverkade ambulanspersonalen. Att inte veta vart närmaste sjukhus ligger eller vart man kan ringa och vända sig om problem uppstår under vägen kunde vara stressande. Själva avståndet i sig upplevde flera sjuksköterskor som stressande under transporter mellan regioner.
“Man kan bli stressad när man är utomläns och inte riktigt vet vart närmaste hjälp finns. Olika rutiner hur de arbetar i olika regioner.“ Informant 8
Även att hitta rätt på själva sjukhuset gav stress. Andra regioners rutiner kunde också påverka ambulanspersonalen då de kände sig osäkra inför dessa. Vissa långa transporter kunde också ske mellan länen trots att personal uttryckte oro inför dessa. Informanter uppgav att somliga av dessa transporter var patientosäkra och ibland kunde ske på tvivelaktiga grunder.
”Vi fick en transport av en kvinna med placenta previa som var på besök i Värmland och fick värkar samt vattenavgång här. Men man ville transportera
henne till Skövde vilket var hennes hemsjukhus av ekonomiska skäl.” informant 12
4.1.4.2 Trafiksituation
Bilköer orsakade av en eller annan anledning med en sjuk patient i bilen kunde upplevas som stressande. Väglag, vilt, guppig väg, tid på dygnet eller avsaknaden av mitträcken var erfarenheter som påverkade hur krävande en situation kunde bli.
”Patient som går ner i medvetande och sjunker i blodtryck när man sitter fast i en bilkö vid ett vägbygge. Då kan man få lite puls. När resan inte flyter på blir stressande.” informant 8
Medtrafikanter kunde orsaka oförutsedda situationer med hastiga inbromsningar som resultat vilket satte krav på koncentrationen. Bilen fastnade i olika typer av väglag eller gå av vägen och att då ha en svårt sjuk patient stressande.
“Köra fast på väg till sjukhus och få vänta på bärgning, stressande.” Informant 21
5. Metoddiskussion
Studien bygger på en kvalitativ induktiv ansats med en kvalitativ innehållsanalys. Författarna valde att använda innehållsanalys enligt Elo & Kyngäs (2007) som analysmetod av datan.
Författarna ansåg att det var mest lämpligt för att få så korrekt analys av datan som möjligt, då innehållsanalysen byggs upp underifrån utifrån den insamlade erfarenheterna. Författarna valde att använda en kvalitativ metod då studien avsågs att studera erfarenheterna hos ambulanspersonalen vid långa prio 1 transporter. Författarna ville ha så öppna frågor med så beskrivande svar som möjligt. Enligt Henricsson Billhult (2012) är kvalitativ metod lämplig vid studier där andras erfarenheter och upplevelser ska studeras. Frågeformulär valdes för att det ansågs lämplig för att nå ut till så många som möjligt och få in mycket öppen data att arbeta med. Författarna valde denna metod dels då rådande covid-19 pandemi råder och all kontakt och möten med andra människor helst ska undvikas. Det fanns vissa funderingar kring hur bra det skulle fungera med öppna frågor i ett frågeformulär, så att insamlad data gick att arbeta med. Då författarna fick bra spridning och många svaranden så fortlöpte arbetet. Enligt Draper (2004) är frågeformulär att föredra om man vill nå ut till många människor på kort tid och kan vara mycket kostnadseffektivt. Enligt Polit & Beck (2017) så anses frågeformulär vara till fördel för att öka anonymiteten samt minska biasen. Draper (2004) förklarar även att det finns färdiga enkätmallar att utgå ifrån för att de mallarna är beprövade och testade i tidigare studier och har frågor som går att svara på, detta för att göra risken liten för missuppfattning. Författarna valde att göra eget formulär, tidigare frågeformulär studerades för att bilda så bra och tydliga frågor som möjligt. Då författarna är ovana att göra frågeformulär, lät författarna två kollegor på egna ambulansstationen att genomföra frågorna på prov. Detta för att kontrollera tydligheten i frågorna och dess innebörd, enligt Polit och Beck (2017) kan det öka trovärdigheten. Författarna är medvetna om att vid intervjuer kan reaktioner observeras samt följdfrågor ställas och därmed få ett önskat fördjupat svar och styra frågorna mer korrekt. Det är svårare att uppnå vid nedskrivna frågor. Författarna ville uppnå hög tillförlitlighet och trovärdighet i informanternas svar, därmed valdes att inkludera alla sjuksköterskor oavsett specialistutbildning eller ej. Då författarna har egna upplevelser och erfarenheter kring långa transporter då de arbetar inom ambulanssjukvården, ville de inte spegla av sig i resultatet och tolka det. Enligt Lundman Hällgren & Graneheim (2012) så kan författarnas förförståelse påverka och spegla av sig i resultatet. Därmed för att stärka verifierbarheten har citat använts i resultatet för att styrka giltigheten i svaren från informanterna vilket enligt Granheim & Lundman (2004) stärker giltigheten. Öppen kodningen gjordes var för sig så att författarna inte skulle påverkas av
