Sjuksköterskans främjande till egenvård hos patienter med kronisk hjärtsvikt- en litteraturstudie

(1)

Sjuksköterskans främjande till egenvård hos patienter med kronisk hjärtsvikt

- en litteraturstudie

The nurse's promotion of self-care in patients with chronic heart failure - a literature study

Engelbrektson Rebecca Larsson KarinMalin

Fakulteten för Hälsa, natur- och teknikvetenskap Omvårdnad/Sjuksköterskeprogrammet

Grundnivå/15 hp

Handledare Anders Sidenblad Examinator Anna Nordin

Inlämningsdatum 16 Mars 2016

(2)

Sammanfattning

Titel: Sjuksköterskans främjande till egenvård hos patienter med kronisk hjärtsvikt - en litteraturstudie

The nurse's promotion of self-care in patients with chronic heart failure - a literature study

Faktulitet: Faktulitet för hälsa, natur- och teknikvetenskaper Institution: Institution för Hälsovetenskaper

Ämne: Omvårdnad

Kurs: Examensarbete i omvårdnad, 15 hp, grundnivå Författare: Rebecca Engelbrektson och KarinMalin Larsson Handledare: Anders Sidenblad

Sidor: 22

Nyckelord: Hjärtsvikt, Egenvård, Omvårdnadsåtgärder

Hjärtsvikt är den vanligaste orsaken till sjukhusinläggningar för personer över 65 år. Hjärtsvikt är ett allvarligt tillstånd med hög dödlighet. Prognosen är dålig och kan bidra till en försämrad livskva- lité. Den största anledningen till sjukhusinläggningar för patienter med hjärtsvikt är att egenvården inte följs. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa sjuksköterskans omvårdnadsåtgärder för att främja egenvård vid kronisk hjärtsvikt. Metoden grundade sig på Polit & Becks niostegsmodell för hur en litteraturstudie kan genomföras. Databassökningar genomfördes i CHINAL och PubMed och de artiklar som identifierades bearbetades i en urvalsprocess bestående av tre steg. I steg tre granskades artiklarna i olika granskningsmallar och efter urvalsprocessen kvarstod nio stycken ar- tiklar. Resultatet presenterades i fyra teman: utbildning, individanpassa, socialt stöd och övervak- ning som alla visat sig vara viktiga komponenter för att uppnå en god egenvård. Slutsatsen var att utbildning är en viktig del i främjandet av egenvård. Sjuksköterskan bör individanpassa informationen och framförallt försäkra sig om att informationen som ges förstås av patienten. Ett sätt att försäkra sig om att informationen förstås är att inkludera anhöriga. Med hjälp av övervakande åtgär- der ökar följsamheten till egenvården.

(3)

Innehållsförteckning

Inledning ... 4

Hjärtsvikt ... 4

Symtom ... 5

Diagnostik ... 5

Egenvård ... 5

Egenvård vid hjärtsvikt ... 6

Omvårdnadsåtgärder ... 7

Problemformulering ... 7

Syfte ... 7

Metod ... 8

Litteratursökning ... 9

Inklusion-och exklusionskriterier ... 9

Urval ... 9

Databearbetningen ... 11

Forskningsetiska ställningsantaganden ... 11

Resultat ... 12

Utbildning ... 13

Individanpassa ... 13

Socialt stöd ... 13

Övervakning ... 14

Diskussion ... 15

Resultatdiskussion ... 15

Metoddiskussion ... 16

Klinisk betydelse ... 18

Förslag till fortsatt forskning ... 18

Slutsats ... 18

Referenslista ... 19

Bilaga 1: Artikelmatris

(4)

4

Inledning

Varje år kostar sjukhusinläggningar av patienter med hjärtsvikt det svenska samhället över en miljard svenska kronor (Socialstyrelsen 2015a). Största anledningen till att patienter med hjärt- svikt läggs in på vårdavdelningar är att egenvården inte följs. Till följd av detta blir deras symtom värre och kräver sjukvård (Michalsen et al. 1998). Enligt Pi-Kuang et al. (2014) har patienter med hjärtsvikt svårast att motivera sig till att sköta dieten, kontrollera vikten och utföra fysiskt aktivitet. Egenvård som patienter har lättast att följa är medicinering och att komma på bokade besök till sjukvården. Anledningen till att patienterna inte utför sin egenvård korrekt är att de inte förstår syftet med det. Enligt Strömberg et al. (1999) är patienten själv den viktigaste delen i en lyckad behandling. Graden av egenvård som patienten själv bedriver varierar och det finns lite kunskap om varför vissa bedriver egenvård mer än andra.

Hjärtsvikt

Den vanligaste orsaken till sjukhusinläggningar för patienter över 65 år är hjärtsvikt. I Sverige är det ca 30 000 människor om året som insjuknar (Läkemedelsverket 2006). Hjärtsvikt är ett allvarligt tillstånd med hög dödlighet. Prognosen för hjärtsvikt är dålig och kan bidra till en försämrad livskvalité (Juenger et al 2002; Läkemedelsverket 2006). Enligt RiksSvikt (2014), där alla med diagnosen hjärtsvikt i Sverige ska vara registrerade, var den totala ettårs- mortali- teten 19,5% år 2014 (RiksSvikt 2014; Socialstyrelsen 2015b). Den medicinska utvecklingen har varit banbrytande i behandlingen av hjärtsvikt sedan 1960-talet. Utvecklingen gäller både läkemedel och de operabla åtgärder som inte var möjliga förr (Persson 2012; Socialstyrelsen 2015c). De vanligaste orsakerna till hjärtsvikt är hypertoni (Lloyd-Jones et al 2002) och ische- misk hjärtsjukdom var och en för sig eller som en kombination. Andra orsaker kan vara klaff- sjukdom, hjärtarytmier, kardiomyopatier, inflammatoriska hjärtsjukdomar och överkonsumtion av alkohol (Ericson & Ericson 2012; Persson & Stagmo 2014). Hjärtsvikt definieras som att hjärtat inte längre orkar hålla tillräcklig slagvolym (Läkemedelsverket 2006). Kroppen kan under en kort period kompensera detta med en rad olika mekanismer. Hjärtats tre egna mekanismer för att kompensera det sviktande tillståndet är: dilatation, hypertrofi och ökad sympatikustonus. Dilatationen innebär att en ökad blodmängd i ventriklarna resulterar i att hjärtmus- kelfibrerna tänjs ut. Detta i sin tur leder till att hjärtat får en kraftigare kontraktionskraft. Hy- pertrofi innebär att vid långvarig ökad blodfyllnad i ventriklarna kommer hjärtat tänjas ut och växa till för att uppnå en kraftigare kontraktionskraft. Hypertrofi är en begränsad kompensat- ionsmekanism då hjärtats egna kärlsystem inte utvecklas i samma takt som muskelcellerna och syreförsörjningen till hjärtat blir i längden otillräcklig och hjärtsvikten försämras. Kompensat- ionsmekanismen sympatikustonus aktiveras vid en sjunkande minutvolym. Noradrenalin och adrenalin aktiveras vilket resulterar i att myokradiet får en ökad hjärtfrekvens och kontraktionskraft som tillsammans ger en ökad minutvolym (Butler 2012; Ericson & Ericson 2012; Persson

& Stagmo 2014). Vid kronisk hjärtsvikt räcker kompensationsmekanismerna inte längre till för att upprätthålla slagvolymen och det blir skadligt för individen. Dysfunktionen i hjärtat kan uppträda som både systolisk och diastolisk. Systolisk dysfunktion leder till dålig syreförsörj- ning av kroppens vävnader på grund av nedsatt tömningsförmåga. Vid diastolisk dysfunktion är hjärtats förmåga att relaxera nedsatt, vilket leder till att det bildas ett högt tryck i kamrarna.

Det höga trycket som bildas gör att hjärtats påfyllnadsfas försämras (Ericson & Ericson 2012).

