0
Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap
Vårdvetenskap
Adoptivföräldrars och biologiska föräldrars
upplevelser av barnhälsovården
Författare
Handledare
Eva Thörnqvist
Charlotta Ingvoldstad
Uppsats i Vårdvetenskap
Examinator
Avancerad nivå, 15 hp
Ulrika Winblad
1
SAMMANFATTNING
Barnhälsovården i Sverige ska vara en resurs för alla familjer med barn upp till skolåldern. Syftet med studien var att undersöka hur adoptivföräldrar respektive biologiska föräldrar upplevde kontakten med barnhälsovården, vilka förväntningar de hade på barnhälsovården samt vilka olika insatser de blivit erbjudna. Dessutom undersöktes om föräldragrupperna hade olika behov när det gällde kontakten med barnhälsovården och hur de upplevde att deras behov uppfyllts. Studien är av kvalitativ design och intervjuer har genomförts både individuellt och i grupp med biologiska föräldrar och adoptivföräldrar.
Resultatet visar att adoptivföräldrar förväntade sig och erbjöds färre insatser från
barnhälsovården än biologiska föräldrar. En stor skillnad mellan grupperna var hur snart de träffade distriktssköterskan efter hemkomst med sitt barn, och hur ofta de besökte
barnavårdscentralen. Biologiska föräldrar kunde bygga en förtroendefull relation med distriktssköterskan genom en tidig kontakt och täta besök i början. Adoptivföräldrarna saknade den möjligheten och upplevde dessutom att distriktssköterskan hade bristande kunskap om adoption och adoptivfamiljer. Tillsammans resulterade detta i att
adoptivföräldrarna sällan sökte hjälp för annat än medicinska problem på barnavårdscentralen. Att adoptivföräldrarna erbjöds färre insatser skulle kunna bero på att barnhälsovårdens fokus låg på adoptivbarnets ålder vid hemkomst snarare än på familjens behov.
2
ABSTRACT
Child health services in Sweden are aimed at all families with children aged 0-6. The aim of this study was to investigate how adoptive parents and biological parents experience their contact with child health services, their expectations concerning the child health services and to what measures they had been invited. Furthermore it was investigated if the parent groups had different needs of the child health services and their experience of how these needs were supplied. The study has a qualitative design and individual interviews as well as group interviews have been conducted with biological parents and adoptive parents.
The results show that adoptive parents expected and were offered less than biological parents from the child health services. There was a big difference between the parent groups in how soon they first met the district nurse after the family had returned home with their child, and how often they visited the child health centre. The biological parents could build a trusting relationship with the district nurse because they had an early start and frequent visits. The adoptive parents lacked this possibility and also felt that the district nurse lacked knowledge of adoption and adoptive families. Because of this the adoptive parents rarely sought help from the child health centre with other than medical problems. That the adoptive parents were offered less than biological parents were could depend on the focus of the child health
services on the adoptive child´s age when the family returned home rather than on the needs of the family.
3
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INTRODUKTION ……….. 5 BAKGRUND ………... 5 Föräldraskap – adoptivföräldraskap ……….. 5 Adoption ………...………. 6 Anknytning ……….……… 7 Barnhälsovård ………... 8 Hembesök ……….………...….. 8 Föräldragrupp ……….……….….9 Screening för depression ……….……….... .9Barnhälsovård och föräldraskap …...……….. 10
Syfte ……… 12 METOD ……….. 13 Design ……….. 13 Urval ………...……. 13 Datainsamlingsmetod ……….. 13 Tillvägagångssätt ………. 14 Analys ……….. 15 Förförståelse ………...…………. 15 Etiska överväganden ………...…………. 15 RESULTAT ……… 16
Föräldrarnas förväntningar av barnhälsovården .……….. 17
Barnhälsovårdens erbjudna insatser .………...…. 18
När och hur kontakt med barnhälsovården .………... 18
Besök i början ………... 18
4
Distriktssköterskans förhållningssätt ……… 20
Förståelse för problem ……….. 20
Bemötande ………. 20
Okänslig rådgivning ……….. 21
Föräldrarnas upplevda behov ………....…....… 22
Bekräftelse i föräldraskapet ………...….…….. 22
Levande anknytningskunskap ………..…….…………. 22
Föräldragrupp enligt önskemål ……….………… 23
Adoptivföräldrarnas specifika önskemål ……….………. 23
Förtroendefull relation med distriktssköterskan ……….……….. 23
Adoptionskunskap och erfarenhet av adoption ……….………… 24
Behov och problem som inte tas upp ……….….…...… 24
5
INTRODUKTION
Barnhälsovården i Sverige ska vara en resurs för alla barnfamiljer med barn upp till skolåldern (Magnusson, Blennow, Hagelin & Sundelin, 2009). Tidigare studier visar att adoptivföräldrar erbjöds mindre hjälp från barnavårdscentralen än biologiska föräldrar (Hallström, 2009; Borg & Thörnqvist, 2010). Adoptivföräldrar måste själva söka upp sin barnavårdscentral till skillnad från biologiska föräldrar som kontaktas och inbjuds till
barnavårdscentralen av distriktssköterskan (Hallström, 2009; Borg & Thörnqvist, 2010). De erbjöds sällan hembesök då barnet kommit till familjen på det sätt som gjordes till familjer med nyfödda barn (Borg & Thörnqvist, 2010). Rykkje (2007) framförde i en intervjustudie från Norge att adoptivföräldrar ansåg att sjuksköterskorna inom barnhälsovården saknade kunskap om adoptivfamiljernas särskilda behov. I stället tenderade de att ”normalisera” situationen efter adoptionen. Adoptivföräldrarna framhöll att de inte gärna ville rådfråga sjuksköterskan på barnavårdscentralen när de märkte att hon kunde mindre om adoptioner än de själva (Rykkje, 2007). Det är därför av stort intresse att jämföra biologiska föräldrars och adoptivföräldrars upplevelser av barnhälsovården för att undersöka om de har olika behov och ta reda på vilka insatser de båda grupperna blivit erbjudna.
BAKGRUND
Föräldraskap – adoptivföräldraskap
Att bli förälder är en stor händelse i livet som innebär stora förändringar. En amerikansk intervjustudie fokuserade på hur föräldraskapet påverkade föräldrarna. Resultatet visade att föräldrarna mognade till att ta ett större ansvar, att de utvecklade djupa känslomässiga band så att de tog bättre hand om sig själva och skyddade sina barn. Föräldrarna tyckte också att de genom sitt föräldraskap fått chansen att göra något gott, hade nya drömmar om framtiden som att satsa på utbildning eller att köpa sig en bostad (Silva & Pugh, 2010).
6
bedömda, i händerna på externa myndigheter. De behövde också ha sörjt tillräckligt för att känslomässigt kunna ta emot ett adoptivbarn utan att ha en alltför idealiserad bild av sitt barn (Cudmore, 2005). Vilka upplevda svårigheter nyblivna adoptivföräldrar hade och vad som kunde underlätta för dem undersöktes i en kanadensisk kvalitativ studie (McKay & Ross, 2010). Där konstaterades att adoptivföräldrarna kände rädsla och oro inför sitt föräldraskap, mer än biologiska föräldrar eftersom de var ”utvalda att ta hand om någon annans barn”. De kände också att de behövde vara perfekt fungerade föräldrar eftersom de väntat under lång tid och arbetat hårt för att få ett barn. Föräldrarna kände stress över att sakna kunskap om barn och hur de skulle agera som förälder och kunde känna sig inkastade i föräldraskapet eftersom de i förväg inte visste barnets ålder eller när de skulle få sitt barn. En annan upplevd svårighet var att adoptivföräldrarna saknade socialt stöd efter adoptionen och kände sig isolerade. De saknade en grupp likasinnade där de kunde jämföra sina upplevelser. De var oftast äldre än de andra föräldrarna och kände sig inte hemma i traditionella föräldragrupper med biologiska barn eftersom de inte hade liknande upplevelser kring början av sitt föräldraskap. Dessutom upplevde föräldrarna starka förväntningar från familj och vänner att vara lyckliga nu när barnet äntligen kommit, vilket gjorde det svårt att beklaga sig i sitt föräldraskap eller att be om hjälp (McKay & Ross, 2010). En intervjustudie från USA av Lancaster & Nelson (2009) beskrev tre adoptivmödrars upplevelser av sina adoptioner av sammanlagt åtta barn. Flera av barnen hade särskilda behov i form av fysiska och/eller psykiska svårigheter och var vid adoptionen mellan sex månader och elva år. Mödrarna beskrev att den första tiden hade de fokus på överlevnad, det vill säga att ta hand om sjukdomar och skador som barnen hade med sig från barnhemmet. Både barn och föräldrar kände stark rädsla kring adoptionen.
