AKADEMIN FÖR TEKNIK OCH MILJÖ
Avdelningen för datavetenskap och samhällsbyggnad
Garanterad inkomst och negativ inkomstskatt i Sverige
Problemets struktur, aspekter och avvägningar
Kristian Cavdarovski 2020
Examensarbete, Avancerad nivå (magisterexamen), 15 hp Besluts-, risk- och policyanalys
Magisterprogram i besluts-, risk- och policyanalys
Handledare: Ulla Ahonen-Jonnarth
Sammanfattning
Under det senaste decenniet har idén om en allmän garanterad inkomst diskuterats av politiker, akademiker och institutioner som ett alternativ för att hantera arbets- löshet och sjukdom. Debatten har på senare tid aktualiserats av den växande andel deltidsanställningar, arbeten med otrygga villkor och utsikterna på den högteknolo- giska arbetsmarknaden. Att införa en garanterad inkomst har omfattade implikat- ioner ur ett samhällsperspektiv och beslutets förväntade konsekvenser är på förhand osäkra. Uppsatsens syfte är att utifrån ett antal aspekter föreslå hur beslutsfattare kan strukturera beslutsproblemet vid införandet av en garanterad inkomst i Sverige.
Grunden för aspekterna är studier och experiment med basinkomst, negativ in- komstskatt och icke förvärvade inkomster. Uppsatsen sammanställer forskning kring olika typer av garanterad inkomst och identifierar ett antal aspekter, utifrån tidigare studier och experiment med basinkomst, negativ inkomstskatt och icke-villkorade utbetalningar. Uppsatsen presenterar tre garantinivåer och ett nollalternativ, samt visualiserar beslutsproblemets grundläggande struktur.
Innehållsförteckning
1 Introduktion ... 1
1.1 Syfte ... 2
1.2 Avgränsningar ... 2
1.3 Tillvägagångsätt ... 3
1.3.1 Aggregering av aspekter ... 4
1.3.2 Nyttodifferenser ... 5
2 Problembakgrund ... 7
2.1 Garantiinkomst – en kort översikt ... 7
2.2 Social och ekonomisk utjämning ... 8
2.2.1 Ekonomisk jämlikhet ... 9
2.2.2 Stigmatisering ... 11
2.3 Automatisering av arbete ... 11
2.3.1 Sysselsättning ... 13
3 Centrala aspekter ... 14
3.1 Direkta samhällskostnader ... 14
3.2 Ekonomisk jämlikhet ... 14
3.3 Sysselsättning ... 15
3.4 Hälsa och sjukvård ... 17
3.5 Litteraturdiskussion ... 18
4 Handlingsalternativ ... 26
4.1 Nollalternativet ... 26
4.1.1 Socialförsäkring ... 27
4.1.2 Ekonomiskt bistånd ... 27
4.1.3 Studiestöd ... 27
4.2 Garantiinkomst ... 28
4.2.1 Negativ inkomstskatt ... 28
4.2.2 Omfattning ... 30
4.2.3 Garantinivå (G) ... 30
4.3 Nyttjandegrad ... 31
4.4 Finansiering ... 31
4.4.1 Omfördelning av resurser ... 31
4.4.2 Utökad beskattning ... 33
5 Konsekvenser ... 34
5.1 Direkta samhällskostnader (G0, G4, G8, G12) ... 34
5.2 Ekonomisk jämlikhet ... 34
5.3 Sysselsättning ... 38
5.4 Hälsa & sjukvård ... 39
6 Avvägningar ... 41
6.1 Aggregationsträd ... 41
6.2 Nyttodifferenser ... 43
7 Diskussion och slutsatser ... 45
Referenser ... 47 Bilaga A ... Fel! Bokmärket är inte definierat.
Bilaga B ... A Bilaga C ... C Bilaga D ... D Bilaga E ... E
1 Introduktion
Ekonomiskt bistånd i form av försörjningsstöd och socialförsäkringar existerar idag i de flesta europeiska länder, i Storbritannien Social Security, Nederländerna Bijstand, Belgien Minimex, Tyskland Sozialhilfe och Franska Revenu Minimum D’Insertion. Social- tjänsten i Sverige har som funktion att ”på demokratins och solidaritetens grund främja människors: (1) ekonomiska och sociala trygghet (2) jämlikhet i levnadsvillkor (3) aktiva delta- gande i samhällslivet” (Riksdagen.se, 2019a). Under 2017 mottog 408 000 personer ekonomiskt bistånd, varav 124 000 var kvinnor, 140 000 män och 144 000 barn.
Drygt 22 procent av vuxna mottagare var i åldern 18-24 år. Det ekonomiska biståndet i Sverige är individanpassat och utbetalas i förhållande till hushållets kostnader och enligt riksnormen för skäliga personliga kostnader (Socialstyrelsen, 2019a). Den svenska socialförsäkringen är en ekonomisk trygghet för arbetslösa, familjer med barn, vid sjukdom och funktionsnedsättning genom livets olika perioder (Försäkrings- kassan, 2017a). Två typer av ersättningar förekommer i Försäkringskassans bidrags- system: bosättningsbaserade och arbetsbaserade ersättningar. Bostadsbaserade ersätt- ningar är ett grundskydd för personer som bor i Sverige. Bidraget består av ersätt- ningar i form av t ex barnbidrag, bostadsbidrag och tandvårdsstöd. Arbetsbaserade ersättningar är i regel ett försäkringsskydd mot förlorad arbetsinkomst, som sjukpen- ning, föräldrapenning, graviditetspenning och aktivitetsersättning för personer in- skrivna i Arbetsförmedlingen (Försäkringskassan, 2017b).
Under det senaste decenniet har politiker, tankesmedjor, akademiker och in- stitutioner lockats av idén om en garanterad inkomst som ett alternativ till att hantera arbetslöshet, sjukdom, funktionsnedsättning med villkorade ekonomiska bistånd och socialförsäkringar (Birnbaum, 2013, sid 17; Saunders, 1995, sid 51; Standing, 2017, sid 4; Van Parijs, 1992, sid 8). På senare tid har problematiken kring villkorade eko- nomiska bistånd införlivats i debatten om den växande andel individer med deltidsan- ställningar, otrygga arbetsvillkor samt utsikterna på den högteknologiska arbetsmark- naden. Anhängare för en garanterad inkomst anser att nuvarande ekonomiska bistånd och socialförsäkringar är ineffektiva och att tenderar att placera människor i inaktivi- tetsfällor, som i sin tur omöjliggör inkomster från andra källor utan att individen för- lorar stödet i sin helhet (Van Parijs, 2004, sid 12; Birnbaum, 2013, sid 23; Standing, 2017, sid 75). Garantiinkomsten fick sitt politiska genomslag under 1960- och 1970- talen i USA och Kanada, i ett flertal experiment med basinkomst och negativ inkomst- skatt. (Widerquist 2005, sid 50; Van Parijs, 2004, sid 37). En typ av garanterad in- komst existerar sedan 1980-talet i Alaska och är världens enda allmänna form av in- komst. Den årliga utbetalningen finansieras av oljetillgångarna i delstaten och kallas Permanent Fund Dividend (förkortat PFD) (Birnbaum, 2013, s 18; Standing, 2017, sid 150; Van Parijs, 1992, s 5).
År 2016 är ”The Year of the Pilot” för basinkomst p g a de pilotprojekt som initierades runt om i världen. I Nederländerna påbörjades projekt i sex kommuner.
Runt 400 byar (ca 26,000 individer) i Kenya deltar i ett 12-årigt storskaligt experi- ment med icke-villkorade utbetalningar. Ca 2000 arbetssökande i Tammerfors, Fin- land erhöll under en två årsperiod en månadsvis utbetalning på €560. Ett projekt i Kanada med 4000 deltagare påbörjades för att sedan avbrytas efter tio månader p g a projektets höga kostnader och brister i utformning. Småskaliga experiment planeras även i regionen Fort Portal i Uganda, Berlin i Tyskland och delar av USA.
