Utsagor om vilka yrkeskategorier som bör tjänstgöra i förskolan ur olika intressenters framtidsperspektiv

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Barn Unga Samhälle

Examensarbete

15 högskolepoäng

Utsagor om vilka yrkeskategorier som bör tjänstgöra i förskolan

ur olika intressenters framtidsperspektiv

Different professions in preschool?

- Future perspectives -

Jessica Schubert Möller

Jessica Rosberg

Barndoms- ungdomsvetenskap 120 hsp 2007-12-06

Handledare: Ann-Christin Eklundh Examinator: Ingegerd

Abstract

Utsagor om vilka yrkeskategorier som bör tjänstgöra i förskolan ur olika intressenters framtidsperspektiv.

Författare: Jessica Rosberg och Jessica Schubert Möller

Yrkesrollsdiskussioner mellan barnskötare och förskollärare har länge förekommit i förskolans värld och syftet med denna undersökning är att ta reda på vad denna diskussion egentligen står för samt hur man tänker kring bemanningen på förskolan i framtiden. För att få en bakgrund till diskussionen har vi valt att göra en tillbakablick på aspekter kring de båda yrkesrollernas historia. Sammanfattningsvis kan vår huvudfråga formuleras som: Hur kan diskussionen om barnskötares och förskollärares yrkesroller förstås i ett historiskt och nutida perspektiv:

• Hur motiverar barnskötare/förskollärare sin roll i förskolan igår, idag och i ett framtidsperspektiv?

• Vilka utsagor om yrkeskompetenser i framtidens förskola finns hos politiker/chefer/fackliga representanter?

Eftersom vår undersökning handlar om två yrkeskategorier med olika utbildningsnivå som ska utgöra ett arbetslag har vi kopplat till följande teoretiska utgångspunkter: bröderna Dreyfus femstegsmodell från nybörjare till expert, och Bourdieus begrepp fält, kapital och habitus. Vår undersökningsgrupp består av sammanlagt sexton intervjupersoner med olika utbildning och yrkesutövande i Hörby kommun. Det är barnskötare, förskollärare, politiker, fackliga representanter samt biträdande rektorer, vilka vi har genomfört enskilda intervjuer med.

Uppsatsen visar att huvuddelen av de yrkesverksamma barnskötarna och förskollärarna i framtiden önskar en förskola med ett fungerande arbetslag som utgörs av båda yrkeskategorierna men efterfrågar tydligare riktlinjer för vad som egentligen gäller de olika kategoriernas arbetsuppgifter. Denna uppfattning delas även av politikerna, de fackliga representanterna samt våra biträdande rektorer.

Förord

Först och främst vill vi framföra ett stort tack till våra intervjupersoner och informanter som möjliggjort denna uppsats. Utan ert engagemang och positiva bemötande i samband med intervjutillfällena, hade denna uppsats inte blivit vad den blivit. Det har varit otroligt givande och intressant att få ta del av era synpunkter och tankar vad det gäller diskussionen om barnskötares och förskollärares yrkesroller i ett historiskt och nutida perspektiv. Vår handledare Ann-Christin Eklundh har gjort ett fantastiskt arbete då hon hela tiden fört oss framåt i arbetet. Hon har tydligt fört fram sina åsikter, men samtidigt lyssnat och tagit till sig våra tankar och idéer längs resans gång. Sist men inte minst vill vi givetvis tacka våra familjer som stöttat och orkat med oss då vi stundvis varit ”avtrubbade” från vardagens bestyr och enbart varit upptagna med tankar kring uppsatsen.

Innehållsförteckning

Abstract... Förord... Innehållsförteckning... 1 Inledning………...11 1.1 Syfte………..11 1.2 Problemformulering………..12 2 Kunskapsbakgrund……….13

2.1 Några aspekter på yrkenas utbildningshistoria……….13

2.1.1 Förskollärare………….………..13

2.1.2 Barnskötare………….………….………...15

2.2 Barnskötare och förskollärare i samverkan………...15

2.2.1 Barnskötare och förskollärare i gemensamt arbetslag……….15

2.2.2 Yrkeskategoriernas olika profiler över tid………...15

2.2.3 Pedagogyrket relaterat till profession och kompetens………... 17

2.2.4 Pedagogyrkets förändring………....19

2.3 Teoretiska utgångspunkter……….21

2.3.1 Professionsutveckling från nybörjare till expert………..21

2.3.2 Profession relaterat till fält, habitus och kapital………..22

2.3.3 Egen positionering………...22

3 Begreppsdefinitioner………...24

4 Metod- och urvalsbeskrivning………25

4.1 Metodval………....25 4.1.1 Metoddiskussion………..26 4.2 Urval………..27 4.2.1 Presentation av undersökningskommun………..27 4.2.2 Presentation av intervjupersonerna………...28 5 Genomförande……….29 5.1 Intervjutillfälle………...29 5.1.1 Bortfall……….29 5.1.2 Transkriberade intervjuer……….29 5.1.3 Forskarrollen………30

5.1.4 Bearbetning av intervjuer………....30

5.2 Arbetsfördelning………...30

5.3 Forskningsetiska överväganden………...30

6 Resultat………...32

6.1 Hur motiverar barnskötare/förskollärare sin roll i förskolan igår, idag och i ett framtidsperspektiv?………...32

6.1.1 Gammal eller ny diskussion kring yrkeskategorierna……….32

6.1.2 Trygghet kontra lärande………..33

6.1.3 Ambivalens kring arbetslaget………..33

6.1.4 Bedömning av kvalitet och kompetens………34

6.2 Vilka utsagor om yrkeskompetenser i framtidens förskola finns hos politiker/chefer/fackliga representanter?...35

6.2.1 Tydlighet från ledningen………...35

6.2.2 Pedagogik och omsorg………...35

6.2.3 Visionen om det goda arbetslaget………...36

6.2.4 Tänkbara framtida yrkeskategorier……….37

7 Diskussion………...38

7.1 Våra slutsatser………...38

7.1.1 Arbetsfördelningen………..………...38

7.1.2 Arbetslagets kompetenser………...39

7.1.3 Kvalitet som begrepp...………...40

7.1.4 Förskolan i ett framtidsperspektiv………..40

7.2 Kritisk granskning av metod………..………..41

7.3 Kritisk granskning av vårt empiriska material……….41

7.4 Förslag till nya undersökningar………42 Referenslista………... Bilaga A-C………...

1 Inledning

Efterfrågan på barnskötare och förskollärare i Sverige i slutet av 1980-talet var stor. Barnskötare var efterlängtade och respekterade både som yrkesgrupp och i sin yrkesroll av både chefer och samhället i stort. De utgjorde största delen av arbetslaget, vilket oftast bestod av två barnskötare och en förskollärare. Det som skiljde de båda yrkeskategoriernas arbete i praktiken var, att förskollärarna hade avtalsenlig rätt till mer planeringstid. Trots det hade barnskötarna samma antal barn att ansvara för då det gällde föräldrasamtal etcetera. Liksom förskolläraren var de ”betrodda” att klara av att hålla i samtliga aktiviteter i barngruppen, från planering, genomförande till utvärdering. Vi har båda varit yrkesverksamma som barnskötare under denna period, men har nu tagit steget att vidareutbilda oss till förskollärare.

Efterhand blev daghemmen förskolor och vi är nu inne på 2000-talet. Efterfrågan på barnskötare är (nästan) lika med noll, liksom respekten för yrkesgruppen. Detta ”syns” bland annat genom att många sätter ”bara” framför barnskötare till exempel vid presentationer och när det gäller kontakten med förskoleteamet, då är det i första hand oss förskollärare man vänder sig till och inte barnskötaren. Diskussioner kring barnskötares och förskollärares olika uppdrag är vanliga och det blir allt svårare att få en tillsvidare anställning som barnskötare eftersom det oftast är förskollärare man söker. Man kan ju i ett vidare perspektiv fråga sig hur det kommer att se ut på förskolorna i framtiden. Strävar politiker efter en yrkeskategori och i så fall vilken? Hur ser framtidsutsikterna ut som barnskötare? Hur motiverar barnskötare och förskollärare sina roller i förskolan?

