• No results found

Genusperspektiv i historieläromedel – finns det?

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Genusperspektiv i historieläromedel – finns det?"

Copied!
1
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Högskolan Dalarna

Institutionen för humaniora och språk Historia C, ht 2004

C-uppsats, 10 p

Genusperspektiv i historieläromedel – finns det?

En jämförande analys av fem läroböcker i historia för gymnasiet utgivna under åren 1995-2004

Författare: Tuija Björklund

Handledare: Peter Reinholdsson

(2)

Abstract

Syftet med denna uppsats har varit att studera om det finns något genusperspektiv i valda nedslag i gymnasieläroböcker i ämnet historia.

De teoretiska utgångspunkterna och definitionerna har hämtats i Micael Nilssons rapport Historia ur ett genusperspektiv – En granskning av genusaspekterna i ämnet historia vid Linköpings universitet. Materialet har kategoriserats i tre olika perspektiv; kvinnohistoriskt perspektiv, jämställdhetsperspektiv och genusperspektiv. Litteraturen har därefter placerats i den så kallade genustrappan som i Nilsson version består av fem olika steg; genusmedveten, jämställdhetsmedveten, könsmedveten, könsomedveten eller könsmakts-förstärkande. Det undersökta materialet har bestått av fem läroböcker som behandlar A-kursen i historia.

Läroböckerna är utgivna på fem olika förlag, ingen av dem har en ensam författare och tre av böckerna har en kvinnlig medförfattare.

Undersökningen är baserad på både den kvalitativa och den kvantitativa metoden. Den kvantitativa delen av undersökning har gått ut på att räkna antal kvinnonamn i böckernas register och antal illustrationer som innehåller kvinnor. I den kvalitativa delen av undersökningen har material om kvinnor samt kvinnors situation i kapitlen om antikens Grekland, nordisk medeltid och industrialismen analyserats. Undersökningen visar att läroböckerna representerar en historieskrivning som i stora drag lämnar kvinnorna utanför. Ingen av böckerna når upp till kategorien genusmedveten, de två böcker som placerar sig högst når kategorien jämställdhetsmedveten. Resultatet visar att läroböckerna inte lever upp till styrdokumentens krav på en jämställd undervisning.

Nyckelord: läromedelsanalys, genusperspektiv, kvinnohistoria

(3)

Innehållsförteckning

Inledning...4

Syfte och frågeställning...6

Metod och material...6

Forskningsläge...11

Bakgrund...15

Vägen från kvinnohistoria till genushistoria...15

Tilläggshistoria eller och-historia...16

Hur-historia...16

Kvinnokulturell kvinnohistoria...17

Genushistoria...17

Genussystemet ...18

Genusperspektiv ...18

Läromedelsgranskning...19

Kvinnorna i gymnasieläromedel i historia Kvantitativ undersökning...21

Register...21

Illustrationer...21

Kvalitativ undersökning och diskussion...23

I historiens spegel...23

Människan genom tiderna...25

Epok...27

Epos...29

Alla tiders historia...32

Avslutande diskussion...35

Sammanfattning...38

Käll- och litteraturförteckning...41

(4)

Inledning

Historieämnet på gymnasiet har förändrats under 1900-talet. I tidigare kursplaner lades stor vikt vid kungar, krig och politik och undervisningen gick ofta ut på att lära in fakta som skulle kunna rabblas utantill. Idag har vi en annan kunskapssyn och historieämnet handlar mera om att hos eleverna utveckla ett sinne för historia som ska ge dem förmåga att bedöma gångna tiders människor utifrån deras förutsättningar och villkor. Idag lägger man också stor vikt vid källkritik och ett av målen är att eleverna ska utveckla en förmåga att kunna bedöma texters, bilders och andra källors tillförlitlighet och värde. Historieämnets syfte är bland annat att ge perspektiv på den egna personen, något som i sin tur ska stärka elevens identitet och ge denne insikt om det egna kulturarvet för att kunna möta det främmande.

1

Eftersom eleverna i gymnasieskolan representeras av båda könen blir en viktig förutsättning för att uppnå detta mål att anlägga ett genusperspektiv på undervisningen.

Undervisningen bör alltså ge både ett manligt och kvinnligt perspektiv på historien. I de nya kursplanerna från 1994 finns inget som anger vilka moment läraren ska undervisa om. Detta gör att den didaktiska grundfrågan vad blir oerhört viktig. I historieundervisningen har läromedel, och då främst läroboken, en central roll och därför är det viktigt att de böcker som skrivits tidigare och de som skrivs nu diskuteras ordentligt, skriver Sture Långström i sin avhandling Författarröst och lärobokstradition. Han menar att just läroböcker är den mest lästa litteraturen och att de inte bara överför fakta utan också idéer och värderingar.

2

Då grunden för undervisningen ofta är en lärobok är det alltså viktigt att det i dessa finns ett genusperspektiv på historien.

Men vad innehåller historieläroböckerna idag? Traditionellt sett har läroböckerna varit fyllda av män och deras göranden. Det är män som styr, krigar, brukar jorden, uppfinner och upptäcker. Detta har lett till att männen blivit den generella normen i historien och i nästa steg också den historieskrivning som förmedlats till eleverna via läroböckerna. Forskning

1

www.skolverket.se/styrdokument/kursplan Historia A, 2005-02-14

(5)

visar att kvinnor traditionellt sett varit osynliga i historieböckerna. I den mån de funnits med har de fått lysa upp de manliga hjältarna, skriver Yvonne Hirdman i inledningen till boken Kvinnohistoria. Det var på det villkoret kvinnor fick vara med i historieskrivningen; de fungerade som männens följeslagerskor eller som passiva, orörliga kollektiv. De kvinnor som inte beskrevs som passiva framställdes istället som totala katastrofer.

I historier kring den franska revolutionen exempelvis, ges kvinnorna skulden för att ha fått den revolutionära heroiska handlingen att spåra ur.

Ett annat exempel på kvinnan som katastrof ges av historikern Arnold Toynbee som hävdade att ett lands, ett rikes och en civilisations förfall till stor del berodde på att man tillåtit kvinnor vissa friheter. Detta är en mycket gammal manlig idé, menar Hirdman; kom kvinnor till någon slags maktposition, då var det både ett tecken på en anledning till maktens förfall.

3

1994 kom den nuvarande läroplanen för de frivilliga skolformerna, Lpf 94. Till skillnad från tidigare läroplaner poängterar Lpf 94 tydligt jämställdhet och pojkars och flickors rätt till likvärdig utbildning genom formuleringar som:

Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla.

[…] Skolan skall aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter. […] Eleverna skall uppmuntras att utveckla sina intressen utan fördomar om vad som är kvinnligt och manligt.

4

Eftersom varken läroplanen eller kursplanerna innehåller några konkreta direktiv om vad en jämställd undervisning är, vad den ska innehålla och hur den ska bedrivas blir dessa formuleringar föremål för olika tolkningar. Och det vanliga är ju att det finns lika många tolkningar som det finns tolkare. Ett sätt att uppnå en jämställd undervisning kan vara att jobba med ett läromedel vars innehåll uppfyller dessa krav. Just därför

3

Hirdman, Yvonne (2001) Kvinnohistoria. Utbildningsradion. s 9f.

4

Läroplan för de frivilliga skolformerna, Lpf 94, s. 37f

(6)

är det intressant att undersöka om det finns något genusperspektiv i läroböckerna eller om historieskrivningen forfarande är männens?

Avsaknaden av genusperspektiv i läroböcker finns även på högskolenivå. I en nyutgiven bok av statsvetaren Tommy Möller, Svensk politisk historia 1809-1975, är frånvaron av kvinnor i det närmaste total. På de fåtal ställen kvinnor finns med är urval och framställning minst sagt egendomlig, skriver Ann-Sofie Ohlander, professor i historia vid Örebro universitet, i en debattartikel i Dagens Nyheter. De fyra kvinnor som finns namngivna i boken finns i bildtexter. Har man i desperation satt in dem i sista stund, frågar sig Ohlander. Hon menar att det inte finns någon vetenskaplig ursäkt för detta då det idag finns många vetenskapliga arbeten som grundligt utforskat kvinnligt medborgarskap, kvinnor och demokrati, kvinnopolitiska frågor etcetera. Att sätta denna lärobok i händerna på universitetsstudenter vore lurendrejeri, skriver Ohlander.