1.1 Syfte
Syftet med uppsatsen är att föreslå hur beslutsfattare kan strukturera beslutsproblemet som handlar om införande av en garanterad inkomst och negativ inkomstskatt i Sve- rige. Uppsatsen beskriver beslutproblemets centrala aspekter, tänkbara handlingsal- ternativ samt diskuterar, med utgångspunkt i förenklade exempel, hur beslutsfattare kan beskriva alternativens konsekvenser. Referenspunkt för jämförelsen av konse- kvenser är ett nollalternativ.
1.2 Avgränsningar
Med beslutsfattare menas politiker och myndigheter vars uppgift är att utforma och säkra individens grundläggande ekonomiska trygghet. Uppsatsen värderar inte beslut- problemets aspekter utan föreslår hur politiker och myndigheter kan strukturera upp och arbeta med beslut om införande av en garanterad inkomst och negativ inkomst- skatt i Sverige. Uppsatsen begränsas till ett antal deskriptiva aspekter som beslutsfat- tare kan använda för att hantera beslutsproblemets komplexitet. För att beskriva aspekterna och praktiskt exemplifiera ett införande, avgränsar uppsatsen sig till ett införande i Sverige. Uppsatsen sammanställer empirisk forskning om icke-villkorade utbetalningar och basinkomst, t ex experiment med basinkomst och negativ inkomst- skatt i Nordamerika under 60-talet och Finlands basinkomstprojekt som avslutades i slutet av 2018. Antalet empiriska försök med garantiinkomst är begränsade och kon- sekvenserna av ett införande påverkar individen och samhället är osäkra ur ett lång- siktigt perspektiv. För att demonstrera hur beslutsfattare kan arbeta med beslutspro- blemet presenteras ett nollalternativ och tre nivåer av en garanterad inkomst: 4 000, 8 000, 12 000 kr per månad. Garantiinkomsten i uppsatsen skiljer sig från icke-vill- korade utbetalningar som t ex basinkomst, medborgarlön och minimiinkomst genom att omfatta den arbetsföra befolkningen i Sverige i åldern 20-64. Att utforma alterna- tiv är förknippat med ett antal omfattande osäkerheter och är beroende av specifika omständigheter inom en region.
Att finansiera en garanterad inkomst är av fundamental betydelse vid ett infö- rande och behandlas övergripande i uppsatsen. Skälet till detta är att införandet är ett
politiskt beslut med flera potentiella finansieringslösningar. Att försöka utreda juri- diska och ekonomiska konsekvenser av olika finansieringslösningar kräver omfattande förkunskaper i Sveriges ekonomi och lagar och komplexa ekonomiska simuleringar.
1.3 Tillvägagångsätt
Uppsatsen sammanställer empirisk forskning kring basinkomst, negativ inkomstskatt och icke förvärvad inkomst med syfte att belysa för beslutsfattare hur beslutsproble- met kring införandet av en garanterad inkomst i form av en negativ inkomstskatt kan struktureras och analyseras. Första steget i arbetet är att beskriva bakgrunden till ut- maningar som beslutsfattare ställs inför i framtiden. För att beskriva problembakgrun- den, krävs ett detaljerat och brett underlag. Beslutsproblemet avgränsas till fem, mer eller mindre, deskriptiva aspekter eller kriterier, som aggregeras till fyra normativa aspekter. Uppsatsen beskriver tre garantinivåer av en garanterad inkomst och ett nol- lalternativ. Arbetet beskriver ett nollalternativ, ett scenario där man inte inför en bas- inkomst, för att exemplifiera hur beslutsfattare kan gå tillväga för att bedöma hur ’bra’
eller ’önskvärda’ konsekvenserna är av ett antal handlingsalternativ. Nollalternativet utgår från Socialstyrelsens, Försäkringskassans, Arbetsförmedlingens och CSN:s rap- porter och prognoser.
Uppsatsen är strukturerad utifrån beslutsmodellen PrOACT beskriven i Smart Choices av Hammond, Keeney och Raiffa (1999). Beslutsmodellens olika steg beskrivs i uppsatsens avsnitt Pr – Problem (avsnitt 2) O – Objectives (avsnitt 3), A – Alternatives (avsnitt 4), C – Consequences (avsnitt 5), T – Trade-offs (avsnitt 6). Tillvägagångsättet är ett ramverk för hur beslutsfattare kan fatta beslut med och utvärdera lämpliga al- ternativ. Första steget är att tydliggöra beslutsproblemet man försöker åtgärda genom att fatta beslutet (Pr). Genom att beskriva och avgränsa problemet, försäkrar sig be- slutsfattaren om att beslutet löser rätt problem. Utifrån problembakgrunden struktu- rerar beslutsfattaren ett antal mer eller mindre mätbara mål (O), eller kriterier som speglar beslutsfattarens förhoppningar med beslutet. Alternativen beskrivs enligt kri- terierna för beslutet i steg (A), och representerar de olika handlingar och val besluts- fattaren kan göra inom beslutproblemets ramar. För att förstå alternativen, och hur de uppfyller målen med avseende på given aspekt, beskrivs deras konsekvenser (C).
På grund av att beslutets mål och konsekvenser ofta är i konflikt med varandra, gör beslutsfattare en avvägning (T) mellan olika konsekvenser för att identifiera ett lämp- ligt alternativ. För att illustrera aspekterna och hur alternativen förhåller sig till varandra tillämpas ett aggregationsträd beskrivet i Odelstads Intresseavvägning (2002, sid 87). Verktyget är en del av multikriterieanalys som ämnar att hantera komplexi- teten för ett specifikt beslutsproblem.
1.3.1 Aggregering av aspekter
Ett exempel på hur man tillämpar ett aggregationsträd i ett förbestämt beslutsproblem beskrivs nedan. Anta att en person utvärderar ett antal bilar hen ska välja. Efter att ha övervägt alternativen noggrant, bestämmer sig personen för att bilen ska vara eldri- ven. Alternativen är två i antal, bil A och bil B, och varje alternativ har konsekvenser som betecknas a respektive b. Konsekvenserna bedöms ur två aspekter, brahet med avseende på kostnad (BK) och brahet med avseende på batteri (BB), som i sin tur har underliggande deskriptiva aspekter som grund. Aspekter kan kategoriseras som de- skriptiva eller normativa. En persons längd är ett exempel på en deskriptiv aspekt, men aspekter kan också vara av normativ värdekaraktär. Valet av aspekter bestäms av beslutsfattare vars uppgift är att utvärdera handlingsalternativen. Flera aspekter kan behöva bedömas vid ett bilköp, t ex kan service, garanti och villkor. Beslutsproblem begränsas ofta i praktiken till ett antal relevanta aspekter. I figur 1 presenteras aggre- gationsträdet för beslutsproblemet gällande att införskaffa en eldriven bil.
Figur 1: Exempel på aggregationsträd vid beslut om att införskaffa eldriven bil
Aggregationsträdet visualiserar skillnader i nytta mellan bil A och bil B, genom kon- sekvenserna a och b:s vertikala avstånd i vardera aspekt. Alternativens konsekvenser med avseende på ett flertal underliggande aspekter sammanvägs av beslutsfattare till ett aggregat (Odelstad, 2002, sid 79). För att bedöma hur konsekvenserna uppfyller beslutsproblemets målsättning krävs en redogörelse för beslutsfattarens bedömnings- principer. I exemplet med eldrivna bilar gäller följande bedömningsprinciper.
