Studie- och yrkesvägledning för alla?
Studie- och yrkesvägledares erfarenheter av pojkars deltagande i studie- och yrkesvägledande
aktiviteter
Maria Edholm och Jonna Jonsson
Examensarbete 15 hp
Studie- och yrkesvägledarprogrammet 180 hp Vt 2021
Förord
Vi vill börja med att tacka alla de personer som stöttat oss och funnits vid vår sida under tiden vi arbetat med detta examensarbete men även genom hela vår utbildning till studie- och yrkesvägledare. Ni vet vilka ni är. Ingen nämnd, ingen glömd.
Ett särskilt tack vill vi rikta till våra informanter som med sina erfarenheter och berättelser gjort detta examensarbete möjligt.
Framförallt vill vi tacka varandra. Tillsammans har vi delat en givande och spännande resa som bestått av ett gott samarbete, många timmar i telefon och ännu fler skrivna ord.
Tack!
Maria Edholm och Jonna Jonsson
Sammanfattning
Examensarbetets syfte var att undersöka uppfattningar hos studie- och yrkesvägledare om pojkar tenderar att delta i studie och yrkesvägledande aktiviteter i lägre utsträckning än flickor och i sådana fall identifiera och belysa bakomliggande orsaker till detta. Vidare innefattade syftet att få ökad förståelse för hur studie- och yrkesvägledning bedrivs och skulle kunna bedrivas för att nå fler elever och utjämna en eventuell variation mellan könen. Materialet för studien utgjordes av fyra kvalitativa intervjuer med yrkesverksamma studie- och yrkesvägledare i högstadieskolan. Resultatet analyserades med hjälp av tidigare forskning samt teoretiska utgångspunkter. Resultatet visar på ett brett deltagande i skolans studie- och yrkesvägledning och att det inte med säkerhet gick att fastställa att pojkar i lägre grad än flickor uppsöker studie- och yrkesvägledare. Resultatet visar dock på variationer mellan pojkar och flickor, framförallt berörande hur och av vilka anledningar uppsökandet sker. En aspekt som kan förklara det breda deltagandet är skolornas aktiva och processliknande studie- och yrkesvägledning, vilken därmed även ses som en av möjliga insatser i syfte att nå fler pojkar och därmed samtliga elever i skolans studie- och yrkesvägledning. Avslutningsvis diskuteras betydelsen av studie- och yrkesvägledning som en process över tid, dels i syfte att nå samtliga elever, dels för att förbereda eleverna för att kunna göra väl underbyggda val. Detta leder förhoppningsvis till en fullföljd gymnasieutbildning och i sin tur till goda förutsättningar för ett framtida studie- och yrkesliv.
Nyckelord: Deltagande, kön, pojkar, process, studie- och yrkesvägledning
Abstract
The purpose of this study was to investigate perceptions of career counselors about whether boys tend to participate in career counseling activities to a lesser extent than girls and in such cases identify and shed light on the underlying reasons for this. Furthermore, the purpose included gaining an increased understanding of how career guidance is conducted and could be conducted to reach more students and even out any variation between the sexes. The material for the study consisted of four qualitative interviews with professional career counselors in lower secondary school. The results were analyzed with the help of previous research and theoretical starting points. The results show a broad participation in the school's career guidance and that it was not possible to establish with certainty that boys to a lesser degree than girls seek career guidance. However, the results show variations between boys and girls, especially concerning how and for what reasons they make contact. One aspect that can explain the broad participation is the schools' active and process-like career guidance, which is also seen as one of possible initiatives in order to reach more boys and thus all students in the school's career guidance. Finally, the importance of career guidance as a process over time is discussed, partly in order to reach all students, and partly to prepare students to be able to make well-founded choices. This will hopefully lead to a completed education in upper secondary school and in turn to good conditions for a future study and professional life.
Keywords: Boys, career guidance, gender, participation, process
Innehållsförteckning
Inledning ...1
Syfte och frågeställningar ...1
Teoretiska utgångspunkter ...2
Central teori ...2
Begreppsdefinitioner...3
Bakgrund...4
Centrala utgångspunkter för studie- och yrkesvägledning...4
Framtidsval ...5
Konsekvenser av en ofullständig gymnasieutbildning ...5
Tidigare forskning...6
Elevers värdering och behov av studie- och yrkesvägledning...6
Pojkars deltagande i studie- och yrkesvägledning ...7
Bakomliggande orsaker till ett lägre deltagande...8
Möjliga insatser för att öka pojkars deltagande ...10
Metod ...11
Datainsamlingsmetod - kvalitativa intervjuer...11
Urval ...11
Genomförande av intervjuer ...12
Analysmetod ...13
Forskningsetiska överväganden ...13
Arbetets fördelning ...14
Resultat och analys ...14
Informantbeskrivning...14
Variationer i ett brett deltagande av studie- och yrkesvägledning...15
Studie- och yrkesvägledande aktiviteter ...15
Förståelse och värdering av studie- och yrkesvägledning ...17
Framtidstankar och rådande normer ...18
Studie- och yrkesvägledning som process över tid...21
Återkommande studie- och yrkesvägledning och dess betydelse...21
Vid och snäv vägledning...23
Den aktiva och engagerade studie- och yrkesvägledaren ...24
Avslutande diskussion ...26
Slutsatser och resultatdiskussion...26
Metoddiskussion ...31
Framtida forskning...31
Referenslista...33 Bilaga 1
Bilaga 2
Inledning
Statistik från Skolverket (2020b) visar på att nästintill 80 % av elever på nationella program i gymnasieskolan slutför utbildningen med examen inom tre år, en höjning jämfört med tidigare år. Trots att fler genomgår gymnasieutbildning med examen är det fortfarande en relativt stor del, cirka 20 %, av eleverna som inte tar examen inom tre år. Det framgår dessutom att pojkar i lägre utsträckning än flickor erhåller en gymnasieexamen inom tre år, där skillnaden är fyra procentenheter. I rapporter (se t.ex. Arbetsförmedlingen, 2018; SCB, 2017) framgår att möjligheterna till arbete minskar för de individer som inte fullföljt gymnasieskolan, vilket får konsekvenser för individ likväl som för samhället i stort. Det här föranleder för oss tankar kring hur det kommer sig att så stor del av eleverna inte erhåller en gymnasieexamen samt betydelsen av att eleven i högstadiet gör ett väl underbyggt gymnasieval. Därmed ser vi studie- och yrkesvägledning som ett viktigt stöd i elevens valprocess. Det faktum att pojkar i lägre grad än flickor tycks erhålla gymnasieexamen inom tre år, gör det än viktigare att se närmare på pojkars deltagande i studie- och yrkesvägledning.
I styrdokument såsom Läroplan för grundskolan (Skolverket, 2019) och Skollag (SFS, 2010:800) framgår att vägledning ska komma alla elever till del, för att de ska kunna göra väl underbyggda studie- och yrkesval. Samtidigt visar tidigare forskning på tendenser att pojkar i lägre grad än flickor deltar i diverse studie- och yrkesvägledande aktiviteter (Lundahl et al., 2020; Gruffman & Schedin, 2010). Forskning belyser dessutom att elever i årskurs nio efterfrågar studie- och yrkesvägledning i ett tidigare skede, i högre utsträckning, samt med en tydligare koppling till arbetsliv och arbetsmarknad (Lundahl et al., 2020).