varandra. Deltagarna beskrivs i de demografiska frågorna och anses representera en urvalsgrupp som passar väl in på studiens syfte. Olika kompetensnivåer och god spridning på ålder och kön vilket anses spegla studien. Enligt Granehiem & Lundman (2004) är rätt målgrupp för studien något som stärker överförbarheten. En anledning till att både tid och avstånd valdes som långa transporter i studien var att kunna överföra liknande studie i både små och storstadsmiljö. Då den betydande faktorn inte är avstånd men tiden in till sjukhus kan fördröjas på grund av tät trafik och lägre hastigheter. Detta valdes för att stärka överförbarheten till liknande studier runt om i landet. Endast ett bortfall förekom bland de svarande i studien. Dessutom anser författarna att de svar som kom in påminde mycket om varandra. 89% valde att inte svara på frågeformuläret vilket skulle kunna tänkas bero på att frågorna var av öppen karaktär och tar mycket tid i anspråk samt att ämnet kanske inte heller är något som intresserar alla. Statistiska centralbyrån [SCB] (1997) beskriver att bortfall kan bero på mycket olika orsaker, men viss aspekt är att det finns ont om tid för individen att ta sig tid till studien samt att ämnet inte är av intresse. Arbetsbelastning och ej haft tillgång till studien kan också vara en orsak. Författarna kunde se i antalet svaranden att det var en god spridning mellan könen samt olika ålderskategorier som svarat. Denna spridning gör att det inte är något som saknas i den bemärkelse att det skulle påverka svaret då ingen särskild grupp är helt utebliven.
6. Resultat diskussion
Det ställer stora krav på ambulanssjuksköterskan i omhändertagandet av patienter, dels då läkemedel och utrustning ska hanteras samt ha en god handlingsberedskap knutet till dina tidigare erfarenheter. Precis som Reed (1991) menar i sin teori är det våra tidigare erfarenheter vi bygger vårt agerande i stunden på. Vilket kan tyda på att år i verksamheten gav en stärkande effekt hos de sjuksköterskor som hade tidigare erfarenheter och hade därför en god handlingsberedskap. Något som syntes i resultatet var att många upplevde en frustration av ensamhet och stort ansvar. Det läggs stort ansvar på den som omhändertar patienten och det upplevdes då viktigt att båda i ambulansen hade sjuksköterskekompetens. Dels då känslan av trygghet och förståelse ökade samt förstärkte det medicinska omhändertagandet.
Kommunikation var en viktigt del enligt informanter då det underlättade vårdandet och ta beslut gällande behandling av patienten inom ambulansteamet. Det var viktigt att ha någon bakom ratten att diskutera med då det gav en känsla av att inte vara helt själv i omhändertagandet. I studien framkom att ha bakre stöd och fler resurser på plats kunde minska stress för sjuksköterskan som har patientansvaret. I kompetensbeskrivning för ambulanssjuksköterska av RAS (2012) är samverkan i team en del av kompetensområdet.
Likaså att hantera läkemedel och behandla prehospitalt. Informanter upplevde oro eller stress över att hamna i situationer utomläns eller med utrustning de inte är vana att hantera, även ny utrustning, främmande läkemedel gav extra stress och upplevdes som krävande och som kan delvis kan förklaras med Reed (1991) rörande tidigare erfarenheter att stödja sig emot, vilket leder till en försämrad handlingsberedskap och stress. I resultatet framkom att återhämtning inte alltid gick att uppnå. Många mil utan vila, möjlighet till måltid och toalettbesök var något som informanter upplevde som krävande och stressande. Vilket stämmer dåligt över de förväntningar Trafikverket (2008) har, då de menar att det är viktigt att vara utvilad när du kör prio 1 med blåljus. Robinson et al. (2009) beskriver i sin studie att centraliseringen har haft en stor inverkan på antalet ambulansuppdrag, dels i antalet körda mil samt kostnadsmässigt. Kan detta vara en indikation på hur det kommer att kunna se ut inom i svensk ambulanssjukvård?
