Barns utveckling genom lek: Några pedagogers syn på lek förskolan

Estetisk-filosofiska fakulteten

Tina Eriksson

Barns utveckling genom lek

Några pedagogers syn på lek i förskolan

Childrens development through play

Some pedagogues point of view about play in preschool

Examensarbete 15 högskolepoäng Lärarprogrammet

Datum: 10-01-27 Handledare: Anders Hedin

Abstract

My intention with this work is to investigate how the pedagogues’ in preschool thinks about the importance of play for children’s development, the pedagogue’s point of view and participation. I have used literature in the subject and done four interviews with pedagogues`

who works in a preschool but with two different groups of age. The result shows that the pedagogue’s consider that the plays are very important for the children’s development and learning, nevertheless in social coherence. Play and learning walk hand in hand. It shall be joyful to learn. To play make the children stronger both as a group and as an individual. The qualifications for play to take of are when the children feel safe in the environment and the pedagogues think that their function are to support without disturbing, to make the children feel safe and to be in the background. All children have different abilities and the pedagogues have the responsibility to fulfil the needs of the children.

Keywords

:

Sammanfattning

Syftet med det här arbetet är att undersöka hur pedagoger tänker kring lekens betydelse för barns utveckling, pedagogernas synsätt och delaktighet. Jag har använt mig av ämneslitteratur samt intervjuat 4 pedagoger som arbetar i en förskola men med 2 olika åldersgrupper.

Resultatet visar att pedagogerna anser att leken har stor betydelse för barns utveckling och lärande inte minst i sociala sammanhang. Lek och lärande går hand i hand. Det skall vara lustfyllt att lära. Att leka stärker barnen både som grupp och som individ. Förutsättningarna för att lek skall bli av enligt pedagogerna är bl a att barnen känner trygghet i miljön och pedagogerna anser att deras roll är att stödja utan att störa, ge trygghet och att finnas i bakgrunden. Alla barn har olika förutsättningar och det är pedagogernas ansvar att se till att alla barns behov tillgodoses.

Nyckelord

:

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning ...1

1.1 Styrdokument ...1

1.2 Syfte ...2

1.3 Frågeställning ...2

1.4 Begreppsdefinition...2

2. Lek ...3

2.1 Vad är lek ...3

2.2 Olika slag lekar ...4

2.2.1 Rollek ...4

2.2.2 Fri lek ...5

2.2.3 Konstruktionslek ...5

2.2.4 Regellek...5

2.2.5 Sensomotorisk lek ...5

2.3 Lekens betydelse...5

2.3.1 Leken som hjälpmedel ...7

2.3.2 Leksignaler ...8

2.4 Förutsättningar för lek...8

2.4.1 Lek och lära ...9

2.5Pedagogens roll...10

2.5.1 Pedagogens syn på barns lek ...11

3. Metod...12

3.1 Argument för val av metod ...12

3.2 Urvalsgrupp ...12

3.3 Beskrivning av intervjupersonerna ...13

3.4 Genomförande ...14

3.5 Bearbetning ...15

3.6 Reliabilitet, Validitet och Generaliserbarhet ...15

3.7 Etik...16

4. Resultat ...17

5. Diskussion...19

5.1 Metoddiskussion...19

5.2 Resultatdiskussion ...20

5.2.1 Slutsats...22

5.3 Vidare forskning ...22

6. Referenser ...23 7. Bilaga ...

1. Inledning

Jag har under min utbildning gång på gång kommit i kontakt med lekens betydelse för barns utveckling och där pedagoger har haft ett intresse för vad lek är och dess betydelse vilket har bidragit till att jag har börjat fundera kring de här frågorna och skulle vilja veta mer hur pedagogerna tänker kring lekens betydelse i förskolan. Min uppfattning är att pedagogers synsätt och förhållningssätt till lek avspeglar sig i den barngrupp där de arbetar. Därför är jag nyfiken på om fyra pedagoger som jobbar i samma förskoleverksamhet men på olika

avdelningar är präglade av varandra eller om deras syn på lekens betydelse för barn är olika.

1.1 Styrdokument

Förskolans läroplan Lpfö98 (Utbildningsdepartement 2006) omfattar mål och riktlinjer för förskolans verksamhet. I dokumentet finns även förskolans uppdrag samt värdegrund

formulerat. De mål som finns i läroplanen för förskolan är mål att arbeta mot och anger på så vis målet för förskolans arbete. Under delen lek och lärande står det enl Lpfö98:

”Leken är viktig för barns utveckling och lärande. Ett medvetet bruk av leken för att främja varje barns utveckling och lärande skall prägla verksamheten i förskolan. I lekens och det lustfyllda lärandets olika former stimulera fantasi, inlevelse, kommunikation och förmåga till symboliskt tänkande samt förmåga att samarbeta och lösa problem. Barnet kan i den skapande och gestaltande leken få möjligheter att uttrycka och bearbeta upplevelser, känslor och

erfarenheter.” (a.a S 6.)

Styrdokumenten betonar alltså att leken har stor betydelse för barns utveckling. Leken är ett bra hjälpmedel för barn att använda sig av då de är behov av att bearbeta trauma. Barn lär sig utifrån lek men styrdokumenten betonar också att leken ska basera på barns intresse.

”Den pedagogiska verksamheten skall genomföras så att den stimulerar och utmanar barnets utveckling och lärande. Miljön skall vara öppen, innehållsrik och inbjudande. Verksamheten skall främja leken, kreativiteten och det lustfyllda lärandet samt ta tillvara och stärka barnets intresse för att lära och erövra nya erfarenheter, kunskaper och färdigheter.” (a.a S 8) Pedagogens uppgifter är alltså enligt läroplanen att erbjuda barnen en varierande och lärorik lekmiljö.

1.2 Syfte

Syftet med arbetet är att undersöka hur pedagoger tänker kring lekens betydelse för barns utveckling.

1.3 Frågeställning

– Hur tänker pedagoger i förskolan kring lekens betydelse för barns utveckling?

– Hur definierar pedagogerna begreppet lek?

– Hur ser pedagogerna på sin roll i leken?

1.4 Begreppsdefinition

Lek används som ett begrepp i arbetet och med lek menas enligt Nordstedts första ordbok (2001) ”det barn sysslar med när de är tillsammans och har roligt”(a.a 353). Enligt

Nationalencyklopedin så anses lek vara en” aktiv verksamhet som bedrivs endast i nöjessyfte och ofta kollektivt, och särskilt av barn.”