Under vår utbildning till studie- och yrkesvägledare har vi tagit del av forskningslitteratur, rapporter och statistik som visar på vikten av studie- och yrkesvägledning. Forskning såsom Lundahl et al. (2020) visar att pojkar exempelvis deltar i vägledningssamtal, besöker gymnasiemässor samt på eget initiativ inhämtar information i lägre utsträckning än vad flickor gör. Gymnasievalet tycks även vara mindre utmanande för pojkar än för flickor (Dresch &
Lovén, 2010). Därmed anser vi det vara av vikt att närmare undersöka deltagandet av studie- och yrkesvägledning och hur yrkesprofessionen studie- och yrkesvägledare kan verka för en vägledning som innefattar skolans samtliga elever. Vi menar att belysning av detta område är väsentligt på samhälls-, skol- och individnivå, samt för flertalet målgrupper. Vår avsikt med detta examensarbete är att bidra med kunskaper på området studie- och yrkesvägledning, till nytta för många, framförallt studie- och yrkesvägledare i deras arbete med att nå pojkar likväl som flickor och därmed samtliga elever i högstadieskolan.
Syfte och frågeställningar
Syftet med det här examensarbetet är att undersöka uppfattningar hos studie- och yrkesvägledare om pojkar tenderar att delta i studie- och yrkesvägledande aktiviteter i lägre utsträckning än flickor och i sådana fall identifiera och belysa bakomliggande orsaker till detta.
Vidare innefattar syftet att få ökad förståelse för hur studie- och yrkesvägledning bedrivs och skulle kunna bedrivas för att nå fler elever och utjämna en eventuell variation mellan könen.
Studiens frågeställningar är:
- Hur upplever de intervjuade studie- och yrkesvägledarna pojkars deltagande i studie- och yrkesvägledning?
- Vilka bakomliggande orsaker kan förklara deltagandet i studie- och yrkesvägledningen enligt de intervjuade?
- Vilka insatser kan studie- och yrkesvägledare bidra med för att öka pojkars deltagande i högstadieskolans studie- och yrkesvägledning?
Teoretiska utgångspunkter
I följande avsnitt presenteras karriärteorin Careership Theory (Hodkinson & Sparkes, 1997), vilken använts för att analysera utsagorna om pojkars deltagande i studie- och yrkesvägledning och dess bakomliggande orsaker. För att förstå och förklara studiens resultat ser vi denna sociologiska karriärteori med dess innehållande begrepp behjälplig. Detta eftersom att social bakgrund såsom kön och klass anses forma vad en individ ser vara möjlig eller inte, vilket i sin tur påverkar de val individen gör. Avsnittet avslutas med definiering av examensarbetets centrala begrepp i syfte att erbjuda bakgrund och förståelse för studiens kommande avsnitt.
Central teori
Hodkinson och Sparkes (1997) Careership Theory utgår bland annat från Pierre Bourdieus begrepp habitus, kapital och fält samt från begreppen handlingshorisont och heta källor. Habitus innefattar individens tankesätt och förhållningssätt, vilka dels menas vara personliga, dels präglade av social klass, kön och omgivande kontext. Individens habitus inverkar på hur långt en kan se utifrån sitt utgångsläge, vad som ses möjligt eller inte, och utgör därmed individens handlingshorisont. Vidare innefattar teorin begreppet heta källor som representerar personer och dess information, vilka individen ser som tillförlitliga och värderar högt.
Begreppet fält kan beskrivas som ett område där olika aktörer existerar, exempelvis kan skolan benämnas som ett skolfält där skolpersonal, elever och vårdnadshavare verkar. Aktörer inom ett fält besitter var och en diverse kapital såsom ekonomiskt, socialt, kulturellt eller symboliskt kapital vilka i sin tur påverkar förutsättningarna inom fältet (Hodkinson & Sparkes, 1997).
Begreppsdefinitioner
I Sverige syftar studie- och yrkesvägledning enligt Skolverket (2013) till att förbereda elever inför kommande studie- och yrkesrelaterade val. Skolverket framhåller studie- och yrkesvägledning som en central del när det kommer till individers livslånga karriärprocess. På internationell nivå lyfts vikten av studie- och yrkesvägledning fram i detalj av Organisation for Economic Co-operation and Development (OECD) som grundläggande för en livslång karriär- process:
Career guidance refers to services intended to assist people, of any age and at any point throughout their lives to make educational, training and occupational choices and to manage their careers. Career guidance helps people to reflect on their ambitions, interests, qualifications and abilities. It helps them to understand the labour market and education systems, and to relate this to what they know about themselves. (OECD, 2004, s. 19)
Studie- och yrkesvägledning består vanligtvis, enligt Skolverket (2020a) av två former av vägledning, vid vägledning respektive snäv vägledning. Begreppet vid vägledning inbegriper enligt Skolverket olika vägledningsaktiviteter som sker i verksamheten exempelvis i form av lektions- och informationstillfällen, prao och studiebesök. Snäv vägledning inbegriper mer individanpassad vägledning exempelvis i form av individuella vägledningssamtal, som framförallt utförs av en studie- och yrkesvägledare.
Begreppet klass beskrivs av Svallfors (2016) beröra individens sysselsättning, samt de ekonomiska och materiella resurser som individen har till sitt förfogande. Svallfors tar i sin tur utgångspunkt i tidigare forskning av Goldthorpe som beskriver att yrken tillhörande arbetar- klass, i huvudsak återfinns i enkla jobb som i regel är enkla att övervaka samt att det finns få möjligheter till befordran, i motsats till tjänstemannayrken.
Begreppet kön förklaras av Evertsson (2016) som både en social process och ett förhållningssätt till traditionella idéer om manligt och kvinnligt. Enligt Evertsson skapas och upprätthålls traditionella idéer om kön genom social interaktion. Därmed reproducerar samhällets individer ofta traditionella uppfattningar kring mannens och kvinnans sätt att vara. Skapandet av kön menas påbörjas i tidig ålder och innefattar olika områden såsom utseende, personliga egenskaper, beteenden samt de olika val individen gör.
Begreppet normalitet eller normer förklaras av Sandell (2007) som ett socialt skapat ramverk med regler och uppfattningar kring hur en individ bör vara eller bete sig, exempelvis utifrån kön eller klass. Normalitet innebär därmed att en norm omedvetet accepterats av individen och som därmed handlar utifrån den utan att vara medveten om det.
Bakgrund
I detta avsnitt beskriver vi den bakgrund som vi ser relevant i förståelsen av examensarbetets kommande innehåll. Avsnittet inleds med att presentera skolans uppdrag att tillhandahålla studie- och yrkesvägledning med utgångspunkt i Skollag (SFS, 2010:800), Läroplan för grundskolan (Skolverket, 2019) och Skolverkets allmänna råd (2013). Därefter presenteras den statliga utredningen Framtidsval – karriärvägledning för individ och samhälle (Utredningen om en utvecklad studie- och yrkesvägledning, 2019) vilken vi ser innehålla förslag som kan möjliggöra att nå fler pojkar och därmed fler elever i skolans studie- och yrkesvägledning.
Avslutningsvis skildrar vi betydelsen av gymnasieutbildning och de negativa konsekvenser som kan följa av en ofullständig gymnasieutbildning.
