Bebyggelsehistorisk tidskrift
Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage
Author Lisa Brunnström
Title Den rationella textilfabriken
Issue 15
Year of Publication 1988
Pages 89–103
ISSN 0349−2834
ISSN online 2002−3812
www.bebyggelsehistoria.org
Den
rationella textilfabriken
av LisaBrunnström
Om England var mekaniseringens föregångsland
så blev Amerikarationaliseringens. Från och med sekelskiftet stod den amerikanska industrin icent¬
rum för svenska teknikers intresse. Aren 1887—
1900 användest exbara 10%avkommerskollegi¬
umsresestipendierför tekniker tillAmerikaresor. I början av 1900-talet hade denna siffra stigit till
54%.
Vid sekelskiftet hårdnade konkurrensen på den internationella marknaden liksom motsättningen
mellan arbete ochkapital. Denblevkännbaräven förSverigeoch svenskaföretagare. LO krävdear¬
betstidsförkortning från 53timmartill 48 timmar ochhögre lön medan arbetsgivarna såg ineffektivi¬
teteniarbetet somdet centralaproblemet. Föratt lösa dettabörjade arbetsgivarnastudera den fram¬
gångsrika industrin iNordamerika. Vadmansnart fann var Frederick Winslow Taylorsteser om ra¬
tionellarbetsledning, uppkomna bl aföratt kom¬
matillrättamedden bristande effektivitetsom an¬
sågs förekomma påarbetsplatserna.^Alltförmyc¬
ket tid gick förlorad genom s k soldiering, under det tidiga 1900-talet översatt med tryning. Idag skulle vi kanskesnararesägamaskning.
Taylor och taylorismen
inom textilindustrin
Många har kallat Taylor för ”den rationella ar¬
betsledningens fader”. Hansbokom ThePrincip¬
lesofScientificManagement publicerades1911 och förelåg redan tvåårsenarei både svensk ochtysk översättning. Här lanserades den av Industriför¬
bundetsomblaverkade förenrationellareorgani¬
sation inomindustriföretagen.Denfickstorsprid¬
ning bland tekniker. Det fanns knappast någon publikationomrationellarbetsledning under1910- och20-talensomintehadesinutgångspunkt i Tay-
lorsystemet. Man skall dock ha klart för sig att Taylor ihöggrad baserade sinateserkring rationell arbetsledning på idéer som under lång tid vuxit framiEnglandoch USA.^ Ettbetydandeförarbete hade redangjorts avbl adenengelske ingenjören Henry Maudslay (1771—1831).^ Hans insatsharav Torsten Gårdlund karaktäriseratspå följandesätt:
”Hans rationella arbetsregler, ständiga strävan efterfulländningi verktygen och konstruktivenkel¬
het vid maskinernasutförande,hansutnyttjandeav standardmåttförattfåframexakt planaytor,hans
metodiska samlandeavritningar ochmodeller och hansnästanpedantiskakravpå ordning ochdiscip¬
liniarbetet, allt dettavarinsatser, måhändamindre gripbaraändestorauppfinningarnamen av enorm
betydelseför denindustriella utvecklingen.
En samtida med Taylorvar J.Slater Lewis, avdel¬
ningschef vid ett stålverk i Manchester, England.
1896 publicerade han The Commercial Organisa¬
tion of Factories vilket brukar betraktas som det första verketommodernfabriksorganisation.®
Standardisering, arbetsdisciplin, arbetsmetodik
varsåledesetableradebegreppredan innan Taylor framträdde. Det nyahos Taylorvaratthan sökte neutralisera den till synes olösbaramotsättningen
mellan arbetsgivare och arbetaregenomatt foku¬
seraintressetpåentredje faktor, nämligen arbetet.
Kunskapenomarbetetvartidigareförbehållenar¬
betarna. Nu skulle denna kunskap överlåtas till produktionsingenjörerna som med hjälp av nog¬
granna tids-och metodstudier effektiviserade ar¬
betsprocesserna. Arbetetautomatiserades och ar¬
betarnablevkuggar i maskineriet.^
I det tekniska fackorganet Skandinavisk Tid-
skrift för TextilindustripresenteradesTaylor 1916
som ”revolutionären”:
”Verkanafen insatssom hansärej begränsad
tillettspecielltarbetsfält, utannårisjälfvaver¬
ket områden, som ligga vida djupare och äga långt störrebetydelse förden mänskliga kultu¬
ren.”«
I artikeln betonasviktenavattarbetarna ärinitie¬
rade och välvilligt inställda tillrationell arbetsled¬
ning förattsamarbeteskavaramöjligtoch resulte¬
raieneffektiv verksamhet.
