• No results found

Ett runstensfragment från Halls kyrka

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Ett runstensfragment från Halls kyrka"

Copied!
7
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Ett runstensfragment från Halls kyrka

Halls sn, Gotland

Runrapport från Riksantikvarieämbetet

(2)

Riksantikvarieämbetet Box 1114

621 22 Visby Tel 08-5191 80 00 www.raa.se registrator@raa.se

Riksantikvarieämbetet 2018

Ett runstensfragment från Halls kyrka, dnr RAÄ-2018-444.

Upphovsrätt, där inget annat anges, enligt Creative Commons licens CC BY.

Villkor på http://creativecommons.org/licenses/by/2.5/se

(3)

Ett runstensfragment från Halls kyrka 3

Ett runstensfragment från Halls kyrka

Runstensfragmentet påträffades den 26 maj av Bengt Jakobsson, Hemse, i samband med att han och annan personal från Skogsvårdsstyrelsen lade om ett stycke av den västra kyrkogårdsmuren vid Halls kyrka. Fragmentet var inlagt i muren strax söder om den likbod som finns i kyrkogårdens

nordvästra hörn. Det låg högt upp i muren på den östra sidan med ristningen uppåt och var endast täckt av ett skift med sten (Malmros 2015 s. 2).

Enligt Mary Andersson, Halls församling, ska den gamla klockaren ha sett flera liknande stenar i kyrkogårdsmuren i samband med tidigare åtgärder och dessa ska också finnas kvar någonstans i muren (Malmros 2015 s. 1). Det är alltså inte omöjligt att fler fragment av runstenen kan finnas dolda i

kyrkogårdsmuren, vilket bör beaktas vid framtida arbeten.

Jag fick vetskap om fyndet genom ett e-brev från Pär Malmros, Gotlands museum, den 29 maj och gjorde en första besiktning av stenen den 3 juni tillsammans med Per Widerström, Gotlands museum, och Laila Kitzler Åhfeldt, Riksantikvarieämbetet. Fragmentet hade då flyttats och låg på golvet i den ovan nämnda likboden.

Fig. 1. Det nyfunna runstensfragmentet från Halls kyrka. Foto Magnus Källström 2015.

(4)

Fig. Detalj av stenytan med möjligt äldre bildmotiv ovanför den sammanrullade slingänden. Foto Magnus Källström 2015.

Stenarten utgörs av ljusgrå kalksten. Fragmentet har en avrundad tillhuggen kant och har av allt att döma tillhört det övre högra hörnet av en

bildstensformad runsten. Det är 44 cm brett, 53 cm högt och 16 cm tjockt.

Den ristade ytan är relativt slät, medan baksidan är rå. På framsidan finns rester av bruk, vilket tyder på att stenen tidigare har varit inmurad i någon byggnad.

Av ristningen återstår en bågböjd kantföljande runslinga med 7,5–8 cm höga runor och innanför denna på mittytan två ornamentslinjer med

spiralavslutning. Ristningslinjerna är 0,5 cm breda och tydliga, men linjeföringen är något ojämn.

En närmare granskning av ristningsytan visar att det över hela ytan finns spår av en svagare huggning, som liknar den som förekommer på gotländska bildstenar (fig. 2). Det är alltså troligt att runristningen har huggits ovanpå en äldre bildristning, även om själva bildmotivet är svårt att bestämma.

Inskrift:

…!r x sein x han x -…

5

… sinn(?). Hann …

»… sin(?) (fade)r(?). Han …»

(5)

Ett runstensfragment från Halls kyrka 5

Till läsningen: Av runa 1 återstår basen av en stav, som har en tydlig lutning åt vänster, vilket tyder på att det handlar om resterna av en bistav till en r-, u- eller R-runa. I brottkanten ovanför denna finns dock ett vinklat spår, som kan vara ristat och tillhört den övre delen av en r-bistav. Denna läsning verkar därför troligast. Runa 3 e är tydligt stungen. Runa 8 är av allt att döma n med dubbelsidig bistav. Vid första påseende kan det verka som om runan också har en bistav till þ, men detta beror dels på naturliga

fördjupningar, dels på den äldre ristning som finns på ytan. Av runa 9 återstår endast 3 cm av den nedre delen av en huvudstav. Runan har troligen inte haft någon bistav på vänster sida om huvudstaven.