Centrala utgångspunkter för studie- och yrkesvägledning
Enligt 2 kap. 29 § i skollagen (SFS, 2010:800) framgår att grundskolans alla elever har rätt till studie- och yrkesvägledning av kvalificerad personal, som besitter den kunskap som krävs för att uppfylla behovet av vägledning för framtida studie- och yrkesval.
Läroplan för grundskolan (Skolverket, 2019) visar på de värden som skolan ska forma samt skolans mål. Som grundläggande utgångspunkt gäller människors lika värde och att skolan i allt ska främja jämställdhet mellan män och kvinnor. Skolan ska också enligt läroplanen vara likvärdig i hela Sverige, dock behöver den inte se likadan ut överallt men ska i allt utgå från och ta varje elevs olika behov och förutsättningar i beaktning. När det gäller skolans uppgift att främja jämställdhet mellan könen föreskriver läroplanen att alla skolor, oavsett huvudman, ska ge alla elever av båda könen samma rättigheter och möjligheter.
Skolan har också ett ansvar för att motverka könsmönster som begränsar elevernas lärande, val och utveckling. Hur skolan organiserar utbildningen, hur eleverna blir bemötta samt vilka krav och förväntningar som ställs på dem, bidrar till att forma deras uppfattningar om vad som är kvinnligt och manligt.
(Skolverket, 2019, s. 6)
Bland de övergripande mål som läroplanen formulerar för skolan, anges att samtliga elever efter grundskoleutbildningen ska kunna göra väl underbyggda studie- och yrkesval (Skolverket, 2019). Vidare beskriver läroplanen hur skolans mål är att samtliga elever ska kunna “granska olika valmöjligheter och ta ställning till frågor som rör den egna framtiden”, samt ha
“kännedom om möjligheter till fortsatt utbildning” (Skolverket, 2019, s. 15).
I Arbete med studie- och yrkesvägledning riktar Skolverket (2013) allmänna råd till skolans personal såsom studie- och yrkesvägledare, lärare, rektorer samt huvudmän för att stötta verksamheten i arbetet med studie- och yrkesvägledning. Skolverket (2013, s. 6) betonar att
“undervisning, information och vägledningssamtal tillsammans utgör den studie- och yrkesvägledning som ska stödja elevens val av studier och yrken”.
Skolverket (2013) formulerar redan i förordets första mening hur “val inför framtiden är en ständigt pågående process”. Grundskolan har enligt Skolverket (2013) förutsättningar att långsiktigt planera studie- och yrkesvägledning. Genom att arbeta på ett processliknande vis, ges eleverna förutsättningar att utveckla de förmågor som ses väsentliga för studie- och yrkesval. Denna process inbegriper vägledningens samtliga delar såsom undervisning, vägledningssamtal och information. Vägledningssamtal betonas som en viktig del i stödet till eleven och är därmed något som samtliga elever ska ges möjlighet till.
Framtidsval
Utredningen om en utvecklad studie- och yrkesvägledning (2019) har i betänkandet Framtidsval - karriärvägledning för individ och samhälle ämnat undersöka och presentera möjliga insatser, för att ge grundskolans samtliga elever lika förutsättningar att fatta väl under- byggda studie- och yrkesval. I syfte att ge elever lika förutsättningar och kvalité av studie- och yrkesvägledning, föreslås fem insatser:
1. Ett förtydligande av vad vägledning är, att den kan vara både individuell och generell och ska benämnas karriärvägledning.
2. Ett förtydligande av elevers tillgång till individuell karriärvägledning.
3. Tydligare krav på att individuell karriärvägledning ska erbjudas vid vissa tillfällen.
4. Förstärkning av det generella karriärvägledningsperspektivet i olika ämnen.
5. Ett nytt obligatoriskt inslag med tilldelad tid, benämnt framtidsval, ska införas i grundskolan, grundsärskolan och specialskolan. (Utredningen om en utvecklad studie- och yrkesvägledning, 2019, s. 15)
I betänkandet beskrivs elevers skiftande tillgång till studie- och yrkesvägledning varpå det föreslås ett förtydligande i skollagen gällande att både vid och snäv vägledning ska finnas tillgänglig för eleverna. Detta förtydligande föreslås av Utredningen om en utvecklad studie- och yrkesvägledning (2019, s. 17) omfatta “vad elever och presumtiva elever ska ha tillgång till, vad de ska erbjudas, vem som ska erbjuda vad och i vilken omfattning”.
Konsekvenser av en ofullständig gymnasieutbildning
En aktuell rapport från Statistiska centralbyrån (SCB), Unga utanför?, bygger både på omfattande registerdata och en större enkätundersökning som genomfördes 2015 (SCB, 2017).
Undersökningen riktades till ungdomar födda 1991-1994 och som inte har en slutförd gymnasieutbildning; de som inte påbörjat gymnasiet, avbrutit sina gymnasiestudier eller slutfört gymnasieskolan utan slutbetyg. SCB påvisar att en majoritet av eleverna, 98 %, påbörjar gymnasieskolan direkt efter att ha slutfört grundskolan, utan någon större variation mellan pojkar och flickor. Bland de elever som inte påbörjade gymnasiestudier stod pojkar för 60 % av eleverna. Trots att majoriteten påbörjar gymnasiestudier är det ungefär 20 % som inte avgår med slutbetyg eller erhållen examen, där pojkar står för en större del.
SCBs (2017) enkätundersökning visar på tydliga variationer gällande ungdomarnas upplevelser av att ha fått stöd från familj och vänner, samt vägledning, för att de ska kunna påbörja eller slutföra en gymnasieutbildning. Cirka 30 % av de som genomgått utbildningen utan slutbetyg upplever att de varken fått vägledning eller stöd från närstående. För de som avbrutit sin gymnasieutbildning ökar denna siffra till cirka 40 %, medan drygt 50 % av de som inte alls påbörjat en gymnasieutbildning upplever att vägledning och stöd saknats.
En statlig offentlig utredning, kallad Arbetsmarknadsutredningen, lades fram 2017 med titeln Vägledning för framtidens arbetsmarknad (2017). Arbetsmarknadsutredningen beskriver att individer som inte har genomfört gymnasieutbildning löper större risk för arbetslöshet. Därmed ses kort utbildning vara en riskfaktor berörande en individs förutsättningar att etablera sig på arbetsmarknaden. Därutöver förmår även kort utbildning kunna ha negativa konsekvenser för en individs arbetsvillkor.
Tidigare forskning
I syfte att besvara studiens forskningsfrågor har diverse forskningslitteratur bearbetats och utgåtts ifrån, vilka presenteras i nedanstående avsnitt genom underrubriker som huvudsakligen utgår ifrån studiens forskningsfrågor. För att se närmare på pojkars deltagande av studie- och yrkesvägledning i högstadiet, det vill säga årskurserna 7-9, nyttjas framförallt aktuell forskning av Lundahl et al. (2020). I syfte att komplettera denna har Gruffman och Schedins (2010) studie, som beskriver gymnasieelevers uppsökande av vägledning behandlats. Trots att studien utgår ifrån elever i gymnasieskolan finner vi den användbar i vår studie då den kan skönja eventuella och bestående mönster även efter grundskolan.
