Förskollärares uppfattningar av stora
barngrupper och dess konsekvenser
En kvalitativ studie om förskollärares arbetssituation
Preschool Teacher´s Conceptions of Large Children´s Groups
A Qualitative Study of Preschool Teacher´s Work Situationens
Felicia Varg
Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Förskollärarprogrammet
Nivå/högskolepoäng: Grundnivå/ 15 HP Handledare:Tomas Saar
Abstract
This study is about preschool teacher´s children´s groups experience of large children´s grups in preschool and what it´s concequences. In my view there is little research on the subject of large children´s groups in preschool and therefore I want to contribute with knowledge. I have studied how preschool teachers decribe their experiences and reactions, children´s reactions and educational consequences of large groups. To find answer to the questions, I chose qualitative interviews and these were conducted with five preschool teachers. In order to investigate how preschool teachers experience the phenomenon, I have used Antonosky´s theory and a central concept that I have used is sense of coherence.The results showed that the impact of stress on preschool teachers varied depending on the sense of coherence theyexperienced. It was found that the preschool teachers were affected by stress through emotions of frustration, inadequacy, fatigue and that they could not do what they planned. When I aksed what could be donet o make it better, the answer was that number of children in the child group should decrease.
Keywords
Sammanfattning
Den här undersökningen handlar om förskollärares upplevelser av stora barngrupper i förskolan och vad det får för konsekvenser. Jag anser att det finns för lite forskning kring ämnet stora barngrupper i förskolan och vill därför bidra med kunskap om det. Jag harundersökt hur förskollärare beskriver sina egna upplevelser och reaktioner, barnens reaktioner och pedagogiska konsekvenser av stora barngrupper. För att undersöka dessa frågor så blev metodvalet kvalitativa intervjuer och dessa genomfördes med fem förskollärare. För att jag ska kunna undersöka hur förskollärare upplever stora barngrupper så har jag använt mig av Antonovskys teori och ett centralt begrepp som jag har använt mig av från honom är en känsla av sammanhang. Studien visade att påverkan av stress hos förskollärare varierade beroende på hur känsla av sammanhang som de hade. Det framkom att förskollärarna upplevde stress genom känslor av frustration, otillräcklighet, trötthet och att de inte hinner göra det som de har planerat. När jag frågade vad man skulle kunna göra för att det ska bli bättre var ett genomgående svar att antalet barn i barngruppen borde minska.
Nyckelord
Innehållsförteckning
Bakgrund ... 1
Syfte ... 3
Frågeställningar ... 3
Forsknings- och litteraturgenomgång ... 4
Sammanfattning ... 6
Teoretiska utgångspunkter ... 7
KASAM ... 8
Starkt eller svagt KASAM ... 8
Metodologisk ansats och val av metod ... 10
Undersökningsmetod ... 10
Urval ... 11
Genomförande ... 11
Reliabilitet och validitet ... 12
Databearbetning ... 12
Forskningsetiska principer ... 13
Resultat ... 14
Förskollärarnas beskrivelse av deras egna upplevelser av stora barngrupper ... 14
Förskollärarnas beskrivelse av barnens reaktioner som blir av förskollärarens beteende... 16
Förskollärarnas beskrivelse av pedagogiska konsekvenser som blir av stora barngrupper ... 17
Sammanfattning ... 18
Diskussion ... 19
Orsaker till stress i förskolan ... 19
Stora barngrupper ... 20
Läroplanen ... 21
Barn har längre dagar ... 22
Sammanfattning ... 22
Slutsatser och betydelse för yrkesutövningen ... 23
Generalisering ... 23
Metoddiskussion ... 24
Vidare forskning ... 25
1
Bakgrund
Under de senaste åren har antalet barn ökat i förskolan och samtidigt har läroplanen reviderats och det har blivit högre krav på förskollärarna. Trots att barngrupperna har blivit större så har inte personalstyrkan ökats utan snarare tvärtom (Lidholt, 1999). Lidholt skriver att det
vanligaste sättet för att minska på utgifterna är att minska antalet anställda och Villanueva Gran (2015) skriver att förskollärarna hör till några av de mest sjukskrivna i landet och att det är stressen som är den vanligaste orsaken. Min erfarenhet är att det handlar om för stora barngrupper i förskolan, mycket administrativt arbete och lite tid till planering. Eriksen och Ursin (2002) beskriver att stress hos människor kan framkallas av krav som ger olika typer av begräsningar eller som överskrider personens förmåga. En oförmåga att kunna inverka på den egna situationen ger bland annat en ökad kortisolnivå och framkallar hjälplöshet, ovisshet och utmattning. Jag tror att många förskollärare har en känsla av att de inte räcker till. De har inte tiden till att planera aktiviteter eller följa upp olika tillfällen som kan leda till ett lärande för barnen och om det är så att förskollärare inte har tiden till att fånga upp det som kan leda till ett spontant lärande, vart sker då det lärandet som förskollärarna planerar utifrån läroplanens mål? Jag tror inte att det bara är lärandet som inte hinns med, om förskollärare är stressade så är också frågan hur mycket inflytande barnen får i verksamheten och hinner de dokumentera, analysera och utvärdera olika händelsen i verksamheten och ta det steget vidare? Dagens läroplan för förskolan Lpfö 98 (2016) har som mål att varje barns röst är viktig och att
förskolan ska arbeta efter ett demokratiskt förhållningssätt (Skolverket, 2016). Förskollärarens roll och arbete/undervisning är betydelsefull för att ge barnen möjlighet till inflytande och demokrati. Det jag har hört är att det inte finns tid till planering, uppföljning eller utvärdering sker då detta som står i läroplanen? ”Förskollärare ska ansvara för att alla barn får reellt inflytande på arbetssätt och verksamhetens innehåll” (Skolverket, 2016, s 12). Förskollärare vill men det finns inte rätt förutsättningar för att de ska lyckas, jag tycker det ska bli intressant och se vad jag kommer fram till. Jag anser att samhället behöver mer kunskap kring det här ämnet, samhället har förändrats och begreppet stress har ökat under de senaste åren
(Währborg, 2009). Jag tycker det är viktigt att vi lyfter fram problemet på arbetsplatser och ser på vad som framkallar stress men även hur vi kan minska på det. Jag anser att vi oroar oss för hur barnen mår och det är inget fel med det men om vi kollar hur förskollärarna mår och vad som orsaker deras mående så tror jag att förskolan skulle bli en bättre plats för alla. Om vi har glada och pigga förskollärare så tror jag att barnen får bättre förutsättningar i
2
läggs förskollärarnas tid på att hålla koll på barngruppen, planera så dagen går ihop, att överleva dagen kort sagt. I läroplanen finns bland annat följande mål som förskollärare har att förhålla sig till och min uppfattning är att stora barngrupper ibland kan kännas som ett hinder i deras strävan att nå målen. Läroplanen säger att förskolans uppgift är att i samarbete med föräldrar ge varje barn möjlighet till att utvecklas efter sina förutsättningar och det handlar framför allt om att se det enskilda barnet och dess möjligheter.
”Förskolan ska vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram. Varje barn ska ges möjlighet att bilda sig egna uppfattningar och göra val utifrån de egna förutsättningarna. Delaktighet och tilltro till den egna förmågan ska på så vis grundläggas och växa. Alla föräldrar ska med samma förtroende kunna lämna sina barn till förskolan, förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen” (Skolverket, 2016, s 5).
Skolverket har skrivit en rapport om gruppstorlek som heter Gruppstorlekar och
personaltäthet i förskola, förskoleklass och fritidshem (2003). Där skriver de att det finns betydelsefulla aspekter för att verksamheterna ska nå målen i måldokumenten och det handlar framför allt om barngruppens sammansättning, personalens kompetens och lokalernas storlek. Läroplanen trycker på att det är personalens ansvar för varje barns utveckling och lärande men med många barn och få förskollärare i en grupp blir det ofta svårare att arbeta efter läroplanens mål och riktlinjer (Skolverket, 2003). Jag är nyfiken på hur verksamheten ser ut idag. Jag är snart färdigutbildad som förskollärare och jag känner en oro över hur det verkar vara på förskolorna. Jag tror att det finns en lösning, vi har valt detta yrke på grund av barnen. Vi vill lära dem, vi vill utveckla och förbereda dem för det som ska komma. Vi gör de ju för barnen och hur kan vi då bara se problem? Jag vill få en bredare kunskap inom detta ämne men även bidra med ny kunskap till samhället. Även fast jobbet kan vara tufft i perioder så har i alla fall jag sett att barnen får en alltid på bra humör men självklart så ligger inte allting på barnen, arbetslaget behöver fungera ihop och ha en bra sammanhållning också.