Detvar inte lättattsnabbtvinnagehörför den
rationellaarbetsledningen inomensåtraditionsrik näringsomdensvenskatextilindustrin.Ännu1921
hävdademanifackorganetattdet måste gåsakta i
backarnatrotsdefördelarsomsystemetinnebar.®
En orsakvarattomorganisation inom de befint¬
ligafabrikernamedfördedriftsinskränkningar. En
annanhämmandefaktorvarattdeenskilda textil¬
företagen inte alltid hade kontroll över tillverk¬
ningens alla stadier utan var ”en länk i kedjan”
ochberoendeavandra. Manvalde därförensteg¬
visrationalisering.Oftagick dettill såattbefintliga
och nyförvärvade avdelningar koncentrerades till
enochsammaplats,om-ochtillbyggdes,jakanske
t o m kompletterades med en nybyggnad innan
modernaremaskinerinstallerades och rationellare arbetsmetoder infördes.''® Rydboholms Fabriker
kanses sometttypisktexempel.Därpåbörjades in¬
tearbetsstudier isyfteattnåeneffektivare arbets¬
organisationförrän 1933ochdåunder starkapro¬
testerfrånarbetarna.^''
Frågan om rationell arbetsledningdiskuterades knappasti Svenskatextilarbetareförbundetsfack¬
tidningTextilarbetaren under 1910-talet. Däremot
förekomenlivligdebattomarbetstidsförkortning¬
enoch dendärmedsammanhängandeeffektivite¬
ten. ÄndåvarredaktörenGustaf Janzén, Textilar¬
betarförbundets fast avlönade expeditionsföre- ståndare åren 1906—30,anseddsom enlångt ifrån tystlåten ochödmjuk natur.
Desto starkarereaktion kom från fackförbund
som organiserade arbetare inom metallindustrin.
Detvarihuvudsakinomdennasektormedoftayr-
kesskickliga arbetaresom rationell arbetsledning tidigast kom att praktiseras. Redan 1908 införde Separator,som det första svenska industriföreta¬
get, rationell driftsplanering och självkostnadsbe¬
räkning efteramerikanskt mönster.^® Både iUSA
och i Sverige varreaktionernastarka mot taylor-
systemetstendensattberövaarbetarenhansyrkes¬
skicklighet. Taylorsystemet uppfattades också
sometthotmotarbetarnaskravpåinflytandeöver produktionen.
Inomdensvenskafackföreningsrörelsenpriori¬
teradeslängefrågorsomarbetslöshetochlönesätt- ning. Det var först mot slutet av 1920-talet som
man började betrakta rationaliseringen och pro¬
duktionsökningensomnödvändigförenökad väl¬
färd. Detvarmotdenbakgrundensomdenratio¬
nellaarbetsledningenslutligen accepteradesavar¬
betarna.'®
Ingenjörerna som
rationalismens vapendragare
Det var de högskoleutbildade ingenjörerna som gick ispetsenfördensvenskarationaliseringsrörel-
sen.Mångarestetill USAförattstudera ochprak¬
tisera och kom där i direkt kontakt med de nya
idéströmningarna. Helt klart blev de fångade av
Taylorrörelsen. Omdettavittnarallapositivt håll¬
na artiklar och böcker i ämnetsompubliceradesi Sverige under1910-talet. NärTaylorsbokPrincip¬
lesforScientificManagement översattestillsvens¬
kaförsågs denmedettentusiastisktförordavöver¬
ingenjören vid Separator Erik August Forsberg.
Andra välkända namn i detta sammanhang var
OlofKärnekull, Tarras Sällfors och Axel F. En¬
ström.^^
En annan profil inom den svenska rationalise- ringsrörelsen ochtillikaen avlandets främstatex¬
tiltekniker var AlexanderEngblom (1885—1960).