1.1 Syfte

För ungefär ett år sedan, våren 2006, samlade Lärarförbundet och Svenska Kommunalarbetarförbundet sina medlemmar från förskolan till en gemensam workshop. Här lyftes de olika yrkeskategoriernas uppdrag till diskussion vilket i första hand belyste ansvars- frågan.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka och ta reda på mer om varför denna debatt återigen blommat upp, och därmed fördjupa förståelsen för problematiken. Hur motiverar

barnskötare/förskollärare sina egna roller i förskolan? Frågorna är även intressanta ur ett framtidsperspektiv. Vilken/vilka yrkeskompetenser bedömer politiker/chefer/fackliga representanter att det krävs i framtidens förskola?

För att nå vårt syfte kommer vi att använda oss av både enskilda intervjuer samt grupp- intervjuer. Vi tänker intervjua barnskötare, förskollärare, politiker, chefer och fackliga representanter från Svenska Kommunalarbetarförbundet samt Lärarförbundet. Vi har även tänkt göra en gruppintervju med förskoleteamet i vår kommun, som består av en förskolepsykolog och två specialpedagoger, eftersom dessa personer både direkt och indirekt dras in i dessa konflikter.

1.2 Problemformulering

Sammanfattningsvis kan vår huvudfråga formuleras som:

Hur kan diskussionen om barnskötares och förskollärares yrkesroller förstås i ett historiskt och nutida perspektiv:

• Hur motiverar barnskötare/förskollärare sin roll i förskolan igår, idag och i ett framtidsperspektiv?

• Vilka utsagor om yrkeskompetenser i framtidens förskola finns hos politiker/chefer/fackliga representanter?

2 Kunskapsbakgrund

I följande avsnitt synliggör vi vad som kommer att redovisas i detta kapitel.

Då vårt arbete innefattar de två nuvarande yrkeskategorierna på förskolan, det vill säga förskollärare och barnskötare har vår ambition varit att bland annat ta fram en historisk bild av framväxten och utvecklingen av dessa. Syftet speciellt i avseende på utbildning är också att skildra titlarnas uppkomst och innebörder, eventuellt kopplat till den tilltänkta arbetsfördelningen.

Därefter skildras hur dessa två kategorier ska komma att utgöra ett arbetslag och vad detta innebär med samverkan och ansvarsfördelning. I läroplanen för förskolan är både mål och riktlinjer riktade till hela arbetslaget.

De teoretiska utgångspunkter vi kopplat vår undersökning till är dels en modell för yrkesutveckling från nybörjare till expert och dels Bourdieus teori angående människors olika fält, habitus och kapital.

2.1 Några aspekter på yrkenas utbildningshistoria

2.1.1 Förskollärare

1800-talet betecknas som utbildningens brytningstid, enligt Tallberg Broman (1991) med förhoppning om att man skulle kunna forma en bättre människa och en bättre framtid. Barnträdgårdsrörelsen har till största delen inspirerats av fröbelpedagogiken som spred dessa föreställningar i Sverige. Samtidigt som Fröbel ville skapa ett ”barndomens paradis” ville han att mödrarna skulle få mer kunskap om barns fostran och utveckling. År 1899 startades det första seminariet för barnträdgårdsledarinnor i Sverige. En av de första eleverna var Maria Moberg som tillsammans med sin syster Ellen Moberg haft stor betydelse för framväxten och utvecklingen av barnträdgårdsrörelsen och utbildningsinstitutioner i vilken nutidens förskollärare har sina rötter.

Barnträdgårdsledarinnor

I utbildningen till barnträdgårdsledarinna lades lika stor vikt vid elevens kunskap som till hennes lämplighet. Kunskaper och personlighet, hand, hjärna och hjärta sågs som oskiljaktiga delar i uppdraget. Det var också av stor betydelse att teori och praktik hade en tydlig koppling (a.a).

Småbarnsledarinnor

År 1926 blev utbildningen tvåårig. Under 1930-talet växte kritiken mot fröbelpedagogiken vilket ledde till att Socialpedagogiska seminariet i Stockholm startades med Alva Myrdal som initiativtagare. Myrdal ansåg att de viktigaste egenskaperna hos en småbarnsledarinna var att ha intresse och förståelse för små barn. Kärlek och kunskap förordades och pedagogik och psykologi var de viktigaste ämnena.

Barnpedagogisk utbildning

Under 1900-talets första hälft förändras barnträdgårdsledarinnans uppgift till att bli ett yrke. Tallberg Broman förklarar:

Den andliga modern, förebilden för hemmet och mödrarna blir lärarinna med barnen i fokus. Fröbelpedagogiken, med sin starka betoning på hem och mödrar samt reformering av hemmen genom barnträdgården, ersätts av psykologisk vetenskap och social-politiska strävanden. (a.a s.140)

I Enös avhandling (2005) redogörs för den fortsatta utvecklingen vad det gäller de två yrkeskategorierna. År 1945 blev Socialstyrelsen huvudman och titlarna barnträd-gårdsledarinna och småbarnsledarinna byttes ut mot förskollärare. Barnskötare började förekomma i olika beskrivningar av verksamheten och samtidigt startades de första kompletteringskurserna för barnskötare som ville utbilda sig till förskollärare. Barnstugeutredningen 1968 (SOU 1972:26) föreslog en ny barnpedagogisk utbildning som bestod av tre steg vilka var, en barnskötareutbildning på gymnasial nivå, en förskollärarutbildning på högskolenivå och en vidareutbildning till metodiklärare, föreståndare och pedagogkonsulent. År 1978/79 förlängdes förskollärarutbildningen med en termin vilken ytterligare förlängdes 1991 med en termin vid lärarutbildningens senaste reformering, och är därmed 3½ år.

2.1.2 Barnskötare

Vi har inte funnit så mycket angående barnskötarnas bakgrund men Söderlund-Wijk (2006) hävdar i sin uppsats Att göra skillnad:

”Barnskötare har betraktats som omsorgspersonal och förskollärare som pedagogisk personal och fram till slutet på 1970-talet fungerade ofta barnskötare som ”assistenter” till förskollärare”(a.a s.20).

Från att ha varit en tvåårig gymnasieutbildning blev den ett treårigt program då gymnasiereformen ändrades 1991. Det blev då Barn – och fritidsprogrammet. Programmet riktar sig mot verksamhetsområden i vilka arbetet med människor, i alla åldrar, står i centrum. Barn- och fritidsprogrammet utbildar för arbete i lag och samverkan mellan olika yrkesgrupper (Skolverket 2004).

2.2 Barnskötare och förskollärare i samverkan

2.2.1 Barnskötare och förskollärare i gemensamt arbetslag

I den första nationella utvärderingen av förskolan (Skolverket, 2004) görs en utvärdering på bland annat ansvarsfördelningen i arbetslaget. Man påtalar att det inte varit problemfritt att skapa ett demokratiskt lagarbete i förskolan. Gränserna mellan olika personalkategorier har under en tid till viss del suddats ut och ansvarsfrågan har blivit otydlig. För att uppnå enighet i arbetslagen var det ibland så att förskollärarna avstod från att föra fram sina synpunkter i pedagogiska diskussioner. Istället enades man kring ”en minsta gemensamma nämnare”, vilket inte gynnade den pedagogiska utvecklingen. Idag har arbetslags idén utvecklats och ses som en viktig grund för att gemensamt utveckla arbetet. I förskolans läroplan är både mål och riktlinjer riktade till hela arbetslaget.

2.2.2 Yrkeskategoriernas olika profiler över tid

I Enös avhandling (2005) behandlas de två professionernas uppdrag och utveckling inom förskolan. Som tidigare nämnts började man använda titeln förskollärare i mitten på 1900-talet. Förskolläraren hade ansvar för de pedagogiska uppgifterna medan barnskötarens huvudsakliga uppgift var omsorgen. Dessa arbetsuppgifter vidhöll respektive yrkeskategori fram till barnstugeutredningens förslag 1972 om lagarbete i förskolan presenterades.

Arbetslagsprincipen innebar enligt barnstugeutredningen att man inte skiljer på omsorg och pedagogiskt arbete; barnskötare och förskollärare ska gemensamt komma fram till hur arbetsfördelning och pedagogisk verksamhet ska se ut och de delar också på ansvaret för omsorgsarbetet. Så även om lön och utbildning är olika är arbetsuppgifterna desamma (a.a s.27).

Enö påtalar också vikten av att man som vuxen samarbetar med samtliga kolleger och därigenom är en god förebild, vilket har stor betydelse för barnens sociala fostran. Samtidigt anser Enö att det råder en platt tjänstehierarki inom förskolan. I jämförelse med exempelvis sjukvården har förskolan historiskt sett en otydligare uppdelning av de olika yrkeskategorierna.