Lek är en slags låtsasverksamhet som fungerar som en social aktivitet. Det är något man gör för nöje eller för intellektuell eller social träning. Både människor och högre ryggradsdjur, som lejon och vargar, leker, och trots att det är mest associerat med barn är det även vuxna som leker, till exempel inom sporten. Inom leken finns det alltid ett inslag av att man föreställer sig, och dessa inre föreställningar är nästan oberoende av förutsättningarna som finns i omgivningen. Detta är anledningen till att barn lyckas låtsas att en stol är en häst eller att en låda är ett hus. (http://www.121.nu/onetoone/sokord/lek)

2. Lek

2.1 Vad är lek

Pramling – Samuelsson, Asplund-Carlsson (2003) beskriver lek som lustfylld, spontan, fri, symbolisk, social, engagerande samt att varje lek är en process med ett mål. De fortsätter med att lek är både social, kognitiv och emotionell samtidigt. Det som krävs enligt författarna för att få vara med och leka är att barnen både har social och känslomässig förmåga. För att det skall kunna bli lek anser de att det måste finnas kreativitet och en skapande och fantasifull miljö därför att hela barnet är inblandat i lekens objekt. De skriver vidare att när pedagoger pratar om lek är det i huvudsak i en instrumentell mening: att man använder lek som ett hjälpmedel för att även nå ett annat mål eller ett resultat i ett lärande syfte. De menar att lekens huvudsakliga värde inte blir det viktigaste. De fortsätter med att leken till en början handlar om att i livet upptäcka den fysiska världen för att allteftersom övergå till rollek. Lek avspeglar barns utveckling. Leken påverkar utvecklingen och leken kan ge resultat i barns utveckling. De menar att barns lek ofta kopplas ihop med det lustfyllda lärandet. De refererar även till Smith som säger att definitioner av lek framställs i en civilisation där personer med mycket kunskap inom området kommer överens om handlingar, tid, personer, objekt, platser och orsaker som bidrar till lek.

Knutsdotter-Olofsson (2003) refererar till Bateson som förklarar lek som en mental

inställning, ett sätt att förhålla sig till realiteten, där det som görs, sägs och tänks inte är vad det ser ut att vara, det är lek och skall förklaras utifrån lekens preciseringar. Hon refererar även till E H Eriksson som skriver om lekavbrott som sker när barnet är för nära den hemska verkligheten som barnet i leken försöker få bukt med, att plötsligt blir det verkligt och då blir det för hemskt.

Löfdahl (2004) anser att lek inte bara handlar om att använda sin fantasi. Det är ju även som Löfdahl refererar till Wood och Attefield också en förhandling med åsikter och förnuftsenliga diskussioner där barn utgår ifrån sina tidigare erfarenheter, sitt minne men även

faktakunskaper och inte minst sin organisatoriska kapacitet vilket visar fantasi diskursens innehåll har sin rot i barnens verklighet. Hon fortsätter med att lekens innehåll kan ge oss en förståelse för den situation som barnet just nu befinner sig i och de upplevelser den upplever.

I leken kan det röra sig om frågor om livet, hur det är att vara barn i den värld och kultur vi lever i. Lekens innehåll visar oss enligt Löfdahl om vad som är viktigt just nu för barnet. Hon refererar även till Vygotskij som menar att barns lekar skall ses som ett uttryck för fantasi och som en tänkbarhet för barn att skapa mening och betydelse i sin tillvaro. Lek och fantasi betyder att barn har erfarenheter och känslor som kan tolkas genom fantasin. Desto

förmögnare barnens verklighet är desto rikare blir barnens fantasi och tvärtom. Löfdahl anser också att genom att tolka barns lekar med hjälp av Vygotskij’s teori om fantasi och kreativitet blir lekens expressionistiska och ologiska konstruktionssätt lättare att förstå. Löfdahl refererar även till Sawyers synsätt på lek.

Öhman (2006) refererar till Vygotskij enligt ”I leken blir barnet huvudet högre än sig själv”, d v s att barnet växer i leken och kan utföra prestationer som det annars inte kan. Enligt

Vygotskij så befinner sig barnet i leken alltid över sin medelålder och över sitt dagliga beteende.

2.2 Olika slag lekar

Det finns olika sorters lekar: rollek (dvs låtsaslek), sensomotorisk lek, regellek och

konstruktionslek, och alla dessa olika former kan förekomma i en enda lek. I rolleken följer man reglerna och logiken som finns i innehållet, och man måste vara kreativ och kunna skapa och konstruera sin roll. I regelleken däremot är det utpräglade roller som man ska härma, till exempel en polis. Flera lekforskare bl a Knutsdotter-Olofsson har på olika sätt delat in leken i kategorier, jag har här nedan valt att beskriva några av dem.

2.2.1 Rollek

Rolleken är viktig för det sociala samspelet eftersom den ofta leks av flera barn tillsammans.

Språket har en stor betydelse i rolleken eftersom barnen i förhållande till varandra måste förstå vem den andra är. I leken lär sig barnet att lyssna, göra överenskommelser och anta andras perspektiv och roller. Knutsdotter-Olofsson (2001) menar att låtsasleken bygger på föreställningar bortom den faktiska verkligheten här och därför måste dessa lekar verbaliseras för att en gemensam rollek skall komma till stånd. Leken återspeglar barns erfarenheter från verkligheten.

2.2.2 Fri lek

I den fria leken styr barnen själva vad som skall hända och vuxna är inte inblandade. Fantasin är drivkraften som kan få leken att fortgå länge. Fri lek kan lekas både ute och inne.

Utomhusleken är ofta mer våldsam än fri lek inomhus. Enligt Knutsdotter-Olofsson (2001) lär barnen sig genom leken att hantera sina upplevelser och de tränar även sitt språk därför att de måste förklara och tala om vad de gör och vem de föreställer.

2.2.3 Konstruktionslek

Kontstruktionslekar som pussel, spel, lego, bygglek och experimenterande med föremål som färg, form, vatten och lera används ofta i förskoleklassen enligt Knutsdotter-Olofsson (2001).

I ”bygglekar” utvecklas bl.a. rumsuppfattning, språk, matematiska begrepp samt förmåga till socialt samspel.

2.2.4 Regellek

Regellekar kräver att det är flera barn som leker och det kan vara både lätta och svåra regler.