Vänster kammare som har i uppgift att pumpa blodet ut i stora kretsloppet har ett större krav på en adekvat blodförsörjning och drabbas därmed lättare för svikt än den högra halvan av hjärtat (Person & Stagemo 2014). Svikt i höger kammare orsakas oftast av en kronisk vänsterkammar- svikt då kammaren på grund av den bristande tömningsförmågan i vänster kammare tvingas jobba mot ett högre tryck (Ericson & Ericson 2012). Hjärtsvikt delas in i fyra svårighetsgrader.

(5)

5

Detta görs enligt New York Heart Association (McMurray et al. 2012 s.1794). De fyra svårig- hetsgraderna presenteras i tabell 1.

Tabell 1 New York Heart Association tolkad och översatt från (McMurray et al. 2012).

NYHA1 Hjärtsjukdom utan symtom.

NYHA2 Andfåddhet och trötthet, endast vid mer än måttlig grad fysisk aktivitet.

NYHA3 Andfåddhet och trötthet vid lätt till måttlig fysisk aktivitet.

NYHA4 Andfåddhet och trötthet utan ansträngning eller vid lätt. Patienten får sitta mycket och ligga mycket till sängs.

Symtom

Symtomen som uppstår vid hjärtsvikt kan vara svårtolkade. De vanligaste symtomen är trötthet, dyspné, ödem, ökad urinmängd på natten, nedsatt aptit, illamående och hjärtklappningar (Butler 2012). De symtom som först uppträder avspeglar vanligen vilken kammare som primärt sviktar.

Vänstersidig svikt kan visa sig i form av att det uppstår lungödem, dyspné och cyanos. Symtom på högersidig svikt kan uppträda i form av perifera ödem, ascites och stas i halsvenerna (Ericson

& Ericson 2012).

Diagnostik

För att diagnostisera hjärtsvikt krävs det en noggrant utförd anamnes och klinisk bedömning.

Genom att utföra detta kan det tidigt ge en bild av hur uttalad hjärtsvikten är. Utredningen skall innehålla elektrokardiografi [EKG] då förändringar nästan alltid är synliga vid hjärtsvikt (Butler 2012; Ericson & Ericson 2012). Vidare tas ett specifikt blodprov, brain natriuretic peptide (BNP) för att mäta peptider som utsöndras vid hjärtsvikt då hjärtat får en ökad belastning. Detta blodprov ger framförallt en bild av den systoliska dysfunktionen (Ericson & Ericson 2012).

Ejektionsfraktion [EF] är ett mått på den systoliska funktionen. EF mäts med hjälp av en ult- raljudsundersökning av hjärtat. Måttet anger i procent förhållandet mellan vänster kammares slagvolym och vänster kammares volym när den är helt blodfylld vid slutet av diastole. Det normala värdet är ca 70 % och vid hjärtsvikt sjunker den siffran. Detta mått är viktigt då det beskriver prognosens allvarlighetsgrad och är avgörande för vidare kliniska tester (McMurray et al. 2012). Ultraljud och dopplerundersökning ger en bra bild över den eventuella diastoliska dysfunktionen (Ericson & Ericson 2012).

Egenvård

Socialstyrelsens definition av egenvård är: ”Hälso- och sjukvårdsåtgärder som legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal bedömt att en patient själv kan utföra. Egenvård är inte hälso- och sjukvård enligt hälso-och sjukvårdslagen (1982:763).” (SOSFS 2009:6, s.1). Orem (2001) betraktar omvårdnad som en ersättning av egenvård då patienten inte är kapabel att utföra den själv. Orems egenvårdsmodell delas in i tre steg, egenvård, egenvårdsbrist och omvårdnadssy- stem. Egenvård innebär att individen tar initiativ för att upprätthålla, hälsa, liv och välbefin- nande. Individen har ett egenvårdsbehov och ett egenvårdskrav. Egenvårdsbehov är de åtgärder som är nödvändiga för att upprätthålla vår mänskliga funktion. Egenvårdsbehov utvecklas och förändras under livets gång. Egenvårdskrav är summan av de handlingar som krävs för att till- fredsställa individens egenvårdsbehov. Egenvårdsbrist innebär att individens kapacitet att ut- föra egenvård är lägre än egenvårdskraven. Individen kan alltså inte tillgodose sina egenvårds- behov och andra personer måste överta ansvaret för egenvården. Omvårdnadssystem beskriver olika omvårdnadssituationer som kan uppstå när patienten är i behov av omvårdnad och någon annan har förmågan att hjälpa. Denna förmåga kallas omvårdnadskapacitet och syftar till att

(6)

6

kompensera en individs egenvårdskapacitet helt eller delvis, då egenvårdskapaciteten inte är tillräcklig för att tillgodose egenvårdsbehovet. Enligt Strömberg (2005a) beskriver Orems egen- vårdsmodell egenvården generellt. Riegel har enligt Strömberg (2005a) utvecklat en egenvårds- process specifikt för patienter med hjärtsvikt.

Egenvård vid hjärtsvikt

I Riegels process som beskrivs av Strömberg (2005a) är sjukvårdpersonal en viktig del i egen- vården och om vårdpersonal har en bättre förståelse för egenvårdprocessen kan egenvården lättare individualiseras. Egenvårdsprocessen som Riegel utvecklat består av fem steg som delas upp i två delar. Del ett Upprätthållande av egenvård, innehåller steg ett av fem som innebär att patienten har en vilja att upprätthålla symtommonitorering och följa behandlingen. Patienter som fått diagnosen hjärtsvikt och är följsamma i sin behandling har en bättre prognos och mins- kar risk för försämring. Den andra delen, Egenvårdsbeteende innehåller steg två till fem. Dessa steg är en aktiv beslutsprocess som patienten gör baserad på de symtom som patienten besväras av. En viktig del i egenvårdsprocessen är att patienten kan känna igen, värdera och åtgärda symtom. Steg två benämns som upptäckt av symtom. Det innebär att patienten känner igen symtom och tecken på försämring för att snabbare vidta åtgärder. Exempel på sådana symtom kan vara, svårigheter att sova i planläge, ödem, viktökning, andfåddhet och hosta. Steg tre be- nämns som bedömning av symtom. Detta innebär att patienten skiljer på de symtom som är betydelsefulla eller betydelselösa. Bedöms symtomet som betydelsefullt kommer patienten tro- ligtvis sätta in åtgärder snabbare. Steg fyra benämns som implementering av behandlingsåtgär- der. I detta steg avgörs vilka handlingar patienten kommer att genomföra beroende på symtom som patienten har upptäckt. Antingen sker handlingar intuitivt eller genom planering. Steg fem benämns som utvärdering av behandlingsåtgärder. I detta steg utvärderas de handlingar som utförts tidigare och som ligger till grund för fortsatt handlande. Utvärdering av tidigare handlingar är viktigt då det kan ge patienter erfarenhet och kunskap. När patienter inte vidtar de åtgärder som krävs kan det till exempel bero på: kognitivnedsättning, de livsstilsförändringar som krävs känns för stora, tilltron till sin egen kapacitet är låg och kunskapsbrist som leder till en dålig förmåga att känna igen symtom på förändring. Se Figur 1 för en överskådlig bild av de fem stegen i Riegels egenvårdsprocess som beskrivs av Strömberg (2005a s.224).

Figur 1 Författarnas tolkning av Riegels egenvårdsprocess beskriven i fem steg av Strömberg (2005a).

European Society Of Cardiology [ESC] har utarbetat evidensbaserade riktlinjer för hur diagnostik och behandling för akut och kronisk hjärtsvikt ska utföras. ESC beskriver egenvård som en viktig del av behandlingen av kronisk hjärtsvikt. Enligt ESC bör utbildningen kring egenvård innehålla definition av sjukdomen och dess prognos, symtom och symtommonitorering och egenvårdsinformation angående medicinering, följsamhet, diet, alkohol, rökning och fysisk aktivitet (McMurray et al. 2012). Det är viktigt att patienten vet vad sjukdomen innebär och varför vissa symtom uppkommer. Det är viktigt att medicinerna tas och att patienten förstår varför och vilka biverkningar som skulle kunna uppstå (McMurray et al. 2012; White et al. 2014). Enligt McMurray et al. (2012) är en viktig åtgärd att undvika stora mängder vätska och minska på saltintaget som binder vätskan i kroppen. Rekommendationer är att dricka max 1,5L- 2L/dygn.