5

Möller bemöter kritiken genom att hävda att hans bok inte handlar om kvinnohistoria och inte heller om kvinnors politiska historia. Boken handlar, enligt honom, om politisk historia under 166 år då ”politik beklagligtvis var en angelägenhet för endast män”.

6

Debatten fortsätter då två professorer och en docent i statsvetenskap skriver att ”Möllers misstag är att han skriver den svenska politiska historien precis som andra före honom har skrivit den och då blir den väldigt enkönad. Den seriösa forskning Möller efterlyser kan dock mycket lätt göras tvåkönad om man bara vill”.

7

De krav på en jämställd undervisning som uttrycks i läroplanerna och rimligtvis också ställs på undervisningen vid våra universitet och högskolor borde också ha nått fram till läroboksförfattarna. Men tydligen är verkligheten en annan.

Syfte och frågeställningar

Utifrån mitt ovan nämnda resonemang blir mitt syfte att undersöka om det finns något genusperspektiv i valda nedslag i gymnasieläroböcker i

5

Ohlander, Ann-Sofie, ”Har han inte glömt något? i Dagens Nyheter 22 november 2004.

6

Möller, Tommy, ”Ingen kvinnohistoria. Den politiska historien domineras av män – tyvärr” i Dagens Nyheter

25 november 2004.

(7)

ämnet historia. Vilket perspektiv använder författarna använder i den löpande texten som behandlar kvinnor? Jag kommer att kategorisera det skrivna i tre olika perspektiv; kvinnohistoriskt perspektiv, jämställdhetsperspektiv och genusperspektiv. Vidare kommer jag också att undersöka huruvida litteraturen är genusmedveten, jämställdhetsmedveten, könsmedveten, könsomedveten eller könsmaktsförstärkande? Vad som kännetecknar de olika kategorierna definieras längre fram.

Metod och material

Mina teoretiska utgångspunkter och definitioner har jag hämtat i doktoranden Micael Nilssons rapport Historia ur ett genusperspektiv – En granskning av genusaspekterna i ämnet historia vid Linköpings universitet.

8

I sin undersökning har Nilsson utgått från att ett genusperspektiv inte är detsamma som ett kvinnohistoriskt eller ett jämställdhetsperspektiv. Nilsson menar att det kvinnohistoriska perspektivet i första hand syftar till att lyfta fram kvinnors verksamheter och erfarenhet samt deras ekonomiska, sociala och kulturella villkor. Ett kvinnoperspektiv kan, enligt Nilsson, rymmas inom genusperspektivet men han menar att det är viktigt att hålla isär dem. Ett jämställdhetsperspektiv utmärks av att ojämlika skillnader i samhället mellan män och kvinnor uppmärksammas, men utan att beröra de bakomliggande orsakerna. Ett genusperspektiv ska enligt Nilsson lyfta fram och visa på:

hur socialt konstruerade könsidentiteter institutionaliseras i form av sociala föreställningar och kulturella mönster samt hur dessa förändras eller inte förändras över tid. Till detta hör även maktfrågor och särskilt sådana som rör mäns strukturella överordning i samhället.

9

Utgångspunkten i Nilssons granskning är att genusperspektivet är en viktig vattendelare gentemot det kvinnohistoriska- och

8

Nilsson Micael (2004) Historia ur ett genusperspektiv. En granskning av hur genusaspekterna tas upp i ämnet historia vid Linköpings universitet.

9

Nilsson. (2004) , s. 4.

(8)

jämställdhetsperspektivet som båda är mer beskrivande. Nilsson menar att ett kvinnohistoriskt- eller jämställdhetsperspektiv kan försvaras ur en jämställdhetssynpunkt eftersom den ändå uppmärksammar och beskriver samhälleliga ojämlikheter mellan könen. Men eftersom dessa perspektiv inte problematiserar de bakomliggande faktorerna är det inte troligt att de bidrar till att utveckla studenters förmåga att tänka kritiskt kring genus.

10

I sin undersökning har Nilsson granskat 13 böcker som ingår som obligatorisk kurslitteratur. Nilsson har analyserat litteraturen med hjälp av den så kallade genustrappan, en metod som utvecklats av Mona Edwetz och Lars Lundström vid Karlstads universitet.

11

Edwertz och Lundströms genustrappa har åtta olika steg. Nilsson använder en förenklad variant av genustrappan i fem steg och det är också den modell jag kommer att använda:

- Överst i Nilssons genustrappa finns litteratur som är genusmedveten, det vill säga litteratur som behandlar kön som sociala konstruktioner och tydligt ifrågasätter den patriarkala maktstrukturen.

- Därunder finns jämställdhetsmedveten litteratur. I den beskrivs och problematiseras ojämlika skillnader mellan män och kvinnor.

- På steget under finns litteratur som är könsmedveten, det vill säga litteratur som också beskriver ojämlika skillnader mellan män och kvinnor, dock utan att problematisera den.

- Längst ned på genustrappan finns litteratur som är könsomedveten eller i sämsta fall också könsmaktsförstärkande. Den könsomedvetna litteraturen kännetecknas av ett könsneutralt framställningssätt och den könsmaktsförstärkande av manliga härskartekniker och försvar av det patriarkala förtrycket.

10

Nilsson (2004), s. 4-5.

11

Mona Edwertz och Lars Lundström (2003:1) Jämställdhets- och genusperspektiv i kurslitteraturen.

(9)

I min undersökning kommer jag att använda mig av begreppen kvinnohistoriskt perspektiv, jämställdhetsperspektiv och genusperspektiv så som de definierats här ovan. Jag kommer också att använda begreppen genusmedveten, jämställdhetsmedveten, könsmedveten, könsomedveten och könsmaktförstärkande. Finns det något samband mellan de tre ovan nämnda perspektiven och fem begreppen? Den litteratur som är skriven ur ett genusperspektiv hamnar mer eller mindre automatiskt i kategorien genusmedveten eftersom definitionerna nämner samma saker. Litteratur som är skriven ur ett jämställdhetsperspektiv, det vill säga uppmärksammar ojämlika skillnader i samhället mellan män och kvinnor men utan att beröra de bakomliggande orsakerna, är svårare att automatiskt placera in i en kategori på genustrappan om man ska följa Nilssons resonemang. Han menar å ena sidan att litteratur skriven ur ett jämställdhetsperspektiv uppmärksammar ojämlika skillnader mellan kvinnor och män men utan att problematisera dem och å andra sidan att kategorien jämställdhetsmedveten litteratur innefattar texter som beskriver och problematiserar ojämlika skillnader mellan könen. Detta innebär att litteratur skriven ur ett jämställdhetsperspektiv inte innebär att texterna är jämställdhetsmedvetna. Könsmedveten litteratur, däremot, beskriver enligt definitionen ojämlika skillnader mellan män och kvinnor, men utan att problematisera den och den innefattar därmed litteratur skriven ur ett jämställdhetsperspektiv. Vilket perspektiv ska texten ha för att nå upp till kategorien jämställdhetsmedveten? Jag kan inte av Nilssons rapport utläsa hur han kopplar ihop just de begreppen. I min undersökning kommer jag därför att använda mig av kategorien jämställdhetsmedveten då författarna gör en ansats mot ett genusperspektiv, men bara punktvis istället för genomgående. Litteratur som enligt Nilssons resonemang är skriven ur ett jämställdhetsperspektiv kommer jag att placera i kategorien könsmedveten.

Många tidigare undersökningar som jag tagit del av bygger på två olika

metoder, den kvalitativa och den kvantitativa. Jag kommer också att

använda båda metoderna, men lägga mer fokus på den kvalitativa

(10)

undersökningen. Tidigare, rent kvantitativa, undersökningar har redan konstaterat att kvinnorna utgör en bråkdel av den totala historien. I mitt arbete kommer jag att använda den kvantitativa metoden när jag räknar antal namn i register och antal illustrationer.