(1) Lägre kostnad är bättre än högre, ceteris paribus
(2) Längre genomsnittlig livslängd är bättre än kortare, ceteris paribus (3) Längre räckvidd är bättre än kortare, ceteris paribus
Totalbedömningen T0 högst i aggregationsträdet utgör en sammanvägning av värdeaspekter och underliggande deskriptiva aspekter.Ceteris paribus betyder ”under i övrigt likartade omständigheter” och används för att beskriva förhållandet mellan aggre- gat och aspekter (Odelstad, 2002, sid 230). De deskriptiva aspekterna går i stor ut- sträckning att kvantifiera i ett antal mätvärden. I exemplet ovan innebär det t ex, att en lägre kostnad är bättre än högre, givet att konsekvenserna a och b är likvärdiga i övriga aspekter, genomsnittlig livslängd (L) och räckvidd per tank (R). Uttrycket an- vänds för att formulera principer för hur beslutsfattare kan avgöra konsekvensernas
’brahet’ totalt sett och med avseende på beslutets övriga aspekter. Beslutsfattare ut- värderar och fastställer bedömningsprinciper utifrån det specifika beslutsproblemet.
Grunden för uppsatsens deskriptiva aspekter beskrivs i avsnitt 3.
1.3.2 Nyttodifferenser
Aggregationsträdet i figur 1 representerar skillnader i konsekvenserna a och b m.a.p givna aspekter. För att aggregera ett antal deskriptiva aspekter är aspekternas relation av betydelse. En bedömning av alternativens brahet m.a.p en given aspekt beskrivs vara beslutsfattares bedömning och ”a subjective matter” (Clemens & Reilly, 2014, sid 719). Beslutsfattare gör interfaktoriella och intrafaktoriella jämförelser mellan nytto- differenser, skillnader mellan x och y m.a.p aspekten αi. Vad gäller aggregering av aspekterna (L) och (R) till total brahet, T0 i figur 1, används följande beteckningar (se till exempel Odelstad 2017, sid 12) för skillnader i brahet med avseende på aspekten
αi:
∆!(#!)(#, %): differens i brahet mellan x och y med avseende på aspekten αi.
∆!(%")(#, %): differens i total brahet mellan alternativen x och y
Vid beslutet att köpa en eldriven bil A eller B identifierar vi ett antal nyttodifferenser beslutsfattare kan bedöma.
∆ (', ()
∆!(#$)(', ()
∆!(#%%)(', ()
∆!(#%&)(', ()
∆!(%")(', ()
Vidare införs följande notation för jämförelser mellan differenser:
⊐ : differensen i brahet större än ⊏: differensen i brahet mindre än
⊒: differensen i brahet åtminstone lika stor som
≜: differensen i brahet lika stor som
Skillnader i nytta och utfall jämförs mellan konsekvenserna a och b, men i exemplet kan man inte uttala sig om hur beslutsfattaren värderar konsekvenserna med avseende på de olika aspekterna. När beslutsfattare aggregerar de deskriptiva aspekterna (L) och (R) till den övergripande normativa aspekten ’brahet’ m.a.p batteri krävs en sam- manvägd nyttofunktion för aspekten. Grunden för figur 1 är följande ställningstagande vad beträffar skillnaden i brahet mellan a och b med avseende på batterilivslängd (L) respektive räckvidd (R).Vid ett köp av en elbil är resurserna mer eller mindre begrän- sade. Avvägningen mellan nyttodifferenser för aspekternas ’brahet’ sker enligt en be- slutsfattares bedömning. Följande ställningstagande (som visualiseras i figur 1) kan vara följden av begränsade ekonomiska resurser:
∆!(#%&)((, ')⊐ ∆!(#%%)(', ()
Brahet m.a.p (BK) prövas mot brahet m.a.p (BB) för att avgöra den totala braheten för alternativen a och b, totalbedömningen T0. Behovet för beslutsfattare att förstå ett problem från flera perspektiv är nödvändigt för att behärska beslutsproblemet och förstå omständigheterna i vilket beslutet fattas. Den situation som illustreras i figur 1 innebär att beslutsfattaren gör ställningstagandet att skillnaden i brahet mel- lan b och a med avseende på kostnad klart överväger skillnaden i brahet mellan a och b med avseende på batteri, vilket innebär att b är totalt sett bättre än a.
2 Problembakgrund
Nedan presenteras fyra huvudteman som utgör problembakgrunden för beslutspro- blemet om man ska införa en garanterad inkomst i Sverige.
2.1 Garantiinkomst – en kort översikt
Det ursprungliga förslaget om en garanterad inkomst introducerades av den politiska teoretikern och filosofen Thomas Paine år 1796 i förslaget om medborgarkapital. Be- greppet har under åren antagit flera skepnader, t ex basinkomst, medborgarlön, demogrant och minimilön. Förslaget från Thomas Paine, garanterade medlemmar i ett samhälle en allmän inkomst utan krav på motprestation och ansågs vara en grundläggande rättighet i ett jämställt och demokratiskt samhälle (Paine, 1796; Birnbaum, 2013, s 18). Med- borgarkapitalet var en naturlig rättighet bestående av hyra från markägare som utbe- talas kvartalsvis (Standing, 2017, sid 12). Den garanterade inkomstens politiska ge- nombrott inträffade under 1960-70-talet i USA och Kanada när det lanserades ett flertal experiment med basinkomst och negativ inkomstskatt (Birnbaum, 2012, sid 18; Widerquist 2005, sid 50). Idag är Alaska i USA den enda region i världen med en typ av basinkomst som finansieras genom medel från oljeproduktionen i delstaten och är en årlig bonus för medborgarna. Försöken i Nordamerika gjorde ett avtryck även i Sverige, där den generella formen för inkomstgaranti (Tobins ’Demogrant’) betrak- tats vara ett ”allmänt folkbidrag” (Junestav, 2004). Visioner har funnits om en social värnplikt för samhällsnödvändigt arbete som ”många tycker är för tråkigt och rutin- betonat” (Meyer et al 1979, sid 123). I Sverige har idén om en garanterad grundtrygg- het framförts av bland annat Gunnar Adler-Karlsson (1977). Införandet av en garan- terad inkomst har befunnit sig i utkanten av den politiska debatten och bedömts ut- siktslöst, arbetsfientligt och att det saknar förankring i en social rörelse (Birnbaum, 2013, sid 17).
Sedan 2010-talet har akademiker och politiker åter börjat debattera icke-vill- korade utbetalningar. Utvecklingsekonomen och forskaren Guy Standing har aktivt rapporterat från experiment med basinkomst och icke-villkorade utbetalningar, och menar att nuvarande ekonomiska bistånd och socialförsäkringar är ineffektiva och ten- derar att placera människor i inaktivitetsfällor, som i sin tur omöjliggör inkomster från andra källor. Syftet med en basinkomst är att förse individer med en grundläg- gande ekonomisk säkerhet, att uppnå total säkerhet är varken möjligt eller önskvärt (Standing, 2017, sid 3). Enligt Van Parijs (1992, sid 3) och Standing, (2017, kap 1) definieras basinkomst enligt följande punkter:
(1) Icke-villkorad – utan krav på motprestation
(2) Individuell – erhålls på individuell basis och t ex inte till hushåll.
(3) Universell – erhålls av samtliga medborgare
Socialförsäkringar och ekonomiskt bistånd i Sverige är villkorade och kräver en mot- prestation i form av aktivt deltagande på arbetsmarknaden. Att en utbetalning är icke- villkorad innebär att utbetalningen inte kräver en motprestation. Det skiljer basin- komst, inte bara från nuvarande ekonomiska bistånd utan även från matkuponger och rabattkort som endast kan användas till förutbestämda varor (Standing, 2017, sid 6).
En basinkomst utbetalas till varje enskild individ oberoende av social status eller hus- hållets inkomster (Standing, 2017, sid 5). Utbetalningen av garanterad inkomst bör vara uniform, lika för alla mottagare (Van Parijs, 1992, sid 3).
