Migrationspolitik på EU-nivå

Linnéuniversitetet

Institutionen för statsvetenskap

Migrationspolitik på EU-nivå

Med Sveriges och Italiens syn på migration som

fallstudie

vt 2014

2 Abstract

In this paper I have dealt with topics related to migration within the European Union (EU). To understand and explain which factors are present when it comes to the creation of a united migration policy for the whole EU.

Furthermore I chose to make a comparative study, with Sweden and Italy as my cases, where I more specific examined their migration policy. The aim with this paper was to get a deeper insight into the two countries' migration policies and to be able to reconnect with the principles prevailing in the EU.

The paper consist of three issues; how the migration policy existing in EU is formulated today, how the variation between the Swedish and the Italian migration policy look like and which role the EU should have in the creation of a solidary migration policy?

The method used in this paper is qualitative text analysis and I have used some of the theories presented in the book The discourses and politics of migration in Europe, by Umut Korkut.

In my conclusion I try to systematically answer my issues.

vt 2014 3 Innehållsförteckning I. Introduktion ... 4-6 1.1 Uppsatsens syfte ...5 1.2 Uppsatsens frågeställningar………5 1.3 Disposition………..6

II. Metod och material ... 7-10

2.1 Metod………7 2.2 Material………8 2.3 Analysmodell………9 2.4 Val av fall……….9-10 2.5 Validitet och reliabilitet……….10

III. Tidigare forskning……….11-13

3.1 Teoretiska utgångspunkter……….12-13

IV. Resultatredovisning ... 14-24

4.1 Migrationspolitik på EU-nivå………14-19 4.2 Den svenska migrationspolitiken ... 19-21

4.3 Den italienska migrationspolitiken………..21-24

vt 2014

4 I. Introduktion

De politiska revolutionerna som ägt rum i arabländerna under våren 2011 har medfört ökade flyktingströmmar till närliggande europeiska länder1_{. Många av dem som flyr sina länder tvingas}

att på olagliga vis krossa landsgränser till olika EU-länder i ett försök att rädda sina liv. Detta i sin tur leder till att Europa befinner sig i ett läge där frågan om migration fått ökat utrymme i den politiska debatten. Det går även att utläsa att den politiska utvecklingen i Europa indikerar att främlingsfientliga attityder blir allt vanligare och genom denna utveckling växer sig de högerpopulistiska partierna starkare. De högerpopulistiska partierna för en politik som i mångt och mycket bygger på en restriktiv ställning i fråga om migration. Det finns flertalet anledningar till att fokus på frågor som rör migration, (flyktingpolitik och asylberättigande) bland EU-länderna blivit tydligt, såväl på EU-nivå som inom den nationella politiken. Bland annat går det att argumentera för att det finns två sidor av myntet i den här frågan, där en del av EU arbetar för öppna landsgränser som i sin tur möjliggör och underlättar förflyttning av både människor och kapital. Den andra sidan visar dock på en hårdare bevakning vid landsgränserna för att hindra obehöriga från inträde till EU-länderna2_.

Det är fullt möjligt att påstå att frågan om migration indikerar på att öppet Europa för dem som innehar ett medborgarskap i ett EU-land. Dessa människor har rätt till fri rörlighet mellan länderna, rätt att flytta, studera eller arbeta i ett annat EU-land. De som står utan medborgarskap, uppehållstillstånd eller giltigt visum får dock endast vistas tre månader inom EU:s gränser3_{. Detta}

kan i sin tur skapa en tydlig skillnad mellan de som har, samt de som inte har, giltighet att befinna sig i ett EU-land. På många håll runtom i Europa är det idag svårt att få asyl och skillnaderna mellan de olika ländernas migrationspolitik är enorma. Varje EU-land har idag rätt att utforma sin egen migrationspolitik på de grunder som anses lämpliga. Om det är rätt väg att gå eller om EU borde ta ett mer övergripande och solidariskt ansvar i form av en gemensam migrationspolitik är frågor som diskuteras i det politiska forumet. Det som kan tänkas tala för en mer enhetlig migrationspolitik i EU kan vara att det skulle innebära en försäkran om att alla länder inom regionen tar emot lika stor kvot invandring. Dock kan en migrationspolitik utformad på EU-nivå medföra att länderna upplever en försvagad suveränitet då invandringsfrågan kan anses för viktig för att fattas av en högre instans.

vt 2014

5

Detta faktum leder mig in på min problemformulering: Hur skiljer sig migrationspolitiken stiftad på EU-nivå från den på nationell nivå och vad görs för att harmonisera dessa med varandra? Hur mycket varierar synen på migration inom EU:s gränser och vilka konsekvenser kan det få?

Eftersom jag ämnar ta reda på vad som kan tänkas ligga till grund för oliktänkandet kring migrationspolitik inom EU kommer jag jämföra två EU-länder utifrån deras migrationspolitik. De länder jag har valt är Sverige och Italien, motiveringen till detta val återkommer jag till i senare i det här kapitlet. Det innebär att min studie i det första skedet kommer vara av det beskrivande slaget. Jag vill få en ökad förståelse för hur dessa länder resonerar för att sedan kunna genomföra en deskriptiv jämförande undersökning (fallstudie), där likheter och skillnader studeras. När detta är gjort och jag fått fram empiriska belägg på hur ländernas migrationspolitik är utformade kommer jag återkoppla till de principer som råder på EU-nivå. Min ambition är även att knyta an till Korkuts m.fl tre problemformuleringar om migration och hur dessa påverkar den Europeiska synen på migration.

Denna uppsats kommer framförallt att vara utomvetenskapligt relevant då den bygger på ett samhälligt problem som är dagsaktuellt i Europa idag. Genom att ta reda på hur migrationspolitiken ser ut på EU-nivå såväl som på nationell nivå i Sverige och Italien kan även en diskussion föras utifrån ett djupare samarbete i fråga om ansvars- och solidaritet.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie är att undersöka hur migrationspolitiken på EU-nivå är utformad samt hur den nationella migrationspolitiken är utformad i EU-länderna Sverige och Italien. Det jag ämnar studera, och således bygga min fallstudie kring, är hur mycket migrationspolitiken inom EU kan variera. I det här fallet mer preciserat; hur Sveriges och Italiens migrationspolitik varierar. Uppsatsen kommer att utgå från följande två frågeställningar:

 Hur ser EU:s migrationspolitik ut i dagsläget och vilka grundläggande värderingar ligger till grund för formandet av denna migrationspolitik?

vt 2014

6 1.2 Disposition

Uppsatsen kommer att bestå av ytterligare fyra kapitel: .

 I det andra kapitlet beskrivs metod- och materialval. Jag beskriver även analysmodellen för uppsatsen, mitt val av fall samt validitet och reliabilitet.

 I det tredje kapitlet behandlas tidigare forskning inom området och det är dessa teoretiska utgångspunkter som den empiriska genomgången sedan bygger vidare på.

 I fjärde kapitlet presenteras empirin i uppsatsen och denna del kan ses som en resultatredovisning av de empiriska belägg som framkommit under forskningsprocessens gång.

vt 2014

7 II. Metod och material

2.1 Metod

Den metod och således tillvägagångssätt som jag finner relevant för min studie är en kvalitativ idé- och ideologianalys. Idé- och ideologianalysen är en av de textanalytiska inriktningarna och lämpar sig väl då de texter som ska undersökas innehåller politiska idéer och/eller politiska ideologier, till exempel organisationers policymaterial4_{. Ideologi kan beskrivas på olika sätt, som}

en målinriktad och systematisk sammanställning av politiska ståndpunkter eller som utopier, och de är ständigt närvarande i den politiska kontexten. Då min undersökning bygger på ett beskrivande syfte kommer utgångspunkten ligga i att analysera förekomsten av idéer och principer gällande migration inom EU, Sverige och Italien. Deras migrationspolitiska ställningstaganden blir således det politikområde som kommer undersökas, beskrivas och analyseras. Detta görs för att uppnå syftet med uppsatsen och för att ge svar på mina två frågeställningar.

Jag kommer även att göra en jämförande undersökning med Sverige och Italien som fall. En fallstudie lämpar sig bäst när man mer ingående vill undersöka en företeelse i dess verkliga kontext, och fokuserar på hur och varför-frågor. Min motivering till att jag valt att undersöka Sverige och Italien är att skillnaderna mellan de två ländernas migrationspolitik, vid en första anblick kan tyckas vara stora, men det finns även likheter. En mer utförlig motivering till mitt vall av fallstudie återfinns i stycke 2.4.