Föräldrarna var oroliga för att de skulle tycka om varandra och att adoptionen skulle bli ”lyckad”. Det fanns också en period av sorg för båda parter, barnen sörjde sitt tidigare liv och föräldrarna sörjde drömmen om ett idylliskt föräldraskap. De sörjde också att ha fått överge tron på att deras kärlek skulle kunna reparera de skador barnen fått på institution. Flera av barnen hade avvikande anknytningsbeteende som att de helt vägrade ta emot omsorg från sina föräldrar eller hade ett mycket starkt kontrollbehov och gömde mat och kläder för att få ha dem ifred (Lancaster & Nelson, 2009).
Adoption
7
Latinamerika (MIA, 2011). Nationell adoption förekommer också. I de flesta fall handlar det om närståendeadoption eller styvbarnsadoption, och utöver dessa förmedlas 15-20 spädbarn årligen för adoption inom Sverige (Socialstyrelsen, 2008). Många parter är delaktiga i en adoptionsprocess där utgångspunkten är den bästa lösningen för barnet. Enligt
socialtjänstlagen (2001:453.§12) som gäller adoption ska sökande adoptivföräldrar bedömas som lämpliga innan tillstånd ges till adoption av socialnämnden. En utredning görs både för att samla information inför socialnämndens beslut, att beskriva de blivande adoptivföräldrarna för barnets företrädare i utlandet samt för att i samtal förbereda de som önskar adoptera. De blivande föräldrarna ska också genomgå en obligatorisk föräldrautbildning innan medgivande kan ges till adoption. Endast auktoriserade adoptionsorganisationer får förmedla
internationella adoptioner under tillsyn av MIA, Myndigheten för internationella adoptionsfrågor (MIA, 2011).
Anknytning
Definition på anknytning är det känslomässiga, kärleksfulla band som binder samman två personer. Anknytning är också den utvecklingsprocess som behövs för att forma detta band vilket sker främst under barnets tre första år (Murphy, 2009). Att vistas på institution som till exempel barnhem eller sjukhus kan påverka anknytningsprocessen negativt. Symtom på bristande eller osäker anknytning hos små barn är till exempel sömnproblem, klängande beteende, aggression, avsaknad av ögonkontakt eller kärvänlighet med främmande vuxna. Konsekvenser av osäker anknytning är hos äldre barn till exempel dålig impulskontroll, dåligt självförtroende, inlärningssvårigheter och talproblem (Murphy, 2009). I en artikel av Horner (2008) diskuterades riskfaktorer för att barn skulle utveckla RAD (Reactive Attachment Disorder). Riskfaktorer som nämndes var bland annat misshandel eller försummelse av barn, föräldrar med alkohol-, drogberoende, psykisk sjukdom eller vistelse i fängelse samt barn som institutionaliserats. Denna psykiatriska diagnos med två motsatta typer av symtom
utvecklades oftast före fem års ålder. Antingen avvisade barnet tröst helt och var istället fastlåst i misstänksamhet mot anknytningspersonen (hämmad). I den andra typen visade barnet ett kärleksfullt och nära beteende med främlingar (ohämmad). Det konstaterades också att de barn som tidigare bott på institution och sedan adopterats till en mer förutsägbar och vårdande miljö oftast kunde knyta an men att en del symtom kunde kvarstå under lång tid
8
anknytningsmönster. Resultatet jämfördes med en matchad kontrollgrupp. Vid första
observationen som utfördes högst två månader efter adoptionen hade 15 % av adoptivbarnen en säker/trygg anknytning till mamman. Vid andra utvärderingen efter ett halvår hade hälften av adoptivbarnen en säker anknytning. I kontrollgruppen hade 67 % av barnen trygg
anknytning vid bägge observationerna. De adoptivbarn som utvecklat en trygg anknytning mellan de två observationerna hade alla mammor med tryggt anknytningsmönster (Pace & Zavattini, 2010).
Barnhälsovård
Barnhälsovården i Sverige har som kärnuppdrag att främja alla barns hälsa och utveckling (Magnusson, Blennow, Hagelin & Sundelin, 2009). Huvudmålen är att minska dödlighet, sjuklighet och funktionsnedsättningar hos barn, minska skadliga påfrestningar för familjen, samt aktivera och stödja föräldrar i sitt föräldraskap för att gynna barnets utveckling.
Barnavårdscentralen når i det närmaste alla föräldrar med barn före skolåldern, även dem som annars kan vara svåra att nå, eftersom man på barnavårdscentalen ses främst som nybliven förälder. I det förebyggande arbetet ingår generella insatser för alla barnfamiljer, riktat stöd till sårbara grupper liksom individuellt anpassad hjälp till barn inom riskgrupper (Magnusson, et al, 2009). Det lokala arbetet vid barnavårdscentralen organiseras av en sjuksköterska med specialistsjuksköterskekompeterns som självständigt utför hälsoundersökningar, vaccinerar och ger stöd och råd om barnets utveckling och hälsa till föräldrar liksom till personal inom barnomsorgen (Magnusson et al, 2009).
Hembesök
Hembesök av barnhälsovården ska erbjudas familjen inom den första veckan efter det nyfödda barnets hemkomst (Magnusson et al, 2009). Syftet är främst att etablera en bra kontakt med familjen. Vid nyföddhetsbesök i hemmet kan sjuksköterskan ta upp ett stort antal diskussionspunkter om barn och föräldraskap och ska också om möjligt undersöka barnet. Barnhälsovården kan även göra hembesök vid andra tidpunkter som när ett barn flyttat in i distriktet eller vid bedömning av barnets utveckling och beteende som till exempel
sömproblem (Magnusson et al, 2009). Forskning har visat att hembesök var ett bra sätt för sjuksköterskan på barnavårdscentralen att få en helhetsbild av familjen och gav möjlighet till god kontakt med familjen. Detta gav bättre kvalitet i senare konsultationer genom
9
Föräldragrupp
Inom barnhälsovården erbjuds nyblivna föräldrar stöd i föräldraskapet både individuellt och i grupp. Föräldrautbildning eller föräldragrupp är främst tänkt att öka föräldrarnas kompetens och skapa möjlighet till kontakt och gemenskap med andra föräldrar (Magnusson et al, 2009). I en artikel av Petersson, Petersson & Håkansson (2005) beskrivs tre studier som gjorts inom barnhälsovården med hjälp av enkäter/journaler och intervjuer med föräldrar som deltagit i föräldragrupper samt sjuksköterskor inom barnhälsovården. Studierna visade att
förstagångsföräldrar deltog oftare i föräldragrupper och betydligt fler mammor än pappor. Föräldrarna uppskattade kontakten med andra föräldrar och ansåg att de genom att delta fått mycket ny kunskap. Sjuksköterskorna framhöll att sårbara grupper som ensamstående, invandrade eller unga föräldrar var svårare att nå med gruppverksamhet (Petersson et al, 2005). I en studie från i södra Sverige genomfördes telefonintervjuer med pappor där det konstaterades att 70 % av fäderna hade besökt barnavårdscentralen men bara 28 % hade deltagit i föräldragrupp. Främsta anledningen till att papporna inte deltog i föräldragrupp var att det skedde på dagtid när de arbetade (Hallberg, Beckman & Håkansson, 2010). Enligt en annan studie genomförd i södra Sverige föredrog adoptivföräldrar att delta i föräldragrupp som var specifikt riktad till adoptivfamiljer. De uppskattade att det fanns ett gemensamt forum för adoptivfamiljer men ansåg att det var alltför få träffar (fyra) och att det presenterades för lite information om barns behov och utveckling (Hallström, 2009). Screening för depression
Nedstämdhet och depression efter förlossning (postnatal depression) är relativt vanligt och drabbar ca 12-13 % av nyblivna mammor. En tysk studie undersökte hur depressionssymtom hos mamman påverkade spädbarn och små barn. Den kom fram till att även milda symtom på nedstämdhet hos mamman som inte uppmärksammats gav sämre kvalitet på hennes
10
samtidigt som depression hos nyblivna mammor. Forskaren föreslog en dubbel screening, med både EPDS-formulär och Postpartum Bonding Questionnaire (PBQ- formulär), som skulle klargöra vad de nyblivna mammorna led av (Klier, 2006). Den senare screeningen används inte av distriktssköterskor inom barnhälsovården där föreliggande studie utförts (författarens anmärkning).
