Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek och är fritt att använda. Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.
Th is work has been digitized at Gothenburg University Library and is free to use. All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text. Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the ima- ges to determine what is correct.
01234567891011121314151617181920212223242526272829 CM
Rapport R55:1973
Att leva i Salemstaden
Bengt Owe Birgersson,
Sören Häggroth & Gunnar Wallin
Byggforskningen
Att leva i Salemstaden
Bengt Owe Birgersson,
Sören Häggroth & Gunnar Wallin
Salemstaden är ett exempel på en sam
hällsbildning som på kort tid tagit ge
stalt på jungfrulig mark. Den är en i raden av åtskilliga genomförda och pla
nerade storutbyggnader i Stor-Stock- holm. Denna typ av byggnation ställer de kommunala beslutsfattarna inför mycket speciella problem, särskilt om den nya kommundelens befolkning inom några år utgör en majoritet av kommu
nens befolkning.
För att få en belysning av de problem anläggandet av Salemstaden medfört och kommer att medföra gjordes under hösten 1970 och våren 1971 intervjuun
dersökningar bland invånarna i Salemstaden. Undersökningarna skulle bl.a. kartlägga invånarnas lokala för
ankring, intresse för politisk aktivitet och gemensamma angelägenheter samt behovet av kommersiell och kommunal service.
Salemstaden
Bristen på byggbar mark skapade stagnation i bostadsbyggandet i Stock
holms stad under 1950-talet. Stock
holmstraktens dominerande problem sedan krigsslutet, bostadsförsörjningen, måste angripas från delvis nya utgångs
punkter. Framförallt krävdes en ökad samverkan mellan Stockholm och dess grannkommuner. Det kunde bl.a. åstad
kommas genom att ett gemensamt bo- stadsförsörjningsprogram upprättades 1957.
Av stor betydelse för den fortsatta ut
vecklingen blev också ”lex Bollmora”, som skapade möjligheter för Stockholm att ställa sin produktionsapparat till för
fogande för bostadsbyggande i grann
kommunerna. Med stöd av denna lag
stiftning träffade Stockholms stad och Salems kommun 1963 ett avtal om att bilda ett allmännyttigt bostadsaktie
bolag för att anlägga Salemstaden (ca 25 km från Stockholm).
Inflyttningen började i slutet av 1966 och fullt utbyggt har samhället cirka 12 000 invånare. Det har en utpräglad småhus- och låghusbebyggelse. Detalj
planeringen följer i övrigt det mönster för planering av förortsområden som tillämpats de senaste tjugo åren. Således har ett område med flerfamiljshus grup
perats kring ett centrum med sociala, kulturella och kommersiella inrättning
ar. I en ring kring flerfamiljshusen ligger ett område med radhus, kedjehus och friliggande villor.
Invånarna i Salemstaden
Ungefär hälften av invånarna i Sa
lemstaden kommer från Stockholm.
Befolkningen är till största delen barn i förskoleåldern samt vuxna under 40 år.
Ungdomar och framförallt äldre utgör oproportionerligt små grupper. Andelen gifta personer är hög. Få äktenskap är barnlösa och familjer med flera småbarn är vanligast. Ungefär 63 procent tillhör socialgrupp II, en naturlig följd av att samhället har en relativt stor småhusan
del.
I flerfamiljshusen är invånarna yngre, har mindre familjer, tillhör i större ut
sträckning en lägre socialgrupp och rös
tar i större utsträckning socialdemokra
tiskt än i småhusområdena. Trots att Salemstaden är utbyggd i ett samman
hang på ett relativt begränsat område har den alltså blivit klart segregerad i vissa avseenden.
En anledning till att undersökningarna igångsattes var den relativt omfattande utflyttningen ur Salemstaden. Vid un
dersökningstillfället förekom det spe
ciellt i flerfamiljshusen och radhusen att 20 procent av lägenheterna bytte ägare varje år. Det framstod därför som en huvuduppgift att fastställa orsakerna till denna flyttning genom att intervjua de kvarboende invånarna om deras till
fredsställelse med de sociala kontakter
na i samhället och intresse för ge
mensamma angelägenheter samt att fastställa deras behov av kommunal och kommersiell service.
Lokal förankring
Många invånare har en stor bekantskaps
krets utanför kommunen. Behovet att vidga bekantskapskretsen i Salemstaden är inte stort, ty 64 procent av de inter
vjuade säger sig helst vilja vara ifred på sin fritid och ha ett fåtal grannkon
takter. Det låga behovet av grannkon
takter torde förklara att drygt 80 pro
cent anser grannkontakterna ha en lagom omfattning.
De småhusboende har etablerat kon
takter med varandra i en utsträckning som lämnar dem helt nöjda. I flerfa
miljshusen uttrycker 30 procent önske
mål om att vilja lära känna grannarna bättre. Denna tredjedel är i huvudsak nyinflyttade. Ju längre tid man bott i samhället desto nöjdare är man med grannkontakternas omfattning.
Invånarnas intresse för, information om och aktivitet i kommunens politiska
Byggforskningen Sammanfattningar
R55.1973
Nyckelord:
samhällsplanering (Salemstaden, Stor
stockholm), sociala kontakter, politisk aktivitet, service, flyttning
Rapport R55:1973 har publicerats med anslag från Statens råd för byggnads
forskning
UDK 711.417 711.58:64.04 301
SfB A
ISBN 91-540-2181-2 Sammanfattning av:
Birgersson, B O, Häggroth, S & Wallin, G, 1973. Att leva i Salemstaden, Poli
tisk aktivitet, servicebehov och trivsel i en ny Stockholmsförort. (Statens institut för byggnadsforskning) Stockholm.
Rapport R55U973,184 s., ill. 29 kr.
Rapporten är skriven på svenska med svensk och engelsk sammanfattning.
Distribution:
Svensk Byggtjänst
Box 1403, 111 84 Stockholm Telefon 08—24 28 60 Grupp: samhällsplanering
liv är ett betydelsefullt mått på lokal för
ankring. Deltagandet i det politiska livet kan sägas vara ett mått på en starkare förankring än deltagande i kommunens sociala liv.