Dennesskolningochpraktikvargedigen; 1906tog hanexamenvid JohnLenningsvävskolai Norrkö¬
ping och studerade sedanvidarevid KTHs avdel¬
ning förmaskinbyggnad,där hantogexamenefter
endasttvå år.Engblomvar en avde teknikersom fickettstipendium från kommerskollegium fören
studieresatillEnglandoch USA1909.1 USAarbe¬
tade handärefter åren 1910—17somöveringenjör vidSidneyBlumenthal &Co TextileMills, Shelton,
Connecticut.Sedanverkstadsorganisationgenom¬
förts vid dessa stora textilfabriker beskrev Eng¬
blomienartikeliSkandinaviskTidskriftför Textil¬
industri hurTaylorsrationellaarbetsledningkunde tillämpasiettväveri:
”Dåvävarenpåmorgonen ankommer tillfabri¬
ken, ringer hanförstupppå tidkontrolluret, däref¬
ter hämtar han vidingången till väfsalen iett där placeradtfackettmed hans arbetsnummerförsedt kort, /.../, hvitt iformat 12,5x7,0cm. Detta kort
som ärvederbörligen ifylldt, upplyserhonomom,
vidhvilkenväfstolhan harattbörja dagensarbete.
Dessutomgiverdet honomi minstadetalj alladeför arbetetsutförande erforderligaupplysningar.
Iväfsalen finnesanbringadentafla med två kro¬
karförhvarje väfstolsnummer. Denenakrokenär afseddförendubblett afdet kort,somväfvarenin¬
neharoch denandraför kortettill nästkommande arbetepåsammastol. Skulle en väfstol stå overk¬
samafenellerannan anledning, uppsättespå den
enakrokenettkort/.../hvittformat12,5x7,5cm em. med rödttryck. På denna blankett,som tillika
användesförattunderrätta detplanläggande depar¬
tementet om stolens overksamhet, angifves tiden, dåväfstolenstannades och igångsattesjämteorsa¬
ken tillarbetetsafbrott. Då väfvarensedermeraär
färdig att öfverlämna väfven till inspektionsrum- met,går han fram till den redanomnämndataflan
iväfsalenoch erhåller af dess tillsyningsmanarbets- ordernförnästaarbete.
Instruktionskortet var planeringsavdelningens
order till arbetaren ochennogsåviktig del i denra¬
tionellaarbetsledningen.
Under amerikatiden, närmare bestämt 1914, blevEngblom medlemavASME(American Socie¬
tyofMechanical Engineers). Härigenom komhan i kontakt med Taylors lära och säkert också med Taylor själv, somsedan 1906varordförande i AS¬
ME.''® Efterhemkomsten arbetadehansomdrifts¬
ingenjörvid LithografiskaAB iNorrköping fram
till 1920 då han anförtroddesdentekniskaledning¬
envid Borås WäfveriAB. Företaget hade nyligen omorganiserats och stod inför en omfattandera¬
tionalisering. Det var i detta skede Engblom kom in medsina amerikanska erfarenheter. Han orga¬
niserade en arbetsstudieavdelning, införde själv- kostnadskalkylering och effektiv arbetsplane- ring.''^
Ar 1922 skrev Engblom ner sina erfarenheter, bl afrånrationaliseringsarbetetvid Borås Wäfveri AB, i boken Industriell organisation enligt denra¬
tionellaarbetsledningens principer. Liksom Taylor själv ansåg han att fråganom rationell arbetsled¬
ning vädjade till alla samhällsklasser och var till-
lämpbar på all mänskligverksamhet.'®
Ettavhansviktigasteteoretiska arbetenpublice¬
rades 1926 och handlar om Standardisering inom textilindustrien. Här gerhaneninträngande bildav textilindustrins specifika förutsättningar. Han skriver om garners, tygers och konfektionsplag-
gens behandling, kvalitet och dimension; om no¬
menklatur, standardiserade undersökningsmeto¬
der och inte minstomtextilmaskiner. Standardise- ringsarbetet var en viktig förutsättning för att en rationell arbetsledning skulle fungera. Engblom
konstaterar dock attmodets växlingar förhindrar
en konsekvent tillämpning av standardiseringens principer inom textilbranschen.'®
1926blevEngblom styrelseledamoti Borås Wäf¬
veri AB. Han medverkadeocksåmycket aktivt till Textilinstitutetstillkomst 1933. Från 1932varhan ledamot av IVA och ordförande i dess kommitté förarbetsvetenskap.^®Detvarmeden25-årig erfa¬
renhet avrationellarbetsplanering bakom sig som han 1935deltog i the 6thInternationalCongressfor ScientificManagement i London.