Då min undersökning går ut på att beskriva det politiska läget gällande formandet av en gemensam migrationspolitik på EU-nivå samt göra en jämförelse mellan två EU-länder, som i mångt och mycket handlar om värderingsfrågor krävs en kritisk granskning av det studerade materialet. Det innebär att jag kommer att använda Korkuts m.fl tre problemformuleringar som mitt analysverktyg. Det i sin tur betyder att Korkuts m.fl tre punkter kommer användas som det raster som jag använder för att systematisera och analysera innehållet i de elektroniska källor jag väljer att använda mig av.

Då syftet är att studera texter utifrån dess idéer och politiska ståndpunkter snarare än att göra en statistisk undersökning är den kvalitativa metoden att föredra framför den kvantitativa.

vt 2014

8 2.2 Material

Det material som kommer användas i min resultatredovisning består främst av dokument rörande EU:s migrationspolitik, där de diskussioner som lett fram till framtagandet av den nuvarande policyn studeras ingående. Mer specificerat innebär det att materialet kommer avgränsas till de förordningar/stadgar som lagt grunden för en gemensam syn på migrationspolitik inom EU samt dokument som beskriver det aktuella läget gällande exempelvis den gemensamma gränsövervakningen. Mitt materialval kommer därför främst bestå av elektroniska källor såsom: EU:s webbportal, EU-upplysningen med mera.

Med detta som bakgrund kommer sedan liknande dokument angående Sveriges och Italiens migrationspolitik att studeras. Här är det dokument rörande ländernas riklinjer, policys och regler angående migrationspolitik som utgör materielvalet. En avgränsning kommer att göras utifrån de tre områden jag utgår från. Dessa områden är som nämnt tidigare hur länderna migrationspolitik ser ut i generella termer samt hur de ställer sig till vidarebosättning och återsändande.

Material till uppsatsens teoretiska del (nästkommande kapitel) grundar sig i boken The discourses and politics of migration in Europé, skriven av Umut Korkut, Gregg Bucken-Knapp, Aidan McGarry, Jonas Hinnfors och Helen Drake.

Materialet som är beskrivet ovan är relevant att studera och jämföra då det bygger på de politiska diskussioner som föranlett ländernas samt EU:s ställning gällande migration. Jag kommer även att genomföra en granskning av materialet utifrån de teoretiska utgångspunkter som Korkuts m.fl står för. Detta innebär att jag kommer studera EU:s principer kring migration samt Sveriges och Italiens principer kring detsamma och detta, tillsammans med Korkuts m.fl resonemang, utgör den analysram som uppsatsen grundar sig i.

Det är viktigt att jag förhåller mig källkritisk till det material som jag väljer att studera. Genom att kontrollera ”källornas källor” kan jag avgöra om källornas oberoende kan betraktas som god eller inte. Det är även viktigt att granska de texter som studeras utifrån vem som har skrivit dem samt i vilket syfte. God källhantering handlar i mångt och mycket om att bedöma källans äkthet och det är något jag kommer bära med mig under uppsatsens gång5

vt 2014

9 2.3 Analysmodell

Det är EU:s syn på migration tillsammans med Korkuts teoretiska utgångspunkter som kommer att utgöra analysramen som uppsatsen vägs mot. Det innebär att jag behöver ta reda på hur den idealtypiska synen ser ut och vilka grundläggande värderingarna som format den nuvarande migrationspolitiken. Sverige och Italien kommer i ett senare skede att utgöra de fall som den jämförande undersökningen grundas i.

2.4 Val av fall

De fall som jag kommer använda i min jämförande undersökning utgörs, som nämnt tidigare, av Sverige och Italien. Dessa länder skiljs åt på flera plan men det finns även en del likheter. Likheterna består främst i att båda länderna tar emot en stor mängd flyktingar och det är just de höga kvantiteterna som utgör den främsta likheten. Jämförelsen blir därför relevant att genomföra för att se om den höga flyktinginvandringen beror på liknande migrationspolitik eller om det är andra faktorer som är avgörande. Utifrån den extrema situation som Europa står inför idag med stora flyktingströmmar är likheterna i antal mottagna flyktingar lättare att observera och därigenom även jämföra. Med andra ord gör likheten i antalet mottagna flyktingar länderna jämförbara men det som är verkligt intressant att undersöka är hur ländernas migrationspolitik skiljs åt. Det är ett faktum att länderna har hög invandring, dock kan det teoriseras att dessa två migrationspolitika perspektiv kan härledas utifrån två olika värderingsgrunder. Sverige står för en öppen och human migrationspolitik medan Italien arbetar med att stärka gränskontrollerna. Sverige har även gått ut med att alla syriska flyktingar som tar sig till Sverige kommer att beviljas automatiska permanenta uppehållstillstånd6_{. Genom detta ställningstagande visar Sverige prov på}

att föra en human asylpolitik där de syrianska flyktingarna som tar sig till landet kan finna en politisk fristad. Denna generösa inställning till beviljade av uppehållstillstånd för syrianska flyktingar gör att Sverige utmärker sig inom EU där många länder för en betydligt mer restriktiv migrationspolitik.

Italien å andra sidan för inte en lika generös migrationspolitik som Sverige men då landet gränsar till många av de värst drabbade och krigshärjande länderna i Asien och Afrika har även de fått ta emot en hög kvot flyktingar. Den desperata flykten undan krig och oroligheter medför att många väljer att ta stora risker när de med båt tar sig över till Europa. Detta i sin tur har medfört flera omfattande och tragiska flyktingkatastrofer där många människor mist livet utanför den italienska

vt 2014

10

havskusten7_{. En tydlig skillnad som går att utläsa mellan Sveriges och Italiens syn på migration är}

att Sverige har anslutit sig till FN:s flyktingorgan UNHCR. Det innebär att Sverige varje år tar emot ett visst antal kvotflyktingar från FN:s olika flyktingläger runt om i världen, något som Italien valt att avstå från. Skillnaden mellan kvotflyktingar och andra flyktingar är att de förstnämnda beviljas uppehållstillstånd redan innan de anländer till Sverige medan andra flyktingar får söka asyl först när de når Sverige8_.

Genom att undersöka Sveriges och Italiens migrationspolitik kan slutsatser om likheter och skillnader dras, vilket i sin tur kan återkopplas till de principer som EU:s migrationspolitik grundas i. För att den jämförande undersökningen ska uppfattas som trovärdig kommer jag att granska den svenska och italienska migrationspolitiken på samma vis genom att utgå från tre punkter. Dessa punkter är; en allmän redogörelse av ländernas asyl- och invandringspolitik samt deras arbete med återsändande och vidarebosättning. Utifrån dessa tre punkter kan sedan slutsatser kring deras likheter och skillnader gällande respektive migrationspolitik dras.

2.5 Validitet och reliabilitet

Validitet innebär att undersökningen mäter det den avser att mäta. Det betyder att uppsatsskrivaren behöver göra lämpliga begränsningar för att få fram det mest väsentliga i det material som ska undersökas, detta för att kunna besvara de uppsatta frågeställningarna. En god validitet är alltid eftersträvansvärt och innebär att uppsatsskrivaren lyckats med att mäta det som denne påstod samt att undersökningens slutsatser presenteras på ett trovärdigt vis för läsaren. Att den empiriska delen är välförankrad i de teoretiska utgångspunkterna är också avgörande för att undersökningen ska uppnå god validitet9_.

Reliabilitet är ett begrepp som hänger ihop med validitet. Ordet härstammar från engelskans reliability och betyder att lita på och i det här sammanhänget handlar det om att undersökningen mäter det som ska mätas på ett tillförlitligt sätt. Tillförlitligheten i en undersökning kan mätas och bedömas som god när andra personer än uppsatsskrivaren kan komma fram till samma slutsats med det materialet som denne har analyserat. Utöver detta är det viktigt att uppsatsskrivaren är noggrann under hela undersökningen och undviker osäkra källor10_{. Att göra noggrann materialval}

i form av tillförlitliga källor blir därför extra angeläget.