Den fundamentala skillnaden mellan en garanterad inkomst och vad i littera- turen beskrivs som basinkomst, är att den garanterade inkomsten beskriven i uppsat- sen endast omfattar den arbetsföra befolkningen. Därmed skiljer sig den garanterade inkomsten från basinkomst på punkt (3). Projekt med garanterade inkomster och icke-villkorade utbetalningar har i vissa fall implementerats med en negativ inkomstskatt som, beroende på individens förvärvade inkomst, innebär en gradvis minskning av skatter. Den negativa inkomstskatten avräknas med en andel efter ett beskattningsbart förvärvsarbete har inträffat. Författarna Van Parijs (1992, sid 4) och Standing (2017, sid 8) menar att det är nödvändigt att göra en distinktion mellan begreppen, även om den garanterade inkomsten kan integreras med en negativ inkomstskatt för att hantera kostnaderna och begränsa utbetalningarna till individer med störst behov av den ga- ranterade inkomsten. En utförlig beskrivning av hur en negativ inkomstskatt kan an- vändas för att implementera en garanterad inkomst görs i avsnitt 4.3.2.
2.2 Social och ekonomisk utjämning
Frågan om social och ekonomisk utjämning grundar sig i individens möjligheter och förutsättningar att leva under värdiga levnadsförhållanden. Faktorer i en individs var- dag som födelseort, modersmål, bakgrund, förebilder och nätverk påverkar utsikterna för att långsiktigt nyttja samhällets arbetstillfällen (Van Parijs, 1992; sid 9, Birnbaum, 2013, sid 21). Ekonomiska förutsättningar, socialt kapital, kunskap, institutionell struktur och informella nätverk är tillgångar slumpmässigt förvalda under omständig- heter som kan vara svåra att påverka i egenskap av individ (Birnbaum, 2013, s 21; Van Parijs, 2004, sid 23). En garanterad inkomst kan i detta avseende verka för att ”mot- verka slumpens spelrum i fördelningen av möjligheter” (Birnbaum, 2013, sid 20). Den socio- ekonomiska klyftan i Europa har sedan finanskrisen 2008 intensifierats, och befinner sig på en högstanivå enligt en rapport från OECDs Centre for Opportunity and Equa- lity (Förster, Nozal & Thévenot 2017, sid 5). Trots förbättrade ekonomiska förutsätt- ningar globalt, ökar den relativa fattigdomen inom länder och regioner i välstånd. Den ökande skillnaden i disponibel inkomst och förmögenhet mellan grupper i samhället är troligtvis de mest framträdande aspekterna (Förster et al, 2017, sid 7, Almqvist,
2016, sid 3). Den stadigt ökande ojämlikheten i Sverige hänförs till två huvudsakliga orsaker: en ökning av förvärvad inkomst och försämrade arbetsvillkor (OECD, 2015, sid 2). Personer med eftertraktade förmågor har sett sina inkomster öka påtagligt, medan inkomster för personer med lägre utbildning inte följt med i utvecklingen eller stagnerat. Reformer på arbetsmarknaden har skapat flexibilitet, samtidigt som arbets- villkoren för den enskilda individen försämrats. Även strukturen på arbetsmarknaden i Europa har förändrats. Arbeten kategoriserade som icke-standard (deltid, visstid och egenföretagare) utgör mellan 1995-2008 majoriteten av ökningen i anställningar. Guy Standing, professor i utvecklingsstudier, talar om Prekariatet, den nya samhällsklassen (Standing, 2017, sid 77). Gruppen beskrivs befinna sig i en kronisk ekonomisk osä- kerhet, timanställningar, deltidsarbeten och långtgående stress över sin ekonomiska situation (Standing, 2017, sid 77). En garanterad inkomst är i detta fall ett verktyg för att utjämna förutsättningarna för individer. Beslutsfattare kan göra beräkningar som ett underlag för jämförelser av hur ett införande av en garanterad inkomst påverkar den ekonomiska jämlikheten för den arbetsföra befolkningen i Sverige. I nästa avsnitt presenteras Gini-index, som i uppsatsen används som mått på ekonomisk jämlikhet.
2.2.1 Ekonomisk jämlikhet
Beslutsfattare kan bedöma ett införande av en garanterad inkomst genom att studera förändringar av inkomstskillnader i ett samhälle. Ekonomisk jämlikhet representeras ofta av Gini-index och används främst för att jämföra länder internationellt (Bengts- son, Edin & Holmlund, 2014, sid 29; Almqvist, 2016, sid 12). Indexet är ett mått på relativ fattigdom inom en viss befolkning och skiljer sig från vad som benämns som den absoluta gränsen för fattigdom, där personer med understigande inkomster klas- sificeras som fattiga och i materiell nöd. För att beräkna Gini-index grupperas befolk- ningen i decilgrupper enligt inkomstfördelning för ett förutbestämt antal individer, från den tiondel med lägst till högst genomsnittlig inkomst. Den kumulativa fördel- ningen av inkomster (Lorenzkurvan) jämförs i förhållande till en total jämlikhet i be- folkningsurvalet och representeras med ett kvotvärde (0-1). Gini-koefficienten är kvoten mellan areorna A och A+B (se figur 2), dvs. koefficienten är en funktion av A och B:
Figur 2: Kumulativ inkomstfördelning Sverige 2017. Gini-koefficienten är kvoten A/(A+B).
Värdet varierar mellan 0 och 1, där 0 antyder totalt jämn fördelning och 1 fullständig ojämlikhet. Majoriteten av länder befinner sig i intervallen 0,2-0,3 för de mest jämlika och 0,6-0,7 för de länder med störst ojämlikhet. Att mäta ekonomisk jämlikhet med Gini-index är inte okontroversiellt. Definitionen av inkomst och mätningar genom- förs med olika referenspunkter i inkomststatistiken. T ex mäts inkomst från förmö- genhet och förvärvad inkomst. Det leder till att indexet är inkonsekvent och relativt till statistiken som används i underlaget. Gini-index är beroende av ett antal variabler, t ex befolkningens sammansättning, emigration, immigration och ökning av skilsmäs- sor. Det innebär att det totala ekonomiska välståndet i ett land kan växa och den ab- soluta fattigdomen minska, samtidigt som ojämlikheten ökar. Grunden för aspekten ekonomisk jämlikhet är inkomststatistik presenterad av Statistiska Centralbyrån i för- sättningen förkortat SCB.
En bestående hög ekonomisk ojämlikhet hämmar samhällsutvecklingen ur en mängd aspekter (Förster et al, 2017, sid 5; Almqvist, 2016, sid 10). Inte minst dämpas den ekonomiska tillväxten. Investeringsmöjligheterna för individer med lägre in- komster påverkas negativt p g a att de initiala förutsättningarna är sämre (Almqvist, 2016, sid 10). T ex avstår man från att studera eller ta entreprenöriella risker även om det långsiktigt skulle vara det bästa för ekonomin, på individnivå och ur ett sam- hällsperspektiv. Låginkomsttagare är benägna att spendera besparingar och låna medel för att överleva medan personer med större förmögenheter har en högre sparkvot och
således sparkapital att återinvestera i fysiskt kapital (Almqvist, 2016, sid 10). En ökad socio-ekonomisk ojämlikhet förstärker den sociala barriären mellan individer och stat- liga institutioner och kan vara en grund för politisk, social och finansiell instabilitet (Förster et al, 2017, sid 5). Sprickan kan ärvas över tid och påverkar möjligheten för framtida generationer att etablera sig i samhället (Förster et al, 2017, sid 5).Ökad ohälsa är ett problem i sig, men kan även vara problematiskt för en långsiktigt hållbar utveckling av samhället (Almqvist, 2016, sid 10). Studier kring hur ekonomisk ojäm- likhet påverkar samhällets utveckling och dysfunktion beskrivs mer ingående i b l.a.