Ytterligareenavtaylorismens anhängarei Sveri¬
ge, menutåtmeraokänd,var Theodor AntonBer¬
gen (1882—1957). Dennehade fått en stordel av sinskolning iUSA där han vistades isammanlagt
12 år. 1 Boston studerade han industriplanering
och byggnadskonst. Han gjorde även studieresor till Tyskland, England och Sverige.®' Till Sverige återvände han för att studera vid CTH åren 1903—07. Där deltog han bl a i kurser i allmän byggnadslära, byggnadsakustik, frihandsteckning
och modellering.®® Efterexamenfrånavdelningen
för elektronikrestehanånyo tilllandet i väster.®®
Bergens namn hänger intimt samman med In¬
dustribyrånAB:s tekniskaavdelning där hanarbe¬
tade från 1914tillpensioneringen 1952. Byrånver¬
kade,genomsinnärakoppling till Industriförbun¬
det, förtaylorismens praktiska tillämpning i Sveri¬
ge.®'*
Som chef för den nybildade industribyrån an¬
ställdes 1911 Oscar Sillén, professor i handelstek-
nik vid Handelshögskolan och en ivrig tayloran- hängare.®® På hans initiativöppnades en särskild teknisk avdelning som skulle ha en rådgivande funktion gentemot de anslutna företagen. Avdel¬
ningenskulle ledasav enexpert på frågorrörande teknisk driftsorganisation m m.®® Det var också
Sillénsförslagatt tillfrågaT A Bergensom under
sin amerikatid förvärvatett ryktesom enauktori¬
tet inom området.Bergen accepterade och in¬
fannsig 1914. 32 årgammal ochmitt under pågå¬
endevärldskrigsattesBergenattbyggauppoch le¬
da Industribyråns nya avdelning. De första åren
hade han några få medarbetaretill sin hjälp.
Den tekniska avdelningens uppgift var att be¬
driva byggnadsteknisk konsultationsverksamhet
inom sitt specialområde: industribyggnaders pla¬
nering. Uppdragen omfattade ny-, till- och om¬
byggnader av företrädesvis fabriker och därtill
knuten verksamhet. Dessa uppdrag utgjorde årli¬
gen mellan 50—90% av totala antalet uppdrag
medundantagföråren 1920—23 då devarbetyd¬
ligt lägre.
1 samband med industriernas expansion ritade byrån mängder av utvecklingsplaner, byggnads- planer, stadsplaner och generalplaner. Dessa var ofta ett första steg mot en effektivare och mera
långsiktigt planerad drift. Avdelningen åtog sig
även konsultations- ochvärderingsuppdrag, kon¬
trollantskap,besiktningar ochi enstaka fallarbets¬
ledarskap.^®
1 mittenav februari 1914fick Bergen iuppdrag
avSverigesIndustriförbundattförfattaenbokom industribyggnader.®®Materialet publiceradesförst
som en artikelserie i TekniskTidskrift. Härsam¬
manfattadeBergensinaerfarenheter från USAoch
illustrerade med amerikanska exempel.®® Boken
komut 1918 under den utförliga titelnGrunddra¬
genför planering, konstruktion, uppförande och utrustning av industribyggnader enligt rationella principer. 1 bokenbeskriver han ocksåIndustriby¬
råns verksamhet och lägger fram ett industribyg¬
gandetsalfabet. IdéernaärTaylors ochFords: ra¬
tionellarbetsledningochlöpandebandprinciper.
Redan de första årenknöt byrånkontaktermed
deföretag ochindustriidkaresomsedermeraskulle
bli flergångsbeställare. Någraav de viktigare var AGA, SLT, ABBaltic-Separator,Munktell(sena¬
re Bolinder-Munktell) och Tobaksmonopolet.
Dessaflergångsbeställaregavkonsultbyrånstabili¬
tetochensäkertillgångpå jobb.