Då man studerar vilka kommunala frå
gor som diskuteras i familjen och bekantskapskretsen, finner man att in
vånarnas intresse för den nya hemkom
munen i huvudsak är knutet till frågor som mer påtagligt rör vardagssitua
tioner. Allmänpolitiska frågor som kom
munalskattens höjd och Salems framti
da kommunblockstillhörighet diskuteras nästan inte alls, medan frågor som gatu- renhålining, lekplatsernas ordnande och boendemiljö diskuteras relativt ofta. In
vånarnas kunskap om de allmänpoli
tiska frågorna ökar emellertid ju längre tid de bor i kommunen, och detta kan antas leda till ett ökat intresse för dessa frågor.
Tillräcklig information?
För att mäta invånarnas information om kommunens politiska liv gav vi intervju
personerna ett antal kunskapsfrågor.
Bland annat tillfrågades de om sin kän
nedom om nominerade fullmäktigeleda
möter och den aktuella utgången av kommunalvalet.
Om man jämför kunskapen i motsva
rande frågor i mindre speciella kommu
ner framstår informationen som dålig i Salemstaden, speciellt vad gäller kun
skapen om kandidaterna på fullmäktige
listorna. Man röstar i stor utsträckning på parti i stället för person. Kunskapen om de lokala partiernas program och ståndpunkter är emellertid också myc
ket liten.
Låg politisk aktivitet
De mätningar av invånarnas politiska, aktivitet som använts ger värden som ligger under dem som påträffas i mindre speciella kommuner. Endast en procent anger att man har kommunala förtroen
deuppdrag, företrädesvis i kommunala nämnder. Ungefär sex procent är med
lemmar i lokala partiorganisationer och 17 procent i opolitiska föreningar.
Aktiviteten är något högre bland dem som bott i samhället några år. Men den får ändå anses vara så låg att den på ett allvarligt sätt begränsar beslutsfattarnas möjligheter att få kännedom om den re
lativt omfattande åsiktsbildning i frågor som gäller boendemiljön som faktiskt existerar bland invånarna.
Servicebehov
Även om det varit en strävan att förse Stockholms förorter med ett rikt service
utbud har de inte planerats för att va
ra självförsörjande ”drabantstäder”.
För att tillgodose sina servicebehov har invånarna i betydande utsträckning varit hänvisade till den service som Stockholms city och andra stads- delscentra erbjuder.
Eftersom Salemstaden är inordnad i det regionala servicesystemet är det na
turligt att cirka 80 procent av invånarna har sin arbetsplats utom kommunen, att de för att göra uppköp i betydande ut
sträckning söker sig till framförallt Skär
holmen och att de i regel åker till Stock
holm för att gå på bio, teater och res
taurang.
Detta beroende av den övriga regio
nens serviceutbud gör kommunikations
frågan till en viktig angelägenhet för Salemstadens invånare.
Att serviceutbudet i vissa avseenden begränsats i Salemstaden har skapat en del missnöje. Bland de mer framträdan
de anledningarna till missnöje är kom munikationernas ordnande, tillgången till affärer och tillgången till nöjesanord- ningar.
Förhållanden som ger invånarna spe
ciell anledning att vara nöjda med att bo i Salemstaden är i stor utsträckning att hänföra till bebyggelseplaneringen och boendemiljön. Också den kommunala och kommersiella servicen får ett relativt gott betyg, även om den kommersiella servicens kvalité ger anledning till visst missnöje.
Barntillsyn — och sedan andra köproblem
Det finns inget klart belägg för att de kommunala beslutsfattarna misslyckats att ge invånarna den service de behövt under samhällets utbyggnadsperiod.
Emellertid existerar ett visst missnöje med barntillsynens ordnande. Då vi bad intervjupersonerna ange behovet av yt
terligare insatser inom ett antal specifi
cerade områden, såsom fritidsverksam
heten, kulturverksamheten och skolans verksamhet, blev resultatet att barntill
synsverksamheten var det enda område där en majoritet av de tillfrågade krävde ökade satsningar. Ungefär 85 procent ansåg att platserna i olika slag av- barnstugor var otillräckliga.
En beräkning av det faktiska behovet av barntillsyn i kommunal regi ger beskedet att en tredubbling av platsanta
let skulle vara nödvändigt för att täcka det aktuella behovet. För närvarande har cirka en fjärdedel av barnfamiljerna sina barn på daghem eller andra barnstugor.
Det stora behovet av barntillsyn skall ses mot bakgrund av att Salemstaden har en utpräglad ungdomlig befolkning.
Även andra undersökningar i förorter med unga invånare har visat att frågan
om barntillsyn ofta tillhör de besvärli
gaste att lösa då ett samhälle är nybyggt.
Då barnen växer upp träder andra köproblem istället. Sannolikt uppstår ungdomsproblem med krav på fritids- anordningar efter 5—10 år. Till en bör
jan är skolfrågan inget problem, men efter några år av ett samhälles existens utsätts även skolsystemet för påfrest
ningar av de stora barnkullarna.
Utflyttning för kortare avstånd Om man utgår från kartläggningen av den lokala förankringen och servicebe
hoven bland invånarna i Salemstaden, kunde man vänta sig att deras viktigaste anledningar till att vilja flytta från Sa
lemstaden skulle vara avstånd till vänner och bekanta, arbetsplatser, nöjesinrätt- ningar och kvalificerad affärsservice i förening med bristfälliga kommunika
tioner. Den kommunala servicen tycks fungera relativt bra, utom när det gäller barntillsynen, och det är inte sannolikt att dess kvalité i föreliggande fall är en viktig förklaring till flyttningsbenägen- het. Ej heller kan invånarna sägas vara så förankrade i en umgängeskrets i sam
hället att detta skulle verka återhållande på lusten att flytta.
För att pröva dessa antaganden och för att på ett mer direkt sätt kunna peka på de faktorer som förklarar den relativt omfattande utflyttningen ur Salemsta
den gjordes en enkätundersökning i ett urval av personer som flyttat från sam
hället under 1969 och 1970.
Resultaten från denna undersökning visar att ungefär hälften av utflyttama återvände till Stockholm. Hälften av dem hade bott i Salemstaden mellan ett och två år, en tredjedel hade bott där mer än två år och resten mindre än ett år. En jämförelse mellan de kvarboende och utflyttama visar att de mindre hushållen, dvs. en- och tvåmanshushål- len, är överrepresenterade bland utflyt- tarna.