En motstridig historia

Sedan 1970-talet arbetar förskollärare och barnskötare tillsammans i arbetslag och har ett gemensamt ansvar för verksamheten i förskolan. Under 1970-talet var det brist på förskollärare vilket ledde till att utbildningen av förskollärare ökade. Betydelsen av personalens kompetens diskuteras samtidigt i statliga utredningar och då man enligt Berntsson (2005) fokuserar främst på förskolans pedagogiska uppdrag argumenteras det för att personalen bör ha förskollärarutbildning. Berntsson (2005) menar vidare i debattartikeln En

motstridig historia att det rimmar dåligt att använda barnskötare som reservarbetskraft, då

man tittar på de statliga jämställdhetsintentionerna. För att förstå artikeln behöver vi börja med att gå en period bakåt i tiden. Berntsson skriver även att barnskötare bör vidareutbilda sig till förskollärare och under vissa perioder har detta kunnat ske genom en förkortad utbildningstid. Konkreta åtgärder som gjorts under 1990-talet för att öka antalet förskollärare på förskolorna är att barnskötarutbildningen lades ner och barnskötartjänster gjordes om till förskollärartjänster. För att jämställa förskollärare med grundskollärare genomfördes en lärarutbildningsreform 2001 som innebär lika lång utbildningstid, det vill säga 3½ år.

Det har under 2000-talet skett ytterligare förändringar. Enligt Berntsson (2005) hävdade tidigare utbildningsministern Tomas Östros att ”Barnskötare inte är någon nödlösning i väntan på annat”. Före detta förskoleministern Lena Hallengren tillade i debatten att det inte är rimligt och inte heller önskvärt att ha 100 procent förskollärare. Här är även dåvarande regeringen inne på att det ska satsas på barnskötare (a.a). Samtidigt som många politiker är allt positivare inställda till barnskötare ökar bristen på förskollärare markant. Få lärarstudenter väljer enbart inriktning mot förskolan i den nya lärarutbildningen från 2001 och enligt uppgifter i artikeln kommer det 2008 att fattas 20 000 förskollärare.

Sett ur detta perspektiv kan det uppfattas som de styrande använder barnskötare som reservarbetskraft, vilket vi tidigare var inne på. Arbetsvillkoren för barnskötare är därför

osäkra och det är även negativt för förskollärare. Detta tillsammans gör att förskollärares utbildning misskrediteras, enligt Berntsson (2005) och det kan försämra deras chans att höja sin lön då det fattas förskollärare.

Vidare skriver Berntsson (2005-03-09):

Eftersom förskolans pedagogiska uppdrag kraftigt stärkts är det angeläget att personalen har en förskolepedagogisk utbildning. Och utan att vilja förringa värdet av barnskötares kompetens så har de inte den förskolepedagogiska utbildning som förskollärare har och därför framstår det som motsägelsefullt att satsa på barnskötare samtidigt som förskolans pedagogiska uppdrag kraftigt har stärkts. Utifrån det stärkta pedagogiska uppdraget torde det vara mer logiskt att satsa på att barnskötare istället utbildar sig till förskollärare och att fler på lärarutbildningen väljer inriktning mot förskollärare

Något som dessutom krävs, enligt ovanstående är att förskollärares löner höjs och att arbetstidsvillkor förbättras för att detta ska vara ett bra val både för barnskötare samt lärarstuderande.

2.2.3 Pedagogyrket relaterat till profession och kompetens

Något som enligt Kihlström (1998) under många år har diskuterats livligt är frågan om förskollärares eventuella profession. En av orsakerna till detta kan vara förskollärarnas svårigheter att kunna beskriva fackmässigt sin yrkeskompetens på ett tydligt sätt. Utbildningen spelar stor roll i en professionaliseringsdebatt och om man vill se sig som professionell är teoretisk kunskap och en genomgången yrkesutbildning av stor vikt.

Gotvassli (2001) skriver i sin bok En kompetent förskolepersonal att framtidens förskola kommer att vara präglad av kravet på en hög kvalitet. Eftersom det i framtiden kommer att finnas en mångfald av förskolor, kommer föräldrarna i första hand välja en förskola med hög kvalitet för sina barn, oberoende av profilering. Vidare skriver Gotvassli att lärare i morgondagens förskola kommer att behöva vara både professionella och ha en hög pedagogisk utbildning. Detta innebär i praktiken att kraven och förväntningarna på framtidens förskola kan förväntas vara höga.

Enligt Gotvassli var anledningarna till att antalet barnskötare minskade i antal under perioden 1995-1999, dels att barnkullarna minskade och dels att betoningen på en pedagogisk verksamhet i förskolan. Efterfrågan på förskollärare har ökat efterhand då antalet barnskötare kraftigt har sjunkit. Dock är det mycket som tyder på att förskollärarutbildningen får kämpa för att anpassa till verkligheten i förskolan, trots långa praktikperioder i utbildningen, då utbildningen genom ett yrkessociologiskt synsätt har yrket teoretiserats mer och mer. För att

ett yrke ska kunna framstå som en stark profession, krävs en långvarig utbildning med teoretiska kunskaper som krav. Detta kan i sin tur leda till att förskolläraryrket fjärmas från den jordnära och praktiska vardagen i förskolan, då det vetenskapliga förhållningssättet tar mer plats. För de barn som behöver omsorg och mänsklig kontakt i första hand kan det uppstå problem då den vetenskapliga grunden riskerar att prägla synen på vad som är viktig kunskap. Vad det gäller kompetensbegreppet är detta ett sammansatt och komplext begrepp. Oftast sitter kompetensen i huvudet på människor och är därför svårt att styra, enligt Gotvassli (2001).

Profession och kompetens inom förskolan är något som Söderlund Wijk (2006) belyser i sin undersökning. Enligt henne har barnskötare och förskollärare alltid haft olika utbildning och historiskt sett olika roller i förskolan, så är det även idag. Hon säger dessutom att diskussionen om att omsorg skulle var en speciell kompetens som endast barnskötarna har och att förskollärarna har en kompetens som innefattar lärandet är något som kan relateras till förskolans dubbla uppdrag; att förena omsorg och pedagogik. Söderlund Wijk menar att detta kan tyckas vara en oreflekterad syn på lärande och omsorg och anser vidare att om man ser på lärande och omsorg med en mer reflekterande syn så kan man inte skilja på dessa begrepp i praktiken eftersom man inte kan hitta tillfällen då det enbart handlar om omsorg, det finns alltid en pedagogisk aspekt med. Om förskolan är, som det är tänkt, det första steget i utbildningssystemet är den pedagogiska kompetensen, enligt Söderlund Wijk, avgörande för vem/vilka som bör anställas inom förskolan.

Söderlund Wijk (2006) påtalar också att det pågår ständiga kvalitetsdiskussioner. Studier av kvalitet i förskolan visar att när det gäller barns utveckling är det personalens kunskap, kompetens och synsätt som har betydelse för kvaliteten i förskolan.

Utan reflektion över den praktiska kunskapen riskerar man att hamna i ”förtrogenhetsfällan” vilket kan liknas vid att köra på i ”gamla hjulspår”. Förtrogenheten, det praktiska handlandet,

behövs utsättas för en kritisk reflektion utifrån ett teoretiskt perspektiv för att yrkeskompetensen ska uppnås. En praktisk yrkesteori kan utvecklas genom att man utgår från vissa handlingar och relaterar dem till olika tankar som ligger till grund för det egna agerandet och dessa kan ses i ett större sammanhang, teori och praktik integreras.(a.a s.36)

Söderlund Wijk har intervjuat barnskötare som är under utbildning till lärare i förskola/förskoleklass och därmed tagit del av deras nya kunskaper och tankemönster. Undersökningen visar på en förskjutning då det gäller studenternas kunskaps- och kompetensutveckling och Söderlund Wijk ställer den i relation till de kunskaper/kompetenser

som Skolverket (2005) anser viktiga för att utveckla god kvalitet i förskoleverksamheten. Dess kompetenser Skolverket anser som nödvändiga är:

• Pedagogiskt högskoleutbildad personal

• Goda kunskaper i arbetslaget angående barns lärande och utveckling samt kunna koppla detta till den pedagogiska miljön

• Kunna planera, genomföra, reflektera och vidareutveckla verksamheten både för den enskilda individens samt gruppens behov

• Ha förmågan att kommunicera och samspela med samtliga i gruppen (Ovanstående punkter är omskrivna med våra egna ord).

