Efterdyningar till Europarådsutställningen i Aten Rydbeck, Monica
Fornvännen 71-80
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1965_071 Ingår i: samla.raa.se
EFTERDYNINGAR TILL
EUROPARÅDSUTSTÄLLNINGEN I ATEN
1. Dunekoppen
Inför förberedelserna till E u r o p a r å d e t s utställning »Byzantinsk konst, en europeisk konst», som anordnades i Aten våren 1964, in- venterades Historiska museets fätaliga medeltida ting av byzantinsk karaktär. Resultatet blev, att ett enda föremål sändes till utställningen, den s. k. Dunekoppen, dvs. den handtagsförscdda, koniska, relieforne- rade förgyllda silverkopp, som ingår i den år 1361 nerlagda skatten frän Dune, Dalhems socken, Gotland (inv.-nr 6 8 4 9 : 5 ) . Tidigare h a r man betonat ornamentikens tydligt persiska anknytning och föreslagit en datering av koppen till troligen 1100-talet. Några direkta paralleller har dock ej kunnat påvisas. Pä grundval av professor André Grabars yttrande vid granskning av föremålet under ett besök i Historiska museet har man emellertid för ett antal år sedan ändrat karakteristi- ken till »utgången ur byzantinsk verkstad, möjligen i Konstantinopel»
på 1000-talet. Som ett direkt resultat av koppens utställande i Aten kan nu nämnas, att man plötsligt erhållit uppgifter om ett jämförbart ob- jekt. Från en bulgarisk forskare, Totju Totev, vid arkeologiska mu- seet i Preslav, har sålunda anlänt en redogörelse1 för en så sent som år 1963 påträffad silverkopp (fig. 1), som verkligen erbjuder en frap- pant likhet med den gotländska (fig. 2 ) : form och profilering av både behållare och handtag, grundelement och p r o p o r t i o n e r i n g av relief- orneringen, den låga, bandformiga, pålödda foten, som nätt och jämnt h i n d r a r koppens botten att vila mot ett underlag e t c , allt är direkt k o r r e s p o n d e r a n d e . ' Intet namnes dock om förgyllning av silverytan.
Preslavkoppen är funnen i en grav, på en gravplats, som pä vissa grunder daterats till 800-talets slut eller möjligen till 900-talet. Dune- koppen ingår som bekant i eft stort skallfynd, där yngsta föremålet
1 Totju Totev, La coupe cn argent de Preslav, Académie bulgare des scien- ees. Bulletin de 1'institut d'arehe>ologie, XXVII, 1964, s. 5 f. Totev översände sin uppsats (genom överintendenteii Nordenfalk, Sveriges repr. i utställ- iiingskommittén) efter att ha sett avbildniiigcn av Dunekoppen i Aten- katalogen.
- Mått: Preslavkoppen: böjd 5,2 cm; fotens diam. 5,2 cm; öppningsdiam.
9,5 cm; vikt 131 gr; Dunekoppen: höjd 5,8-6 cm; bottendiam. 5,7-5,9 cm;
öppningsdiam. 10,8-11 em; vikt 294 gr.
71
SMÄRRE MEDDELANDEN
t S ^ H ^ * ™ S
Fig. 1 a - b . Silverkopp finn Preslav, Bulgarien, — Silver cup from Preslav.
Fig. 2 a b. Dunekoppen. Foto ATA. — The Dune Cup.
S M A R H K M E D D E L A N D E N
Fig. 3 a-b. Handtagen till Prcslav- Preslav and the Dune cups.