3
Syfte
Syftet med den här studien är att öka förståelsen av förskollärares upplevelser av stora barngrupper i förskolan och vad det får för konsekvenser.
Frågeställningar
För att fördjupa och tydligare beskriva syftet med studien har följande frågeställningar valts. Hur beskriver förskollärare
- De egna upplevelserna av stora barngrupper
4
Forsknings- och litteraturgenomgång
Under den här rubriken presenterar jag forskning som tidigare har gjorts. Forskningen om stora barngrupper kom till redan under 1900-talet. Lågkonjunkturen under 1990-talet medförde stora besparingar inom förskolan vilket resulterade i minskad personaltäthet och stora barngrupper hävdar Lidholt (1999). När hon utförde intervjuer med förskollärare och barnskötare framkom det att de kände sig otillräckliga genom att de inte hann med att planera, dokumentera, reflektera eller utvärdera verksamheten. Flera av förskollärarna och
barnskötarna ansåg att omfattningen av barnpassning har ökat och att de inte längre hinner ”se” och möta varje individ. Lidholt fortsätter att skriva att hon anser att det finns en anledning till att fundera över om det har skett så stora förändringar att personalens sätt att planera och tänka omkring den praktiska verksamheten inte längre fungerar (1999). I Lidhotls resultat visar det sig att de tre förskolor som hon har observerat inte i tillfredställande hög grad når upp till de statliga målen. Det innebär att ge varje barn stöd och stimulans till en allsidig utveckling i nära samarbete med föräldrarna. De mål som de har i deras arbetsplaner anser de att de inte heller når upp till. Förskolorna säger att det blir barnpassning. De inte hinner se varje barn på grund av att det är för många som behöver kontakt och inte får det. De måste helt enkelt sänka deras pedagogiska ambitionsnivå. Williams, Sheridan och Pramling Samuelsson (2015) skriver i sin artikel att förskollärarna uttrycker att varken tiden eller möjligheter inte finns till att ge barn utrymme, kunna lyssna på dem och bidra till att de utmanas och utvecklas. Förskollärarna hinner inte gå på djupet i olika lärprocesser som de tycker upplevs som oprofessionellt. När ett ökat antal barn sker i en barngrupp, är det tidsfaktorn som är viktig. Ökat antal barn ger delvis mindre tid för varje barn och mindre tid för specifika aktiviteter. Antalet barn har betydelse för vilka val och bortval av målområde och arbetssätt de gör i verksamheten. Förskollärarna uttrycker att när antalet barn är för stort blir det svårt att uppfylla förskolans uppdrag. Det blir även svårt att barnens delaktighet och inflytande ska få spegla verksamheten. Williams m.fl. (2015) menar på att barnens delaktighet och inflytande minskar när barnantalet ökar. Det finns andra faktorer som påverkar
förskollärarens bedömning och upplevelse av gruppens storlek. Det är de förtydliga kraven i läroplanen som har i kombination med bristande kunskaper och kompetens inom olika innehållsområden. Förskollärarna fick ett tydligare uppdrag som gör att det kan tillkomma ytterligare arbetsuppgifter och kunskapskrav. Det är även idag krav på dokumentation, utvärdering och utveckling av verksamheten och har man bristande kunskaper inom dessa områden så kan det upplevas som stressande.
På alla tre förskolor som Lidholt (1999) har besökt uttrycker personalen otillfredsställelse och oro över sin egen arbetssituation med både osäkra anställningsförhållanden, ständiga
förändringar, stress och bristande stimulans vilket visar sig i trötthet, sjukskrivningar och ”utbrändhetssyndrom”. Lidholt hittade exempel på flyktstrategier av olika slag. De innebär att man försvinner rent fysiskt från situationen genom att flytta, säga upp sig eller sjukskriva sig. Stressreaktioner och psykosomatiska symtom som huvudvärk, muskelsmärtor och
sömnproblem var periodvis rätt så förekommande i personalgruppen.
5
spänning i förhållandet mellan förväntningar och ideal som man fick genom utbildningen och de faktiska arbetsuppgifterna. Förskollärarna blir stressade och deras stress kan komma från olika faktorer så som i den yttre miljön, från själva arbete i förskolan, från arbetsgruppen eller från individen själv samtidigt som kraven på effektivitet ökar med tiden.
Währborg (2009) har undersökt allmänt om stress och kommit fram till att det har blivit den nya ohälsan. Han skriver att det är få ord som har ökat så mycket som ordet stress har gjort. Han menar på att det nästan har blivit som ett modeord som på sitt sätt kännetecknar vår tid. Både barn och vuxna har en egen uppfattning om vad detta begrepp betyder. Barn uppfattar begreppet stress som någon konkret och som alltid handlar om olika former av tidsbrist, till exempel att inte hinna med, att inte räcka till. I motsats till barns uppfattning, har vuxna mer varierade svar i frågan om stressbegreppet. Währborg beskriver begreppet stress som att inte räcka till, vara oförmögen, att inte hinna och så vidare.
Lindblad och Lindgren (2009) har undersökt inom samma område som Währborg (2009). De har förklara precis som Währborg har gjort, stress är ett begrepp som beskriver många olika saker men att det brukar kännetecknas som krav på att prestera mycket under en viss tid. Begreppet stress kan även innefatta eller beskriva svåra och allvarliga omständigheter i livet som till exempel separation och misshandel. Begreppet stress kan dessutom uttrycka olika känslor så som att man är rädd eller att man inte hinner med. När stress uppstår kan man känna hur hjärtat börjar dunka eller hur kroppen spänner sig. Dessa symptom och andra kroppsliga symptom kallas för psykosomatiska symptom och om de här symptomen ökar så bevisar det att stressen har ökat.
Tsai, Fung och Chow (2006) har gjort en studie om kvinnliga förskollärare i Hong Kong som handlar om källor till stress. Deras studie visade att trötthet och emotionell stress var de vanligaste tecken som rapporterades av Hong Kongs förskollärare. Trötthet innefattar symptom som fysisk utmattning och svaghet medan den emotionella innefattar symptom så som känslor av osäkerhet, sårbarhet, depression och ångest. Orsaker till att det förekommer stress i förskolan är främst arbetsrelaterade stressfaktorer och tidsplanering. Arbetsrelaterad stress kan handla om att man har för lite tid att förbereda en aktivitet, att förskollärarna har för mycket jobb att göra, att barngrupperna är för stora eller att man har för mycket administrativt pappersarbete. Stress på grund av tidsplanering uppkommer främst känslor av att behöva göra flera saker på samma gång, bli jäktade in i möten och att inte ha nog med tid till att få saker gjorda (Tsai m.fl., 2006). I Tsai m.fl. (2006) studie menar de på att förskollärare som känner de har två typerna av stress, trötthet eller emotionell antingen kan bli tillbakadragna eller aggressiva mot barn och kollegor. Det kan till och med gå så långt att det kan fortskrida till självdestruktiva beteende som till exempel självmord. Både Tsai m.fl. (2006) och Währborg (2009) menar på att toleransen av stress varierar mellan olika individer och Tsai m.fl. (2006) menar därför på i sin studie att man behöver vara uppmärksam på humörförändringar bland kollegor. De menar på att om det upptäcks i tid kan tänkbara åtgärder sättas in för att förhoppningsvis motverka ett allvarligt tillstånd.
6
personligheter och förskollärare ska inte vara där och försöka ändra på dem så att alla blir likadana. Förskolläraren ska se alla barn och alla barn ska få vara sig själva men tiden finns inte för att möta varje enskilt barn i deras önskemål. Ekström menar på att man kan tolka detta uttalande som att synen på barn och hur man bör arbeta med dem har förändrats i
förskoleverksamheten och att de som han har intervjuat tycker inte alltid att de kan leva upp till det (2007). Han tar också upp att de intervjuade anser att det finns en motsättning i de ökade kraven på individualisering och ett ökat ansvar över varje barns utveckling, samtidigt som större barngrupper innebär möjligheterna att arbeta individualiserat försvåras. Det har skett administrativa förändringar som bygger på decentralisering och målstyrning som verkar både tillfört nya arbetsuppgifter och med ett ökat inflytande hos barnen, samtidigt som de också inneburit ett ökat avstånd mellan närmaste ledning och förskolorna. Det ökade antalet barn i grupperna och ökade krav på förskollärare innebär en stressfaktor och ett
arbetsmiljöproblem menar Ekström (2007). Förskollärare får krav på sig att undvika att använda sig av vikarier och det visar sig i intervjuerna att det finns en prioriteringsordning vid händelse av personalbrist, där omsorgssituationerna och tillsyn prioriteras först.