Post adoptionsdepression finns också beskrivet, bland annat i en studie av Payne, Fields, Meuchel, Jaffe & Jha (2010). Adoptivmammor besvarade en enkät om nedstämdhet där det ingick ett modifierat EPDS-formulär. Självskattning gjordes i efterhand för hur de känt sig vid tre tillfällen efter adoptionstillfället. Vid 0-4 veckor efter adoptionen skattade sig 27,9% av mammorna som nedstämda eller deprimerade och efter 5-12 veckor var siffran 25,6%. Vid dessa två tillfällen fanns ett tydligt samband med både anpassningsproblem och höga stressnivåer. Anpassningsproblemen hade starkast samband 0-4 veckor efter
adoptionstillfället. Vid tredje tillfället 13-52 veckor efter adoptionen ansåg 12,8% av
mammorna att de varit nedstämda eller deprimerade (Payne et al, 2010). Eftersom skattningen av nedstämdhet liksom anpassningsproblemen var störst i början skulle en tidig kontakt med barnhälsovården vara extra viktig för dessa familjer.
Barnhälsovård och föräldraskap
Barnavårdscentralens distriktssköterskor har en viktig roll att informera och stödja alla
föräldrar i sitt föräldraskap och på så sätt öka föräldrakompetensen (Magnusson et al, 2009). I en australiensk enkätstudie ansåg nyblivna föräldrar att det som var viktigast i kontakten med barnhälsovårdens sjuksköterskor var att bli respekterad, att sjuksköterskan förmedlade en tro på förälderns förmåga att ta egna beslut och att hon gav information inför sådana beslut (Eronen, Pincombe & Calabretto, 2009). En engelsk kvalitativ studie undersökte nyblivna föräldrars åsikter om hur hälsoövervakningen genomfördes inom barnhälsovården under barnets första år. Föräldrarna uttryckte att deras förväntningar och önskemål inte stämde överens med det som erbjöds från barnavårdscentralen. De önskade ett partnerskap med sjuksköterskan och att kunna diskutera t ex barnets utveckling men kände sig ofta
missförstådda och bedömda i stället. De som hade en god relation med sjuksköterskan kände däremot att de kunde vända sig till barnavårdscentralen i allehanda ärenden och få hjälp och stöd (Roche, Cowley, Salt, Scammell, Malone, Savile, Aikens & Fitzpatrick , 2005).
11
papporna då kände sig åsidosatta. Om papporna hade en förtroendefull relation med
sjuksköterskan och kände att de fick stöd och hjälp av henne fanns större chans att de även på längre sikt skulle delta mer i barnets vård (Fägerskiöld, 2005). En annan svensk studie visade att barnhälsovårdens sjuksköterskor behövde vara noga med sitt eget förhållningssätt för att ge föräldrarna ökad tilltro till sin egen förmåga. Sjuksköterskorna skulle sträva efter att skapa en ömsesidig, tillitsfull och jämlik relation. De behövde också visa föräldrarna stöd och bekräftelse och ta hänsyn till familjens totala livssituation (Jansson, Sviberg, Wilde Larsson & Udén, 2003). I en undersökning om hur föräldrar av utländskt ursprung kände sig mottagna inom barnhälsovården framkom att viktigast var hur de kände sig bemötta, att sjuksköterskan visade sympati och förståelse (Berlin, Törnqvist & Hylander, 2010). En norsk studie beskrev hur sjuksköterskor inom barnhälsovården upplevde implementeringen av screening för depression med EPDS-formuläret. Studien visade också att genom att uppmärksamma mammans mentala hälsa bytte sjuksköterskorna fokus till att gälla hela familjen kring barnet vilket bland annat resulterade i att de hade mer kontakt med pappan än tidigare (Vik, Aass, Willumsen & Hafting, 2009).
Sjuksköterskor skulle enligt Murphy (2009) kunna hjälpa adoptivföräldrar genom deras första tid som familj. Föräldrarna upplevde ofta anpassningssvårigheter och svårigheter att möta och förstå sitt barn. Barnet kanske inte hade lärt sig knyta an utan avvisade alla närmanden och förstod inte nyttan med ”familj”. I artikeln gavs förslag på åtgärder som sjuksköterskor kunde föreslå i sitt möte med dessa familjer. Sjuksköterskor borde fråga mer ingående hur
anknytningsprocessen fortskred och vilka problem som uppstått. De behövde känna till vanliga symtom på otrygg anknytning och uppmuntra anknytningstekniker som föräldrarna kunde använda sig av. Murphy (2009) gav också exempel på sådana tekniker. Föräldrarna föreslogs bära sitt barn, uppmuntra till hudkontakt och ögonkontakt, behandla barnet som litet och behövande som att ge nappflaska och sova tillsammans med barnet, även om det visade självständighet. På så sätt kunde sjuksköterskor hjälpa de ofta frustrerade och utmattade föräldrarna ha tålamod och orka vara känsliga och inkännande föräldrar även om responsen uteblev under lång tid. Sjuksköterskor behövde också kunskap för att undvika att av misstag ta föräldrarnas plats genom att vara alltför nära ett barn som sökte ”nya vårdare” i alla vuxna. Dessutom behövde de vara noga med att inte ens för en kort stund separera barnet från dess nya föräldrar (Murphy, 2009). I en litteraturstudie från USA studerades övergången till mödraskapet i adoptivfamiljer och vilken betydelse det kunde ha för sjuksköterskor.
12
medvetenhet och känsligheten i sitt bemötande. Familjerna behövde också mycket tid i mötet med sjuksköterskan (Fontenot, 2007). I en cohortstudie framkom att svenska adoptivbarn och adopterade ungdomar födda under 1970-talet löpte större risk för självmord, försök till självmord och psykiatrisk sjukdom inklusive missbruk än normalbefolkningen. Forskarna kom fram till att det var extra viktigt att fånga upp och ge adoptivbarn vård och att ta dessa familjer på allvar och inte underskatta deras behov av insatser för att familjen ansågs
resursstark (Hjern, Lindblad, Vinnerljung, 2002). Barnhälsovården i Sverige är tänkt att vara en resurs för alla barnfamiljer med barn till och med sex års ålder (Magnusson et al, 2009). Trots att barnen tillhör en riskgrupp erbjöds adoptivfamiljer mindre hjälp från
barnavårdscentralen än biologiska familjer. Information om nyblivna biologiska familjer kom automatiskt till barnavårdscentralen så att distriktssköterskan kunde kontakta och bjuda in familjen. Adoptivföräldrar måste själva söka upp barnavårdscentralen (Hallström, 2009; Borg & Thörnqvist, 2010). Socialsekreterare som arbetade med adoptionsärenden ansåg att
information om nyblivna adoptivfamiljer skulle behöva förmedlas till barnavårdscentralen för att föräldrarna skulle komma in i systemet och tidigt kunna få hjälp och stöd (Borg &
Thörnqvist, 2010). Nyblivna adoptivföräldrar beskrev i en intervjustudie att det var ett stressmoment att de själva var tvungna att kontakta barnhälsovården. Dessutom kände de sig utanför eftersom de inte fick erbjudande om att besöka barnavårdscentralen så ofta som biologiska familjer i början (Hallström, 2009). För att kunna förbättra kontakten med barnavårdscentralen behövs mer kunskap om biologiska föräldrars och adoptivföräldrars förväntningar och upplevelser av barnhälsovården.
Syfte
13
METOD
Design
Kvalitativ metod med deskriptiv och explorativ design.
Urval
Urvalet har varit strategiskt och pragmatiskt (Malterud, 2009), genom att deltagande föräldrar har sökts upp på två olika öppna förskolor i en kommun som var lättillgänglig för författaren. Föräldrar till biologiska barn har rekryterats vid en av kommunens öppna förskolor och föräldrar till adopterade barn har tillfrågats på en särskild öppen förskola för adoptivfamiljer som finns i kommunen där undersökningen utförts. Berörda barnavårdscentraler har funnits både i och utanför den aktuella kommunen. Intervjupersonerna har rekryterats genom att informationsbrev (bilaga 3a) har lämnats både till ansvariga för de två öppna förskolorna och i deras respektive lokaler för att kunna lämnas ut till intresserade föräldrar. Urvalet har skett genom att föräldrar som befunnit sig på de öppna förskolorna har informerats dels i grupp och dels enskilt av författaren och därefter tillfrågats muntligen en i taget om att delta. När tre föräldrar tackat ja till deltagande har gruppintervjun genomförts direkt på plats. Utöver gruppintervjuerna har en adoptivförälder rekryterats till en enskild intervju via en
adoptionsorganisation. En biologisk förälder har tillfrågats via en annan intervjuperson att delta vid en individuell intervju. Sammanlagt har tjugo föräldrar tillfrågats och intervjuer med fjorton personer har använts i studien. Inklusionskriterierna var föräldrar som har minst ett barn under sju år och som var inskrivet vid en barnavårdscentral vid tiden för intervjun. Bortfallet bestod av tre föräldrar som tackade nej vid muntlig förfrågan om deltagande, två mammor varav en adoptivförälder och en biologisk pappa. Bland dessa anfördes skälet att alltför lång tid hade förflutit sedan de besökt barnavårdscentralen. Dessutom förlorades intervjumaterialet från en gruppintervju med biologiska föräldrar på grund av tekniska problem och fick uteslutas.
