Ögonsjuksköterskans uppfattning av telefonrådgivning på
ögonmottagning
- En fenomenografisk intervjustudie
Författare: Theres Fransson & Marlene Frideryd
Självständigt arbete i vårdvetenskap 15 hp
ABSTRAKT
Bakgrund: Telefonrådgivning har använts som kommunikationssätt sedan 30-talet inom sjukvården. I nutid är telefonrådgivning ett väl etablerat och beprövat kommuni- kationsalternativ som brukas runt om i Sverige. Dock belyser forskning telefonrådgiv- ning som en komplex arbetsuppgift. Inom oftalmologi finns det vidare sparsam forsk- ning kring just ögonsjuksköterskans uppfattning av telefonrådgivning.
Syfte: Syftet var att undersöka ögonsjuksköterskans uppfattning av telefonrådgivning på ögonmottagning.
Metod: Metoden som användes var av kvalitativ design med en fenomenografisk an- sats. Åtta ögonsjuksköterskor från södra Sverige som arbetade på ögonmottagning inter- vjuades enskilt. En fenomenografisk analysmetod valdes att användas för analysering av data.
Resultat: Analysen resulterade i tre beskrivningskategorier: (1) Relationens betydelse mellan ögonsjuksköterska och patient, (2) Aspekter som begränsar och underlättar be- dömningen mellan ögonsjuksköterska och patient samt (3) Betydelsen av kunskap, stöd och erfarenhet för ögonsjuksköterskan.
Slutsats: Det framkom olika begränsande och underlättande aspekter som påverkar be- dömningen och mötet med patienten. Ögonsjuksköterskan uppfattade relationen med patienten som en central del i arbetet med telefonrådgivning. Likaså uppfattades stöd i olika former samt kunskapsutveckling och erfarenhet kring området som betydelsefullt.
Resultatet visar, likt tidigare forskning, att telefonrådgivning är en mycket komplex ar- betsuppgift.
Nyckelord
Ögonsjuksköterska, Uppfattning, Telefonrådgivning, Fenomenografi
ABSTRACT
Background: Telephone counseling has been used as a means of communication since the 1930s in healthcare. Today, telephone counseling is a well-established and proven communication alternative that is used around Sweden. However, research highlights telephone counseling as a complex task. In ophthalmology, there is also sparse research on the ophthalmic nurse´s perception of telephone counseling.
Aim: The purpose was to investigate the ophthalmic nurse conception of telephone counseling at an eye clinic.
Method: The method used was of qualitative design with a phenomenographic appro- ach. Eight ophthalmic nurse´s from southern Sweden who worked at the eye clinic were interviewed individually. A phenomenographic analysis method was chosen to be used for data analysis.
Results: The analysis resulted in three descriptive categories: (1) The importance of the relationship between the ophthalmic nurse and the patient, (2) Aspects that limit and fa- cilitate the assessment between the ophthalmic nurse and the patient and (3) The im- portance of knowledge, support and experience for the ophthalmic nurse.
Conclusion: Various limiting and facilitating aspects emerged that affect the assess- ment and the meeting with the patient. The ophthalmic nurse perceived the relationship with the patient as a central part of the work with telephone counseling. Likewise, sup- port in various forms as well as knowledge development and experience in the area were perceived as significant. The results show, like previous research, that telephone counseling is a very complex task.
Keywords
Ophthalmic nurse, Conception, Telephone counseling, Phenomenography
TACK
Vi vill rikta ett stort tack till samtliga informanter som tagit sig tid för att medverka i in- tervjuerna och bidragit med sina intressanta tankar och uppfattningar. Vi vill även passa på att rikta ett stort tack till vår handledare Sten-Ove för gott samarbete och ovärderlig vägledning genom hela uppsatsen.
/Marlene och Theres
Innehåll
1 Inledning ... 1
2 Bakgrund ... 1
2.1 Telefonrådgivning ... 1
2.2 Patientens och sjuksköterskans relation ... 2
2.3 Bedömning ... 3
2.4 Ögonsjuksköterskans profession ... 3
3 Teoretisk referensram ... 3
4 Problemformulering ... 4
5 Syfte ... 4
6 Metod ... 5
6.1 Design ... 5
6.2 Urval och deltagande ... 5
6.3 Datainsamling ... 6
6.4 Dataanalys ... 7
6.5 Forskningsetiska överväganden ... 8
7 ... Resultat ... 8
7.1 Relationens betydelse mellan ögonsjuksköterska och patient ... 9
7.2 Aspekter som begränsar och underlättar bedömningen mellan ögonsjuksköterska och patient ... 10
7.3 Betydelsen av kunskap, stöd och erfarenhet för ögonsjuksköterskan ... 11
8 Diskussion ... 11
8.1 Metoddiskussion ... 11
8.1.1 Val av design ... 12
8.1.2 Urval och deltagande ... 12
8.1.3 Datainsamlingsmetod ... 12
8.1.4 Dataanalys ... 13
8.1.5 Forskningsetiska reflektioner ... 14
8.1.6 Förförståelse ... 15
8.2 Resultatdiskussion ... 15
9 Slutsats ... 17
9.1 Kliniska implikationer ... 18
9.2 Förslag till vidare forskning ... 18
10 Referenser ... 19
Bilagor: A. Etisk egengranskning B. Intervjuguide C. Informationsbrev till avdelningschef D. Informationsbrev till deltagare E. Samtyckesformulär
1. INLEDNING
Sjuksköterskans arbetsmetod ska vila på ett evidensbaserat fundament. Grundprinciper såsom god omvårdnad, rättvishet och allas lika värde bör genomsyra sjuksköterskans handlande (Svensk sjuksköterskeförening, 2017b). Genom kommunikation kan sjukskö- terskan välja att med respekt och empati möta patienter och anhöriga (Svensk sjukskö- terskeförening, 2017a). Telefonrådgivning har använts som kommunikationssätt sedan 30-talet inom sjukvården i Stockholm. På 70-talet anammade även primärvården denna form för att öka tillgängligheten för patienterna. Telefonrådgivning ansågs dessutom kunna ge patienterna en mer skyndsam bedömning. I nutid är telefonrådgivning ett väl etablerat och beprövat kommunikationsalternativ som brukas runt om i Sverige
(Leppänen, 2008). Genom telefonrådgivningen kan sjuksköterskan hjälpa till med att stödja patienten i sin egenvård och öka dess delaktighet i vården (Svensk sjuksköterske- förening, 2017a). Författarna upplever telefonrådgivning generellt som en komplex ar- betsuppgift.
Likaså inom oftalmologi används telefonrådgivning som kommunikationssätt. Dock finns det sparsam forskning kring just ögonsjuksköterskans uppfattning av telefonråd- givning. Författarna önskar därmed förhöja kunskapen inom beskrivet område och på så sätt bidra till en kunskapsutveckling inom verksamheten.
2. BAKGRUND
2.1 Telefonrådgivning
Genom att kunna samtala med patienten via teknisk utrustning, kan ett informationsutbyte ske trots att patienten befinner sig flera kilometer från
sjuksköterskan (de Almeida Barbosa & Paes da Silva, 2017). Från ett patientperspektiv ses telefonrådgivning som ett lättillgängligt och tidsbesparande verktyg för att nå sjukvården (Ström et al., 2009). När en patient ringer till telefonrådgivningen
underlättar det om sjuksköterskan har förmåga att lyssna och är mottaglig för att förstå den som ringer (Yliluoma & Palonen, 2020). Sjuksköterskans kännedom om patientens sjukdomstillstånd ökar om patienten tillåts ett aktivt deltagande under samtalet
(Ernesäter et al., 2016; Ström et al., 2009). Sjuksköterskor som bedriver
telefonrådgivning beskriver ett behov av utbildning i samtalsprocessen för att kunna tillmötesgå patientens behov (de Almeida Barbosa och Paes da Silva, 2017). Det finns fem faser i samtalsprocessen, “öppna, lyssna, bedöma, motivera samt avsluta”, som förflyttas fram och tillbaka under samtalets gång (Runius, 2008).
Vid telefonrådgivning kan dock relationen mellan patienten och sjuksköterskan försvå- ras då inget utbyte med kroppsspråk sker (Holmström & Höglund, 2007; Röing et al., 2013; Röing et al., 2014; Wahlberg et al., 2003). Liknande erfarenheter belyses av de Almeida Barbosa och Paes da Silva (2017) som beskriver att avsaknaden av den icke- verbala kommunikationen försvårar samspelet mellan sjuksköterska och patient.