Enligt White et al. (2014) bör patienter med hjärtsvikt inte konsumera mer än 2000mg salt per dag. Det rekommenderas därför även att undvika extra salt på maten. Färdiglagad mat kan med fördel också undvikas då den ofta innehåller större mängd salt. Genom att väga sig varje dag

Vilja Upptäckt av

symtom

Bedömning av symtom

Implementera åtgärder

Utvärdera åtgärder

(7)

7

kan patienten lättare hålla sin vätskebalans under kontroll (White et al. 2014). Gällande fysisk aktivitet är det viktigt att patienten förstår betydelsen av att träna och att patienten hittar ett sätt att utföra någon form av träning regelbundet (McMurray et al. 2012). Enligt Statens beredning för medicinsk och social utvärdering [SBU] (2012) har fysisk aktivitet som en del av rehabili- teringen vid hjärtsvikt visat sig ha en positiv effekt gällande prestationsförmågan och livskvaliteten hos patienter med hjärtsvikt. EF visade också på ett högre värde efter att patienter regelbundet utfört fysisk aktivitet.

Omvårdnadsåtgärder

Syftet med omvårdnadsåtgärder är att hjälpa patienter att genomföra handlingar som de kommer stöta på i det vardagliga livet. Åtgärderna har som avsikt att förbättra/bevara hälsa, före- bygga sjukdom/ohälsa och återställa/bevara friskhet (Orem 2001). Enligt hälso-och sjukvårds- lagen (SFS 1982:763) ska vårdpersonal arbeta med att förebygga ohälsa. Vårdpersonal har skyldighet att informera och utbilda patienter om sitt tillstånd, metoder för undersökning, vård och behandlingar. Kan informationen inte lämnas till patienten så bör den lämnas till närstående.

För att förebygga ohälsa krävs det att vårdpersonalen arbetar hälsofrämjande. Enligt Svensk Sjuksköterskeförening (SSF 2010) är utgångspunkten i hälsofrämjande omvårdnad att varje in- divid är kapabel till hälsa oavsett hälsotillstånd eller sjukdom. Att arbeta hälsofrämjande inne- bär att vårdpersonalen utgår från en humanistisk människosyn, förbiser diagnos och ser patienten som en helhet. För att kvalitetsutvärdera den hälsofrämjande omvårdnaden bör det tas hän- syn till tre indikationer, struktur, process och resultat. Struktur innebär exempelvis att vårdper- sonalen får kunskap om hur hälsofrämjande omvårdnad bör gå till. Riktlinjer och rutiner om hur hälsofrämjande omvårdnad går till bör finnas tillgängligt. Processen innefattar att både patienten och sjuksköterskan gör interventionen. Sjuksköterskan ska få patienten delaktig i sin egenvård och ta kontroll över sin hälsa. Det är viktigt att informationen sker i dialogform och inte genom envägskommunikation. Kvalitén i det hälsofrämjande arbetet utvärderas avseende om patienten fått värdefull hjälp för att få livet att gå i önskvärd riktning. Resultatet i hälso- främjande arbetet omfattar vårdresultatet och vilka hälsofrämjande effekter det fått (SSF 2010).

Problemformulering

Hjärtsvikt är ett allvarligt tillstånd med hög dödlighet och den vanligaste orsaken till sjukhusin- läggningar för patienter över 65 år i Sverige. Största anledningen till att patienter med hjärtsvikt i stor utsträckning återinläggs på vårdavdelningar är att egenvården inte följs. Socialstyrelsen definierar egenvård som hälso- och sjukvårdsåtgärder som patienten själv kan utföra. Egenvård ses som en viktig del i behandlingen av kronisk hjärtsvikt. Orem betraktar omvårdnadsåtgärder som en ersättning av egenvården som patienten inte själv är kapabel att utföra. Syftet med om- vårdnadsåtgärder är att hjälpa patienter att genomföra handlingar som patienten kommer stöta på i det vardagliga livet. Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska sjukvårdspersonal jobba med att förebygga ohälsa. Sjukvårdspersonal har skyldighet att informera och utbilda patienter om sitt tillstånd, metoder för undersökningar samt vård och behandling.

Syfte

Syftet med denna litteraturstudie var att belysa sjuksköterskans omvårdnadsåtgärder för att främja egenvård vid kronisk hjärtsvikt.

(8)

8

Metod

Enligt Forsberg & Wengström (2013) beskrivs en litteraturstudie som att utifrån en problemformulering eller valt ämne systematiskt söka och kritiskt granska tidigare utförda vetenskap- liga studier och sammanställa ett resultat. Denna litteraturstudie är uppbyggd och designad enligt en översatt och modifierad version av Polit & Becks (2012 s.96) niostegsmodell som beskriver hur en litteraturstudie kan utformas. Den modifierade versionen ses i Figur 2.

Figur 2 Schematisk arbetsmodell för litteraturstudie översatt, modifierad och hämtad ur Polit & Beck (2012).

1. Formulera ett syfte med tillhörande

frågeställning.

2.Sökord och databaser bestäms.

3. Databassökning genonförs.

4. Välj ut relevanta artiklar, utifrån titel och

abstrakt.

5. Läs de utvalda artiklarna.

6. Sammanfatta och inhämta information från

artiklarna.

7. Kritisk granskning och utvärdering av artiklar.

8. Analysera och integrera information och

sök efter teman.

9.Genomför en kritisk summering och sammanställ reslutat.

(9)

9

Litteratursökning

Litteraturstudien började som det beskrivs i steg 1 med att formulera ett syfte med tillhörande frågeställning. I steg 2 identifierades sökord utifrån syftet och kriterier med hjälp av SweMed+, och elektroniska databaser valdes ut. Elektroniska databaser som användes var CHINAL och PubMed. I steg 3 utfördes sökningar med sökorden som tidigare identifierats. I CHINAL anvä- ndes Headings på sökorden Heart failure, Self care, Patient education och Nursing interven- tions. Heart failure markerades även som Major Concept för att få fram artiklar som i huvudsak handlade om hjärtsvikt. I PubMed användes MeSH- termer på sökorden Heart failure, Self care, Professional- patient relation, Patient education as topic, Motivation, Nurses role , Motiva- tional interviewing och Caregivers. All fields användes vid sökning på orden, Home manage- ment och Health care professionals. Sökningar utfördes på alla ord enskilt innan de sedan kom- binerades för att hitta potentiella artiklar. Samtliga sökningar redovisas i tabell 2 och 3.

Inklusion-och exklusionskriterier

Litteraturstudiens informationssökande inklusionskriterier var, artiklar skrivna på svenska eller engelska mellan 2006 och 2015, artiklarna skulle vara peer reviewed och etiskt granskade. Både kvalitativa och kvantitativa artiklar inkluderades. Artiklar som handlade om akuta tillstånd exkluderades då egenvård inte är relevant. Artiklar som innefattade patienter med kognitivned- sättning exkluderades då egenvården måste anpassas på andra sätt i sådana situationer. Patienter under 18 år exkluderades.

Urval Urval 1

I steg 4 valdes relevanta artiklar ut genom en granskning av titel och abstrakt som matchade det valda syftet. I CHINAL valdes 12 artiklar exklusive interna dubbletter. I PubMed valdes 23 artiklar exklusive extern dubblett. Totalt valdes 35 artiklar ut och utgav tillsammans urval 1.

Urval 2

I steg 5 och 6 lästes och sammanfattades artiklarna med fokus på resultat och metod, vilket resulterade i att tio artiklar valdes ut till urval 2. Artiklarna som exkluderades från urval 1 pre- senterade ett resultat som inte överensstämde med litteraturstudiens valda syfte och inklusionskriterier.

Urval 3

I steg 7 lästes och kritiskt granskades de tio artiklarna från urval 2 enligt Forsberg & Weng- ströms (2013) granskningsmallar för kvantitativ och kvalitativa metod. Efter granskningen be- stod urval 3 av nio artiklar då en artikel exkluderades på grund av för stort bortfall för att anses vara trovärdig.