Dessa lekar utspelas oftast utomhus. Regellekar är ofta könsbundna där tävlingslekar ägnas mest av pojkar medan flickor ägnar sig åt kognitiva lekar som t ex berättelselekar med specifikt tema.(Knutsdotter-Olofsson 2001)

2.2.5 Sensomotorisk lek

I denna lek övar, utforskar och prövar barnen sin förmåga att använda sin egen kropp och behärska sina rörelser. Själva rörelsen eller upprepningen är det som är det väsentliga. Till denna lek hör alla fysiska aktiviteter som t ex när de springer, brottas, gungar, cyklar, lyfter, släpar och staplar saker. Även när barnen plockar i och ur, flyttar, kastar och slår på saker räknas det som sensomotorisk lek. (Lillemyr 2002)

2.3 Lekens betydelse

Knutsdotter-Olofsson (2003) menar att när barn väl har kommit igång med leken så upplever barnen att livet är gott även om de skulle vara så att leken innehåller farliga strapatser. Hon fortsätter med att lek inte bara är lek utan är barnets bästa sätt att hantera livet och förstå

världen. Hon anser att lek bidrar till gott kamratskap men som även ger utveckling på alla områden. Hon fortsätter med att de barn som har fått leka mycket får tillgång till många världar som de kan försvinna till för att bearbeta upplevelser, skapa omväxling, uttrycka sig känslomässigt och tankemässigt. Enligt Knutsdotter-Olofsson(2003) är alla forskare överens om att lek med andra ger sociala förmågor. Knutsdotter-Olofsson(2003) säger att vi skulle kunna säga att fantasin är verklighetsflykt; inte flykt från verkligheten utan flykt ÖVER verkligheten. (a.a S 61.) Lek anser hon är konst och myt och teori är människans sätt att försöka förstå livet.

Johansson, Pramling-Samuelsson (2007) beskriver att barn som är påhittiga och har mycket fantasi är de barn som oftast alla vill leka med. De menar att barnen besitter kunskaper som gemenskapen behöver för att lek skall kunna utvecklas. Barn använder ofta olika sätt som kriterier för att andra barn skall delta i deras lek. De menar att leken har tolkats som barns arbete och barns naturliga sätt att förhålla sig till omvärlden. De anser att: ”leken är kroppslig och direkt levd där tankar, språk, fantasi och kroppsliga uttryck är invävda i varandra”. (a.a. s 22) Johansson m.fl.tycker att:

”Kroppen är inte enbart en fysisk kropp, den är levd där det psykiska inte kan skiljas från det fysiska. Med denna tanke blir lek och lärande kroppsliga fenomen som inte kan skiljas från barns livsvärld, en interaktiv helhet”.(a.a. s 26) De anser för att lek skall kunna ske så krävs det kunskap om verkligheten…

”Kunnandet om verkligheten och lekens fantasi relaterade till varandra både för att barn och verksamheten skall kunna utvecklas”. (a.a. s17)

De menar att man ofta ser förskolan som en plats där man inte lär sig något utan ”gå ut och lek” eller som ”nu skall vi ha samling”. De anser att det finns problem angående

kunskapsrollen. För att ett barn skall lyckas upptäcka möjligheterna eller kunna använda sig av fantasin i någon situation krävs det hjälp av kunskap för utan den kan barnet inte logiskt överskrida det självklara.

Pramling-Samuelsson, Asplund-Carlsson (2003) anser att leken är en viktig och betydelsefull del i barns liv. De menar att leken innehåller olika dimensioner, ex gemenskap och samspel som är mycket viktigare än lärandets innehåll, dvs. att leken är ett mål i sig. Det är processen och inte produkten som är viktig i barns lek. Pramling m.fl. tycker att lärandet inte är en förändring av en person utan att världen runt om barnet blir kvalitativt annorlunda när den lär sig någon sak, att bli bra inom något område. Det är handlingen som skapar föremålet, en

handling har lika mycket med lek som lärandet att göra. De tillägger att barn lever i en lekfull värld där allt är tillåtet baserat på lekens form vilket gör att barn upplevs som mer kreativa och påhittiga än vuxna. De menar att genom att erbjuda barn omväxling av aktiviteter och olika saker att leka med så lär sig barn hur man tar sig in en pågående lek, hur de skall bli vänner, hur de skyddar sina nuvarande lekar, hur man kan påverka i gruppen, vilka regler det är som gäller i gruppen och mycket mer.

Löfdahl (2004) menar att barn använder språket som hjälpmedel vid leksituationer för att sociala upplevelser skall kunna ske. Enligt Löfdahl använder barn leken för att avreagera sig för att kunna hantera situationen. Något som Löfdahl tycker är viktigt är det som står i

förskolans läroplan, avsnittet lek och lärande. Hon menar att leken har blivit en allt mer viktig del i barns vardag i förskolan, så pass att det är en målsättning att alla barn ska få utveckla sin förmåga och viljan att lära.

2.3.1 Leken som hjälpmedel

Knutsdotter-Olofsson (2003) anser att barn som har fått lekt färdigt är medgörliga och nöjda.

De barn som ofta blir avbrutna i leken blir irriterade och aggressiva enligt henne. Hon

fortsätter med att lekens innehåll är barnets inre föreställningar. Enligt henne så behöver barn få gå in i sin lekvärld och njuta av allt som man vill skall hända. Lek är ofta en

återupprepning av tidigare upplevelser. Hon anser också att barn i leksituationer visar att de förstår mer än vad de kan formulera i ord. Barn leker sig till en begriplig värld. Knutsdotter- Olofsson tycker även att för att en invecklad lek skall kunna ske så krävs det att barn får leka ostört men att barn som har lekt mycket klarar att leka i den värsta röran. De barnen menar hon kan leka var som helst när som helst. Leken är en buffertzon gentemot verkligheten där barn kan bearbeta det de är med om. För det mesta sker det om verkligheten är smärtsam i symbolisk form med feer, drakar, spöken, änglar och häxor.

Enligt Öhman (2006) så söker barn och intar kunskap genom lek, utforskande, skapande och socialt samspel men också genom att samtala, iaktta och reflektera.

2.3.2 Leksignaler

Knutsdotter – Olofsson (2003) menar att i leken förhåller man sig till verkligheten på två sätt, det första är kroppshållningen och det andra är beteendet. Enligt Knutsdotter-Olofsson så ser man tecken på lek genom mimik, röstläge, ögonen och sättet att tala och vara. Signalerna menar hon hjälper oss att förstå när det är lek och när det inte är lek.

Öhman (2006) anser att små barn försöker förstå andra barn utifrån sättet de agerar och är på mer än att leva sig in i deras känslor. Enligt Öhman så gör barn som vill komma in i en lek en tyst entré (genom att smyga sig in) där lek förekommer. De kan exempelvis närma sig

området där lek pågår, cirkla runt leken utan verbal kontakt eller påbörja en variant av leken bredvid den redan pågående leken.

2.4 Förutsättningar för lek

Öhman (2006) tycker att när lek eller positiv samverkan inte kommer till stånd kan orsaken vara att det inte uppstår någon ömsesidighet i relationen, att en utav barnen inte förstår kamratens beteende som en inbjudan eller den förstår den andres intention.