I den kvalitativa delen av undersökningen gör jag tre nedslag i böckerna och granskar de kapitel som handlar om antiken i Grekland, nordisk medeltid och industrialismen. Ur dessa kapitel tar jag ut det material som jag anser handla om kvinnor samt kvinnors situation. Perioderna illustrerar vitt skilda företeelser i historien: jag valde antiken eftersom den ses som demokratins vagga, medeltiden får representera dagens stora historieintresse och industrialismen illustrerar det moderna samhällets födelse. Jag kommer att analysera materialet och därefter fastställa om det är skrivet ur ett kvinnohistoriskt perspektiv, jämställdhetsperspektiv eller genusperspektiv. Vidare använder jag den så kallade genustrappan som analysmodell och placerar in böckerna i de fem stegen; genusmedveten, jämställdhetsmedveten, könsmedveten, könsomedveten eller könsmaktsförstärkande.

De böcker jag använt är ett urval av de läroböcker i historia som är utgivna efter införandet av Lgy 94. Urvalet är baserat på tillgången till böckerna – jag har helt enkelt använt de böcker som funnits i högskolans bibliotek och på min fadderskola. Mitt val av böcker utgivna efter 1994, är medvetet eftersom jag anser att författarna vid böckernas tillkomst borde tagit hänsyn till styrdokumentens krav på jämställd undervisning.

Möjligen kan den äldsta boken, som är utgiven 1995, skrivits efter

tidigare styrdokuments riktlinjer. De undersökta läroböckerna vänder sig

alla till gymnasieskolans A-kurs i historia. Läroböckerna är utgivna på

fem olika förlag under perioden 1995-2004. Ingen av läromedlen har en

ensam författare och tre av dem har en kvinnlig medförfattare. Syftet

med att undersöka läroböcker kan i och för sig ifrågasättas – vilka böcker

används och hur mycket? Frågan är inte helt lätt att besvara. Jag har via

e-mail försökt få fram uppgifter om böckernas upplagor. Liber som ger ut

(11)

Epos har inte svarat på min förfrågan. Studentlitteratur svarar att förlaget inte har några upplagesiffror på grund av att de själva inte tryckt I historiens spegel utan tagit över den av Akademiförlaget. De övriga förlagen, Natur och Kultur som ger ut Människan genom tiderna, Interskol som ger ut Epok och Gleerups som ger ut Alla tiders historia skriver uttryckligen att upplagesiffror är företagshemligheter som inte lämnas ut till utomstående. Gleerups uppger sig dock veta att: ”Vi är marknadsledande vad det gäller historia och har de två största läromedelpaketen Alla tiders historia och Perspektiv på historia”.

12

Om detta är sant eller inte har jag alltså ingen möjlighet att kontrollera. Jag ska kort nedan presentera de böcker som ligger till grund för min undersökning:

I historiens spegel – Långa linjer och tvärsnitt (1995), Akademikerförlaget, red Sverker Oredsson och Lars Andersson. Boken har elva medförfattare, två av dem är kvinnor. I förordet skriver redaktörerna att boken inte endast ger längdsnitt, från människosläktets början till 1995 utan också så kallade tvärsnitt om kvinnan i historien, synen på den andra, nation och etnicitet, klasser och klassmotsättningar, rättshistoria, om rättens utveckling i samhället, om svensk miljöpolitik och om upptäckter och uppfinningar. Redan i inledning förklarar man alltså att kvinnans historia kommer att behandlar i ett särskilt avsnitt.

Det är också en kvinna, Christina Carlsson Wetterberg, som skrivit avsnittet.

Människan genom tiderna (1997), Natur och Kultur. Boken har fyra medförfattare, Karin Skrutkowska, Jan Stattin, Gunnar T Westin och Torbjörn Norman. Vem som skrivit vad framgår inte. Författarna anger i sitt förord att de har valt att koncentrera sig på Europa för att med den som utgångspunkt göra utblickar i världen. De skriver vidare att innehållet inriktar sig på frågor som gäller människan själv – som samhällsvarelse och individ – då de anser att människans livsvillkor till

12

E-mail från Ulf Wagner, läromedelsutvecklare Gleerups Utbildning AB, 2005-06-14

(12)

stor del styrs av materiella förhållanden. Bokens huvudtanke är enligt förordet att göra rättvisa åt historiens olika sidor – de ekonomiska, sociala, politiska och kulturella.

Epok A (2000), Interskol. Författarna Sten Elm och Birgitta Thulin anger i sitt förord att de har en materialistisk grundsyn med vilken de behandlar politisk historia, idéhistoria, kulturhistoria, mentalitetshistoria, ekonomisk historia samt socialhistoria med genusperspektiv. De anger också att tyngdpunkten är lagd på den moderna historien. Epok är den enda av böckerna som i förordet har ett uttalat genusperspektiv.

Epos (2000) Almqvist & Wiksell. Boken har fyra medförfattare, Robert Sandberg, Per-Arne Karlsson, Karl Molin och Ann-Sofie Ohlander. Det framkommer inte heller här vem som skrivit vad. I förordet berättar författarna att de skriver mindre om krig och kungar och mer om hur människor levde och tänkte, mer om kvinnor, barn och ungdomar, mer om de grundläggande strukturerna och mer om makten över de begränsade resurserna.

Alla tiders historia A (2004) Gleerups, är en bearbetning av en äldre

lärobok Nya alla tiders historia. Jag har valt att ta med den i min

undersökning för att se om det skett någon förändring vad gäller

genusperspektivet eftersom den är utgiven tio år efter den nya

läroplanen. Boken har tre författare, Börje Bergström, Arne Löwgren och

Hans Almgren. Den sistnämnde skriver förordet i vilket han berättar att

Bergström och Löwgren har avlidit. Almgren skriver att boken bearbetats

och omskrivits för att hålla den uppdaterad och vara en realistisk lärobok

för gymnasieelever i det begynnande 2000-talet. Orsaken till att läsa

historia är enligt Almgren att den ger oss bakgrunden till vad som händer

idag, hur vi lever och hur vi tänker. Almgren skriver också att historien

visar att mycket blivit bättre. Han räknar upp en rad faktorer och bland

dem finns konstaterandet att ”kvinnor och andra förtryckta grupper fått

det bättre”.

(13)
(14)

Forskningsläge

Det har bedrivits forskning som resulterat i ett antal undersökningar av läromedel under den senare delen av 1900-talet. Men det är endast ett fåtal av dem som inriktar sig på närmare studier av genusperspektivet i läromedlen. De undersökningar jag tagit del av handlar till större delen om läromedel utkomna före Lpf 94.

Den undersökning som ligger till grund för mina teoretiska utgångspunkter och definitioner är Micael Nilssons Historien ur ett genusperspektiv (2004). Nilsson är doktorand i historia vid Linköpings Universitet och han har granskat hur genusaspekterna tas upp i ämnet historia vid Linköpings universitet, både i litteraturen och undervisningen. Nilssons resultat visar att sex av de 13 undersökta böckerna kan sägas vara genusmedvetna. Tre av böckerna är enligt Nilsson köns- eller jämställdhetsmedvetna. I fyra av dem saknas dessa aspekter helt. Nilsson menar att de studenter som läser historia vid Linköpings universitet möter någon form av genus/köns- eller jämställdhetsperspektiv i drygt hälften av den obligatoriska litteraturen.

Nilsson påpekar dock att kurslitteraturen successivt är på väg att bytas ut mot böcker där genusaspekterna uppmärksammans på ett mera integrerat sätt än tidigare. Vidare har texter av kvinnliga författare tillkommit i de kurser där sådana tidigare saknats. Även lärarna framstår som betydligt mer medvetna om både jämställdhets- och genusaspekter än de gjorde när Nilsson själv var student i slutet av 1990-talet. Bland studenterna råder ibland oklarhet om vad ett genusperspektiv är för något eftersom olika lärare lägger in olika innebörder i genusbegreppet.