Stiglitz (2012) & Wilkinson & Pickett (2009). De teoretiska argumenten kring eko- nomisk ojämlikhet är dock tvetydiga. Ett av de starkaste argumenten är att ojämlikhet skapar incitament för individer att öka sina inkomster och möjliggör för kapital att återinvesteras i företag som skapar arbetstillfällen. Internationella valutafonden IMF och OECD har under senare år argumenterat för att de negativa konsekvenserna av en hög ekonomisk ojämlikhet överväger de positiva (Almqvist, 2016, sid 10).
2.2.2 Stigmatisering
Stigmatisering i samband med ansökan om ekonomiskt bistånd och socialförsäkringar avskräcker individer som är mest utsatta från att söka bistånd de har rätt till (Goven- der, 2014, sid 12; Standing 2017, sid 75; Van Oorschot, 1991, sid 15). Non-takeups, individer som avstår från ekonomiskt bistånd fastän att de är berättigade utgör en vä- sentlig andel. En kartläggning i Storbritannien visar att, beroende på stödet i fråga, uteblir 24-46 procent av omfördelningen (Van Oorschot, 1991, sid 19). Resultatet påstås bero på den ökade benägenheten av att villkorspröva ansökningar (Van Oorschot, 1991, sid 27). Ett annat exempel är undersökningen från det kanadensiska basinkomstexperimentet Mincome under 1970-talet. På förhand svarade endast 5 pro- cent av deltagarna i experimentet att de var beredda att söka villkorsbaserade bistånd, medan 70 procent av deltagarna var villiga att ta del av ett icke-villkorat bistånd (Cal- nitsky, 2016, sid 46). Forskningen är dock oenig över den avskräckande effekt som stigmat har (Spicker, 1984, sid 26; Zhou, 2012, sid 29). Bristande information kring bidragen, storleken på utbetalningarna och ansökningsprocessen är andra orsaker till att individer avstår från att söka ekonomiskt bistånd (Zhou, 2012, sid 29). I USA er- håller endast en fjärdedel av de behöriga ekonomiskt stöd, ofta efter flera år på vän- telistan (Standing, 2017, sid 196).
2.3 Automatisering av arbete
Den teknologiska utvecklingen, särskilt automatiseringen av arbete, har sedan 2010- talet drivit på frågan om ett större ekonomiskt skydd för arbetare (Sage & Diamond, 2017, sid 21; Standing, 2017, sid 18). En studie genomförd av Fölster (2014) bedö- mer risken för att yrken i Sverige ersätts på grund av automatisering. Enskilda yrkes- kategorier bedöms utifrån sannolikheten att ersättas av robotar och maskiner. Inom
20 år förväntas 53 procent av arbetstillfällena i Sverige att försvinna och lämna indivi- der utan ekonomisk säkerhet (Fölster, 2014, sid 6). Sverige, menar Fölster (2014, sid 6) är känsligare för automatisering jämfört med t ex USA, mycket p g a att det fort- farande finns ett stort antal industriarbeten. Motsvarande bedömning för arbetsmark- naden i USA är 47 procent (Fölster, 2014, sid 6). Yrken som kräver konstnärskap och social kompetens löper generellt lägre risk att ersättas (Fölster, 2014, sid 6).
Arbetslöshet och inaktivitet på arbetsmarknaden har ökat stadigt för grupper vars yrke är exponerat för automatisering. År 1996 ansåg 2,4 procent av män i 15 EU-länder att de var inaktiva för att ”no work is available”, medan siffran mer än tre- dubblats år 2015 till 8,8 procent (Sage & Diamond, 2017, sid 20). Samtidigt är kor- relationen mellan ekonomisk tillväxt och sysselsättning svagare. Enligt Karabarbounis
& Neiman’s (2013, sid 63) studie ”The Global Decline of The Labor Share” har automati- seringen möjliggjort för företag att upprätthålla en ekonomisk tillväxt, trots att ande- len arbetare i genomsnitt minskat med 5 procent i relation till företagens värde. Bry- nolfsson & McAfee (2014) beskriver en ökad ojämlikhet bland högteknologiska län- der, där mer förmögenhet skapas åt företagsägare med ett mindre antal arbetare (Sage
& Diamond, 2017, sid 19; Brynolfsson & McAfee, 2014). En icke-villkorad ekono- misk utbetalning påstås vara en av förutsättningarna för egenföretagande och aktivitet oberoende av utbildningsnivå (Birnbaum, 2013, sid 23; Standing, 2013, sid 2). Argu- ment för att betrakta en garantiinkomst som en lösning på framtida utmaningar på arbetsmarknaden är att (Sage & Diamond, 2017, s 21):
• En garanterad inkomst är en plattform för individer att utvecklas och upptäcka former av arbete.
• Individer fattar beslut om sysselsättning baserat på fritidsaktiviteter, snarare än vad arbetsmarknaden efterfrågar.
• En garanterad inkomst upprätthåller köpkraften vid konjunktursvängningar i ekonomin.
Att en garanterad inkomst är den enda lösningen på automatiseringen kan ifrågasättas.
Ersätts arbetskraft med robotar, omdefinieras snarare efterfrågan på arbetskraft. Det innebär att politiker kan behöva utforma aktiva åtgärdsprogram för vidareutbildning som möter nuvarande och framtida efterfrågan på arbetsmarknaden. Vid drastiska nedskärningar är omställningstiden för arbetslösa ett hinder för att delta på arbets- marknaden (Van Parijs, 2004, sid 12; Standing, 2008, sid 1; Birnbaum, 2013, sid 25).
En basinkomst menar Sage & Diamond (2017, sid 33) kan dessutom fördjupa ojäm- likheten mellan individer med arbete, och individer som erhåller en garanterad in- komst. Lösningen är enligt Sage & Diamond (2017, s 34) att öka incitamenten för att arbeta mindre antal timmar och främja fördelningen av arbete på ett större antal indi-
vider. Ett alternativ kan t ex vara en lagstadgad 6-timmars arbetsdag. (Sage & Dia- mond, 2017, sid 34). Alternativen för beslutsfattare att möta utmaningarna på arbets- marknaden är åtskilliga och behöver inte nödvändigtvis utesluta varandra.
2.3.1 Sysselsättning
Enkät och arbetskraftsundersökningar från SCB:s officiella statistik uppskattar arbets- löshet, sysselsättning och Arbetsförmedlingen för verksamhetsstatistik över antalet in- skriva arbetslösa. Enligt definitionen presenterad i (SCB, 2016, sid 8) räknas en per- son vara sysselsatt om individen arbetat minst en timme under en specifik referensvecka.
Mätningar av arbetskraft och definitionen av sysselsättning kritiseras, frågor kring hur latent arbetslösa behandlas i arbetslöshetsstatistiken samt hur mätningar av arbetslös- het genomförs är ett första problem (Standing, 2017, sid 157; Fölster, 2012, sid 2).
Författarna menar att mätningar på sysselsättning brister i sin förmåga att beskriva den verkliga ekonomiska utsattheten.
3 Centrala aspekter
Mot bakgrund av diskussionen i föregående avsnitt och med utgångspunkt i forsk- ning från projekt med icke-villkorade utbetalningar och basinkomst, studier av eko- nomisk jämlikhet, sysselsättning och hälsa & sjukvård diskuteras i detta avsnitt ett antal centrala aspekter på beslutsproblemet om att införa en garanterad inkomst.
3.1 Direkta samhällskostnader
Ett införande av en garanterad inkomst medför avsevärda kostnader. Aspekten di- rekta samhällskostnader beskriver den övergripande ekonomiska kostnaden för de olika alternativen och garantinivåerna i uppsatsen. Att implementera en garanterad inkomst med en negativ inkomstskatt innebär att den ekonomiska kostnaden för samhället minskar och upphör beroende på individens förvärvade inkomst. Beräk- ningen av garantinivåernas ekonomiska kostnad är ett genomsnittsvärde baserat på SCB:s statistik på inkomstfördelningen per decilgrupp i Sverige år 2017. Alternati- vens kostnader beskrivs i avsnitt 4, exempel på uträkning hittas i bilaga A. För att hantera kostnader förknippade med garantinivåerna, diskuterar uppsatsen två typer av finansiering: omfördelning av resurser och utökad beskattning. Uppsatsen värderar inte finansieringsalternativen, utan presenterar förslag på modeller för att hantera kost- naderna vid införandet av en garanterad inkomst.