Någraavdetextilfabrikersomplaneradesavden
tekniskaavdelningenunder den förstatioårsperio¬
denvarABWilhelmBeckersförbandsfabrik i Lil¬
jeholmen, Stockholm (1915), Stockholms Bo¬
mullsspinneri (1915), Littois AB i Finland (1919),
Svenska Bindgarnsfabriken i Lund (1918), Karl¬
stadsSpinnerioVäveri AB (1920)samten nyväve- ribyggnadför Gäfle Manufaktur AB (1921).®''
Genom åren samarbetade Bergen med flera
framstående arkitekter bla Cyrillus Johansson, ErikHahr,IvarTengbom ochEskilSundahl. Ber¬
genförespråkade också samarbetemellanarkitek¬
terochingenjörer i de komplexabyggnadsuppgif-
tersomfabriker ofta var.®®
Det finnsgoda exempel på fabriker där Bergen tillämpat deanvisningar hangavi sin bok. AGA-
fabrikens verkstadsblock I och II i Lidingö (1916
resp 1917), AB Baltic-Separator i Södertälje (1916—17) och Stockholms Bomullsspinneri och
-Väfveri ABsnyaspinneribyggnad (1917)tillhör de
merakändaexemplen.®®
Bergenärsåvitt jag kan förståden förste i Sveri¬
ge som gavTaylorsprinciperenfysisk form.And¬
raharbidragitmedsmärrebitar.Denfrågasomin¬
ställersig idetta sammanhangärnaturligtvis: ställ¬
de denrationellaarbetsledningensärskilda kravpå arkitekturen? Vi ska i det följandestudera tvåtex¬
tilfabrikeruppförda vidsammatidmenmed olika förutsättningari syfteattbelysa ochkansketom besvarafrågan.
Stockholms Bomullsspinneri och
-Väfveri AB — ett tidigt exempel på tillämpad taylorism i Sverige
Nära idealbilden av en taylorsk fabrik kommer Stockholms Bomullsspinneri och -Väfveri ABs spinneribyggnad från 1916—17på Söder i Stock¬
holm. Det är en s k kombinerad bomullsfabrik medbådespinneri ochväveri. I detavseendetvar det entypisk svenskbomullsfabrik.®^ De målsätt¬
ningarsom bolagsstyrelsen hadenär den påsom¬
maren 1916beslöt att anslutaen nyspinneribygg¬
nad till det gamla väverietvar emellertid ovanligt framsynta.Desenasteröneninombomullsspinne¬
riindustrin skulle tillämpas. Verksamheten skulle
bedrivas efterde modernastearbetsmetoderna och bekvämatransportsystemanordnas. Manplanera¬
de också ett inköp av nya spinnerimaskiner som
komplementtillenäldreutrustningsom manöver¬
fört från sinfabrik iThorshag.®® Företagetsambi¬
tionervaratt genomrationaliseringavverksamhe¬
ten vid Barnängsfabriken få bukt med dendåliga
lönsamhetensom manansåg bero dels påentillfäl¬
lig svacka i konjunkturerna, dels på olämpligar¬
betsorganisation ochovanaarbetare.^®
Idettabesvärliga läge beslötmansigföratten¬
gagera Bergenvid Industribyråns tekniska avdel¬
ning. Byrån fick uppdraget i oktober 1915 och skulle stå förplaner, konstruktioner och kontrol¬
lantskap.Byggfirman Kreuger & Tollengagera¬
des förbyggnadsarbetets utförande medan ASEA
i Västeråssvarade för elinstallationen och Graham Brothers kontrakterades för installation av två elektriska varuhissar.®®Förutformningenavfasa¬
derna engagerade Bergen arkitekten Cyrillus Jo¬
hansson.
Närbyggnadsnämnden beviljadebyggnadslovi
slutetavmaj 1916 avsågsattspinneriet skulleupp¬
föras ifyra våningar med inreddvindsvåning. Ta¬
ketvartänktienmodererad mansardform med de för arkitekten så karaktäristiska kinainspirerade svängda takfallen.Vindsvåningens gavlar skulle få oktagonformade fönster. Formspråket i övrigt skilde sig knappast från kommande nedbantad version.®®
ts ~ PLo,n^rael'
P/ankaiiaöverBarnängsområdel 1929 med spinneriet (nr I) i sitt
cdh^j^nod) /470_/jp;
4* (X^jircturitrrk
S Laac-h /7SI
C^nitadiHu-S
>7S7 7 ä.iLiÅifcLbrik
*
.5 ij/o
(6yi n^ri
l/f Äosta^ikuS /7$0UUt ft lUK^i i3
sammanhang. Väverielbyggdesomstraxefter detattspinneriet färdigställts 1917. UrRosman1929.
StockholmsBomullsspinneri uppfört 1916— / 7. Fasadmotsöder.Åretär1917och fabriken hållerjust påattfärdigställas.A rkltekt förfasa¬
dernavarCyrillus Johansson. Planen harritatsavT ABergen, ABIndustribyräns tekniskaavdelning.Foto iIndustribyrånsarkiv, Stock¬
holm.