Johansson, Pramling-Samuelsson (2007) anser att det krävs både lust och engagemang som villkor för lärande och beskriver lärandets synonymer. De fortsätter med att barn lär sig bäst när de fångas av något som upptar deras interesse och allt runtomkring dem upphör. De menar att barnet är fokuserad på något som det vill lösa och veta mer om. Vilket de avslutar med att lekens värld är en källa till lärande. Johansson m.fl. menar att i leken så sker det ofta

förhandlingar och omförhandlingar vilket gör att sammanhanget ofta förändras och personer byts ut och att det inte finns ett rätt eller fel. De anser att skapande, lust och en undersökande inställning genomsyrar samspel. Interaktion öppnar för ett möte mellan lärande och lek. De menar att en aktivitet eller situation för ett barn kan vara ett lärande men för ett annat barn en lek.

Pramling-Samuelsson, Asplund-Carlsson (2003) tycker att bland de viktigaste faktorerna för att barn skall kunna leka är medvetande om andra vilket krävs för att kunna lyckas med det.

De fortsätter med att för att kunna utveckla ett lektema krävs det att barn förstår vad som händer i leken, vilka roller som ingår och dess betydelse, liksom att vara medveten om vad de

andra barnen kan tänkas godta i leken, d v s de måste vara medvetna om vad de andra tänker och vänta sig deras ord och handlingar. De menar att barn dras till de barn som tar initiativ och är kreativa. Pramling m.fl. anser också för att låtsaslek skall kunna uppstå så krävs det att man måste förstå situationen på två nivåer; både den verkliga situationen och den påhittade versionen. De menar för att förstå barns erfarande förväntas att man inriktar sig på det som upptar barns värld. Det som barn blir intresserade och engagerade i förklarar mer om barns värld och hur de uppfattar den än alla tester i världen. De anser också att utifrån barnets synvinkel så handlar det om att erövra omvärlden och bli inblandade i den. De menar att barn inte har behov av att kalla något för lärande eller för lek.

Enligt Löfdahl (2004) behöver barnen varandra för att utvecklas. Barn gör koppling mellan den kultur de befinner sig i och lekar inom kamratkulturen.

2.4.1 Lek och lära

Enligt Pramling – Samuelsson, Asplund-Carlsson (2003) anser Vygotskij att samarbete mellan barn inspirerar till kreativt tänkande vilket bidrar till nya idéer och lärande i form av utforskande. Pramling mfl. menar att barn inte pratar lek som lek och lärande utan väljer att prata om det de gör på annat vis. De anser att barn lär sig tillsammans men även utav

varandra. Det här lärandet börjar tidigt och är av olika karaktär. Det kan handla om att barn i leken utvecklar rättigheter, tankar, delaktighet och inflytande. Barn anser att lek är detsamma som att få bestämma. Baserat på de studier som Pramling m.fl. har gjort så anser de att barn som har fått reflektera över sitt lärande också utvecklat en mer avancerad förståelse för ordet lärande.

Sträng, Persson (2003) refererar till Vygotskij att barn återupplever upplevelser från sociala och kulturella omgivningar eller situationer som är en grundläggande teori för att lärandet skall kunna ske i ett sociokultuerllt perspektiv. Sträng menar även att barn lär sig genom att studera hur andra barn gör och själva få agera och kommunicera med omgivningen på de sätt barn tillåts och får inspireras.

Johansson, Pramling- Samuelsson (2007) refererar till Hangaard Rasmussen som är negativ till att blanda lek och lärande. Han anser enligt dem att lek åtskiljer sig från annat och har sina egna utmärkande egenskaper. De hänvisar även till Huizinga som menar att leken är en

existensform och människan en lekande person, d v s att lek och lärande är integrerat i barnets

livsvärld. Johansson m.fl. refererar även till Sutton – Smith som anser att variation i leken är grundläggande för människans utveckling. Leken gör så att barnet i sin tankeförmåga

förbättrar flexibilitet genom att det skaffar sig en repertoar. De anser också att lek och lärande har samma karaktärsdrag som lust, kreativt, meningsskapande och valmöjligheter och att barn har möjligheter till kontroll att sätta möjliga mål i livet både i lek och lärande.

Johansson m.fl. menar också att barns naturliga lärande sker i leken och att de avtryck barn gör i sina lekar, det de säger eller uttrycker på något sätt är just ett uttryck för vad de just nu lär sig.

2.5Pedagogens roll

Pramling – Samuelsson, Carlsson (2003) anser baserat på forskning att vuxna som deltar i barns lek medverkar till en mer komplex och avancerad lek även om det också finns studier som talar om att vuxna som deltar i leken kan förstöra barns lek. De anser även att pedagogen har lika stor betydande roll i leken som i lärandet. De fortsätter med att det är viktigt att det finns någon som riktar barns uppmärksamhet mot olika innehåll genom att vara aktivt

deltagande som både kan skapa möjligheter för och medverka aktivt i en kommunikation men gentemot barnen på ett respekterande sätt.

Löfdahl (2004) anser att pedagogerna har ett ansvar att tillsammans med barnen skapa rum med förutsättningar till lek, så kallade lekvärldar där pedagoger och barn tillsammans skapar en fantasivärld där barnen kan ta in nya kunskaper genom inlevelse och öka sin medvetenhet om världen. Gestaltning i form av rollek är ett språk som alla barn förstår.

Johansson, Pramling – Samuelsson (2007) menar att i lärandet är det viktigt att vi vuxna möter barns livsvärld utifrån barnens villkor vilket den stora uppgiften blir att fundera kring hur den vuxne kan gå in i barnens lek på ett respektfullt och lyhört sätt. I en undersökning som de har gjort så anser barn att pedagoger bestämmer allt utom i leken. De uttrycker även att alla barn är olika med olika behov för att känna sig utmanade och motiverade att utforska vidare, att kunna lösa problem och att ha viljan att kommunicera om sina upplevelser. De anser efter att ha studerat att det är pedagogernas ansvar att engagera sig i barns lekfullhet istället för att låta den förbli osynliggjord som förekommer ibland. De tycker det är viktigt att pedagogernas uppgift är att vara på en nivå ”att stödja men inte störa”. De ställer sig även frågan om det finns en koppling med det jag säger och det jag gör.

Enligt Knutsdotter-Olofsson (2001) bör den vuxnes roll vara att vägleda och stimulera barn till rollek utan att dominera. Hon anser att man skall delta ibland, ingripa ibland, ibland stödja och serva, ibland nästan inte se men absolut inte störa.

2.5.1 Pedagogens syn på barns lek

Johansson, Pramling-Samuelsson (2007):

”Som jag ser det är det två helt olika sätt att se på barn, som har att göra med vilken kunskap man har men också vilken typ av pedagog man väljer att vara. Om man väljer att i första hand se barns behov och brister kräver det en pedagog som hela tiden finns till hands, berättar, förklarar, rättar till, skyddar och håller koll, det innebär att man som vuxen vet allt, kan allt, och måste förmedla detta till barnen. På det sättet ger man inte barnen möjlighet att tänka själva, ställa egna frågor och använda hela sin förmåga, fantasi och kompetens.” (a.a S 65) Det Johansson m.fl. vill framhålla är att leken i förskoleverksamhet grundar sig på vilken kunskap och grundsyn pedagoger har till vad ett barn är och barnets kompetens som i sin tur påverkar det lustfyllda lärandet för barn.