Utflyttama fick en direkt fråga om var
för de hade valt ny bostadsort. Det vikti
gaste skälet är att man vill få kortare av
stånd till arbetsplatsen, vilket angetts av 62 procent Önskemål om kortare av
stånd till vänner och bekanta samt in- köpsställen och nöjesanordningar är andra framträdande utflyttningsskäl.
Notabelt är att endast 15 procent valt ny bostadsort för att få bättre kommu
nal service.
I stort sett ger således undersökningen bland dem som flyttat från Salemstaden samma besked som undersökningen bland de kvarboende, när det gäller fak
torer som påverkar flyttningsbenägenhe- ten i ett nybyggt förortssamhälle.
UTGIVARE: STATENS INSTITUT FÖR BYGGNADSFORSKNING Rotobeckman Stockholm 1973
To live in Salemstaden
Bengt Owe Birgersson,
Sören Häggroth & Gunnar Wallin
Salemstaden is an example of an urban development which has rapidly taken shape on virgin land. It is one of a series of several existing and planned major extensions to the Greater Stockholm conurbation. This type of development presents local decision-makers with very special problems, in particular if it is found in a few years that the population of the new area constitutes a majority of the population of the municipality as a whole.
An opinion poll was conducted in the autumn of 1970 and the spring of 1971 among the inhabitants of Salemstaden to try to learn something about the prob
lems which had accompanied the emer
gence of this new suburb. It was hoped to be able to obtain particulars of the residents’ roots in the area, interest in political activities, and communal af
fairs and the need for commercial and municipal service.
Salemstaden
Housing production in the city of Stock
holm went through a period of stagna
tion during the fifties as a result of the lack of building land A partial change in approach became necessary in trying to solve the Stockholm region’s chronic problem since the end of World War II, i. e. housing. Above all, closer collabora
tion was needed between Stockholm and the neighbouring municipalities. One way of arranging this was via a joint housing construction programme which was drawn up in 1957.
Another item which was of major sig
nificance to future development was the
”Lex Bollmora” which provided scope for Stockholm to place its production machine for housing construction at the disposal of neighbouring municipalities.
An agreement was drawn up between the city of Stockholm and the municipa
lity of Salem in 1963 on the basis of the above law whereby a non-profit-making housing company was to be formed for the construction of Salemstaden (situat
ed approximately 25 km from Stock
holm).
The first residents moved in at the end of 1966 and the present population of the community, which is now complete, is in the region of 12,000. This is a com
munity of low-rise and single-family housing. In other respects the detailed plans of the area conform to the pattern established for the planning of suburbs which has been applied for the past twen
ty years. This involves grouping of a belt of multi-family housing around a centre containing social, cultural and commer
cial facilities and institutions. The belt of multi-family housing is in its turn encir
cled by a zone containing town houses,
linked houses and detached single-fami
ly houses.
Salemstaden’s residents
Approximately half of the population of Salemstaden has moved there from Stockholm. Children of pre-school age and adults under the age of 40 are in a majority. The numbers of young people and in particular older are disproportio
nately small. The area contains a high percentage of married persons. Few married couples in Salemstaden are childless and families with several small children are most common. Approxi
mately 63 percent are middle class, this being fairly natural in view of the community’s relatively large proportion of single-family houses.
Occupants of the flats in the area, are younger, have smaller families, belong to a greater extent to a lower social class and are more inclined to vote for the So
cial Democrats than residents of the single-family housing zone. Despite the fact that Salem was constructed in a sin
gle phase on a fairly restricted site, the community has nevertheless become markedly segregated in certain respects.
One of the reasons for conducting this study was the relatively large number of persons moving away from Salemsta
den. At the time of the study 20 per cent of the flats and town houses were chang
ing hands every year. It was thus clear that the main task was to establish the reasons for moving by interviewing re
maining tenants and asking whether they were satisfied with social contacts in the community. Other questions con
cerned tenants’ interest in communal af
fairs and a further goal was to establish their need for communal and commer
cial service.
Local roots
Many of the inhabitants have a large cir
cle of friends and acquaintances else
where. There appears to be little feeling of need to extend the social circle in Sa
lemstaden itself as 64 per cent of the persons interviewed said that they prefer to be left in peace in their leisure time and that they have only very little con
tact with neighbours. 'The minimal need for contact with neighbours probably explains why 80 per cent of the sample consider that they already have suffi
cient contact with their neighbours.
Residents occupying single-family houses in the area have already reached a degree of contact with each other which leads them to say that they are com
pletely satisfied with the situation. In the blocks of flats, on the other hand, 30 per
National Swedish Building Research Summaries
R55:1973
Key words:
urban planning (Salemstaden, Greater Stockholm), social contacts, political activity, service, moving
Report R55:1973 has been published with financial aid from the Swedish Council for Building Research.
UDC 711.417 711.58:64.04 301
SfB A
ISBN 91-540-2181-2 Summary of:
Birgersson, B O, Häggroth, S & Wallin, G, 1973. Att leva i Salemstaden, Poli
tisk aktivitet, servicebehov och trivsel i en ny Stockholmsförort. To live in Salemstaden, Political activity, service requirements and contentment in a new Stockholm suburb. (Statens institut för byggnadsforskning) Stockholm. Report R55:1973, 184 p„ ill. Sw. Kr. 29.
The report is in Swedish with summaries in Swedish and English.
Distribution:
Svensk Byggtjänst
Box 1403, S— 111 84 Stockholm Sweden
cent expressed the wish to get to know their neighbours better. These 30 per cent are mainly new to the area. The longer people have been resident in Salemstaden, the more satisfied they become with the amount of contact they have with their neighbours.
Residents’ interest in information on and participating in local politics is a significant measure of the extent of local roots. One could say that taking part in the political affairs of the municipality is an indication of stronger roots than tak
ing part in local social activities.
In studying the local issues that are discussed within families and among friends one finds that residents’ are pri
marily interested in questions which have a definite bearing on their everyday lives. General political issues such as local taxation rates and the merging of the municipality of Salem into a munici
pal block are almost never discussed, while questions concerning street clean
ing, provision of playgrounds and the residential environment are discussed fairly often. Residents’ knowledge of gen
eral political issues does however tend to improve with length of residence in the area and this may in its turn be assum
ed to lead to greater interest in such issues.
Information — is it sufficient?