Vid telefonrådgivning kan det vara svårt när en patient inte själv klarar att beskriva sina symtom, utan att någon annan ringer åt patienten. Detta kan vara en bidragande orsak till att kommunikationen kompliceras (Holmström & Höglund, 2007; Röing et al., 2013;
Sandelius & Wahlberg, 2020; Wahlberg et al., 2003; Yliluoma & Palonen, 2020). Det kan även uppstå en osäkerhet hos sjuksköterskan huruvida patienten är den person som denne utger sig vara (Holmström & Höglund, 2007). Inte sällan upplever sjuksköterskor sig som grindvakter vid telefonrådgivning. Vilket innebär att försöka balansera mellan krav från patienten själv men även från arbetsplatsens riktlinjer och kollegor
(Holmström & Höglund, 2007; Lännerström et al., 2013). Liknande fynd ses i studien från Röing et al. (2014) där sjuksköterskor upplever det problematiskt att hålla samtalen korta och effektiva utifrån arbetsplatsens krav, samtidigt som patienten ska få den vård som efterfrågas. När telefonkön ses växa beskriver Wahlberg et al. (2003) att stressen komplicerar sjuksköterskornas förmåga att behålla tålamodet och vara vänliga och till- mötesgående. Andra svårigheter som kan ses av sjuksköterskor som bedriver telefonråd- givning är att ha förmåga till att uppfatta det outtalade som patienten inte uppenbart kommunicerar. Det hänger samman med sjuksköterskans kunnighet av att ställa rätt sorts frågor för att få fram adekvat och korrekt information. Vidare kan språkförbrist- ningar och kulturella skillnader påverka kommunikationen (Wahlberg et al., 2003).
2.2 Patientens och sjuksköterskans relation
Begreppet “patient” definieras som den människan som behandlas medan
“sjuksköterska” kan definieras som den som behandlar (Wiklund Gustin & Bergbom, 2017). Relationer mellan patient och sjuksköterska kan förklaras utifrån olika
relationsteorier. Eide och Eide (2009) lyfter fram Hildegard Peplau som den första sjuksköterskan som förklarade den mellanmänskliga relationen som uppstår mellan patient och sjuksköterska. Vidare beskriver Dahlberg och Segesten (2010) både
sjuksköterska och patient som “experter”, men på varierande sätt. Patienten är expert på sin kropp och erfarenheter medan sjuksköterskans expertområde istället vilar på
vårdvetenskapen och evidens. Ömsesidighet och hänsyn till varandras expertkunskaper lägger grunden till en god relation. Både den verbala som den icke-verbala
kommunikationen mellan sjuksköterska och patient är av vikt för att skapa ett givande ömsesidigt möte. Shaw och Lee (2017) tar upp att en viktig aspekt för sjuksköterskan är att ta hänsyn till att varje patient som kontaktar sjukvården har sin egen individuella personlighet och sin personliga erfarenhet av sjukvården.
2.3 Bedömning
Vid bedömning utförs en granskning över någonting (Nationalencyklopedin [NE], u.å.) Sjuksköterskan får göra en bedömning på det som patienten berättar om sitt
sjukdomstillstånd snarare än på en diagnos (Marsden, 2007). Vid telefonrådgivning ses bedömningen som den mest centrala delen i arbetsuppgiften (Runius, 2008). Dock uttrycks bedömningen vid telefonrådgivning sällan som en oproblematisk arbetsuppgift.
Sjuksköterskan kan uppleva svårigheter med att bedöma patientens symtom endast via den information som sker muntligt (Yliluoma & Palonen, 2020). Dessutom behöver sjuksköterskan helt förlita sig på att patienten uppfattat de åtgärder som framkommit under samtalet (Holmström & Höglund, 2007).
2.4 Ögonsjuksköterskans profession
För att ha ett övergripande ansvar inom ögonsjukvården bör sjuksköterskan ha en speci- alistutbildning inom ögonsjukvård (Shaw & Lee, 2017). “En sjuksköterska med specia- lisering i ögonsjukvård har kompetens över att ansvara för omvårdnad och behandling av patienter med ögonsjukdomar eller symtom från ögonen” (Riksföreningen för ögon- sjukvård & svensk sjuksköterskeförening, 2009, s. 5) Ögonsjuksköterskan bör ha grund- läggande kunskaper för att kunna bedöma vilken typ av problem som patienten har och prioritera patientens behov av omhändertagande (Riksföreningen för ögonsjukvård &
svensk sjuksköterskeförening, 2009). Ögonsjuksköterskan måste vara medveten om sitt professionella ansvar. Tiden med patienten är ofta i hög grad begränsad vilket för med sig att ögonsjuksköterskan behöver systematiskt men skyndsamt göra en korrekt be- dömning. Ögonsjuksköterskan erfordras att tillämpa både sin verbala och icke-verbala kommunikation i form av kroppsrörelse, ansiktsuttryck och ögonkontakt (Shaw & Lee, 2017).
3. TEORETISK REFERENSRAM
Livsvärldsteorin beskrivs av Dahlberg och Segesten (2010) som en grundläggande beståndsdel inom vårdvetenskapen. Enligt Asp (2017) kan livsvärlden förklaras som den värld människan lever i och hur den upplevs. Livsvärlden omfattar allt som erfaras, både det som finns inom människan men även världen utanför. Allt som erfaras av människan, både kroppsliga som själsliga ting, kan definieras som fenomen. Ekeberg (2017) förklarar livsvärlden som ständigt närvarande i allt vi gör och är starkt
sammanflätad med omgivningen, samtidigt som den är högst individuell. Vidare menar Dahlberg (2003) på att som sjuksköterska är det av vikt att förstå att målet med
livsvärlden är att se varje patient som en unik person och kunna möta patienten så neutralt som möjligt och låta denne själv få berätta sin berättelse.
Livsvärldsteorin framhäver betydelsen av människans upplevelser och erfarenheter.
Livsvärlden utformar sjuksköterskans intresse för patientens berättelse och sjuksköters- kan kan på så vis få ta del av patientens individuella erfarenheter (Dahlberg, 2003). Ge- nom att sjuksköterskan förstår livsvärldens betydelse, både ens egna och patientens, kan kommunikationen underlättas mellan båda parter.
4. PROBLEMFORMULERING
Inom sjukvården bedrivs telefonrådgivning runt om i Sverige. Via telefonrådgivning har sjukvården möjlighet att kunna skapa en god relation samt en bra kontakt med patienten som ringer, analysera hälsoproblem och därigenom bedöma dennes behov av vård eller egenvård. Dock kan en mängd faktorer påverka bedömning och relation mellan
sjuksköterska och patient. Genom att inte kunna kommunicera genom kroppsspråk och ansiktsuttryck, kan dialogen försvåras. Vidare kan sjuksköterskans erfarenhet av telefonrådgivning vara en aspekt som påverkar de bedömningar och de råd som ges till patienten. Telefonrådgivning är därmed en komplex arbetsuppgift som sjuksköterskor behöver behärska. Inte minst har reflektioner och tankar hos författarnas kollegor inom ögonsjukvården, som regelbundet sitter i rådgivning, väckt intresse för att införskaffa djupare förståelse kring ämnet. Vid genomgång av tidigare vetenskaplig litteratur ses att begränsad forskning finns kring just ögonsjuksköterska som specialitet och dess
uppfattningar av telefonrådgivning som arbetsuppgift. En förhoppning med studien är att ögonsjuksköterskan kan få ökad kunskap rörande uppfattningar av att bedriva telefonrådgivning, som i sin tur främjar mötet med patienten. Inte minst kan studien ge framtida, nyexaminerade ögonsjuksköterskor en ökad förståelse kring ämnet.
5. SYFTE
Syftet var att undersöka ögonsjuksköterskans uppfattning av telefonrådgivning på ögonmottagning.
6. METOD
6.1 Design
Studien är grundad på en kvalitativ ansats med ett induktivt förhållningssätt. Denna ansats beskrivs av Alvesson och Sköldberg (2017) som en forskningsmetod där olika fenomen betraktas i dess naturliga miljö. Vid ett induktivt förhållningssätt utgår
forskaren från hur ett fenomen upplevs i den levda verkligheten, för att därefter utforma en teori. Denna form av metod är lämplig då människors upplevelser och erfarenheter ska studeras.