resp. Dunekoppen. — The bandles of the
h ä r r ö r från 1300-talets mitt, medan de äldsta delarna torde tillhöra tiden omkring HOO.3
Den första reaktionen, konstaterandet av den slående likheten mel- lan k o p p a r n a , kvarstår vid en n ä r m a r e granskning. Bortsett från att Preslavkoppen av viktuppgiften att döma är utförd i betydligt t u n n a r e silverblcck och att den konstnärliga kvaliteten synbarligen är lägre, är det endast vissa ingredienser i o r n a m e n t b a r d e r n a , som erbjuder olikheter. Den bulgariska koppen har enligt uppgift drivna ornament
— handtaget dock gjutet — och en viss efterbearbetning har skett med h a m m a r e och stämpel för att ytterligare få fram en kontrast mellan ljus och skugga. Dunekoppens relief är tydligen också utförd genom drivning. De tjocka väggarna visar endast på insidans nedersta del, mindre än halva höjden, negativ-avtryck av rcliefmotiven. Insidans övre del är således svarvad och dess mynningsrand skrädd se- dan reliefen avslutats. Horisontella skiftningar i ytan utgör antyd- ningar om förfaringssättet, och i botten finns på både ut- och insidan centrumhål för fastspänning. En kraftigt skärpande eftergravering av reliefen på utsidan liksom cn sällsynt fin och tät ringstämpling av- fonden till b å r d e r n a stärker intrycket av Dunekoppens hantverks- mässigt höga kvalitet.
Vad själva ornamentmotiven beträffar kan påpekas, att Preslav- koppens nedersta bård utgöres av en jämn rad likformiga, stiliserade palmetter, av Totev bl. a. jämförda med Nagy Szenf Miklösfyndets
3 Jfr bl. a. Carl B. af 1'yylas, Gotländska silverskatter från Valdemars- tågets tid, Stockholm 1936, s. 16, Pl. Vill XXIV. Benyt Thordeman, Armour from the Battle of Wisby, Uppsala 1939, I, s. 29, fig. 27, dens., Dolda skatters hemligheter, Stockholm 1941, s. 95 ff., fig. 102-103. Tiotusen år i Sverige, Stockholm 1945, s. 393 f., fig. 422, 430-443.
74
-V
Fig 4. Detalj av elfenbensskrin i k a t e d r a l e n i Troyes. Efter Grabar. — Detail of ivory shrine in the Cathédral of Troves.
guldkannors utsmyckning,' daterade till 800-taIets slut. Preslavkoppcns breda melhinparti upptages av cn regelbunden växtslinga, från vars stam alternerande palmett- och halvpalmettavslutade förgreningar ut- går. Det smala översta fältet anknyter till mellanbardens motiv men med annan, symmetrisk sammanlänkning. Dunekoppens övre och nedre ornamentzoner iir däremot sinsemellan lika och kan jämföras med Preslavkoppcns övre bård, fastän r a n k o r n a är glesare och tun- nare. Mellanpartiet på Dunekoppen är desto kraftigare accentuerat, den jämna palmeftrankan har ersatts av tre alternerande motiv: fågel Fenix med böjd, smal hals, nacktofs e t c , bevingat lejon med bakåfvänt huvud, höjd framtass ocli spiralornanicnt vid vingbasen, samt, som tredje motiv, cn kraftigt förgrenad, rik palmcttfigur med asymmetriska utlöpare, som bevarat åtskilligt av den linjeföring, som bidragit till att förskaffa Dunekoppen epitetet »persisk, med kinesiskt påbrå», innan den av Grabar infördes i den byzantinska ramen. Samma palmett- motiv p r y d e r handtagets platta/'
* Totev, anf. arb., s. 9; j f r .V. Mavrodlnoo, Le tresor protobulgare de Nagy- szentmiklös, Budapest 1943, s. 58, pl. 1I1-V1, IX-X1V.
r' Såsom en b a k g r u n d till André G r a b a r s bedömning kan m a n b e t r a k t a de litleraturliäiivisningar ocli de i l l u s t r a t i o n e r I jfr fig. 4 ) , som finnes i dennes s a m m a n f a t t a n d e artikel I.e succés des a r t s o r i e n t a u x ä la cour b y z a n t i n e sous les inaeédoniens, Muiicbner J a h r b u c h , d r i t t e Folge II, 1951, s. 32 f.
Dr Agnes Geijer tackas för påpekandet av d e n n a värdefulla s a m m a n s t ä l l n i n g .
75
SMÄRRE MEDDELANDEN
Dunekoppen är sålunda den rikare varianten av k o p p a r n a med sina tydliga östliga anknytningar. Bysans såsom verksamt och skapande konstcentrum och såsom konstförmedlare hör kunna ge förklaringen till de påvisbara persisk-kinesiska inslagen i dekoren. Preslavkoppen skulle emellertid enligt Totev vara av bulgariskt ursprung, troligen från Preslav, detta med hänsyn till bl. a. Nagy Szent Miklosfyndet och på grund av 900-talets inhemska bulgariska kerarniska produktion."