Med en önskan om ökad förståelse kring anledningen till att pojkar i lägre grad tenderar att delta i studie- och yrkesvägledande aktiviteter är huvudsakligen studier av Holm (2008) och Sandell (2007) värdefulla. I ett försök att finna möjliga insatser för att öka pojkars deltagande och därmed ge samtliga elever lika förutsättningar till studie- och yrkesvägledning, ser vi flertalet studier användbara. För att kunna besvara studiens syfte och frågeställningar ser vi ett behov av ökad förståelse kring elevers värdering av studie- och yrkesvägledning. Här ses framförallt forskning av Dresch och Lovén (2010) samt Lundahl et al. (2020) värdefull.
Elevers värdering och behov av studie- och yrkesvägledning
Dresch och Lovén (2010) har i en studie under 2005 med elever från årskurs 9 sökt finna svar på elevers uppfattningar samt inställning kring gymnasievalet, det visar sig att 83 % av eleverna tycker att gymnasievalet är viktigt. Fortsättningsvis uttrycker 78 % av eleverna ett behov av att resonera med någon kring sitt stundande val, 62 % menar att studie- och yrkesvägledare är viktig att samtala med.
En enkätstudie som genomfördes av Lundahl et al. (2020) under 2016-2018 bygger på svar från drygt 1500 elever i årskurs 9. Det framgår att 71 % av pojkarna har tankar på vidare studier efter gymnasiet, medan 84 % av flickorna anger detta. I sitt gymnasieval ämnar 68 % av eleverna söka ett högskoleförberedande program medan 30 % anger att de har tankar på att gå ett yrkesprogram. I studien framgår även att eleverna värderat samtal med studie- och yrkesvägledare som en ganska eller mycket viktig faktor när det gäller deras gymnasieval.
Flickor anger i högre grad än pojkar att de värderar samtal med studie- och yrkesvägledare.
Nästan 45 % av eleverna anser att de har svårt att veta vilket gymnasieprogram de ska välja (Lundahl et al., 2020). Dresch och Lovén (2010) menar utifrån deras studie att pojkar i lägre utsträckning än flickor ses ha svårigheter med valet av gymnasieprogram. Vidare framgår att elevers bristande förförståelse kring vägledningens innehåll och syfte kan inverka på vägledningssamtalet. Även i Lovéns (2000) studie framgår att elevernas förväntningar inte alltid stämmer överens med vad de upplever att de fått i vägledningssamtalet. Studien av Dresch och Lovén (2010, s. 50) visar dock att de flesta elever efter sitt gymnasieval är nöjda med det stöd de fått av studie- och yrkesvägledaren och “att ha blivit lyssnad till, fått svar på frågor, rett ut oklarheter och fått prata igenom sina funderingar”.
Lundahl et al. (2020) beskriver att 70 % av eleverna ser sig ganska eller mycket redo inför sitt gymnasieval, medan 40 % av eleverna anger sig ganska eller mycket redo inför kommande yrkesval. Berörande gymnasievalet var flickor i högre grad än pojkar redo, medan det för yrkesvalet var tvärtom. I Lundahl et als. enkät fanns möjlighet för eleverna att kommentera kring vad som möjligen saknats för att förenkla studie- och yrkesvalet, dock angavs få kommentarer. Bland de angivna kommentarerna efterlystes framförallt mer lärande och vägledning kopplat till arbetslivet. Önskemål om mer information kring yrken, alternativa studievägar och arbetsmarknad var andra exempel som angetts av eleverna.
Pojkars deltagande i studie- och yrkesvägledning
Lundahl et al. (2020) har i deras studie närmare undersökt i vilken utsträckning elever i årskurs 9 deltagit i 14 studie- och yrkesvägledande aktiviteter. Utifrån elevernas enkätsvar framgår att de tre aktiviteter med högst deltagande var att de; talat med vägledare på den egna skolan (86%), lyssnat på representanter för gymnasieskolor (84%), samt deltagit i prao (84%). Studien visar på att pojkarna i lägre utsträckning än flickorna angett att de haft samtal med studie- och yrkesvägledare på skolan, 82 % av pojkarna respektive 89 % av flickorna. Lundahl et als. (2020) resultat visar även att deltagandet i 11 av de 14 aktiviteterna varit högre bland flickorna än bland pojkarna, om än med marginella skillnader i vissa aktiviteter. I ungefär hälften av aktiviteterna framgår dock relativt stora skillnader mellan pojkarna och flickorna. De enstaka aktiviteter där pojkar deltagit i högre grad än flickor berör information om arbetsliv, om arbeten i behov av arbetskraft samt att de haft samtal med vägledare på en annan skola. I dessa aktiviteter är skillnaden jämfört med flickornas deltagande dock knapp.
Gruffman och Schedin (2010) finner i deras studie bestående av drygt 420 gymnasieelever som uppsökt studie- och yrkesvägledare, att pojkar endast stod för ungefär 33 % av uppsökandet.
Sandell (2007) skildrar i sin avhandling liknande mönster då studie- och yrkesvägledare i gymnasieskolan angav att en övervägande del av de uppsökande eleverna var flickor. Gruffman och Schedin (2010) fann att 33 % av de elever som uppsökte studie- och yrkesvägledare var tillhörande arbetarklass medan resterande av eleverna var tillhörande medelklass eller övre medelklass. Pojkarnas uppsökande varierade i princip inte oavsett klasstillhörighet. Typ av program verkar dock ha haft betydelse för huruvida pojkar uppsökte studie- och yrkesvägledare, där pojkar på högskoleförberedande program tenderade att i högre grad uppsöka studie- och yrkesvägledare än pojkar på yrkesprogram.
Bakomliggande orsaker till ett lägre deltagande
Gruffman och Schedin (2010) menar att en anledning till att pojkar i lägre grad än flickor uppsöker studie- och yrkesvägledare kan grunda sig i samhällets och individens egna uppfattningar kring hur en man bör vara samt att de bör reda sig själv utan yttre stöttning. Vidare ser de utifrån studien att pojkars begränsningar kring att söka stöd, såsom studie- och yrkesvägledning, förefaller högre än flickornas oavsett klass. Rochlen och O’Brien (2002) har i en studie med 77 universitetsstuderande män undersökt orsakerna till huruvida männen uppsöker studie- och yrkesvägledning eller inte. Männen beskrev att orsakerna till deras uppsökande var att; 31 % ville erhålla direkta råd, 30 % ville erhålla generella karriärråd, 27 % ville ha hjälp med jobbmöjligheter samt att 25 % ville få hjälp att vidga sina karriärmöjligheter.
Männens orsaker till att de inte skulle uppsöka studie- och yrkesvägledning var; 38 % tidsbrist, 36 % vill lösa sina problem själv, 36 % var säkra på sin sak samt att 27 % inte trodde att de skulle få ut något av det (Rochlen & O’Brien, 2002). Även i denna studie kan därmed uppfattningen av att vilja hantera problem själv ses som en bakomliggande orsak till att vissa män inte uppsöker studie- och yrkesvägledning.
Enligt Sandell (2007) är uppfattningarna kring vad som är utmärkande för en pojke eller flicka relativt stereotypa. Sandell beskriver utifrån pojkarnas berättelser varierande upplevelser kring vad som utmärker en pojke. Flertalet pojkar lyfter fram att det handlar om att visa sig macho samt vara sport- och motorintresserad, medan vissa beskriver att vänlighet och sociala sammanhang som fester är utmärkande. Dessa beskrivningar menar Sandell (2007, s. 113) “kan tolkas som det normala sättet att vara”. I högstadieåldern menar Measor och Sikes (1992) att tonåringar förefaller vara upptagna av att försöka hitta sin identitet för att kunna identifiera sig som antingen maskulin eller feminin. Samt att de försöker identifiera sig med maskulina och feminina utbildningar och yrken.