Söderlund Wijk (2006) ställer sig frågan om barnskötare erövrat den kompetens som krävs genom sin praktiska erfarenhet? Hon anser att med enbart praktisk erfarenhet kan man inte tillägna sig denna nya kunskap. Det måste således finnas en teoribaserad kunskap för att man ska kunna etablera nya tankemönster och se verksamheten i ett nytt perspektiv. Samtidigt menar Söderlund Wijk att föräldrar ställer samma krav på såväl barnskötare som förskollärare, vilket medför en diffus och oklar yrkesroll för de båda yrkeskategorierna. Om förskolans uppdrag kan utföras av yrkesgrupper som saknar förskolepedagogisk utbildning anser Söderlund Wijk att man också motsäger tidigare forskning där man påtalar vikten av förskolepedagogisk utbildning och kompetens hos förskolans personal. Vidare hävdar Söderlund Wijk :

Denna otydlighet från politiskt håll medför att gränserna mellan två olika yrkeskategorier suddas ut och skillnaderna i utbildningarna sopas under mattan. Ett alltför stort tolkningsutrymme uppstår och konflikten förs ner till den lokala arbetsplatsen att hantera. Kanske är det dags att ’sätta ner foten’, att faktiskt göra skillnad, och slå fast att barnskötare och förskollärare har olika utbildningsbakgrund och därmed olika kunskap och kompetens. Det skulle dessutom kunna leda till att respekten för de olika yrkeskategorierna återupprättades. (a.a s.63 )

2.2.4 Pedagogyrkets förändring

Genom Lidholts avhandling (1999) har vi tyckt oss kunna dra paralleller till vår egen undersökning. Lidholts undersökning handlar om de förändringar som skett inom förskolan sedan 1970-talet. Genom omstruktureringar och besparingar har man, enligt författaren, tvingat fram ett förändringsarbete vilket påverkat personalens arbetsförhållande och troligtvis också kvaliteten i olika avseenden. Lidholts undersökning har personalen i fokus då hon beskriver hur förskollärare och barnskötare handskas med och reagerar på de stora och snabba förändringarna inom förskolan. Hon ställer sig frågor som, hur pratar personalen om problem som rör omstrukturering och nedskärningar? Försöker personalen hitta nya lösningar som

passar de nya ramarna, genom att förändra sitt synsätt och sitt arbetssätt? Ser personalen förändringarna som möjligheter och utmaningar eller som hot och fara?

Flera av intervjupersonerna i Lidholts undersökning betonar vikten av att ha ett gemensamt ”språk” och delade grundläggande värderingar. De arbetslag med endast förskollärare hade en fördel eftersom de hade en gemensam utbildningsbakgrund och ett relativt väl utvecklat yrkesspråk, vilket de själva poängterar.

Likaså tycktes medvetenhet om betydelsen av gemensam reflektion bland annat vara relaterad till utbildningsnivå. De arbetslag, som bestod enbart av förskollärare, värnade mer om planeringstiden och ville ha mer tid för gemensamma samtal, jämfört med arbetslag som bestod av både förskollärare och barnskötare eller enbart barnskötare.

Lidholts studie visar också att personalens reaktioner på bland annat att förändringar hänger samman med ett antal faktorer. En faktor som tycks vara av betydelse är de individuella skillnaderna i personlighet och kompetens relaterad till utbildningsnivå.

I förslaget till Läroplan för förskolan (1997) Att erövra omvärlden vilket är ett slutbetänkande av Barnomsorg och Skolkommittén kan man uppleva att förskollärarens ansvar betonas. Man kan till exempel läsa:

Barn med svårigheter har med stöd från förskollärare, som använt leken som pedagogisk metod,

stimulerats i sin utveckling och i sitt lärande. --- Genom att läraren deltar i leken….(a.a s.44,131)

Det står vidare att:

Riktlinjerna för personalen i förskolan anger dels det ansvar för arbetet som åvilar Alla som

arbetar i förskolan, dels det specifika ansvar Förskolläraren har för att läroplanen följs. (a.a s.131)

Då det gäller förskolepersonalens kompetens anser Socialstyrelsen redan 1997 att det är önskvärt att det inom förskolan blir en enhetlig yrkeskår. Detta innebär att barnskötarna skall enligt deras mening ges möjlighet till vidareutbildning till förskollärare.

I Berntssons debattartikel (2004) Att tillvarata förskollärarutbildningen framhävs att i samband med införandet av Läroplanen för förskolan, (Lpfö 98), gavs förslaget från Barnomsorg- och Skolkommittén om att förskolläraren skulle ansvara för den pedagogiska verksamheten. I de statliga dokumenten fick inte förslaget något gehör utan det beslutades att

både förskollärare och barnskötare ska ansvara för samtliga uppgifter som läroplanen föreskriver.

I Skolverket (2004) står det att ambitionen hos somliga kommuner är att utöka antalet anställda förskollärare. Tillgången på utbildad personal är en viktig kvalitetsfaktor även om begreppet kompetens kan ha fler innebörder än enbart utbildning. Svårigheter med att få utbildad personal att söka tjänster verkar vara vanligast i glesbygdskommuner samt i storstädernas lågresurs områden. Detta kan öka klyfterna mellan olika förskolor då det gäller möjligheter att följa läroplanens mål och riktlinjer.

I Skolverkets (2005) framgår, angående personalens kompetens inom förskolan, läsa följande:

Kommunen bör

- sträva efter att anställa personal med pedagogisk högskoleutbildning inriktad mot barn i förskoleåldern.

- ge all personal kompetensutveckling efter behov i förhållande till förskolans uppdrag (a.a.s.18)

2.3 Teoretiska utgångspunkter

2.3.1 Professionsutveckling från nybörjare till expert

I Gotvassli (2001) har vi kommit i kontakt med utveckling av professionell kompetens. Han menar att många forskare tittat på betydelsen av intuition, erfarenheter och tyst kunskap. De två amerikanska forskarna Hubert och Stuart Dreyfus (1991) har kommit med ett av de mest kända bidragen inom detta.

Modellen beskriver utvecklingen från osäkra yrkesutövare som sätter tilltro till teoretiska anvisningar fram till kunniga och erfarna sådana som använder intuition och erfarenheter för att lösa problem och fatta beslut. Modellen har fem steg från nybörjare till expert. (a.a s.139)

Vi kommer i det följande beskriva femstegsmodellen genom att fritt tolka och beskriva dessa med våra egna ord utifrån Gotvasslis beskrivning:

• Nybörjaren som använder regler som stöd för sitt handlande.

• Den avancerade nybörjaren använder regler och erfarenheter parallellt med varandra. • Den kompetenta utövaren arbetar målinriktat med sin professionella verksamhet. • Den skickliga utövaren väljer tillvägagångssätt utifrån den konkreta situationen,

• Experten utlöser samtidigt en helhetsbild av problem, mål, beslut och handling.

Silwa Claesson (2002) kommer även hon in på denna teori angående stegen mellan nybörjare till expert i boken Spår av teorier i praktiken. Enligt Claesson visar modellen att det inte är säkert att experten alltid kan hjälpa nybörjaren, då kunskaperna som förde denne till att vara expert kanske glömts bort på resans väg. Även i vilken ordning kunskaperna i så fall har tillgodogjorts. Experten kan vara kompetent i sin lärarroll gentemot eleven men däremot inte skickad till att kunna dela med sig av sin kunskap till en blivande lärare.

2.3.2 Profession relaterat till fält, habitus och kapital

Eftersom vår problemformulering innefattar konflikten eller diskussionen angående ansvarsfördelningen mellan de två nuvarande yrkeskategorierna på förskolan, förskollärare och barnskötare, dras våra tankar till Pierre Bourdieu. Kan diskussionerna möjligtvis ses utifrån hans teori med människors olika fält, habitus och kapital? Enö (2005) gör en kort beskrivning på dessa centrala begrepp. Habitus skapas av sociala miljöer men det bidrar också till att upprätthålla sociala förhållanden.

”Vi är vårt habitus. ---Dessutom värderas viss habitus högre än andra och dessa värdesättningar skiftar från grupp till grupp” (a.a.s.48).