(10)

10 Tabell 2 Databassökning CHINAL

(*) Interna dubbletter

Tabell 3 Databassökning PubMed

(**) Externa dubbletter

Databas Sökord Antal träf-

far

Urval 1 Urval 2 Urval 3 2016-02-01

CINAHL S1: (MM ”Heart Failure”) 1678

S2: (MH ”Self care”) 3753

S3: (MH ”Patients education”) 6258 S4: (MH ”Nursing interventions”) 637

S5: S1 AND S2 99 7 3 3

S6: S1 AND S3 120 3(2*) - -

S7: S1 AND S4 60 2 1 1

Totalt 12605 14 4 4

Databas Sökord Antal

träffar

Urval 1 Urval 2 Urval 3 2016-02-01

PubMed S1:”Heart Failure” [MeSH] 40386

S2: ”Self care” [MeSH] 20439

S3: ”Professional- patient relation ” [MeSH] 42108 S4: ”Patient education as topic” [MeSH] 29565

S5: ”Motivation” [MeSH] 55254

S6.” Nurses role” [MeSH] 22340

S7: “Motivational interviewing”[MeSH] 570

S8: “Caregivers” [MesH] 14639

S9: “Home management” [All fields] 26016 S10: “ Health care professionals”[All fields] 33218

S11: S1 AND S2 AND S3 20 1 1 1

S12: S1 AND S2 AND S4 148 10 - -

S13: S1 AND S2 AND S5 23 3 (1**) 1 1

S14: S1 AND S2 AND S6 23 1 1 1

S15: S1 AND S2 AND S7 2 1 1 -

S16: S1 AND S2 AND S8 33 2 1 1

S17: S1 AND S9 AND S10 114 5 1 1

Totalt 285908 24 6 5

(11)

11

Databearbetningen

I urval 3 kvarstod nio stycken artiklar, fyra med kvantitativ metod, tre med kvalitativ metod och två stycken med mixad metod. I steg 8 (Polit & Beck 2012) har artiklarna granskats och analyserats för att integrera informationen och söka efter teman. För att göra detta på ett bra sätt och inte missa relevanta delar av resultaten har författarna läst artiklarna var för sig och num- rerat dem. Författarna skrev sedan ner varsina korta sammanfattningar och stödord från artiklarnas resultat. Sammanfattningarna jämfördes för att försäkra sig om att de valda artiklarnas resultat tolkats på samma sätt av båda författarna. Sammanfattningarna som hade samband pla- cerades ihop i små grupper. Genom en kritisk summering och sammanställning enligt steg 9 i Polit & Beck (2012) kunde de små grupperna sammanställas till fyra större grupper med varsitt relevant tema som utgjorde litteraturstudiens resultat. Artiklarna i litteraturstudien redovisas i artikelmatrisen (se bilaga 1).

Forskningsetiska ställningsantaganden

Enligt Forsberg & Wengström (2013) är det viktigt att noggranna etiska överväganden görs i samband med litteraturstudien. Författarna till litteraturstudien har kontrollerat att alla artiklar i resultatet är granskade av etisk kommitté. Som Forsberg & Wengström (2013) beskriver har resultaten från artiklarna redovisats oavsett om det stödjer författarna till litteraturstudiens an- taganden eller inte. Enligt Källström (2012) kan det finnas en risk för feltolkningar och orättvisa bedömningar av artiklarna på grund av att författarna till litteraturstudien inte har engelska som modersmål. Lexikon och ordböcker har använts för att undvika feltolkningar. Citat skrevs på originalspråk för att undvika missförstånd.

(12)

12

Resultat

Resultatet i denna litteraturstudie är grundat på nio stycken artiklar, fyra kvalitativa, tre kvantitativa och två stycken med mixad metod. Artiklarna som valts ut har på olika sätt lyft fram omvårdnadsåtgärder i relation till egenvård. Utifrån artiklarnas resultat arbetades fyra stycken teman ut som tillsammans bildar resultatet i denna litteraturstudie och illustreras i figur 3.

Figur 3 Illustration av resultatets fyra teman.

Resultates fyra teman

Utbildning

Individanpa- ssa

Socialt stöd Övervakning

(13)

13

Utbildning

Genom olika former av utbildning hjälper sjuksköterskor patienterna att utveckla sin egenvård (Riegel et al. 2006; Pimjariyakul et al. 2012; Riley et al. 2012; Boyne et al. 2014; Burke et al.

2014; Köberich et al. 2014; Ross et al. 2014; Albert et al. 2015). Utbildning och fortsatt kontakt efter utskrivning har visat sig vara viktiga faktorer för att bibehålla en god egenvård (Pimja- riyakul et al. 2012; Ross et al. 2014). En anledning till att mer utbildning behövs efter utskriv- ning är att patienter uttrycker informationen om hjärtsvikt under vistelsen på sjukhus som ”not understood, was rusched, and was too complicated”( Pimjariyakul et al. 2012 s.241). Både patienter och sjuksköterskor förespråkar deltagande i patientgrupper för att patienter då kan ta hjälp av varandras upplevelser och erfarenheter. En viktig faktor när det gäller att utbilda patienter är att det ges utrymme och tid till det och att egenvårdens olika områden utbildas och beskrivs av den profession som kan dem bäst (Pimjariyakul et al. 2012). Det har visat sig att tiden sjuksköterskor spenderar på att utbilda har ett samband med hur mycket erfarenhet de har inom hjärtsjukvården. Sjuksköterskor kan genom att ta hjälp av dem som är mer erfarna när det gäller hjärtsvikt ge patienter bättre information och utbildning (Albert et al. 2015).

Individanpassa

En patient uttrycker att ” it is also important to apply knowledge to daily life and be able to get ideas for problem solving” (Pimjariyakul et al. 2012 s.242). Genom att patienter fick skriva egna frågor som diskuterades under utbildningen ökade känslan av att få individanpassad information som var relevant till just deras livssituation (Ross et al. 2012). Genom att låta patienten leda samtalen kring hur egenvården kan förbättras och implementeras i vardagen får patienten känslan av att vara ett team med sjuksköterskan och har lättare att ta in förslag på åtgär- der (Riegel et al. 2006; Burke et al. 2014). För att individanpassa vården krävs det att sjukskö- terskan bygger upp en relation med patienten. För att göra det krävs ett reflekterande lyssnade och empati. Genom reflekterande lyssnande får sjuksköterskan en uppfattning om patientens motivation, kunskaper och upplevelser av sjukdomen och kan på så vis bygga upp en individanpassad egenvårdsplan. Individanpassad information visade sig också göra övergången lät- tare från sjukhus till hemmet (Riegel et al. 2006).

Socialt stöd

För att uppnå en lyckad egenvård har det visat sig att vårdpersonal bör inkludera anhöriga (Ri- egel et al. 2006; Piamjariyakul et al. 2012; Burke et al. 2014; Köberich et al. 2014; Cameron et al. 2015) En patient uttrycker att ”Family is motivation” (Pimjariyakul 2012 et al. s. 242).

En sjuksköterska uttrycker att ”Caregivers have a supporting role to the patients, but they don´t know the details to management of HF” (Pimjariyakul 2012 et al. s. 242). Närstående är speci- alister på patientens upplevelser och symtom av hjärtsvikt i hemmet. Den kunskap som närstå- ende har om patienten upplevs av närstående trots detta bli åsidosatt av vårdpersonal (Burke et al. 2014). Närstående uttrycker enligt Pimjariyakul et al. (2012) att de känner sig någorlunda förberedda på att ta hand om sin anhörig som har drabbats av hjärtsvikt. Det visar sig vidare i studien av Pimjariyakul et al. (2012) att de närstående inte kan svara på frågor angående viktiga egenvårdsområden gällande det dagliga vatten- och saltintaget, den dagliga kontrollen av vikten eller om den drabbade har svullna anklar eller buk. Genom att inkludera närstående i utbildningen kring egenvård kan deras kunskaper förbättras (Riegel et al. 2006; Pimjariyakul et al.