A number of questions were put to the interviewees especially to test the degree to which inhabitants were informed on the subject of local politics. They were, for instance, asked if they knew who had been nominated for election to the local council and what the results of the current local elections had been.
If we compare knowledge of similar is
sues in more ordinary municipalities, we must admit that residents of Salemsta
den seem badly informed, in particular on the subject of candidates for election to the local council. Residents appear to vote largely for a party instead of for a person. However, knowledge of the local political parties’ programmes and views is also very poor.
Low level of political involvement Studies of the extent of residents’ politi
cal activity reveal values which are below those recorded in more ordinary municipalities. Only one per cent stated that they hold positions of trust in local government affairs. Approximately six per cent are members of local branches of the political parties, while 17 per cent are members of non-political organiza
tions.
Persons who have been resident in the area for a number of years are slightly more active. However, their level of activ
ity is so low that it seriously limits the scope of decision-makers for informing themselves on the relatively widespread views on issues connected with the resi
dential environment existing among inhabitants.
Need for service
Despite the fact that an effort has been made to provide the suburbs of Stock
holm with an ample range of services, these have not been planned to fill the role of selfsufficient satellite towns. Resi
dents have to a large extent been forced to rely on the facilities provided in the centre of Stockholm and in other local centres.
As Salemstaden forms part of a region
al system it is natural for about 80 per
cent of its population to work outside the municipal boundaries. It is also natu
ral that residents should largely do their shopping in Skärholmen and that they as a rule go into Stockholm for visits to the cinema, theatre and restaurants.
This dependence on facilities available in other parts of the Stockholm region makes the question of transport one of the utmost importance to the inhabitants of Salemstaden.
A certain amount of discontent has arisen from the fact that the range of local facilities has been restricted in certain respects in Salemstaden. Prominent rea
sons for discontent are transport arrange
ments, access to shops and entertain
ment.
Circumstances which give residents special reason to be satisfied with life in Salemstaden are largely associated with the planning of the area and the residen
tial environment. The municipal and commercial services are also rated quite highly despite the fact that the quality of the commercial service has produced some discontent.
Child supervision — and other queuing problems
There is no definite proof that municipal decision-makers have failed to give resi
dents the service they have need of during the community’s construction phase. A certain amount of dissatisfaction does however exist as regards facilities for child supervision. We asked persons in
terviewed to specify what was still need
ed in a number of definite fields; e.g.
recreation, cultural activities and school life. From this it emerged that child su pervision was the only field in which a majority of those interviewed still want greater effort to be made. About 85 per cent felt that there were far too few places available in day nurseries and kindergartens.
Calculation of the actual need for mu
nicipal child supervision facilities reveal
ed that the number of day nursery places would need to be trebled in order to cover current requirements. At present approximately one quarter of the fami
lies with children have their offspring in day nurseries or similar establishments.
One of the reasons for the urgent need for day nursery places in Salemstaden is
the large proportion of young people in the population. Other studies carried out in suburbs with a large proportion of young inhabitants have already shown that the question of child supervision is one of the most difficult problems to solve in a new community.
As the children grow up other prob
lems of placing take over. Juvenile prob
lems and demands for recreational fa
cilities probably occur after 5— 10 years.
To begin with the school question is no problem, but when a community has been in existence for a few years the school system begins to feel the pressure of large number of children in each age group.
Moving to cut travelling distance Looking at the results of the study of local roots and service requirements among the inhabitants of Salemstaden one might expect distance to the follow
ing to be the main reasons for wanting to move; friends and acquaintances, places of work, entertainment, good commercial service and satisfactory pub
lic transport. Local services seem to function fairly well, except with regard to facilities for child supervision and it is probable that the deficiencies as regards the latter is a major reason for inclina
tion to move away. Nor can residents be said to be so firmly rooted in their social circle in the community for this to have a restrictive effect on the inclination to move away.
A questionnaire was sent out to a sam
ple of persons who moved away from Salemstaden in 1969 and 1970 to test these hypotheses and to obtain a more direct means of pointing out the factors which explain the relatively high rate of moving away from the area.
The results of this study show that ap
proximately half of those who moved away returned to Stockholm. Half of them had lived in Salemstaden for one or two years, a third more than two years and the rest less than one year.
Comparison of those who remained and those who moved shows that the smaller households, i.e. one and two-person households, are overrepresented among those who moved away.
Those who had moved were asked the reason for their choice of new domicile.
The main reason was said to be to be closer to the place of work (62 per cent).
Other prominent reasons for moving are to be nearer to friends and to shopping facilities and entertainment. It is in
teresting to note that only 15 per cent of those who moved chose their new domi
cile in order to get better municipal service.
By and large the information obtained from those who have moved away from Salemstaden is the same as that ob
tained from those remaining as far as fac
tors which influence inclination to move in a new suburban community are concerned.
UTGIVARE: STATENS INSTITUT FÖR BYGGNADSFORSKNING Rotobeckman Stockholm 1973
Rapport R55:1973
ATT LEVA I SALEMSTADEN
Politisk aktivitet, servicebehov och trivsel i en ny Stockholms
förort
TO LIVE IN SALEMSTADEN
Political activity, service requirements and contentment in a new Stockholm suburb
av Bengt Owe Birgersson, Sören Häggroth & Gunnar Wallin
Denna rapport har publicerats med anslag från Statens råd för byggnadsforskning.
Statens institut för byggnadsforskning, Stockholm ISBN 91-540-2181-2
Rotobeckman AB, Stockholm 1973
FÖRORD
I september 1970 uppdrog kommunalfullmäktige i Salem åt underteck
nade att göra en kartläggning av kommunens befolkningsutveckling och nuvarande befolkningsstruktur samt att närmare undersöka några av de sociala och politiska förhållanden som aktualiserats av den snabba utbyggnaden av Salemstaden.
Materialet insamlades till större delen under hösten 1970. Bl a genomfördes intervjuer med några urval salembor under oktober månad.
Sedan kommunen i början av år 1971 gett vidgade direktiv företogs en enkätundersökning med ett urval personer som flyttat från Salem.
För huvudparten av materialinsamlandet har ett antal studerande vid statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, svarat De har också i samband med den preliminära bearbetningen av materi
alet gett oss synpunkter av värde för den slutliga analysen.