Drygtetthalvårsenareanhöll nämligenverkstäl¬
lande direktör Edvard Ericsson i en skrivelse till
byggnadsnämnden omtillståndatt frångå de fast¬
ställdaritningarna. Hanhänvisade till ekonomiska
orsakermenlovadeattinom fem årbygga påfab- rikshuset i enlighet med de ursprungliga intentio¬
nerna. StadsarkitektenSigurd Westholm beklaga¬
de dettaprovisoriska utförandesom han ansågva¬
ra enavsevärdförsämring,mentillstyrktei januari
1917.'•0
Någon tillbyggnad blev aldrig av de närmaste åren. Iställetdröjde dettill januari 1930dåpåbygg- nadsplanerna definitivt skrinlädes. Vid dennatid¬
punkt inkom nämligen en begäran från Edvard
Ericsson attgodkänna och permanentaprovisori¬
et. Detgodkändes ocksåmedhänsyntillattföreta¬
get inte längre hade några expansionsplaner för spinneriet."*^
Eabriken slutbesiktigades den 13 oktober
1917.Den omfattade totalt ca 13 000 kvm och
var mycket bred, nära40 meter. Byggnadenupp¬
fördesi trevåningar med källare. Våningarnavar
ca 5 meter höga. För att kompensera det stora husdjupet lades fönsterytor in på allt tillgängligt fasadutrymme mellan de bärande pelarna. Fabri¬
kenbyggdes medpelardäckkonstruktion vilketgav
enstor, öppeninre volymochmöjlighet till mång¬
sidig användning. Konstruktionen var i armerad betongoch de inre pelarnaspiralarmerades. Pelar¬
raderna avtecknade sig på fasaderna och stod i distinkt reliefmotdenågot indragnafönstren och fönsterbröstningarna. De bredare tegelpelarna i
hörnen gav fasadenenviss stadga och murverkan.
Fasaderna kläddes med rött tegel medan fönster
och fönsterbröstningar målades respektive putsa¬
des iengråvitton.Arkitekturenärsakligt klassice-
rande med fådekorativainslag. Som protokollen
ovanvisat tillkomtempelgavelmotivetsomettpro¬
visorium. Dammtornet accentuerades omsorgs¬
fullt med ensvängd takavslutning utförd påsam¬
masättsomtaket iövrigt ursprungligenvartänkt.
Norra fasadens hörnentréer och hörnfönster lik¬
somdammtornets överstafönster har gettsenbåg-
formad avslutning upptill.
Huvudentrén får genom sin förläggning till det höga karaktäristiska dammtornet en viss särställ¬
ning. Det rymmer också huvudtrappan, ventila¬
tionstrummor och portvaktsrum. Portvaktenma¬
növreradefabriksgrinden och kontrolleradepasse-
Pkiiiriiiiiiigöverspinneriet vid Barnängen. Byggnadslovsrilning-
enförvuntsiByggnadsnämndens arkiviSioekhohn.
rande. Kontorsrummen i det sydvästra hörnets bottenplan nåddes viaendirektentré intillhuvud¬
entrén. Påbaksidan fannsytterligareenentré, om änenklare. Därfanns ocksåinlastningen tillvaru¬
hissensomförbandbottenplanet med källarens la¬
gerutrymmen.
Isydöstra hörnet anslöt spinneriet tillenlågvä- veribyggnad med sågtak, delvis från början av 1870-talet.Väverietbyggdesomi samband med nybyggetgenom Industribyråns försorg. Lågavä- veribyggnader kombinerades fö gärnamed högre spinneribyggnader.'*'*
Närfabrikenstod klarioktober 1917installera¬
desautomatiskakardnings- och spinnerimaskiner i våningarnas öppna salar. De nya spinnerimaski¬
nernaköptes från den engelska firman Dobson &
Barlow i Bolton. Detöverstavåningsplanet nyttja¬
des som spinneri, plan 2 som förspinneri och på
hueriörfrån karäavcielningen vkl Barnängsspinneriel siraxföre färdigställandet 1917. Tillvänsterskymtarförspinneriavdelningen.Foto i Indiistribyräns arkiv, Stockholm.
bottenplanet fanns spinneriavdelning med spolma- skiner, avdelning för varpning och avdelning för
dressen där trådarna gjordes klara för vävning.
Källaren innehöll storaförrådavgarner,bommar
m m och personalutrymmen. Herr- och damtoa¬
letterfanns däremotpåvarje våningsplan samlade
tillen enhet.