2012; Köberich et al. 2015). Enligt sjukvårdspersonalen sker den mesta av utbildningen vid utskrivning från sjukhus genom envägskommunikation då patienterna av sjukvårdspersonal ofta upplevs vara i för dåligt skick för att ta till sig information. Envägskommunikation skulle kunna förhindras om närstående deltar som stöd eller att de kallas till återbesök för att försäkra sig om att både patienten och anhöriga tillhandahåller adekvat information (Pimjariyakul et al.

2012).

(14)

14

Övervakning

Olika former av övervakande åtgärder har visat sig kunna förbättra egenvården hos patienter med hjärtsvikt (Riley et al. 2012; Boyne et al. 2014; Köberich et al. 2014; Cameron et al. 2015).

Fjärrövervakning i form av att patienter dagligen kontrollerar och registrerar vikt, blodtryck, syresättningen samt svarar på ett fåtal symtomfrågor har visat sig förbättra egenvården och kunskap hos patienter med hjärtsvikt (Riley et al. 2012; Boyne et al. 2014). Genom att använda sig av fjärrövervakningen kände patienter en trygghet och ett förtroende för sjuksköterskan som tog emot deras registreringar och hjälpte till att guida patienter till eventuella åtgärder som be- hövdes om patienter till exempel gått upp i vikt (Riley et al. 2012). Genom att använda sig av fjärrövervakning ökade följsamheten signifikant när det gällde intag av vätska, daglig vikt, medicinering och aktivitet. Ingen skillnad visade sig däremot när det gäller kost, alkohol och rök- ning (Boyne et al. 2014). Genom telefonuppföljning och möjligheten att själv kunna ringa en sjuksköterska från hemmet har visat sig vara åtgärder som förbättrar egenvården (Köberich et al. 2014; Carmeron et al. 2015), speciellt gällande symtomhantering (Köberich et al. 2014).

Genom att patienterna blir uppringda av en sjuksköterska känner de sig mer motiverade och en patient uttrycker:

The cardiac nurse have been very good. They have given us lot more information and they ring us every week and i think that´s huge, the responsibility off me as well, i´ve been very impressed with it. (Cameron et al. 2015 s.149).

(15)

15

Diskussion

Syftet med denna litteraturstudie var att belysa sjuksköterskans omvårdnadsåtgärder för att främja egenvård vid kronisk hjärtsvikt. I resultatet beskrivs fyra teman, utbildning, individanpassa, socialt stöd och övervakning. Resultaten som framkom i litteraturstudien kommer att jämföras med tidigare artiklar och litteratur som behandlar omvårdnadsåtgärder i relation till egenvård hos patienter med hjärtsvikt.

Resultatdiskussion

Föreliggande resultat har visat att genom utbildning hjälper sjuksköterskor patienter att utveckla sin egenvård. Detta stödjs av Koelling et al. (2005) som beskriver att sjuksköterskeledda utbildningar innan patienter skrivs ut från sjukhus har resulterat i att patienter får en ökad kunskap gällande egenvård och följsamhet. I enlighet med föreliggande resultat har det framkommit att det är viktigt att sjuksköterskor ges tid till att undervisa patienter. Även detta stöds av Koelling et al. (2005) som påvisat att en timmes enskild utbildning i egenvård utförd av en sjuksköterska innan hemgång bidrar till en minskad risk för återinläggning. Enligt Albert et al. (2015) där de undersökt hur mycket tid sjuksköterskor lägger på att utbilda framkommer det att 50 % spenderar mindre än 15 minuter på att undervisa patienter. Det framkommer även i Albert et al.

(2015) att sjuksköterskor lägger störst fokus på att undervisa om läkemedel. Föreliggande resultat har visat att informationen om de olika delarna som ingår i egenvården bör informeras av rätt profession. Detta stöds av Rich et al. (1995) som påvisat att sjukhusinläggningarna minskat till följd av att rätt profession informera om de olika delar som ingår i egenvården. En reflektion som görs på basis av föreliggande resultat och tidigare forskning är att det kvarstående stora antalet återinläggningar kan vara en effekt på att sjuksköterskor spenderar för lite tid till att undervisa patienterna och att de lägger för stort fokus på läkemedelsutbildning. Enligt Ström- berg (2005a) som beskriver Riegels egenvårdsprocess i fem steg beskrivs en del i processen vara att patienten bedömer och värderar sina symtom som betydelsefulla eller betydelselösa.

Bedöms symtomen som betydelsefulla kommer åtgärder troligen att sättas in snabbare av patienten. Rogers et al. (2002) menar att om patienter utbildas i att bli medvetna om sina symtom av hjärtsvikt och dess behandling kan förmågan att tolka, behandla eller lindra symtom förbätt- ras. Författarna till litteraturstudien menar att detta är ytterligare en anledning till att det är viktigt för patienterna att bli utbildade i egenvården för att lära sig vilka symtom som är betydelsefulla och på så vis göra rätt prioriteringar. I föreliggande resultat har det framkommit att genom att patienter fick skriva egna frågor innan utbildningen ökade känslan av individanpassad information som var relevant till just deras livssituation. Utbildning från sjuksköterskor och läkare vilken var uppbyggd på patientens egna frågor visade sig ha en positiv effekt och ökad följsamhet gällande egenvården enligt Dickson & Riegel (2009). Enligt föreliggande resultat har det framkommit att sjuksköterskan genom reflekterande lyssnande kan skapa sig en uppfattning av patientens motivation, kunskap och upplevelser av hjärtsvikt och på så vis skapa en individanpassad egenvårdsplan. Detta styrks av Cameron et al. (2009) som menar att sjukvårds- personal bör ta hänsyn till patienters tidigare erfarenheter och upplevelser av hjärtsvikt och utifrån det bygga en individanpassad egenvårdplan. I föreliggande resultat har utbildning och fortsatt kontakt efter utskrivningen visat sig vara viktiga faktorer för att bibehålla en god egen- vård. Vikten av fortsatt kontakt efter utskrivning stöds av Strömberg (2005b) som menar att en tidig uppföljning efter utskrivning från sjukhus är helt avgörande då det visat sig vara störst risk för återinläggningar under de första månaderna. I föreliggande resultat påvisas att det mesta av utbildningen vid utskrivning från sjukhuset sker genom envägskommunikation då patienten av sjukvårdspersonal ofta inte upplevs vara i skick att ta till sig informationen. Enligt Rogers et al.

(2000) finns det olika sjukdomsspecifika hinder vid hjärtsvikt som kan leda till att det uppstår envägskommunikation. Dessa hinder kan vara tillexempel fatigue, minnesförlust och konfus-

(16)

16

ion. För att försäkra sig om att patienten ändå tillhandahåller tillräckligt med information framkommer det i föreliggande resultat att närstående bör delta som stöd. Detta stöds av Sayers et al. (2008) där det framkommit att det finns ett starkt samband mellan god egenvård och ett bra socialt stöd. Vidare i studien av Sayers et al. (2008) visas det också att familjemedlemmar bör spela en större roll i den kliniska vården med fokus på att förbättra egenvården. I enlighet med föreliggande resultat framkom det att anhöriga kände sig åsidosatta av vårdpersonal. Enligt Mårtensson (2005) måste sjukvårdspersonalen ändra sitt synsätt mot anhöriga och se dem som en resurs i vården av patienter med hjärtsvikt. Vårdpersonalen måste även ge dem stöd i sin situation som anhörig. I föreliggande resultat visade det sig att fjärrövervakning ökade följsam- heten till vissa egenvårdsåtgärder. Detta stöds av Sato et al (2012) där det framkom att följsam- heten till egenvården förbättrades med hjälp av fjärövervakning. Enligt Boyne et al. (2014) där de undersökte effekter av fjärrövervakning under ett års tid, fick patienter klassa hur viktigt de tyckte att olika egenvårdsåtgärder var. Efter ett år visade det sig att patienter fortfarande klassar åtgärden att väga sig lika lågt som de gjorde när studien började. En reflektion som görs av detta är att fjärrövervakningen inte ger patienterna tillräcklig kunskap kring egenvården och varför den skall utföras. Följsamheten blir hög för att sjukvården ber patienterna att väga sig inte för att de själva vet betydelsen av det. Föreliggande resultat visade även att patienterna upplevde fjärrövervakningen som en trygghet och fick förtroende för sjuksköterskan som tog emot deras registreringar. Enligt Fairbrother et al. (2012) uttrycker sjukvårdspersonalen en viss oro när det gäller fjärrövervakningen då de upplever att patienterna blir för beroende av sjuk- vårdens stöd. Oron som uttrycks av sjukvårdspersonalen enligt Fairbrother et al. (2012) kan stödjas av Strömberg (2005a) som beskriver Riegels egenvårdsprocess. I Riegels egenvårds- process som beskrivs i fem stegs är en viktig del i processen att patienten har viljan att upprätt- hålla symtom monitorering och kan känna igen och värdera de symtom som uppstår. Författarna menar att mer utbildning kring egenvården är den viktigaste åtgärden för att patienter skall bli självständiga och kunna hantera eventuella symtom som uppstår. Fjärrövervakningen kan ses som ett bra komplement då det har visat sig bidra till en högre följsamhet.