Administrativa uppgifter, dokumentation och planering får stå i allra första hand tillbaka Under 1990-talet reformerades den offentliga sektorn med syftet att skapa ökat lokalt inflytande, att det ska bli självständigt för verksamheterna och professionalisering. Ekström (2007) menar då att det ska ses som en paradox att pedagogerna i hans studie uttrycker att det motsatta har skett. Förskollärarna i hans studie menar att de belastas med administrativa uppgifter, att avståndet till den närmaste ledning har ökat och att inflytandet för barnen har minskat, Ekström fortsätter och skriver att en möjlig tolkning av detta kan vara att förskolan sedan tidigare hade en relativt självständig ställning.
Sammanfattning
I min forskningsöversikt har jag kommit fram till att de skedde en förändring under 90-talet då det skulle göras besparingar och man minskade på personaltätheten och det blev lite mer barn i barngruppen. När detta skedde fann Lidholt (1999) att förskollärare och barnskötare kände sig otillräckliga. De hann inte med planering, dokumentation, reflektion eller utvärdering av verksamheten och de kände att de inte heller kunde se varje barn. Tsai m.fl. (2006) beskrev att det förekommer stress i förskolor och att den vanligaste orsaken är arbetsrelaterade stressfaktorer och tidsplanering. De menar att förskollärare inte har tiden till att planera en aktivitet, de har för mycket och göra, tiden räcker inte till. När detta sker under en längre period menar Tsai m.fl på att förskollärarna kan reagera genom att bli tillbakadragna eller aggressiva mot barn och kollegor. Ekström (2007) kom fram i sin avhandling att
7
med vad de har kommit fram till och försöka förstå mig på hur det egentligen är ute i verksamheterna.
Teoretiska utgångspunkter
Studien utgår ifrån en teori som heter KASAM. Denna teori fokuserar på begreppet salutogenes, som ungefär betyder ”hälsans ursprung”. En individ hälsa beror ofta på
densammas känsla av sammanhang, en faktor som på svenska brukar förkortas KASAM. En känsla av sammanhang avgör hur en individ klarar av stressituationer och är i sin tur
avgörande för hälsotillståndet. Ingen person är någonsin 100 % sjuk eller frisk, utan alla människor befinner sig hela tiden någonstans mellan sjuk och frisk. Det är KASAM som bestäms graden av friskhet, som i sin tur bygger på tre delar. Dessa tre delar är
meningsfullhet, hanterbarhet och begriplighet och är det som ligger till grund för en känsla av sammanhang. Med det menas det att jag begriper min värld, jag kan hantera det som sker och den energi det kostar att hantera vardagen den tycker jag är värd att satsa, det vill säga att det känns meningsfullt att satsa energin. Begreppet känsla av sammanhang, KASAM svarar på i hur stark grad en människa har kapacitet att möta livets skiftningar och ändå bevara en rörelse i riktning mot polen hälsa, salutogenes. Det är just det som jag kommer leta efter i mina intervjuer, finns det några bristningar i till exempel meningsfullheten och vad kan det få för konsekvenser. Vilka av de här tre begreppen kan jag hitta att förskollärarna känner och kan jag se något samband med varför de känner på ett visst sätt med hjälp av de här begreppen. Jag valde hans teori på grund av att jag vill undersökas om förskollärarnas upplevelser av verksamheten. En hög KASAM ger bättre förutsättningar för att möta livets utmaningar och se dem ur ett meningsfullt, begripligt och hanterbart perspektiv. Beroende på hur högt eller lågt KASAM en person har så bemöter man problem, så som att förskolans barngrupper är för stora på olika sätt. Vi är alla olika individer med olika mycket bagage i ryggsäcken men med hjälp av denna teori kan jag studera, beskriva och analysera hur förskollärare hanterar olika situationer. Finner de mening, begriplighet och hanterbarhet i problemen? Genom denna teori kan jag få reda på om förskollärare får en känsla av sammanhang (Gassne, 2008).
Enligt Antonovsky (2005) kommer alla människor någon gång i livet drabbas av oväntade och oförberedda påfrestningar. Påfrestningarna kan vara kroppsliga som till exempel sjukdom och funktionshinder, psykiska och/eller sociala såsom förlust av närstående. Det som Antonovsky intresserade sig för var att likartade påfrestningar och stress påverkar vissa människor mindre än andra. Gassne (2008) beskriver det som att människor har olika motståndskraft från arv och miljö som kommer att påverka människans förmåga att hantera psykosociala
påfrestningar. När vi möter eller står inför stressorer uppstår ett spänningstillstånd som måste hanteras. Han beskriver att vi har olika resurser som kan hjälpa oss att hantera denna
8
KASAM
Som det tidigare har nämnts består KASAM av tre centrala beståndsdelar: hanterbarhet, begriplighet och meningsfullhet. Dessa tre beståndsdelar ska göra dig motståndskraftig mot stress. Den första beståndsdelen, hanterbarhet handlar om att när omvärlden ställer krav på oss och när olyckliga händelser inträffar är det viktigt att vi inte ser oss själva som hjälplösa offer. Det är viktigt att individen upplever att hen har resurser för att hantera motgångar. Människor som upplever att de kan hantera livet blir mer motståndskraftiga emot ohälsa. Det krävs en hög hanterbarhet för att kunna gå igenom påfrestningar för att inte känna sig som ett offer (Westlund, 2009).
Den andra beståndsdelen begriplighet, handlar om hur ens inre och yttre värld under livets gång är strukturerade, förutsägbara och begripliga. Antonovsky (2005) menar att en människa med hög begriplighet har förmåga att uppskatta/värdera verkligheten mer än bara på ett känslomässigt plan i tron att det kommer ordna sig. Westlund (2009) betonar vikten av tydlig information och att ”begripligheten är beroende av människans intellektuella förmågor i form av minne, språk, logik, kreativitet med mera. Men också hennes erfarenheter, det liv hon lever och har levt samt hennes kunskaper” (s, 18). När människan inte upplever begriplighet
riskerar de att bli onödigt hjälplösa. Vi människor behöver kunskap för att kunna söka kunskap. Vi människor mår bra av en struktur och regelbundenhet i våra liv. Vi vill kunna förutsäga händelser och om något överraskar oss så vill vi ändå kunna förklara det. Människor som är bra på att göra händelser i livet begripliga förblir i högre utsträckning friska.
Den tredje beståndsdelen, meningsfullhet. För att vi ska må bra är det också viktigt att vi upplever de utmaningar vi ställs inför som är värda att investera energi i. Människor som försöker hitta en mening med de olyckliga händelserna hen ställs inför mår bättre än de som inte gör det (Gassne, 2008).
Starkt eller svagt KASAM
Gassne (2008) skriver att biologiska, psykologiska och sociala omgivningsfaktorer
tillsammans med livserfarenheter är förutsättningar som bidrar till hur hög nivå av KASAM en individ har. Han betonar att den som har starkt KASAM inte känner sig sorgfri men hen ser en utmaning istället som mindre konfliktfylld och mindre farlig än de med svagt KASAM gör. En person med starkt KASAM söker sig efter olika lösningar för att lösa krisen/utmaningen på bästa sätt. En person med högt KASAM skapar förmågor att hantera olika utmaningar på bästa sätt och använder de resurser som redan finns. Det är denna förmåga en person med svagt KASAM saknar mer eller mindre, med svagt KASAM är man mer känslomässigt engagerad i utmaningen istället. De upplever hopplöshet och kan ge upp och känner även frustation, irritation och tvivel på sin egen kompetens. Det är det som är skillnaden mellan en person som har svag eller stark KASAM, en person med stark KASAM lever istället ut sina känslor och förstår att den verkliga orsaken istället för att lägga skulden på sig själv. Genom detta sätt släpper spänningar och därmed minskar stressnivån. Jag vill undersöka hur
9
KASAM, känsla av sammanhang är ett värde som speglar ett slagas förhållningssätt till livet och medmänniskor. En människa, som jag tidigare har benämnt kan ha högt eller lågt
10
Metodologisk ansats och val av metod
I det här avsnittet presenteras den undersökningsmetoden som har varit aktuell i studien. Det finns även en beskrivning på hur studien har genomförs och hur urvalet av respondenter gått tillväga. Läsaren får även ta del av genomförandet samt vilka etiska aspekter som finns på en studie av denna karaktär. Bearbetning och analys av data presenteras också.