Vidare vilar denna studie på en fenomenografisk ansats. Fenomenografin utvecklades initialt på 1970-talet av professor Ference Marton tillsammans med en forskningsgrupp vid Göteborgs universitet (Baker, 1997; Sjöström & Dahlgren, 2002). En huvudsaklig del inom fenomenografin är enligt Marton uppdelningen mellan första och andra ordningens perspektiv. Med första ordningens perspektiv innebär att forskaren är intresserad av hur något verkligen är, det vill säga baserat på fakta. Andra ordningens perspektiv baseras på hur en människa erfar något. Inom fenomenografin läggs tyngst vikt och fokus på andra ordningens perspektiv (Larsson, 1986). Metoden önskar på så sätt att undersöka hur ett fenomen uppfattas snarare än att redogöra hur fenomenet inträffat (Baker, 1997). Fenomenografin beskrivs lämplig för att fånga människors upplevelser, förnimmelser och erfarenheter av ett fenomen. Ansatsen utgår från att ingen människa upplever världen på samma sätt. Ett mål inom fenomenografin är att fånga likheter och skillnader av ett fenomen (Jacobsson, 2011; Sjöström & Dahlgren, 2002). Fenomenografi vilar vidare på en icke-dualistisk tradition (Marton & Booth, 2000).
6.2 Urval och deltagande
Ett strategiskt urval tillämpades i syfte för att få fram så stora variationer som möjligt (Larsson & Holmström, 2017). Deltagare valdes ut selektivt utifrån vilka som ansågs besitta en bred kunskapsbas om det fenomen som önskas undersökas. Två
ögonmottagningar i södra Sverige valdes att inkluderas för att upptäcka variationer kring hur fenomenet uppfattas. Inklusionskriterier för deltagande i studien var att besitta en specialistutbildning med inriktning ögonsjukvård samt ha arbetat med
telefonrådgivning i minst 1 år. Variationer i urvalet eftersträvades genom att inkludera informanter med varierande ålder, kön och arbetslivserfarenhet inom ögonsjukvård.
Initialt togs kontakt med avdelningscheferna på respektive ögonmottagning. Skriftlig information gavs till avdelningschefer för godkännande av datainsamling av studien, se bilaga C. Därefter utsåg avdelningscheferna fyra lämpliga informanter vardera, utifrån
ovanstående inklusionskriterier. Samtliga tillfrågade informanter tackade ja. Totalt inkluderades 8 personer. Samtyckesblankett och informationsblankett med uppgifter om studien i helhet gavs till samtliga informanter, se bilaga E samt D. Deltagarna
informerades om att studien var frivillig och hade rätt att när som helst avsluta sin medverkan i studien. Dessutom framfördes informationen om studien och dess syfte.
Intervjufrågorna valdes att inte delgivas informanterna i förväg, detta för att få spontana svar och därmed mer ärliga svar. Under rådande pandemi bokades intervjuer in utefter förutsättningarna som rådde på ögonmottagningarna. Detta resulterade i att några redan inbokade intervjuer fick med kort varsel bokas om. Majoriteten av intervjuerna fick genomföras under pågående mottagningsarbete mellan patientbesöken.
Tabell 1. Demografisk data över informanterna
Kön Kvinnor
Ålder 35–64 år
År inom sjukvården 11–41 år
År som utbildad ögonsjuksköterska 2–18 år
År inom telefonrådgivning 2–18 år
Övrig specialistutbildning En informant
6.3 Datainsamling
Intervjuer med semi-strukturerade frågor användes som insamlingsmetod, se bilaga B.
Denna metod innebär att ett antal öppna frågor väljs ut i förväg, men att frågorna inte behöver ställas i någon specifik ordning under intervjun (Danielson, 2017). Denna form av metod är lämplig när ett svårfångat fenomen ska undersökas (Barmark & Djurfeldt, 2015). Deltagaren får möjlighet att samtala fritt om det berörda ämnet samtidigt som de förbestämda frågorna säkerhetsställer att fenomenet åskådliggörs. Intervjuguiden bör inkludera både huvudfrågor samt utvecklande följdfrågor för att erhålla mer detaljerad information (Polit & Beck, 2016). Intervjuguiden bestod av en huvudfråga samt ett antal efterföljande frågor av öppen karaktär för vidareutveckling av huvudfrågan.
Intervjuguiden innehöll även följdfrågor. Följdfrågor är lämpliga för att få en djupare och mer informativ förståelse kring det berörda fenomenet (Alvehus, 2019).
Intervjuguiden gjorde det möjligt att skapa mer enhetliga intervjuer då det kunde ställas liknande frågor.
Före ovanstående intervjuer genomfördes en pilotintervju på respektive klinik.
Pilotintervju är fördelaktigt att genomföra för att utvärdera intervjuguidens kvalité samt för att tillåta intervjuaren att träna på att intervjua. Vid pilotintervjuer prövas även den
tekniska utrustningen (Danielsson, 2017). Efter genomförda pilotintervjuer utbyttes erfarenheter och det diskuterades om något av ovanstående skulle korrigeras. Efter utvärdering av pilotintervjuerna gjordes inga förändringar av intervjuguiden. Då pilotintervjuerna ansågs ha en hög kvalité, valdes dessa att inkluderas i studien.
Intervjuerna utfördes i enskilt rum på den aktuella kliniken. Ludvigsson (2015) belyser vikten av att genomföra intervjun i en lugn miljö utan risk för att någon utomstående kan avbryta. Samtliga intervjuer ägde rum enskilt med en intervjuare och en informant.
Fyra informanter intervjuades av respektive intervjuare. Intervjuerna genomfördes mellan cirka 15–40 minuter med en genomsnittstid på cirka 26 minuter. Det kontrollerades att samtyckesblanketten var underskriven av informanten och
informanten fick möjlighet att ställa eventuella frågor. Innan intervjuerna påbörjades ställdes bakgrundsfrågor, se tabell 1. Intervjuerna spelades in via mobiltelefon (med applikation röstmemon). Efter avslutad intervju avidentifierades namnen på deltagarna för att inte svaren ska kunna härledas till den som intervjuats. Materialet överfördes till dator som kräver lösenord för inloggning. Under studiens gång förvarades materialet oåtkomligt från andra obehöriga och materialet kommer förstöras efter avslutad studie.
Handledaren har under analysprocessen fått tillgång till en viss del av materialet.
Samtliga intervjuer transkriberades. Författaren som ledde respektive intervju ansvarade över att transkribera materialet. Transkriberingen påbörjades samma dag som intervjun genomfördes, detta för att ha nära i minnet det informanten försökt förmedla
(Danielson, 2017). När materialet transkriberats färdigt korrekturlyssnades samtliga intervjuer av båda författarna för att försäkra att inga ord försummats eller uppfattats felaktigt. Då materialet transkriberades och korrekturlyssnades grundligt var materialet väl bekant när dataanalysen påbörjades.
6.4 Dataanalys
Studiens analysmetod bottnar i en fenomenografisk analys. Vid genomgång av tidigare litteratur beskrivs analysen på varierande sätt. I denna studie valdes en analysprocess i sju steg, beskrivet av Sjöström och Dahlgren (2002). Samtliga steg i analysprocessen genomfördes gemensamt för att skapa ett djup i resultatet.
Första steget i analysen inleddes med att samtlig text lästes igenom flera gånger för att skapa en god överblick av innehållet. I andra steget markerades den del av texten som innehöll informanternas uppfattning av det berörda fenomenet och hur fenomenet hanteras. Därmed sammanställdes uppfattningarna mot huvudfrågan. Dessa
uppfattningar flyttades sedan över till ett nytt dokument och varje informants utsagor markerades med ett nummer. I tredje steget lästes de markerade texterna om på nytt och namngavs med informanternas ord. Denna process gjordes om en gång för att
säkerställa att namngivningen var textnära gentemot informanternas ord. Därefter kondenserades texten med försiktighet för att utvinna det mest centrala i utsagorna från informanterna. I fjärde steget klipptes de kondenserade meningar ut och ett mönster
försökte hittas. Likheter och olikheter från dessa mönster plockades ut och grupperades i preliminära kategorier. I femte steget gjordes en jämförelse av kategorierna och försök till att skapa gränser mellan dessa gjordes. Här omprövades det om innehållet i
kategorierna svarade upp mot studiens syfte. Det sjätte steget innebar att namnge kategorierna utifrån dess innebörd, som resulterades i tre beskrivningskategorier. I det sjunde steget skedde en jämförelse av kategorierna där likheter och skillnader både i och mellan kategorierna försökte identifieras. Här önskades det åstadkomma ett samband och koppling mellan kategorierna. Ett utfallsrum skapades som beskrivs i
resultatet. Under analysens gång har processen flyttats fram och tillbaka mellan ovanstående steg som medfört att innehållet i beskrivningskategorierna bearbetats och förändrats.