Frosh et al. (2002) genomförde en omfattande intervjustudie med pojkar i åldern 11-14 år, i syfte att ta del av pojkarnas uppfattning kring skapandet av sin maskulina identitet. I studien beskrivs att pojkars sociala bakgrund har inverkan på deras uppfattning av maskulinitet, samt att de ogillar pojkar från annan social klass än dem själva. Vilket framförallt uttrycktes av
pojkarna i privata skolor, där flertalet var oerhört medvetna om deras identitet som ”private school boys”. Utifrån ett klassperspektiv ses arbetarpojkar associera maskulinitet med styrka och utseende utan vidare yrkesaspirationer, medan medelklasspojkar associerar maskulinitet med att vara smart och att besitta sociala egenskaper samt planera för en professionell karriär (Frosh et al., 2002).
Vidare visar Frosh et als. (2002) studie bland annat på att pojkar till varje pris behöver säkerställa att de inte uppfattas eller agerar feminint. Det framgår, framförallt för de pojkar som går i kommunala skolor, att pojkars popularitet i en grupp utgår ifrån egenskaper såsom att visa tuffhet både via språket och kroppsligen. Ytterligare egenskaper som pojkar anser gynna deras popularitet är att framstå som hård och cool, medan skicklighet i skolan inte anses gynna deras popularitet. Samtidigt ville en del av pojkarna lyckas i skolan utan att bli förlöjligade av de andra pojkarna. I en avhandling beskriver Holm (2008) att det bland flickorna i studien upplevs finnas en högre acceptens till att plugga än vad det finns för pojkarna. Pojkarna tenderar att ha en mer avslappnad attityd till skolan även om detta enligt Holm inte går att likställa med en antipluggkultur eller som en form av motsättning till studier. Vidare beskrivs att flera av de pojkar som fokuserar mer på studier och presterar bra dock inte verkar vilja visa sin ansträngning öppet. Detta blir tydligt i ett av Holms citat där två pojkar i studien skildrar hur de upplever en typisk kille:
Björn: Sportar lite och studar lite, eller att man studar hyfsat, gör man väl.
Nils: Eller man gör det fast man säger inte så.
Björn: Nej, man håller mer tyst om…
Nils: Som att det finns vissa [killar] så där som i klassen bara…som om man typ ringer och frågar: ”Ska vi hitta på nåt?” ”Nee”, säger dom ”jag ska göra nåt annat”
såhär (…) och sen om man ska ha prov och så kommer dom till skolan och: ”Nej jag har inte övat på nåt” så får dom typ alla rätt…så har dom suttit och studat en månad före såhär utan att säga det. (…) För dom har asbra betyg, men säger att dom aldrig läser på…
A-S: Gör tjejer så också?
Björn: Nej, tjejer gör inte så ofta…tror jag inte. (Holm, 2008, s. 133)
Sandell (2007) belyser utifrån sina intervjuer att det finns en allmänt positiv attityd till att vara
“stud”, vilket av några elever beskrivs innebära att vara duktig på det mesta eller att ha höga betyg. Dock framgår det att man som “stud” kan få vara beredd på kommentarer, att det kan uppfattas “töntigt” samt att det kanske inte är något eleverna själva vill bli kallad för. Sandell (2007, s. 168) citerar en pojke som säger “vad är det för töntigt med att ha en framtid egentligen?” men föreslår att formuleringen ändå antyder att det i skolan kanske inte anses helt accepterat att vara en ”stud”. I nian förefaller det enligt Sandells studie som mer tillåtet att plugga eftersom bra betyg kan vara avgörande för huruvida eleverna kommer in på önskat program i gymnasiet eller inte.
Lovén (2000) beskriver att han kan se att flertalet elever inte var mogna eller säkra nog att kunna fatta beslut kring sitt gymnasieval. Han menar även att bakgrunden till att vilja undersöka
denna svårighet var, ”att det kan finnas ett psykologiskt motstånd att uttrycka osäkerhet. Det är kanske inte riktigt tillåtet för eleverna att känna eller uttrycka osäkerhet” (Lovén, 2000, s. 100).
Enligt Sandell (2007) gör dock majoriteten av pojkarna gymnasieval som kan förstås hänga samman med deras resonemang för framtiden och endast 1 av 15 pojkar upplever en osäkerhet kring vad han vill göra. För flickornas del kan dock knappt hälften av valen ses hänga ihop med deras framtidstankar, samtidigt som 6 av 20 flickor är osäker på vad de vill göra.
Gruffman och Schedin (2010) ser indikationer på att ungdomars tendens att uppsöka studie- och yrkesvägledare har kopplingar till kön och klass. Även i Lovéns avhandling (2000) belyses att det är många faktorer exempelvis klass, kön, värderingar, synen på människan och samhället som influerar vägledningssamtalet och relationen dem emellan. Vidare framgår att kön och klass har stark inverkan på elevernas val.
Möjliga insatser för att öka pojkars deltagande
De förslag som lagts fram i betänkandet Framtidsval – karriärvägledning för individ och samhälle syftar till en likvärdig studie- och yrkesvägledning för samtliga elever för att underlätta deras studie- och yrkesval (Utredningen om en utvecklad studie- och yrkesvägledning, 2019). Som även nämnts i ett tidigare avsnitt innefattar utredningens förslag exempelvis att studie- och yrkesvägledning, samt i vilken utsträckning och vid vilka tillfällen eleverna ska erbjudas vägledning bör förtydligas. Dessutom föreslås att ett obligatoriskt inslag med ett förutbestämt antal undervisningstimmar ska implementeras i grundskolan. Utredningen anser nämligen att den snäva vägledningen inte är tillräcklig för att förbereda eleverna inför kommande studie- och yrkesval, varpå de föreslår att den vida vägledningen behöver implementeras och förstärkas ytterligare i grundskolans ämnen. Vidare framgår även vikten av att “lärprocessen börjar tidigt och pågår kontinuerligt under hela skoltiden” (Utredningen om en utvecklad studie- och yrkesvägledning, 2019, s. 20). För att främja elevernas motivation och tydliggöra ett sammanhang menas det vara av vikt att undervisningens innehåll har ett tydligt samband med yrkesrelaterade områden.
I syfte att ytterligare komplettera den vida och snäva vägledningen föreslås som nämnts ett införande av ett obligatoriskt inslag i undervisningen vilket ska benämnas Framtidsval. Inslaget innefattar tre områden; val och framtidsplanering, arbetsliv och samhälle, samt utbildnings- vägar och yrkesområden (se mer innehåll i Utredningen om en utvecklad studie- och yrkesvägledning, 2019, 300-301). Förslaget omfattar årskurserna 7-9 i högstadieskolan samt att inslaget ska bestå av totalt 80 timmar, vilka tas från den undervisningstid som i skolan benämns elevens val (Utredningen om en utvecklad studie- och yrkesvägledning, 2019).