Under våren 1972 överlämnades forskningsrapporten till Salems kommun Sedan Statens råd för byggnadsforskning anmält sitt intresse för att publicera rapporten har denna blivit föremål för en allmän översyn och analysen har i några avsnitt förts längre än i den ur
sprungliga versionen. Framställningens huvuddel avser emellertid alltjämt läget i slutet av år 1970; utvecklingen därefter har ej beaktats.
Föreliggande redogörelse är i hög grad resultatet av ett lagarbete.
Undersökningens allmänna uppläggning, intervjuformulärens konstruk
tion och rapportens disposition har bestämts vid gemensamma över
läggningar. Även detaljutformningen har varit föremål för diskus
sioner, men för de analyser och tolkningar som görs inom respektive kapitel är som regel endast en person ansvarig. Sålunda svarar Gunnar Wallin för kapitlen 1, 2 och 6, Bengt Ove Birgersson för kapitlen 4, 7 och 8, Sören Häggroth för kapitlen 5S 9 och 10, medan kapitel 3 författats gemensamt.
Stockholm i december 1972
Bengt Owe Birgersson Sören Häggroth Gunnar Wallin
INNEHÅLL
1 ATT ANLÄGGA EN "STAD" - SALEMSTADENS TILLKOMST
OCH UPPBYGGNAD... 5 2 BEFOLKNINGSUTVECKLING OCH BEFOLKNINGSSTRUKTUR
I SALEM... 17 3 INTERVJUUNDERSÖKNINGARNA. FRÅGESTÄLLNINGAR
OCH GENOMFÖRANDE ... 36 1+ INVÅNARNA I SALEMSTADEN... 1+2 5 DE SOCIALA KONTAKTERNA I SALEMSTADEN ... 50 6 POLITISK SOCIALISATION - SALEMSTADSBON
SOM KOMMUNMEDLEM... 58 7 UPPFATTNING OM DEN KOMMUNALA SERVICEN OCH BOENDE
MILJÖN I VID MENING 97
8 FLYTTNINGSBENÄGENHETEN I SALEMSTADEN ... 119 9 UTFLYTTNINGEN UR SALEMSTADEN ... 135
10 SAMMANFATTANDE SYNPUNKTER PÅ SOCIALA OCH POLITISKA KONSEKVENSER AV SAMHÄLLSPLANERINGEN
I STOCKHOLMSREGIONEN... 147
APPENDIX TILL KAP. 8 155
NOTFÖRTECKNING ... 160 INTERVJUFORMULÄR... 166
LIST OF FIGURES... 181
KAP 1
5
ATT ANLÄGGA EN "STAD" - SALEMSTADENS TILLKOMST OCH UPPBYGGNAD
Stockholm blir Stor-Stockholm
Under 1950-talet började utbyggnaden av Stockholm att stagnera.
Sinande tillgångar på obebyggd mark medförde sjunkande bostadspro
duktion. Stadens sedan krigsslutet dominerande samhällsproblem, bostadsbristen, måste angripas från delvis nya utgångspunkter. Att byggandet i förortskommunerna ökade medförde givetvis en avlastning men innebar ej någon tillräckligt rationell och planmässig lösning.
Situationen krävde samarbete över kommungränserna. Den fordrade satsning på regionala insatser. Stor-Stockholmsrotebns inrättande år 1955, Stor-Stockholmskommunernas gemensamma bostadsförsörjnings- program av år 1957 och som följd härav Stor-Stockholms planerings
nämnds tillblivelse följande år, den nya regionplan som fastställ
des i960 - allt detta blev bekräftelser på att Stockholms problem nu uppfattades som Stor-Stockholms. Instrument hade skapats för regionala bedömningar och prognoser av storstadsområdets bebyggel
seplanering och bostadsförsörjning. 1)
De beräkningar som presenterades i 1957 års aktionsprogram för bo
stadsförsörjningen visade, att de senaste årens utveckling skulle komma att accentueras under de närmaste fem åren. I Stockholm skul
le byggandet minskas till hälften, medan grannkommunernas bostads
produktion skulle tredubblas.
Samtidigt som byggkapacitet i Stockholm blev ofullständigt utnyttjad skulle alltså omgivande kommuners finansiella och personella till
gångar pressas till det yttersta. Stockholms stads byggresurser utgjordes till betydande del av de allmännyttiga bostadsbolagen,
som svarat för en stor del av utbyggnaden av Stockholms ytterom
råden. Skulle inte denna vältrimmade produktionsapparat kunna stäl
las till hela bostadsförsörjningsområdets förfogande? Den tanken väcktes och framfördes, men gällande lagstiftning tillät inte bo
stadspolitiska åtgärder av åsyftat slag utanför det egna kommun
området. En ändring av 19^7 års lag om kommunala åtgärder för bo
stadsförsörjningens främjande var nödvändig för att tanken skulle kunna realiseras.
Med en påtänkt exploatering av Bollmoraområdet i Tyresö som aktuell bakgrund genomförde 1959 års riksdag en ändring av lagen. Den nya bestämmelsen som kommit att kallas "lex Bollmora" fick följande ut
formning:
"Kommunen äger, om den så finner påkallat, för att främja bo
stadsförsörjningen inom kommunen eller område i vilket kommunen ingår och som kan anses utgöra en enhet i bostadsförsörjnings- hänseende, ställa medel till förfogande att enligt de grunder och i den ordning, som kommunen bestämt, användas till åt
gärder i syfte att nedbringa den enskildes kostnader för an
skaffande eller innehav av en fullvärdig bostad. Kommun må ej bedriva verksamhet enligt vad nu sagts inom annan kommun utan att sistnämnda kommun samtyckt därtill." 2)
Lagändringen motiverades framför allt med de möjligheter den öpp
nade för en jämn och hög bostadsproduktion i områden där bostads
försörjningen måste vara ett gemensamt problem, men där de enskilda kommunernas förutsättningar vad gällde exploateringsbar mark, eko
nomiska resurser och tillgång på erforderlig expertis ställde sig olika. Från Stockholmshåll betonades också de förbättrade utsikter
na att få personer i den egna bostadskön placerade i grannkommuner
na. Staden skulle också utanför det egna kommunområdet kunna på
verka bostadsproduktionens inriktning, t ex vad gällde proportioner
na mellan insatslägenheter och hyreslägenheter. I debatten restes dock vissa principiella invändningar mot reformen. Den kunde med
föra en urholkning av de små kommunernas självbestämmanderätt. För invånarna i den större kommunen uppstod nackdelen, att de var med och betalade bostadssubventioner till boende i andra kommuner utan att dessa i egenskap av skattebetalare bidrog till finansieringen av dessa bidrag. En alltför omfattande kommunalisering av bostads
beståndet befarades också på sina håll.