6.5 Forskningsetiska överväganden
Innan studien påbörjades genomfördes etisk egengranskning via Etikkommittén Sydost (2021) som granskades av ansvarig handledare. Resultatet påvisade ingen konflikt rörande etiska aspekter, se bilaga A. Därav sågs ingen vidare motivation till etisk rådgivning eller kontakt med Etikprövningsmyndigheten.
Studien är genomförd utefter de fyra forskningsetiska principerna: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Ejlertsson, 2019; Etik- prövningslagen, 2003; Vetenskapsrådet, 2017). En grundsten inom forskning är värnan- det av deltagarna som ingår i studien. Ingen ska komma till skada, kränkas eller bli bort- rövad sin autonomi (Kjellström, 2017). I linje med informations - och samtyckeskravet erhöll respektive avdelningschef, som tidigare beskrivet, muntlig och skriftlig informat- ion gällande studiens syfte och tillvägagångssätt. Vidare gavs informationsblankett till samtliga deltagare där ovanstående etiska principer var inkluderade. Innan datain- samlingen påbörjades försäkrades det att samtyckesblankett från avdelningschefer samt informanter var underskrivna. Utifrån konfidentialitetskravet avidentifierades informan- ternas namn i tidigt skede och överfördes till dator som kräver lösenord. Efter avslutad studie kommer materialet förstöras. Nyttjandekravet eftersträvades genom att materialet endast avser att användas till den aktuella studien.
7. RESULTAT
Syftet med studien var att undersöka ögonsjuksköterskans uppfattning av
telefonrådgivning på ögonmottagning. Efter bearbetning och analys av svaren från huvudfrågan “Vad är dina uppfattningar av telefonrådgivning på ögonmottagning?”
med efterföljande frågor, framkom tre beskrivningskategorier: Relationens betydelse mellan ögonsjuksköterska och patient, Aspekter som begränsar och underlättar
bedömningen mellan ögonsjuksköterska och patient samt Betydelsen av kunskap, stöd och erfarenhet för ögonsjuksköterskan. Tabell 3 representerar spridning av svar från informanterna.
Tabell 2. Spridning av svar från ögonsjuksköterskor
# Relationens bety- delse mellan ögonsjuksköterska och patient
Aspekter som be- gränsar och under- lättar bedömningen mellan ögonsjukskö- terska och patient
Betydelsen av kunskap, stöd och erfarenhet för ögonsjuksköters- kan
1 X X X
2 X X X
3 X X X
4 X X X
5 X X X
6 X X X
7 X X X
8 X X X
7.1 Relationens betydelse mellan ögonsjuksköterska och patient
Denna beskrivningskategori innehåller uppfattningar om viktiga aspekter för att skapa en god relation med patienten. Telefonrådgivningen innebär att vara tillgänglig och snabbt kunna ge hjälp. Fokus ligger på att alla ska ha samma förutsättningar och möjlig- het till ett bra samtal. Det innebär att vara öppen, vänlig och närvarande. Att vara lugn, saklig och låta patienten få berätta utan att avbryta. Det är av vikt att ställa ingående frå- gor för att kunna hänvisa patienten rätt. Ögonsjuksköterskan försöker prata med patien- ten själv i första hand samt återkoppla det patienten förmedlar. Ärlighet, uppriktighet och tydlighet genomsyrar samtalet, ögonsjuksköterskan rådfrågar och återkommer vid behov. Ofta är det frågan om egenvårdsråd, vilket innebär att mycket ansvar läggs på patienten. Det är av vikt att försöka komma överens, att behålla lugnet även om patien- ten inte är nöjd. Det anses att det inte är accepterat att bli behandlad hur som helst och i vissa fall får ögonsjuksköterskan vänligt men bestämt avbryta samtalet, bekräfta patien- ten och be denne återkomma. Ibland får en kollega eller chef ta över ärendet.
“Det är ju viktigt att bemöta dom lugnt och visa att man lyssnar aktivt och verkligen vill, är engagerad och vill hjälpa dom. Så bemötandet har ju väl- digt stor betydelse” (3)
“... Det jag tänker ofta på det är ju att anhöriga ringer, och asså sin mamma, pappa, son, dotter, släkting. Nämen att man ändå går till källan liksom...att man i första hand pratar med den det gäller” (7)
“Att man avbryter fast försöker vara på ett trevligt men ganska be- stämt sätt...om jag ändå inte lyckas nå fram… antingen tar jag hjälp av en kollega… det tar helt stopp så kanske jag erbjuder ett samtal med vår chef” (6)
7.2 Aspekter som begränsar och underlättar bedömningen mellan ögonsjuk- sköterska och patient
Denna beskrivningskategori innehåller uppfattningar om begränsade och underlättande aspekter i telefonrådgivning. I telefonrådgivning försvåras bedömningen och mötet då uppfattning endast sker utifrån vad patienten berättar och utifrån dennes upplevelse.
Samtidigt kan ögonsjuksköterskan endast förklara med ord, vilket i vissa fall inger en känsla av att inte kunna ge samma bemötande i telefon jämfört med ett fysiskt möte.
Det försvåras vidare av nedsatt hörsel, annat språk eller patientens förmåga att uttrycka sig i ord som kan göra det svårt att veta om man uppfattat varandra rätt. Informations- blad, videostöd samt bilder underlättade att förtydliga informationen. Vidare beskrivs en osäkerhet över att kunna vara säker på att man pratar med den person det gäller. Det an- ses viktigt att kolla om samtycke finns. Likaså upplevs en osäkerhet över vad som muntligt får uppges via telefonen.
“I telefonen är det ju bara patientens upplevelse av allting… Man kan ju bara gå på patientens upplevelse i det läget… Det är ju viktigt och verkligen lyssna på patientens beskrivning för det är ju hans eller hen- nes upplevelse som jag måste göra en bedömning på” (1)
“...Om jag tycker det kan bedömas om en vecka så kanske någon an- nan tyckt att jag borde gått och frågat med en gång, det är svårt, att veta graden av hur viktigt det är ibland och där tror jag nog att det är individuellt också vem jag frågar, samma fråga så tror jag att jag skulle få olika svar på det” (5)
“Det kan ju också vara svårt om det är en patient som man inte riktigt förstår eller hör, då är det ju också alltid det lättare att kunna titta på patienten och med hjälp av tecken eller ja att man kan visa och se varandra, är absolut, sånt försvårar ju oerhört ibland när man inte hör vad den andra säger” (2)
7.3 Betydelsen av kunskap, stöd och erfarenhet för ögonsjuksköterska
Denna beskrivningskategori innehåller uppfattningar om betydelsen av kunskap, stöd och erfarenhet. Det uppfattas vara betydelsefullt att ha arbetat en tid på ögonmottag- ningen och vara utbildad ögonsjuksköterska. Stöttning och feedback från kollegor anses vara viktiga aspekter för tryggheten i arbetet samt för kompetensutveckling, men som i vissa fall uttrycktes saknas. Likaså underlättade det inte när kollegor gör olika bedöm- ningar. Ögonsjuksköterskan tar hjälp av lokala beslutstöd vid osäkerhet samt går till- baka till journalanteckningen för att få bekräftelse om bedömningen var korrekt eller inte. Med ökad erfarenhet skapas trygghet och ett bredare tänk som ger sitt uttryck i att ögonsjuksköterskan utifrån den tysta kunskapen i vissa situationer vägleds av sin mag- känsla.
“Tycker absolut att man ska vara färdigutbildad ögonsköterska och inte sätta sig som allmänsjuksköterska om man nyligen har börjat jobba på en ögon- mottagning, att man verkligen ska få rätt kunskap med sig… det är en trä- ningsgrej, man lär sig med erfarenheten” (2)
“... när man är såhär gammal som jag och hållit på ett tag är det ingen svårig- het, när man var ny var man rädd för själva samtalet... nu tänker man inte alls på det, man bara ringer och kör sitt race…” (8)
“Det kan vara en enkel fråga, men det kan även vara kluriga fall, det är inte helt lätt att sitta i telefonrådgivningen alla gånger. Är rätt skönt att ha kolle- gor och kunna bolla med, hade du bokat in den patienten” (4)
8. DISKUSSION
8.1 Metoddiskussion
I metoddiskussionen kommer studiens kvalité diskuteras med utgångspunkt från kvalitetsindikatorerna: trovärdighet, pålitlighet, bekräftelsebarhet, överförbarhet
(Mårtensson och Fridlund, 2017) samt tillförlitlighet (Lundman & Hällgren Graneheim, 2017).