Studien beskriver vidare hur detta leder till att resurser låses på sekundär uppdrag. Detta skulle kunna betyda att svensk ambulans kommer att låsas upp på uppdrag som ej är akuta och därmed leda till resurs bortfall. Vid mer körning och långa vårduppdrag krävs mer återhämtning och vila, vilket informanter upplevde var en bristvara. Kanada är ett land med liknande förutsättningar som Sverige vilket gör lösningen som ses i Australien med långa transporter med helikopter begränsas. Därför för vi diskussionen att i och med
centraliseringen av mer vård kommer de långa transporterna säkerligen öka för ambulanspersonalen i Sverige. Stress menar McManus et al (2019) påverkar körningen negativt och Trafikverket (2008) att medtrafikanter reaktioner är något du behöver vara medveten om vilket framkom i vårt resultat. Där förare beskrev sin handlingsberedskap och att det inte alltid gick att förutse de utmaningar som kan uppstå på vägen. Murray & Kue (2017) kom fram till att det var en liten tidsvinst att köra fort och informanter delgav att något som gjorde stressen för dem värre var när fordonet framfördes på ett stressat och ryckigt sätt i trafiken. Framförande av fordonet kan vara något som föranledde stress hos vårdaren. Att ha en bra förare som kör planerat lugnt och säkert minskade stressen medan en förare som gasar, bromsar, kör om hastigt påverkade stressen negativt. Medtrafikanters reaktioner kan bli många exempelvis så bromsar vissa in, somliga gassar på, vissa kastar sig åt sidan och somliga reagerar knappt alls något informanterna delade med sig av. En annan viktig aspekt är att känna din egen stress och känna av att du är tillräckligt utvilad för uppdraget (Trafikverket 2008). En studie av McManus et al. (2019) uppmärksammades att stress kan påverka körningen negativt och framförallt framförandet av ambulans med blåljus hade en ökad stressfaktor på föraren. En av slutsatserna Murray & Kue (2017) berättar i sin review är att även om tidsvinst finns bör nyttan med blåljus övervägas vid varje enskild transport. En fråga de ställer är att om den lilla tidsvinsten är värd riskerna?
Vårdutrymmet och handläggandet i ambulansen var en faktor som informanter upplevde krävande under pågående prio 1 transporter, dels då det var svårt att arbeta flera i ambulansen samt att vara fastspänd på ett säkert sätt inte alltid kunde efterlevas. Enligt Reuter och Camba (2016) var säkerhetsbältets funktion och placering i ambulansen ett bekymmer för ambulanspersonalen vid vård av patienter. Det som kunde tydas var att koppla dropp, intubering, hantera luftväg, administrera läkemedel samt genomföra HLR var näst intill omöjligt för personalen att genomföra. I andra studier har det framkommit att säkerhetsbältets användning minskar vid vård att kritiskt sjuka patienter (Slattery & Silver 2009 (Suserud m.fl 2013).
7. Vidare forskning
I vårt resultat framkommer olika situationer där informanterna delger erfarenheter de lärt sig av, funnit stressande och krävande. Hur detta påverkar deras arbete och dem som person är dock oklart. Personalen tar sig igenom olika scenarion men blev det optimalt för patienten eller personalen? Hur påverkar det ambulanspersonalens mående? Detta är viktigt att titta vidare på, då det kan misstänkas att antalet långa prio ett transporter kommer att öka.
8. Slutsats
Ambulansen rullar längs vägarna dygnets alla timmar och alla dagar om året. Alla uppdrag är unika på sitt vis och vissa är krävande uppdrag som påverkar ambulanspersonalen både fysiskt och psykiskt. Studien visar att det krävs vidare forskning och förbättringsmöjligheter för att utveckla och stärka den prehospitala sjukvården under pågående prio 1 transporter.