7 www.europaportalen.se 8 www.migrationsinfo.se 9

Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Wängnerud (2012). Metodpraktikan, s 56-57

vt 2014

11 III. Tidigare forskning

I det här kapitlet kommer jag att ta upp valda delar av den tidigare forskning som finns inom ämnet migration. I sin bok: The discourses and politics of migration in Europe, tar författarna Umut Korkut, Gregg Bucken-Knapp, Aidan McGarry, Jonas Hinnfors och Helen Drake upp problematiken kring den ökade invandringen som drabbat Europa under de senaste åren. Boken behandlar den politiska diskurs som rör migrationspolitiken inom Europa och författarna använder sig av den diskursiva analysmetoden i tolkningen av den europeiska massinvandringen. Den ökade invandringen för med sig en del politiska problem när det kommer till integrationen av de nyanlända, ofta baserat på språkbarriärer och kulturella samt religiösa olikheter. Å ena sidan har mottagarlandets kontroll över invandringen blivit starkare än någonsin. Det innebär att även forskningen relaterad till invandring ger ett brett spektrum av formella mekanismer i hanteringen av statlig kontroll kring migration, invandring och asyl. Detta skapar i sin tur en hel del frågeställningar gällande uppehållstillstånd, anställning, och medborgarskap. Den andra sidan av myntet visar dock på ett ökat utanförskap för dem som, enligt vissa, inte passar in i det samhälle som har byggts upp av de ursprungliga medborgarna. Detta utanförskap skapar lätt ett vi versers dem samhälle som oftast grundar sig i faktorer som att den ena gruppen - de andra, inte kan språket eller inte delar den rådande majoritetskulturen11_.

Det här utanförskapet är en del av utvecklingen som skett i Europa under senaste år och har förändrat hur många länder ser på invandring. Det är just denna förändring som boken tar avstamp i, försöker förklara och utgår ifrån. Det är relevant att utgå från den här typen av tidigare forskning då den bygger på de frågeställningar jag satt upp för min uppsats.

I sin bok beskriver de även de högerpopulistiska partiernas framgångar i Europa det senast decenniet, där anti-migrationspolitiken är stark. Det mångkulturella samhället ifrågasätts av dessa partier och oförmågan bland invandrarna att acklimatisera sig till den rådande kulturen ses som ett stort problem. I ett kapitel belyses den Skandinaviska migrationspolitiken mer ingående, hur den har utvecklats från 1980-talet och fram till idag. Den beskrivs som öppen och liberalt utformad och unik i jämförelse till många andra länder inom Europa. Den främsta anledningen till detta menar författarna är den förankring som migrationspolitiken har haft hos allmänheten. Utvecklingen har dock sett annorlunda ut i Sverige, Norge och Danmark. I Danmark har man gått från att 1983 haft den mest liberala asylpolitiken i världen till att idag föra Europas mest restriktiva invandringspolitik. Sverige å andra sidan anses idag som de mest liberal inom Europa i

11

Korkut, Umut, Bucken-Knapp, Gregg, McGarry, Aidan, Hinnfors, Jonas, Drake, Helen, (2013). The discourses

vt 2014

12

fråga om invandring och Norge ligger någonstans mitt emellan Sverige och Danmark. Detta visar sig extra tydligt när man studerar ländernas invandringssiffror för 2010 där Sverige mottog 12 000 flyktingar, Norge 5 000 och Danmark endast drygt 1 00012_.

Vidare konstaterar författarna att migrationsdiskurs och politik är något som relaterar till många andra områden och därför bör hanteras på flera nivåer. Några av dessa är; uppfattningar om integration av invandrarna själva, rollen av ekonomiska intressen i utformandet av

migrationspreferenser, ideologi samt den institutionella utvecklingen av asylsystem. De menar att detta är exempel på att migrationspolitiken är laddad med oro för hur ovanstående områden kommer påverkas. Det är de underliggande diskursiva ramarna som påverkar migrationspolitiken som författarna undersöker, samt dess institutionella, rättsliga och politiska konsekvenser. Det är bland annat partipropaganda och kampanjaktiviteter som undersöks, samt hur

migrationspolitiken varierar i de EU-länder som boken behandlar. De tar även upp inriktningen, innehållet och intensiteten som de formella institutionerna har på migrationspolitiken. För att lyckas med det lyfter de tre problemformuleringar:

 Hur ser den diskursiva konstruktionen av utlänningar ut?  Hur förhåller sig värdländerna till invandringen?

 Hur yttrar sig problem kring invandring när det kommer till lag och ordning?

3.1 Teoretiska utgångspunkter

Mina teoretiska utgångspunkter sammanfaller med tidigare forskning då jag kommer att använda mig av Korkuts m.fl tre problemformuleringar som beskrivs ovan som mitt teoretiska ramverk. Det innebär att de kommer att fungera som det raster jag kommer att använda mig av i min undersökning och återkopplas till längre fram i min analys.

De tre problemformuleringar är, enligt författarna, sammanlänkade och utgör tillsammans ramarna för hur länderna handskas med utmaningen kring en stigande invandring. Det är frågor som måste ställas när det kommer till skapandet av en hållbar migrationspolitik. Återkommande vid flera tillfällen är att den diskursiva strategin gör det möjligt att se funktionen av den

ekonomiska politikens motiveringar av invandring som ett strategiskt val13_{. Författarna utgår från}

ovanstående punkter där vardera punkt har egna kapitel där de diskuteras mer ingående. När det kommer till konstruktionen av utlänningar menar författarna att det finns vissa

variationer inom EU men att det som binder dem samman är att invandrarna ofta vill integreras i

12

Ibid: 147-148

vt 2014

13

sitt nya samhälle samtidigt som de inte vill assimileras. Detta i sin tur medför problem inom de sociala, kulturella och politiska områdena i samhället, där ett tydligt vi versers dem uppstår. De menar att invandrarens förmåga till assimilation avgör dennes möjligheter till en lyckad

integration i samhället. Med andra ord lyfter denna problemformulering innebörden av

invandring och integration. Hur utlänningen uppfattas bygger i mångt och mycket på hur denne väljer att ta del av samhället, på alla dess plan14_.

Hur värdlandet förhåller sig till invandring är en problemformulering som författarna menar är den mest utbredda diskursen rörande migration. De menar att värdlandet har uppfattningen att de som kommer in i deras land har skyldigheter och ansvar som de behöver förstå för att deras integration ska bli möjlig. Detta är dock inte en enkelriktad väg då värdlandet har moraliska förpliktelser, precis som att invandraren har skyldigheter. I ekonomiska kriser med sociala orättvisor och ekonomisk osäkerhet har det visat sig att värdlandet allt som oftast väljer att lägga sin besvikelse på invandringen, som för stå som syndabock i dessa lägen15_.

Sista problemformuleringen behandlar lag och ordning där tolkningen av dessa kan användas för att diskriminera ”de andra” med hjälp av retorisk underkastelse. Vilket i den här kontexten innebär att invandrarna blir ”de andra” som hotar värdlandets rikedom och står för osäkerhet, otrygghet och fara. Detta i sin tur medför att gräsbevakningen skärps för att förhindra att gränserna mellan ”vi” och ”dem” suddas ut. Retoriken å sin sida går ut på att spela på den rädsla som de som känner sig hotade av invandringen har. Genom att ha en hård attityd gentemot invandring kan de politiska krafter som vill ha lag och ordning legitimera sig som de som vill skydda sitt land från vågor av migration16_.

vt 2014

14 IV. Resultatredovisning

I det här kapitlet kommer resultatet av den empiriska undersökningen att presenteras. Inledningsvis kommer jag att beskriva hur EU:s migrationspolitik är utformad för att sedan gå vidare med den jämförande undersökningen av Sveriges och Italiens migrationspolitik. Resultatet som framkommer i den jämförande undersökningen kommer sedan i kapitel fem, att analyseras utifrån de principer som EU satt upp, samt de problemformuleringar som Korkuf m.fl behandlar i boken The discourses and politics of migration in Europe.

4.1 Migrationspolitik på EU-nivå

Migration innebär byte av hemort eller hemland och är med andra ord en samlad benämning på invandring och utvandring17_{. I Europa har migrationen varit stor, folk har valt att flytta ut och}

in. Det går dock att se en samhällig förändring de senaste decennierna. Krig och oroligheter har bidragit till att tvinga människor på flykt, bort från sina hemländer till nya länder. Många av de länder som tagit emot en stor invandring ligger i Europa.