En annan handlingslinje för att uppnå en harmonisering av de skil
da kommunernas verksamhet på bostadsmarknaden i Stor-Stockholm blev att samordna förmedlingen av de bostäder som producerades i region
en. 3) Ar i960 inrättades ett gemensamt bostadsregister vid sidan av kommunernas egna. Ett större steg mot en ökad samordning togs 1967 genom beslutet att fr o m 1968 överföra bostadsförmedlings- verksamheten till ett särskilt, gemensamt organ, Kommunalförbundet
för Stor-Stockholms bostadsförmedling (KSB). Förbundet äger att för
medla de nyproducerade lägenheter som uppförs med stöd av statliga lån i flerfamiljshus och sådana småhus som inte skall bebos av lån
tagaren, medan privatfinansierade lägenheter ur nyproduktionen och successionslägenheter förmedlas i den utsträckning överenskommelse härom kan träffas med fastighetsägaren. Efter en övergångstid med större frihet för de enskilda kommunerna gäller fr om 1970 att varje kommun får disponera 20% av den årliga produktionen inom kom
munen för att tillgodose vissa särskilda behov. De avtal som tidi
gare träffats enligt lex Bollmora och i vilka bestämmelser införts om fördelningen av bostäder mellan Stockholm och annan kommun har efter hand avpassats efter kommunalförbundets fördelningsprinciper.
Det kan inte bli fråga om att här ytterligare redogöra för de skil
da insatser som gjorts i avsikt att åstadkomma en större planmässig
het och ändamålsenlighet i utbyggnaden av Stockholmsregionen. Skild
ringen i det föregående har endast varit avsedd att antyda den all
männa situation i vilken beslutet om att anlägga Salemstaden till
kom samt att peka på några åtgärder av direkt betydelse för detta projekts utformning och genomförande.
Utbyggnad i riktning sydväst
Vid 1960-talets början framstod en omfattande exploatering i syd
västlig riktning från Stockholms centrum som lämplig och angelägen, särskilt med hänsyn till att här fanns jungfrulig mark inom stadens gränser och att Stockholm ägde betydande markområden i förorts- kommunerna åt detta håll. Inom stadens administrativa gränser utgjorde Sätraområdet den enda större obebyggda arealen som befann sig i enskild ägo. Efter många års förhandlingar lyckades staden förvärva området år 1961 . Senare samma år genomfördes en annan framgångsrik aktion i "operation sydväst". Stockholms markinnehav inom de angränsande delarna av Huddinge kommun var mycket omfattan-
de, främst genom inköpet av Vårby på 1930-talet. Av senare förvärv inom området märktes bl a Skärholmen år 19^+5- Stockholm och Huddinge träffade 1961 en överenskommelse - senare godkänd av Kungl Maj:t - att flytta gränsen mellan de bägge kommunerna söderut. Gränsregler
ingen medförde alltså att delar av stadens mark i Huddinge fördes till Stockholms administrativa område. Andra delar av stadens mark
tillgångar i Huddinge kommun försåldes samtidigt till denna. In
korporeringen gjorde stadens Sätraköp värdefullare, bl a genom ut
ökningen av trafikunderlaget för den sydvästra tunnelbanegrenen som nu kunde dras ut till Vårby. Genom en exploatering av Sätra- och Vårbyområdena beräknades nya bostäder kunna uppföras för ca 60 000 människor.
Redan under 1950-talet hade områden i samma vädersträck - sydväst - men belägna längre bort från stadskärnan diskuterats som lämpliga utbyggnadsområden. Bl a hade de s k Bornsjöegendomarna, ägda av Stockholm och belägna i Salems och Botkyrka kommuner, legat i blick
fältet. 5) Förutom de svårigheter en sådan exploatering alltid er
bjöd före tillkomsten av lex Bollmora hölls aktiviteten tillbaka av ytterligare ett skäl. Inom området fanns nämligen endast lokala avloppsanläggningar med begränsad kapacitet, och likaså saknades en regional planering av renvattenförsörjningen. Då förhandlingar år 1962 upptogs dels mellan Stockholm och Salem, dels mellan Stock
holm och Botkyrka, framstod en lösning av dessa problem som en ound
gänglig förutsättning för en exploatering. För att utreda frågan om en regional samordning av avlopps- och vattenfrågorna tillsattes en kommitté med representanter för Stockholm, Salem och Botkyrka samt från Södertälje och Grödinge eftersom dessa kommuner också var berörda av problematiken. °) Kommunernas engagemang i det omfattan
de utredningsarbetet ansågs garantera en framtida, acceptabel lös
ning, varför en överenskommelse om nybebyggelse i Salem träffades år 1963 innan det slutliga avloppsalternativet ännu utvalts. År
196U bildade kommunerna ett gemensamt bolag, Sydvästra stockholms
regionens vattenverksaktiebolag (SYVAB), med uppgift att fortsätta kommitténs arbete efter vissa bestämda linjer. Bolaget skulle dels vid Himmerfjärden anlägga och driva ett för aktieägarna gemensamt reningsverk samt bygga avloppstunnlar för anslutning till de lokala avloppsnäten, dels anlägga och underhålla huvudledningar för distri
bution av renvatten till Botkyrka, Grödinge och Salem. Följande år, 1965, träffade Stockholm och Botkyrka avtal om exploatering av om
råden i den senare kommunen. T) Det förtjänar nämnas, att man vid överläggningarna förutsatte att försörjningen med kollektiv trafik skulle ske genom att sydvästra tunnelbanan förlängdes via Huddinge till Botkyrka. Om man så vill kan man betrakta detta som ett bevis för att exploateringen i de bägge "avlägsna" förortskommunerna, Botkyrka och Salem var inpassad i ett större sammanhang, sydväst
sektorns utbyggnad.