8.1.1 Val av design
Syftet med studien var att undersöka ögonsjuksköterskans uppfattning av
telefonrådgivning på ögonmottagning. En fenomenografisk ansats valdes därför då denna lämpar sig där skildringar av fenomen i vårdkontexter önskar beskrivas. Ansatsen grundar sig ur ett pedagogiskt perspektiv där forskaren möter människan utifrån dennes upplevda värld genom exempelvis intervjuer (Dahlberg, 1997).
8.1.2 Urval och deltagande
För att besvara studiens syfte valdes ett strategiskt urval (Larsson & Holmström, 2017).
Två ögonmottagningar i södra Sverige valdes för att upptäcka variationer kring hur fe- nomenet uppfattades. Avdelningscheferna på mottagningarna valde ut lämpliga infor- manter till att delta i studien. Detta medförde att krav på informanter med varierande ål- der och arbetslivserfarenhet inom ögonsjukvård uppfylldes. Dock kan detta ha medfört att andra informanter med värdefull information gått förlorad. En eftersträvan fanns att inkludera en variation av kön men då endast kvinnor arbetade på respektive mottagning var detta inte möjligt. Däremot tyder statistik rörande könsfördelning inom hälso- och sjukvårdspersonal att majoriteten av arbetskraft består av kvinnor (Socialstyrelsen, 2020).
I studien inkluderades åtta personer sammanlagt vilket är enligt Henricson och Billhult (2017) färre antal än vad som rekommenderas inom fenomenografi. Inom kvalitativa studier är det dock av mer värde att inkludera färre antal informanter med relevanta er- farenheter kring fenomenet som ska studeras än ett större antal med mindre erfarenhet kring ämnet. Ett stort antal informanter ger även stor mängd data som ska analyseras, vilket kan försvåra processen (Henricson & Billhult, 2017).
8.1.3 Datainsamlingsmetod
Intervjuerna planerades initialt att genomföras så att författarna intervjuade de
informanter som de inte hade någon tidigare relation till. På grund av rådande Covid-19 pandemi fick dock intervjuerna ske på hemmahörande arbetsplatser. Inbokade intervjuer fick dessutom bokas om med kort varsel vilket medförde svårigheter att genomföra intervjuerna på annan ort av praktiska skäl.
Inga tidigare erfarenheter fanns av att konstruera en intervjuguide eller att genomföra intervjuer. För att utvärdera intervjuguiden valdes därför pilotintervjuer att genomföras.
Tillfället gav även chans till att öva på att hålla i en intervju samt testa den tekniska ut- rustningen. I samråd gjordes inga ändringar i intervjuguiden. Pilotintervjuerna valdes att inkluderas i studien då dessa ansåg vara av hög kvalité.
Intervjuerna valdes att genomföras med endast en författare närvarande. Hade ytterli- gare en författare varit närvarande hade denne i bakgrunden kunnat komma med förslag på följdfrågor samt kunnat agera som en observatör. Det kan därmed ha påverkat resul- tatet då väsentliga följdfrågor kan gått förlorade. En anledning, med stöd från Daniels- son (2017), till att endast en författare närvarade var att informanten inte skulle uppleva sig själv i underläge under intervjun. Förhoppningen var att skapa en trygg miljö för in- formanten och på så sätt skapa goda förutsättningar för att kunna delge sina uppfatt- ningar av fenomenet.
På grund av rådande pandemi fick redan inbokade intervjuer bokas om med kort varsel.
Övervägande del av intervjuerna fick genomföras under pågående mottagningsarbete mellan patientbesöken. Detta kan ha medfört att både författaren och framförallt infor- manten upplevt intervjutillfället som stressande och därmed påverkat hur denne delgett sina uppfattningar. Vidare beskriver Danielsson (2017) att val av plats bör ske i samråd med informanten. Detta har försökts ha i åtanke och i möjligaste mån fört en dialog med informanten var intervjun skulle hållas. Det har dessvärre varit svårt att uppnå fullt ut då arbetssituationen på mottagningen till viss del fått styra vart och när intervjun ägt rum.
Under två intervjuer blev författare och informant störda vilket också kan ha påverkat datainsamlingen, emellertid upplevdes inte informanten bli påverkad av att intervjun av- bröts en kort stund.
8.1.4 Dataanalys
Det fanns sedan tidigare minimal erfarenhet rörande fenomenografisk analys vilket kan ha påverkat studiens resultat. Som tidigare beskrivet har därför samtliga steg i
analysprocessen genomförts gemensamt för att i möjligaste mån skapa ett djup och högre kvalité i resultatet, som därmed ökar tillförlitligheten (Lundman & Hällgren Graneheim, 2017). Åtskillig tid har lagts på fördjupning i analysprocessen och alla dess steg för att skapa en god förståelse. En beskrivning av analysen framställdes för att stegen i analysen ska vara tydligt presenterad för läsaren, vilket ökar studiens
bekräftelsebarhet. För att öka studiens trovärdighet har alla steg i analysen kontinuerligt diskuterats med handledaren för att säkerställa att analysen bearbetats på rätt sätt
(Mårtensson & Fridlund, 2017).
8.1.5 Forskningsetiska reflektioner
Som tidigare beskrivet är studien genomförd utefter de fyra forskningsetiska principerna: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Ejlertsson, 2019; Etikprövningslagen, 2003; Vetenskapsrådet,
2017). Informanterna delgavs både muntlig och skriftlig information om att deltagande i studien var frivilligt och att studien kunde avbrytas utan vidare motivering.
Informanterna fick också betänketid för att hinna fundera över eventuellt deltagande.
Vidare finns det en del risker att ta ställning till när kvalitativa studier ska genomföras.
En risk är att informanterna står i beroendeställning till intervjuaren och kan känna sig tvingad till att delta. Problem kan dessutom uppstå om informanten ger svar på frågorna som denne tror intervjuaren önskar höra (Kjellström, 2017). Trots vidtagna åtgärder kan det inte med all säkerhet garantera att tidigare relation med informanterna påverkat re- sultatet i någon bemärkelse. En fördel gällande tidigare relation mellan informant och intervjuare kan vara att informanterna känt sig mer avslappnade och kunnat öppna upp sig i större utsträckning.
Data från ljudinspelningar och transkriberingar har under hela processen förvarats oåt- komligt för obehöriga med undantag från ansvarig handledare. Efter genomförda inter- vjuer avidentifierades informanternas namn omedelbart. Resultatet är vidare presenterat på ett sätt att inga detaljer går att härleda till enskild person. Vidare säkerhetsställdes att uppgifter som uppkommit i samband med studien enbart har använts till studiens ända- mål vilket också styrks av Ejlertsson (2019), Etikprövningslagen (2003) och Veten- skapsrådet (2017).
En viktig fråga att reflektera över är vem resultatet kommer att gynna. Kjellström
(2017) förklarar att studiens resultat bör gagna samhället, människan och professionen. I vissa fall kan resultatet vara fördelaktigt för studiens deltagare. I andra fall kan studiens resultat ge positiva effekter i samhället och mänskligheten i det stora hela. Ytterligare en viktig aspekt att ta hänsyn till vid utformning av studien är att kritiskt granska risker och fördelar mot varandra (Kjellström, 2017). Då samtliga informanter varit väl informerade om studiens syfte och medverkat frivilligt kan inte några direkta risker för genomföran- det ses. Istället anses studiens genomförande vara fördelaktigt. Förhoppningen med stu- dien var att ögonsjuksköterskan ska få ökad kunskap rörande uppfattningar av att bed- riva telefonrådgivning, som i sin tur främjar mötet med patienten. Inte minst hoppas stu- dien ge framtida, nyexaminerade ögonsjuksköterskor en ökad förståelse kring ämnet.
Det har i möjligaste mån eftersträvats att uppnå god bekräftelsebarhet, trovärdighet och pålitlighet i studien. Därav kan resultatet förmodligen kunna överföras till ögonsjukskö- terskor i liknande kontext i övriga delar av Sverige (Mårtensson & Fridlund, 2017).
Emellertid är det upp till läsaren att avgöra graden av överförbarhet (Lundman & Häll- gren Graneheim, 2017).