Lågdelen dominerades av de överljusförsedda
vävsalarna. Där låg också appreturen där knutar noppades bort ochtygernabuntadesliksomenfär- geriavdelning för blåtwills. 1920 installeradesauto¬
matiska vävstolari vävsalarna."*®
I tornet sögs spillet och luddet upp via stora trummor. Detta bomullsavfall såldes för att an¬
vändas somvadd till täcken. Vid fabriken tillver¬
kade man 1914 bomullsgarn, bomullsvävnader
och vadd.^® Underkriget tvangs man här liksom
som på så många andra håll, att experimentera
med surrogat somt ex pappersgarn ochpappers- vävnader. Motslutetav 1918 kombomullsimpor-
ten åter igång och produktionen kunde återgå till
det normala."*^
För att skydda bomullen mot solljus utan att därmed helt avstå fråndagsljussatteskrackelerade fönsterglas in på den södra fasaden. Ettannat av
produktionen betingat krav var spolavdelningens
behovav fuktig luft. Moderna eldsläckningsappa-
ratervar ocksånödvändiga ienfabrikmed sålätt
antändbaraämnen. Redantidigare hade styrelsen
låtit installerasprinklers i fabriken och så skedde
oekså i detnyuppfördaspinneriet.''®
Majoriteten (73%)avarbetarnavarkvinnor. De
spann,vävde och arbetade på dressen ochappretu¬
ren.Männensarbetsuppgifter bestodavrengöring, smörjningoch byteavbommar, ner-ochuppack¬
ningsamtarbete i färgeriet. 1917 sysselsattestotalt
Interiörfrånkard- ochförspinneriavdelningarnavid Barnängen under 1920-lalel.Ur Rosman 1929.
310personeri Barnängsfabriken och året före 357
personer. 1918, närdriftenkunde upptasför fullt hade arbetsstyrkan minskat till 213 personer.'*®
Dettavareffektenavenrationellare drift med ef¬
fektiva maskiner.
Detmestaarbetet utfördespå ackord. Tidsstu¬
diemänsom skulle effektivisera arbetet anställdes
avbolaget.Övervakningenpå spinneriet sköttesav
en ingenjör och på varje avdelning fannsäven en förman. Kontrollurenvaruppsattaintilldörren på varje avdelning. På så vis fick man en effektiv kontrollvilketansågsvara enviktigfaktorförupp¬
rätthållandeaf god ordning och disciplin.
Fram till 1944 var arbetaren hänvisad att äta lunch och takafferast påsin arbetsplats.®* Detta stred definitivt mot Bergens idéer: ”Under inga villkor böraarbetarnatillåtasattmedtaga sinamat¬
säckar in utifabrikslokalerna och där sedan förtära dem. Sådant leder tillosnygghet, oordning och kan
i mångafallrent afvara hälsovådligt. Senare
ordnadesocksåmatrumpåvarjeplan.
Appreturenansågsvaraden bästa arbetsplatsen.
Därvardetlugnt. Värstvardeti förspinneriet och spinneriet på grundavallt damm. Under 40-talet sysselsattes faktiskten manhelt med attsopa un¬
dan dammet. Väverietvar detmestslamrandeut¬
rymmet.®®
Barnängsspinneriet anslöt nära till Bergens an¬
visningar hur en rationell fabrik skulle planeras.
Dentekniskaprocessen varnaturligtvis betydelse¬
full vidutformningen. Men allra mest styrde den
rationella arbetsledningen. Liksom Taylor lade Bergenstor vikt vid överblick och kontroll:
”Detärfördelaktigtattinomenfabrik från vil¬
kenpunktsom helst kunnaöfverblickaettsåstort utrymmesommöjligt.Därför börmanundvikaalla onödiga vinklar, afgreningaroch utsprång och så vidtmöjligt hålla sig till rektangelformade byggna¬
der. ”®''
Utrymmen som inte tillhörde produktionen skulle läggas som utbyggnader på fabriksrektan- geln. Hissar, trapphus, toaletter, förrådochport- vaktsrum förlädes också härpårektangelnsutsida.
Väveriet på Laxholmen
i Norrköping
Samtidigt med Barnängsspinneriet uppfördes en
annansvensk textilfabrik—Holmens Bomullsväf- veri på Laxholmen i Norrköping. Den blev också uppmärksammad men var inte alls lika medvetet rationellt planerad.