3.2 Ekonomisk jämlikhet
En väletablerad typ av garantiinkomst, Permanent Fund Dividend (PFD) i delstaten Alaska, USA är sedan 1982 en fond med intäkter från delstatens naturtillgångar. In- täkterna har betalats ut till samtliga medborgare individuellt, på årsbasis och storleken på utbetalningarna varierar varje år beroende på oljeproduktionen. Det högst utbe- talda beloppet var $3,269 (2008) och lägsta $331 (1984). Genomsnittlig utbetalning justerat för inflation, är fram till 2018, $1702 per år eller $141 per månad (ca 1 210 kr / månad). (Alaska.gov, 2018). Delstaten kan räkna sig som den ekonomiskt mest jämlika regionen i USA, med ett Gini-index på 0,42 (United States Census Bureau, 2019). Inkomsterna för den fattigaste femtedelen av befolkningen i Alaska har under en tio års period (1992-2002) ökat med 28 procent. För den rikaste femtedelen var motsvarande ökning 7 procent. Detta kan jämföras med övriga delar, där den genom- snittliga ökning var 12 procent för den fattigaste femtedelen och 26 procent för den rikaste femtedelen (Goldsmith, 2002, sid 11). Skillnaderna behöver inte nödvändigt- vis hänföras till införandet av PFD, utan det kan finnas andra orsaker. Enligt Standing (2008, sid 26), Tarasuk (2017, sid 17) och Haarmann et al. (2009, sid 10) bidrar en icke-villkorad basinkomst till ett ökad oberoende och ekonomisk aktivitet i form av egenföretagande och minskning av den generella ekonomiska utsattheten. Individer
har utrymme att starta eget företag, arbeta deltid och etablera en långsiktig försörj- ning.
Rapporten The Town With No Poverty, skriven av Evelyn Forget (2012), skildrar en ökad skolnärvaro och en större grad av behörighet för deltagare att läsa nästa gym- nasieår. Efter basinkomstens införande var det troligare för elever som avslutat sitt andra gymnasiala år att fortsätta på det tredje året jämfört med kontrollgrupper under samma period (Forget, 2012, sid 286). En än större skillnad i skolnärvaron fann Haar- mann et al (2009) i Namibia. På grund av ekonomiska problem förhindrades en stor del av barnen från att delta på skolan i Otjivero-Omitara (Haarmann et al, 2009, sid 63). Representanter från skolan förklarar att undernäring också är en bidragande or- sak till att eleverna historiskt sett underpresterat (Haarmann et al, 2009, sid 63). Efter införandet av en månadsvis icke-villkorad inkomst har 90 procent av barnen i Otjivero-Omitara möjligheten att ha en skolgång. Rektorn på skolan i Otjivero- Omitara berättar att andelen elever som hoppade av skolan förut var 30-40 procent, vilket kan jämföras med 0-5 procent efter införandet.
3.3 Sysselsättning
I början av 1990-talet myntade Van Parijs (1991, sid 101) uttrycket ”the surfer effect”, en formulering som beskriver konsekvenserna av hög garantiinkomst. Författaren me- nar att det möjliggör för individen att driva omkring framför att vara produktiv och bidra till samhället. Det är en föreställning vars symbolik återanvänds i litteraturen för att bevisa eller motbevisa antagandet om att ett införande av en garanterad inkomst minskar tillgången av arbetskraft (Standing, 2008, sid 4; Standing, 2017, kap 8; De Wispelaere & Noguera, 2012, sid 31). Vad forskare är överens om är att en hög ga- rantiinkomst förväntas påverka tillgången av arbetskraft, incitamenteten till arbete och den generella sysselsättningen i samhället (De Wispelaere & Noguera, 2012, sid 30; Standing, 2017, sid 161; Yi, 2017; Standing, 2008, sid 14; Van Parijs 1991, sid 102).
Från 1968-1980 bedrevs fyra experiment med negativ inkomstskatt i USA och ett basinkomstprojekt i kombination med en negativ inkomstskatt i Dauphin, Kanada.
De vetenskapliga rapporterna från experimenten har inte bara haft en betydande in- verkan på förståelsen för mekanismerna hos negativ inkomstskatt, utan även för den socialvetenskapliga metoden (Widerquist, 2005, sid 51). En minskning av arbetspre- stationen i de fem experimenten (antalet arbetade timmar) förekom hos gifta män och varierade i intervallet 0,9 – 9 procent, motsvarande 1-4 timmar per vecka (Wi- derquist, 2005, sid 61). Hos gifta kvinnor minskade antalet arbetade timmar med 0- 27 procent, medan det hos ensamstående kvinnor minskade med 15-30 procent. Stu- dier utförda av Robins (1985, sid 580) och Price & Song (2016) bedömer att syssel- sättningsgraden i experimenten med negativ inkomstskatt har minskat ca 3 procent
för män (motsvarande 2 veckor av heltidsarbete per år), ca 5 procent för kvinnor (3 veckor) och ungdomar ca 7 procent (4 veckor). Minskningen för kvinnor och ungdo- mar var större procentuellt på grund av att gruppen redan arbetade mindre timmar på förhand. T ex var andelen kvinnor 46-48 procent av den totala arbetsmarknaden mellan 1975-1980 i Kanada (Hayghe, 1997, sid 42). Resultaten representerar en pro- centuell minskning i totalt antalet arbetade timmar, men speglar enligt Widerquist (2005, sid 63) inte arbetsprestationen utan snarare tiden individer varit arbetslösa med önskan om att hitta rätt typ av arbete.
Utfallen från projektet i Kanada under 1970-talet tyder på liknande resultat.
Utbetalningen var på årsbasis $13,400, $16,800 och $20,400, justerat för dagens ka- nadensiska dollar (ca 92 400 – 140 000 kr / år) och minskade med 50 procent för varje förvärvad dollar (Hum & Simpson, 2001, sid 80). Personer med en förvärvad inkomst över $68,000 var automatiskt exkluderade från projektet. Arbetsprestat- ionen minskade med ca 1 procent för män, 3 procent för gifta kvinnor och 5 procent ogifta kvinnor (Hum & Simpson, 2001, sid 80). Att personer avsade sitt deltagande på arbetsmarknaden fanns få bevis för, inte heller påverkades tillgången på arbetskraft nämnvärt enligt Widerquist (2005, sid 68) i sin komparativa studie av basinkomstex- perimenten i Nordamerika och dess påverkan på sysselsättningen.
Empirisk forskning på lotterivinnare pekar på att en ökning av en icke-förvär- vad inkomst med 10 procent, minskar den förvärvade inkomsten med 1 procent (Im- bens, Rubin, Sacerdote, 2001; Cesarini, Lindqvist, Notowidigdo & Ostling, 2015).