Metoddiskussion

Denna litteraturstudie är uppbyggd enligt en tolkad och modifierad version av Polit och Becks (2012) niostegsmodell. I steg ett av nio utarbetades ett syfte med tillhörande frågeställning.

Frågeställningen plockades sedan bort då den inte tillförde litteraturstudien något. I litteraturstudien användes totalt nio stycken artiklar, fyra kvalitativa, tre kvantitativa och två stycken med mixad metod. Artiklarna som valdes ut har i någon form behandlat litteraturstudiens syfte även om ingen artikel haft exakt det syfte som denna studie haft. Sökorden som användes för att söka fram artiklarna har hittats med hjälp av SweMed som är en bibliografisk databas med referenser till skandinaviska artiklar inom bland annat ämnesområdena medicin, omvårdnad och hälso- och sjukvård Swemedplus. Databassökningar utfördes sedan i databaserna CHINAL och PubMed som enligt Forsberg & Wengström (2013) anses vara lämpliga då de publicerar artiklar inom ämnet omvårdnad. Olika sökord har används i de två databaserna. I PubMed be- hövdes fler sökord för att inrikta artiklarna mot omvårdnad. Författarna valde först ett tidsspann på fem år tillbaka i tiden för att få så ny forskning som möjligt. Detta resulterade i ett för litet antal artiklar relevanta till syftet och därför fick tidsspannet utökas till tio år. Artiklarna granskades med hjälp av Forsberg & Wengströms (2013) granskningsmallar. Detta resulterade i att en artikel valdes bort på grund av ett för stort bortfall som inte diskuterades av artikelförfattarna.

Av de nio artiklar som kvarstod hade fortfarande en artikel ett stort bortfall. Till skillnad från den artikeln som valdes bort uppfyllde den valda artikeln de övriga kriterierna i gransknings- mallen och bortfallet diskuterades. Författarna anser att en styrka i litteraturstudien är att artiklarnas metoder är jämt fördelade mellan kvantitativa och kvalitativa. Resultatet beskriver då både vad som påverkar och hur det påverkar. De kvalitativa artiklarna byggde på intervjuer med

(17)

17

ett litet antal deltagare från andra länder. Detta skulle kunna ses som en svaghet då det är svårt att generalisera resultatet till större populationer. Författarna anser trots detta att resultat är relevant för litteraturstudien då de jämförts med artiklar gjorda i andra länder bland annat Sverige som visat på likande resultat. Alla artiklar som användes i litteraturstudien var skrivna på engelska. Detta kan utgöra en risk för feltolkning av resultatet då författarna innehar ett annat mo- dersmål. För att förhindra feltolkningar har båda författarna noggrant läst artiklarna och använt lexikon som hjälp vid översättning. Författarna vill förtydliga att de har gjort ett medvetet val i att nämna både sjuksköterskor och vårdpersonal i resultatet. Detta för att inte ändra artiklarnas resultat då det ibland varit otydligt vem som var vårdpersonal. Författarna anser dock att åtgär- derna som presenterades i föreliggande resultat kan utföras av sjuksköterskor för att främja egenvården hos patienter med kronisk hjärtsvikt. Författarna har också gjort ett medvetet val i att presentera stora delar av resultatet med meningar som börjar med ”genom att”. Detta för att det enkelt skall gå att plocka ut delar av resultatet som beskriver olika åtgärder i form av ”genom att” så kan egenvården förbättras.

(18)

18

Klinisk betydelse

Bristande egenvård hos patienter är den största anledningen till att de behöver uppsöka sjuk- vård. Genom denna litteraturstudie vill författarna belysa omvårdnadsåtgärder som visat sig förbättra egenvården och därmed förhindra sjukhusinläggningar. Utbildning är inte helt oväntat en viktig åtgärd. Sjukvården behöver utvecklas inom detta område genom att utföra mer individanpassad utbildning och använda sig av mer teknisk utrustning som visat sig vara ett effek- tivt komplement och bidra till följsamhet. Bristen på tid och resurser är ett hett ämne i dagens sjukvård. Besparingar är möjliga genom att inkludera anhöriga och ge dem mer kunskap om egenvården och hur de kan motivera patienter till detta i hemmet. Författarna till litteraturstudien tror att detta kan förhindra många sjukhusinläggningar. För att komma dit måste attityden mot anhöriga förändras. Sjukvården måste se anhöriga som en tillgång kring patientens egen- vård.

Förslag till fortsatt forskning

Det finns mycket forskning kring hjärtsvikt och hur patienter utbildas kring sin egenvård. Da- gens forskning uppmuntrar till en individanpassad utbildning. Författarna har dock inte hittat så mycket forskning kring hur detta ska uppnås. Därför föreslår författarna att vidare forskning krävs kring hur utbildningen skall individanpassas och vad patienterna själva saknar i dagens utbildningar. Mer forskning kring sjuksköterskors förmåga och kunskap om egenvård behövs.

Forskningen om fjärrövervakning visar på positiva effekter i vården av patienter med hjärtsvikt.

Författarna saknar forskning på hur fjärrövervakning kan implementeras i vården.

Slutsats

För att sjuksköterskan skall kunna främja egenvården hos patienter med hjärtsvikt har det i litteraturstudien framkommit ett flertal viktiga delar som måste belysas. Utbildning är en viktig del i främjandet av egenvård. Utbildningen behöver dock anpassas mer efter patienters individuella behov och sjuksköterskan måste försäkra sig om att informationen förstås av patienten.

För att informationen skall bli anpassad efter individuella behov krävs ett reflekterande lyssnade och empati från sjuksköterskan. Detta ger patienter en känsla av att vara ett team med sin sjuksköterska vilket resulterar i att patienter har lättare att ta till sig information. Att inkludera anhöriga är ett exempel som visat sig främja egenvården. Detta genom att de får ta del av information och utbildning om hjärtsvikt och att sjuksköterskan får en inblick i hemsituationen.

Övervakande åtgärder har visats sig vara ett positivt stöd för att främja egenvården genom att bidra till ökad följsamhet.

(19)

19

Referenslista

Albert, N.M., Cohen, B., Liu, X., Best, C.H., Aspinwall, L. & Pratt, L. (2015). Hospital nurse´s comfort in and frequency of delivering heart failure self-care education. European journal of cardiovascular nursing, 14 (5), 431-440. doi: 10.1177/1474515114540756

Boyne, J. JJ., Vrijhoef, H. JM., Spreeuwenberg, M. De Weerd, G., Kragten, J. & Gorgels, A.PM. (2014). Efects of tailored telemonitoring on heart failure patients´ knowledge, self-care, self-efficacy and adherence: A randomized controlled trial. European journal of cardiovascular nursing, 13(3), 243-252. doi:10.1177/1474515113487464

Burke, R.E., Jones, J., Ho, P.M. & Bekelman, D.B. (2014). Caregivers´ perceived roles in car- ing for patients with heart failure: What do clinicians need to know? Journal of cardiac failure, 20(10), 731-738.