Rationaliseringarnaavspinnerierna och väveriet inom Holmens Bruks och Fabriks AB inleddes 1909,5® innan hadeBergs ABinförlivatsi fö¬
retaget.Under disponent Carl Wahrens ledningut¬
arbetadesenplan förrationaliseringavdessa före¬
tagsomoderna och delvis förslitna bomullsavdel- ningar.®®Omflyttningarna,om-och nybyggnader¬
nasomkrävdes förattskapaettrationellt företag
var omfattande och tidsödande. På våren 1913
uppfördesett nyttväveri. Under tiden stegradesef¬
terfrågan på textilier oerhört med kulmen 1915, mittunder kriget.®^
Konjunkturerna var goda och i december 1913 beslöt styrelsen på Wahrens förslag att låta upp¬
föra ännu en ny väveribyggnad, denna gång på Laxholmen. Påöveringenjör Fredrik Grewins för¬
slag engagerades arkitekten Folke Bensow. Bro¬
dern FrankBensow,löjtnant i kunglväg-ochvat¬
tenbyggnadskåren, stod förkonstruktionsritning-
arnaochfungerade ocksåsomkontrollantoch ar¬
betsledare.
1 juli 1916 slöts entreprenadkontrakt med AB ArmeradBetong.®®Byggnadslov erhölls 24augusti 1916 ochvid nyår påbörjades schaktningsarbete- na.®® Grunden utfördes i granitklädd betong på berg. Sexton kraftiga betongpelare bär upp be¬
tongbjälklagen. I slutet av 1917 varväveriet klart
att tasi bruk.Lägetvardåprekärt.Från mittenav
året hadebomullsimporten upphört helt vilketbe¬
tyddeattdetnyaväveriet fickta emottvinnmaski-
ner för pappersgarn. Tillverkningen av pappers¬
textilpåbörjades i november 1917.®°
Väveriet var bara knappt hälften så stort som
Barnängsspinneriet, totalt6 375 kvm. Detuppför¬
des i fem våningar med källare och vind. Planen har formen av en oregelbundensjuhörning, given
avholmens form. Källarendisponerades för lager¬
lokaler,ibottenvåningen inrymdesappreturverk, i förstavåningentyglokaleroch tvåkontorsrumoch i deövrigavåningarna vävsalar. Destora, öppna vävsalarnahade fönsteråtsexhåll. I detnordöstra hörnet återfanns trapphusoch hiss. En spiralfor- mad brandtrappa förlädes i västra delen. Från tredje våningen kom manviaeninbyggd gångbro
till personalutrymmet i huset bredvid. Intill trap¬
pan har tio toaletter installerats vertikalt ovanför varandra. De nås växelvis från fabrikslokalerna och från trappans vilplan. Dettaär tydligt avläs- bartpåfasaden. Toaletterna liksom handtvättstäl¬
len inne i fabrikslokalerna tillkom efter erinran frånyrkesinspektören.®''
HolmensBruks och FabriksAB:snyaväveripå Laxholmen i Norrköping. Uppfört underår 1917. Arkitekt Folke Bensow. Fa¬
sadmotBergsbron.Foto iHolmensarkiv,Norrköping.
Den Bensowska fabrikens fasaderputsadesgula med svarta pilastrar föratt anpassasig till omgi¬
vande fabriksbyggnader. Den reser sig ur vattnet likt en fartygsstäv. Byggnaden, i folkmun kallad strykjärnet, har fåttenklassicerande och sakligut¬
formning. Resningen markeras av rytmiskt åter¬
kommandejoniska kolossalpilastrar. Fönstrenva¬
rierar i höjd liksomvåningarna påettavlokalan¬
vändningen bestämt sätt. Så har bottenvåningens appreturavdelninggettsenhögretakhöjdochdär¬
för också högre fönster än tyglokalerna på nästa plan. De högre fönstren har ocksåpryttsmed sirli¬
ga brutna frontonerpåde två framträdande väst- fasadernamotBergsbron.
Bottenvåningens och den översta våningens korspostfönster har genomgående försetts med fönsterunderstycken. Takfoten har också ägnats omsorg liksom huvudentrén och trapphuset. På långfasadenmotsöder framträderettpärlband av takfönsterförattgeljusåtvindsvåningen. Upptill bryter hissmaskinrummet igenom taket ochentak¬
ryttarekröner nocken.
Expansionsperioden för Holmens Bomull var rv.s'/y’i
s
Planritningöverväveriet på Laxholmen. Byggnadslovsritningi Byggnadsnämndens arkiv,Norrköping.