Många pedagogers inställning till barns lek är att se men inte röra, då frånsäger sig pedagogen rollen som inspirationskälla för barnen i leken. Pedagoger skall finnas för att lösa konflikter, fixa material osv. Många pedagoger är osäkra på att gå in i en roll och leka med barnen, de anser att den fria leken skall vara fri, även från pedagoger. (Knutsdotter-Olofsson 2001)

3. Metod

3.1 Argument för val av metod

Arbetet grundas på fyra kvalitativa intervjuer. Anledningen till att jag valde kvalitativ metod med öppna frågor var att komma åt pedagogernas egna tankar och åsikter om lekens betydelse för barns utveckling. Genom denna intervjumetod får jag en fördjupad kunskap och förståelse för pedagogernas syn på lekens betydelse för barns utveckling. De svar som intervjuerna visat på är inte allmänna svar utan det är mina intervjupersoners tankar och uppfattning om mitt område.

Syftet med att använda kvalitativa intervjuer anser Patel och Davidsson (2003) är att upptäcka den intervjuades tolkningar av något fenomen. I intervjun är både den som blir intervjuad och den som intervjuar de som skapar samtalet tillsammans. Intervjuaren har som ansvar under samtalets gång att knyta an till alla teman och se till att de olika frågor den vill veta blir besvarade.

Patel och Davidsson (2003) anser att det finns två sätt att registrera intervjuer, antingen genom ljudinspelning eller/och anteckningar. Det positiva med att göra ljudinspelningar är att svaren registreras exakt. Nackdelen är att det tar lång tid att skriva rent och att den man intervjuar inte känner sig avslappnad. De menar att om man använder sig av anteckningar så är det väldigt viktigt att direkt efter intervjun skriva ner allt tydligare så länge det är färskt.

3.2 Urvalsgrupp

I min undersökning har jag gjort fyra kvalitativa intervjuer med fyra kvinnliga pedagoger i åldern 45-51 år där alla fyra är förskolelärare. Undersökningen genomfördes på en förskola i Västra Götaland. Anledningen till att jag valde just den här förskolan beror på att jag har haft min Vfu på en utav avdelningarna och pedagogerna på just denna avdelning har ett stort intresse och engagemang för barns lek. Detta väckte nyfikenheten hos mig och fick mig att reflektera över barn och deras lek. Pedagogerna tog bort och lade till leksaker och jag fick vara med och se hur lekarna förändrades beroende på vilka leksaker barnen hade tillgång till.

Jag valde att intervjua en pedagog på respektive avdelning men lät varje avdelning själv utse vem som skulle intervjuas, allt för att få en så avslappnad intervju som möjligt. Två av pedagogerna jobbar på småbarnsavdelning (1-3 år) och två jobbar på syskonavdelning (3-5 år).

Jag valde pedagoger på olika avdelningar för att få en fördjupad kunskap och se om deras syn på lekens betydelse för barns utveckling skiljer sig åt. De pedagoger jag har använt mig av har jag träffat på under min lärarutbildning. Jag har inte använt mig av manliga pedagoger då det inte fanns några i verksamheten på den här förskolan och även för att jag inte känner någon sådan.

3.3 Beskrivning av intervjupersonerna

Pedagog 1:

Är utbildad förskolelärare och arbetar på en syskonavdelning (3-5 år) och har cirka 25 års yrkeserfarenhet inom förskolan.

Pedagog 2:

Är utbildad förskolelärare och arbetar på en syskonavdelning (3-5 år) och har 30 års yrkeserfarenhet inom förskolan.

Pedagog 3:

Är utbildad barnskötare samt förskollärare och arbetar på en småbarnsavdelning (1-3 år) och har 20 års yrkeserfarenhet inom förskolan.

Pedagog 4:

Är utbildad förskolelärare och arbetar på en småbarnsavdelning (1-3 år) och har 20 års yrkeserfarenhet inom förskolan.

3.4 Genomförande

I min undersökning började jag att läsa litteratur om vad lek är och lekens betydelse. I samband med att jag hade läst litteraturen fick jag idéer om frågor som jag skulle använda mig av i intervjuerna. Därefter skrev jag ner tänkbara frågor som skulle ge svar på mitt syfte.

Jag gjorde sedan ett personligt besök på förskolan och pratade med varje avdelning vad min uppsats skulle handla om. Jag gjorde ytterligare ett besök där jag fick veta vem av

pedagogerna som skulle ställa upp på intervjun på tre av fyra avdelningar. På den fjärde avdelningen vill pedagogerna att en lottning skulle ske om vem som skulle intervjuas, detta gjordes och jag överlämnade frågorna. I samband med överlämnandet så gav jag instruktioner om hur frågorna skulle behandlas. Jag valde att lämna frågorna en tid (1½ vecka) före

intervjuerna för att få ut så mycket som möjligt av varje fråga. Detta råd fick jag från en lärarstudent som gjorde sin C-uppsats i början av hösten 2009.

Alla intervjuer genomfördes efter både pedagogernas och mitt önskemål på deras arbetsplats i olika rum där vi tyvärr blev störda av olika anledningar under fredagen vecka 50, 2009 mellan kl 10.10-12.00 och 12.30-13.45. Intervjuerna varade mellan 30 minuter och 60 minuter. Alla intervjuer utom en (som inte ville spelas in) utfördes under ljudinspelning samt löpande anteckningar för att bl a även kunna registrera nyanser i kroppsspråk som inte kommer fram i en ljudinspelning.

Jag gjorde kvalitativa intervjuer och den totala tiden för intervjuerna tog totalt 2 timmar och 10 minuter. Innan intervjuerna gick jag igenom frågorna för att jag skulle bli säkrare i min roll som intervjuare. Pedagogerna fick frågorna innan så att de skulle kunna fundera innan och som krav hade jag ställt att de inte skulle få diskutera med någon annan av pedagogerna på avdelningen eller i huset för att få så personliga svar som möjligt. Frågorna var sammanlagt 8 st (se bilaga 1). I intervjuerna har använts halvstrukturerade och öppna frågor som spelats in, det vill säga att samma frågor ställs till alla informanter. Frågorna har mer öppna

svarsmöjligheter och ger dem mer lika chans att säga sin åsikt om samma frågor. För att uppnå god validitet har ledande frågor i största möjliga mån undvikits. I stället har öppna frågor som ” Hur skulle du…?” och ”Hur ser du…?” ställts. Relevanta följdfrågor som bidrar till en klarare bild av den intervjuades åsikter har också förekommit. Frågorna var tematiska men dynamiskt ledde de till en naturlig dialog mellan mig som intervjuare och informanterna.