En studie av Yi (2017) på konsekvenserna av en basinkomst på arbetsdeltagandet un- derstryker att en övergång från villkorade ekonomiska stöd till, vad författaren be- nämner full basinkomst (vid existensminimum) förväntas öka tillgången av arbetskraft marginellt, minska övertiden och öka andelen deltidsarbeten. I takt med att villkors- beprövade ekonomiska bistånd övergår till en icke-villkorad garantiinkomst frigörs arbetskraft från inaktivitetsfällan, där personer som erhåller en inkomst från arbete inte längre är behöriga för försörjningsstödet och därmed förlorar stödet i sin helhet (Standing, 2008, sid 4). I linje med Yi (2017) undersöker Jones & Marinescu (2018) konsekvenserna av Alaskas icke-villkorade utbetalningar på arbetsmarknaden. Resul- tatet tyder på att delstatens relativt låga garantinivå inte påverkat tillgången av arbets- kraft eller påverkat den generella arbetslösheten i delstaten. En garanterad inkomst kan bidra till en marginell ökning av konsumtion och därmed skapa en efterfrågan på arbetskraft för icke-omsättningsbara handelsvaror och tjänster t ex energi, bostäder, vatten, logi etc (Jones & Marinescu, 2018, sid 23). Däremot minskade sysselsätt- ningen i sektorn med omsättningsbara varor och tjänster (förbrukningsvaror som t ex mat och kläder). Andelen deltidsanställda ökade med 1,8 procent i jämförelse med tiden före PFDs början. Ikebe (2016) menar att en låg garantiinkomst inte har till- räckligt godtagbara konsekvenser, utan lämnar individer beroende av arbetsmark-
naden, och ger arbetsgivare möjligheten att minska lönerna och tryggheten i anställ- ningarna. Preliminära resultat från basinkomstprojektet i Tammerfors, Finland, där ett urval av 2000 personer med aktivitetsersättning ingick, visade att en basinkomst på €560 (ca 5800 kr / månad) inte påverkade sysselsättningsgraden nämnvärt. Antalet dagar i anställning var 0.39 mer för mottagarna av basinkomst i jämförelse med per- soner i kontrollgruppen (Kela, 2019). Utvärdering av projektet i Namibia fann inga bevis för att individer bestämde sig för att ”do nothing” (Haarmann et al, 2009, sid 69), snarare förändrades arbetsformen. Arbetslösheten minskade från 60 procent till 45 procent under en period på 12 månader. Sysselsättningen i Otjivero-Omitara har ökat från 44 procent till 55 procent för individer äldre än 15 år (Haarmann, 2009, sid 69).
3.4 Hälsa och sjukvård
Det saknas ett vetenskapligt konsensus i relationen mellan inkomster och hälsa & sjuk- vård. En rad studier har försökt att beskriva sambandet mellan t ex uppväxtvillkor, utbildning, arbete och benägenhet att söka vård (Bergmark, 2016, sid 10). Det före- kommer två förklarningar på hur skillnader i inkomst kan påverka hälsan. Begränsade ekonomiska resurser är en direkt orsak till att individer inte har möjlighet att konsu- mera, utforska vårdmöjligheter och ta del av information om vad som främjar god hälsa. Social status och ekonomiska förutsättningar begränsar möjligheterna att fatta självständiga beslut, minskar socialt engagemang och leder till ekonomisk stress, som påverkar både psykisk och fysisk hälsa (Bergmark, 2016, sid 11; Wilkinson & Pickett, 2006). Slutsatsen är att sambandet inkomst och hälsa försvagats, men att det fortfa- rande är signifikant och delvis kausalt (se t ex Lundberg et al, 2014).
Hälsoeffekterna av ett införande av basinkomst är empiriskt dokumenterade i det kanadensiska experimentet benämnt Mincome (1974-1978). Experimentet be- stod av en årlig utbetalning, där samtliga familjer i Dauphin, Manitoba erhöll en bas- inkomst. I projektet fanns en kontrollgrupp med slumpmässigt valda deltagare på landsbygden utanför Winnipeg. Uppföljningen av projektet visar att en basinkomst med garantinivå på 92 400 kr, 116 000 kr och 140 000 kr hade en betydande påverkan på befolkningens hälsa. Antalet sjukhusvistelser och kontakt med läkare minskade med 8,5 procent i jämförelse med kontrollgrupper i andra städer och föranledde bespa- ringar med över $4,6 miljarder dollar (Forget, 2012, sid 286). I synnerhet minskade sjukhusvistelserna kopplade till psykiska diagnoser men även vistelser relaterade till olyckor och skador. Olyckor på arbetsplatsen, enligt Forget (2012, sid 285) är mer frekventa om individer fortsätter att utföra skadliga arbeten när de är sjuka eller trötta. Individer kunde uppleva betydligt mer stress, ångest och depressioner under ekonomiskt osäkra förhållanden (Forget, 2012, sid 285).
Experimentet med basinkomst i Tammerfors, Finland avslutades i december 2018. Preliminära resultat från det första av de två åren har presenterats på den fin- ländska socialförsäkringens hemsida (Kela, 2019). Den första utvärderingen av hälsan för de 2,000 personer som deltog i experimentet, visade att den självskattade hälsan och stressnivåer var marginellt bättre för personer med en basinkomst. Ca 55 procent av mottagarna och 46 procent av kontrollgruppen upplevde sin hälsa som bra eller mycket bra. Samtidigt upplevde 17 procent av mottagarna och 25 procent av kon- trollgruppen hög grad eller mycket hög grad av stress (Kela, 2019). Forskarna vitt- nade mindre stress, en ökad koncentrationsförmåga och bättre hälsa i allmänhet. Det innebar att mottagarna hade mer förtroende och optimism inför framtiden och sin arbetssituation (Kela, 2019). Till skillnad från de välbärgade länderna som Finland och Kanada, har sjukhusvistelserna i Namibia femdubblats efter införandet av en ga- ranterad inkomst. Orsaken är troligtvis att individer som förut inte hade medel för att besöka en läkare hade möjlighet att behandla sina symptom (Haarmann et al, 2009, sid 54). Läkare observerade dessutom en förändring i åkommorna. Tidigare var un- dernäringen ett stort problem vilket ledde till sjukdomar som svår diarré. Efter infö- randet var den vanligaste sjukdomen influensa och hosta (Haarmann et al, 2009, sid 54).
Hälsa och sjukvård är ett brett område och kan mätas på en rad olika vis. Upp- satsen avgränsar hälsoaspekten till två, mer eller mindre deskriptiva delaspekter. Lik- nande aspekter tillämpas i empiriska utvärderingar från Mincome och basinkomstpro- jektet i Tammerfors, Finland. Aspekten ’brahet m.a.p hälsa’ har två aspekter som grund: (minskning av) sjukvårdskostnader och (förbättring av) självskattad hälsa. Sjuk- vårdskostnadernas utveckling är mer eller mindre beroende av hur hälsan utvecklas, och i uppsatsen ett mått på den generella folkhälsan. Ett beslut om införande av en garanterad inkomst kräver att beslutsfattare definierar vad aspekterna representerar och bedömer aspekternivåer utifrån tillgängligt beslutsunderlag. Mätvärdena för aspekten hälsa är utgörs i uppsatsen av procentuella förändringar av minskade sjuk- vårdskostnader och förbättring i självskattad hälsa.