Ibland kan genus betyda kvinna/kvinnor och då framstår

genusperspektivet som liktydigt med kvinnohistoria. Ibland kan genus

betyda kön och genusperspektivet handlar då om skillnader mellan män

och kvinnor, men där skillnaderna inte lika tydligt kopplas till kön som till

sociala maktrelationer. Genus kan också ibland betyda socialt

konstruerade identiteter, vilket får genusperspektivet att handla om

relationen mellan det som definieras som manligt eller kvinnligt ur ett

(15)

maktperspektiv. Detta oliktänkande medför att genus betonas mer eller mindre i olika utsträckning och utifrån olika synsätt beroende på vilken lärare det är som är kursansvarig. Nilsson konstaterar att även om lärarnas ambition är att integrera genusaspekterna i undervisningen så är genus ändå något som hamnar lite vid sidan av den allmänna historiska utvecklingen.

En av de tidigaste, och tämligen omfattande, undersökningar av läroböcker har gjorts av Göran Andolf. I avhandlingen, Historien på gymnasiet. Undervisningen 1820-1965 (1972), redogör han för vad historieämnet och läroböckerna innehöll under den undersökta perioden.

Andolf undersökte läroböckernas disposition, avvägningen mellan de olika epokerna och fördelningen av olika sorters historia. Han granskade också förekomsten av värdeomdömen, förklaringar och orsaksresonemang. Hans resultat visar att statshistorien fortfarande ansågs vara den viktigaste delen av ämnet. Kulturhistoria och ekonomisk historia var inriktningar som fick allt större utrymme i slutet av den undersökta perioden. Andolf beskriver också hur författarna till historieläroböcker från början av perioden hade stor frihet för att i slutet bli mer följsamma mot styrdokumenten. Sambandet med den från 1938 införda läroboksgranskningen märks tydligt, menar Andolf.

Det förekom kritik mot kvinnors frånvaro i läroböcker redan på 1950-

talet. I artikeln Skolböcker vid skampålen från 1972 skriver Karin

Westman Berg att hon redan 1956 uppmärksammade problemet och

uppmanade till förändring. Westman Berg framhåller att det i

läroplanerna för grundskolan 1963 och 1969, samt i gymnasiets läroplan

1970, uppmanas till könens likaberättigande och att skolan ska arbeta för

att förbättra förhållandena mellan könen. Trots detta behandlas i

läroböckerna från 1970-talet exempelvis den kvinnliga rösträtten på ett

bagatelliserande sätt medan andra viktiga historiska förändringar för

kvinnorna förtigs helt. I de nyare böckerna ägnas kvinnorna ett särskilt

kapitel, vilket enligt Westman Berg vittnar om att man börjar erkänna att

(16)

kvinnorna har en egen historia. Hon efterlyser dock en integrerad kvinnohistoria för att undvika att ämnet blir ett litet fristående bihang.

1991 tar Eva Queckfeldt upp ämnet om kvinnors historia i artikeln Historielöshet och kvinna – några reflexioner. Queckfeldt har undersökt fyra gymnasieböcker från 1911 till 1962, fyra från 1970- och 1980-talen samt tre universitetsböcker. Queckfeldt konstaterar att kvinnor fortfarande är historielösa både i gymnasie- och universitetsläromedlen. I de äldre böckerna fanns kvinnor med som politiskt betydelsefulla personer, hustrur eller älskarinnor till politiskt betydelsefulla män. I de senare böckerna minskar kvinnornas framträdanden i historien och de göms bakom begrepp som arbetarklassen, löntagarna och familjen.

Anne Marie Berggren genomförde 1991 på uppdrag av Statens Institut för Läromedels-information, SIL, en utredning av genusperspektivet sex gymnasieläroböcker i ämnet historia, utgivna under perioden 1980-1990.

Hennes syfte med undersökningen var att få en bild av hur kvinnors

insatser och villkor framställs i läromedel samt att komma med förslag till

förbättringar. Studien gjordes utifrån ett genusperspektiv där kvinnor och

män utgör två olika grupperingar i samhället och där männen uppfattas

som norm medan kvinnorna utgör undantaget. Berggrens resultat visade

att knappt tre procent av den totala textmassan och 10-15 procent av

bildmaterialet behandlade kvinnor eller det kvinnliga området. Överlag

krävs enligt Berggren en grundlig revidering av böckerna, men två av

dem ger en något mindre ensidigt manlig bild av historien. I läroboken,

Från forntid till nutid (1982) av Sven Samuelsson, finns ett särskilt

kapitel med rubriken ”Kvinnan i Sverige”. Berggren påpekar det faktum

att kapitlet ligger sist i boken ger signaler om att kvinnornas historia inte

ska integreras med männens utan hållas som en särskild liten del på

slutet. Hon menar dessutom att eleverna ofta inte hinner till slutet av

boken under läsåret och därmed riskerar kvinnans historia att förbli

oläst. I den nyaste av de undersökta böckerna, Vägar till nuet, (1990)

finns enligt Berggren en minimal ansats till genusperspektiv och kan

(17)

därför användas i brist på bättre. Berggren föreslår grundlig omarbetning av de undersökta läromedlen. Bland annat anser hon att de många detaljerna om telegrafen och ångbåtarna samt de otaliga sidorna om förlags- och industriproduktion bör skapas om och omfatta betydligt färre och mer kärnfulla sidor. Hon anser det skulle vara mer fruktbart för eleverna att få förståelse för den mentala moderniseringsprocess som människan i västerlandet genomgått under de sista tre århundradena och jämföra den med tidigare kulturer. Berggren tar i sin undersökning upp vad som borde avses med genusperspektiv och hur detta borde prägla läroböckerna. Sammanfattningsvis menar hon att ett historiskt genusperspektiv betyder att man hela tiden har klart för sig att det finns två kön och att man inte utgår från att historiska förändringar automatiskt påverkar dem på samma sätt och därför berättar om båda könen. Paradoxalt nog lades SIL ned innan Berggren presenterade sin undersökning.

Eva Österberg skriver i antologin Rummet vidgas (2002) om författaren Carl Grimberg (1875-1941) som under åren 1913-1924 gav ut den populärhistoriska sviten Svenska folkets underbara öden. Verken blev en enastående framgång och varje del såldes i över 100 000 exemplar.

Österberg menar att Grimbergs bild av svenska historien måste varit den

dominerande hos allmänheten under 1900-talets första hälft. Grimbergs

historiesyn avvek inte från den då dominerande med nationalistisk

tendens och med fokus på kungar och krig. Österberg konstaterar att det

var den historiesynen som också bestämde vilka kvinnor som fick vara

med i texterna I Grimbergs historieskrivning förekom inga vardagshjältar

utan de få kvinnor som förekom var drottningar och adelsdamer. Det blir i

huvudsak fråga om en kvinnlig elit som handlar, och mest i relation till

män. Grimberg berättar om kvinnor endast då källorna eller kända

historiker på ett naturligt sätt aktualiserat dem. Han diskuterar inte

varför kvinnor är osynliga i källorna. Men Österberg menar att det vore

att begära för mycket i ett skede då historikerna i allmänhet teg om

kvinnorna och tanken på ”de osynligas” historia ännu inte väckts.

(18)

Grimberg följde nära den tidens urval av det historiskt viktiga och då hamnade endast vissa kvinnor i fokus. I de fall där tolkningsmöjligheter erbjuder sig, låter han kvinnor figurera som en egen art vars främsta kallelse är – eller borde vara – hem och familj.

Sara Vilén har skrivit en C-uppsats, Gömd bland fria män och trälar (1997), i vilken hon bland annat undersöker hur kvinnor framställs i läroböcker under perioden 1963 till 1996. Vilén avgränsar sig till att undersöka de avsnitt som behandlar medeltiden samt tiden efter 1945. I de äldsta böckerna är kvinnorna tydligt frånvarande och det är männen som är huvudpersoner, inte främst som representanter för sitt kön utan för sin klass. Även termer som vid en första anblick verkar vara könsneutrala visar sig behandla män och mäns erfarenheter och aktiviteter. Hon kommer fram till att det har blivit mer kvinnohistoria i läroböckerna, men att det fortfarande inte är någon självklarhet att kvinnorna finns med.