I undersökningen berättar pedagogerna sina åsikter. Där märker jag vilka som har följt instruktionerna och vilka som inte har det. Jag märkte det genom att en utav pedagogerna svarade på frågorna mycket utifrån ”vi tycker” Vid besöket när jag lämnade frågorna gav jag instruktioner om att de pedagogerna som skulle intervjuas inte fick diskutera intervjufrågorna med pedagogerna på den avdelningen på förskolan som de jobbade på samt att inte diskuterar intervjufrågorna med övrig personal på förskolan för att jag ska få så personliga svar. Jag försökte att vara så neutral som möjligt och inte lägga in egna värderingar. Samtidigt som intervjun spelades in förde jag anteckningar, sådant som man inte kan höra på ett inspelat band exempelvis kroppsspråket och även efter varje intervju vilka tankar som uppkom hos mig.

Patel och Davidsson (2003) tycker att det är viktigt att först skriva ner den inspelade intervjun för att få ett material att arbeta med vilket jag har valt att göra.

3.5 Bearbetning

Direkt efter intervjuerna satte jag mig ner och skrev ner mina tankar kring vad varje intervju bidrog med för funderingar hos mig och även pedagogernas olika kroppsspråk och gester som inte kunde avläsas genom bandinspelningen. Alla intervjuerna skrevs ut ordagrant. Därefter lyssnade jag igenom intervjuerna en gång till och gjorde sammanfattande anteckningar från varje intervju. Jag gick igenom utskrifterna och markerade likheter och olikheter för att därefter analysera svaren. När det gäller kvalitativ forskning är det viktigt att vi hela tiden kritiskt granskar våra analyser så att våra egna teorier inte ligger till grund för resultatet.

Patel och Davidsson (2003) tycker att det är viktigt att först skriva ner den inspelade intervjun för att få ett material att arbeta med vilket jag har valt att göra därefter. Jag har valt att inte skriva ner ord för ord utan gjort en sammanfattande text baserat på arbetets syfte. De citat som jag har valt att ta med är nedskrivna på rikssvenska för att läsaren lättare skall förstå och kunna ta del av resultatet.

3.6 Reliabilitet, Validitet och Generaliserbarhet

Kvale och Brinkmann (2009) använder sig av orden reliabilitet och validitet för att säkerställa exaktheten av forskningsintervjuerna. Reliabilitet handlar om forskningsresultatens

tillförlitlighet. Tre av fyra intervjuer gjorde jag med både ljudinspelning och anteckningar men den fjärde gjorde jag enligt pedagogens önskemål endast anteckningar. Jag tycker att eftersom jag både gjort ljudinspelningar och skrivit sammanfattning av intervjun som jag antecknade under och direkt när de var klara så är materialet pålitligt även intervjufrågorna tycker jag kunde kopplas till mitt syfte. Angående min roll som intervjuare så glömde jag av mig vid flertal gånger att det var en intervju jag höll på med, därför det var så intressant att få höra olika tankar och åsikter i från pedagogerna. Validitet handlar om frågan om det vi har undersökt överensstämmer med det som skulle undersökas. Jag tycker att i största allmänhet så är mitt resultat på området lek heltäckande. Jag har utgått från arbetets syfte när jag sammanställt teman och frågor till intervjuguiden så jag tycker att jag har avsett det jag velat granska. De pedagoger jag valde att intervjua var alla verksamma i samma förskola och hade tankar och kunskaper om mitt problemområde. Därför tycker jag att validiteten är hög.

Med generaliserbarhet menas att resultatet från undersökningen kan överföras till andra likartade situationer Har undersökningsobjekten tillräckligt mycket gemensamt för att ett mönster skall kunna ses kan en utvärdering visa att det finns grund för generalisering.

Resultaten av kvalitativa intervjuer kan vara svåra att generalisera p.g.a. att

undersökningsgruppen är begränsad till antalet. Med undersökningen lyckades jag istället fördjupa mig i de frågor som ställts, för att komma närmare informanternas tänkande.

Eftersom jag endast använder mig av pedagoger från en förskola så blir denna studie representativ för dessa pedagoger i första hand men kan även vara representativt för fler pedagoger.

3.7 Etik

Jag har i samband med min intervju använt mig av de fyra principer som finns på Karlstads Universitets hemsida och tagit del av den etik och regler som finns på Vetenskapsrådet 2002).

Vetenskapsrådets fyra huvudkrav som man måste följa. Det första kravet är

Informationskravet, som betyder att man måste meddela intervjupersonerna om arbetets syfte.

Det andra är Samtyckeskravet vilket innebär att intervjupersonerna själva bestämmer över sin medverkan och att de när som helst under intervjun kan välja att avbryta sin delaktighet.

Konfidentialitetskravet är det tredje kravet vilket betyder att man som forskare måste berätta för intervjupersonerna hur informationen kommer att användas. Det sista kravet är

Nyttjandekravet vilket betyder att intervjupersonernas personlighet inte kommer att avslöjas i studien.

4. Resultat

Min undersökning är baserad på fyra kvalitativa intervjuer med pedagoger som arbetar inom förskolan. Jag har valt att presentera pedagogernas svar gruppvis. Alla har fått samma intervjufrågor men följdfrågor har ställts för att förtydliga informanternas svar. Även talspråket har korrigerats till skriftspråk. I sammanfattningarna har jag gjort en analys av svaren.

Lekens betydelse

Samtliga intervjuade anser att leken har stor betydelse för barns utveckling. Leken tränar barnen att klara sig i sociala sammanhang. En av de intervjuade säger att leken också tränar barn att uttrycka det de upplever. I leken tränar barnen också sin grov- och finmotorik.

Sambandet mellan lek och lärande

I sambandet mellan lek och lärande anser de intervjuade att leken utvecklar det verbala språket och det sociala samspelet, barn lär sig när de leker med andra barn. Genom rollekar lär barn sig bl a siffror och prepositioner. En av informanterna ser lek och lärande som EN helhet. Förutsättningar för lärandet är att det måste vara spännande, roligt och intressant.

När förekommer det inte lek

Lek förekommer inte när barn styrs och domineras av ett annat barn eller vid de primära behoven som sömn och mat enligt hälften av de intervjuade. Efter en stunds fundering och eftertanke anser de övriga att lek alltid förekommer hos barn oavsett situation.

Pedagogens roll

Pedagogens roll är att delta och tillföra material, visa trygghet i bakgrunden, hjälpa och vägleda, stödja utan att störa. Pedagogen är den som gör det möjligt för barn att leka anser två av de intervjuade och det är pedagogens ansvar att belysa lekens betydelse för barns

utveckling till omgivningen. De övriga menar att barnen inte vill ha dem med för barnen tycker att de stör.