3.5 Litteraturdiskussion
Uppsatsen baseras på empiriska rapporter från experiment med icke-villkorade utbe- talningar, negativ inkomstskatt och studier på icke förvärvad inkomst. En översikt av avslutade och påbörjade projekt med basinkomst och icke-villkorade utbetalningar presenteras i Tabell 1. Skälet till att uppsatsen belyser projekt med icke-förvärvade inkomskatter är för att beskriva konsekvenserna av en förändrad inkomst i relation till sysselsättningsgrad. Rapporterna nedan är undersökningar av specifika typer på icke- villkorade utbetalningar och hur de t ex påverkar den ekonomiska jämlikheten, hälsa
& sjukvård och sysselsättningen. Experiment med en garanterad inkomst och negativ inkomstskatt varierar i den mån de ekonomiska och sociala förutsättningarna skiljer
sig åt och hur projekten utformats. Experimentens omfattning och garantinivå pre- senteras i avsnitt 4.2 Nedan följer en lista över utvärderingar:
• Mincome - Dauphin, Kanada - (Hum & Simpson, 2001; Calnitsky & Latner, 2017; Forget, 2012)
• Basic Income Experiment – Tammerfors, Finland (Kela, 2019)
• Basic Income Grant - Otjivero-Omitara, Namibia - (Haarmann, Haarmann, Jauch, Shindondola-Mote, Nattrass, Van Niekerk, Samsin, 2009)
• Permanent Fund Dividend (PFD) – Alaska, USA – (Goldsmith, 2002)
• Two Pilots SEWA, UNICEF - Madhya Pradesh, India – (Standing, 2013)
• Negative Income Tax Experiments - USA – (Widerqvist, 2005)
• Swedish Lotteries – Wealth Effect on Individual/Household Labour Supply (Cesarini, Lindqvist, Notowidigdo & Östling 2015)
Urvalet av mottagare varierar från ett begränsat antal låginkomsttagare i större städer, till samtliga invånare i mindre byar. Aspektnivåerna på projekt i utvecklingsländer är svåra att överföra till omständigheter i Sverige. Förutsättningarna för experimentet i Otjivero-Omitara, Namibia och Madhya, Indien skiljer sig markant från de teknolo- giskt och ekonomiskt avancerade initiativen i USA, Kanada och Finland. Namibia är en av världens mest ekonomiskt utsatta nationer och har få strukturella likheter med Sverige. I experimenten med negativ inkomstskatt i USA under 60-talet var urvalet ett begränsat antal låginkomsttagare i storstadsmiljöer som t ex Seattle, men även in- divider på landsbygden.
Projekten med en basinkomst i USA och Kanada är föregångsexempel på stor- skalig socialvetenskap enligt Widerquist (2005, sid 51) “experiments in how to conduct experiments” . Resultaten är dokumenterade i studier och berör hälsa & sjukvård, eko- nomiska tillgångar, skolprestation och andra indikationer av välmående. Det selektiva valet av individer menar Widerquist (2005, sid 51) gör det svårt för beslutsfattare att dra generella slutsatser på nationell nivå. Experimenten i USA har försett vetenskapen med tekniskt precisa uppskattningar för t ex risker i förändring av sysselsättningsgrad vid en inkomstökning. Projektet Mincome i Kanada bestod av moduler med slump- mässigt valda grupper på landsbygden i Manitoba samt individer bosatta i Winnipeg och Dauphin. Urvalet i experimentet i Finland bestod av personer som redan erhöll ekonomiskt bistånd. För att studera beslutsproblemet ur ett samhällsperspektiv är projekten i Alaska, USA och Dauphin, Kanada relativt tillförlitliga föredömen. Alas- kas typ av icke-villkorad utbetalning är relevant för diskussionen kring ett införande av en garanterad inkomst i Sverige av två huvudsakliga anledningar. Dels för att det är
möjligt att studera PFD ur ett samhällsperspektiv, hur det har påverkat olika grupper i Alaska från ett antal parametrar och dels för att delstatens federala självständighet även påminner om Sveriges relation till Europeiska Unionen.
Projekt Område Antal mottagare Typ av urval Utbetalning Typ av garanterad inkomst
USA
- Work Incentive Experiment New Jersey 983 Familjer med två föräldrar, ålder 18-58 år. $763 (ca 7510 kr1) Neg. inkomstskatt
1968-1972 & Pennsylvania Inkomst 150% under fattigdomsgränsen.
- Income-Maintenance Experiment Iowa 729 Familjer med två föräldrar på landsbygden. Baserad på medelinkomst2 Neg. inkomstskatt 1970-1972 & North Carolina Ensamstående kvinnor, inkomst 150% under fattigdomsgränsen
- Income-Maintenance Experiment Seattle 4 800 Familjer med minst ett barn. $829 (8160 kr1) Neg. inkomstskatt
1970-1976 & Denver Inkomst under $1100 för ensamstående
$13,000 för familjer med två föräldrar
- The Gary Indiana Experiement Gary, Indiana 967 Afroamerikanska familjer, ledda av kvinnor 18-58 år. Vid gränsen för fattigdom Neg. inkomstskatt
1971-1974 Inkomst 240% under fattigdomsgränsen
Tabell 1: Översikt av avslutade och pågående projekt med icke-villkorade utbetalningar och negativ inkomstskatt
- Permanent Fund Dividend (PFD) Alaska 615 590 (2017) Bosatta i Alaska under senaste året. $1 702 (ca 15 400 kr1) årlig
1972-* Krav att vara medborgare i USA
Ej åtalad för brott under året personen söker Kanada
- Mincome Winnipeg 1 300 Familjer med ledare yngre än 58 år. $13,400 (92 400 kr3) årlig
1975-1978 & Dauphin, Manitoba Inkomst under $13,000 för fyrpersonsfamiljer. $16,800* (116 000 kr3) $20,400* (140 000 kr3) India
- Universal Basic Income Madhya, Pradesh ca 6 000 Samtliga invånare i 9 byar 200 rupier (ca 22 kr) månadsvis
2011-2012
Namibia
- Basic Income Grant Otjivero-Omitara 930 Samtliga invånare under 60 år. N$100 (65 kr) månadsvis
2008-2009 För ungdomar 0-21 år erhöll föräldrarna utbetalningar
Finland
- Basic Income Experiment Tammerfors 2000 Slumpmässigt utvalda arbetslösa personer mellan 25 - 58 år €560 (5800 kr) månadsvis 2017-2019
1) Genomsnittlig utbetalning per månad och individ justerad för inflation (år 2019)
2) Glidande medelinkomst (föregående 3 månader)
3) Årlig utbetalning justerat för inflation (år 2019)
4 Handlingsalternativ
För att strukturera beslutsproblemet om att införa en garanterad inkomst krävs en beskrivning av handlingsalternativen. Uppsatsen beskriver i första hand ett nollalter- nativ, ett scenario i vilket beslutsfattare inte inför garanterad inkomst för den arbets- föra befolkningen med befintliga socialförsäkringar och ekonomiska bistånd. Syftet med avsnittet är att illustrera hur beslutsfattare kan arbeta i samband med jämförelser m.a.p aspekterna i beslutsproblemet.
4.1 Nollalternativet
Nuvarande socialförsäkringar och ekonomiska bistånd består av ett hundratal bidrag i ett komplext nätverk som kompletterar varandra beroende på individens behov och försörjningsförmåga, boendekostnader och sammansättning av individer hushållet. De ekonomiska trygghetssystem som finns i Sverige är anpassade efter individens förut- sättningar och diverse skeenden under livet. Nollalternativet, i fortsättningen även betecknat G0, avgränsar sig till ett antal ersättningar vars uppdrag är att garantera ekonomisk trygghet och jämställda villkor i Sverige för den arbetsföra befolkningen mellan 20-64 år. Pensionssystemet, barnbidraget och arbetslöshetskassan utesluts ur beräkningarna i uppsatsen, även om politiker och myndigheter har godtagbara skäl att utreda deras lämplighet i analysen. Nollalternativet berör tre centrala ersättningssy- stem i Sverige; socialförsäkringen, det ekonomiska biståndet och det centrala studie- stödet. Beslutsfattarens beskrivning av nollalternativet är avgörande för bedömningen av handlingsalternativen. För att kunna jämföra alternativen m.a.p beslutsproblemets aspekter, redogörs i avsnitt 4.1.1 – 4.1.3 för delarna i Sveriges ekonomiska trygg- hetssystem enligt utsagor från Socialstyrelsen, Försäkringskassan och Centrala Studi- estödsnämnden. Tabell 2 sammanfattar den totala kostnaden för nollalternativet.
Tabell 2: Sammanfattade kostnader för nollalternativet
Ekonomisk ersättning Kostnad (miljard kr / år) Socialförsäkring
- Admin. Kostnader
- Sjukdom & funktionsnedsättning - Arbetsmarknadsåtgärder
- Familjer m. barn (exkl. barnbidrag) 211 9 130 18 54
Ekonomiskt bistånd 11
Studiestöd 21