På stenen finns två oskadade runföljder. Runorna han återger allt att döma pronomenet hann, antingen i nominativ eller i ackusativ. Hur den föregående runföljden sein ska uppfattas är mera osäkert. Det skulle kunna handla om en form adjektivet (runsv.) sæinn ’sen’, som kan föreligga som personnamn och binamn i ett antal runinskrifter. För denna tolkning talar skrivningen ei, som man helst vill tolka som en diftong. Helt otänkbart är dock inte att ordet återger pronomenet sinn sg. ack m. och att ei beror på en kontamination av varianterna sin och sen, som båda finns belagda på Gotland.

Skrivningen sein för sinn är inte tidigare känd från gotländska runinskrifter, men det kan vara värt att notera att det på den bildstensformade G 309 från Hangvars kyrka finns två exempel på att samma ord skrivs siin och att en del äldre undersökare i det ena fallet har läst just sein. (Möjligen ska också runföljden siis på den försvunna G 272 Tingstäde kyrka uppmärksammas i detta sammanhang. Runföljden har föregåtts av ordet faþur och har tolkats som en felristning för sinn, vilket förutsätter att i-ljudet har återgivits med två på varandra följande i-runor.)

Det nyfunna fragmentet påminner på flera sätt om det runstensfragment som förvaras i tornet till Tingstäde kyrka (G 270). Såväl den något ojämna linjeföringen som det karakteristiska utskottet på en av ornamentslingorna har sin motsvarighet på denna sten.

Såväl utseendet som runformerna och skiljetecknen visar att den nyfunna runstenen från Halls kyrka ska dateras till 1000-tal dvs. vikingatidens slutskede.

Denna rapport bygger endast på en undersökning gjord vid ett enda tillfälle.

Med tanke på de spår av äldre ristning som kan finnas på stenen finns det skäl att göra en förnyad undersökning under bättre förhållanden och kanske med andra undersökningsmetoder. Detta bör beaktas när man bestämmer var fragmentet ska placeras. För närvarande (februari 2018) förvaras det enligt uppgift ännu i den nämnda likboden.

(6)

Referenser

G + nr = runinskrift publicerad i Gotlands runinskrifter. Granskade och tolkade av Elias Wessén, Sven B.F. Jansson och Elisabeth

Svärdström. 1–2. Sveriges runinskrifter 11–12. 1962–78. Almqvist &

Wiksell international, Stockholm (För nummer över G 222, se Gustavson, H. & Snædal, Th., manus. Gotlands runinskrifter 3.

Tillgängligt som pdf-filer på Riksantikvarieämbetets hemsida:

https://www.raa.se/kulturarv/runor-och-runstenar/digitala-sveriges- runinskrifter/gotlands-runinskrifter-3/)

Malmros, P. 2015. Hall kyrka. Antikvariskt utlåtande. Restaurering av kyrkogårdsmuren samt nedtagning av träd. Otryckt rapport. Gotlands museum, dnr 2012-572.

(7)

Riksantikvarieämbetet I 08-5191 80 00 I registrator@raa.se I www.raa.se

References

Related documents

»gotländsk» s-runa, där både det vänstra och högra ledet avslutas på samma höjd. På den högra sidan går två svaga linjer snett nedåt höger, men de tillhör av allt att

De tidigare kända skrivningarna med u från Gotland utgörs endast av G 238b Källunge kyrka (au mari) samt en putsristning i Garda kyrka, som uppmärksammades av undertecknad i

Runorna står i anslutning till en skeppsbild, men verkar vara ristade tidigare än denna. Snett upp till höger finns en stående mansfigur, som har den ena handen lyft och i den

staurering 1953-54 då även de medeltida kalkmål- ningama på långhusets norra vägg samt i ring- kammaren framtogs och konserverades.. Av äldre fotografier att döma

Ha n förordade a tt korets murar skulle sammanhållas med järn- stänger både mellan norra och södra muren och från öster till väster »emedan hela Chorbyggnaden

Föreliggande volym omfattar beskrivning av Närs kyrka i Burs ting jämte rättelser och tillägg samt register till Gotland , band VI , som härmed

S trax utanför kyrkogården vid norra ingången finn s en magas insbyggnad av trä, ett panelat bulhus, som nu an- vänds som kyrkans förvaringsbod ( fig. Den har

Av gravtäcket, som ursprungligen troligen tillhört Vadstena klosterkyrka, kom endast kantbården till Ödeby kyrka genom någon ägare till Kägleholm och fick i