På ömse sidor Limes : romare och germaner i aktuella utställningar och nyutkommen litteratur
Furuhagen, Hans
Fornvännen 1997(92), s.231-233
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1997_231
Ingår i: samla.raa.se
Kongresser och utställningar
På ömse sidor Limes. Romare och germaner i aktuella utställningar och nyutkommen litteratur
Sverige fick sina första professorer i Klassisk Fornkunskap och Antikens Historia år 1911, och det var Sam Wide i Uppsala och Martin P:son Nilsson i Lund; den senare är ännu ihåg- kommen som den största auktoriteten inom ut- forskningen av grekernas religion under anti- ken. Båda två var utbildade i Tyskland, och äm- nets inriktning följde förebilderna från de tyska universiten. I Sverige kom Klassisk Forn- kunskap att bli ett komplement till de klassiska språken i magisterexamen för lärare i grekiska och latin. Därmed kom också ämnets tyngd- punkt att läggas på de epoker som ansågs vara de mest högtstående inom den antika littera- turen. Den grekiska som skrevs i Athen på 400- talet f.Kr. ansågs vara den verkligt klassiska, medan Nya Testamentets grekiska beuaktades som litet vulgär. Latinets guldålder förgylldes av Ciceros och Caesars skrifter, medan Tacitus räknades till »silverlatinet».
Den här schematiseringen följde alltså Win- kelmanns bedömning av antikens konst som han menade kulminerade med Fidias, medan hellenismen ledde till konstnärligt förfall. Syn- sättet har också påverkat historikerna, i alla handböcker får romerska republiken betydligt mer utrymme än kejsartiden, som främst skild- ras genom ett antal nidporträtt av kejsare som påstås ha varit galna. Varken historiker, filolo ger eller konsthistoriker tycks ha förstått att det materiella välståndet steg väsendigt under hel- lenismen, eller att romarna i gemen fick det betydligt bättre under kejsartidens första hälft.
När man på det här viset satte Athen och Rom i centrum för antikforskningen, ledde det naturligtvis till en undervärdering av periferin.
Den konst som avvek från kanon kallades »pro vinsiell» även när den var nyskapande. Med det synsättet blev det omöjligt att rätt uppskatta den senantika eller den bysantinska konsten - och en kejsare som var bördig från en romersk p r o vins var a priori en usurpator på tronen i Rom.
Idag är det här synsättet på väg att överges, och det av flera skäl. De klassiska språkens roll i skolan har nu minimerats, och språkforskarna ägnar sig alltmer åt den bysantinska grekiskan och det medeltida latinet. Inom arkeologin uppmuntras de nationella utgrävningarna i alla länder, och fynden i periferin har givit oss mer kunskap om antikens dagliga liv och om den väldiga spännvidden i den antika civilisationen.
Ruinstäder som Efesos, Jerash och Palmyra vitt- nar om en rikedom i det antika Mellanöstern som ställer Grekland och Italien helt i skuggan.
Norr om Alperna har arkeologerna hittat stora godskomplex och garnisonsstäder som berät- tar om hur galler och germaner romanisera- des. Fynden i det fria Germanien bortom Li- mes avslöjar att också i dessa avlägsna Uakter påverkades man av utstrålningen från det r o merska imperiet. Myten om antikens under- gång kan inte längre dölja att det också fanns en kontinuitet från den romerska provinskul- turen till den kristna medeltida civilisationen.
Inom den europeiska fornforskningen kom- mer därtill den nya EU-trenden, där det ren- odlat nationella perspektivet underordnas det allmänt europeiska. Det man just nu sätter i fo- kus är forhållandet mellan det romerska impe- riet och germanernas länder, mellan Europa på ömse sidor Limes. Däri ingår också studiet av förhållandet mellan Rom och Skandinavien, vilket förhoppningsvis kan leda till att diskus- sionen om Svearikets Vagga äntligen kan avfö- ras från dagordningen.
Den här tendensen är påtaglig i museernas utställningar. Organisationen European Sci- ence Foundation (ESF) har i ett par år drivit ett internationellt forskningsprogram med rubri- ken »The Transformation of the Roman world 400-900». Det har bl.a. resulterat i fem paral- lella men olika utställningar i London, Köln, Leiden, Thessaloniki och senare, som enda ut- ställare i Skandinavien också Stockholm (där
Fornvännen 92(1997)
232 Kongresser och utställningar
tonvikten i utställningen » O r m e n s eldbädd»
läggs på brakteater och g u l d g u b b a r ) . Utöver de E S F - r d a t e r a d e e v e n e m a n g e n h a r m a n i Stuttgart haft en utställning om a l a m a n n e r n a och deras historia (recenserad i Antike Weit 1997), och i Malmö, Milano och Stockholm har m a n k u n n a t visa utställningen »Romerska speglingar i Skandinavien».