Datainsamlingsmetod
Intervjuer har skett med sammanlagt sju biologiska föräldrar och sju adoptivföräldrar.
Individuella intervjuer har genomförts med en adoptivförälder och en biologisk förälder i lugn och avskild hemmiljö. Förutom dessa har gruppintervjuer valts för att de kan ge ett rikt
14
Samtidigt kan gruppdynamiken stänga för avvikande åsikter varför det är viktigt att en moderator kan strukturera samtalet (Malterud, 2009). Intervjuer i grupp har genomförts med sex biologiska föräldrar indelade i två grupper med tre deltagare vardera. Sex adoptivföräldrar har intervjuats i två grupper med vardera tre deltagare. Intervjuerna var semistrukturerade och intervjuguide finns (bilaga 1). Intervjuguide har tagits fram av författaren med hjälp av
litteratur (Malterud, 2009) och har utgått från frågor ur tidigare utförd intervjustudie (Borg & Thörnqvist, 2010). Provintervju har genomförts vilket resulterade i att två frågor skrevs om och förtydligades. Intervjuguidens frågor handlade om vilka förväntningar föräldrarna haft innan kontakten med barnavårdscentralen och hur de hade infriats. Frågor fanns om
föräldrarna erbjudits hembesök av distriktssköterska, screening för depression eller att delta i föräldragrupp på barnavårdscentralen. Dessutom ställdes frågan om anknytning hade
diskuterats med distriktssköterskan och om föräldrarnas upplevelser av barnavårdscentralen. Frågor ingick också om hur föräldrarna fått förståelse för sina problem av distriktssköterskan och om de saknat något i sin kontakt med barnavårdscentralen. Intervjuguiden användes vid samtliga intervjuer.
Tillvägagångssätt
Litteratursökning har skett via bibliotek och databaser som PubMed och Scopus. En öppen förskola inom kommunen har inkluderats i studien eftersom författaren hade en etablerad kontakt med ansvarig personal. Tillstånd har inhämtats för att intervjua föräldrar på plats (bilaga 2). En öppen förskola enbart för adoptivfamiljer har också kontaktats och tillstånd inhämtats av den ansvariga adoptionsorganisationen liksom av förskolans ledare (bilaga 2). De två olika öppna förskolorna har tillfrågats per telefon och vid personligt besök.
Informationsbrev om deltagande i studien har lämnats på plats för att kunna lämnas ut till intresserade föräldrar (bilaga 3a). Författaren har informerat föräldrarna i grupp och
15 Analys
Analys har skett med hjälp av kvalitativ tematisk analys (Malterud, 2009). Författaren har lyssnat på och transkriberat materialet ordagrant för att det skulle bli så korrekt som möjligt. De utskrivna intervjuerna har lästs igenom flera gånger. Därefter har det organiserats och delats in i meningsbärande enheter som har sorterats i flera omgångar. Enheterna har sedan kodats, d v s systematiserats och klassificerats efter sina olika sammanhang. Sedan har de samlats till teman med kategorier eller undergrupper. Kondensering har skett genom att formulera om meningsbärande enheter eller grupper av sådana till en abstrakt innebörd. En innehållsbeskrivning har gjorts av varje kodgrupp och citat har hämtats från de
meningsbärande enheterna (Malterud, 2009). Till slut återstod fem olika teman där fyra teman hade tre kategorier vardera. Materialet har också diskuterats med andra som varit insatta i ämnet innan den slutgiltiga indelningen fastställdes.
Förförståelse
Förförståelse av ämnet finns eftersom författaren är adoptivförälder och arbetar som distriktssköterska på barnavårdscentral. Resultatet skulle kunna påverkas av personliga
uppfattningar även om författaren är väl medveten om den risken. Intervjupersonerna har känt till förförståelsen vid intervjuerna vilket möjligen har påverkat det sätt på vilket de svarat. Det skulle ha kunnat hindra att negativ kritik förts fram mot någon person eller barnavårdscentral som var välkänd för författaren. Förförståelse har också funnits av metoden då intervjuer tidigare genomförts och analyserats till en C-uppsats (Borg & Thörnqvist, 2010).
Etiska överväganden
16
RESULTAT
De personer som deltog i intervjuerna var sju adoptivföräldrar och sju biologiska föräldrar. Av de biologiska föräldrarna var två pappor och fem mammor. I fyra av de biologiska familjerna fanns ett barn och i tre fanns två eller fler barn. Barnens ålder var vid
intervjutillfället från fyra månader upp till sex år. I gruppen adoptivföräldrar var deltagarna sex mammor och en pappa, och några var ensamstående föräldrar. Tre familjer hade ett barn och fyra hade två eller fler barn. En familj hade erfarenhet från barnavårdscentralen med både biologiska och adopterade barn. Barnens ålder vid intervjun var mellan åtta månader och sex år. Barnen hade vid adoptionstillfället varit sex år eller yngre, det yngsta var vid adoptionen nästan nyfödd vid en inhemsk adoption.
Här är ett exempel på tematisk analys av utskrivet intervjumaterial. Tabell 1: Tillvägagångssätt för att från tre citat komma fram till en kategori.
Citat från intervjuer Meningsbärande enheter Kategori ”… det har nämnts i alla fall…”
”… hon har kommenterat anknytning…”
”… för det är alltid intressant att diskutera anknytning det vill man ju göra (skratt) jämt, känns det som… men det måste vara (med) någon som känns att det ger något…”
”… men det hade varit bra att beröra i alla fall… för nu kändes det nästan som om jag instruerade… dom istället för tvärtom… så det hade varit bra men då gäller det att det är en person som… som förstår vad det handlar om…”
17
Tabell 2: Översikt över fyra teman med vardera tre underliggande kategorier.
Teman: Barnhälsovårdens erbjudna insatser Distriksskö- terskans förhållningssätt Föräldrarnas upplevda behov Adoptiv-familjernas specifika önskemål Kategorier: När och hur kontakt
med barnavårds-centralen Förståelse för problem Bekräftelse i föräldraskapet Förtroendefull relation med distriktssköterskan Besök i början Bemötande Levande
anknytnings- kunskap Adoptionskunskap och erfarenhet av adoption Insatser för föräldrarna Okänslig rådgivning Föräldragrupp enligt önskemål Behov och problem som inte tas upp
Föräldrarnas förväntningar av barnhälsovården
Detta tema saknade underliggande kategorier. De intervjuade föräldrarna hade endast
blygsamma förväntningar innan kontakten med barnhälsovården eller inga alls. Någon ansåg att barnavårdscentralen borde vara en förlängning av mödravårdscentralen och några uttryckte förväntningar på att få svar på frågor, hjälp, råd eller stöd om så behövdes. En adoptivmamma sa att hon sett fram emot att kunna gå till barnavårdscentralen.
”Jag såg fram emot att gå dit… det kändes som en av de där sakerna som att… nu ska jag få gå till BVC…”(adoptivförälder)
Ingen adoptivförälder förväntade sig att bli kontaktad av barnavårdscentralen utan hade själva ringt upp, ibland flera gånger, för att boka ett besök.
”… och så ringde jag (igen) efter att vi hade gjort färdigt alla provsvar från första läkarundersökningen…”(adoptivförälder)
18
”Det blev ganska tätt för att det blev ettårskontroll ganska snart efter att vi kom hem… och sen var vi där och tog svininfluensasprutorna så då var vi också där… så det blev… kanske varannan månad… i början…”(adoptivförälder)
Barnhälsovårdens erbjudna insatser
När och hur kontakt med barnavårdscentralen
Sättet att få kontakt med barnavårdscentralen skilde sig mellan de båda grupperna. Bland biologiska föräldrar blev i stort sett alla uppringda av distriktssköterskan medan
adoptivföräldrarna själva hade kontaktat sin barnavårdscentral.