Sture Långströms avhandling Författarröst och lärobokstradition kom 1997 och bygger på intervjuer med läroboksförfattare. Hans syfte var att utifrån ett antal hypoteser komma fram till vem eller vilka som skriver läromedel i historia, hur skrivandet gått till och vad som skrivits och varför. De böcker som Långström undersökt är utgivna under perioden 1958-1993. Långström kommer fram till att böckerna inte har förändrats nämnvärt vad gäller innehåll och disposition sedan 1950-talet, det har dock tillkommit fler bilder, kartor och diagram. Långström menar att staten genom läro- och kursplaner har en delvis styrande roll för vad som bör tas med i böckerna, men att det också är marknaden som styr författarna i deras urval av material. I Långströms avhandling finns inget avsnitt som särskilt behandlar genusperspektivet i läroböckerna. Han konstaterar dock att samtliga författare till de undersökta böckerna är medelålders eller äldre män ur medel- eller övre medelklassen.

Långström efterlyser kvinnliga författare och menar att om både kvinnor

och män svarade för innehållet i läroböckerna skulle det bidra till att

(19)

även flickor kunde känna igen sig i historieundervisningen. Han är inte förvånad över att unga kvinnor har svårt att bli intresserade av ett ämne som i så liten utsträckning har ett innehåll som direkt angår dem.

Långström tror vidare att det kan vara traditionen som gjort att inte

några kvinnor rekryterats som författare fastän det finns gott om

kvinnliga didaktiker och forskare.

(20)

Bakgrund

Vägen från kvinnohistoria till genushistoria

Ämnet kvinnohistoria är ett förhållandevis nytt begrepp inom den

vetenskapliga forskningen. Det var först i slutet av 1960-talet som

insikten om att kvinnor marginaliserats inom forskningen uppkom. Den

tidiga kvinnohistoriska forskningen handlade främst om att försöka

synliggöra kvinnors historia. Forskare gick in för att finna och lyfta fram

kvinnogestalter och kvinnliga verksamheter för att på så sätt fylla ut

luckor i historieskrivningen. Detta kom att kallas empirisk feminism och

resulterade i additativ kunskap, som i sig var viktig, men den förändrade

inte synen på manligt och kvinnligt. Om denna nya forskning

analyserades med en begreppsapparat som grundade sig i värderingar

om mannen som norm, kunde denna nya kunskap istället leda till att

fördomar om relationer mellan kvinnor och män konserverades. På 1970-

talet uppstod en forskningsinriktning som ville att specifikt kvinnliga

erfarenheter skulle tas tillvara i historieskrivningen – inriktningen kom

att kallas gynocentrisk feminism eller särartsfeminism. Forskarna utgick

nu från en allmängiltig uppfattning om en grundläggande kvinnlighet och

generella föreställningar om vad som format kvinnors liv och

verksamheter. Men i takt med att kunskapsmassan blev större riktade

kvinnoforskare med tiden kritik också mot delar av den gynocentriska

feminismen. Kritikerna menade att det kunde vara svårt att identifiera en

gemensam kvinnlighet. Faktorer som ras, klass, etnisk eller religiös

tillhörighet kunde vara mer betydelsefulla än könstillhörighet för att

forma livsvillkor, erfarenheter och positioner inom olika hierarkiska

strukturer. Relationen mellan kvinnor och män och mellan kvinnor och

kvinnor betonades alltmer och det var ur dessa diskussioner som

genusperspektivet växte fram. Termen genus introducerades för drygt

tjugo år sedan för att markera de sociala, kulturella, ideologiska och

politiska dimensionerna av begreppet kön.

13

(21)

Yvonne Hirdman skriver om kvinnohistoriens utveckling i boken Kvinnohistoria. I den tidiga historien var kvinnorna antingen helt frånvarande eller intog en passiv ställning. De fungerade oftast som följeslagerskor till män i form av hustrur eller döttrar. Kvinnornas uppgift var inte att belysa kvinnors situation utan mera belysa männens många sidor. Kvinnorna uppträdde som ett orörligt kollektiv. Kvinnor tog inte, de tog emot, de kämpade inte utan fick saker tilldelade sig. De drottningar som figurerade i historieskrivningen framträdde som passiva redskap i händer på historiens verkliga aktörer, det vill säga männen. Det fanns dock undantag från de passiva kvinnobilderna, men dessa kvinnor framställdes som egensinniga och egoistiska och deras inblandning i historien skildrades som katastrofal. Men det finns också positiva kvinnoporträtt som plockats fram som ett komplement till de manliga hjältarna. Men exemplen är ofta få: drottning Kristina, den heliga Birgitta och Anna Maria Lenngren är de som i den svenska historieskrivningen dyker upp som bevis på att handlande kvinnor faktiskt existerat.

14

14

Hirdman, (2001) s. 9-10

(22)

Tilläggshistoria eller och-historia

När kvinnoforskningen kom igång på 1970-talet gjorde man först ett försök att lägga till kvinnornas historia, något som kallas ”och-historia”.

Nu ville man forska och skriva om t ex kvinnor ”och” industrialismen eller kvinnor ”och” arbetarrörelsen. Att på detta sätt försöka komplettera de manliga hjältarna med hjältinnor vare sig det handlade om individer eller om folket, visade sig vara svårt att genomföra. Det visade sig att kvinnorna faktiskt inte fanns där som lika stora och lika viktiga personer i den ensidigt manliga historieskrivningen. Kvinnorna saknades helt eller spelade en mycket marginell roll. Som kollektiv är kvinnornas insats svårt att lyfta fram om man fortfarande vill berätta den vanliga historien. Till vad skulle de flesta kvinnor och deras agerande läggas? Forskarna upptäckte att detta sätt att skriva kvinnohistoria resulterade i historier som mest handlade om utanförskap och diskriminering. Nu kom man till insikt med att det inte gick att ”lägga till” kvinnor till historien på grund av två saker: dels för att kvinnor inte var mäns likar i historien och dels för att historien som man skulle lägga dem till inte var en självklar och stabil historia. Kvinnohistorikerna upptäckte att historien tycktes ändra sig när kvinnor ”lades till”. Anledningen till detta var, enligt Hirdman, att både den gamla historieskrivningen om krig och kungar och den nya om folkets historia, i grunden var vanlig – i den meningen att samhällets sågs på och tolkades som en plats för män, skapad av män, i kamp med män.

Det var detta som gick under samlingsnamnet ”allmän historia”. Hirdman menar att det är denna av män bestämda historia som ger intrycket av att kvinnohistoria handlar om att bidra med ett litet tillägg till en redan bestämd och färdig helhet. Vad kvinnohistoriker tvingas göra är att visa att dessa bestämda händelser kan diskuteras utifrån andra ståndpunkter och ses från helt andra håll om kvinnorna ska komma med.

15

Hur-historia

(23)

Nästa steg blev att skildra kvinnornas liv, så kallad ”hur-historia”. De var de vanliga kvinnornas liv som skulle berättas, en historieskrivning förankrad i socialhistorien. Hirdman menar att det finns en röd tråd som löper igenom den socialhistoriska kvinnohistorien – den om kvinnors socialt sett låga status. Genom berättelser om de ogifta mödrarna, om de prostituerade belystes kvinnornas totala underläge. Inte heller berättelserna om giftermål, barnafödande eller skilsmässor gav några ljusa bilder av forna tiders kvinnoliv. Tvärtom, menar Hirdman, i dessa berättelser fanns den totala underordningen, både under kroppen och under familjen, samhällsmoralen och den patriarkala ordningen. Hur- historien gav material som tydligt visade hur mycket lägre kvinnor värderats i historien i förhållande till män. Som en motreaktion på denna eländeshistoria framträdde nu en kvinnokulturell kvinnohistoria.