8.1.6 Förförståelse
Båda författarna arbetar vid en ögonmottagning varvid en har minimal erfarenhet av te- lefonrådgivning i denna kontext. Förförståelsen kan ha påverkat studiens analys och re- sultat. I en intervjusituation kan förförståelsen inverka positivt då intervjuaren har kun- skap och insikt i informantens situation. Det styrks av Henricson och Billhult (2017) som poängterar att forskaren ses som en medskapare av studiens text och resultat inom kvalitativ forskning. Vidare poängterar Polit och Beck (2016) att det är av stor vikt att under hela studien begrunda och reflektera över sin egen förförståelse, då ens egna tan- kar och föreställningar kan söka mot det som sedan tidigare känns bekant. Förförståel- sen och dess eventuella inverkan på studien har under hela processen försökts ha i åtanke. En beskrivning av förförståelsen ökar, enligt Mårtensson och Fridlund (2017), studiens pålitlighet.
8.2 Resultatdiskussion
Syftet med studien var att undersöka ögonsjuksköterskans uppfattning av telefonrådgivning på ögonmottagning. Resultatet mynnade ut i tre
beskrivningskategorier: Relationens betydelse mellan ögonsjuksköterska och patient, Aspekter som begränsar och underlättar bedömningen mellan ögonsjuksköterska och patient samt Betydelsen av kunskap, stöd och erfarenhet för ögonsjuksköterskan.
Resultatet tyder på att relationen mellan ögonsjuksköterskan och patienten är en avgö- rande faktor för hur samtalet utfaller. Att ögonsjuksköterskan är öppen, vänlig och lyss- nar är viktiga aspekter för att en god relation ska skapas. Vidare är det av vikt att låta patienten få berätta utan att avbryta samt tillåta alla få samma möjlighet till ett bra sam- tal. Liknande resultat i studien från Yliluoma och Palonen (2020) bekräftar att ovanstå- ende faktorer är av värde för att en god relation ska kunna etableras. Det tyder på att ögonsjuksköterskan behöver visa ett intresse för patientens livsvärld och berättelse.
Dahlberg (2003) poängterar att det krävs ett öppet förhållningssätt i mötet med patien- ten men också förmågan att inte låta ens egna förförståelse påverka mötet. Dahlberg och Segesten (2010) understryker emellertid att förförståelsen både kan underlätta och kom- plicera mötet. Förförståelsen kan i vissa fall vara fördelaktigt då vårdaren redan “har kunskap” om fenomenet.
Ansvaret för att vårdrelationen ska bli positiv för patienten vilar på vårdarens axlar (Dahlberg, 2003). Dock visar resultatet att det i vissa möten är svårt för ögonsjukskö- terskan att avsluta samtalet i samråd med patienten. I sådana situationer behöver ögon- sjuksköterskan ändå ha förmågan att se patientens situation utifrån dess egna unika livs- värld (Shaw & Lee, 2017). Det kan kopplas till att ögonsjuksköterskan behöver behålla lugnet även om patienten inte är nöjd. Likaså anses det inte är accepterat att bli behand- lad hur som helst som ögonsjuksköterska. I vissa fall får ögonsjuksköterskan vänligt
men bestämt avbryta samtalet. Eide och Eide (2019) förklarar att konflikter ibland kan uppstå. Anledningen är alltid grundad i skillnader exempelvis önskningar och behov.
Vidare visar ovanstående på att det krävs en tvåsamhet i mötet. I mötet erfordras det att samtliga parter som agerar i mötet möts med respekt och hänsyn (Eide & Eide, 2019).
Studiens resultat visar att en konfliktstrategi som ögonsjuksköterskan ibland får an- vända är att “dra sig tillbaka” genom att respektfullt avsluta samtalet.
Resultatet visar vidare att en betydelsefull del i mötet med patienten är att ögonsjukskö- terskan återkopplar patientens berättelse, vilket är av särskild vikt då inget utbyte av kroppsspråk eller ögonkontakt sker. Det kan stärkas av Sandberg (2014) som förklarar att återkoppling behövs för att säkerställa att informationen når fram till patienten kor- rekt. Vidare uppfattar ögonsjuksköterskan möten utan fysisk kontakt begränsande i vissa aspekter. Ögonsjuksköterskan får bilda sig en uppfattning endast utifrån vad pati- enten berättar. Det kan styrkas av de Almeida Barbosa och Paes da Silva (2017);
Holmström och Höglund (2007); Röing et al. (2013); Röing et al. (2014); Wahlberg et al. (2003) som beskriver att dialogen kan försvåras till följd av avsaknad av kroppsspråk och ansiktsuttryck. Samtidigt poängterar Shaw och Lee (2017) att det ställs krav på ögonsjuksköterskan att kunna tillämpa sin verbala kommunikation.
Vidare uttrycker sig patienterna på olika vis. Nedsatt hörsel, annat språk eller känslan av att prata förbi varandra gör det svårt att veta om man uppfattat varandra rätt. Liknande resultat kan återfinnas i studien från Yliluoma och Palonen (2020) där sjuksköterskor beskriver liknande svårigheter i mötet med patienten. Komplicerade samtal med patien- ter med exempelvis nedsatt hörsel eller annat språk försvårar ögonsjuksköterskans för- måga att ta del av och uppfatta patientens livsvärld. Dock påpekar Dahlberg (2003) att människor med “annorlunda” verklighet eller förutsättningar ska bemötas likvärdigt.
Till och med bör denna patientgrupp bemötas med en djupare förståelse och känslighet till vad de försöker förmedla. Vidare beskriver Dahlberg och Segesten (2010) ett di- lemma som är svårt att undvika är när patienterna inte alltid säger vad de menar. Det kan kopplas till studiens resultat där det framkom att det är svårt att bedöma diffusa symtom. En anledning till att ögonsjuksköterskan upplever det svårt att bedöma symtom baseras dels på att symtomen är diffusa “i sig”, men också patientens förmåga att ut- trycka sina symtom med endast rösten.
I studien Holmström och Höglund (2007) framkommer det att det kan uppstå en osäker- het hos sjuksköterskan om att patienten är den person som denne utger sig vara. Lik- nande uppfattningar framträder i den aktuella studien att ögonsjuksköterskan kan känna sig osäker på vem man egentligen pratar med eller vad man får säga och inte. Detta kan hamna i konflikt med ICN:s etiska koder för sjuksköterskor som redogör att patientens uppgifter ska behandlas konfidentiellt (Svensk sjuksköterskeförening, 2017b).
I resultatet framkommer det att det uppfattas vara betydelsefullt att ha arbetat en tid på ögonmottagningen och vara utbildad ögonsjuksköterska. Med ökad erfarenhet skapas trygghet och ett bredare tänk. Benner (1993) förklarar fem stadier av kunskapsnivåer
som sjuksköterskan klättrar i och följer med ökad tid och erfarenhet. Första stadiet kal- las för novis som innebär att sjuksköterskan helt saknar erfarenhet av det som förväntas att kunna inom det specifika området. Andra stadiet - avancerad nybörjare, menas att sjuksköterskan delgivits en del kunskap. Noviser eller avancerad nybörjare har ännu inte förmågan att se helheten i sina arbetsuppgifter. Vidare betyder tredje stadiet - kompe- tent, att sjuksköterskan arbetat med samma uppgifter minst ett par år. Sjuksköterskan har då förmågan att se sitt agerande ur ett större perspektiv. Fjärde stadiet - skicklig, in- nebär att sjuksköterskan utvecklat ett helhetsperspektiv och har lättare att fatta beslut än tidigare. Femte och sista stadiet - expert, behöver sjuksköterskan inte längre direktiv och riktlinjer för att själv kunna ta beslut (Benner, 1993).Kopplas ovanstående stadier till studiens resultat visar det på att ögonsjuksköterskan följer dessa stadier. Det är av vikt att som ögonsjuksköterska inte påbörja telefonrådgivning förrän tredje stadiet upp- nåtts, detta för att upprätthålla tryggheten samt för att främja patientsäkerheten. Röing et al., (2013) belyser att patientsäkerheten kan hotas om inte sjuksköterskan besitter till- räcklig kompetens. Detta styrks även av Sandberg (2014) som poängterar att korrekta bedömningar utförs i större utsträckning av sjuksköterskor med lång erfarenhet jämfört med oerfarna sjuksköterskor.
Vidare ses i resultatet att ögonsjuksköterskan anser att stöttning och feedback från kollegor är viktiga aspekter för tryggheten i arbetet samt för sin kompetensutveckling.
Samtidigt uttrycker ögonsjuksköterskan en avsaknad av feedback från kollegor.
Liknande resultat kan ses i studien från Wahlberg et al. (2003) som beskriver brist på feedback, att inte veta vad som sker efter att samtalet med patienten avslutats. Det går dessvärre inte i linje med ICN:s etiska koder för sjuksköterskor som påtalar vikten av att stötta och vägleda kollegor (Svensk sjuksköterskeförening, 2017b). Då
ögonsjuksköterskan många gånger sitter ensam i telefonrådgivningen är just feedback och stöttning en väsentlig del i arbetet för att vara trygg och utveckla sin kompetens.