»Romerska Speglingar» är en elegant m e n traditionell utställning av en rad mycket fina och ganska okända fynd från både det romers- ka och det germanska Europa. Men romerska svärd, bronsserviser, glasbägare och mynt är j u ingalunda unika som enskilda föremål, de finns att se litet varstans i museer i Europa. Det märk- liga är att så mycket hittats i de nordliga län- d e r n a utanför imperiet, i germanska krigares gravar i Sverige eller offrade i Danmarks myr- marker - de största fynden av romerska vapen k o m m e r från de danska mossarna. De romers- ka fynden i germanska gravar är lyxföremål, dyrbara gåvor i ädel metall - det är sällan man hittar d e n romerska vardagsservisen i röd ke- ramik m e d stämplad dekor, d e n som kallas
»terra sigillata». Fynden väcker m å n g a frågor o m utbytet av varor och idéer mellan r o m a r e och germaner, m e n också frågor o m det r o merska imperiets adminisuation och gränsför- svar, urbaniseringspolitiken, spridningen av nya metoder inom lantbruket och järnhanteringen, imitationen av romerska mynt, mått, skrift och kalender. H ä r k u n d e man vänta sig att en mo- d e r n och mediamedveten utställning skulle ha ställt u p p ett antal dataskärmar där man kunnat söka sig fram till svaren via kartor, statistik, bil- der, a n i m a t i o n e r etc. Så gjorde m a n j u m e d framgång på vikingautställningen i Göteborg och på Pompeji-utställningen i Malmö för någ- ra år sedan - varför inte här m e d Stockholms alla skolklasser som presumtiva besökare?
Den omfångsrika katalogen Roman Reflec- tions in Seandinavia är en typiskt italiensk för- lagsprodukt i sin b l a n d n i n g av praktverk m e d stora färgbilder och en tät vetenskaplig ge- n o m g å n g av föremålen. De fyra inledande es- säerna är dock kortfattade och ganska u d d a ; m a n saknar d e n handfasta historiska översik- ten och b a k g r u n d e n till de fynd som visas u p p , det finns inte ens en kronologisk tabell i vilken
m a n kan placera in p e r s o n e r och händelser.
Katalogen är u p p e n b a r l i g e n riktad till en in- ternationell publik av skolade arkeologer, m e n de vetenskapliga artiklarna är svåra att hitta ty de är layoutmässigt i n o r d n a d e i d e n l ö p a n d e föremålsbeskrivningen. Men h ä r finns mycket intressanta diskussioner o m t.ex. vapenfynden i de danska mossarna, om den romerska hären, o m r u n o r n a s u r s p u n g och om förändringarna i den skandinaviska civilisationen som en följd av påverkan från d e n romerska. Den här kata- logen måste man läsa hemma, dess vikt och for- mat är alldeles för otympligt för att m a n ska k u n n a använda den u n d e r vandringen g e n o m utställningen. Det har man också upptäckt på Historiska Museet som p r o d u c e r a t en egen ut- ställningsguide i behändigare format.
Katalogen till »The Transformation of the Roman World» är d ä r e m o t lättare att använda, formatet är normalt och den är sparsamt illu- strerad - m e n även d e n n a katalog saknar en kronologisk tabell. De åtta inledande artiklarna h a n d l a r om väsentliga skeenden och fenomen vid tiden för det väsUomerska imperiets upp- lösning, t.ex. »The barbarian successor states»
(Walter Pohl), »Cult a n d worship in east a n d west» (Averil C a m e r o n ) , »The transmission of ideas» (lan Wood). En ofta förbisedd romersk institution är de stora j o r d a g o d s e n i provin- serna, de som på svenska felaktigt b e n ä m n s
»romerska villor» eftersom vi inte har hittat nå- gon adekvat översättning av begreppet villa rus- tica. Men det rör sig om stora gods m e d omfat- tande lantbruk, egen varuproduktion i ganska stor skala, m e d tusentals invånare och ofta egna försvarstrupper, allt s a m m a n h å l l e t i en feodal organisation som även k u n d e Uotsa den romerska statsmakten u n d e r senantiken. Man skulle k u n n a j ä m f ö r a d e m m e d äldre bruks- samhällen i Sverige. De senromerska godsen diskuteras i artikeln »Otium et negotium: the great estates 4 t h - 7 t h century» (Javier Arce) som p å p e k a r att de g e r m a n s k a h ö v d i n g a r n a visserligen erövrade d e m m e n undvek att öde- lägga d e m . I stället tog man d e m i besittning och använde d e m , m e n en del gjordes om till fabriker. Åtskilliga kom att doneras till kyrkan, och då byggdes bankettsalarna om till kristna basilikor; inte så sällan kom en romersk villa
Fornvännen 92(1997)
Kongresser och utställningar 233 rustica att hysa en klosteranläggning. Det var
sådana transformationer som möjliggjorde kontinuiteten i d e n antika civilisationens över- gång till d e n europeiska medeltiden.