"Lex Bollmora" i tillämpning
Avtalen mellan Stockholm - Salem och Stockholm - Botkyrka förut
satte en exploatering grundad på de möjligheter som bostadsförsörj
ningslagen efter 1959 års reform erbjöd. Dessa avtal var inte de första i sitt slag. Åren i960 - 1962 hade staden ingått avtal med Tyresö om utbyggnad av Bollmoraområdet, med Järfälla om bebyggelse i Jakobsberg och med Nacka avseende en exploatering av Henriksdals- berget. Det totala bostadsbyggandet enligt dessa avtal uppgick till nära 6 000 lägenheter. Ett avtal med Österhaninge år 1964 avsåg
8 1 000 lägenheter. Överenskommelserna med Salem och Botkyrka beräk
nades medföra ett bostadstillskott på ungefär 3 000 respektive 15 000 lägenheter. Sammanlagt förutsatte alltså avtalen under perioden i960 - 1965 en bostadsproduktion på ca 25 000 lägenheter.
Härav skulle ungefär J0% eller drygt 17 000 lägenheter ställas till förfogande för Stockholms bostadssökande. Som framgår var överens
kommelserna i sydvästsektorn de ojämförligt mest vittgående. Ännu när detta skrivs - 1972 - är denna bebyggelse den mest omfattande som baseras på överenskommelser enligt "lex Bollmora".
I de avtal om samverkan för bostadsbyggande som träffats mellan Stockholm och vissa förortskommuner har olika konstruktioner för uppgiftens handhavande valts. För avtalen med Salem och Botkyrka beslutades i princip samma lösning som tidigare valts för bebyggel
sen i Nacka, nämligen att exploateringen skulle genomföras av ett för avtalsparterna gemensamt, allmännyttigt bostadsföretag. Avtalen för Salem och Botkyrka är inom denna ram också i åtskilliga detalj
er lika. Skillnaderna kan föras tillbaka på den omständigheten, att exploateringsområdet i Salem ligger på av staden ägd mark, me
dan markägarna är flera i det område som bebyggs i Botkyrka.
Avtalet om Salemstaden
I samband med anläggandet av ett vattenledningsverk i Norsborg in
köpte Stockholms stad år 1899 flera egendomar runt Bornsjön, som jämte Mälaren skulle tjänstgöra som vattentäkt. Bl a för att ytter
ligare skydda vattentäkten inköpte staden under de två följande år
tiondena kompletterande markområden. Den förvärvade arealen låg till en del inom Salems kommun, till en del inom Botkyrka som där
till hyste själva vattenverket. Stockholms marktillgångar i Salem utgjorde efter hand ca 3 500 hektar, dvs ungefär 6o% av kommunens areal. Det område som enligt 1963 års avtal Stockholm och Salem i samverkan skulle exploatera omfattade ungefär 1/10 av stadens mark.
Området i fråga - som efter hand benämndes Salemstaden - begränsa
des i öster av Söderby sjukhus, i söder av sjön Uttran medan det i sydväst anslöt till Rönninge samhälle. I nordväst och norrut sattes gränsen på så sätt, att bebyggelsen lokaliserades till "rätt" sida av vattendelaren för Bornsjöns nederbördsområde; Bornsjöns stora betydelse som vattentäkt fick inte äventyras. Områdets utsträckning och läge i kommunen framgår av kartan, FIG. 1:1.
FIG. 1:1. Salemstadens läge
SALEM
iALEMSTADI SÖDERTÄLJE
Konsortialavtalet om exploateringen godkändes av Salems kommunal
fullmäktige i april 1963 och av Stockholms stadsfullmäktige i juni samma år. Enligt avtalet skulle för exploateringen bildas ett gemen
samt, allmännyttigt bostadsaktiebolag. För att ett sådant snabbt skulle kunna börja sin verksamhet beslöts att ombilda ett redan existerande bolag som befann sig i Stockholms ägo. Det sålunda till
komna bolagets firma blev Bostadsaktiebolaget Salem-Stockholm.
Avtalet innehöll vidare bl a följande: Aktiekapitalet skall tills vidare begränsas till 100 000 kronor. Härav inbetalar Stockholm 85% och Salem 15$. I bolagsstyrelsen ingår sju personer, varav fyra utsedda av Stockholm och tre av Salem. Suppleanterna utses enligt samma fördelning. Vidare skall styrelsens ordförande väljas bland ledamöterna från Salem under det att verkställande direktör utses på förslag av de av Stockholm valda styrelseledamöterna.
Stockholm skall i egenskap av markägare färdigställa marken på egen bekostnad samt upplåta den med tomträtt enligt gängse villkor. För
slag om fördelningen av marken mellan olika byggnadsföretag skall avges av bostadsaktiebolaget till Stockholms stads fastighetsnämnd.
Erforderliga utredningar för stadsplaneläggning av exploaterings
området eller del därav skall utföras av Stockholm i samråd med bostadsaktiebolaget. Innan Salem antager stadsplan för del av om
rådet skall i varje särskilt fall tecknas exploateringsavtal. För
slag till sådant avtal skall för att bli bindande godkännas av Salem, Stockholm och bolaget. För exploateringsavtal skall bl a gälla, att staden till kommunen utan ersättning överlåter mark till vägar, gator, parker och andra allmänna platser samt till special
områden och allmänna byggnader som enligt parternas överenskommelse bör ägas av Salem. Staden förbinder sig därtill att iordningställa dessa vägar och markområden samt att utföra erforderliga vatten- och avloppsledningsarbeten.
Bostadsaktiebolaget Salem - Stockholm skall inte själv ombesörja projekteringen och uppförandet av bebyggelsen eller de övriga ar
beten som kan komma att åvila bolaget. Detta skall istället av bolaget uppdras åt det av Stockholm ägda AB Svenska Bostäder samt de övriga allmännyttiga eller enskilda bostadsföretag som tilldelas mark inom exploateringsområdet.
Överenskommelsen innehöll även bestämmelser om hur de nyproducerade bostäderna skulle fördelas mellan Salems och Stockholms bostadsför
medlingar. Den relativa bristsituationen på bostadsmarknaden i respektive kommun fastställdes som vägledande princip. Från denna utgångspunkt bestämdes, att Salem får disponera högst 10$ av lägen
heterna i småhus samt högst 20$ av lägenheterna i flerfamiljshus, medan Stockholm tilldelas återstoden.