Butler, J. (2012). An overview of chronic heart failure management. Nursing Times, 108(14/15),16-20.

Cameron, J., Rhodes, K.L., Ski, C.F. & Thompson, D.R. (2015). Carer´s views on patient self- care in chronic heart failure. Journal of clinical nursing, 25, 144-152. doi: 10.1111jocn.13124 Cameron, J., Worrall-Carter, L., Page, K. & Stewart, S. (2009). Self-care behaviours and heart failure: Does experience with symptoms really make a difference? European Journal of Car- diovascular Nursing ,9,92-100. doi:10.1016/j.ejcnurse.2009.10.004

Dickson, V.V. & Riegel, B. (2009). Are we teaching what patients need to know? Building skills in heart failure self-care. Heart & Lung, 38(3), 253-261. doi:10.1016/j.hrtlng.2008.12.001 Ericson, E. & Ericson, T. (2012). Medicinska sjukdomar. Lund: Studentlitterateur AB.

Fairbrother, P., Ure, J., Hanley, J., McCloughan, L., Denvir, M., Sheikh, A. & McKinstry, B.

(2012). Telemonitoring for chronic herat failure: the views of patients and healthcare profess- ionals- a qualitative study. Journal of clinical nursing, 23, 132-144. doi:10.1111/jocn.12137 Forsberg, C. & Wengström, Y. (2013). Att göra systematiska litteraturstudier. Stockholm: Na- tur & Kultur.

Juenger, J., Schellbergd, D., Kraemer, S., Haunstetter, A., Zugck, C., Herzog, W. & Haass, M.(2002). Health related quality of life in patients with congestive heart failure: comparison with other chronic diseases and relation to functional variables. Heart, 87, 234-241.

Koelling, T.M., Johnson, M.L., Cody, R.J. & Aronson, K.D. (2005). Discharge Education Im- provs Clinical Outcomes in Patients With Chronic Heart Failure, Circulation, 111, 179-185.

doi: 10.1161/01.CIR.0000151811.53450.B8.

Källström, S. (2012). Forskningsetik. I Henricson, M. (red.). Vetenskaplig teori och metod.

Lund: Studentlitteratur AB. s. 69-94.

Köberich, S., Lohrmann, C., Mittag, O. & Dassen, T. (2014). Effects of a hospital-based education programme on self-care behavior, care dependency and quality of life in patients with heart failure – a randomised controlled trial. Journal of clinical nursing, 24 1643-1655. doi:

10.1111/jocn.12766.

(20)

20

Lloyd-Jones, D., Larson, M., Leip, E., Beiser, A., DÁgostino, R., Kannel, W., Murabito, J., Vasan, R., Benjamin, E. & Levy, D. (2002). Lifetime Risk for Developing Congestive Heart Failure. Cirkulation, 106, 3068-3072. doi: 10.1161/01.CIR.0000039105.49749.6F.

Läkemedelsverket (2006). Diagnostik och behandling av kronisk hjärtsvikt. https://lakemedels- verket.se/upload/halso-och-sjukvard/behandlingsrekommendationer/bakg_dok/Bak-

grund%20hj%C3%A4rtsvikt_bokm%C3%A4rken.pdf [2016-01-03].

McMurray, J., Anker, S., Auricchio, A., Bohm, M., Dickstein, K., Falk, V., Filippatos, G., Fon- seca, C., Gomez-Sanchez, M., Jaarsma, T., Køber, L., Lip, G., Maggioni, A., Parkhomenko, A., Pieske, B., Popescu, B., Rønnevik, P., Rutten, F., Schwitter, J., Seferovic, P., Stepinska, J., Trindade, P., Voors, A., Zannad, F. & Zeiher, A. (2012). ESC Guidelines for the diagnosis and treatment of acute and chronic heart failure 2012. European Heart Journal, 33, 1787–1847.

Michalsen, A., Konig G. & Thimme, W. (1998) Preventable causative factors leading to hospital admission with decompensated heart failure. Heart, 80, 437–441.

Mårtensson, J. (2005). Anhörigas situation. I Strömberg, A. (red.) Vård vid hjärtsvikt. Lund:

Studentlitteratur AB. S 249-262.

Orem, D. (2001). Nursing: Concepts of Practice 6.uppl. St. Louis: Mosby Persson, J. & Stagmo, M. (2014). Kardiologi. Lund: Studentlitteratur AB.

Persson, H. (2012). Hjärtsvikt. I Rosenqvist, M. & Tornvall, P. (red.) Hjärtat. Stockholm: Ka- rolinska institutet. s. 59-72.

Pi-Kuang, T., Ruey-Hsia, W., Chee-Siong, L., Liang-Miin, T. & Hsing-Mei, C. (2014). Deter- minants of self-care decision-making in hospitalized patient with heart failure. Journal of cli- nical nursing, 24, 1101-1111. doi: 10.1111/jocn.12722

Polit, D.F. & Beck, C.T. (2012). Nursing Research: Generating and Assessing Evidence for Nursing Practice. Philadephia: Wolters Kluwer Health Lippincott Williams &

Wilkins.

Rich, M., Beckman, V., Wittenberg, C., Leven, C., Freedland, K. & Carney, R. (1995). A mul- tidisciplinary intervention to prevent the readmission of elderly patient with congestive heart failure. The New England Journal Of Medicine, 2, 1190-1195

Riegel, B., Dickson, V.V., Hoke, L., McMahon, J.P., Reis, B.F. & Sayers, S. (2006). A moti- vational counseling approach to improving heart failure self-care. Journal of cardiovascular nursing. 21 (3), 232-241.

RiksSvikt (2014). Årsrapport RiksSvikt. Uppsala: UCR, Uppsala Clinical Research Center.

Riley, J. P., Gabe, J. PN. & Cowie, M. R. (2012). Does telemonitoring in herat failure empower patients for self-care? A qualitative study. Journal of clinical nursing, 22, 2444-2455. doi:

10.1111/j.1365-2702.2012.04294.x.

(21)

21

Rogers, A., Addington-Hall, J., Abery, A., McCoy, A.S.M., Bulpitt, C., Coats, A.J.S & Gibbs, S.R.(2000). Knowledge and communication difficulites for patients whit chronic heart fai- lure:qualitative study, BMJ, 321, 605-607.

Rogers, A., Addington-Hall, J., McCoy, A.S.M., Edmonds, P.M., Abery, A., Coats, A.J.S. &

Gibbs, S.R.(2002). A qualitative study of chronic heart failure patients’

understanding of their symptoms and drug therapy, European Journal of Heart Failure, 4, 283- 287.

Ross, A., Ohlsson, U., Blomberg, K. & Gustafsson, M. (2014). Evaluation of an intervention to individualise patient education at a nurse-led heart failure clinic: mixed-method stud. Journal of clinical nursing, 24, 1594-1602. doi: 10.1111/jocn.12760

Sayers, S., Riegel, B., Pawlowski, S., Coyne, J. & Samanha, F. (2008). Social Support and Self- Care of Patients with Heart Failure. Annals of Behavioral Medicine, 35, 70-79. doi 10.1007/s12160-007-9003-x.

Seto, E., Leonard, K., Cafezzo,J., Barnsley, J., Masino, C. & Ross, H. (2012). Perceptions and experiences of heart failure patients and clinicians on the use of mobile phone-based telemoni- toring. Journal of Medical Internet Research, 14(1), e25. doi:10.2196/jmir.1912

SFS (1982:763) Hälso- och sjukvårdslagen. Stockholm: Socialdepartementet.

Socialstyrelsen (2015a). Hjärtsjukvård. https://www.socialstyrelsen.se/SiteCollection- Documents/2015-12-16-Bilaga-C.pdf [2016-01-03].

Socialstyrelsen (2015b). RiksSvikt. https://www.socialstyrelsen.se/register/registerservice/nat- ionellakvalitetsregister/rikssviktnationellthjartsviktr [2016-02-16].

Socialstyrelsen (2015c). Nationella riktlinjer för hjärtsjukvård. http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19925/2015-10-4.pdf [2016-02-16].