”… eftersom man inte naturligt kommer in på samma sätt som med biologiska barn…”(adoptivförälder)
En stor skillnad mellan grupperna var hur snart familjen träffade distriktssköterskan inom barnhälsovården efter att barnet kommit hem. Bland biologiska föräldrar hade alla erbjudits ett första besök inom två veckor medan bland adoptivföräldrarna hade det kunnat dröja två eller tre månader innan de träffat distriktssköterskan för första gången. Skillnaden kan bero på att adoptivföräldrarna själva måste ta den första kontakten med distriktssköterskan och att de av olika skäl dröjt med att höra av sig till barnavårdscentralen.
”… det här var ju i maj… så det var efter semestrarna (som kontakt togs med barnavårdscentralen) så det dröjde nog ett tag…”(adoptivförälder)
Besök i början
En annan skillnad var hur ofta föräldrarna erbjudits besök hos barnhälsovården under familjens första tid tillsammans. Adoptivföräldrar besökte barnavårdscentralen med en eller ett par månaders mellanrum eller mer sällan. Ett undantag var en förälder som adopterat ett nyfött barn och som hade besökt distriktssköterskan varje vecka. De biologiska föräldrarna besökte barnhälsovården varje vecka eller mer under den första tiden efter barnets födelse. Med andra eller tredje barnet kunde önskemålen om antal besök se mycket olika hos bägge grupperna.
19
”… med A (biologiskt barn) var det alltså, hon var nyfödd då, då var det tätare, det här med att amningen skulle komma igång… med B (adopterat barn)… först fick vi hembesök av distriktssköterskan… och sen gjorde vi treårskontroll, så det var tre gånger i början (under tre månader)…”(biologisk och adoptivförälder) ”…jag tror det dröjde ett halvår sen innan vi kom till sköterskan… efter första hembesöket” (adoptivförälder)
De flesta nyblivna föräldrarna hade erbjudits hembesök. Fem föräldrar ur vardera gruppen hade blivit erbjudna och fått hembesök inom ett par veckor efter familjens hemkomst från förlossning/BB eller barnets ursprungsland. Två biologiska föräldrar hade inte erbjudits hembesök efter barnets födelse utan när barnet var ungefär tio månader. Två av
adoptivföräldrarna hade själva bett om hembesök av distriktssköterskan och en av dem har blivit nekad detta.
”Jag ringde innan jag hämtade henne och ville boka hembesök men dom gjorde inte hembesök… så därför var vi där…” (adoptivförälder)
”… för det var då jag visste att man kunde be att få hembesök…” (adoptivförälder)
”… med första barnet blev jag nog ganska förvånad när dom ringde upp och var så här att dom skulle komma på hembesök…”(biologisk förälder)
Insatser för föräldrarna
Samtliga biologiska föräldrar hade blivit erbjudna och deltagit i föräldragrupp, framför allt med sitt första barn. Uppfattningen om hur väl föräldragruppen fungerat varierade.
”Ja, jag har varit med och… den första (med första barnet) var full utav
människor som inte hade något behov av att umgås med någon… eller inte hade möjlighet…”(biologisk förälder)
”… ja den första (med första barnet) var med… vi träffades mycket… hela tiden och det gör vi fortfarande…”(biologisk förälder)
20
”… vi går i en föräldragrupp. Men vi hoppade över den första, andra gången när det pratades förlossning och amning och så… dom har ju träffats sen dom var gravida…”(adoptivförälder)
”Jag tog faktiskt upp det och då pratade hon om att den här öppna förskolan finns, när hon sa att det inte fanns något för mig…”(adoptivförälder)
Fyra av sju biologiska föräldrar hade fått erbjudande om screening för nedstämdhet eller depression hos föräldern med hjälp av ett så kallat EPDS-formulär (EPDS= Edinburgh Postnatal Scale). Screeningen hade erbjudits fyra biologiska mammor efter födelsen av ett eller flera av barnen, men en mamma och två pappor hade inte blivit tillfrågade. Ingen av adoptivföräldrarna hade erbjudits denna screening för depression. Enligt riktlinjerna ska nyblivna mammor ges formuläret cirka två månader efter barnets födelse.
”… nej det har jag inte. Det hade nog behövts…” (biologisk förälder) ”… ja, med sista barnet hade jag (blivit erbjuden screening)… bara sista barnet…”(biologisk förälder)
Distriktssköterskans förhållningssätt
Förståelse för problem
De flesta biologiska föräldrarna som tillfrågats har ansett att de blivit lyssnade på och att distriktssköterskan försökt förstå och hjälpa om de tog upp några problem. Där skilde sig svaren från de flesta adoptivföräldrarna som upplevt att de mest fått förståelse för medicinska problem.
”… ja, men när det gäller alltså små problem har jag upplevt att dom har lyssnat och sådär…” (biologisk förälder)
”… medicinska problem har jag fått förståelse för… men jag har inte känt att jag har velat ta upp några andra problem egentligen…” (adoptivförälder)
Bemötande
21
positivt bemötande. Återkommande åsikter var också att det varit lätt att nå
barnavårdscentralen per telefon och att föräldrarna blivit uppringda och fått på svar om frågor som ställts.
”… jag var glatt överraskad över att det var så personligt mottagande och att man kunde ringa…” (adoptivförälder)
”… den kontakt vi har tycker vi är bra och vi litar på den informationen som vi får…” (biologisk förälder)
Både biologiska föräldrar och adoptivföräldrar som intervjuats har också haft upplevelser av sämre bemötande från sin barnavårdscentral.
”… istället för att säga vad bra att du vill amma så blev det kritik att… är du verkligen säker på att du vet hur det fungerar och sådär… att det blev väldigt… tråkig attityd där tyckte vi…” (biologisk förälder)
”… men det var ingen som hade sagt innan… utan genast så säger man att dom kan ordna en remiss till sjukgymnast… då blir man genast jätteorolig…” (adoptivförälder)
Okänslig rådgivning
Några föräldrar har fått råd som visade att distriktssköterskan inte hade förståelse för förälderns livssituation och att hon saknade den känslighet som behövdes för att föräldrarna skulle kunna ta till sig råden/informationen och känna sig stärkt som förälder.
”… dom råd som jag fick utav special-BVC ganska mycket gick stick i stäv med dom råd jag fick av BVC… och det var ju väldigt jobbigt för då hade jag kört femminutersmetoden tills han kräktes…” (biologisk förälder)
”… hon sa att jag gödde honom och skulle sluta ge honom välling… och jag sa nej, han har varit utsvulten… han har varit undernärd och bara i några
22 Föräldrarnas upplevda behov
Bekräftelse i föräldraskapet
Ett behov som både adoptivföräldrar och biologiska föräldrar uttryckte var att de önskade bli mer uppmärksammade och sedda i sitt föräldraskap på barnavårdscentralen.
”… jag tycker inte… nån har frågat just hur vi har mått så… jag har väl sett glad ut antagligen (skratt)” (adoptivförälder)
”…dom tittar inte på mamman (på barnavårdscentralen)… ” ”… nu fanns det inga andra problem men det är ju jobbigt att bli förälder… och det fanns aldrig riktigt utrymme att prata om…” (biologisk förälder)
Levande anknytningskunskap
Anknytning och anknytningsprocessen diskuterades enligt informanterna mer med
adoptivföräldrar än med biologiska föräldrar på barnavårdscentralen. Ingen av de biologiska föräldrarna uppgav att distriktssköterskan tagit upp ämnet mer än i förbigående. I
adoptivföräldragruppen hade frågan diskuterats både på initiativ av föräldern och av distriktssköterskan.
”… vad jag minns så har vi inte tagit upp det alls… inte så direkt eller tydligt i alla fall…” (biologisk förälder)
”… hon har kommenterat anknytning… att hon ser att… att hon har sett att hon varit anknuten till mig det är så liksom…” (adoptivförälder)
Både biologiska föräldrar och adoptivföräldrar framförde att de skulle önska att
distriktssköterskan hade mer kunskap om, och kunde föra en mer levande och djupgående diskussion om anknytning i praktiken.
”…ja, det tror jag (skulle ha velat diskutera anknytning på
23
”… men det hade varit bra att beröra i alla fall (anknytningsprocessen)… för nu kändes det nästan som om jag instruerade… dom istället för tvärtom… så det hade varit bra men då gäller det att det är en person som… som förstår vad det handlar om…” (adoptivförälder)
Föräldragrupp enligt önskemål
Flera av de intervjuade föräldrarna hade andra behov av det forum föräldragruppen utgjorde än vad som erbjöds. Några biologiska föräldrar hade behövt mer stöd föräldrar emellan i gruppen.