När de är som bäst kan sådana här utställ- ningskataloger delvis ersätta kurslitteraturen vid de arkeologiska institutionerna. Samtidigt belyser de ett dilemma för författare till kurs- litteratur eller populärvetenskapliga historie- böcker - a r k e o l o g e r n a gör ständigt nya fynd som leder till nya slutsatser vilket i ett slag kan göra alla historiska översikter förlegade. Den p e r i o d som b e h a n d l a s i de h ä r olika utställ- n i n g a r n a är svår att få g r e p p o m för histori- kerna, och vi har väl idag inte någon riktigt an- vändbar kursbok i ä m n e t på svenska? Samtidigt som just skandinavernas möte m e d det romers- ka imperiet, liksom övergången mellan antiken och medeltiden, n u m e r a har blivit en viktigare historiekunskap än tidigare, eftersom d e n j u h a n d l a r om Europas födelse.
Danska arkeologer och historiker är av tra- dition m e r inriktade på studiet av senantiken och den romerska periferin, och de har också presterat de enligt min m e n i n g bästa översikts- verken. Peter Orsted gav 1989 ut Romerne-Dag- lig liv i det romerske imperium, som är ett resultat av hans långa verksamhet som forskare och lä- rare vid K ö p e n h a m n s universitet. Boken riktar sig inte bara till s t u d e n t e r n a utan kanske än m e r till en intresserad allmänhet, och den fick lysande recensioner i dansk press. Den peda- gogiska idén är smått genial: vi får följa en r o mersk soldat på hans hemresa från k o m m e n - deringen i England ned till h e m l a n d e t Syrien.
H a n färdas m e d båt på de stora floderna som utgör imperiets gränser mot g e r m a n e r n a och han vandrar till fots mellan städerna och stor- godsen. Som typexempel för en romersk gar- nisonsstad har Peter Orsted valt A q u i n c u m , d e n antika föregångaren till Budapest, m e n han gör också utvikningar till a n d r a städer när så behövs. När han berättar h u r en villa rustica fungerade tar han exempel från Boscoreale i C a m p a n i e n , Löffelbach i Österrike, Ched- worth i England och flera andra.
I m p o n e r a n d e är hans k o n c e n t r e r a d e m e n klara analys av d e n romerska administrationen
och dess framväxt från stadsstyrdse till förvalt- ning av ett imperium. Verkligt tankeväckande är hans huvudtes att varje skildring av det r o merska samhället måste ta sin utgångspunkt i familjen: »Her d a n n e s de n o r m e r og hold- ninger, som styrer d e t romerske m e n n e s k e s handlingsm0nster u n d e r stadig konfrontation m e d de fysiske betingelser og m e d de institu- tioner, som familien i samarbejde m e d a n d r e familier langsomt bygger op.»
Det Europmske Hus är ett historieverk som gi- vits ut av Gyldendals förlag, seriens andra b a n d heter Romerne oggermanerne (1991). Boken har två författare: H e n r i k T v e r n 0 skriver o m d e t romerska imperiet och Lotte H e d e a g e r tar sig an g e r m a n e r n a s civilisation. Det ar e n intelli- gent och perspektivrik skildring som inte stan- nar vid krig och politik utan också b e h a n d l a r e k o n o m i och h a n d e l , religion, folksagor och mentalitet i de två kulturerna. Utgångspunk- ten är slaget i Teutoburgerskogen år 9 då kejsar Augustus' legioner hejdades av H e r r m a n n , ger- manhövdingen som varit officer i romerska hä- ren u n d e r n a m n e t Arminius. Det var detta ne- derlag som fick de romerska kejsarna att hejda imperiets expansion vid Rhen och Donau. Där- m e d delades g e r m a n e r n a s land, den romerska provinsen väster om gränsen blev urbaniserad och integrerad i den antika stadscivilisationen.
Det fria G e r m a n i e n i öster och n o r r förblev barbarernas land för tusen år framåt dvs. ä n d a till dess det inlemmades i den katolska kyrkans gränslösa rike.
Men i båda dessa danska böcker pekar man också på att d e n n a gräns ä n n u är skönjbar i at- tityder och mentalitet: en gräns mellan Augus- tus och H e r r m a n n s ättlingar, mellan latinsk och tysk kultur, mellan romerska katoliker och germanska protestanter, en gräns mellan Syd- e u r o p a och N o r d e u r o p a . Och i båda böckerna gör man d e n lustiga iakttagelsen att där d e n n a gräns går g e n o m tyskarnas språkområde sam- manfaller den m e d d e n skiljelinje där man på ena sidan hälsar: »Guten Tag», m e d a n m a n på a n d r a sidan säger: »Grufi Gott!»
Hans Furuhagen Sjöbergsvägen 3, 182 37 Danderyd
Fornvännen 92(1997)