I dagens Europa har de politiska diskussionerna rörande migration fått ett utökat utrymme på den politiska dagordningen. Det medför i sin tur att de beslutsfattande organen inom EU står inför stora utmaningar då det kritiska läget i bland annat Nordafrika och Asien leder till en massinvandring i form av stora flyktingströmmar. Av EU:s drygt 500 miljoner invånare kommer runt 20 miljoner från länder utanför unionen18_{. Huruvida EU borde ta ett större ansvar genom att}

utveckla en mer gemensam och övergripande asyl- och invandringspolitik, som grundar sig på en större solidaritet mellan medlemsländerna, är frågor som är dagsaktuella inom EU. En plan på att utveckla den gemensamma asyl- och invandringspolitiken finns och förhandlingar fördes 2013 mellan Europaparlamentet och Ministerrådet. Det formella beslutet om den nya gemensamma asyl- och flyktingpolitiken väntades vara klart sommaren 2013.

Genèvekonventionen är den FN-konvention som avser att värna om människors rättigheter i krigssituationer och den antogs av flertalet europeisk länder ett par år efter andra världskrigets slut, 194919_{. Enligt Genèvekonventionen utgörs de som behöver fly undan sitt land på grund av}

förtryck eller förföljelse flyktingar och dessa har rätt att söka asyl i ett annat land20_.

vt 2014

15 Vem räknas som flykting enligt EU:s regler?

Inom EU är det skyddsgrundsdirektivet som reglerar vilka som anses vara flyktingar och dessa regler har sin grund i Genèvekonventionen. Skyddsgrundsdirektivet fastställer inte bara vilka som anses vara flyktingar utan de beskriver även vad som är förföljelse samt i vilka fall flyktingens hemland inte ska betraktas som säkert. Närmare bestämt gäller det personer som tvingas fly sina hemländer på grund av förföljelse baserat på ras, nationalitet, religion eller politisk tillhörighet. Skyddsgrundsdirektivet innehåller dessutom riklinjer kring hur ett asylärende inom EU ska bedömas. Dock är alla regler i direktivet minimiregler, vilket innebär att varje enskilt EU-land har rätt att göra sin egen bedömning i fråga om man vill tillämpa en generösare migrationspolitik, eller inte. Detta endast under förutsättning att de gemensamma reglerna i direktivet inte försummas. EU har fattat beslut om att en uppdaterad version av detta direktiv som ska ha implementeras i december 201321_.

EU:s gemensamma asyl- och invandringspolitik

Inom EU finns det idag minimiregler gällande hur asylfrågor ska hanteras. Dock står EU inför stora utmaningar när det kommer till att hantera de stora flyktingströmmar som kommer till Europa. För att få rätsida på detta växande problem har EU beslutat att utveckla den gemensam asyl- och invandringspolitik som redan existerar för att göra den tydligare och effektivare. Redan 2008 startade EU en översyn av asylmottagningsdirektivet, den så kallade Dublin- och Eurodac-konventionen. Ett år senare, 2009 gjordes en översyn av skyddsgrunds- och asylprocedurdirektivet.

Dublinkonventionen

Dublinkonventionen sätter upp regler för var den asylsökande ska söka om asyl. Det innebär oftast att den asylsökande kommer att behöva söka asyl i det land den först anlände till. Enligt reglerna ska dock en asylsökande som har familjemedlemmar vars asylansökan beviljats i ett visst land ansöka om asyl i samma land. Medlemsländerna har också möjlighet att på egen begäran ta över behandlingen av en asylansökan från ett annat land. Dublinkonventionen har kritiserats eftersom den innebär att många asylsökande tvingas söka asyl i länder som Grekland och Italien där förhållandena i mottagandet har stora brister22_{. Under 2009 genomfördes även en granskning}

av skyddsgrunds- och asylprocedurdirektivet. Våren 2013 avslutades förhandlingarna mellan

21

www.eu-upplysningen.se

vt 2014

16

Europaparlamentet och ministerrådet som resulterade i ett beslut om att anta en ny gemensam asyl- och flyktingpolitik23_.

Eurodac

Eurodac är en databas för jämförelse av fingeravtryck, som gör det möjligt för EU:s

medlemsländer att kontrollera om en asylsökande tidigare har ansökt om asyl i ett annat EU-land, eller tidigare har rest in olagligt i EU. Syftet med Eurodac är att underlätta för EU-länderna att fastställa vilket land som är ansvarigt för att pröva en asylansökan enligt Dublinförordningen. Fingeravtryck tas på alla personer över 14 år som söker asyl24_.

Året 2013 var ett år då många människor tvingats fly sina hemländer, och så många som 25 000 flyktingar kom till EU under årets lopp25_{. Två länder som har fått motta en stor del av dessa}

flyktingar är Italien och Malta, detta på grund av de politiska oroligheterna i främst Nordafrika. Läget har många gånger varit kaotiskt och flera tragiska olyckor har skett då alltför många människor färdats på överfulla båtar i förhoppning att nå Europa och därigenom undkomma förföljelse i hemlandet. Dessa händelser har lett till en önskan om en mer övergripande och ansvarfull asyl- och invandringspolicy inom EU. När stora flyktingströmmar kommer till EU förväntas länderna tillsammans finna en lösning och hjälpa varandra, detta då EU har en moralisk skyldighet att erbjuda en politisk fristad till dem som på laglig väg söker asyl i ett EU-land26_.

Vad vill då EU göra när det kommer till skapandet av ett gemensamt europeiskt asylsystem? Ambitionen var att 2012 ha inrättat ett gemenamt system för hur asylärenden ska

behandlas inom EU. ”Asyl är en form av internationellt skydd som ges till människor som flyr från sina hemländer på grund av välgrundad fruktan för förföljelse. Också människor som riskerar att lida allvarlig skada om de återvänder till sina hemländer beviljas skydd. Enligt FN:s flyktingkommissariat sökte över 860 000 människor asyl i världen 2011. De flesta flyktingar söker asyl i något grannland, men EU som helhet tog ändå emot runt 35 procent av världens asylansökningar”27_.

Målet med detta är att se till att de skillnader som finns mellan medlemsländerna minskar samt att gemensamma riklinjer kring flyktingars rättigheter tas fram. Dessutom läggs extra vikt vid att garantera att Genèvekonventionen är gällande vid alla asylärenden och det är Europeiska byrån

vt 2014

17

för stöd i asylfrågor som har till uppgift att se till att samarbetet mellan medlemsländerna i denna fråga går framåt28_{. Nedan kommer jag kort beskriva några av de aspekter som den gemensamma}

migrationspolitiken kommer behandla.

Kontrollen vid EU:s yttre gränser ska stärkas och stor vikt läggs vid att hålla en hög säkerhet

som ska försvåra att människor kommer in i EU på olagliga vis samtidigt som EU-medborgarna enkelt ska kunna förflytta sig över gränserna. I det här fallet handlar det om att Kommissionen arbetar för att stärka de redan befintliga reglerna kring gränskontroller. Utöver detta anser Kommissionen att samarbetet mellan nationella myndigheter och utbytet av operativ information när något inträffar måste bli bättre. För att kunna förbättra detta samarbete vill Kommissionen satsa mer på det redan befintliga systemet Eurosur samt på Frontex som är det organ som står för kontrollen av de yttre gränserna inom EU29_.

Frontex är ett EU-organ vars syfte är att stödja medlämsländerna i deras arbete med att

kontrollera de yttre gränserna. Denna hjälp är tänkt att bistå de länder vars invandring varit hög under en kortare tid, för att de på så vis ska få hjälp att kontrollera de yttre gränserna. Kontrollen av de yttre gränserna består i patruller som Frontex bistår med. Området kring södra Medelhavet beviljades 2011 hjälp i form av extra bevakning av de yttre gränserna för att kunna bekämpa den illagala invandringen från Nordafrika. Frontex kan förutom insatser med gränsbevakningspatruller även hjälpa länderna med tekniska åtgärder. Det gäller framförallt när landet behöver hjälp med återsändandet av illegala migranter, något som bland annat Italien fått hjälp med30_.

Eurosur (European Border Surveillance System) fungerar som ett system som fyller flera syften;

att förhindra gränsöverskridande brottslighet, motverka den oreglerade invandringen och samtidigt bidra till att skydda migranternas liv vid de yttre gränserna. Systemets metod går ut på att förhindra, förbättra och säkerställa övervakningen av illegal invandring. Den 2 december 2013 påbörjade Eurosur sitt operativa arbete31_.

Schengenavtalet är också en aspekt som Kommissionen tar hänsyn till i det förbättrade arbetet.

Det innebär att Kommissionen vill genomföra en utvärdering av hur väl Schengenavtalet

vt 2014

18

tillämpas av medlemsländerna. Dessutom avser Kommissionen att, när det anser nödvändigt, ge EU rätten att besluta att en inre gräskontroll får genomföras32_.