16

Kvinnokulturell kvinnohistoria

Den kvinnokulturella kvinnohistorien ville tala om att kvinnor också var starka, duktiga och kunde en massa saker som män inte kunde. Man försökte nu komma bort från att automatiskt se på män som en måttstock för vad som är normalt. Nu låg fokus på kvinnors liv och arbeten, deras vänskapsförhållanden och inbördes relationer. Kvinnan blev synlig, men i en värld utan män. Hirdman menar att det finns en stor risk att betoningen av starka kvinnor eller av en exklusiv kvinnovärld, suddar bort kvinnoförtrycket och kvinnokampen. Ett annat problem med den kvinnokulturella aspekten är den höga värderingen den ger de egenarter och egenskaper som blivit resultatet av kvinnors underordnade ställning i historien och detta leder till att man då styr undan från konfliktfyllda områden som makt, inflytande och politik. Hirdman menar att en sådan ansats riskerar att åter reducera kvinnohistoria till kulturhistoria i gammal mening, det vill säga pastellfärgade bilder av svunnet, idylliserat kvinnoliv.

17

16

Hirdman, (2001) s. 14-15

17

Hirdman, (2001) s. 15-16

(24)

Genushistoria

Genushistoria är ett forskningsfält som växt sig allt starkare sedan 1980- talet. Från början handlade det främst om ett nytt förhållningssätt gentemot kvinnors historia, men har utvecklats till en analysmetod för relationer runt kön med infallsvinklar som manlighet och homosexualitet.

Hirdman menar att det är just historierna om underordningen som hela tiden har förstört försöken att avgränsa kvinnohistorien till ett ”och” eller fått ”hur-historien” att antingen bli eländesskildringar eller avgränsade idyller. Hon poängterar att underordningen av kvinnor inte beror på att kvinnor av naturen är underordnade, det är viktigt att förstå hur sådana idéer som just den om kvinnors ”natur” uppstår och utvecklas.

18

Genushistoriens uppgift blir alltså att svara på frågan varför kvinnor var – och är – underordnade män, samt hur denna underordning har uppstått och bibehållits i olika samhällen genom tiderna. Genom att förstå att män och kvinnor och deras förhållande till varandra spelar en så viktig roll också för sådant som inte verkar handla om kön, får vi ett annat sätt att studera historien utan att ideligen falla offer för det som Hirdman kallar för ”de bestämda händelsernas tyranni”.

19

Genussystemet

Genussystemet är ett begrepp som Hirdman presenterade i Kvinnovetenskaplig tidskrift 1988:3. Begreppet kommer egentligen från det engelska ordet gender som införts för att hålla isär det socialt skapade könet från det biologiskt skapade. Genussystemet bygger enligt Hirdman på två grundläggande principer. Den första principen handlar om åtskillnaden av manligt och kvinnligt – dikotomin – män och kvinnor ska hållas isär, inte göra samma saker och inte heller få vara på samma sätt. Den andra principen handlar om upprätthållandet av det manliga som alltings mått, som normen för det mänskliga – hierarkin. Detta gör kvinnan till den andra, till undantaget. Det är dessa två principer som tillsammans skapar kvinnors underordning. Principerna upprätthålls genom ett så kallat genuskontrakt som definierar hur förhållandet mellan

18

Hirdman, (2001) s. 16

(25)

män och kvinnor ska se ut och kontraktet löper vidare från generation till generation.

20

Genusperspektiv

När man studerar ett kvinnoliv ur ett genusperspektiv måste man, enligt Hirdman, också se till den tidens genussystem. Vilket slags genuskontrakt var det rådande vid den aktuella tidsperioden? Ett genusperspektiv på historien visar på ett systematiskt sätt hur historien, språket och föreställningar präglats av det ena könets överhöghet. Hirdman ger exempel på hur orden avslöjar sin hemvist: ordet arbete är ett ord som i första hand beskriver det män gör. Genusperspektivet för också med sig ett annat sätt att förhålla sig till de historiska texterna. De skrivna källorna är oftast skrivna av män och för män, och trots att de kanske handlar om helt könsneutrala ting ändå kan innehålla oavsiktliga men tydliga signaler om hur män och kvinnor levde med varandra.

21

20

Hirdman, (2001) s. 19 och Hirdman, ”Genussystemet – reflexioner kring kvinnors social underordning” i Kvinnovetenskaplig tidskrift 1988:3.

21

Hirdman, (2001) s. 20

(26)

Läromedelsgranskningen

Långström skriver i inledningen till sin avhandling att läroböcker dels är den mest lästa och spridda litteraturen i vårt land och dels något som nästan alla måste läsa. För många är läroböckerna de enda böcker de läser i livet. Lärobokens utformning och det sammanhang den används i ger läsaren en känsla av korrekthet och tillförlitlighet. Långström menar att detta förstärks då läroböcker används i ett sammanhang där innehållet sällan ifrågasätts, trots att läroplanerna uppmanar till kritiskt tänkande. Det är därför ganska vanligt att läroböcker okritiskt accepteras som riktiga och sanna.

22

1991 upphörde den statliga granskningen av läromedel och idag finns inga bestämmelser eller anvisningar om vad en lärobok ska innehålla.

23

Granskning av läroböcker förekom redan på 1600-talet, då var det staten och kyrkan som övervakade att inte böckerna innehöll ”irrläror”. På 1800-talet framfördes krav om granskningsnämnder och 1868 hade alla läroböcker i geografi och historia granskats ur många olika synvinklar och flera av böckerna kritiserades hårt. Under mellankrigstiden diskuterades och utreddes läroboksfrågan, något som 1938 resulterade i en statlig läroboksnämnd med Skolöverstyrelsen som huvudman. Från början var granskningen mycket omfattande och detaljerad, förutom objektiviteten granskades bland annat pris, papper, tryck och format. Den granskande instansen bytte då och då namn, sammansättning och huvudman, men fortsatte i stort sett oförändrad fram till 1974 då läromedelsnämnden bildades.

Samtidigt inrättades ett från Skolöverstyrelsen fristående organ, SIL, Statens institut för läromedelsinformation som fick i uppgift att objektivitetsgranska läromedel i ämnet SO. 1977 gav läromedelsnämnden ut anvisningar för granskningsarbetet, följande frågor skulle besvaras:

1. Är det utrymme som ägnats olika händelser, förhållanden, ståndpunkter etc rimligt?

2. Innehåller framställningen i det aktuella läromedlet några oriktiga sakuppgifter?

3. Är det aktuella läromedlet missvisande eller tendentiöst?

22

Långström, (1997) s. 10

(27)

2 4. Har författare i förekommande fall redovisat kontroversiella punkter i framställningen?

3 5. Är läromedlets presentationssätt sådant att det gynnar eller missgynnar en part (ståndpunkt, värdering) på en annans bekostnad genom t ex osakligt, värdeladdat eller svårt språk, ensidiga bilder eller ljudband?

6. Är framställningen förenlig med de mål och riktlinjer som anges i nu gäller läroplaner?

24

I de ovanstående anvisningarna finns inget som uttryckligen uppmanar till en granskning ur ett genus- eller könsperspektiv.

Begreppet lärobok ersattes nu med begreppet läromedel, med vilket man avsåg ”sådant som förmedlar innehållet i gällande läroplan”. I början av 1980-talet fick SIL ta över läromedelsnämnden och i fortsättningen undersöktes läroböcker utifrån ett tema eller en bestämd frågeställning.

Tanken med denna granskning var att den skulle leda till bättre läromedel samtidigt som lärarutbildningen och lärarfortbildningen skulle ha nytta av granskningsrapporterna. 1991 fattade riksdagen beslut om att skolan skulle kommunaliseras, i samband med detta avskaffades SIL och därmed upphörde all läromedelsgranskning. Det är numera den så kallade marknaden som styr och garanterar kvaliteten på läroböckerna.

25

24

Långström (1997), s. 191-199

25

Långström (1997), s. 200-207.