Undersökningsmetod
Det finns två typer av undersökningsmetoder, kvantitativa och kvalitativa metoder. Jag använde mig av en kvalitativ intervju i min undersökande del av examensarbetet. Fördelen med det är att man får en bättre kontakt med de intervjuade och har större möjlighet att förstå deras tankar. Det blir med andra ord enklare att försöka få reda på förskollärarnas erfarenheter och föreställningar om ett specifikt fenomen. När man använder sig av en kvalitativ ansats kan det innebära att man till exempel genomför observationer eller intervjuer för att få den information som eftersöks. Den här undersökningen handlar om förskollärares egna
upplevelser och erfarenheter av deras eget mående på grund av stora barngruppen och vad de ser blir konsekvenserna av det. När man använder sig av den kvalitativa metoden hävdar Trost (2005) att man undersöker relationer mellan människor. Han påpekar också att om man vill förstå eller hitta ett mönster skall man göra en kvalitativ studie.
Kvalitativa intervjuer ger en större möjlighet till att ställa följdfrågor och vidareutveckla respondentens tankar, detta skriver även Bryman om (2008) att man går in på djupet och att möjligheten finns till att få fram information som man kanske inte kände till från början. Han skriver också att den kvalitativa är baserad på ord istället för siffror som den kvantitativa är och menar på att den kvalitativa forskningen fokuserar på individen.
I denna undersökning har semistrukturerade intervjuer med öppna frågor valts. Det innebär att intervjuaren har en intervjuguide som innehåller specifika teman (Bryman, 2008).
11
Urval
Mina intervjupersoner var fem förskollärare som blev utvalda av deras förskolechef. Förskolechefen blev kontaktad för och få tillstånd att kunna genomföra intervjuerna, i efterhand frågade jag om hen hade några att rekommendera. Jag fick namn och
telefonnummer till avdelningar och ringde och bokade en tid. Egentligen skulle jag ha velat ha fem förskollärare från olika förskolor men det var inte helt enkelt att få tag på mina
intervjupersoner då de inte svarade via mail så jag fick ändra mitt tillvägagångssätt och fråga om förskolecheferna hade några som de rekommenderade. Jag kontaktade två förskolechefer som jobbar i olika kommuner. Den ena fick jag tre namn av och av den andra fick jag två. Tre pedagoger jobbar med 1-5 åringar och två andra jobbar med 1-3 år. Det viktigaste var att de var förskollärare och hade jobbat några år så de hade erfarenhet. Intervjuerna har ägt rum på kommunala förskolor inom en mellanstor stadskommun. Jag valde att ta kommunala då de har liknande ekonomiska förutsättningar än vad en privatägd/enskilda förskolor har.
Genomförande
De två förskolorna som valdes att besöka kontaktandes inledningsvis via mail till
förskolecheferna. Förskolecheferna gav tillstånd att utföra intervjuerna på deras förskola och gav även tips på förskollärarna som jag kunde fråga. Förskollärarna kontaktades via telefon och i samband med det beslutades tid och plats för utförandet av intervjuerna. Jag valde att intervjua fem förskollärare, tre på en förskola och två på den andra. Förskollärarna kommer hädanefter att benämna vid fingerande namn – Karin, Lisa, Lotta, Sonja och Petra.
Intervjuerna ägde rum på respektive förskola och i samband med intervjun fick de fylla i ett samtyckesformulär (se bilaga 2) och där stod det även en beskrivning om syftet med
undersökning och de villkor som tagit hänsyn till, där stod det även att jag kommer använda mig av ljudupptagning under intervjun.
Under besöket på förskola 1 blev jag mottagen av både barn och förskolepersonal. Jag frågade en av personalen på gården var personalen som jag bokat intervju med befann sig och blev hänvisad dit och blev mottagen av Karin som jag skulle intervjua. Karin och jag gick och satte oss i förskolechefens rum då konferensrummet var upptaget. Vi slog oss ner i varsin stol och jag inledde med att förklara de etiska aspekterna samt syftet med intervjun för att sedan starta intervjun med ljudinspelning. Jag ställde frågorna i tur och ordning och Karin besvarade frågorna. Intervjun tog ungefär trettio minuter. Näst på tur var Lisa som jobbade på en annan avdelning, jag hämtade henne och vi satte oss och genomförde intervjun i samma rum och även denna tog ungefär trettio minuter. Lotta arbetade också på denna förskolan men hon hade inte möjlighet att bli intervjuad så jag kom tillbaka tre dagar senare. Intervjun med Lotta gick till på samma sätt som tidigare men den här tog ungefär tjugo minuter.
12
går att generalisera hur alla förskollärare tänker eller hur det är för vi alla uppfattar saker och ting på olika sätt.
Reliabilitet och validitet
Genom att jag har försäkrat mig om att mina frågor är relevanta för studien så har jag siktat på och få en hög validitet i min studie. För att stärka validiteten ytterligare har vissa beslut tagits. Valet blev att spela in intervjuerna och det stärker validiteten genom att man på det viset har större chans att intervjuerna återges på ett riktigt sätt. När jag transkriberade materialen kunde jag backa, spola fram och lyssna igenom hela intervjun flera gånger om för och vara säker på att jag har skrivit ner vad personen i fråga har sagt. Jag valde också att ha två provintervjuer för och testa tydligheten i frågorna som gör att validiteten stärks ytterligare (Bjereld, Demker & Hinnfors, 2009). Den här studiens validitet kan dock ifrågasättas då det blev förskolechefen som valde ut respondenterna, beroende på vilka förskollärare som förskolechefen valt så påverkar det resultatet. Det skulle kunna vara så respondenterna inte har talat helt öppet om frågorna som har ställts eller så har dem de. De kan ha känt att de inte kunde tala hela sanningen för då kanske det skulle bli frågor ifrån förskolechefen. Det kan också vara så att förskolechefen har valt respondenter som svarar på ett visst sätt för och få verksamheten att se ut på ett visst sätt.
När man ser på studiens reliabilitet så handlar den om hur tillförlitlig studien är och om resultatet kan komma att vara långsiktigt eller kortsiktigt rättmätigt. Om studien är genomförd så att vem som helst kan genomföra den igen genom att använda sig av studiens
tillvägagångsätt så anses det vara en hög reliabilitet. Jag anser att reliabilitet i mitt arbete stärks av att jag har använt mig av en intervjuguide. Trots att mina frågor har varit öppna för följdfrågor och personliga svar så kan andra använda sig av samma frågor och få likvärdiga utfall (Bjereld, 2009).
Databearbetning
Efter att jag samlat in material så som ljudinspelningar och anteckningar, gick jag igenom materialet genom att lyssna på ljudfilerna och samtidigt läsa mina anteckningar. Under
bearbetningen av ljudinspelningarna, valde jag att transkribera dem för att få ner det på papper och sen se över vad som var väsentligt för min studie, totalt blev det 8400 ord och 16 sidor att gå igenom. Alla reflektioner var intressanta och av betydelse men allt var inte relevant till min studie. Jag gjorde tre rubriker, förskollärarnas beskrivelser av deras egna upplevelser av stora barngrupper, förskollärarnas beskrivelse av barnens reaktioner som blir av förskollärares beteende och förskollärarnas beskrivelse av pedagogiska konsekvenser som blir av stora barngrupper. Därefter valde jag ut tre olika färger som hörde till de tre begreppen som finns i min teori, meningsfullhet, hanterbarhet och begriplighet, jag markerade i papperna vilket som tillhörde vart. Sedan sammanställde jag de som hade samma färg för och se om jag hittade samband och teman, det vill säga vilket rubrik som de kunde hamna i. Jag märkte under arbetets gång vilka frågor som gav bättre svar än vad andra gjorde men självklart kollade jag igenom hela materialet. Materialet som valdes bort var de som jag ansåg inte passade in på mitt syfte eller mina frågeställningar eller rubrikerna som är i resultatet.
13
respondentens upplevelse och situationens mening. Jag letar efter samband, koder, det vill säga liknande ordval och en röd tråd i texten för och kunna analysera mitt arbete. För att jag ska kunna undersöka respondenternas upplevelser behöver jag kolla på hur de beskriver saker och ting. Jag behövde ha de tre begreppen från min teori i bakhuvudet när jag intervjuade för att kunna ställa följdfrågor som skulle kunna bekräfta min tanke. Alla gånger gjorde inte det här dock och då fick jag istället finna samband och kolla igenom flera frågor för och se om respondenten finner en mening men det som hen gör till exempel. Det var svårt att kolla på endast en av forskningsfrågorna för och avgöra vilka av de tre begreppen som hen upplevde.