”… och det blev inte någon mer föräldrasammanhållning sådär och det kan jag ha saknat…”(biologisk förälder)
”… sen är det ju jobbigt att bli familj… för det påverkar relationen… ja… så att det hade man hellre haft föräldragruppen till (att diskutera föräldraskap)…” (biologisk förälder)
Av adoptivföräldrarna som inte deltagit i föräldragrupp tog några upp att de gärna deltagit i föräldragrupp om den varit riktad specifikt till adoptivfamiljer.
”… det fanns väl inga föräldragrupper för adoptivföräldrar… så det känns lite fånigt att vara med i en föräldragrupp för nyfödda…”(adoptivförälder)
”… hade det funnits en för adopterade så hade jag ju gärna blivit erbjuden… klart man hade…”(adoptivförälder)
Adoptivföräldrarnas specifika önskemål
Förtroendefull relation med distriktssköterskan
Några adoptivföräldrar önskade tätare besök på barnavårdscentralen i början för att få möjlighet att etablera en god och förtroendefull relation med distriktssköterskan. Detta både för att familjen är helt ny och kunde behöva stöd, och för att det sedan skulle vara lättare att ta upp eventuella problem.
24
jag… så att det blir tillfällen att ta upp det… det tar väldigt lång… tar mod att ringa och säga att jag har sådana problem med att min dotter inte somnar på kvällen… det var ju jättejobbigt i början… men jag menar det ringer man inte upp och erkän(ner)…” (adoptivförälder)
Adoptionskunskap och erfarenhet av adoption
Flera adoptivföräldrar efterfrågade mer kunskap om adoption hos distriktssköterskorna på barnavårdscentralen. De framförde att kunskap saknades både generellt om hur adoptioner går till men också mer specifik kunskap som till exempel hur olika typer av hud bör behandlas.
”… om man hade upplevt problem så kanske man inte hade vänt sig dit för dom hade ingen kunskap, dom hade mindre kunskap än jag…” ”… alltså om
adopterade barn… men det är också barn…”(adoptivförälder)
”… dom visste inte hur det såg ut på mörk hud” ” om man inte vet något annat så borde man väl veta det…”(adoptivförälder)
En förälder ansåg att det underlättade att distriktssköterskan själv var adoptivförälder och därmed inte behövde informeras om det särskilda i situationen.
”… fördelen är nog att våran BVC-sköterska har egna… adopterade barn så hon… hon förstår mycket väl… man behöver inte förklara så mycket…” (adoptivförälder)
Behov och problem som inte tas upp
Ett par av adoptivföräldrarna menade att de inte besökt barnavårdscentralen eller distriktssköterskan särskilt ofta. Det kan tolkas som att föräldrarna upplevde att de fått erbjudande om färre insatser från barnavårdscentralen än biologiska föräldrar eller att de själva önskat mer kontakt än de blivit erbjudna.
”… men vi har inte krävt så mycket heller…”(adoptivförälder) ”… vi har verkligen inte överbelastat BVC på minsta lilla vis…”
25
En adoptivförälder tog upp att hon inte kunnat känna eller uttrycka sina behov av kontakt med barnavårdscentralen innan hon blivit förälder utan det hade kommit först när hon hade barnet hos sig.
”… men genast när vi kom hem kände jag ett stort behov…”(adoptivförälder) Flera adoptivföräldrar har medvetet valt att inte ta upp några problem utöver de medicinska med distriktssköterskan på barnavårdscentralen. Istället har hjälp och stöd sökts från annat håll.
”… sen när det var inskolning på förskolan… så var det lite halvjobbigt… men det tog jag inte upp där (på barnavårdscentralen)…”(adoptivförälder)
”… så det finns ju en massa problem egentligen… men som jag har löst på annat… frågat andra barnföräldrar och… så det har ju varit ett val att inte ta upp det (på barnavårdscentralen)…”(adoptivförälder)
DISKUSSION
Sammanfattning av resultatet
Adoptivföräldrar förväntade sig och erbjöds färre insatser från barnhälsovården än biologiska familjer. Adoptivföräldrar besökte barnavårdscentralen både senare efter hemkomst och betydligt färre gånger i början av sitt föräldraskap. Biologiska föräldrar erbjöds regelbundna, täta besök när barnet var nyfött vilket möjliggjorde en förtroendefull relation med
distriktssköterskan. Adoptivföräldrarna saknade dessa tillfällen att bygga en god relation. De upplevde också att distriktssköterskan hade bristande kunskap om adoptioner och
adoptivfamiljer. Tillsammans resulterade detta i att adoptivföräldrar sällan sökte hjälp för annat än medicinska problem på barnavårdscentralen. De flesta föräldrarna upplevde att de hade fått ett bra bemötande av distriktssköterskan och att de fått förståelse för de problem de tagit upp. Det fanns också exempel på situationer där föräldrarna hade önskat ett mer
26 Resultatdiskussion
Förväntningar
Resultatet visar att alla intervjuade föräldrar hade relativt blygsamma förväntningar av barnhälsovården. Adoptivföräldrarna hade lägre förväntningar än biologiska föräldrar vad gäller insatser från barnavårdscentralen. Deras förväntningar var helt realistiska eftersom de sedan erbjöds färre insatser från barnhälsovården. Detta stöds också av tidigare forskning som konstaterat att adoptivföräldrar själva måste kontakta barnavårdscentralen och mer sällan erbjuds hembesök eller täta besök i början (Hallström, 2009; Borg & Thörnqvist, 2010). Besök i början
Hembesök hade genomförts hos de flesta av de intervjuade familjerna. Några biologiska familjer hade inte fått hembesök när barnet varit nyfött utan inom ett år. Några
adoptivföräldrar hade inte fått erbjudandet utan frågat efter det själva och en hade då nekats hembesök av distriktssköterskan. Forskning har visat att hembesök var ett bra sätt för
sjuksköterskan att starta en förtroendefull relation med de nyblivna föräldrarna. Det ger också möjlighet till bättre kvalitet i fortsatt kontakt genom igenkännande och ett mer personligt bemötande (Jansson, Sviberg, Wilde Larsson & Udén, 2003). Att skillnad görs mellan biologiska familjer och adoptivfamiljer kan bero på att barnhälsovården har fokus på barnet, framför allt det nyfödda barnet. Biologiska familjer med nyfödda barn har genom sina täta besök på barnavårdscentralen i början en självklar möjlighet till att bygga en god och förtroendefull relation med distriktssköterskan. Adoptivfamiljer som träffar
distriktssköterskan enstaka gånger under det första året har inte samma möjlighet att arbeta fram en relation som gör det möjligt för föräldern att i framtiden vända sig till
barnavårdscentralen med både lätta och svåra problem. I en engelsk kvalitativ studie framkom att de föräldrar som hade en god relation med sjuksköterskan kände att de kunde vända sig till barnavårdscentralen i alla slags frågor för hjälp och stöd (Roche, Cowley, Salt, Scammell, Malone, Savile, Aikens & Fitzpatrick , 2005).
Föräldragrupp
27
fått mycket ny kunskap. (Petersson, Petersson & Håkansson, 2005). Bland biologiska föräldrar fanns önskemål om att föräldragrupperna skulle vara mer innehållsrika och att gruppdeltagarna kunde få bra kontakt och bli ett stöd för varandra. Detta skulle kanske möjliggöras med ett utökat pedagogiskt kunnande hos de distriktssköterskor som leder föräldragrupper.
Av adoptivföräldrarna hade några få deltagit i grupper med biologiska barn i samma ålder även om adoptivföräldrarna kommit in i en redan etablerad grupp och inte alltid känt sig hemma där. En del hade fått erbjudande men tackat nej eftersom de känt att de inte passade in bland föräldrar till nyfödda, biologiska barn. Adoptivföräldrarna hade önskemål om riktade föräldragrupper för adoptivfamiljer. I en sådan föräldragrupp kan adoptivföräldrarna slappna av eftersom deras frågor inte skulle verka udda och det är accepterat att barnen har ett stort åldersspann. Där kan föräldrarna också förutsätta att alla vuxna känner till hur nyss
hemkomna adoptivbarn bör bemötas. Andra föräldrar bör inte ta barnet i famn även om det söker sig dit eftersom anknytningsarbetet då kan störas. En italiensk studie som utvärderade anknytningen hos äldre adoptivbarn (fyra – sju år) strax efter adoptionen visade att vid första observationen inom två månader efter hemkomst hade bara 15 % av barnen en säker/trygg anknytning till sin mamma (Pace & Zavattini, 2010).