Lundahl et als. (2020) resultat pekar på att såväl elever som studie- och yrkesvägledare anser att eleverna behöver betydligt mer för att förenkla och förbereda dem inför deras framtida studie- och yrkesval. Eleverna efterlyser mer kunskap, vägledning och kontakter berörande arbetslivet. Studie- och yrkesvägledarna visar på samma uppfattning samt att de har behov av
mer “tid för vägledning, samordning och planering och höjd kompetens hos olika aktörer för att behovet av förstärkta arbetslivskontakter ska kunna tillgodoses” (Lundahl et al., 2020, s.
132). Skolinspektionens (2013) granskning visar på elevernas önskemål om att i ett tidigare skede förberedas inför kommande gymnasieval. Flertalet elever efterfrågar ”längre samtalstid, fler samtal och ett mer aktivt stöd från studie- och yrkesvägledaren” (Skolinspektionen, 2013, s. 22). Detta önskemål framgår än tydligare i Lundahl et als. (2020, s. 210) fallstudie där elevernas berättelser vittnar om en upplevelse av att “skolan gör för lite och för sent” för att förbereda dem inför deras kommande studie- och yrkesval.
Metod
Följande avsnitt inleds med att presentera vald metod och vårt tillvägagångssätt i urvals- processen samt vid genomförande av intervjuer. Vidare beskriver vi hur vi gått tillväga vid analys av insamlad data samt hur de forskningsetiska principerna genomgående efterlevts i detta examensarbete. Avslutningsvis redogör vi för hur arbetet fördelats oss författare emellan.
Datainsamlingsmetod - kvalitativa intervjuer
Kvalitativa intervjuer syftar till att öka förståelsen samt identifiera mönster och skillnader i det valda området. Metoden möjliggör genom enkla och öppna frågor ett innehållsrikt material där dessa mönster och skillnader kan urskiljas (Trost, 2010). Kvalitativ metod ansågs därmed lämplig, då vår önskan var att ta del av yrkesverksamma studie- och yrkesvägledares erfarenheter och berättelser, för att på så vis skapa en förståelse berörande studiens syfte och frågeställningar.
Intervjuerna genomfördes i form av fyra kvalitativa intervjuer med studie- och yrkesvägledare som arbetar i högstadieskolan. I vår intervjustudie har vi formulerat en intervjuguide (se bilaga 1) vilken går i linje med Trosts (2010) beskrivning av en lämplig intervjuguide. Den bestod av fyra ämnesområden vilka berörde studie- och yrkesvägledning i form av arbetsuppgifter och elevunderlag, aktiviteter och deltagande, förväntningar och uppfattningar, samt strategi för att nå samtliga elever. Intervjuguiden bestod även av exempelfrågor som ansågs värdefulla i besvarandet av examensarbetets syfte och frågeställningar. Frågorna formulerades kring elever generellt i syfte att inte styra informanterna åt något specifikt håll, för att istället kunna ställa mer specifika följdfrågor kring pojkar och deras deltagande, utifrån informantens tidigare svar.
Urval
För att besvara examensarbetets syfte och frågeställningar samlade vi empiriskt underlag genom intervjuer med fyra högskoleutbildade studie- och yrkesvägledare. Informanterna var yrkesverksamma i fyra olika högstadieskolor och kommuner i Sverige. Vid val av antal informanter har hänsyn tagits till examensarbetets tidsramar och en begränsning var nödvändig då intervjumaterialet annars riskerade bli svårhanterligt, både på ett övergripande och detaljerat
plan (se Trost, 2010). Fyra intervjuer ansågs av oss hanterligt, samtidigt som det skulle ge tillräckligt mycket material för att kunna ge oss studie- och yrkesvägledarnas perspektiv kopplat till forskningsfrågorna. Vi resonerade även kring möjligheten att genomföra ytterligare intervjuer om behovet skulle uppstå. Eftersom urvalet endast består av ett fåtal informanter blir studiens resultat inte generaliserbart, något som heller inte varit studiens huvudsyfte.
För urval av informanter nyttjades ett socialt forum där syftet med examensarbetet beskrevs kort och medverkan efterfrågades. Vid intresse att medverka i studien gavs möjlighet att anmäla sitt intresse, varpå kontakt etablerades allteftersom. Ett socialt forum nyttjades därmed för att få kontakt med personer som uppfyllde våra kriterier, vilka var att informanterna skulle vara yrkesverksamma studie- och yrkesvägledare samt arbeta i en högstadieskola. Genom att inledningsvis välja ut de kriterier som ansågs vara av vikt användes därmed ett så kallat strategiskt urval (Trost, 2010; Christoffersen & Johannessen, 2015). Vår utgångspunkt var att de utifrån sin yrkeserfarenhet skulle besitta en medvetenhet kring och ha erfarenhet av eventuella variationer i pojkars och flickors deltagande i studie- och yrkesvägledning.
Genomförande av intervjuer
I arbetets inledande skede formulerades en samtyckesblankett (se bilaga 2) som inför intervjuerna skickades till informanterna, vilka i sin tur signerade och returnerade blanketten.
Informerat samtycke har från informanterna skett i flera led; genom att de självmant anmält sitt intresse, genom muntligt godkännande under intervjun samt genom en signerad samtyckes- blankett.
Utifrån examensarbetets begränsade tidsramar samt för att inte behöva ta hänsyn till informanters geografiska placering genomfördes intervjuerna via det digitala verktyget Zoom, vilket varit fördelaktigt. Digitala intervjuer kan dessutom ha medfört en trygghet för informanterna då detta gav dem valfriheten att välja en för dem lämplig plats. Digitala verktyg med kamerafunktion menas av Denscombe (2018) till stor del kunna likställas med en fysisk intervju, vilket vi i stort instämmer med. En möjlig nackdel med digitala intervjuer kan bli att relationen och känslan i samtalet påverkas, vår upplevelse är dock att detta inte blev något problem under intervjuerna. Dessutom möjliggjorde digitala intervjuer att vi båda kunde medverka i samtliga intervjuer, oberoende av ett geografiskt avstånd. Båda författarnas deltagande utgick ifrån en önskan om delaktighet samt att vi ansåg det lämpligt att informanterna skulle få träffa båda författarna. Vi resonerade även kring att detta skulle bidra till så lika intervjuer som möjligt och därmed öka studiens trovärdighet, trots att vi ansvarade för två intervjuer vardera.
Samtliga intervjuer varade i cirka 60 minuter och spelades in i syfte att kunna fokusera på intervjun istället för att föra anteckningar samt att det skulle komma att förenkla vår efterföljande analys. Vår upplevelse är att inspelning av intervjuerna inte hade någon negativ inverkan på vare sig intervjuer eller informanter. Inledningsvis presenterades ramar för
intervjun där informanten även gavs möjlighet att ställa frågor innan intervjun påbörjades.
Under intervjun hade, som nämnts, en av oss huvudansvaret att leda intervjun framåt och ställa frågor utifrån intervjuguiden (se bilaga 1) medan den andre lyssnade och kunde ställa relevanta följdfrågor. Intervjufrågor formulerades och följdfrågor ställdes dock beroende på när de passade in och på informantens tidigare svar (se Trost, 2010). Följdfrågor ställdes exempelvis i syfte att komma åt variationer mellan pojkar och flickor, pojkars deltagande i vägledning samt i syfte att få förtydligade och utvecklade svar från informanterna.