Forskningsetiska principer
När man forskar och skriver en studie finns det några etiska överväganden att ta ställning till. Det handlar bland annat om informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Under denna rubrik kommer jag beskriva lite mer ingående vad dessa betyder för mig och hur jag har tagit ställning till det i mitt arbete.
När man pratar om forskningsetik rör det frågor om hur personer som medverkar i forskning som försökspersoner eller informanter får behandlas. Dessa människor ska skyddas ifrån skador eller kränkningar i samband med att de medverkar i forskningen. Forskaren ska utföra kvalitativt god forskning och det är viktigt att de har ett syfte och samtidigt skydda
individerna som deltar i forskningen. Extra känsliga uppgifter måste visas hänsyn till, det kan handla om människors etniska bakgrund, vårdnadshavares politiska åsikter eller vad barnen har för sjukdomar. Innan forskningen kan ske ska forskaren ta hänsyn till kraven på sekretess, tystnadsplikt, personers anonymitet och skydd mot att obehöriga får ta del av uppgifterna (Löfdahl, 2014).
14
Resultat
I detta avsnitt kommer jag att behandla den data som jag har samlat in som jag anser är relevant för studien, det vill säga vad jag har fått fram om förskollärarnas upplevelser av stora barngrupper, vad de ser att barnens reaktioner blir av förskollärarens beteende och till sist vad det kan komma upp för pedagogiska konsekvenser av stora barngrupper. Dessa rubriker har jag skapat utefter mina forskningsfrågor. I denna studie medverkar fem förskollärare från två olika förskolor. Förskolorna är placerade i två olika kommuner. Förskollärarna i studien benämns för Karin, Lisa, Lotta, Sonja och Petra.
Förskollärarnas beskrivelse av deras egna upplevelser av
stora barngrupper
Ett återkommande ämne som dök upp under intervjuerna var att de alla älskar sitt yrke och skulle inte vilja byta men samtliga har en oro över om de kommer orka jobba inom detta yrke tills de går i pension. Det har både höga krav på sig uppifrån och på sig själva vilket gör att de ofta får en känsla av att de inte räcker till. Sonja berättar:
Vi samarbetar väldigt bra i hela huset och trivs helt enkelt med varandra. Jag älskar mitt yrke och skulle inte vilja göra något annat! Men man hamnar ofta i känslan att man inte räcker till. Vi är många barn på lite personal och vi som jobbar har så höga ambitioner och vill göra så mycket för och med barnen. Det gäller att vara flexibel och kunna tänka om, yttre omständigheter kan ibland göra så att man inte kan göra det som man har tänkt sig och ofta får man ta tag i saker som kanske egentligen inte hör till yrket som förskollärare.
Sonja beskriver här att det är många barn på avdelningen och att personalen inte räcker till men hon försöker hantera situationen genom att vara flexibel. Hon försöker att få sin situation att bli begriplig. Hon har en hög ambitionsnivå som hon vill jobba mot men förstår att hon inte kan göra allting som hon vill göra. Sonja ser inte sig själv som ett offer men hon uttrycker ändå att hon inte har tillgång till de resurser som hon känner att hon behöver för och känna sig nöjd med sin roll som förskollärare. Det här är ett exempel på Antonovskys teori där hon känner meningsfullhet och begriplighet genom att göra sitt bästa varje dag på sin arbetsplats för att barnen ska få ha det så bra som möjligt. Hon är medveten om att hon inte kan göra allt men hon gör det hon kan men hon får en känsla av att inte räcka till.
Petra är inne på samma spår som Sonja är och menar på att
Det jag tycker känns värst är att de barn som klarar sig bra eller är lugna, de får klara sig själva mycket under dagen. Då det finns en del barn som måste vara nära vuxen till exempel de allra minsta och ny inskolade. Då kan man som pedagog ofta känna sig otillräcklig och det är en jobbig känsla då man vill ge alla barn tid till en nära dialog och kunna vara med i leken.
15
Nej men jag känner att det här jobbet ger mig fortfarande så mycket och det är roligt att komma hit varje dag. Det finns olika dagar också såklart men man kommer in här och man vet inte hur dagen kommer att bli. Men så möter man glada ungar som är här och de tycker om mig för jag betyder mycket för dem. Jag har varit med sen de var små. Vi jobbar med människor som ger oss något tillbaka och jag tror att det är det som driver en. Jag ser de här barnen som utvecklas och jag ser deras föräldrar. Jag tror inte det finns något alternativt för mig att inte jobba med människor. Jag tycker om att ge min kunskap och se hur den landar.
Trots att Lisa beskriver att det är värt och lägga den tiden och energin på jobbet som de gör så anser Karin att hon inte får förutsättningarna till att göra det som deras uppdrag säger att de ska göra. Hon uttrycker att de pratar i arbetslaget om tiden, tiden som inte finns och att det är den som gör att de känner sig otillräckliga. Karins beskriver
ja, svårigheterna tycker jag är tidsbrist och att man tänker mycket hemma, vad man skulle vilja hinna och så kommer man till förskolan och hinner en liten skvätt av det. Man hinner inte göra det som man vill och de barnen som inte kräver så mycket uppmärksamhet hinner man inte se.
Nästan i alla citat återkopplar det till att förskollärarna känner att de inte räcker till men alla är otroligt ambitiösa och gör sitt yttersta. Det handlar också om att trots att de känner sig
hjälplösa i vissa situationer, finner de en meningsfullhet men det som de gör och det är för barnen. Sonja berättar
Under en höst för ett par år sen åkte jag hem, bäddade ner mig och grät varje dag efter jobbet eftersom jag kände mig otillräcklig och frustrerad över min situation.
Här gick det till och med så långt att hon kände att hon inte kunde hantera sin situation, hon hade ingen begriplighet, fick inget grepp om den. Vilket ledde till att hon fick lågt KASAM och kände sig hjälplös. Vad hon än gjorde så räckte det inte, hon trivdes inte med situationen och hon fann ingen lösning. Hon uttrycker att hon inte finner att tiden hon lägger ner är meningsfull. Sonja fann ingen meningsfullhet, begriplighet eller hanterbarhet, hon hade en svag känsla av sammahang.
Det förekom också att det sas som Lisa uttrycker sig
Jag har inga problem med att säga till min chef och mina kollegor att nu är jag nöjd men det jag gör och jag säger nej till att inte vara med på fler saker. Man kan inte vara med överallt och så är det med allt. Så är det med övriga livet också, du kan inte vara med på allt
Här ser vi två olika skillnader på KASAM, det ena är svagt och det andra är starkt. Lisa uttrycker sig att hon är nöjd med sin situation som den är och att hon finner en mening men det hon gör, hon har en begriplighet kring situationen, finner meningsfullheten och
16
Förskollärarnas beskrivelse av barnens reaktioner som
blir av förskollärarens beteende
När frågan ställdes hur barnen blir när förskollärare har för mycket och göra så svarade Sonja såhär
Det märks på barnen när vi är stressade och inte hinner med. Det skapas en oro bland barnen och det blir stökigare. Det uppstår fler konflikter och det går mer tid mellan oss förskollärare att snabbt planera och tänka om och då tar det tid från barnen. Det blir en ond spiral.
Det märks på barnen när förskollärarna inte känner att de hänger med eller blir stressade. Barngruppen blir orolig och förskollärarna har inte samma tålamod till att vara pedagogiska eller hålla kvar sitt lugn, det blir svårt att känna hanterbarheten. Lotta beskriver
De känner ju av om man är stressad, absolut. Då får man liksom tänka att man får skärpa till sig och lösa det. Barnen blir mer oroliga, det blir mer rörliga. De märker att man inte har samma tålamod för man måste fixa dagen, man har inte samma tid till att resonera.
När Sonja blir stressad försöker hon förstå sig på hur hon ska finna hanterbarhet i situationen, arbetslaget har fullt upp med situationen som den är och när barnen kommer emellan och ställer frågor så upplever Sonja att tålamodet inte finns där. Sonja beskriver hur det blir i verksamheten när de är stressade och hur de bemöter barnen.