Det syftar främst till ögonsjuksköterskor med mindre erfarenhet. Tid för spegling och återkoppling med kollegor emellan borde vara en stående del i arbetet där
telefonrådgivning utförs.
9. SLUTSATS
Syftet med studien var att undersöka ögonsjuksköterskans uppfattning av telefonrådgivning på ögonmottagning. Det framkom olika begränsande och
underlättande aspekter som påverkar bedömningen och mötet med patienten. Vidare uppfattade ögonsjuksköterskan relationen med patienten som en central del i arbetet med telefonrådgivning. Likaså uppfattades stöd i olika former samt kunskapsutveckling och erfarenhet kring området som betydelsefullt. Resultatet visar, likt tidigare forskning, att telefonrådgivning är en mycket komplex arbetsuppgift. Däremot belyser studien
ögonsjuksköterskans uppfattning vilket tidigare forskning sparsamt fokuserat på.
9.1 Kliniska implikationer
Studiens resultat kan tillämpas för att ge ökad kunskap av att bedriva telefonrådgivning som i sin tur främjar mötet med patienten. Resultatet kan ge den oerfarna
ögonsköterskan insikt i hur kollegorna uppfattar telefonrådgivningen och ger en bild av dess komplexitet. Inte minst kan den erfarna ögonsjuksköterskan påminnas om och få bättre förståelse för att det kan finnas ett stort behov av stöttning och
kunskapsutveckling hos den oerfarna ögonsköterskan.Studien hoppas även kunna ge framtida, nyexaminerade ögonsjuksköterskor en ökad förståelse kring ämnet.
9.2 Förslag till vidare forskning
I dagsläget finns det sparsam forskning gällande patienter som ringer till
ögonmottagningar genom telefonrådgivning i Sverige. Ett förslag till fortsatt forskning är att undersöka patienters erfarenheter gällande telefonrådgivning med fokus på ögonmottagningar.
10. REFERENSER
Alvehus, J. (2019). Skriva uppsats med kvalitativ metod: en handbok. (Upplaga 2).
Stockholm: Liber.
Alvesson, M. & Sköldberg, K. (2017). Tolkning och reflektion: vetenskapsfilosofi och kvalitativ metod. (Tredje upplagan). Lund: Studentlitteratur.
Asp, M. (2017). Begreppsutveckling på livsvärldsfenomenologisk grund. I L, Wiklund Gustin, & I, Bergbom (Red.) Vårdvetenskapliga begrepp i teori och praktik. (s. 49–59) Lund: Studentlitteratur AB.
Baker JD. (1997). Phenomenography: an alternative approach to researching the clinical decision-making of nurses. Nursing Inquiry, 4(1), 41–47.
Barmark, M. & Djurfeldt, G. (2015). Statistisk verktygslåda 0: att förstå och förändra världen med siffror. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Benner, P. (1993). Från novis till expert: mästerskap och talang i omvårdnadsarbetet.
Lund: Studentlitteratur.
Dahlberg, K. (1997). Kvalitativa metoder för vårdvetare. (2., [rev.] uppl.) Lund:
Studentlitteratur.
Dahlberg, K. (2003). Att förstå vårdvetenskap. Lund: Studentlitteratur.
Dahlberg, K. & Segesten, K. (2010). Hälsa och vårdande: i teori och praxis. (1. utg.) Stockholm: Natur & kultur.
Danielson, E. (2017). Kvalitativ forskningsintervju. I M. Henricson (Red), Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad (s. 143–154). Lund:
Studentlitteratur.
de Almeida Barbosa, I., & Paes da Silva, M. J. (2017). Nursing care by telehealth: what is the influence of distance on communication? Revista Brasileira de Enfermagem, 70(5), 928–934. https://doi.org/10.1590/0034-7167-2016-0142
Eide, H. & Eide, T. (2009). Omvårdnadsorienterad kommunikation: relationsetik, samarbete och konfliktlösning. (2., [rev.] uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Eide, H. & Eide, T. (2019). Omvårdnadsorienterad kommunikation: personorientering, samarbete och etik. (Tredje upplagan). Lund: Studentlitteratur
Ejlertsson, G. (2019). Statistik för hälsovetenskaperna. (Tredje upplagan). Lund:
Studentlitteratur.
Ekebergh, M. (2017). Tillämpning av vårdvetenskapliga begrepp i vårdandet. I L, Wiklund Gustin, & I, Bergbom (Red.) Vårdvetenskapliga begrepp i teori och praktik (s. 79–93). Lund: Studentlitteratur AB
Ernesäter, A., Engström, M., Winblad, U., Rahmqvist, M., & Holmström, I. K. (2016).
Telephone nurses’ communication and response to callers’ concern--a mixed methods study. Applied Nursing Research, 29, 116–121.
https://doi.org/10.1016/j.apnr.2015.04.012
Etikkommittén Sydost. (27 april 2021) Etisk egengranskning.
https://lnu.se/mot-linneuniversitetet/samarbeta-med-oss/Projekt-och- natverk/etikkommitten-sydost/
Etikprövningslagen (SFS 2003:460) Utbildningsdepartementet.
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag- 2003460-om-etikprovning-av-forskning-som_sfs-2003-460
Henricson, M., & Billhult, A. (2017) Kvalitativ metod. I M. Henricson (Red),
Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad (s. 111–117).
Lund: Studentlitteratur.
Holmström, I., & Höglund, A. T. (2007). The faceless encounter: ethical dilemmas in telephone nursing. Journal of Clinical Nursing (Wiley-Blackwell), 16(10), 1865–1871.
https://doi.org/10.1111/j.1365-2702.2007.01839.x
Jakobsson, U. (2011). Forskningens termer och begrepp: en ordbok. (1. uppl.) Lund:
Studentlitteratur.
Kjellström, S. (2017). Forskningsetik. I M. Henricson (Red), Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad (s. 57–80). Lund: Studentlitteratur.
Larsson, J., & Holmström, I. (2017). Fenomenografi. I M. Henricson (Red),
Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad (s. 339–354).
Lund: Studentlitteratur.
Larsson, S. (1986). Kvalitativ analys: exemplet fenomenografi. Lund: Studentlitteratur.
Leppänen, V. (2008). Inledning. I I. Holmström (Red.), Telefonrådgivning inom hälso- och sjukvård (s.19–36). Lund: Studentlitteratur.
Ludvigsson, J. (2015). Att börja forska - inom medicin, bio- och vårdvetenskap. (2., [uppdaterade] uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Lundman, B., & Hällgren Graneheim, U. (2017). Kvalitativ innehållsanalys. I B.
Höglund-Nielsen, & M. Granskär (Red.). Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård (s. 219–234). Lund: Studentlitteratur.
Lännerström, L., Wallman, T., & Söderbäck, M. (2013). Nurses’ experiences of managing sick-listing issues in telephone advisory services at primary health care centres. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 27(4), 857–863.
https://doi.org/10.1111/j.1471-6712.2012.01093.x
Marsden, J. (2007). An Evidence Base for Ophthalmic Nursing Practice. John Wiley &
Sons, Ltd.
Marton, F. & Booth, S. (2000). Om lärande. Lund: Studentlitteratur.
Mårtensson, J., & Fridlund, B. (2017). Vetenskaplig kvalitet i examensarbete. I M.
Henricson (Red), Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad (s. 421–436). Lund: Studentlitteratur.
Nationalencyklopedin (u.å.). Bedöma. Hämtad från
https://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/bed%C3%B6ma
Riksföreningen för ögonsjukvård och svensk sjuksköterskeförening. (2009).
Kompetensbeskrivning legitimerad sjuksköterska med specialisering inom ögonsjukvård [Broschyr]. Riksföreningen för ögonsjukvård och svensk sjuksköterskeförening.
https://swenurse.se/download/18.5cadb64f175c879580f973f/1605647100712/kompeten sbeskrivning090415final%5B1%5D.pdf
Runius, L. (2008). Sjukvårdsrådgivning - det goda samtalet. I I. Holmström (Red.), Telefonrådgivning inom hälso- och sjukvård (s.63–77). Lund: Studentlitteratur.
Röing, M., Hederberg, M., & Holmström, I. K. (2014). (Tele)health promotion in primary healthcare centers -- an exploratory study. Nordic Journal of Nursing Research
& Clinical Studies / Vård i Norden, 34(3), 33–37.