Analysmetod
Trost (2010) beskriver hur bearbetning av intervjumaterial lämpligtvis kan ske i tre steg nämligen insamling, analys samt tolkning av material, vilka legat till grund för vår bearbetning av material. I direkt anslutning till varje intervju har vi efter intervjun, separat fört anteckningar berörande spontana tankar och upplevelser från intervjun, för att därefter gemensamt resonera kring dessa. Den som var huvudansvarig för respektive intervju lyssnade sedan på inspelningen och transkriberade intervjun i sin helhet, dock utelämnades små ord såsom “hm” eller “eh”.
Vidare angavs tidsangivelser för att underlätta den fortsatta hanteringen av materialet.
Efter en tid genomfördes en andra avlyssning av inspelningarna av samma person, således avlyssnade och transkriberade vi två inspelningar vardera. Därefter bearbetades samtliga transkriberingar gemensamt av oss båda, för tematisk analys enlig Denscombe (2018). Utifrån studiens forskningsfrågor samt tidigare forskning markerade vi i ett första steg relevant innehåll med olika färger. I ett andra steg i bearbetningen av studiens empiri framträdde två huvudsakliga teman: Variationer i ett brett deltagande av studie- och yrkesvägledning samt Studie- och yrkesvägledning som process över tid. I ett avslutande steg urskildes sex underteman vilka presenteras i kommande avsnitt bestående av resultat och analys.
Forskningsetiska överväganden
Examensarbetet har i alla delar efterlevt Vetenskapsrådets (2017) forskningsetiska principer.
Som nämnts ovan har informanterna i inledande kontakt tagit del av och signerat en samtyckes- blankett (se bilaga 2). I samtyckesblanketten framgår studiens syfte för att medvetandegöra informanterna kring vad intervjun skulle behandla samt att deltagandet var frivilligt och kunde avbrytas om informanten skulle önska. Vidare framgick vilka uppgifter som samlades in, att dessa endast skulle vara tillgängliga för oss och inom ramen av detta examensarbete samt att examensarbetet inte skulle innehålla uppgifter som kan härleda till informanterna. Ovanstående går därmed i linje med Denscombe (2018) samt Johansson och Svedners (2010) resonemang berörande grundläggande forskningsetiska principer. I syfte att anonymisera har detaljer såsom ort eller arbetsplats uteslutits i framställningen av detta examensarbete samt att informanterna tilldelats fiktiva namn. Informanterna beskrivs i sin korthet i examensarbetets resultat- och analysavsnitt. Denscombe (2018) berör ”intervjuareffekten” och menar att intervjuarnas personliga identitet kan ha betydelse för informantens benägenhet att delge sina erfarenheter. I syfte att möjliggöra en öppenhet från informantens håll menar Denscombe att intervjuarna med
fördel kan inta ett neutralt förhållningssätt, vilket vi anser att vi hade. Vår upplevelse är att informanterna var öppna och gärna delade mig sig av sina erfarenheter. Därmed ser vi inte någon negativ intervjuareffekt, även om vi är medvetna om att det i grunden alltid sker någon form av påverkan.
Arbetets fördelning
Examensarbetet har i sin helhet genomförts genom ett tätt samarbete författarna sinsemellan.
Samarbetet och delaktigheten från båda författare har inneburit stora fördelar eftersom det gett insyn i arbetets samtliga delar. Enstaka uppdelningar av arbete har förekommit, exempelvis vid bearbetning av viss litteratur, vid korrekturläsning av arbetet samt vid hantering av intervju- materialet. Majoriteten av arbetet har dock skett gemensamt, vilket i viss mån varit tidskrävande, vi ansåg dock att fördelarna med detta skulle överväga.
Resultat och analys
Med utgångspunkt i studiens syfte och forskningsfrågor redovisas i följande avsnitt resultat och analys i olika teman och underteman som framträtt vid bearbetning av studiens empiri. Vår empiri analyseras med hjälp av redan presenterad tidigare forskning och teori. Resultat och analys redovisas i huvudrubrikerna: Variationer i ett brett deltagande av studie- och yrkesvägledning samt Studie- och yrkesvägledning som process över tid. Den förstnämnda huvudrubriken anknyter till studiens första forskningsfråga. Resultat som anknyter till den andra samt den tredje av studiens forskningsfrågor presenteras tillsammans under den sistnämnde huvudrubriken. I det följande presenterar vi studiens informanter och ger en kort bakgrund rörande dem.
Informantbeskrivning
Intervjuer har genomförts med fyra yrkesverksamma studie- och yrkesvägledare inom högstadieskolan. Som tidigare beskrivits i metodavsnittet har informanterna tilldelats de fiktiva namnen Alice, Noah, Maja och Elsa. Nedan presenteras informanterna i sin korthet, elev- underlaget presenteras motsvarande en heltidstjänst.
Alice, Studie- och yrkesvägledare, kommunal skola, elevunderlag på cirka 400 elever.
Noah, Studie- och yrkesvägledare, kommunal skola, elevunderlag på cirka 400 elever.
Maja, Studie- och yrkesvägledare, kommunal skola, elevunderlag på cirka 500 elever.
Elsa, Studie- och yrkesvägledare, friskola, elevunderlag på cirka 1000 elever.
Variationer i ett brett deltagande av studie- och yrkesvägledning
Studie- och yrkesvägledande aktiviteter
I samtliga intervjuer framgår att studie- och yrkesvägledningen i de fyra skolorna når alla elever, vilket går i linje med vad elever enligt skollagen (SFS, 2010:800) har rätt till. I ett större sammanhang framgår detta som extra viktigt då 50 % av de elever som inte påbörjat en gymnasieutbildning upplever att de saknat vägledning och stöd (SCB, 2017). Alice berättar att hon bjuder in samtliga elever till vägledningssamtal och att hon hittills “inte varit med om att någon inte har kommit, till slut så kommer alla”. Maja beskriver på liknande sätt att alla elever erbjuds minst ett samtal och hon upplever inget problem att få samtliga elever att komma, hon säger att “alla i årskurs 9 träffar ju mig ändå minst en gång”. Även Noah beskriver att han i princip alltid träffar samtliga elever men menar att det tidigare funnits undantag:
Det är klart att jag har haft någon som totalvägrat men det var länge sedan, så det var när jag var ny här, då var det ju en del, då var det ju någon som skrek att de inte tänkte komma till mig men det är ju på grund av att betygen är för låga och det orkar man inte prata om. (Noah)
Elevers olika förutsättningar, i vissa fall otillräckliga betyg menas av Noah därmed kunna påverka huruvida en elev vill komma på ett vägledningssamtal. Utifrån Careership Theory (Hodkinson & Sparkes, 1997) kan otillräckliga betyg förstås begränsa individens handlings- horisont, vad eleven upplever möjligt eller inte, vilket i sin tur påverkar individens upplevda behov av vägledningssamtal. Lundahl et al. (2020) anger utifrån deras studie att pojkar deltar i vägledningssamtal i lägre grad än flickor. Det framgår dock utifrån våra intervjuer att informanterna har samtal och anstränger sig för att få kontakt och ha samtal med samtliga elever, även om det ibland kan förekomma ett visst motstånd som överlag dock inte uttrycks vara förknippat med elevernas kön. Maja beskriver att det är viktigt att ligga på rätt nivå utifrån elevers olika förutsättningar för att säkerställa att hon når fram till eleverna med det hon säger.