Vidare beskriver Enö begreppet kapital; det ekonomiska kapitalet kan vara inkomst. Det

sociala kapitalet beskriver hon som de förbindelser och den grupptillhörighet som man skapar genom relationer. Slutligen förklaras det kulturella kapitalet som det man tillägnat sig genom utbildning. Enö avslutar med att förklara begreppet fält som:

Fältbegreppet beskriver den sociala värld människor lever i. På de olika fälten är de olika typer av kapital gångbart och de positioner som människorna innehar i respektive fält beror på hur mycket av detta kapital de har tillgång till. De olika fälten är ofta hierarkiskt ordnade så att de som tillhör överordnade grupper har större möjligheter att få sina omdömen accepterade än de som tillhör de lägre (a.a.s.50).

2.3.3 Egen positionering

Tidigare var det ju förskollärare som arbetade på förskolan och barnskötare kom in efterhand då det var ont om arbetskraft. Vi hade båda två en förutfattad mening som innebar att det var barnskötare som först arbetade och att förskollärarna kom in senare då man ansåg att det behövdes mer utbildad personal. Det var intressant att läsa om detta vilket vände upp och ner på våra tidigare tankesätt. Det som fortfarande är ett stort frågetecken, sedan vi tagit del av

yrkenas historia är varför det inte fortfarande finns en tydlig och klar arbetsfördelning, förskollärares och barnskötares arbetsuppgifter. Att ansvarsfördelningen allt mer flutit samman, är antagligen en bidragande faktor till den återkommande diskussionen om ansvarsfrågan. Enligt barnstugeutredningens förslag 1972, (SOU 1972:26), angående lagarbete på förskolan omkullkastades arbetsfördelningen mellan barnskötare och förskollärare. Kan det vara detta som satte igång hela diskussionen kring de olika kategoriernas uppdrag och som ledde till att gränserna långsamt suddades ut? Enligt Enö (2005) var det ju från början tänkt att förskollärarens huvuduppgift skulle vara den pedagogiska medan barnskötarens uppgift skulle rikta sig mot omsorg.

Vi har genom våra teoretiska utgångspunkter kommit i kontakt med dels femstegsmodellen från nybörjare till expert dels teorin angående begreppen fält, habitus och kapital. Vi tycker femstegsmodellen från nybörjare till expert förklarar vad som händer med människan vid exempelvis en vidareutbildning som vi ju själva utmanat oss med. Då vi tidigare var barnskötare använde vi oss mer av regler och erfarenheter utan att knyta an till någon speciell teori. Nu är vi mer stärkta i vår nya yrkesroll och vet mer varför vi handlar på ett visst sätt vid en speciell situation. Precis som i femstegsmodellen känner vi mer att vi väljer tillvägagångssätt utifrån situation, intuition samt egna erfarenheter. Även teorin angående begreppen fält, habitus och kapital har gett oss nya vyer och tankar. Vi funderar på om våra olika yrkesutbildningar och sociala bakgrunder betyder något i förhållande till hur vi fungerar tillsammans i arbetslaget och i så fall om man kan härleda detta till dessa olika begrepp. Detta kan spela roll i människors samspel i ett arbetslag, eftersom man eventuellt kommer från olika fält samt har olika kapital och habitus som formar oss som individer. Detta gör kanske att det försvårar ett vi - tänkande och gör att det istället blir ett vi – och ni – tänkande vilket definitivt försvårar ett gott samarbete.

3 Begreppsdefinitioner

Beskrivning av orden är hämtat från Nationalencyklopedin (2007-11-06).

Barnskötare, benämning på yrkeskategori som arbetar med barn i olika åldrar på sjukhus,

inom barnomsorg, på hem för vård och boende eller inom andra delar av omsorgen. Utbildningen ges inom gymnasieprogrammet Barn- och fritid. En barnskötare arbetar nära barnet och dess familj med omvårdande och pedagogiska uppgifter, oftast i team med andra yrkesgrupper, som sjuksköterskor och förskollärare.

Förskollärare, person med förskollärarutbildning. Före 1945 var benämningen ofta

barnträdgårdsledarinna eller dylikt.

Omsorg, i samband med lagstiftning i slutet av 1960-talet term för samhällets särskilda

insatser till stöd för personer med begåvningsmässiga funktionshinder (utvecklingsstörning). Denna finns i sammansättningar som omsorgslag, omsorgsstyrelse och omsorgspersonal. Användningen vidgades senare i betydelsen stöd och service till andra grupper, exempelvis barnomsorg och äldreomsorg.

Kompetens, formell kompetens, utbildning eller erfarenhet som krävs för viss tjänst eller

befattning.

Profession, i allmänt språkbruk detsamma som yrke; i samhällsvetenskaplig terminologi ofta

snävare definierat som yrke vars auktoritet och status bygger på hög formell utbildning, ofta universitetsbaserad.

4 Metod - och urvalsbeskrivning

Efter att vi bestämt oss för vad vårt arbete skulle handla om och vilken problemformulering vi tänkte ha ställde vi oss frågan: Hur ska vi relatera teori och praktik till varandra? Genom Patel och Davidson (2003) kom vi fram till att vårt arbete är en blandning av induktivt och deduktivt arbete.

Induktion - enbart söka kunskap i empiri utan teori, man skapar en teori utifrån enskilda fall, Deduktion – utgå från teori och se ifall den stämmer med verkligheten.

I detta avsnitt kommer vi att redogöra för vilken undersökningsmetod vi har valt att använda oss av och diskutera kring för- och nackdelar samtidigt som vi motiverar varför vi använt den. Vi kommer också att göra en presentation av vår undersökningskommun och avslutar detta avsnitt med en presentation av intervjupersonerna.

4.1 Metodval

En form av insamlingsmetod är att använda sig av enkäter. Eftersom vår avsikt är att ta reda på människas tankar, erfarenheter och upplevelser, anser vi, att vi kommer betydligt närmare genom en dialog, än vad en enkät skulle göra. Bell (2006) påtalar problemen med intervjuer då dessa tar lång tid att genomföra och är en mycket subjektiv teknik vilket medför att risken för skevheter (”bias”) är stor. En ytterligare nackdel är enligt Trost (2005) att det är svårt att tala om reliabilitet eller tillförlitlighet vid kvalitativa intervjuer eftersom människans föreställningsvärld successivt förändras genom nya erfarenheter och möten i nya situationer. Det medför att bakgrunden till ett svar ständigt förändras och kan inte rimligtvis bli detsamma då svaret ges vid ett senare tillfälle. Utifrån vår problemformulering, då vi förväntades få uppfattningar/åsikter som våra kolleger, politiker, chefer och fackliga representanter har, ansåg vi därför att en kvalitativ undersökning i form av intervju skulle vara den bästa. Enligt Trost använder man en kvalitativ undersökning då syftet är att förstå hur den intervjuade tänker och känner, vilka erfarenheter den har, eller hur den intervjuades föreställningsvärld ser ut. Vi menade dessutom att möjligheten till vidareutveckling av frågorna i en intervju, skulle vara av stor betydelse för vårt underlag i vårt arbete.

4.1.1 Metoddiskussion

Efter att vi valt vilken form av undersökning vi skulle göra kom nästa fråga, vilken var om vi skulle ha gruppintervjuer eller enskilda intervjuer. Då vi inte såg det självklart att använda den ena eller andra metoden diskuterade vi och ställde för- och nackdelar mot varandra för att komma fram till vilken form vi skulle välja. Fördelar med att ha gruppintervjuer anser vi, liksom Trost (a.a) påtalar, vara dels att jag som intervjuare mer kan observera samtalet eftersom det troligen uppstår ett samtal mellan de intervjuade. Dels för att eventuella diskussioner som möjligen uppstår mellan intervjupersonerna skulle ge oss en hel del material att arbeta vidare med. Samtidigt menar Trost ”Till nackdel är att personerna man intervjuar lätt påverkar varandra och man får ett slags majoritetssynpunkter” (a.a s.47). Vidare anser Trost att det är de språksamma och dominanta personerna som för talan. Då vårt syfte är att ta reda på våra intervjupersoners tankar och känslor valde vi därför att göra enskilda intervjuer.

Hermeneutik

Enligt Repstad (2006) handlar hermeneutik om att tolka och läsa in sammanhang i det insamlade materialet. Detta är precis den process vi använt oss av vid transkriberingen av våra intervjuer. Hermeneutik handlar om att först bilda sig en helhetssyn av materialet sedan gå in i de enskilda utsagorna för att eventuellt hitta mönster, likheter och skillnader för att slutligen gå tillbaka och reflektera över helheten.