Även om Tolevs bestämning »bulgarisk» vidhälles, kan denna icke behöva påverka Grabars klassificering av Dunekoppen »troligen frän Konstantinopel», vilken förefaller synnerligen sannolik.
En fråga, mera aktuell 1 förevarandc sammanhang, är tidsförhållan- det mellan Preslav- och Dunekoppen. Såsom ovan nämnts är ilen bul- gariska koppen ett gravfynd. 1 den tegelkista, där koppen lag, både två begravningar skett, den första är daterad till 800-talets slut eller 900- talets början.7 Vid den andra begravningen — dess data anföres icke — h a r kistans äldre innehall helt omrörts, silverskålen låg enligt uppgift i kistans östliga del och förutsattes ha tillhört det första gravinne- hållet. Av avgörande betydelse för dateringen av koppen förefaller ha varit för det första jämförelsen med 900-talets inhemska keramik och med reliefdekoren på Preslavs 900-talsarkitektur. Men för det andra stöder man sig på den graverade slaviska inskription, som läses på undersidan av koppens botten och i översättning lyder: Herre hjälp t Sivin storzupan av Bulgarien." Det tidigare i bulgarisk historia kända namnet Sivin kan h ä r icke knytas till någon känd person; bokstavs- typerna i inskriften jämföres av Totev med protobulgariska inskrifter och med mynt från 800-talefs slut. Jämförelserna förefaller emeller- tid icke tillräckligt övertygande. Man skulle önska antingen att Pres- lavgravens anläggning kunde dateras till 900-tiilet eller att silverkoppen kunde sammanställas med ilen senare gravläggningen i kistan. Till dess ytterligare fakta framkommit beträffande Preslavmaterialet, far man nöja sig med alt fråga, om det är möjligt, att en bruksföremålstyp kan ha bibehållit sig, både tekniskt och dekorativt, helt oförändrad inom en och samma kulturkrets frän tidigt 900-tal till omkring ar 1050, de
0 Totev, anf. arb., s. 8 f., fig. 6. Denna k e r a m i k är, enligt Totev, i sin t u r en b y s a n t i n s k avläggare.
7 Totev, anf. arb., s. 5 f. Dateringen stöder sig bl. a. på o r n e r a t k c r a m i s k t m a t e r i a l från både Preslav, Plisk, Madar etc. F r u Ainalie Krims, som för förf. översatt Tofevs artikel från b u l g a r i s k a n , tackas uppriktigt för denna h j ä l p .
s Totev, anf. arb., s. 15, fig. 9. En av kbaiierna i första bulgariska k e j s a r - dömet b a r t. ex. n a m n e t Sivin. Titeln jiupan, väl känd frän protobulgariska inskrifter, ses h ä r enl. Totev för första gången med b e s t ä m n i n g e n »stor» i bulgariskt s a m m a n h a n g , m e d a n denna t i t u l c r i n g är väl känd från Serbien.
76
t e r m i n e r , som tillsvidare är de n ä r m a s t e givna för Preslav- resp.
Dunekoppen.*
2. Källtingereliefen
Till de föremål av byzantinsk k a r a k t ä r i Historiska museet, som blev aktuella i samband med Atenutställningen 1964, h ö r d e en liten, t y v ä r r något fragmentarisk korsfästelserelief i steatit (nuv. höjd 11,5 c m ; fig. 1 ) . Den skänktes år 1888 till museet av protokollsekre- t e r a r e n E. G. Hjertberg och var enligt uppgift funnen i Källunge på Gotland (inv. nr 8280).»