Hon upplever den största utmaningen vara när hon inte får respons på om en elev förstått henne eller inte. Maja tror att eleverna förstår men kanske inte vill ge sken av det, vilket hon tror beror på att eleven vill skydda sig själv:
Man vet om att man inte har betyget som krävs, man vet ju de. Eleven själv säger så här “men jagär lat, jag skulle kunna göra mer”, men väljer uppenbarligen att inte göra det. Och det är väl förmodligen för att det är jobbigt av olika slag. (Maja)
Berörande huruvida pojkar uppsöker studie- och yrkesvägledarna i lägre grad än flickor beskriver Alice ”jag skulle nog säga att det är lika många killar som söker upp mig som tjejer”.
Till en början var Majas upplevelse att flickor i högre grad än pojkar uppsökte henne på eget initiativ för att senare ändra uppfattning, troligen till följd av elevsammansättningen:
Nej det är nog faktiskt ändå mer killar, men det har nog också att göra med att jag har fler killar i årskurs 8 och årskurs 9 än vad jag har tjejer, så det blir ju också naturligt att det blir den fördelningen. (Maja)
Elsa menar inledningsvis att hon inte märkt av någon större variation när det gäller pojkars och flickors uppsökande kontakt med henne. En stund in i intervjun drar hon sig till minnes att det
“kanske [är] fler tjejer som gör det spontant medan killar kan det vara så här, ‘ja men min mentor sa att jag borde prata med dig’.” (Elsa). I studier av Gruffman och Schedin (2010) samt Sandell (2007) framgår att pojkar i lägre grad än flickor uppsöker studie- och yrkesvägledaren.
Maja upplever att det finns variationer mellan pojkar och flickor i sättet de söker kontakt med henne. Vilket kan förstås utifrån elevers varierande habitus, det vill säga hur eleven tänker och agerar utifrån den egna uppfattningen samt social bakgrund som kön och klass (Hodkinson &
Sparkes, 1997). Majas erfarenhet är att flickor är mer direkta i sättet de söker kontakt medan pojkar ofta söker kontakt via meddelandetjänster:
Det är inte killarna som går fram till en i korridoren eller klassrummet och säger
“hej när ska vi ses igen”, det är mer tjejerna. Men jag skulle ändå säga att killarna är aktiva i att ställa frågor, alltså via meddelanden och alltså hör av sig ändå och ändå har den kontakten. (Maja)
Elsas upplevelse är att flickor är mer benägna att knacka på kontorsdörren och föredrar att sitta bakom en stängd dörr vid samtal kring deras val. Pojkar upplevs av henne däremot ha enklare att kunna ställa mer konkreta och spontana frågor när de ser henne, även om det sker inför andra. Elsa resonerar kring vilken typ av frågor eleverna har och upplever att flickor är mer reflekterande medan pojkar tycks ställa mer konkreta frågor:
Tjejer kanske vill prata igenom själva valet mer, “hur ska jag bestämma mig?”,
“Vad ska jag bestämma?". De vill prata igenom mer och reflektera mer kring valet. Kanske att killar kommer med mer konkreta frågor (…) “hur gör jag för att bli det här?”, “Jag vill bli egenföretagare, hur gör jag för att bli det?”, “Vilket program ska [jag] gå för att bli det?”. Killarna kanske ställer mer rakt på direkta frågor medan tjejerna kanske vill prata igenom och reflektera mer. (Elsa)
Alice upplever också att det finns variationer i samtalen, där pojkar ofta är mer säkra i sitt val vilket medför att de ställer mer av faktafrågor kring exempelvis utbildningars innehåll eller vilken utbildning som krävs för ett visst yrke. Detta går i linje med studien av Rochlen och O’Brien (2002) som visar orsakerna till att männen kunde se sig uppsöka studie- och yrkesvägledare, nämligen att de önskade direkta råd och svar på frågor kring arbete och karriär.
Noah upplever att många pojkar uppskattar samtal men att det “kanske [är] fler tjejer som gillar att prata (…) Kanske det är lite fler tjejer som tycker att det är kul med de enskilda samtalen”
(se även Lundahl et al., 2020). Majas upplevelse är att elevernas frågor inte har lika mycket med kön att göra som det har att göra med elevernas olika situationer i skolan. I Lovéns (2000) avhandling framgår att flertalet faktorer såsom kön, klass och normer påverkar väglednings- samtalet samt relationen mellan parterna (se även Gruffman & Schedin, 2010).
Gällande elevers intresse av olika vägledningsaktiviteter anser inte Noah att intresset främst varierar utifrån elevens kön utan att det i så fall framförallt beror på andra aspekter såsom individuella egenskaper och förmågor. Studiens informanter beskriver olika väglednings- aktiviteter som eleverna visar intresse för såsom samtal kring antagningspoäng, individuella samtal inför gymnasievalet, prao samt gymnasiemässor. Dessa intressen går i linje med de aktiviteter som Lundahl et al. (2020) i deras studie såg ligga i topp av studie- och yrkesvägledande aktiviteter.
Förståelse och värdering av studie- och yrkesvägledning
Dresch och Lovén (2010) påvisar i deras studie att 62 % av eleverna angett studie- och yrkesvägledaren som viktig att prata med (se även Lundahl et al., 2020). Därmed kan studie- och yrkesvägledare utifrån Careership Theory (Hodkinson & Sparkes, 1997) ses som en het källa, vilken individen uppskattar som stöd i diverse beslutsfattande. Noah upplever att elevers värdering av studie- och yrkesvägledning verkar variera, men att majoriteten av eleverna tycks uppskatta vägledningssamtal:
Jag tror att det är ganska lyxigt för dem att sitta i ett samtal (…) där du får prata om dig själv i 40 minuter, där det är nån som ställer intresserade frågor och följdfrågor (…) Det är nog inte många gånger någon lyssnar på en i 40 minuter.
(Noah)
Elever tycks därmed värdera att ha någon att prata med och att bli lyssnad till. Samtidigt upplever majoriteten av informanterna att elever ofta inledningsvis inte tycks veta vad studie- och yrkesvägledning innebär. Flera informanter säger även att elever ibland verkar förvänta sig att studie- och yrkesvägledaren ska berätta för dem vilket gymnasieprogram de bör välja:
Eleverna tänker ju inte vägledning utan de känner ju till en som SYV och de vet inte vad SYV står för. SYV är någonting. (…) Många tänker nog att de ska komma till mig och ja att jag ska säga till dem att “det här är den bästa skolan för dig, det här är ett bra program för dig” (…) Majoriteten vet ju inte vad de vill, alltså i nian vet de ju inte vad de vill. Någonstans måste man ju förklara under samtalet på 30 min i årskurs 9 att de har flera månader på sig att bestämma vad de vill på gymnasiet. (Elsa)
Maja beskriver likt Elsa att elever inte riktigt verkar veta vad studie- och yrkesvägledning innefattar och vad de kan förvänta sig. Upplevelsen av en bristande förståelse kring vad studie- och yrkesvägledning innebär framgår vidare i Elsas berättelse:
Många har kanske sett mig i skolan men vet inte vad jag gör (…) ibland kan de ju fråga “men vad gör du?”. I åttan får de i alla fall vet vem jag är i och med PRAO, och i och med att jag presenterar mig inför gymnasievalet, jag brukar ha gymnasieinformation. (Elsa)