Förutsättningar för lek

Pedagogen har ett stort ansvar och en viktig roll i att skapa förutsättningar för lek enligt de intervjuade som också anser att material, utbud och personlighet hos barn styr

förutsättningarna för lek. En av informanterna menar att det inte är självklart att lek uppstår då alla barn inte har lekkoden. Hon anser även det skall vara trygghet i lekatmosfären och att barn måste ha haft upplevelser för att kunna leka.

Ett lekande barn

Några av de intervjuade anser att ett lekande barn är djupt koncentrerad och svår att få kontakt med, är omedveten om sin omvärld medan de övriga anser att ett lekande barn är ett barn som har fantasi och har en förmåga att kunna uttrycka sig på något sätt, ensamt eller i grupp.

Det lustfyllda lärandet

Alla intervjuade är överens om att vad som menas med ”det lustfyllda lärandet” är när det sker utifrån barnens förutsättningar. Det som barn tycker är roligt, intressant och spännande utvecklas till ett lustfyllt lärande.

5. Diskussion

5.1 Metoddiskussion

Jag anser att det var rätt val att välja kvalitativa intervjuer framför enkät därför att jag tycker att man får ut mer personliga svar än vid en enkät då jag bara hade fått ett svar. Intervjuerna gick på det stora hela gick bra. Jag tycker att jag fick ärliga svar och i de flesta fall så kände de sig avslappnade och bekväma vilket resulterade i att jag fick ut mycket av svaren på frågorna.

Det jag tycker hade varit intressant var att få göra är barnintervjuer då jag av tidigare

erfarenhet tyckte det var väldigt givande. Men pga av den tid detta skulle ta så fick det enbart bli en kvalitativ intervju av pedagogerna. Tre av fyra intervjuer som jag gjorde bestod av både ljudinspelning och anteckningar kände jag att det gick bättre för varje person jag intervjuade, kan kanske bero på att jag blev bekvämare i situationen. Den fjärde pedagogen kände inte sig bekväm med ljudupptagning så där fördes endast anteckningar. Den fjärde intervjun gick sämst tycker jag därför att jag var så fullt fokuserad på att skriva ner allt hon sa vilket gjorde att jag inte kunde lyssna riktigt på vad hon sa och resulterade i att jag glömde många gånger be henne utveckla de hon sa. Efter att ha gjort alla intervjuer under en och samma dag så valde jag att när jag direkt kom hem så sammanställde jag allt och skrev ner de tankar som varje intervju hade gett mig. Syfte med studien var att belysa pedagogers syn på barns lek.

Resultatet påverkas även pga. mitt urval, en pedagog på varje avdelning som de själva fick utse. Vem de valde som skulle ställa upp kan betyda att de tre har någonting gemensamt då den fjärde blev utsedd genom lottning. Att de sedan var i ungefär samma ålder med nästan lika lång arbetslivserfarenhet i förskolan är intressant då jag fick olika svar från dem.

Min roll:

Alla pedagogerna fick veta arbetets syfte och hur lång tid intervjun skulle ta och de hade fått frågorna 1 ½ vecka innan intervjun skulle ske. Jag tycker att det fungerade på det stora hela och fick individuella svar och allteftersom intervjun gick så fick jag mer och mer personliga svar. Den litteratur som jag har hittat och använt känner jag är lämplig för min undersökning.

Syftet med studien var att jämföra pedagogers syn på lek.

5.2 Resultatdiskussion

När det gäller sambandet mellan lek och lärande så skiljer sig pedagogerna åt, en anser att barn lär sig siffror, prepositioner osv. när de leker lekar som affär, frisör föräldrarnas arbete osv. medan en annan tycker att barn lär sig endast om de tycker något är kul, intressant eller spännande. En tredje anser att barn lär sig när de leker med andra och den fjärde tycker att lek och lärande går ihop med varandra. Leker barn något så lär de sig automatiskt något. Det som skiljer en pedagog från de övriga är att hon ser lek och lärande som EN helhet vilket

Pramling- Samuelsson, Asplund-Carlsson (2003) håller med om men förklarar som så att en handling innehåller lika mycket lek som lärande. Johansson, Pramling-Samuelsson (2007) tycker att lärande sker naturligt i barns lek. Genom att studera lek så ser man enligt dem vad barn lär sig just för stunden. Johansson m.fl. anser också för att lek skall kunna ske så behöver barn kunskap som de kan använda sig av. Själv delar jag åsikt med den som ser lek och lärande som en helhet som är knutna till varandra. För att ett barn skall lära sig något måste så krävs det att barnet tycker att det är roligt, spännande och intressant.

Angående pedagogens roll så anses att man skall ”stödja men inte störa” i leken vilket även Johansson Pramling-Samuelsson (2007) anser. Att lyssna in barnen och att gå in i en lek på ett respektfullt och lyhört sätt. Det finns pedagoger som anser att barnen inte vill ha med dem i leken och även svar som motsäger detta, som anser att pedagogerna är de som gör det möjligt för barnen att leka, genom att tillföra material för lekens förutsättningar bl.a. Leken är otroligt viktig och att det är vårt ansvar som pedagoger att belysa lekens innehåll och betydelse för barns utveckling och vad den bidrar med enligt informanterna.

Man kan fundera kring det som Johansson, Pramling- Samuelsson (2007) anser: ”Som jag ser det är det två helt olika sätt att se på barn, som har att göra med vilken kunskap man har men också vilken typ av pedagog man väljer att vara. Om man väljer att i första hand se barns behov och brister kräver det en pedagog som hela tiden finns till hands, berättar, förklarar, rättar till, skyddar och håller koll, det innebär att man som vuxen vet allt, kan allt, och måste förmedla detta till barnen. På det sättet ger man inte barnen möjlighet att tänka själva, ställa egna frågor och använda hela sin förmåga, fantasi och kompetens.” (a.a S 65)

När det gäller pedagogens roll så tycker jag att de pedagoger som anser att barnen tycker att de stör i leken brister på det som Johansson m.fl. tycker att man skall tänka på att ”stödja men inte störa” och även på vilket sätt man ser barn och vilken typ av pedagog man väljer att vara.

Leken som hjälpmedel hjälper barn att avreagera sig och hantera olika situationer enligt Löfdahl (2004). Knutsdotter – Olofsson (2003) håller delvis med men menar att lek används för att återupprepa tidigare händelser. Öhman (20006) anser att barn genom lek intar kunskap och socialt samspel. Själv anser jag att lek är ett bra hjälpmedel för att få kunskap och förstå hur barn mår och jag anser även att det är bra för barn, leken blir en skyddszon mot en jobbig verklighet där de kan ge uttryck för vad de har upplevt.