Reliefens d a t e r i n g liar i skilda s a m m a n h a n g d i s k u t e r a t s . 1000-tals- typ liar varit beteckningen, fastän man väl k ä n n e r t r a d i t i o n s b u n d e n - heten i des.sa reliefer, som bevarats i stort antal och tillverkats u n d e r en följd av å r h u n d r a d e n , in i n y a r e tid. Då docenten Maria W i d n ä s frän Helsingfors för kort tid sedan besökte Historiska museet för att
" Den graverade inskriften på Preslavkoppcns u n d e r s i d a h a r måst n ä m n a s i ovanstående framställning, fastän den icke i och för sig h a r med koppens tillkomst a t t göra, eftersom den för Totev är en ledtråd i h a n s undersök- ningar. Däremot h a r de s e k u n d ä r a r i s t n i n g a r n a på Dunekoppens botten, u t - och inväneliga, helt förbigåtts, t r o t s a t t dessa vädjat till m å n g a s , både forskares och lekmäns intresse och f a n t a s i . Givetvis o m n ä m n e s de i den ovan, not 3 citerade l i t t e r a t u r e n , och förf. ö n s k a r avslutningsvis e r i n r a om deras existens. — Förste b i b l i o t e k a r i e n Christian Gallmer, som varit förf.
behjälplig vid sökandet efter s k r i f l p a r a l l e l l e r till Preslavtexten, tackas hjärtligt.
Den invändiga b o t t e n y t a n (jfr fig. 2 b) h a r s å l u n d a i r u n o r , j ä m t e en vårdslöst inristad feinuclclig stjärna, den inom en k v a d r a t i s k r a m placerade välkända magiska f o r m e l n : sator arepo tenet opera r o t a s . Då koppen i fjor undersöktes före u t l å n i n g e n till Aten, observerade emellertid Bengt Thorde- m a n y t t e r l i g a r e åtta inristade runtecken på bottnens insida och dessutom en
r i s t n i n g pä h a n d t a g e t s u n d e r s i d a (fig. 3 b ) . Elisabeth Svärdström fastslog efter g r a n s k n i n g av runtecknen, på b o t t c n y t a n o u u m - t a r , a t t dessa icke h a r någon språklig innebörd oeh a t t det t. o. m. ä r »tvivelaktigt, om r i s t a r e n s avsikt h a r varit att u t t r y c k a en sådan. Även h a n d t a g e t s u n d e r s i d a b ä r r i s t - ning, i vilken k a n u r s k i l j a s ett tecken, som e r i n r a r om en b-runa.» Tilläggas bör, att enl. E. Svärdström sator a r e p o - f o n n e l n s tecken företer gotländska, medeltida k a r a k t e r i s t i k a . R u n i n s k r i f t e r n a k o m m e r a l t b e h a n d l a s utförligt i annat s a m m a n h a n g ; flera till skattfyndet h ö r a n d e ting ä r runförscclda, ett av guldsmyckena med delar av koppens besvärjelscformcl.
' Reliefen h a r n ä m n t s av B. Salin, Några krucifix och kors i Statens h i s t o - riska m u s e u m . Sv. fornm.-fiir. tidskr. VIII, s. 280, G, L i n d s t r ö m , Anteckningar om Gotlands medeltid II, 1895, s. 157-158, Carl B . af 1'yylas, Gotlands medel- tida t r ä s k u l p t u r , 1915, s. 8. Ugglas h a r dessutom i Historiska museets katalog gjort en noggrann beskrivning, medan G. O. Mathson vid Kgl. Myntkabinettet granskat de grekiska tecknen.
77
SMÄRRE MEDDELANDEN
Fig. 1. Steatitrelicfen från Källunge, Gotland. Foto N. Lagergren, ATA. — Stcatite relief from Källunge.
ta del av ett kyrkslaviskt handskriftsfragment hade hon älskvärd- heten att även granska korsfästelsereliefens slaviska skrifttecken.' Hon fäste uppmärksamheten vid formen pa bokstäverna »agg» (ängel) in- till änglafigureii i övre vansta hörnet, och pekade pa a-ets utpräglade
»tak», vilket enl. uppgift användes redan under 1100-talet för att för- svinna under slutet av 1200-talet.a
- Docent Wiclnäs h a r benäget givit tillstånd lill publiceringen av iakt- tagelserna.
3 Hänvisning till /. .1. Sjljupkiu. Busskaja Palcografija 1913, s. 43.
78
Fig. 2. Steatitreliefen från Källunge, baksidan ined dess senmedeltida in- skrifter. Foto N. Lagergren, ATA. — Steatite relief from Källunge, reverse side with its late-medieval inscription.