Arbetet med olaglig invandring lyfter Kommissionen fram som en sista punkt där de menar

att en effektivisering, i form av en gemensam europeisk återsändandepolitik, måste ske. Det innebär att återsändandedirektiv måste skapas som sedan alla medlemsländer implementerar på nationell nivå. Ett sådant direktiv skulle innehålla regler kring hur återsändandet av illegala invandrare ska se ut samt vilka påföljder som bör finnas för de som väljer att anställa en person som olagligt befinner sig inom EU:s gränser33_.

Rådet för rättsliga och inrikes frågor (RIF-rådet) EU:s ministrar med ansvar för asyl- och

migrationsfrågor träffas regelbundet i Rådet för rättsliga och inrikes frågor. Rådet sammanträder vanligtvis två till fyra gånger per halvår34_.

Hur har den politiska diskussionen sett ut och vilka beslut har fattats?

Den politiska diskussionen rörande en gemensam asyl- och invandringspolitik har ständigt varit aktuell inom EU. Det är EU-kommissionen som har till uppgift att arbeta fram samt implementera en heltäckande europeisk migrationspolitik. Denna migrationspolitik syftar till att värna om den europeiska traditionen om att kunna ge skydd och asyl till dem som befinner sig i nöd, samtidigt som den olagliga migrationen ska bekämpas. Kommissionen kommer med förslag om hur asylpolitiken kan förbättras och sedan arbetas åtgärder fram för att se till att förslagen blir verklighet. Syftet med en gemensam asyl- och invandringspolitik inom EU är främst att kunna säkerställa att alla asylsökande behandlas rättvist och lika oberoende av i vilket EU-land de söker asyl35_{. Kommissionen har i nuläget beslutat att göra vissa ändringar i tre direktiv/förordningar,}

dessa är direktivet om mottagningsvillkor för asylsökande, Dublinförordningen samt Eurodacförordningen. Dublinförordningen avser att reglera vilket medlemsland som ska pröva en asylansökan och Eurodacförordningen är den förordning där bestämmelser om databasen för fingeravtryck från asylsökande finns. Dessa ändringar är Kommissionens första steg i processen att få till stånd en mer enhetlig asylpolitik inom EU. Det huvudsakliga målet med dessa ändringar är att kunna säkerställa en rättvis, human likvärdig och effektivare behandling av asylsökande, oberoende på i vilket EU-land de söker asyl i36_.

vt 2014

19

Enligt kommissionens vice ordförande Jacques Barrot, som ansvarar för frågor som rör frihet, säkerhet och rättvisa är målet att se till att asylsökande behandlas rättvist och humant.”Vårt mål är att sätta de asylsökande i centrum, och verka för en rättvis och human behandling. Vi måste ha ambitiösa normer för asylskyddet, mer likvärdiga villkor och ett effektivare system37_{”. Vidare}

menar Barrot att: ”Genom att ändra direktivet om mottagningsvillkoren kommer vi att förbättra levnadsförhållandena för de asylsökande. Vi ser också till att personer bara får tas i förvar i ett begränsat antal väl motiverade fall, och att underåriga personer aldrig tas i förvar, samtidigt som vi bättre tillgodoser behoven hos särskilt utsatta personer, t.ex. tortyroffer. Målet med att ändra Dublinförordningen och Eurodacförordningen är att se till att det europeiska asylsystemet blir effektivare och mer rättvist. Som ett första steg i arbetet för intern solidaritet har vi också föreslagit en mekanism för att tillfälligt avbryta överföringar enligt Dublinsystemet när det finns en risk för att särskilt utsatta medlemsstaters asylsystem blir överbelastade38_.”

4.2 Den svenska migrationspolitiken Bakgrund

Det är den svenska regeringen som beslutar vilken typ av migrationspolitiken som ska råda inom landet. Målet är att se till att en hållbar migrationspolitik skapas där en ansvarsfull och human asyl- och invandringspolitik förs. Mer precist är regeringens mål; ”Att säkerställa en långsiktig hållbar migrationspolitik som värnar asylrätten och som inom ramen för den reglerande invandringen underlättar rörlighet över gränser, främjar en behovsstyrd arbetskraftinvandring, tillvaratar och beaktar migrationens utvecklingseffekter samt fördjupar det europeiska och internationella samarbetet”39

Migrationspolitiken är en viktig del av den nationella politiken och bygger i mångt och mycket på ett gränsöverskridande samarbete. Migrationsverket är den förvaltningsmyndighet som har det övergripande ansvaret när det gäller frågor relaterade till all form av migration. Det är med andra ord Migrationsverket som handhåller ärenden kring uppehållstillstånd, arbetstillstånd, viseringar, mottagande av asylsökande, återvändande och medborgarskap. Det finns flertalet andra organ som samarbetar med Migrationsverket gällande ovanstående ärenden och dessa är; migrationsdomstolarna, migrationsöverdomstolen, polismyndigheterna, kriminalvården, länsstyrelserna, arbetsförmedlingen och utlandsmyndigheterna40_.

37 _Ibid

38

Ibid

39

www.regeringen.se, faktablad – Justitiedepartementet

vt 2014

20 Asyl- och invandringspolitik

Som jag nämnt tidigare i uppsatsen så är Sverige kända för att föra en generös och human asyl- och invandringspolitik. Detta visar sig tydligt då Sverige 2012 mottog totalt 457 000 uppehållsansökningar, vilket är en ökning med tolv procent i jämförelse med 201141_{. Majoriteten}

av dessa ansökningar kom från personer som önskade återförenas med släktingar samt de som ämnade studera eller arbeta i Sverige. De 43 887 asylansökningar som Sverige fick in under samma år visade på en ännu större ökning, detta då de har ökat med fyrtioåtta procent jämfört med 201142_{. När det kommer till flyktingpolitiken har Sverige ålagt sig att vara ett land som vill}

skänka en fristad för den som fly undan krig och förföljelse i hemlandet. Sverige lever inte bara upp till de minimiregler som EU satt upp för rätten att söka asyl utan vill även göra mer för att motverka den del av migrationspolitiken som förs på EU-nivå och avser stängda gränser. Det innebär i praktiken att Sverige är för ett tydligare samarbete inom EU när det kommer till skapandet av ett mer övergripande och gemensamt europeiskt asylsystem. Detta europeiska asylsystem ska bygga på ett likabehandlande inom alla EU-länder när det kommer till att erbjuda skydd för flyktingar. Att skapa ett enhetligt asylsystem är även en nödvändig faktor i strävan mot en ökad solidaritet mellan medlemsländerna, något som Sverige verkar för att åstadkomma43_.

Det finns flertalet direktiv/förordningar som Sverige avlagt sig att följa i och med sitt EU-medborgarskap, dessa är Asylprocedurdirektivet, Skyddsgrundsdirektivet, Mottagandedirektivet, Eurodacförordningen och Dublinförordningen. Som beskrivits i förgående kapitel har omförhandlingar kring dessa direktiv/förordningar skett under ledning av Kommissionen. Arbetet med omförhandlingar inom Kommissionen, som ska leda till förbättringar samt medföra att EU närmar sig ett utvecklat europeiskt asylsystem, stöds av den svenska regeringen. Regeringens mål i utvecklingsarbetet med den svenska migrationspolitiken är, förutom ett ökat samarbete inom EU, även ett ökat samarbete på nationell nivå. Det innebär att regeringen arbetar för att skapa ett helhetsperspektiv, där migrationsfrågan interagerar med andra politiska områden, såsom handel- och arbetsmarknadspolitiken, hälsopolitiken, utbildningssektorn samt integrationspolitiken. I Sverige anses migration och utvecklingsfrågor gå hand i hand och därför görs stora satsningar inom det regionala och internationella samarbetet. Sverige är medlem i det Globala forumet för migration och utveckling (GFMD) och innehar dessutom ordförarposten mellan januari 2013 och juni 201444_.

vt 2014

21 Återsändande

Även fast Sverige praktiserar en generös asyl- och invandringspolitik finns det vissa principer som är nödvändiga i upprätthållandet av en ansvarsfull och hållbar migrationspolitik. Några av dessa principer handlar om återsändande. När ett prövat asylärende får avslag, då exempelvis tillräckliga skäl till skydd saknas, har Sverige rätt att besluta om avvisning eller utvisning. I de fall där återsändandet inte sker frivilligt har Migrationsverket, ihop med polisen, som uppgift ett verkställa utvisningen. Det är viktigt att ta hänsyn till de humana aspekterna vid en utvisning så ett de mänskliga rättigheterna inte kränks. Den svenska regeringen har beslutat att erbjuda ett återetableringsstöd för de personer som fått avslag i sin asylansökan. Dessutom har Sverige valt att ingå samarbete med andra länder genom så kallade återtagandeavtal. Dessa avtal grundas i en överenskommelse där det ena landet återtar den person som på olagliga grunder vistas i det andra landet. EU har valt att ingå återtagandeavtal med flertalet länder i tredje världen, vilket Sverige per automatik lyder under. Det finns ett EU-direktiv som specificerar vilka regler som är gällande vid ett återsändande av tredjelandsmedborgare som olagligt befinner sig inom EU:s gränser. Den 1 maj 2012 beslutades det hur detta EU-direktiv skulle implementeras i svensk rätt45_.