Jag blir en mycket sämre pedagog när jag är stressad, det är så tydligt. Barnens inflytande minskar eftersom det inte finns tid till att försöka själv på samma sätt, jag får mindre tålamod och även om jag har ett positivt förhållningssätt så blir jag mindre pedagogiskt. Jag hamnar lättare i ”maktkamp” med ett barn och då uppstår det fler konflikter. Det smittar verkligen av sig på barnen.
17
Förskollärarnas beskrivelse av pedagogiska
konsekvenser som blir av stora barngrupper
Konsekvenserna av att det är stora barngrupper i förskolan blir att förskollärarna inte har lika mycket tid till varje barn, alla barn får inte möjligheten till det pedagogiska mötet, vilket Sonja beskriver. Vederbörande har uttryckt sig att de är stressade när de jobbar och att det får konsekvenser. Under denna underrubrik kommer det att presenteras vad det får för
pedagogiska konsekvenser över att förskollärarna har mycket och göra.
En uppfattning som förekom hos respondenterna var att de anser att barnen har längre dagar idag vilket kan göra att förskollärare idag känner sig mer stressade. Förr jobbade många föräldrar deltid och barnen gick hem tidigare och var hemma vissa dagar på veckan. Det har också förekommit att de anser att barn idag kräver mer. Karin beskriver
Jag tycker barnen har ändrat sig mot vad det var när jag började jobba. Jag vet inte om det är jag som inbillar mig men det är fler barn som kräver extra. Som har mer fart. Fler har svårt för det här med lugna stunder, det ska hända något hela tiden, det ska aktiveras. Plus att barn idag har otroligt längre dagar.
Lisa beskriver det här med barn som har längre dagar såhär
Det är någon förändring, det är mer närvaro. Förut jobbade man mindre, kortare dagar, fler var lediga. Förskolan har fått den rollen att vi är viktiga på det viset, på nått vis känner vi oss viktiga och vi tycker att barn ska vara i förskolan.
Lisa anser att förskolan har fått en större roll i samhället vilket också ha höjt statusen på förskolan. Barnen går längre men antalet förskollärare är detsamma. Lisa berättar hur hon jobbar för och hitta en balans.
Man behöver vara med överallt och tillgodose varje barns behov och där kan jag känna att arbetsmiljön inte är stressande men du behöver vara rätt så flexibel och det är hög ljudnivå. Det händer mycket och du är inte med överallt, det är många barn. Du hinner helt enkelt inte om man ska vara i klartext. Du får lita på att de går runt hörnet och tvättar händerna och att de inte går ut till tamburen och provar att gå ut.
Lisa uttrycker att hon väljer och lita på barnen för förutsättningarna finns inte till att hon ska hinna kolla vad varje barn gör. Hon väljer att finna den lösningen, hanterbarheten och acceptera att det är så det är. Hon skapar begriplighet och hanterbarhet. Lisa finner lösningar och förstår den verkliga orsaken istället för att lägga den på sig själv och genom att hon gör det, släpper också olika spänningar som gör att hennes stressnivå minskar. Hon ser problemen men jobbar hårt för och finna olika slags lösningar som passar för verksamheten. När barnen är på förskolan längre har förskollärarna berättat att mycket av det pedagogiska arbetet minskar för de måste prioritera barnen. Deras planeringstid räcker inte till och det händer att de ibland får strunta i den helt och hållet för att dagen ska kunna löpa på smidigt. Lotta beskriver vad hon anser blir konsekvenserna av stora barngrupper
18
och ting och reflektera över hur man skulle kunna gå vidare. Det är mycket tid som brinner inne för det går inte att gå ifrån barngruppen ibland. Vi försöker så gott vi kan men det räcker oftast inte.
Lotta visar på att hon inte riktigt får en känsla av sammanhang, hon uttrycker en frustration över att hon vill så mycket mer än vad hon gör och hon finner ingen lösning på problemet. Kraven som hon får på sig uttrycker hon är för stora och känslan blir att hon känner sig lite hjälplös. Hon är väl medveten om bristerna på hennes avdelning men har inte samma förmåga som Lisa att finna lösningar. Lotta fastnade mycket på hur den ideala arbetsmiljön skulle se ut och flera av de andra uttryckte också att deras ideala arbetsmiljö skulle vara att ha färre barn i barngruppen och att förskollärare skulle ha mer individuell planeringstid, reflektionstid och gemensam tid i arbetslaget. Om det skulle ske så tror de att kvaliteten i verksamheten skulle öka. De uttrycker även att de förr när det var mindre vistelsetid på barnen så hade de tid till att göra det lilla extra. Karin berättar
Vi gjorde mycket, mycket mer som man idag inte gör. Det tror jag har och göra med
närvarotiden. Förr hade man alltid dagar när det var lugnare och då kunde vi göra det lilla extra. Idag känner jag att ja, vi kan gå till en lekpark en bit bort och åka buss men då är det föräldrar som frågar om vi ser till alla barn. Att vi inte tappar bort något barn men ju fler vi blir desto svårare blir det att göra sådana saker, för du ska kunna garantera att de jag tar med mig ut tar jag också med mig hem. Det är en skillnad, plus att de här lugnare stunderna på dagen inte finns längre.
Sammanfattning
I relation till mitt syfte har jag kommit fram till att förskollärarna har både höga krav på sig själva och från chefen. De mål som de vill uppnå når de bara till en viss del för det finns inte tillräckligt med resurser eller förutsättningar. Ett återkommande uppfattning som framkom var känslan av frustration hos förskollärare. Frustrerade över situationen att de jobbar mot tiden, tiden som inte finns men trots det så finner det en mening med det hela och det är barnen. De gör det för barnens skull. Barnen ska få så bra förutsättningar som möjligt till och få lusten och viljan till att lära. Det är delvis det som förskollärarna upplever av att det är stora barngruppen, tiden räcker inte till vilket leder till många olika konsekvenser bland annat hur de bemöter barnen. Förskollärarna uttrycker sig att de jobbar mot att vara pedagogiska och ha tålamod. I pressade situationer så brister det många gånger och det kan istället bli en
maktkamp mellan barn och förskollärare. Det lätt blir att förskollärare hamnar i en ond cirkel som är svår att ta sig ur. Sista delen i resultatet handlar om vilka pedagogiska konsekvenser som förskollärarna ser av stora barngrupper och där framkom det att samtliga anser att det är den pedagogiska dokumentationen som lätt tas åt sidan när tiden inte finns. Det framkom också att barn idag har längre dagar på förskolan vilket kan ge en förklaring till att
19
Diskussion
Något som framkom under mitt resultat var att precis som Eriksen och Ursin (2002) skriver så reagerar vi människor olika från individ till individ på stress. Beroende på vilken förskollärare jag intervjuade så kunde det skilja mycket på svaren. Vi människor har förväntningar på det som stressar men även på hur hen kan inverka på situationen (Eriksen och Ursin, 2002). Några av de jag intervjuade kände en liten hopplöshet men de försökte så gott som de kunde ändå medan jag fick känslan och svaren av framför allt två förskollärare att de löser
situationerna som kommer. Det beror på hur starkt eller svagt KASAM de har (Antonovsky, 2005). Jag har insett att beroende på vad förskolläraren som jag intervjuade hade för tidigare erfarenheter påverkade det svaret som jag fick från personen. Just därför är det svårt och säga vad som är generellt för alla förskollärare men grunden visar att det förekommer stress i förskolan.
Orsaker till stress i förskolan
I denna studie verkar det som att de största påverkningarna av stress är känslan av
otillräcklighet, att inte hinna det som man har planerat, frustration, irritation och trötthet. Tsai m.fl (2006) fann att stressen som förekommer i förskolan främst är arbetsrelaterade
stressfaktorer och tidsplanering. Förskollärarna uttryckte i min studie att de inte hinner planera en aktivitet eller utvärdera den. Vilket Tsai m.fl (2006) säger kan vara en stressfaktor. Stress kan också leda till att förskollärare blir arga och lättirriterade. När man ser på resultatet i denna studie kan man läsa av att det är ett vanligt sätt att reagera på stress, tålamodet
försvinner likaså pedagogiken, det vill säga mötet mellan förskollärare och barn som tillsammans kliver in i olika livsvärldar.
Något som dök upp under alla fem intervjuer var att de alla kände sig otillräckliga. Tiden finns inte till att tillgodose varje enskilt barn varje dag. Tiden finns inte heller till att få till ett bra lärande för de hinner inte planera. Jag tror att detta är det svåraste uppdraget som en förskollärare har och som man ständigt får brottas med. Beroende på hur starkt eller svagt KASAM man har så hanterar man det här på olika sätt. I intervjuerna framkom det att de hanterar det på olika sätt och tänker olika. Lisa är person med starkt KASAM och det märktes genom att hon bland annat sa
Det är sällan jag tar med mig jobbet hem för jag inser att det är det här jag har gjort och jag får vara nöjd med det.