Fenomenologi

Fenomenologisk ansats innebär att man lyssnar på människors tankar och utsagor om ett fenomen vilket vårt empiriska material bygger på. Patel och Davidsson (2003) menar att fenomenologin innebär att man reflekterar över människors uppfattningar och tankar över olika frågor och händelser i världen.

Standardisering

Patel och Davidsons (a.a) behandlar olika sätt att formulera frågor på under intervjun. När vi vid en intervju själva formulerar frågorna efter vad som känns rätt för intervjupersonen använder vi oss av intervjuer med låg grad eller helt ostandardiserade frågor. Eftersom vårt syfte är att få in ett så brett sortiment som möjligt av personers uppfattningar angående vår problemformulering har vi använt oss av intervjufrågor med låg grad av standardisering.

Strukturering

Vidare har vi i Patel och Davidson (2003) läst om strukturering av frågor inför intervjuerna. Då vi har använt oss av frågor utan fasta svarsalternativ, det vill säga öppna frågor, är våra frågeställningar ostrukturerade. Vi har i förväg lämnat ut bestämda frågor att fundera på för intervjupersonen men under samtalets gång använt oss av följdfrågor allt utifrån det enskilda intervjutillfället.

4.2 Urval

Vi har valt att intervjua dels personer som vi har någon anknytning till dels några offentliga personer. Barnskötare och förskollärare är slumpmässigt utvalda på våra arbetsplatser men vi hade på förhand bestämt att det skulle vara fem av varje kategori vilket kändes lagom i förhållande till undersökningens omfattning. Repstad (1999) menar att det kan vara en fördel att man känner till intervju personen i fråga sedan innan eftersom denne kan ha lättare för att öppna sig för en känd person än för en främling. De fackliga representanterna ansåg vi vara ett naturligt val eftersom dessa var initiativtagare till workshopen. Likaså var de biträdande rektorerna ett självklart val för oss då de är våra närmaste chefer. Våra politiska representanter är utvalda dels för att de representerar olika politiska block och dels med anledning av deras position i Barn- och utbildningsnämnden och därför är insatta i frågor som berör förskolan. Eftersom vi arbetar i förskoleverksamheten i Hörby kommun båda två fast i olika rektorsområden, ansåg vi att det kunde vara intressant att ta med synpunkter och tankar från två olika områden i samma kommun. Områdena skiljer sig inte åt socialt sett men det ena är beläget i tätorten och det andra på landsbygden.

4.2.1 Presentation av undersökningskommun

Vår undersökning är gjord i Hörby kommun som ligger mitt i Skåne. Hörby har drygt 14 500 invånare och av dessa bor cirka 9000 i tätorten. Förskolor och grundskolor är uppdelade i fyra rektorsområden varav två innefattar förskolor. Det finns tio kommunala förskolor varav fyra är belägna på landsbygden och övriga sex i tätorten. I Hörby styr en samverkan bestående av moderaterna, centern, folkpartiet, kristdemokraterna och miljöpartiet.

4.2.2 Presentation av intervjupersonerna

Vi har genomfört sammanlagt sexton intervjuer vilka inkluderar: fem barnskötare och fem förskollärare från de två olika rektorsområdena, två biträdande rektorer, två fackliga representanter samt två politiker. Vid intervju tillfället fick de olika intervjupersonerna fylla i en tabell vilken beskrev deras ungefärliga ålder. Nedan följer en presentation av våra intervjupersoner:

Samtliga barnskötare och förskollärare är kvinnor i 30-59 års åldern. Flertalet har varit yrkesverksamma 15-30 år.

De båda fackliga representanter från Svenska Kommunalarbetarförbundet och Lärarförbundet är båda kvinnor i 40-49 års åldern.

Våra biträdande rektorer är även de kvinnor i 50-69 års åldern.

De politiska representanterna Tommy Hall från Socialdemokraterna och Per-Erik Andersson från Centerpartiet är i 60-69 års åldern. Båda är yrkesverksamma politiker sedan ungefär 30 år. Per- Erik Andersson är även ordförande i barn- och utbildningsnämnden sedan cirka 14 år.

5 Genomförande

5.1 Intervjutillfälle

Då vi bestämt oss för urvalet av intervju personer skickade vi ut förfrågan skriftligt till politiker och de fackliga representanterna, medan barnskötarna, förskollärarna och våra biträdande rektorer fick förfrågan på arbetsplatsen (bilaga A). Då samtliga ställde sig positiva till intervjun, vilken beräknades skulle ta cirka en timme, skickade eller delade vi ut frågorna i god tid före intervju tillfället (bilaga B och C). Efter omkring en vecka senare hörde vi åter av oss till samtliga för att bestämma tid och plats för intervjun. Här fick informanterna själv föreslå tid och plats så försökte vi tillmötesgå detta i möjligaste mån. Intervjuerna gjordes mellan maj och augusti på olika platser. Vissa ville gärna träffas hemma hos oss eller dem, de fackliga representanterna intervjuade vi på respektive kontor, en politiker intervjuade vi i ett styrelsemötesrum medan vi blev hembjudna till den politikern och övriga intervjuer genomfördes på våra arbetsplatser.

5.1.1 Bortfall

Vi hade som sagt inget bortfall, vilket vi är väldigt tacksamma över. Vi tror att samtliga intervjuer behövs i vår undersökning då vi i resultat delen kommer att använda oss mycket av vårt empiriska material. Från början var det tänkt att vi som en slags introduktion till undersökningen skulle intervjua vårt förskoleteam som består av en förskolepsykolog och två specialpedagoger. Då det enbart var en av teamet som hade möjlighet att medverka vid intervjun har vi bestämt oss för att ha med oss dessa tankar som kom upp under intervjun då vi analyserar det empiriska materialet. Självklart kommer vi tydliggöra då det är teamets funderingar vi redogör för.

5.1.2 Transkriberade intervjuer

Undersökningen resulterade i transkriberade intervjuer. Vi skrev ner det som var inspelat på diktafon vilket resulterade i sexton olika tjocka häften, allt mellan en till sju sidor. Dessa häften har vi sedan vänt och vridit på och plockat fram likheter, skillnader och andra mönster som är intressanta utifrån vår problemformulering.

5.1.3 Forskarrollen

Under de första intervjuerna var vi båda med som intervjuare. Detta berodde på vår osäkerhet och otillräckliga kunskap och erfarenhet då det gäller intervjusituationer. Sedan kom vi endast att vara en som intervjuade, vilket dels berodde på att vi sparade tid på att genomföra intervjuerna var för sig men också då det gällde ur den intervjuades synvinkel då denne kan känna sig i underläge med två intervjuare. I Johansson och Svedner (2006) påtalas svårigheten med att var lyhörd och ställa goda uppföljningsfrågor och ett vanligt fel som görs vid kvalitativa intervjuer är att man inte lyssnar ordentligt på vad den intervjuade säger, utan tänker för mycket på nästa fråga man ska ställa. Genom att använda oss av diktafon upplevde vi att vi, som intervjuare, var mer avslappnade och kunde efteråt gå igenom materialet flera gånger och därigenom ta tillvara allt som sagts. Då vi efterhand lyssnade igenom intervjuerna blev vi dessutom uppmärksammade på våra misstag och kunde förhoppningsvis förhindra de vid nästa intervjutillfälle. Efter att vi lyssnat igenom de första intervjuerna märkte vi också att vi som intervjuade verkade ha svårt att tolerera tystnaden som ibland uppstod under samtalen. Vidare menar Johansson och Svedner är det så att om man som intervjuare är lite nervös har man svårt att tolerera tystnad och fyller ofta i med en fråga som riskerar att bryta informantens tankebanor. Denna medvetenhet gav oss en tanke i de efterföljande intervjuerna då vi enbart försökte lyssna och låta intervju personen tänka färdigt över frågan innan vi kom med nästa.

5.1.4 Bearbetning av intervjuer

Samtliga intervjuer spelades in och skrevs efterhand av ordagrant. Då intervjuerna är talspråk, har vi som Trost (2005) rekommenderar, valt att ”snygga till” citaten genom att redigera utfyllnadsuttryck, naturligtvis görs detta utan att förvränga dem. Intervjumaterialet tillsammans med eventuella anteckningar som förts under intervjutillfället kommer vi att gå igenom upprepade gånger för att hitta mönster, likheter och skillnader. Därefter är vår avsikt att göra materialet mer lättöverskådligt genom att dela in det i olika ämneskategorier som stämmer överens med vår problemformulering.