Röing, M., Rosenqvist, U., & K. Holmström, I. (2013). Threats to patient safety in telenursing as revealed in Swedish telenurses’ reflections on their dialogues.
Scandinavian Journal of Caring Sciences, 27(4), 969–976.
https://doi.org/10.1111/scs.12016
Sandberg, H. (2014). Sjuksköterskans samtal: professionalitet och medmänsklighet. (1.
uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Sandelius, S., & Wahlberg, A. C. (2020). Telenurses’ experiences of monitoring calls to parents of children with gastroenteritis. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 34(3), 658–665. https://doi.org/10.1111/scs.12768
Shaw, M., & Lee, A. (2017). Ophthalmic Nursing (5 uppl.). Suite: Tayler & Francis Group.
Sjöström B, & Dahlgren LO. (2002). Applying phenomenography in nursing research.
Journal of Advanced Nursing (Wiley-Blackwell), 40(3), 339–345.
https://doi.org/10.1046/j.1365-2648.2002.02375.x
Ström M, Marklund B, & Hildingh C. (2009). “Callers’ Perceptions of Receiving Advice via a Medical Care Help Line.” Scandinavian Journal of Caring Sciences 23 (4): 682–90. doi:10.1111/j.1471-6712.2008.00661.x.
Socialstyrelsen (2020). Statistik om legitimerad hälso -och sjukvårdspersonal 2019 samt arbetsmarknadsstatus 2018 (Art.nr: 2020-9-6881).
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint- dokument/artikelkatalog/statistik/2020-9-6881.pdf
Svensk sjuksköterskeförening (2017a). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska [Broschyr]. Svensk sjuksköterskeförening.
https://www.swenurse.se/download/18.9f73344170c003062317be/1584025404390/kom petensbeskrivning%20legitimerad%20sjuksk%C3%B6terska%202017.pdf
Svensk sjuksköterskeförening. (2017b) ICN:S Etiska koder för sjuksköterskor [Broschyr]. Svensk sjuksköterskeförening.
https://www.swenurse.se/download/18.9f73344170c0030623146a/1584003553081/icns
%20etiska%20kod%20f%C3%B6r%20sjuksk%C3%B6terskor%202017.pdf
Polit, D.F. & Beck, C.T. (2016). Nursing research: generating and assessing evidence for nursing practice. (10th ed.) Philadelphia: Wolters Kluwer.
Vetenskapsrådet. (2017). God forskningssed [Broschyr]. Vetenskapsrådet.
https://mymoodle.lnu.se/pluginfile.php/5869689/mod_book/chapter/323571/God- forskningssed-2017.pdf
Wahlberg, A. C., Cedersund, E., & Wredling, R. (2003). Telephone nurses’ experience of problems with telephone advice in Sweden. Journal of Clinical Nursing (Wiley- Blackwell), 12(1), 37–45. https://doi.org/10.1046/j.1365-2702.2003.00702.x
Wiklund Gustin, L. & Bergbom, I. (red.) (2017). Vårdvetenskapliga begrepp i teori och praktik. (Andra upplagan). Lund: Studentlitteratur AB.
Yliluoma, P., & Palonen, M. (2020). Telenurses’ experiences of interaction with patients and family members: nurse–caller interaction via telephone. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 34(3), 675–683. https://doi.org/10.1111/scs.12770
Etisk egengranskning
Bilaga AJa Nej Kanske
1
Behandlar undersökningen känsliga personuppgifter (dvs.
behandlar personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk
övertygelse, medlemskap i fackförening eller som rör hälsa eller sexualliv).
X
2
Innebär undersökningen ett fysiskt ingrepp på deltagarna (även sådant som inte avviker från rutinerna men som är ett
led i studien)? X
3
Är syftet med undersökningen att fysiskt eller psykiskt påverka deltagarna (t.ex. behandling av övervikt) eller som
innebär en uppenbar risk att påverka? X
4 Används biologiskt material som kan härledas till en
levande eller avliden människa (t.ex. blodprov )? X
5
Kan frivilligheten ifrågasättas (t.ex. utsatta grupper såsom barn, person med demenssjukdom eller psykisk funktions- nedsättning, personer i uppenbar beroendeställning såsom patienter eller studenter som är direkt beroende av
försöksledaren)?
X
6 Avses vetenskaplig publicering såsom vid konferens eller i
vetenskaplig tidskrift efter studiens genomförande. X 7 Kommer personregister upprättas (där data kan kopplas till
fysisk person) och anmälas till registeransvarig person (GDPR- ansvarig).
X 8 Syftet och metoden är väl avvägt gällande risk-nytta samt
anpassat till nivån på studien. x
9
I den skriftliga informationen beskrivs projektet så att deltagarna förstår dess syfte och uppläggning (inklusive vad som krävs av den enskilde, t.ex. antal besök, projektlängd etc.) och på så sätt att alla detaljer som kan påverka beslut om medverkan klart framgår. (För studier med deltagare under 15 år krävs vårdnadshavares godkännande – bägge vårdnadshavarna vid gemensam vårdnad).
x
10
Deltagandet i projektet är frivilligt och detta framgår tydligt i den skriftliga informationen till forskningsperson. Vidare framgår tydligt att deltagare när som helst och utan angivande av skäl kan avbryta försöket utan att detta påverkar forskningspersonens omhändertagande eller behandling eller, om studenter, betyg etc.
x
11 Det finns resurser för genomförande av projektet.
x
Intervjuguide
Bilaga B Bakgrundsfrågor• Ålder
• Kön
• Hur länge har du varit legitimerad sjuksköterska
• När gick du specialistutbildningen till ögonsjuksköterska
• Har du någon övrig specialistutbildning
• Hur länge har du arbetat med telefonrådgivning
Huvudfrågor
Vad är dina uppfattningar av telefonrådgivning på ögonmottagning?
Upplever du att det är någon skillnad mellan ”vanlig” rådgivning och telefon- rådgivning?
Vad är det viktigaste med telefonrådgivning?
Vad är det svåraste med telefonrådgivning?
Kan du beskriva hur bemötandet sker vid telefonrådgivning?
Vilken kunskap/erfarenhet behövs vid telefonrådgivning?
Jag har inga fler frågor. Finns det något mer du skulle vilja ta upp som är viktigt för genomförandet av telefonrådgivning?
Följdfrågor
Kan du berätta mer?
Hur får det dig att känna?
Finns det något mer du vill tillägga?
Linnéuniversitetet
Bilaga CInstitutionen för hälso- och vårdvetenskap
Avdelningschefens godkännande av datainsamlingen till studien: Att undersöka ögonsjuksköterskans uppfattning av telefonrådgivning
Vi är två sjuksköterskor som läser specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning ögonsjukvård, på Linneuniversitet i Kalmar. I vår utbildning ingår det att skriva en magisteruppsats inom vald inriktning. Syftet med vår magisteruppsats är att undersöka ögonsjuksköterskans uppfattning av telefonrådgivning på ögonmottagning. Vi ansöker nu om tillstånd för ögonsjuksköterskans medverkan i denna studie.Vi väljer att inkludera två ögonkliniker i Södra Sverige för att upptäcka om det finns några variationer i
ögonsjuksköterskors erfarenheter av telefonrådgivning. Tanken är att intervjuerna kommer att pågå i cirka 30 minuter per deltagare. Deltagarna som ska intervjuas ska vara utbildade ögonsjuksköterskor samt ska ha arbetat med telefonrådgivning i minst ett år. Vi önskar att få intervjua ögonsjuksköterskor som frivilligt vill deltaga i studien. Deltagarna kommer att erhålla ett informationsbrev samt få lämna ett skriftligt samtycke om deltagande i studien. Det är tänkt att intervjuerna kommer att spelas in och avidentifieras. Efter avslutad intervju överförs datan till författarnas dator som kräver lösenord för inloggning. Endast författarna kommer ha tillgång till dator och lösenord. Under tiden det arbetas med studien kommer materialet att förvaras oåtkomligt för andra och efter att studien är avslutad kommer materialet att förstöras. Ytterligare upplysningar lämnas av nedanstående ansvariga.
Med vänliga hälsningar
Therés Fransson Marlene Frideryd tf222bg@student.lnu.se mf223ia@student.lnu.se Handledare
Sten- Ove Andersson, Universitetslektor
Linnéuniversitetet, Institutionen för hälso- och vårdvetenskap stenove.andersson@lnu.se
Undertecknad godkänner härmed att Therés Fransson och Marlene Frideryd utför datainsamling enligt beskrivningen ovan.
___________________________________________________________________
Namn/Titel/ Verksamhet/Ort