(28)

Kvinnorna i gymnasieläromedel i historia

Kvantitativ undersökning

Den kvantitativa undersökningen är uppdelad i två delar, dels har jag granskat läroböckernas register för att göra en uppskattning av antalet kvinno- respektive mansnamn. Vidare har jag räknat antalet illustrationer i böckerna och delat in dem i fyra olika kategorier. En närmare presentation av dessa följer under rubriken illustrationer. Den kvantitativa undersökningen gäller böckerna som helhet, men säger ändå inte så mycket om innehållet. Även om ett kvinnonamn finns med i registret behöver det inte betyda att innehållet i texten är utförligt.

Samma sak gäller beträffande illustrationerna – att en kvinna är med på en bild betyder inte att hon omnämns i texten. Jag anser ändå undersökningen vara intressant eftersom den ger en snabb och överblickbar bild av könsfördelningen.

Register

Jag har studerat registren i de fem läroböckerna och räknat antalet kvinno- och mansnamn. Om jag har känt mig osäker på något namn har jag granskat det aktuella textstycket och därav dragit mina slutsatser.

Resultatet presenteras i tabellform nedan. Den första siffran anger antalet namn och siffran inom parantes anger procentsatsen.

Total Kvinnor Män

I historiens spegel (1995) 778 (100 % ) 52 ( 7 % ) 726 (93 % )

Människan genom tiderna (1997) 232 (100 % ) 14

( 6 % ) 218 (94 % )

Epok (2000) 213 (100 % ) 25 (12 % ) 188

(88 % )

Epos (2000) 333 (100 % ) 60 (18 % ) 273

(82 % )

Alla tiders historia (2004) 345 (100 % ) 24 ( 7 % ) 321

(29)

Granskningen visar att Människan genom tiderna (1997) har alltså minst antal kvinnor (6%) i sitt register, medan Epos (2000) har flest kvinnor (18%). Genomsnittsvärdet är 10%.

Illustrationer

Illustrationerna består av både fotografiska bilder och teckningar.

Materialet är indelat i fyra kategorier: kvinnor, män, kvinnor och män samt övrigt. Jag har placerat in illustrationerna efter kön oavsett om det är en verklig människa eller exempelvis ett konstverk. Om en illustration föreställer en målning eller en staty av en kvinna ingår den i kategorien kvinnor. Under kategorien övrigt ingår illustrationer på byggnader, föremål, miljöer och liknande. Jag har inte räknat in de kartor som finns i böckerna i mitt material. Resultatet presenteras i tabellform. Den första siffran anger antalet illustrationer och siffran inom parantes anger procentsatsen.

Total Kvinnor Män Kv+mänÖvrigt

I historiens spegel (1995) 277 (100 % ) 23 (8 % ) 150 (54 % ) 32 (12 % ) 72 (26 % )

Människan genom tiderna (1997) 333 (100 % ) 40 (12 % ) 174 (52 % ) 77 (23 % ) 42( 11 % )

Epok (2000) 405 (100 % ) 48 (12 % )

191 (47 % ) 76 (19 % ) 90 (22 % )

Epos (2000) 326 (100 % ) 41 (13 % )

153 (47 % ) 76 (23 % ) 56 (17 % )

Alla tiders historia (2004) 175 (100 % ) 19 (10 % ) 81 (44 % ) 35 (19 % ) 48 (27 % )

Av detta kan man utläsa att I historiens spegel är den lärobok som har

minst antal illustrationer på kvinnor (8%). Boken innehåller drygt tre

gånger så många illustrationer inom kategorien övrigt (26%). I historiens

(30)

spegel är också den bok som har flest illustrationer föreställande män

(54%). Epos är även i denna undersökning den lärobok som bäst

representerar kvinnorna (13%).

(31)

Kvalitativ undersökning och diskussion

I detta avsnitt kommer jag att redogöra för texten i de valda nedslagen utifrån kvinnor och kvinnors situation. Vad finns med, vilket innehåll har författarna valt att lyfta fram när det gäller den enskilda kvinnan, kvinnor som grupp och kvinnors situation i de utvalda avsnitten om antiken i Grekland, den nordiska medeltiden och industrialiseringen. Jag kommer sedan att diskutera texten och redogöra för vilket slags perspektiv jag anser att författarna använder när de behandlar kvinnor; kvinnohistoriskt perspektiv, jämställdhetsperspektiv eller genusperspektiv? Jag kommer därefter att använda mig av genustrappan som modell och placera in böckerna på de olika stegen; genusmedveten, jämställdhetsmedveten, könsmedveten, könsomedveten eller könsmaktsförstärkande. När jag använder genustrappan kommer jag också att ta hänsyn till resultatet i den kvantitativa undersökningen. Böckerna redovisas och diskuteras var för sig.

I historiens spegel (1995)

I historiens spegel behandlar historien kronologiskt från 3000 fKr till 1995. De sista hundra sidorna i boken behandlar olika teman och ska enligt författarna ses som ett komplement till den kronologiska framställningen av historien. Författarna behandlar kvinnornas historia som ett ”tema” i och med att de helt har lyft ur den löpande texten och istället har ett 15 sidor långt kapitel mot slutet av boken. Varför, kan man fråga sig? En förklaring kan vara att kapitlet är ett försök att kompensera de få hänvisningar som finns om kvinnor i den övriga löpande texten. En annan förklaring kan vara att författarna anser det vara svårt att integrera kvinnorna i den allmänna historieskrivningen, som de i så fall anser tillhöra männen. Kapitlet är skrivet i essäform av Christina Carlsson Wetterberg och hon för i inledningen ett resonemang om svårigheten att ”lägga till” kvinnorna. Det kan tyckas märkligt att bokens redaktörer inte har ”arbetat in” det Carlsson Wetterberg skrivit i den löpande texten. Som jag nämnt under rubriken ”Forskningsläge”

efterlyser både Berggren och Westman Berg i sina rapporter en

(32)

integrerad historia som behandlar både män och kvinnor, detta för att undvika att ämnet blir ett litet fristående bihang. Berggren påpekar också att när kvinnornas historia placeras i slutet av boken finns risken att eleverna inte hinner dit och därmed förblir kvinnans historia oläst. I historiens spegel är utgiven 1995, alltså ett år efter införandet av Lpf 94, och möjligen skriven enligt riktlinjerna i de gamla styrdokumenten då kraven på jämställd undervisningen inte var lika tydliga. Eftersom jag enligt syftet ska undersöka vad som skrivs om kvinnor i den löpande texten har jag inte tagit med det särskilda kapitlet i min undersökning och som en följd av detta är mitt material ganska magert. Det kan därför kännas lite krystat att tala om olika perspektiv när analysen i sämsta fall bygger på en mening, men jag anser det ändå vara relevant att ta med boken i min undersökning eftersom den fortfarande används i gymnasieskolan.

I kapitlet om den grekiska antiken finns endast två hänvisningar till kvinnor. Först nämns att kvinnor, slavar och invandrare var utestängda från den atenska demokratin. Man poängterar också att ”kvinnorna i synnerhet var mycket förtryckta. De skulle hålla sig i hemmen och syssla med matlagning och barntillsyn.”

26

Här använder författarna ett jämställdhetsperspektiv då båda kommentarerna tar upp det faktum att kvinnorna var utestängda och förtryckta, men utan att varken närmare förklara eller beröra de bakomliggande orsakerna.

När det gäller den nordiska medeltiden är perspektivet mer kvinnohistoriskt eftersom författarna bara kort nämner den heliga Birgitta och drottning Margareta . I avsnittet, som består av fem sidor, framkommer att ”vissa medeltida skandinaver var mycket internationella gestalter, framför allt det svenska helgonet Birgitta (ca 1303-73), som var bosatt i Rom från 1350-talet och spelade en aktiv roll i dåtida storpolitik.

Hennes gudomliga uppenbarelser hade ofta en direkt anknytning till den politiska situationen.”