5.2 Arbetsfördelning

samt träffats ett antal gånger. Intervjuerna delade vi upp lika och var båda närvarande vid första intervjutillfället för att kritiskt kunna granska varandras förhållningssätt som intervjuare. Vi har sedan transkriberat vårt insamlade material och skickat det till varandra. Kunskapsbakgrunden har fungerat på samma sätt, det vill säga vi har från början delat upp de olika ämnesområdena och sedan skickat det intressanta mellan varandra. Här har man hela tiden fyllt på varandras texter då man kommit i kontakt med något som passat in i det aktuella avsnittet. Vi har under vårt arbete haft ett gott samarbete som har vilat på tillit till varandra, och därför kritiskt kunnat granska vad den andra skrivit utan att det har känts konstigt. Det är just detta som är huvudpoängen med att vara två som skriver, att man ska hjälpa varandra framåt under arbetets gång samt vara ett stöd då det känns tungt.

5.3 Forskningsetiska överväganden

Då man gör en kvalitativ undersökning och använder sig av intervjuer är det, enligt Trost (2005), väsentligt att vara medveten om de etiska frågorna som uppstår i samband med undersökningen. Således finns det en del krav som ska tillgodoses varav ett är

informationskravet som vi uppfyllde genom att de intervjuade i god tid fick ut skriftlig

förfrågan om de ville delta i intervjun. Samtidigt blev de informerade om vårt syfte och hur undersökningen i stora drag skulle genomföras (se bilaga). Inför varje intervjutillfälle tillfrågades intervjupersonen om ett medgivande angående användande av diktafon.

Konfidentialitetskravet är ett annat krav som skall uppfyllas. Detta innebär, enligt Patel och

Davidson (2003), att vi inte får lämna uppgifter till utomstående och det får heller inte vara möjligt att identifiera en enskild individ då resultatet presenteras. För att skydda den enskilde intervjupersonens integritet kommer vi inte att benämna intervjupersonernas vid namn, inte heller förskolornas namn. Eftersom våra politiker anser sig ha en offentlig position såg de inget hinder att presentera sina namn, vilket vi därför gjort. Samtliga intervjupersoner presenteras kortfattat med så få personliga uppgifter som möjligt. I början av intervjun informerades intervjupersonen om att anteckningar och bandinspelningar kommer att förstöras efter det att materialet är bearbetat. Som Bell (2006) rekommenderar kommer de intervjupersoner, som så önskat, att få ta del av det färdiga arbetet innan det lämnas för tryckning. Detta för att intervjupersonerna ska ges möjlighet att eventuellt korrigera inlämnade uppgifter.

6 Resultat

I denna del lyfter vi ut vissa meningar och citat som, enligt oss, beskriver i helhet vad de olika svaren i stora drag har gett. I första avsnittet behandlar vi de svar vi fått från barnskötare och förskollärare och i det andra avsnittet behandlar vi svaren ifrån verksamhetschefer, politiker och fackliga representanter. Vi avslutar varje avsnitt med några sammanfattande citat från våra intervjupersoner. Citaten har vi redigerat något då vi tagit bort upprepningar, för övrigt är citaten oförändrade.

6.1 Hur motiverar barnskötare/förskollärare sin roll i förskolan igår,

idag och i ett framtidsperspektiv?

6.1.1 Gammal eller ny diskussion kring yrkeskategorierna?

Det är många som härleder den nuvarande diskussionen till workshopen, vilken vi beskrivit under syftes- delen (sid 11). Även om de flesta intervjupersonerna menar att diskussionen mer eller mindre alltid har funnits fick den ny fart efter workshopen.

I framtiden kommer det inte finnas några barnskötare. Vår kategori dör ut då vi blivit gamla i yrket. (barnskötare)

Vi förskollärare ser lärandet på ett annat vis då vi kan koppla olika situationer till litteratur och forskning. (förskollärare)

Som förskollärare ska man känna större ansvar för planering, utvärdering och dokumentation. Jag tycker att förskolläraren ska ha ett huvudansvar men inte ett egenansvar. Alla har lika stort ansvar för att driva förskolans utveckling framåt, men förskollärarens roll är att lyfta fram det pedagogiska. (förskollärare)

Tankar kring anledningen till diskussionen är många, men sammanfattningsvis tror många att det är arbetsfördelningsfråga, lönefråga samt de olika utbildningarna som ligger bakom. Många tror att diskussionen hade löst sig genom antingen en yrkeskategori i förskolan eller tydligare beskrivning av de olika kategoriernas arbetsuppgifter. Någon förskollärare menar, att man tänker mycket på arbetslaget och är rädd för att trampa någon på tårna, medan någon barnskötare menar att det mer handlar om hur man är som person.

Söderlund Wijk (2006) menar att otydlighet angående gränserna mellan de olika kategorierna från politiskt håll, medför att konflikten flyttar ner till den lokala arbetsplatsen. Söderlund

Wijk hävdar vidare att det kanske är dags att ”sätta ner foten” och göra skillnad mellan de olika yrkeskategorierna, då de faktiskt har olika utbildning och kompetens. Detta skulle eventuellt leda till bättre respekt för de olika kategorierna.

6.1.2 Trygghet kontra lärande

Större delen av barnskötarna nämner trygghet och omsorg för barnen som väsentligast, medan förskollärarna nämner tydligare utveckling, lärande, utforskande och samspel.

Att i en pedagogisk verksamhet som vuxen lyssna, se och lära sig av det barn gör och säger – att hålla barns frågor, hypoteser, teorier och fantasier vid liv och följa hur de söker svar och skapa mening i sin tillvaro. (förskollärare)

Att jag kan ge barnen trygghet på förskolan. (barnskötare)

Att förstå och samspela med barn gör att de kan uppleva acceptans från vuxna och kamrater, vilket är avgörande för lärandet. (förskollärare)

Enligt arbetsmarknadsstyrelsen (2003) tillhör barnskötare yrkesområdet ”socialt arbete”, vilket våra intervjupersoner kan tolkas ge stöd för. Barnskötarens arbetsuppgifter är att ge barnen trygghet och stimulans i förskolan och de praktiska momenten såsom hjälp vid matning, blöjbyten och påklädning lyfts fram. Enö (2005) visar på att det tidigare fanns tydliga riktlinjer för vad de olika kategorierna skulle inrikta sig på och ansvara för – vilket motsvarar ovanstående skillnader i svaren.

6.1.3 Ambivalens kring arbetslaget

Arbetsfördelningen är olika mellan rektorsområdena i kommunen. Tydligast fördelning rör ansvarsfrågan vilken oftast ska ligga på förskolläraren. Någon kommer in på att fördelningen blev tydligare sedan workshopen.

Faktiskt så torkar jag hellre borden, byter blöjor och gör det vardagliga med barnen än sitter och planerar och dokumenterar. (barnskötare)

Arbetslagstanken är en tillgång där olika yrkesidentiteter är representerade. Att det har blivit så med ansvarsbiten är att förskollärarna har varit för lama och svaga i sitt yrkesutövande. (förskollärare)

Sedan vet jag att jag som förskollärare har det pedagogiska ansvaret och vad det innebär är för mig rent konkret att se barnets utveckling och kanske leda den processen, men barnskötaren kan göra det lika bra, man måste prata tillsammans. (förskollärare)

Ambivalens kan också göras tydligt vad gäller intervjupersonernas hållning till arbetsdifferentiering. Ungefär hälften av intervjupersonerna var för en arbetsfördelning medan resterande var emot. Någon har inte tagit ställning utan önskar istället en enda yrkeskategori

för att slippa diskussionen. Arbetslagets betydelse lyfts och många önskar att man ser till intresse och att ta tillvara varandras kompetenser, istället för att endast utgå ifrån vilken utbildning man har.

I Skolverkets utvärdering (2004) av ansvarsfördelningen på förskolan, menar man att gränserna mellan yrkeskategorierna under en tid suddats ut och man menar även att det förekommer svårigheter med ett demokratiskt samarbete i arbetslagen.