Vidarebosättning

När det kommer till att bistå flyktingar som inte på egen hand har möjlighet att ta sig till Sverige har den svenska regeringen beslutat att erbjuda skydd i form av vidarebosättning. Med vidarebosättning menas; ”En process genom vilken flyktingar som flytt från sitt hemland och har funnit ett initialt, men varken tillräckligt eller permanent skydd i ett annat land, flyttas till ett tredje land där de får permanent skydd”46_{. Vidarebosättning erbjuds som en akut hjälp till}

skydd för dem som befinner sig på flykt i ett tredje land och det är Migrationsverket som beslutar om vilka flyktingar som har rätt till detta skydd. Det är dessa flyktingar som fyller den svenska flyktingkvoten som de senaste åren uppgått till 1900 personer. Vidarebosättningen sker i samråd med FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) och existerar för att underlätta uppdelningen av ansvar mellan länder med höga flyktingkvoter. Sverige är ett utav femton EU-länder som tillämpar vidarebosättning och den svenska regeringen arbetar aktivt för att fler länder ska bli permanenta vidarebosättningsländer. Ambitionen från svenskt håll var att EU skulle inrätta ett gemensamt vidarebosättningsprogram och i mars 2012 enades, EU-rådet tillsammans med

45

Ibid

vt 2014

22

Europaparlamentet, om att ett sådant program ska implementeras i den europeiska asyl- och invandringspolitiken47_.

4.3 Den italienska migrationspolitiken Bakgrund

De snabbt ökande invandringsströmmarna som når Italien för med sig stora politiska och ekonomiska utmaningar för den italienska staten. Precis som Sverige tar Italien årligen emot en stor del invandring. Då landet gränsar mot både Afrika och Asien är den illegala invandringen omfattande och det är just det geografiska läge som gör Italien till ett attraktivt tillflyktsland. Flyktingarna består både i folk som ser Italien som sin slutdestination och av dem som ser landet som en länk över till andra europeiska länder. Som jag nämnt tidigare i uppsatsen är flyktingbåtarna som försöker ta sig över Medelhavet många och katastroferna med överfulla båtar som inte lyckas ta sig hela vägen till den italienska gränsen har avlöst varandra.

EU har, som nämnt tidigare, en gemensam gränsövervakning vid namn Frontex. Inom Frontex finns gränsövervakningssystemet, Eurosur. Eurosur startade som ett resultat av den stora flyktingkatastrofen som inträffade utanför den italienska ön Lampedusa 2013, där 300 flyktingar miste livet. Eurosur har bland annat till uppgift att upptäcka och undsätta flyktingbåtar genom att studera avancerade dataanalyser samt genom att ha patrullerande fartyg till havs.

Asyl-och migrationspolitik

Som nämnt ovan är den illegala flyktinginvandringen till länderna kring Medelhavet stor och den påverkar Italien i hög utsträckning. I år har drygt 42 000 illegala flyktingar upptäckts av Frontex, där 25 000 av dessa befunnit sig på flyktingbåtar runt om i Medelhavet48_{. Delvis på grund av detta}

har EU initierat en dialog med länderna kring södra Medelhavet angående migration, med en förhoppning om att inrätta partnerskapp för rörlighet. Med andra ord ska det bli lättare för medborgarna i dessa länder att komma in i EU. Som motkrav från EU:s sida finns krav om ett samarbete kring migrationsflödet. Kommissionen kommer även att se över hur grannpolitiken med dessa länder ser ut idag för att på sikt kunna förbättra den49_.

Under 1990-talet utformades Martelli lagen och det innebar att även flyktingar utanför Europa skulle innefattas av ett beskydd från den italienska staten. Martelli lagen fastställde även de grundläggande reglerna för asylhanteringen inom landet. Det var genom Martelli lagen som

vt 2014

23

Italien fick sin första heltäckande invandringslagstiftning. Syftet med lagen var att väcka ett mångdimensionellt intresse för landets växande invandring och få hela landet att ta ett större solidariskt ansvar för att avlasta de områden där invandringen var som störst, nämligen vid landsgränserna50_{. Att skydda de egna gränserna mot illegal invandring har alltid legat i Italiens}

intresse och har därför återspeglats i den nationella migrationspolitiken.

År 2001 vann Silvio Berlusconi det italienska valet och migrationspolitiken tog en ny vändning. Medlemmarna i Berlusconis kabinett var från det högerextrema partiet Lega Nord och det tidigare nyfascistiska partiet National Alliance. Tillsammans förde de en politik som gick ut på att hitta sätt att begränsa invandringen till Italien samt att utöka verkställighets- och

kontrollmekanismer51_.

År 2002 trädde en ny lag gällande migration i kraft, den så kallade Bossi-Fini lagen (lag nr 189). Lagen avser att utveckla tidigare lag om migration från 1998 genom att tillföra ett par nya klausuler. Några av de viktigaste förändringarna var; invandrarkvoter, obligatoriska

arbetsgivarinvandrarkontrakt, striktare utvisningspraxis, amnesti för illegala invandrare som har arbetat och bott i landet i mer än tre månader, och nya lokala immigrationskontor för att hantera invandrararbetare och familjeåterföreningsfall.Lagen innehåller också bestämmelser om

legalisering av två typer av illegala invandrare; de som används antingen som hembiträden och de som anses vara beroende arbetstagare. Dessa personer kan vara berättigade till legalisering, under förutsättning att de inte har fått ett utvisningsbeslut. Detta var något som både fackföreningar och arbetsgivarorganisationer kritiserade hårt, då det ansågs komma att skada den nationella ekonomin. Övriga sektorer inom Italien däremot ser den nya lagstiftningen positivt.

Arbetsgivarna måste nu registrera formella avtal som garanterar invandrararbetarna bostäder och resekostnader, samtidigt som de kan fastställa löner och anställningstid. Förespråkarna hävdar att lag nr 189 är viktig när det kommer till invandrarnas levnadsstandard. I slutändan gynnar det dessutom Italiens näringsliv då landet kan tillvarata sig bättre kvalificerade invandrare52_.

vt 2014

24

Vissa kritiker menar dock att skapandet av ömsesidiga avtal som fokuserar på smarta

gränsförvaltningar och ekonomisk utveckling i ursprungsländerna är det enda svaret på Italiens problem med illegal invandring53_.

Återsändande

Hur ett land väljer att arbeta med återsändande av flyktingar varierar. Italien har under årens lopp fått utstå en hel del kritik gällande hur dem arbetat kring detta. FN:s flyktingorgan har kunnat konstatera att Italien återsänt migranter på felaktiga vis. Migranterna har inte fått tillräcklig tillgång till kostnadsfri rättshjälp, deras ärenden har inte utretts ordenlig, att personer i ytterst utsatta situationer inte identifierats och de som hålls i försvar inte fått en rättslig prövning. Detta innebär att Italien inte lever upp till den egna nationella lagstiftningen om återsändandeförfaranden. Anledningen till att detta uppdagades var att FN:s flyktingorgan kom på den italienska kustbevakningen då de stoppat ett flyktingfartyg från Egypten med 150 personer. Dagen därpå återsändes 71 personer av dessa 150 utan att en identifiering av personer i ytterst utsatta situationer gjorts. Detta skapar i sin tur tveksamheter kring hur återsändandet av flyktingar hanteras av de italienska myndigheterna54_.