27

Författarna diskuterar inte detta vidare, varken

26

I historiens spegel, (hädanefter IHS), (1995), s. 32.

(33)

orsaker eller konsekvenser nämns. Om drottning Margareta skriver författarna: ”den danska drottningen Margareta I enade alla de nordiska länderna i Kalmarunionen.”

28

Författarna skriver inget om det vardagliga livet under medeltiden.

I kapitlet om industrialiseringen finns ingen ansats till något av perspektiven då kvinnorna endast förekommer i en bildtext och indirekt antyds i en kommentar om hemsömnad. Den industriella revolutionen i Storbritannien behandlas på två sidor och det enda som skrivs om kvinnor finns i en bildtext, som konstigt nog handlar om Sverige:

”Kvinnlig arbetskraft blev vanlig inom textil- och konfektionsindustrin.

Här arbetar kvinnor – i lokaler med hälsovådligt damm – i en brandslangsfabrik i Jonsered.”

29

Längre fram i boken finns avsnitt om arbetarrörelserna i både Storbritannien och Sverige, och i dessa används könsneutrala ord som industriarbetare, arbetare och arbetarklassen.

30

Det övriga som kan härröras till industrialiseringen i Sverige handlar om uppfinnare och nya industrier. Ett antal manliga uppfinnare presenteras.

Det i texten som närmast kan kopplas till kvinnor lyder: ”Av stor betydelse både för textilindustrin och för hemmen var Husqvarna Vapenfabriks tillverkning av symaskiner. Hemsömnad blev för många en ny inkomstkälla.”

31

Jag anser att materialet är för tunt för att det ska gå att placera i något av de aktuella perspektiven.

Det jag redovisat här ovan och det faktum att endast sju procent av namnen i register är kvinnliga och att åtta procent av det totala bildmaterialet i boken illustrerar kvinnor gör att I historiens spegel placeras långt ner i genustrappan. Till viss del kan boken sägas vara könsmedveten i kapitlet om antiken då det beskriver ojämlika skillnader mellan män och kvinnor, men utan att problematisera dessa. Trots denna ansats placerar jag I historiens spegel i kategorien könsomedveten eftersom det undersökta materialet i stor utsträckning kännetecknas av

28

IHS, s. 95

29

IHS, s. 167

30

IHS, s. 197 och 209

31

IHS, s. 205

(34)

ett könsneutralt framställningssätt och hänvisningarna till kvinnor är mycket få.

Människan genom tiderna (1997)

I jämförelse med I historiens spegel är Människan genom tiderna betydligt mer utförlig då det gäller att beskriva kvinnors situation i det antika Grekland. Författarna uppehåller sig kring ett jämställdhetsperspektiv då de under rubriken ”Den atenska kvinnan” gör några jämförelser mellan kvinnans och mannens levnadsvillkor, men inte heller här nämns några bakomliggande orsaker. ”Aten var ett utpräglat manssamhälle”, ”[f]lickorna fick sämre mat än pojkarna” och ”[d]eras medellivslängd var betydligt lägre än männens”,

32

är några exempel.

Därefter fortsätter att berätta om kvinnans levnadsvillkor i det antika Aten. ”Kvinnan var omyndig” och ”[k]vinnan blev underordnad sin man, och hennes plats var i hemmet”, är exempel på några formuleringar.

Vidare tar man upp hetärernas roll i det atenska manssamhället. De beskrivs som ”bildade kvinnor, som reciterade poesi, spelade, dansade och sjöng vid männens gästabud. En del av dem var prostituerade.”

33

Detta stycke är rent beskrivande och därför har den ett kvinnohistoriskt perspektiv. Därefter återgår författarna till jämställdhetsperspektivet då de åter lyfter fram kvinnors underordning med meningen: ”Vanliga kvinnor fick inte ens röra sig ute på gator eller torg, än mindre ta del i det politiska livet.”

34

Orättvisa könsbundna villkor lyfts fram, men problematiseras inte vidare. Varför fick inte kvinnorna ta del i det politiska livet? Den enda förklaring boken ger är den som tidigare nämnts: att Aten var ett utpräglat manssamhälle. Kvinnorna är inte heller integrerade i den allmänna historien utan har placerats under en egen rubrik. I anslutning till denna text finns också en separat ruta om Aspasia

35

som är skriven ur ett kvinnohistoriskt perspektiv. Textstycket med rubriken ”Kvinnor och män”

36

som beskriver både kvinnors och mäns

32

Människan genom tiderna, (hädanefter MGT), (1997), s. 20

33

MGT, s. 20

34

MGT, s. 20

35

MGT, s. 20. Aspasia levde i Aten på 400-talet fKr. Hon anses som en av sin samtids mest bildade kvinnor.

Hon gifte sig med Perikles och var också hans lärare i vältalighet.

(35)

villkor i Sparta är också skriven ur ett rent kvinnohistoriskt perspektiv, då den inte lyfter fram några direkta könsbundna skillnader.

Människan genom tiderna har ett tiosidigt avsnitt om den nordiska medeltiden. I stycket som handlar om trälar skrivs att ”kvinnorna arbetade tillsammans med männen, men också i hushållet. En träl kunde avancera till godsförvaltare, en trälkvinna kunde bli amma eller bihustru.”

37

Här skildras, om än knapphändigt, kvinnornas villkor och perspektivet är kvinnohistoriskt. Redan i nästa stycke då ättesamhället beskrivs är kvinnorna åter osynliga. ”Varje fri man tillhörde en ätt”,

”[ä]tten kunde få svara för en medlems skulder eller betala hans böter”

och ”[f]ör den frie mannen var samhörigheten med en ätt ett livsvillkor”

38

är några exempel på formuleringar. Även när Västgötalagen citeras ges enbart exempel på lagar som gäller män.

39

I styckena som handlar om Sveriges kristnande och hur ståndssamhällena växer fram nämns inte heller något om vilken betydelse denna utveckling hade för kvinnorna.

40

Den heliga Birgitta presenteras som Birgitta Birgersdotter i en separat ruta,

41

och nämns också med en mening i den löpande texten: ”Adeln gick till våldsam opposition, understödd av den heliga Birgitta, som anklagade Magnus för att vara i förbund med djävulen.”

42

Valdemar Atterdags dotter Margareta utses till drottning sedan ”både hennes far, hennes man och hennes son dött.”

43

Margareta beskrivs i en separat ruta som ”en av sin tids skickligaste politiker.” Samma ruta berättar också om att Margareta och Birgitta var fiender.

44

Texterna om Birgitta och Margareta är enbart beskrivande och därmed skrivna ur ett kvinnohistoriskt perspektiv.

Inte heller i avsnittet om industrialiseringen finner jag något som kan liknas vid ett genusperspektiv. Boken behandlar industrialiseringen under

37

MGT, s. 84

38

MGT, s. 84-85.

39

MGT, s. 85

40

MGT, s. 85-86

41

MGT, s. 89

42

MGT, s. 89

43

MGT, s. 90

44

MGT, s. 90

References

Related documents

Dessutom finns en organisationskultur som ligger till hinder för en implementering som delvis är knutet till lärarprofessionen, som har ett högt tak för självständigt

Av denna grupp är det ung medelklass som utmärker sig med den högsta siffran där de helt eller delvis håller med om att vissa kvinnor förtjänar det våld de utsätts för,

In paper IV, Wald tests for equating differences in item response theory observed-score kernel equating are conducted using the results from paper III.. Simulations are performed

Eilard (2008) menar att de aktuella läromedlen har gått mot ett mjukare och känsligare ideal där det är accepterat för både tjejer och pojkar att vara känsligare än

Utifrån detta resultat samt det Granberg (2011, s 466) beskriver om att mentorskap gynnar en organisation eftersom en nyanställd som har en mentor fortare kommer in

Jag kommer sedan att diskutera tex- ten och redogöra för vilket slags perspektiv jag anser att författarna använder när de behandlar kvinnor; kvinnohistoriskt

[r]

The organization focuses on the defense and promotion of children’s rights through several projects, including two weekly radio shows run by youth, public education campaigns on