6.1.4 Bedömning av kvalitet och kompetens

De flesta av både barnskötarna och förskollärarna var nöjda med sina arbetsinsatser, och tyckte de fick utlopp för sin kunskap och sin kreativitet. I många av intervjusvaren gavs det dock en direkt eller indirekt antydan till att barnskötaryrket, i framtiden, kommer att försvinna

Man måste ju inse det också att man har en, vad ska jag säga...en lägre kompetens eller vad säger man? (barnskötare)

I möten som jag medverkar i känner jag att vi inte är en yrkesgrupp som det pratas om framtid för. (barnskötare)

Det hade absolut varit enklare för kommande generationer att det hade varit en utbildning, absolut. (förskollärare)

Någon barnskötare tyckte att det spelade roll vad förskolläraren gav för möjligheter och någon förskollärare som enbart arbetade med barnskötare saknade pedagogiska diskussioner i arbetslaget. En annan viktig aspekt som kom upp vid ett par tillfälle, var vikten av att ta tillvara varandras kompetenser. Kvalitet förknippas i intervjuerna oftare med engagerad personal och trygga barn, än med utbildad personal. Måluppfyllelse utifrån läroplanen förknippas med kvalitet i förskolan, både bland förskollärare samt barnskötare. Förskollärarna nämnde utbildning och att hålla sig ajour med ny forskning och litteratur då de syftade på kompetens medan barnskötarna ofta kom in på erfarenhet. Något som återkom i båda kategorierna var kompetensen att kunna lyssna och reflektera.

Förskollärarens tankar angående avsaknad av pedagogiska diskussioner på grund av att det fattas andra förskollärare i arbetslaget knyter vi till teoribegreppet det kulturella kapitalet. Här blir det tydligt att man önskar dela sina diskussioner med någon som innehar ett liknande kapital som man själv, för att det ska leda vidare till utveckling.

Enö (2005) kommer in på arbetslagsprincipen enligt barnstugeutredningen. Den innebär att man inte ska skilja mellan omsorg och pedagogik. Förskollärare och barnskötare ska gemensamt komma fram till hur arbetsfördelningen ska se ut, samt dela på omsorgsarbetet oavsett lön och utbildning. I Skolverket (2004) står det att en viktig kvalitetsfaktor är tillgången på utbildad personal även om begreppet kompetens kan ha fler innebörder än enbart utbildning. Detta knyter vi an till femstegsmodellen från nybörjare till expert, vilken visar på att erfarenhet tillsammans med utbildning är viktigt i samband med kompetens.

6.2 Vilka utsagor om yrkeskompetenser i framtidens förskola finns

hos politiker, chefer och fackliga representanter?

6.2.1 Tydlighet från ledningen

Även denna grupp av intervjupersoner, kopplar en del, nuvarande diskussion till workshopen. Enligt några politiker, är förskolan på väg in i skolans värld och där är det just nu fokus på kvalitet.

Denna diskussion har varit uppe tidigare men då har det mer varit en strid tycker jag. Eftersom det från början var fler barnskötare än förskollärare så backade alltid förskollärarna, två är ju starkare än en. Man kunde liksom aldrig riktigt utnyttja förskollärarens kompetens för man la sig liksom på minsta gemensamma nämnare. (lärarförbundets fackliga representant)

Det är chefens eller rektorns ansvar att inte denna diskussion ska behövas. Finns den ändå är det fel chef på fel plats. (Per-Erik Andersson)

Det är ingen lönediskussion då detta är en självklarhet att mer utbildning ger mer lön. Detta ska inte behöva bli en konflikt men däremot viktigt att diskutera. Tydlighet från ledningen ett måste så man vet vad som förväntas. (biträdande rektor)

I förslaget till Läroplanen (1997) betonas förskollärarens ansvar genom att det står preciserat att just förskolläraren skall ansvara över vissa delar medan det i andra avseenden syftar till hela arbetslaget.

6.2.2 Pedagogik och omsorg

Intervjupersonerna belyser som viktig framtida kompetens barns behov av både pedagogik och omsorg. Andra nämner yrkeskategoriernas olika kompetenser som centralt, några andra trycker på samarbetet och det gemensamma ansvaret.

Jag tror att förskolläraren har den viktigaste kompetensen då vi inte enbart har det pedagogiska utan även, educare, vilket handlar om omsorgen. Huvudansvaret ska alltid ligga på förskolläraren då vi kan barn och deras utveckling och även det sociala. (Lärarförbundets fackliga representant)

Det får inte bli så att det är barnskötaren som ska torka av bordet. Det jag känner är att barnskötare har mer omvårdnad vilket inte behövs då man torkar av borden. Det är omvårdnaden man ska ta fram och ta tillvara på hos barnskötaren. (Svenska kommunalarbetarförbundets fackliga representant)

Det måste vara personer som har insikt dels i barns utveckling och dels har pedagogiska kunskaper vilka de kan knyta till teorier. Jag tror att förskollärare har de kunskaper som krävs. (biträdande rektor)

Det vi kan utläsa av vårt empiriska material är att det i framtidens förskola kommer att finnas olika yrkeskategorier där förskolläraren ses som en självklar kategori. Däremot syns det lika tydligt att barnskötares enda utväg för att säkra sin plats i förskolan är att vidareutbilda sig. Detta tolkar vi som att högre krav ställs på kvalité och förskollärares kompetens består av både pedagogik och omsorg, medan barnskötare saknar pedagogik.

6.2.3 Visionen om det goda arbetslaget

Flertalet i undersökningsgruppen ser många fördelar med en arbetsfördelning som bland annat en politiker säger ”var och en till sitt”.

Det har ju alltid dividerats om våra olika utbildningar, jag skulle inte vilja bli opererad av en sköterska och inte att konduktören ska köra tåget heller, de ingår ju också i arbetslag och det krävs, för att det ska gå runt att man har olika kompetenser och olika uppgifter och alla är lika viktiga för det fungerar inte om man plockar bort en bit. (biträdande rektor)

Barn är ju i behov av pedagogik men lika mycket av omsorg. (Tommy Hall)

En arbetsfördelning för mig står inte för vem som ska byta blöjor och liknande utan förskolepersonalens tre stora uppdragsområde är omsorg, fostran och lärandet. Här anser jag att omsorg och fostran ska alla i arbetslaget ta lika stort ansvar för medan det yttersta ansvaret för lärandet ska ligga på förskolläraren då denna har mer utbildning inom just detta område. (biträdande rektor)

Många påtalar också vikten av arbetslagstänket där man tar vara på varandras kompetenser och ser helheten och är överens om att de aldrig hävdat att endast en kategori skulle tjänstgöra i förskolan. Vissa kommer in på att det hade underlättat mycket i arbetet och man hade sluppit diskussionen angående arbetsfördelningen samt att statusen på yrket hade höjts liksom lönen med enbart högskoleutbildad personal på våra förskolor.

I Lidholt (1999) betonas vikten av att ha ett gemensamt språk och delade grundläggande värderingar. De arbetslag med endast förskollärare hade en fördel eftersom de hade en gemensam utbildningsbakgrund och ett relativt väl utvecklat yrkesspråk. Detta kan man även

koppla samman med teori begreppet fält. De olika fälten är hierarkiskt ordnade så att få sina omdömen accepterade skulle vara lättare för dem som tillhör de överordnade grupperna än de som tillhör de lägre.

6.2.4 Tänkbara framtida yrkeskategorier

Många av intervjupersonerna ansåg barnskötarna vara en utdöende yrkeskategori och kunde se andra möjliga yrkeskategorier i framtidens förskola.

Jag tror att vi behöver vara fler vuxna i framtiden, men det har mindre betydelse ifall det är barnskötare eller förskollärare. (Svenska Kommunalarbetarförbundets

fackliga representant)

Jag har aldrig hävdat att en yrkeskategori ska tjänstgöra i förskolan utan jag har vurmat för att man behöver hela spektrat. Men som jag sa är vi inne på en resa som ingen kan stoppa och med automatik kommer barnskötarna att försvinna. (Tommy Hall)

Andra kategorier som kan passa på förskolan är att grundskolläraren går in sista året för att möta upp barnen före skolstart samt att förskolläraren går med upp under första skolåret. (Per-Erik Andersson)

Andra yrkeskategorier inom förskolan kan till exempel vara grundskollärarna eftersom de i vissa undersökningar bedömt bli övertaliga och dessutom skulle kunna skapa den röda tråden genom hela skolåldern. Präst, polis och brandman, som har kunskap om människor, skulle också kunna tjänstgöra inom förskolan anser en av de intervjuade. Samhällets förändringar har medfört att man kanske skulle behöva någon som är specialiserad på det sociala området, som till exempel socionom, vilket tas upp av en del intervjupersoner. Någon betonar att det inom förskolan skall arbeta personal med högskoleutbildning.