Vidarebosättning

vt 2014

25 V. Analys

I det här analyskapitlet avser jag att knyta ihop EU:s migrationspolitik med Sveriges och Italiens, samt de tre problemformuleringarna som Korkut med flera behandlar i boken The discourses and politics of migration in Europé. Jag kommer även gå tillbaka till min egen problemformulering för att se om jag kan besvara denna, samt de två frågeställningar jag inledde uppsatsen med.

I min uppsats har jag valt att studera hur migrationspolitiken är utformad på EU-nivå för att sedan gå vidare med en jämförande undersökning på nationell nivå, där jag mer ingående studerat hur den svenska respektive den italienska migrationspolitiken är utformad. Genom att studera EU:s arbete för en gemensam migrationspolitik kan jag konstatera att en hel del görs för att stärka samarbetet inom regionen i frågan om invandring. EU har på senare år arbetat med att förbättra det gemensamma europeiska asylsystemet. Detta arbete innefattar att lagstiftningen har moderniserats för att harmonisera EU-ländernas asyl- och invandringspolitik, genom att göra dem snabbare, rättvisare och effektivare. Dock kan jag efter att ha studerat Sveriges och Italiens migrationspolitik konstater att det finns väsentliga skillnader i hur länderna arbetar med detta. EU:s övergripande arbete med migration sträcker sig bara till en viss gräns, sedan tar den nationella lagstiftningen vid. Detta blev uppenbart när jag såg hur mycket Sveriges och Italiens migrationspolitik faktiskt varierade. Som jag nämnt vid flera tillfällen har de båda länderna tagit emot en stor andel flyktingar de senaste åren. Jag skrev inledningsvis att detta kunde bottna i olika anledningar och det visade sig till viss del stämma. Sverige utmärker sig inom Europa som ett land som för en öppen och generös asyl- och invandringspolitik. Italien utmärker sig genom sitt geografiska läge, för många är Italien det land de först når när de tvingas fly sina hemländer. Det gör att Italien har behövt utvidga sina gränskontroller för att kunna förhindra den illegala invandringen. Italien för, i jämförelse med Sverige en restriktivare asyl- och invandringspolitik. Detta visar sig tydligt i Eurostat Newsrelease statistik från juni 2012 (se tabell nedan).

Beslut om asylansökningar 2011

Beslut Positiva beslut

Totalt Första instans

Slutgiltigt beslut efter överklagande

Totalt Flyktingstatus Subsidiärt skydd Humanitära skäl Omplacerade flyktingar Sverige 39 930 26 720 13 210 10 625 2 795 6 115 1 720 1 620 Italien 25 655 24 150 1 505 7 485 1 870 2 265 3 350 0

*Det totala antalet beslut avser antalet administrativa beslut snarare än antalet individer.

vt 2014

26

Ur tabellen går det att utläsa att Sverige 2011 beviljade 10 625 flyktingar asyl medans Italien samma år beviljade 7 485 flyktingar asyl. Det bör i denna kontext också nämnas att Sverige har ca 9,5 miljoner invånare mot Italiens ca 61 miljoner invånare56_.

Genom att knyta an till mitt teoretiska ramverk kan jag konstatera att det är ständigt aktuella problemformuleringar och de behandlas såväl på EU-nivå som på nationell nivå.

 Hur ser den diskursiva konstruktionen av utlänningar ut?  Hur förhåller sig värdländerna till invandringen?

 Hur yttrar sig problem kring invandring när det kommer till lag och ordning? När det kommer till EU är det skyddsgrundsdirektivet som reglerar vilka som anses vara

flyktingar och dessa regler har sin grund i Genèvekonventionen. Det innebär att den konstruktion av utlänningar som flyktingarna står för alltid ska regleras på samma vis. I fallet med Sverige och Italien ser det dock lite annorlunda ut. Både Sverige och Italien har drabbats av den våg av främlingsfientlighet som breder ut sig i Europa. Det visar sig inte minst i att de nationella

partierna Sverigedemokraterna och Lega Nord har nått stora framgångar i respektive land. Detta i sin tur påverkar hur konstruktionen av utlänningar ser ut i de båda länderna och det är problem med integration och assimilation som påverkar hur konstruktionen av utlänningar ter sig. Som beskrivet i avsnittet om Italiens kom den italienska migrationspolitiken i samband med valet 2001 att ta en ny vändning. Denna vändning innebar att det i mångt och mycket handlade om att föra en politik som gick ut på att hitta sätt att begränsa invandringen till Italien samt att utöka

verkställighets- och kontrollmekanismer. I fallet Sverige går det att se att det ökade stödet för Sverigedemokraterna tyder på en ny syn på utlänningar där det främmande i högre grad klassificeras som hotfult. Trots att Sverige för en generös asyl- och invandringspolitik idag kan det komma att förändras om stödet för Sverigedemokraterna fortsätter att öka. Som Kurkut m.fl uttrycker sig handlar det om att se till att invandring och integration går hand i hand. Detta då invandring utan integration har en tendens att skapa ett utbrett ”vi” versers ”dem” samhälle. Hur värdländerna förhåller sig till invandring går hand i hand med hur den övergripande konstruktionen av utlänningar ser ut, både på EU-nivå och på nationell nivå. Det blev tydligt i min jämförande undersökning av Sverige och Italien, där de båda länderna trots vissa likheter förhöll sig mycket olika till migration. Jag skulle vilja påstå att Sverige som värdland förhåller sig

vt 2014

27

betydligt mer generöst inställda till invandring än vad Italien gör. Som underlag till mitt påstående har jag de båda ländernas olika ställningstagande gällande bland annat återsändande och

vidarebosättning.

Sista punkten om hur problem kring invandring yttrar sig när det kommer till lag och ordning går att analysera på olika sätt. Jag tänkte utgå från de problem som illegal invandring för med sig. I min undersökning av EU, Sverige och Italien har jag fått fram att det gränsövervakande

samarbetet värderas högt. Den senaste tidens massinvandring har krävt större insatser och utökat samarbeten gällande gränsbevakning, vilket har visat sig i Kommissionens arbete med olaglig invandring. Här vill man få till stånd en effektivisering i form av en gemensam europeisk återsändandepolitik, vilket innebär att EU tar ansvar för att skapa ett återsändandedirektiv som samtliga EU-länder sedan implementerar i den nationella lagstiftningen. Som det ser ut idag har varje land rätt att själva bestämma hur de väljer att arbeta med olaglig invandring, något som min jämförelse av Sverige och Italien kunde befästa. Arbetet med Frontex och Eurosur är ytterligare exempel på hur EU hanterar problem relaterade till den illagala invandringen.

För att sammanfatta dessa tre punkter går det att konstatera att frågor gällande migration är komplexa och några enkla svar finns inte. Korkut m.fl tar även upp enskilda länder och deras syn på migration, vilket är intressant utifrån min egen problemformulering.

Avslutningsvis väljer jag att blicka tillbaka på min problemformulering samt mina två frågeställningar: Hur skiljer sig migrationspolitiken stiftad på EU-nivå från den på nationell nivå och vad görs för att harmonisera dessa med varandra? Hur mycket varierar synen på migration inom EU:s gränser och vilka konsekvenser kan det få?

 Hur ser EU:s migrationspolitik ut i dagsläget och vilka grundläggande värderingar ligger till grund för formandet av denna migrationspolitik?