Beträffande I G på tvärslån ovan korset a n m ä r k e r docenten Widnäs att I saknar de två punkter, som enligt Sjljapkin började tillfogas på 1200-talet. C-et angives vara en variant av 1100-talstypen. Till vänster om korsets övre arm ses H C T, utläst K G T (KPECT), kors. K:s slutna typ kan dateras till 12:e och 13:e å r h u n d r a d e t . Ovanför 1 co, ses © (S), begynnelsen av svjatoj, helig. Såsom sammanfattning av sina iakttagelser betr. bokstavstyperna föreslår docenten Widnäs en datering till 1100-talet, möjligen ungefär 1150. Att hänföra reliefen
79
SMÄRRE MEDDELANDEN
till 1100-talet förefaller förf. med hänsyn till bl. a. det faktum, att steatit vid den tiden i stor utsträckning t r ä d d e in som ersättning för det d y r b a r a elfenbenet, synnerligen plausibelt.
Icke m i n d r e intresseväckande är emellertid tolkningen av de hittills icke beaktade ristningarna på reliefens ganska grovt och ojämnt skurna baksida (fig. 2 ) . Arkivarien S. Söderlind, Biksarkivet, som ombads granska dessa,' läser dels två A, placerade utan sammanhang sinsemellan, dels d ä r u n d e r tvä r a d e r minu.skcl.skrift från 1400-talet, av följande innehåll: d ( o m i ) n ( u ) s jacob(us) jn v a g s t u ( m ) , o c h : pat (er) N ( o s t e ) r qui es in celis. Besultatct måste verkligen noteras med nöje.
För det första får vi antagandet bekräftat, att Källungereliefcn verk- ligen redan under medeltiden befann sig i svensk ägo. På grund av de knapphändiga notiserna om fyndomständigfaetema har man ibland framkastat tanken, att reliefen skulle Importerats i sen tid. Uttrycket in Vagstum, som enligt fil. dr Herbert Gustav-son bör tolkas som »in Valgstenum», dvs i Vallstena, som är grannsocken till Källunge, onö- diggör nu detta tvivel. Landsantikvarien G. Svahnström, som delgivits resultaten av undersökningen, p å m i n n e r om den av G. Lindström'' upptecknade inskriften på en gravsten från Vadstena, lagd över
»Petrus curator ecclesie in Walgusten», som dog år 1350;° vi har så- ledes pa gravstenen en form av ortnamnet, som nära överensstämmer med korsfästelsereliefens. Ett annat resultat av läsningen är att herr Jacob innebär ett nytt namn att foga till den medeltida gotländska prästlängden. Även om han skulle vara identisk med någon av 1 mil- talets tidigare kända präster med samma namn, är lian okänd i för- bindelse med Vadstena, som sålunda nu borde betraktas som den egentliga hemorten för steatitreliefen frän Källunge, denna i vart land unika arfefakt. M o / l ( V ( ( R g d b e e k
MEDELTIDA MÅTTOLKAR. ETT NYTT BELÄGG
1 samband med min undersökning av runinskrifterna pä en medeltida mättolk, som 1903 påträffades i Lödöse, sökte jag — delvis med hjälp av etnologisk expertis — förgäves några motsvarigheter. Efter det att Lödösefyndet publicerats (E. Svärdström, Erik t u n n b i n d a r e s tolk, Fornvännen 1904:2-3, s. 115-130) har antikvarien Mogens Bencard, Ribe, gjort mig uppmärksam på ett liknande föremal i Den Antikva- riske Samling i Bibc, inv.nr D 238, av vilket han haft vänligheten sända mig fotografier och vilket hittills tett sig gåtfullt.
1 lill a r k i v a r i e n Södcrlind framföres ett uppriktigt tack för h a n s möda och för tillståndet att publicera h a n s r e s u l t a t .
r- Anf. a r b . II, s. 110 och I, s. 55.
" lill l a n d s a n t i k v a r i e Svabnströin liksom till fil. dr Herbert Guslavson,
Uppsala, framföres ett varmt lack.
80