Vissa upplevde att ambulansen saknade relevanta hjälpmedel/utrustning vid svårt sjuka patienter. Det kan då behöva ses över om alla ambulanserna i regionen har adekvat utrustning eller behövs det tillföras något? Långa prio 1 transporter leder till påfrestningar både fysiskt och psykiskt hos ambulanspersonalen, det kan behövas en rutin för hur återhämtningen ska kunna ske. Hur ska rutinerna och riktlinjerna se ut efter en lång prio 1 transport? Matrast och vila bör vara en fast rutin för att undvika utmattning hos personalen efter dessa uppdrag.
Samverkan i grupp mellan olika yrkes och kompetensspecialiteter är en viktig del i prio 1 transporterna då ambulanspersonalen ibland upplevde ensamhet och utsatthet, samt hantering av diverse utrustning och läkemedel där det saknades kunskap om dessa. För att göra transporterna så säkra och trygga som möjligt för både patient och personal är övningar i samverkan en del i att kunna förbättras på detta område och utbyta kunskaper. Då ambulansuppdragen blir allt fler och transporter sker över större geografiska ytor än tidigare
kommer det att behövas en översyn över ambulansens uppdrag och funktion.
Ambulanspersonalen behöver mer stöd både i bilen och utanför, samt riktlinjer att ta till för att känna sig tillräckliga och förberedda på sitt uppdrag vid långa prio 1 transporter, det är då omhändertagandet blir som bäst.
Referenslista
Björnstig, U. (2004). PRE-HOSPITAL EMERGENCY CARE IN SWEDEN: with Special Emphasis on Care of Traffic Victims. IATSS Research, 28(6), 24-31. doi:
101016/s0386-1112.(14)60105-9
Brice, J., Studnek, J., Bighman, B., Martin-Gill, C., Cusalow, C., Hawkins, E. & Morrison, L.
(2011). EMS Provider and Patient Saftey during Response an Transport: Proceedings of an Ambulance Safety Conference. Prehospital Emergency Care. 16(1), 3-19. doi:
10903127.2011.626106
Draper, J. (2004). The relationship between research question and research design. I Crookes, P & Davis, S. (red.) Research into Practice: Essential skills for Reading and Applying Research in Nursing and Health Care. 2. uppl. Edinburgh: Bailliere Tindallm, ss. 69-84.
Edwards, K., Franklin, R., Atiken, P., Elcock, M. & Edwards, M. (2019). A Program of Air Medical Transport in Regional Central Queensland, Australia. Air Medical Journal.
38(6), 431-436.
Elo, S. & Kyngäs, H. (2007). The qualitative content analysis process. Journal of Advanced Nursing, 62(1), 107-115. doi: 10.1111/j.1365-2648.2007.04569.x
Föreningen för ledningsansvariga inom svensk ambulanssjukvård. (2018). Ambulanssjukvård Riktlinjer för ledningsansvariga inom svensk ambulanssjukvård. Västerås: FLISA.
Graneheim, U. H. & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research:
convepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today. 24(2), 105-112
Henricsson, M., Billhult, B. (2012). Kvalitativ design. I Henricsson, M. (red.) Vetenskaplig teori och metod från ide till examination inom omvårdnad. Lund: Studentlitteratur, ss 129-137.
Kjellström, S. (2013). Forskningsetik. I Henriksson, M., (red.) Vetenskaplig teori och metod - från idé till examination inom omvårdnad. Lund: Studentlitteratur, ss. 69-92.
Lundman, B. & Hällgren Graneheim, U. (2012). Kvalitativ innehållsanalys. I Graneskär, M.
& Höglund-Nielsen, B., (red.) Tillämpad kvalitativ forskning inom häls- och sjukvård. Lund: Studentlitteratur.
McManus, B., Heaton, K., Murg, J., Shall, M. & Stavrinos, D. (2019). The effect of poor sleep and occupational demands on driving safety in medical residents. Traffic Injury Prevention, 19(2), 137-140. doi: 10.1080/15389588.2018.1532202
Missikpode, C., Peek-Asa, C., Young, T. & Hamann, C. (2018). Does crash risk increase when emergency vehicles are driving with lights and sirens?. Accident Analysis and Prevention, 113(18), 257-262. doi: 10.1016/j.aap.2018.02.002
Murata, A. & Matsuda, S. (2013). Association Between Ambulance Distance to Hospitals and Mortality from Acute Diseases in Japan: National Database Analysis. Journal of Public Health Management & Practice. 19(3), 23-28.
doi:10.1097/PHH.0b013e31828b7150