 Hur mycket varierar synen på migration mellan Sverige och Italien?

vt 2014

28

flyktingkvot baserat på exempelvis BNP/capita kunna generera en bättre, effektivare och rättvisare ansvarsfördelning, där alla EU-länder är med och tar ett ansvar och därigenom skapar ett mer hållbart europeiskt samhälle. Migrationspolitiken på EU-nivå skiljer sig från den som stiftas på nationell nivå på flera punkter. Det finns idag regleringar kring hur rörligheten ska se ut, vilket Schengenavtalet är ett bra exempel på, även Dublin- och Eurodac konventionen är goda exempel på hur EU arbetar med en mer enhetlig asyl- och invandringspolitik. Jag vill dock återknyta till hur kommissionens vice ordförande Jacques Barrot valt att uttalat sig angående detta. Han menar att EU måste arbeta hårdare mad att ta fram ambitiösa normer för asylskyddet för att kunna garantera mer likvärdig villkor och ett effektivare system. Vidare menar han att målet alltid ska vara att sätta de asylsökande i centrum, där en rättvis och human behandling ska vara en självklarhet. Genom att ändra direktivet om mottagningsvillkoren kommer EU att förbättra levnadsförhållandena för de asylsökande, menar Barrot. Detta uttalande tolkar jag som att det ännu finns mycket kvar att göra i skapandet av en solidarisk migrationspolitik inom EU. För att kort besvara min problemformulering: migrationspolitiken stiftad på EU-nivå skiljer sig onekligen en hel del från den som varje enskilt land stiftar. Det ligger fortfarande i EU-ländernas makt att utforma den migrationspolitik som anses lämplig för landet. Vilket visar sig tydligt i jämförelsen mellan Sverige och Italien, där Sverige till exempel valt att delta i ett EU-program om vidarebosättning medan Italien valt att avstå. Arbetet med att harmonisera EU:s gemensamma migrationspolitik med samtliga EU-länder är ständigt pågående. Som jag nämnt tidigare är Schengenavtalet att bra exempel på detta arbete. Hur mycket migrationspolitiken kan variera mellan länder inom EU visar min jämförande undersökning av Sverige och Italien på. Konsekvenserna av denna variation kan bli att, och har redan blivit, att vissa länder tar emot många flyktingar medan andra helt låter bli. Ett tydligt exempel på det tog jag upp tidigare i uppsatsen, nämligen att Sverige 2010 tog emot ca 12 000 flyktingar och Danmark tog emot ca 1 000 flyktingar. Det gör att fördelningen blir mycket ojämn. Det i sin tur kan skapa en mängd olika problem, problem relaterade till integration kan vara ett av dessa.

vt 2014

29 VI. Slutsatser och reflektioner

Invandring till EU är ingen ny företeelse. Den har funnits så länge vi kunnat förflytta oss, dock har mycket hänt det senaste decenniet som har förändrat hur vi ser på invandring. Sammanfattningsvis kan jag konstatera att hur vi förhåller oss till migration inom EU varierar stort. Då migrationspolitiken idag fattas på nationell basis samtidigt som alla EU-länder åtagigt sig att följa de riktlinjer som EU satt upp angående den gemensamma asyl- och invandringspolitiken går det att utläsa en komplexitet i frågan. Detta eftersom alla och ingen äger frågan. Frågor såsom vem som får och vem som inte får komma in i EU är svåra att besvara när många människor tvingas fly. EU har länge arbetat för ett öppnare Europa med fri rörlighet mellan EU-länderna, detta samtidigt som man arbetat med hårdare gränsbevakning. Detta visar på ett mynt med två sidor, vilket även visade sig i min jämförande undersökning av Sverige och Italien.

När jag såhär i slutskedet av min uppsats funderar över vad jag kunde gjort annorlunda dyker flera tankar och funderingar upp. Då tidsbegränsningen varit relativt snäv har jag inte kunnat gå speciellt djupt i undersökningen av mina frågeställningar. Jag har behövt begränsa min materialinsamling vilket resulterat i en kortare och beskrivande studie. Ämnet jag valt är brett och komplexiteten i frågor rörande migration gör att ämnet lämpar sig väl för vidare forskning. Frågan om hur en gemensam migrationspolitik inom EU bör se ut för att skapa en gemensam känsla av ansvar och solidaritet bland regionens länder är ett exempel på frågor som kommit upp under arbetets gång. Det finns idag en gemensam asyl- och invandringspolitik på EU-nivå men frågan är om vi kan känna oss helt nöjda där. Allt arbete som görs inom EU i syfte att kontrollera landsgränserna är givetvis nödvändigt men när ska vi förstå att folk i nära anslutning till oss lider? Hur ska vi få en human migrationspolitik att fungera utan att det sänker våra egna länder, politiskt och ekonomiskt? Idag har vi ett Europa som är öppet men samtidigt stängt. Fri rörlighet inom regionen men hårdare bevakning vid gränserna. Vad gör detta med vår medmänsklighet och hur kommer utvecklingen av Europas främlingsfientliga partier se ut om ett, fem eller tio år? Detta är frågor som är näst intill omöjliga att besvara idag men utan en gemensam syn på invandring tror jag Europa står inför stora problem. Vi måste börja dela på ansvaret för att få det att fungera på ett sätt som gynnar alla.

vt 2014

30

vt 2014

31 Referenslista

Litteratur:

Bergström, Göran, Boréus, Kristina (2012). Textens makt och mening. Lund: Studentlitteratur AB. Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Wängnerud (2012). Metodpraktikan. Stockholm: Norstedts Juridik AB.

Korkut, Umut, Bucken-Knapp, Gregg, McGarry, Aidan, Hinnfors, Jonas, Drake, Helen, (2013). The discourses and politics of migration in Europe. New York: Palgrave Macmillan AB.

Internet: EU

Europa – Sammanfattning av EU-lagstiftningen. 2011. En övergripande Europeisk migrationspolitik. Hämtat: 2013-12-02

http://europa.eu/legislation_summaries/justice_freedom_security/free_movement_of_persons_asyl um_immigration/jl0059_sv.htm

Europaportalen. 2013. EU-länderna får skulden för flyktingkatastrof. Hämtat: 2013-12-02 http://www.europaportalen.se/2013/10/eu-landerna-far-skulden-flyktingkatastrof EU-upplysningen. 2013. Flykting enligt EU:s regler? Hämtat: 2013-12-05

http://www.eu-upplysningen.se/faq/Fragor-och-svar/Asyl-och-invandring/Flykting-enligt-EUs-regler/ Press releases database. 2008. En rättvis och human behandling av asylsökande. Hämtat: 2013-12-08 http://europa.eu/rapid/press-release_IP-08-1875_sv.htm

Europaportalen. 2013. Tema – asyl och migration. Hämtat: 2013-12-12 http://www.europaportalen.se/tema/asyl-och-migration

Europeiska kommissionen. 2011. Förvaltning av Schengensamarbetet - att stärka området utan inre gränskontroller. Hämtat: 2014-01-15

http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2011:0561:FIN:SV:PDF European Commission. 2013. Eurosur. Hämtat: 2014-01-15

http://ec.europa.eu/dgs/home-affairs/e-library/docs/infographics/eurosur/eurosur_en.pdf

Europeiska kommissionen. 2013. Invandring och asyl – Bygga ett öppet och säkert EU. Hämtat: 2014-01-20

http://europa.eu/pol/pdf/flipbook/sv/migration_sv.pdf Migrationsverket. 2013. EU och migration. Hämtat: 2014-05-15 http://www.migrationsverket.se/info/217.html

Europeiska kommissionen. 2011. En gemensam migrationspolitik i EU. Hämtat: 2014-05-18 http://ec.europa.eu/news/justice/110506_sv.htm

vt 2014

32 http://ec.europa.eu/news/justice/110526_sv.htm

Sverige

Regeringskansliet. 2014. Migrations- och asylpolitik. Hämtat: 2014-01-25 http://www.regeringen.se/sb/d/9685

Sveriges riksdag. 2013. Migrationsverket. Hämtat: 2014-01-25

http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Fragor-och-anmalningar/Svar-pa-skriftliga-fragor/Migrationsverket_H11231/

Regeringskansliet – faktablad Justitiedepartementet. 2013. Migrationspolitik. Hämtat: 2014-01-25 http://www.regeringen.se/content/1/c6/21/67/45/79c84150.pdf

Regeringskansliet. 2013. Gemensamt Europeisk asylsystem. Hämtat: 2014-01-25 http://www.regeringen.se/sb/d/9688/a/93135

Globalaveckan. 2012. Kyrkornas kommission för migranter i Europa - CCME:s policydokument. Hämtat: 2014-05-18

http://globalaveckan.se/files/2012/09/Policydokument-CCME-svensk-%C3%B6vers%C3%A4ttning.pdf

Italien

MPI – Migrant Policy Institute. 2002. Italy's Southern Exposure. Hämtat: 2014-05-05 http://www.migrationpolicy.org/article/italys-southern-exposure

Europaparlamentet. 2011. Parlamentsfrågor. Hämtat: 2014-05-05

http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+WQ+E-2011-010886+0+DOC+XML+V0//SV

Europeiska Gemenskapernas Kommission. 2009. Om inrättandet av ett gemensamt vidarebosättningsprogram för

EU och förslaget till Europaparlamentets och Rådets beslut. Hämtat: 2014-05-05

http://www.europarl.europa.eu/meetdocs/2009_2014/documents/sec/com_sec(2009)1128_/com_s ec(2009)1128_sv.pdf

Analys

Eurostat Newsrelease. 2012. EU Member States granted protection to 84 100 asylum seekers in 2011. Hämtat: 2014-05-15