Screening för depression
Screening för depression ska idag erbjudas nyblivna mammor och de flesta biologiska mammor hade också fått svara på EPDS-formuläret. Det hade inte lämnas ut till någon av de intervjuade adoptivföräldrarna. Enligt en undersökning var mer än var fjärde adoptivmamma nedstämd eller deprimerad inom 12 veckor efter adoptionen (Payne et al, 2010). Forskarna framhöll att adoptivföräldrar därför skulle kunna vara hjälpta av att erbjudas EPDS-screening på samma sätt som mammor blir till nyfödda barn. Dessutom visade studien att
adoptivfamiljernas anpassningsproblem var kopplat till mammans nedstämdhet och sambandet var störst 0-4 veckor efter adoptionen (Payne et al, 2010). En del av
28
hur anknytningsproblem kunde finnas samtidigt som depression hos nyblivna mammor. Två frågeformulär föreslogs som screening för att klargöra vad mamman led av, både EPDS-formulär och Postpartum Bonding Questionnaire (PBQ- EPDS-formulär).
Distriktssköterskans förhållningssätt
De flesta föräldrarna upplevde att de blivit väl bemötta av distriktssköterskan på
barnavårdscentralen. De kände att hon lyssnat och haft förståelse för deras problem. Flera föräldrar hade upplevt situationer när det varit önskvärt med ett större inkännande och känslighet från distriktssköterskan. Flera svenska studier har framhållit att barnhälsovårdens sjuksköterskor för att stärka föräldrarna skulle sträva efter att skapa en ömsesidig, tillitsfull och jämlik relation och att det var viktigt att de visade föräldrarna sympati och förståelse (Jansson, Sviberg, Wilde Larsson & Udén, 2003; Berlin, Törnqvist & Hylander, 2010). Sjuksköterskorna behövde också ge föräldrarna stöd och bekräftelse och ta hänsyn till familjens totala livssituation (Jansson, Sviberg, Wilde Larsson & Udén, 2003).
Adoptivföräldrarna ansåg att de mest fått förståelse för medicinska problem på barnavårdscentralen. Flera adoptivföräldrar tog inte upp andra problem med
distriktssköterskan eftersom de upplevde att kunskap saknades så att föräldrarna själva snarare fått undervisa om adoption och anknytning på barnavårdscentralen än tvärt om. Även Rykkje (2007) fann i sin studie att adoptivföräldrar avstod från att rådfråga sjuksköterskan på barnavårdscentralen eftersom de märkte att hon hade mindre kunskap om adoption än de själva hade. Studiens adoptivföräldrar uttryckte tydligt att de därför hade behov av ett annat forum än barnhälsovården för att diskutera viktiga delar av föräldraskapet, som anknytning och olika aspekter av adoption. Föräldrar i adoptivfamiljer kan ha en svår bakgrund med barnlöshet, och barnen kan ha en ännu svårare bakgrund från olika institutioner (Lancaster & Nelson, 2009). Att plötsligt ta hand om en två- eller treåring som är ovan vid att ha föräldrar kan vara en stor utmaning. Det tycks vara så att barnhälsovården främst ser på adoptivbarnets ålder vid hemkomsten och bedömer behovet av besök enbart utifrån detta. Det som istället skulle behöva uppmärksammas är att familjen är helt ny och kan på grund av sin bakgrund behöva extra mycket stöd. Kunskap om adoptivfamiljernas väg till att bli familj liksom insikten om deras situation som nybliven familj skulle behöva genomsyra barnhälsovårdens kontakt med dessa familjer. En adoptivförälder i studien framhöll att eftersom deras
29
adoptionskunskap hos distriktssköterskorna på barnavårdscentralen för att dessa föräldrar skulle känna att de får ett kompetent omhändertagande. Behovet av stöd är störst i början och om det fanns en etablerad kontakt redan innan familjen kom hem med sitt barn skulle fler adoptivföräldrar våga vända sig till barnavårdscentralen med sina anpassningsproblem. Forskning bekräftar att om sjuksköterskor fick utbildning i adoptionskunskap så skulle de också öka sin medvetenhet och känsligheten i sitt bemötande (Fontenot, 2007).
Gemensamma behov
Båda föräldragrupperna uttryckte behov av att få uppmärksamhet och bekräftelse i
föräldraskapet från distriktssköterskan på barnavårdscentralen. Enligt intervjupersonerna i denna studie får föräldrar inte tillräcklig plats på barnavårdscentralen för att uppmärksamma och diskutera sitt föräldraskap. En sådan plattform är idag möjlig för den nyblivna mamman vid screening för depression, då samtal ska föras kring hennes välmående. Pappor och adoptivföräldrar har inte den möjligheten eftersom EPDS-screening för dem inte är införd i den region där studien utförts. Ämnet föräldraskap skulle också kunna diskuteras i
föräldragruppen om deltagarna känner sig tillräckligt trygga. En studie beskrev hur
sjuksköterskor på barnavårdscentralen genom att uppmärksamma mammans mentala hälsa i form av screening för depression bytte fokus till att gälla hela familjen kring barnet. Det resulterade också i att de hade mer kontakt med pappan än tidigare (Vik, Aass, Willumsen & Hafting, 2009).
Ett annat behov som inte blivit uppfyllt som fanns både bland adoptivföräldrar och biologiska föräldrar var att kunna diskutera anknytning och anknytningsprocessen med
distriktssköterskan. Det är en brist att föräldrarna upplever att ämnet inte diskuteras
tillräckligt på barnavårdscentralen. Det kan bero på att distriktssköterskan tittar efter signaler på fungerande anknytning och är nöjd med vad hon ser och därför berör det bara i
förbigående. Det kan också bero på en kunskapslucka. Adoptivföräldrarna som själva ofta har god kunskap om anknytning önskar en samtalspartner som har en djupare kännedom om ämnet för att en diskussion ska kännas relevant. Det vore också önskvärt att
30
anknytningsbeteende. Sjuksköterskor skulle också kunna fråga mer ingående hur
anknytningsprocessen fortskred och vilka problem som uppstått. De behövde också kunskap om vilket förhållningssätt de själva skulle ha för att undvika att störa anknytningsprocessen (Murphy, 2009).
Metoddiskussion Giltighet
Metoden som valdes är kvalitativ, deskriptiv och explorativ med deltagare från två föräldragrupper, adoptivföräldrar och biologiska föräldrar. Metodens styrka är att intervjusituationen ger möjlighet att tränga djupare in i ett ämne genom informanternas självupplevda berättelser. Urvalet bestod av de föräldrar som själva visat intresse eller vid förfrågan tackat ja till att delta i intervjuer. Det kunde tänkas vara föräldrar med åsikter eller kritik de önskade framföra om barnhälsovåden, vilket skulle kunna ge ett homogent urval. Materialet har samlats in med hjälp av dels två individuella intervjuer och dels fyra
31
Studiens material är hämtat från fyra olika gruppintervjuer och två enskilda intervjuer vilket är få tillfällen även om det sammanlagt är fjorton personer som deltagit och besvarat frågorna. Resultatets generaliserbarhet kan minska med få intervjupersoner eller med ett homogent urval. Intervjuerna har skett växelvis mellan individuell och grupp och intervjuaren har efter hand kunnat förbättra sin intervjuteknik. Trovärdigheten ökar av att direkta citat från intervjuerna visas i resultatet.
Tillförlitlighet
Malterud (2009) har påpekat att även den noggrannaste transkribering bara visar en del av verkligheten. Icke-verbala delar av en kommunikation liksom en gemensam
erfarenhetsbakgrund kan forma ett samtal men saknas i en inspelning. En viss innebörd
förändras eller förloras både vid utskrift och under texttolkning (Malterud, 2009). För att få ett tillförlitligt resultat har det inspelade materialet lyssnats igenom många gånger och
transkriberats ordagrant av författaren själv för att få det så korrekt som möjligt. Därefter har materialet lästs igenom flera gånger för att skapa ett helhetsintryck innan det har brutits ned till meningsbärande enheter som sedan sorterats i preliminära teman. En svaghet i studien är att analysen gjorts av författaren ensam men materialet har också diskuterats med en forskare som är insatt i ämnet.
Författaren har förförståelse av ämnet och hade innan studiens utförande en uppfattning om att nyblivna biologiska föräldrar blev erbjudna fler insatser från barnhälsovården än
adoptivfamiljer, vilket också visats i tidigare forskning. Författaren anser att denna
uppfattning inte påverkat resultatet. Intervjupersonerna kan ha påverkats av förförståelsen eftersom den varit känd vid intervjuerna.