I fråga om det ekonomiska ansvaret för den blivande bostadsbebyg
gelsen förutsatte avtalet, att till säkerhet för de lån och bygg- nadskreditiv som av Stockholm ägda bostadsföretag kommer att uppta skall Stockholms stad ställa borgen såsom för egen skuld. Beträffan
de det ansvar som åvilar kommun enligt bostadslånekungörelsen för
utsatte avtalet en uppdelning på så sätt, att Stockholm skall bära ansvaret för förlust som uppstått till följd av vårdslöshet eller försummelse vid förvaltningen, medan Salem svarar för övriga för
luster, dvs sådana som har sin orsak i hela samhällets skötsel, i konjunkturförändringar m m. För sistnämnda slag av förluster äger dock Salem att av statsmedel erhålla gottgörelse med fyra femtedelar.
Avtalet har efter 1963 ändrats på några punkter. Aktiekapitalet i bostadsaktiebolaget Salem-Stockholm ökades genom beslut år 1966 till 8 milj kronor med bibehållen fördelning av beloppet mellan Salem och Stockholm. Är 1970 försålde Salem en tredjedel och Stock
holm hela sitt aktieinnehav i bostadsaktiebolaget till AB Svenska Bostäder, som alltså numera äger 90% av aktierna. Vad gäller anvis
ningar av lägenheter sker numera fördelningen mellan Stockholm och Salem enligt de schablonregler som gäller för Kommunalförbundet för Stor-Stockholms Bostadsförmedling.
Dispositionsplan
Själva grundtanken vid planeringen av Salemstaden var att här bygga en utpräglad låghusstad»' 8) Flertalet lägenheter skulle inrymmas i småhus och flerfamiljshusen skulle uppföras i blott 2-3 våningar.
Bostädernas lokalisering i exploateringsområdet och några huvuddrag i markanvändningen i övrigt framgår av kartan, FIG. 1:2, som ut
gör en schematisering av 1964 års dispositionsplan, vilken efter smärre revisioner varit bestämmande för utformningen av Salemstaden.
FIG. 1:2. Salemstaden
B VIUOR l~~] ALLMÄNT ÄNDAMJLl B FLERFAMILJSHUS
B CENTRUM
... JÄRNVÄG
Huvudtillfarten från E4 till Salemstaden leder in till områdets mitt, dit såväl butiker som sociala och kulturella institutioner koncentreras. Närmast centrum ligger huvudparten av flerfamiljs
husen. I en cirkel utanför grupperas småhusen med radhusen innanför och villorna utanför den matargata som går runt området. Genom det
ta löper en tvärgata, som går vinkelrätt mot de större dalgångarna och höjdpartierna i den starkt kuperade terrängen. Utefter denna ryggrad ligger i ett stort parkstråk centrum, skolor, barnstugor, idrottsanläggningar m m. På gångvägar längs dalarna når man från
alla delar av Salemstaden till tvärgatan som också utgör förbindel
sen med Rönninge. Terrängens kraftfulla struktur delar upp Salem
staden i fyra områden, vart och ett med sitt lokala centrum med ut
rymme för kollektiva anläggningar. Radhus- och kedjehuslängorna grupperas så att de ingår i naturliga, av terrängförhållandena be
stämda grupper om 25 - 150 bostadsenheter. Gång- och biltrafiken skils konsekvent åt. Barnens närmaste väg till skolan blir helt bilfri. Endast viss servicetrafik tillåts inom bostadsområdet. Sär
skilda garage och parkeringsområden placeras, med undantag för kedjehus- och villabebyggelsen, utanför bostadsgrupperna och för
läggs genomgående till markplanet.
Exploatering
Enligt den skiss till dispositionsplan som utgjorde underlag till 1963 års avtal skulle exploateringen ge ett tillskott på 2 600 lägenheter, varav ca 1 800 i småhus och ca 800 i flerfamiljshus.
Under arbetet med detaljplaneringen visade det sig, att en något högre exploateringsgrad var möjlig och önskvärd. Siktet inställdes därför på 3 500 lägenheter, varav ca 2 000 i småhus och 1 500 i flerfamiljshus, på en bebyggelseyta av ca 1+00 hektar. Enligt ett av Stockholm i april 1971 tillstyrkt planförslag skall en ytter
ligare utvidgning av exploateringsområdet ske åt sydöst för en be
byggelse på omkring 120 småhus.-") Detta nya område skall enligt en stadsplaneskiss i sydöst gränsa till ett mindre industriområde, vilket alltså blir beläget söder om Söderby sjukhus. Ett industri
område ingick redan i de preliminära planerna men var då tänkt att förläggas väster om själva Salemstaden. Grundundersökningar och eko
nomiska kalkyler visade emellertid ett sådant resultat att dessa planer måste överges. Det nu föreslagna området omfattar 15 hektar och beräknas ge ca 1 000 arbetsplatser. Avsikten är att hit loka
lisera lättare industri och hantverk som främst ger sysselsättning åt kvinnlig arbetskraft.
Enligt planerna skall de ca 1 500 lägenheterna i flerfamiljshusen byggas av bostadsaktiebolaget Salem - Stockholm. Samma bolag svarar vidare för byggandet av i runt tal 1 1+00 radhus/kedjehus. Av dessa byggs drygt 1+00 för uthyrning medan nära 1 000 försäljs genom Stock
holms sparbanks bostadsstiftelse Ekkronan. Av övriga planerade 600 småhus skall Stockholms stads småstugebyrå svara för produktionen av 500.
Sedan överenskommelser om principerna för exploateringskostnadernas fördelning träffats kunde de första exploateringsavtalen godkännas år 1966. I mars samma år påbörjades de första småhusen och i slutet av året skedde de första inflyttningarna. Bostadsproduktionen har härefter i allt väsentligt kunnat ske enligt planerna. Antalet fär
digställda lägenheter har för varje år fått ett allt större till
skott med en topp år 1970 på nära 1 000 lägenheter. Vid slutet av detta år är totalt ca 1 800 småhus och 1 100 flerfamiljslägenheter klara. Det innebär att Salemstaden på några hundra lägenheter när är färdigbyggd. Genom smärre revideringar av de tidigare planerna blir produktionen något lägre än avsedda 3 500 lägenheter. Bl a innebär industriområdets lokalisering, att en på detta område pro
jekterad flerfamiljshusbebyggelse ej kommer till utförande.
Samtidigt med produktionen av bostäder har Salemstadens administra
tiva och kommersiella centrum utbyggts samt olika kommunala service-