SOSFS 2009:6. Socialstyrelsens föreskrift om bedömningen av om en hälso- och sjuk- vårdsåtegärd kan utföras som egenvård. Stockholm: Socialstyrelsen.

SSF (2010). Indikationer för hälsfrämjande omvårdnad. http://www.swenurse.se/globalas- sets/publikationer-svensk-sjukskoterskeforening/ssf-om-publikationer/om.indikato-

rer.for.halsoframjande.omvardnad_webb.pdf [2016-02-17].

Statens beredning för medicinsk utvärdering [SBU] (2002). Fysik träning vid hjärtsvikt: en sys- tematisk litteraturöversikt. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering.

Stömberg, A. (2005a). Egenvård. I Strömberg, A. (red.) Vård vid hjärtsvikt. Lund: Studentlit- teratur AB. s. 221-236.

Strömberg, A. (2005b). Patientutbildning. I Strömberg, A. (red.) Vård vid hjärtsvikt. Lund:

Studentlitteratur AB. s.207-220.

Strömberg, A., Broström, A., Dahlström, U. & Fridlund, B. (1999). Factors influencing patient compliance with therapeutic regimens in chronic heart failure: A critical incident technique analysis. Heart Lung, 28(5), 351-359.

(22)

22

Swemedplus (u.å.). Sök artiklar i SweMed+. http://svemedplus.kib.ki.se/ [2016-03-31].

White, M., Kirschner, J. & Hamilton, M. A. (2014). Self-care guide for the heart failure patient.

Circulation, 129, 293-294.

(23)

Bilaga 1

Författare Titel och årtal Syfte Metod Huvudresultat

Albert, N.M., Cohen, B., Liu, X., Best, C.

H., Aspinwall, L. &

Pratt, L.

Hospital nurse´s comfort in and frequency of delivering heart failure self-care education. 2015

Syftet med denna studie var att undersöka sjuk- sköterskors bekvämlighet och regelbundenhet i att informera om egenvård till inneliggande hjärt- sviktspatienter.

En kvantitativ enkätstudie med stra- tifierat urval. I studien deltog 118 sjuksköterskor från tre olika sjukhus i USA. Inget bortfall.

Bekvämligheten och regelbundenheten att utbilda om egenvård varierade. Att informera om vikten av att väga sig var sjuksköterskorna mest bekväma med och minst bekväma att utbilda om aktivitet. Majoriteten av sjuksköters- kor var bekväma eller mycket be- kväma med att utbilda om egenvård.

Boyne, J.JJ., Virjhoef, H.JM., Spreewen- berg, M., De Weerd, G., Kragten, J. &

Gorgels, A.PM.

Effects of tailored telemonitoring on heart failure patients´ knowledge, self-care, self-efficacy and adherence: A randomized controlled trial. 2014

Syftet med denna studie var att analysera effek- terna av fjärrövervak- ningen när det gäller kunskap, effektivitet av egenvård och följsamhet.

En kvantitativ enkätstudie med stra- tifierat urval. I studien deltog 382 patienter från Nederländerna. Antal bortfall 89 stycken deltagare.

Fjärrövervakningsgruppen visade för- bättrings när det gäller kunskap och effektivitet av egenvård. Det fanns också en signifikant skillnad mellan grupperna när det gäller att snabbt ef- fektivisera sin egenvård.

Burke, R.E., Jones, J., Ho, P.M. & Bekel- man, D.B.

Caregivers´ Per- ceived roles in ca- ring for patients with heart failure:

What do clinicans need to know?

2014

Syftet med denna studie var att förstå vilken roll närstående vill ha, vad de motiveras av och hur vårdpersonalen kan sup- porta dem i den rollen de önskar ha.

En kvalitativ metod med semistruk- tureade intervjuer utfördes med 20 närstående. Studien genomfördes i USA. Antal bortfall 1 stycken deltagare.

Närstående tycker att de har en viktig roll och de känner sig åsidosatta. Det är viktigt att vårdpersonalen involverar närstående för att det ska bli en bättre vård.

(24)

Bilaga 1

Författare Titel Syfte Metod Huvudresultat

Cameron, J., Rhodes, K.L., Ski, C.F. &

Thompson, D.R.

Carers´views on patient self-care in chronic heart failure. 2015 ´views on patient self-care in chronic heart failure.

2015

Syftet med denna studie var att undersöka närstå- endes syn på egenvård vid hjärtsvikt.

En kvalitativ studie med semistruk- turerade frågor var gjord på tolv närstående till patienter med hjärt- svikt. Studien är utför i Australien.

Inget bortfall.

Närstående ansåg att egenvård var en viktig del i behandlingen. Dock ansåg de att det fanns en hel del hinder för att utföra en så bra egenvård som möj- ligt.

Köberich, S., Lohr- mann, C., Mittag, O.

& Dassen, T.

Effects of a hospital-based education programme on self-care behavior, care dependency and quality of life in patients with heart failure – a randomised controlled trial. 2014

Syftet med denna studie var att utvärdera effek- terna av sjuksköterska- ledda, hjärtsviktsutbild- ningar på sjukhus med en tre månaders telefonupp- följning.

En kvantitativ studie med stratifie- rat urval. I studien deltog 110 patienter från Tyskland. Antal bortfall 18 stycken deltagare.

Ett utbildningstillfälle med uppfölj- ning per telefon under tre månader visade sig förbättra egenvården men inte livskvaliteten för patienterna.

Piamjariyakul, U,.

Smith, C.E., Werkowitch, M. &

Elyachar, A.

Part 1: Heart failure management:

Patientens, multi- disciplinary health care professionals and family caregivers´ per- spectives. 2012

Syftet med denna studie var att undersöka vad patienter, vårdpersonal och anhörigas anser viktigt för att kunna utföra en bra egenvård.

En kvalitativ studie med strukture- rade telefonintervjuer utfördes med 30 stycken patienter, 17 stycken an- höriga och 17 stycken vårdperso- nal. Studien utfördes i USA. Bort- fall diskuterades ej.

I studien framkom sju viktiga faktorer för en lyckad egenvård. Att familjen är involverad, fortlöpande utbildning, ac- ceptans av diagnosen, lära sig av andra med samma diagnos, få hjälp att klarar av de dagliga problemen, livsstilsför- ändringar och ekonomi.

(25)

Bilaga 1

Författare Titel Syfte Metod Huvudresultat

Riegel, B., Dickson, V.V., Hoke, L., McMahon, J.P., Reis, B.F. & Sayers, S.

A motivational counseling approach to improving heart failure self- care. 2006.

Syftet med denna studie var att beskriva mekanismer som påverkar egenvården.

En mixad metod.15 patienter deltog i studien som utfördes i USA. Bort- fall nio stycken.

I studien framkom det att motiverande samtal kan förbättra egenvården hos hjärtsviktpatienter.

Riley, J.P., Gabe, J.

PN. & Cowie, M.R.

Does telemonitoring in herat failure empower patients for self- care? A qualitative study. 2012

Syftet med denna studie var att undersöka i vilken utsträckning fjärröver- vakning kan påverka patienters egenvård.

En kvalitativ metod med 15 patienter som intervjuades vid två till- fällen. Studien utfördes i England.

Bortfall var fem stycken deltagare.

I studien framkom det att majoriteten som använde sig av fjärrövervakning dagligen utvecklade sina egen- vårdskunskaper.

Ross, A., Ohlsson, U., Blomberg, K. & Gus- tafsson, M.

Evaluation of an intervention to individualise patient education at a nurse-led heart failure clinic: a mixed-method study. 2014

Syftet med denna studie var att undersöka om för- skrivna frågor av patienterna kan hjälpa att indi- vidualisera utbildningen och ta reda på vad patienterna har för inlärnings- behov när de är nydia- gnostiserade.

En mixad metod. 150 patienter deltog i studien. Studien genomfördes i Sverige. Bortfall var 65 stycken deltagare.

Det var ingen signifikant skillnad mellan grupperna. Dock tyckte innervat- ionsgruppen att deras utbildning var mer anpassad för deras situation.