Implementering i verksamheten
Studien belyser hur adoptivföräldrar och biologiska föräldrar upplever kontakten med barnhälsovården, vilka behov de har i sin kontakt med barnavårdscentralen och hur
32 Slutsats
33
REFERENSER
Adoption: Handbok för socialtjänsten. (2008). Socialstyrelsen. Västerås: Edita Västra Aros. Adoption (1989) Nationalencyklopedin (Band 1), Höganäs: Bra Böcker AB.
Berlin, A., Törnqvist, L. & Hylander, I. (2010). Watchfully checking rapport with the Primary Child Health Care nurses – a theoretical model from the perspective of parents of foreign origin. BioMedCentral Nursing, 9(14), 1-10.
Borg, E-L. & Thörnqvist, E. (2010). Adoptivfamiljer – ”Födelsemeddelande” från
socialtjänst till barnavårdscentral. C-uppsats. Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap.
CODEX regler och riktlinjer för forskning. Hämtat 2011 01 27 från www.codex.vr.se Cox, J. L., Holden, J. M. & Sagovsky, R. (1987) Detection of postnatal depression. Development of the 10-item Edinburgh postnatal depression scale. The British Journal of Psychiatry 150, 782-786.
Cudmore, L. (2005). Becoming parents in the context of loss. Sexual and Relationship Therapy, 20(3), 299-308.
Eronen, R., Pincombe, J. & Calabretto, H. (2010). The role of child health nurses in supporting parents of young infants. Collegian, 17, 131-141.
Fontenot, H. (2007). Transition and adaptation to adoptive motherhood. JOGNN, 36,175-182. Fägerskiöld, A. (2006). Support of fathers of infants by the child health nurse. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 20, 79-85.
Hallberg, A-C., Beckman, A. & Håkansson, A. (2010). Many fathers visit the child health care centre, but few take part in parent´s groups. Journal of Child Health Care, 14(3), 296-303.
34
Hjern, A., Lindblad, F. & Vinnerljung, B. (2002) Suicide, psychiatric illness, and maladjustment in intercountry adoptees in Sweden: a cohort study. Lancet, 360, 443-48. Hornor, G. (2008) Reactive attachment disorder. Journal of Pediatric Health Care, 22(4), 234-239.
Jansson, A., Sivberg, B., Wilde Larsson, B. & Udén, G. (2003) Hembesök kan ge nyblivna föräldrar stöd att utvecklas som familj. Första mötet med barnhälsovården viktigt för den fortsatta kontakten. Läkartidningen, 15(100), 1348-1351.
Klier, C. M. (2006). Mother – infant bonding disorders in patients with postnatal depression: The Postpartum Bonding Questionnaire in clinical practice. Archives of Women´s Mental Health, 9, 289-291.
Lancaster, C. & Nelson, K. W. (2009). Where attachment meets acculturation: Three cases of international adoption. The Family Journal: Counseling and Therapy for Couples and
Families, 17(4), 302-311.
Magnusson, M., Blennow, M., Hagelin, E. & Sundelin, C. Barnhälsovård – att främja barns hälsa (2009), Stockholm: Liber AB.
Malterud, K. Kvalitativa metoder i medicinsk forskning (2009),Lund: Studentlitteratur AB. Massoudi, P., Wickberg, B. & Hwang, P. (2007). Screening for postnatal depression in Swedish child health care. Acta Paediatrica, 96,897-901.
McKay, K. & Ross, L. E. (2010). The transition to adoptive parenthood: A pilot study of parents adopting in Ontario, Canada. Childrens and Youth Services Review, 32, 604-610. MIA. Myndigheten för internationella adoptionsfrågor. Hämtat 2011 02 13 från www.mia.eu Moehler, E., Brunner, R., Wiebel, C., Reck, C. & Resch, F. (2006). Maternal depressive symptoms in the postnatal period are associated with long-term impairment of mother-child bonding. Archives of Women´s Mental Health, 9, 273-278.
35
Pace, C. S., & Zavattini, G. C. (2010). “Adoption and attachment theory” the attachment models of adoptive mothers and the revision of attachment patterns of their late-adopted children. Child: care, health and development, 37(1), 82-88.
Payne, J. L., Fields, E. S., Meuchel, M. J., Jaffe, C. J. & Jha, M. (2010). Post adoption depression. Archives of Women´s Mental Health, 13,147-151.
Petersson, C., Petersson, K. & Håkansson, A. (2005) Ett kvartssekel med föräldragrupper i barnhälsovården – var står vi idag? Läkartidningen, 39(102), 2754-2756.
Roche, B., Cowley, S., Salt, N., Scammell, A., Malone, M., Savile, P., Aikens, D. & Fitzpatrick, S. (2005). Reassurance or judgement? Parents´views on the delivery of child health surveillance programmes. Family Practice, 22, 507-512.
Rykkje, L. (2007) Intercountry adoption and nursing care. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 21, 507-514.
Silva, J. M. & Pugh, A. J. (2010) Beyond the depleting model of parenting: Narratives of childrearing and change. Sociological Inquiry, 80(4), 605-627.
36
Bilaga 1
Intervjuguide
Adoptivföräldrars och biologiska föräldrars upplevelser av barnhälsovården
Bakgrund Relation till barnet
Biologiskt barn/adopterat barn Barnets ålder idag
1. Vilka förväntningar hade du inför din kontakt med barnavårdscentralen? 2. Hur har dina förväntningar på BVC infriats?
3. Första kontakten med BVC – hur snart efter hemkomst? 4. Berätta om hur du har upplevt kontakten med BVC.
Hembesök
Antal besök vid BVC i början EPDS – screening för depression Föräldragrupp
Anknytningsprocessen 5. Är det något särskilt du önskat från BVC?
6. Hur har du fått förståelse för dina problem från BVC? 7. Vad har varit bra / något du saknat i kontakten med BVC?
37
Bilaga 2
Informationsbrev till ansvarig chef
Intervjustudie
Adoptivföräldrars och biologiska föräldrars upplevelser av barnhälsovården
Jag är student vid Uppsala universitet och kommer under vårterminen 2011 att genomföra en studie i samband med min D-uppsats inom ämnet Vårdvetenskap vid Institutionen för
folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala universitet.
Syftet med studien är att undersöka hur adoptivföräldrar respektive biologiska föräldrar upplever kontakten med barnhälsovården, deras förväntningar av barnhälsovården samt ta reda på vilka olika insatser de blivit erbjudna. Dessutom undersöks om föräldragrupperna har olika behov när det gäller kontakten med barnhälsovården och hur de upplever att deras behov uppfyllts. Intervjuer planeras med både adoptivföräldrar och biologiska föräldrar.
Jag ber härmed om tillstånd att på öppna förskolan personligen lämna informationsbrev till föräldrar som kan var intresserade av att delta i studien. Jag skulle också uppskatta om det vore möjligt att genomföra intervjuer i öppna förskolans lokaler.
För min studie är det av mycket stor vikt att få ta del av föräldrarnas upplevelser i detta ämne. Undersökningen kommer att presenteras i en D-uppsats vid Uppsala universitet.
Stort tack på förhand!
Ytterligare uppgifter lämnas av nedanstående ansvariga.
Uppsala 2011 04 13
38
Bilaga 3a
Informationsbrev till föräldrar
Intervjustudie
Adoptivföräldrars och biologiska föräldrars upplevelser av barnhälsovården
Jag är student vid Uppsala universitet och kommer under vårterminen 2011 att genomföra en studie i samband med min D-uppsats inom ämnet Vårdvetenskap vid Institutionen för
folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala universitet.
Syftet med studien är att undersöka hur adoptivföräldrar respektive biologiska föräldrar upplever kontakten med barnhälsovården, deras förväntningar av barnhälsovården samt ta reda på vilka olika insatser de blivit erbjudna. Dessutom undersöks om föräldragrupperna har olika behov när det gäller kontakten med barnhälsovården och hur de upplever att deras behov uppfyllts.
Du tillfrågas härmed om deltagande i denna undersökning genom att delta i en intervju, som kommer att ske individuellt eller i fokusgrupp, under ca en halvtimme. För min studie är det av mycket stor vikt att få ta del av Dina upplevelser som förälder i detta ämne.
Intervjuerna kommer att spelas in för att det ska bli så korrekt som möjligt. Materialet
kommer att hanteras konfidentiellt och endast de som utför studien kommer att ha tillgång till materialet, vilket kommer att förstöras efter avslutad studie. Ditt deltagande är helt frivilligt och Du har rätt att under tiden studien pågår när som helst välja att avbryta Ditt deltagande utan motivering. Undersökningen kommer att presenteras i en D-uppsats vid Uppsala universitet.
Stort tack på förhand!
Ytterligare uppgifter lämnas av nedanstående ansvariga.
Uppsala 2011 04 13