Medan Sonja sa
Ibland så känner jag mig så stressad, jag har en hög ambitionsnivå som jag ofta känner att jag inte når upp till. Under en höst för ett par år sedan så åkte jag hem, bäddade ner mig och grät varje dag efter jobbet eftersom jag kände att jag inte räckte till.
Sonja tar med sig jobbet hem, hon funderar mycket på problemen som finns och hon är medveten om att de finns där men hon finner ingen lösning. När hon för några år sedan åkte hem och grät efter varje dag på jobbet så visar det på att hon hade ett väldigt svagt KASAM. Det vill säga att hon blev mer känslomässigt engagerad i situationen. Hon känner en
20
så räckte de inte till. Hon fick inget grepp om problemet som gjorde att hon tappade
meningsfullheten och hanterbarheten. Lisa däremot visar vid flera tillfällen att hon har grepp om situationen på alla sätt och vis. Hon visar på att hon tycker det är jobbigt och att hon har en hög ambitionsnivå men hon visar även på att hon inte kan ha för höga krav på sig själv och inser att det i så fall inte kommer hålla.
Karin är en förskollärare som jobbade på en arbetsplats där hon inte trivdes och blev till slut sjukskriven till slut bytte hon arbetsplats och har fått en nytändning. Hon stressar inte längre på samma sätt som hon uttrycker sig
Förr blev jag nog mer stressad över tiden. Att vi skulle gå ut, klä på oss, vi ska hinna i tid men tid har jag släppt nu. Vi kommer när vi kommer. Det tror jag man mår bättre av, det är ingen som dör om vi blir tio minuter sena. Samma sak när föräldrarna frågar när vi äter, ja tolv, halv ett. Det beror på när vi hinner. Det löser sig liksom. De får i sig mat och vi är här, de mår bra. Vi är lite mer flexibla och det tror jag inte är helt fel.
Karin gjorde det som Lidholt (1999) beskriver, hur man hittar olika slags flyktstrategier när det blir för mycket runt omkring. Den ena strategin var bland annat att säga upp sig och sjukskriva sig som Karin gjorde för några år sedan när hon mådde som värst. Karin har
uttryckt sig att hon har en tanke om vad hon ska göra på förskolan under en dag men så hinner hon knappt göra en bråkdel av den. Gotvassli (2002) beskrev att detta är en orsak till att stress förekommer och det bygger i grund och botten på att man har för höga krav på sig och han menar att de höga kraven kan komma från förväntningar och ideal som man fick genom utbildningen men också från själva arbetet på förskolan, arbetsgruppen eller från individen själv. Det kan variera. Karin trodde inte att det här jobbet skulle kunna bli så jobbigt som det en gång var. Hon drabbades av en oförberedd påfrestning som hon kände att hon varken kunde hantera eller förstå sig på. Hon flydde från situationen och bytta arbetsplats. Innan hon bytte hade hon funderingar på att byta yrke, att det inte var ett jobb för henne trots allt. Idag beskriver hon att hon älskar sitt arbete och ser glädjen i den idag. Hennes lösning var att byta arbetsplats, få nya arbetskollegor, byta miljö. Det räckte för henne men det tog ett tag för henne att förstå det. Idag är hon positiv, hon har sett ett problem och det är tiden som de allra flesta förskollärare pratar om. Hon har löst problemet genom att släppa på pressen med tiden, så länge barnen och hennes kollegor mår bra så är hon nöjd och det är väl ändå det som är det viktigaste. Jag tror att en bra grund är att göra som Karin, inte stressa över tiden utan vi gör det vi ska göra. Vi äter när vi ska äta men vi kanske blir lite sena men vi får maten i oss, sen fortsätter dagen så. Vi planerar det vi hinner med, vi gör det vi hinner och som Karin, finner vi förhoppningsvis en mening med det. Karin har mött en stor utmaning i sitt liv och den
utmaningen vände hon till att se det ur ett meningsfullt, begripligt och hanterbart perspektiv, hon har en känsla av sammanhang nu.
Stora barngrupper
Både Williams m.fl. (2015) och Ekström (2007) menar på att när det är för stora barngrupper så ger det mindre tid för varje enskilt barn. Antalet barn speglar vad de hinner med i
verksamheten och när tiden inte finns till så är det de administrativa uppgifterna,
21
blir mycket i verksamheten så tror jag att det kan vara det enklaste sättet att ta bort stress och spara tid genom att strunta i det. I intervjuerna framkom det att de inte kan dokumentera och följa upp på grund av tidsbrist. I resultatet framkom det väldigt tydligt att förskollärare inte känner att de räcker till och att konsekvenserna för detta blir att de blir mindre pedagogiska. De har inte samma tålamod mot barnen som i vanliga fall och de finner snabba lösningar som inte alltid är de bästa. Lotta berätta som tidigare sagts att hon kan se att man lätt kan hamna i en ond spiral. Hon berättade att hon ofta hamnade i maktkamp med barnen när det är mer stressat och att det förhållningssättet lätt håller i sig även fast det inte är det som man strävar emot. Det är enklast att säga nej, Karin berättar
Man svarar kortare när man är stressad, man stoppar och säger nej och sen efteråt kan man komma på, varför sa jag nej till det. Det var ju onödigt.
Även fast förskollärare uttrycker sig att de vill det bästa för barnen och att det är barnen de gör det för så är det ändå barnen som får ta emot konsekvenserna. Det är ju de som är i verksamheten och det är förskollärarna som ska vara där för dem, men så finns inte förutsättningarna för att man ska kunna jobba efter barnets bästa.
Läroplanen
Vart tar barnets bästa egentligen vägen och uppfyller de alla strävansmålen som står i läroplanen? I läroplanen står det bland annat
”Verksamheten ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn som deltar. Förskolan ska stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda en trygg omsorg. Verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov och utformas så att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet”(Skolverket, 2016,s 5)
Utifrån det jag har kommit fram till så finns det inte förutsättningar för att förskollärare idag ska hinna se och utmana varje barn och framför allt hinner de inte se en helhetssyn på barnet och dess behov och om de gör det så dokumenteras det inte om det. Förskollärare ser en del barn men som de har uttryckt sig så har de inte möjligheten och ta det vidare, ett steg längre. Möjligheten finns inte att planera en pedagogisk aktivitet eller hinna dokumentera och följa upp och göra en utvärdering. För att det ska bli en bra kvalitet i förskolan så behöver man följas upp, dokumentera och analysera och det här behövs även för att skapa goda villkor för lärandet. Det är förskollärare som ska ge barnen den utbildning som de behöver inför skolan och i förskolan lär de sig så mycket om hur man ska vara mot varandra. Hur man ska
behandla andra människor men hur ska förskollärarna kunna säga hur barnen ska göra när de själva inte följer det alla gånger. Miljön på förskolan ska vara luftfylld, den ska vara
22
nya saker tillsammans. De förekommer att förskollärare får en känsla av sammanhang och att det som är jobbigt och dåligt inte tar över.
Barn har längre dagar
Ett resultat som framkom genom mitt arbete som jag inte förväntade mig var att barnen på förskolan idag är där längre. Petra har jobbat inom förskolan i sex år och hon uttrycker att barnantalet och personaltätheten är detsamma men att barnen är på förskolan längre idag än förr. Det är mycket barn under hela dagen och det märks tydligt. Det här tror jag kan vara en anledning till att det är mer och göra idag, förr var det färre barn på förskolan efter mellanmål och då kunde man sätta sig ner med de administrativa uppgifterna som man har. Jag tycker inte att det är konstigt att det är mer stressat idag när barnen är längre på förskolan. Det är klart att det blir mer och göra, barnen behöver förskollärarna, de kan inte gå iväg och sätta sig och det gör att det blir svårare att dokumentera, utvärdera och analysera för det är svårt och göra det medan du har barn kvar i förskolan. Jag kan tycka att det idag behövs mer
planeringstid, både enskilt och i arbetslaget. Det kanske är den delen som vi har glömt och ändra på. Arbetsdagarna är densamma fast det är mer barn under dagen och planeringstiden är densamma fast man inte får möjlighet till att sätta sig ner. Jag frågade Petra om det är något som hon vill förändra i verksamheten. Hon svarade att hon önskade sig mindre barn per förskollärare och hennes motivation var att man inte hinner göra det som man ska. Hon uttrycker sig senare att de administrativa uppgifterna sätts åt sidan när det är mycket och göra. Jag vet att det idag inte finns möjlighet till att minska på barngrupperna, det är brist på
utbildade förskollärare och förskolor. Kan lösningen då vara att man får mer planeringstid istället, att sätta sig hela arbetslaget samtidigt förstår jag är svårt men om man får mer enskild tid till att planera så kanske många förskollärare inte skulle känna sig så stressade.