I lekens betydelse skiljer sig pedagogernas svar. Att leka bidrar till att barn stärks både som grupp och individ. Genom att leka med andra klarar man av sociala sammanhang vilket Pramling- Samuelsson, Asplund-Carlsson (2003) belyser, att leken bidrar med gemenskap och samspel. Knutsdotter- Olofsson (2003) anser att leken hjälper barn att förstå och hantera världen, hon leken som ett mentalt hjälpmedel för att hantera verkligheten samt att den bidrar med gott kamratskap och utveckling inom många områden för barn. Pramling m.fl. ser leken som en stund av förhandling barn i mellan. Det som skiljer författarna åt är att Pramling- Samuelsson m.fl. även ser leken som lustfylld, spontan, engagerad och att den har ett slutligt mål. Jag anser att kreativitet och socialt samspel förbättras av lek, genom att leka med andra barn får man nya infallsvinklar och därigenom ökar fantasin.

Vid förutsättningar för lek anser pedagogerna att materialet har stor betydelse för att lek skall kunna ske mellan barn. Det lyfts även fram att det är viktigt att vi som pedagoger har ett ansvar att alla barn skall kunna leka med varandra. Däremot läggs det stor vikt vid att vi pedagoger först måste se till så att det är en positiv och trygg atmosfär kring lek och att barn måste ha upplevt något för att lek skall kunna uppstå, vilket Johansson, Pramling-Samuelsson (2007) håller med om, för att lek skall kunna ske så krävs det kunskap om verkligheten…

Johansson m.fl. anser att de krävs både lust och engagemang för att de skall kunna bli lek.

Pramling - Samuelsson, Asplund-Carlsson (2003) menar att det krävs av barn att de förstår vad som händer i leken och vilka roller som ingår och deras betydelse men även att barn förstår lek på de båda nivåer först den påhittade och den andra, verkliga situationen. Enligt Löfdahl (2004) så är rollerna i leken viktiga för att leken ska fortgå som har gemensamt bestämts av de barn som ingår i leksiutationen.

Den enda förutsättning för att lek skall kunna ske enligt min mening är att barnet har upplevt någonting som den kan utgår ifrån i leken. Barnet måste ha någonting att grunda sig på för att lek skall kunna uppstå.

Knutsdotter – Olofsson (2003) anser att leksignaler syns på barns kroppshållning och

beteendet . Öhman (2006) tolkar leksignaler då de barn som inte ingår i någon lek gör en tyst entré genom att leka bredvid och successivt närma sig leken. Jag överensstämmer helt med Knutsson och Öhman i deras tolkning av leksignaler. Speciellt barn som inte har det verbala språket använder sig av ”bredvidlekar”.

5.2.1 Slutsats

Utifrån min frågeställning är slutsatsen att:

Lek är ett hjälpmedel för barn i sociala sammanhang och leken bidrar med gemenskap och samspel. Den bidrar även när barnen skall lära sig något och det skall vara lustfyllt och spännande att lära. Lek och lärande går hand i hand, en handling innehåller lika mycket lek som lärande. Leken förekommer hela tiden, leken är lärandet av det vardagliga livet. För att lek skall kunna ske måste det vara en trygg och positiv atmosfär och att barnen har kunskap om verkligheten. Pedagogens roll i leken skall vara en stödjande, och observerande roll och vara den som gör det möjligt för barnen att skapa förutsättningar för leken, de skall vara närvarande utan att styra eller störa leken.

Leken stärker barn både som individ och i grupp och leken är viktig för barns utveckling och det är pedagogernas ansvar är att lyfta fram lekens betydelse för barn. Barn lär sig genom att imitera vad vuxna och barn gör.

Det var mycket som jag tyckte pedagogerna inte var överens om kring lek. Man kan fundera kring frågan som Johansson, Pramling-Samuelsson (2007) ställer sig: finns en koppling med det jag säger och det jag gör?

Frågan jag ställer mig är om vi alla inom förskola skall jobbar efter samma målsättning kan så kanske Lpfö 98 mål är för otydliga. Kanske är dags för en ny läroplan med klarare och

tydligare mål så att alla barn får en förskola med ett innehåll som de har rätt till.

5.3 Vidare forskning

Det skulle vara intressant att göra en uppföljning och åka till förskolan där intervjuerna ägde rum och studera pedagogerna och se om pedagogerna lever upp till det som de ansåg enligt de svar jag fick eller om de har fått sig en tankeställare av intervjun eller om pedagogerna helt enkelt visar en annan sida.

6. Referenser

Johansson, Eva & Pramling Samuelsson, Ingrid (2007). ”Att lära är nästan som att leka” – Lek och lärande i förskola och skola. Stockholm: Liber

Knutsdotter Olofsson Birgitta (2003). ”I lekens värld” Stockholm: Liber

Knutsdotter Olofsson, Birgitta. (2001). Lek för livet. Stockholm: HLS förlag.

Kvale, Steinar & Brinkmann, Svend (2009) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund:

Studentlitteratur

Lillemyr, Ole Fredrik (2002). Lek – upplevelser - lärande i förskola och skola. Trelleborg:

Liber AB.

Löfdahl Annica (2004). ”Förskolebarns gemensamma lekar” – ”MENING OCH INNEHÅLL” Studentlitteratur, Lund

Patel, Runa & Davidsson, Bo (2009) Forskningsmetodikens grunder: Att planera, genomföra och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur

Pramling Samuelsson Ingrid, Asplund Carlssson Maj (2003) ”Det lekande lärande barnet – ” i en utvecklingspedagogisk teori” Stockholm: Liber

Sträng H Monica, Persson Siv (2003) ”Små barns stigar i omvärlden” Studentlitteratur: Lund

Utbildningsdepartementet (2006). Läroplan för förskolan (Lpfö98). Stockholm: Fritzes AB.

Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk- samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet. Hämtat från:

(http://www.intra.kau.se/dokument/upload/82F31B2B169bf25FF8XoW27BF31F/vrforskning setik.pdf) (09-11-26)

Öhman Margareta (2006)” Den viktiga vardagen” Stockholm: Runa

Internetadresser:

www.skolverket.se (09-12-01)

http://www.ne.se/sok/lek?type=NE (09-12-07) http://www.121.nu/onetoone/sokord/lek (10-01-24)

7. Bilaga

Intervjufrågor

Fråga 1

Vad tror du som pedagog att lek är bra för?

Fråga 2

Hur ser du på sambandet mellan lek och lärande?

Fråga 3

När tror du som pedagog att det inte förkommer lek?

Fråga 4

Hur ser du som pedagog på din roll i leken?

Fråga 5

Vilka förutsättningar behövs för att det skall bli lek mellan barn?

Fråga 6

Hur skulle du som pedagog beskriva ett lekande barn?

Fråga 7

Vad tror du som pedagog att Lpfö98 menar med ”det lustfyllda lärandet”?

Fråga 8

Är det något mer du skulle vilja tillägga?