Sammanfattning
Mitt syfte under studiens gång har varit att undersöka förskollärares upplevelser av stora barngrupper, barnens reaktioner som blir av förskollärarens beteende och pedagogiska konsekvenser som blir av stora barngrupper. När jag analyserade på förskollärarnas
upplevelser av stora barngrupper så blev svaren att förskollärarna kände sig otillräckliga. De känner att de inte hinner ge barnen den uppmärksamhet eller vägledning som barnen skulle behöva i vissa situationer. Förskollärarna hinner inte alltid göra det som de har planerat och de känner sig ofta frustrerade för de vill göra mer än vad de hinner. Tsai m.fl (2006), Lidholt (1999), Gotvassli (2002) och Ekström (2007) menar att detta är något som stressar
förskollärarna. Denna stress kan leda till att förskollärarna inte får en känsla av sammanhang och de blir trötta, utmattade eller till och med sjukskrivna (Gassne, 2008). Förskollärare i denna undersökning nämner att de inte får förutsättningar till att göra det som deras uppdrag säger att de ska göra, vilket blir en krock. Den andra forskningsfrågan som handlar om förskollärares beskrivelse av barnens reaktioner som blir av förskollärarens beteende, så blev svaret att barnen märker av det tydligt. Barngruppen blir orolig och förskollärare har inte samma tålamod mot dem och att förskollärare och barnen ofta kan hamna i en ond cirkel där det handlar om maktkamp som är svår att ta sig ur. Den sista frågan som handlar om
23
planeringstiden och gemensamt reflektionstid i arbetslaget som inte blir av. De måste prioritera vad som är viktigast och det är barnen.
Slutsatser och betydelse för yrkesutövningen
Sammanfattningsvis bidrar min undersökning till att synliggöra hur det förekommer stress på förskolan men att det är väldigt olika hur man hanterar det beroende på vilket KASAM man har, känsla av sammanhang. Slutsatser som jag kan sammanställa genom min undersökning är att förskollärare söker efter ett sammanhang och det sammanhanget är barnen. Förskollärare uttrycker sig att de inte har tid för barnen, att mycket jobb runt omkring barnen är det som tar tid. För att förskollärarna ska få en känsla av sammanhang, känna begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet så vill de vara nära barnen. De vill följa barnens utveckling och se barnens livsvärldar. När tiden försvinner från att kunna planera, utföra och utvärdera flera olika
aktiviteter eller barn så minskar känslan av sammanhanget. De tappar fort det som teorin kallar för meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet. Meningsfullhet minskar genom att förskollärarna inte anser att de utmaningar som de ställs inför anser de är värda att investera energi i. Begripligheten minskar genom att känna att det inte finns en struktur och ordning i verksamheten och hanterbarheten minskar också genom att förskollärarna känner att de inte har de resurser som behövs för att verksamheten ska fungera. Tiden är något som alla förskollärare i min undersökning har sagt är en utmaning, när de har planerat en aktivitet så händer det att man inte kan utföra den på grund av olika anledningar eller om man utför den så finns inte tiden till att utvärdera den.
Så vad betyder det här egentligen för yrkesutövningen? Det finns brister i förskolan likaså i alla andra yrken också. I det här yrket behöver vi se vilka problem som finns i verksamheten, vilket min undersökning till en vis del visar. Jag har förstått att det sammanhanget, KASAM som förskollärare i min undersökning söker efter är att få följa barnen utveckling och
livsvärld. För att kunna göra det så behöver de planera, utföra och utvärdera olika aktiviteter och det är där som jag ser att den största bristen är. När tiden inte finns så är det just dessa uppgifter som prioriteras bort först. För att förskollärarna ska kunna få det bättre så behöver det finns tid till att dokumentera. Förskollärarna är där för barnen och när de känner att de inte är med hela vägen så minskar deras känsla av sammanhang. Svaret på det här problemet som jag finner är att det behövs mer tid och det är inte det enklaste att finna. Vårt jobb är att vara i barngruppen och när förskollärare ska gå iväg och planera så gör man det när det passar i verksamheten, vilket det sällan gör. Som förskolechef tror jag att man behöver sätta ner foten lite mer och ge förutsättningar för förskollärarna. Ge dem konkreta lösningar på deras
problem och ge dem möjligheter. Jag tror förskollärare och förskolechef behöver vara
medvetna om vilka problem som finns och att arbetslaget jobbar tillsammans mot samma mål. Om man är medveten om orsaken till att förskollärarna mår dåligt i ett arbetslag så tror jag att man tillsammans kan göra upp en plan på hur vi ska jobba oss mot ett gemensamt mål som man är nöjd med.
Generalisering
Att säga att alla förskollärare är stressade i dagens samhälle anser jag inte är helt rätt och uttrycka sig om. Vi är alla olika och vi reagerar och hanterar saker likaså men det är
24
Det är framför allt tidsbrist och för mycket administrativa jobb som tar tid ifrån barnen. Sen hur de väljer att hantera situationen berodde på hur mycket känsla av sammanhang de hade. Beroende på hur starkt eller svagt KASAM man har, en känsla av sammanhang så varierar det på hur en individ hanterar situationer. Jag anser att man ska ta till sig på det som
förskollärarna har sagt i min undersökning och se på vilka faktorer det är som orsaker stress och i vilka situationer barnen får ta emot konsekvenserna. Genom att se på mina resultat och diskussioner så kan man inte tro att det är så det är för alla, för det är individuellt. Min undersökning är inte tillräckligt stor för att man ska kunna dra en slutsats att det är så det ser ut i Sverige idag. Det går inte att generalisera och tro att detta är vad som gäller på alla förskolor i Sverige. Jag kan uttala mig om att det har visat sig att det förekommer stress och vilka faktorer det kan bero på. Med hjälp av denna undersökning så kan man få mer kunskap och förståelse för hur stressen uppkommer i förskolan och man får se olika sätt människor har hanterat detta på och kan på så vis ta lärdom av det.
Metoddiskussion
För att få reda på mina forskningsfrågor som handlar om hur förskollärarna beskriver sina egna upplevelser av stora barngrupper, hur de beskriver barnens reaktioner av stora
barngrupper och vad förskollärarna anser att det får för konsekvenser av stora barngrupper så användes en semistrukturerad intervju med öppna frågor. Användningen av denna metod bidrog till att information från förskollärarnas tankar framgick. De öppna frågorna ledde också till att förskollärarna svarade med sina egna ord på frågorna. Intervjuerna tog mellan 20-30 minuter och respondenterna valdes av förskolechefen. I och med att just detta skedde, förskolechefen som valde förskollärare som skulle medverka i min undersökning så finns det en chans att förskolechefen har valt respondenter som svarar på ett visst sätt för och få verksamheten att se ”bra” ut. Respondenten kan känna att hen inte kan tala helt öppet om frågorna som ställs eller så känner de att de kan det. Risken finns att de inte talade hela sanningen eller att jag fick de förskollärarna som mår bra i dagens läge för och få deras verksamhet att se bra ut. Detta är något som även har diskuterats som studiens validitet, att validiteten kan ifrågasättas av just denna anledning.
Jag spelade in ljud från alla mina intervjuer och jag har sedan transkriberat dessa
ljudupptagningar. Det gav mig möjligheten att verkligen lära känna materialet, både genom att lyssna igenom det noggrant men även genom att jag har kunnat läsa transkriberingarna flera gånger. Jag kan se att formuleringarna av mina intervjufrågor hade vissa brister, jag hade inte tänkt tillräckligt kring hur intervjufrågorna kunde besvara mina forskningsfrågor. Jag känner att jag skulle önska och ha mer information om barnens reaktioner som blir av stora
barngrupper. Det har lett till att jag fick lite material kring just den frågan och den blev svår att besvara.
25
Vidare forskning
Det skulle vara intressant att forska vidare inom detta område över en större del av Sverige. De svar jag har fått har varit att det är för mycket och göra men jag skulle vilja ha mer
