Är ordningsvakter bättre ögonvittnen?: En studie om tillförlitligheten hos yrkesverksamma ordningsvakter

(1)

Umeå universitet

Psykologiska institutionen

Kandidatuppsats, 15 hp, HT 2012

ÄR ORDNINGSVAKTER BÄTTRE ÖGONVITTNEN?

-‐ En studie om tillförlitligheten hos yrkesverksamma ordningsvakter

Linda Gehlin

Handledare: Ulrich Olofsson, docent.

Institutionen för psykologi Umeå Universitet

(2)

ÄR ORDNINGSVAKTER BÄTTRE ÖGONVITTNEN? – En studie om tillförlitligheten hos yrkesverksamma ordningsvakter

Linda Gehlin

Studiens syfte var att undersöka om ordningsvakter är bättre vittnen än andra grupper av individer. Vidare undersöktes vilka detaljer de mindes bäst, centrala eller perifera. En annan fråga som studerades var huruvida ordningsvakter minns bättre i en miljö de känner sig vana vid, samt om man minns detaljer bättre med erfarenhet och träning. Totalt deltog 28 personer i studien, 14 i vardera grupp. Samtliga personer var män. Deltagarna fick se två filmer, vardera cirka 1 minut. Båda filmerna var filmade från riktiga situationer. En film illustrerade en misshandel i en bar. Den andra filmen visade tre pojkar som spelade minigolf. Efter att deltagarna sett de två filmerna ombads de besvara ett frågeformulär med öppna frågor som berörde båda filmerna. Därefter kunde en mätning av hur många korrekta detaljer från de båda filmerna som deltagarna återgav göras. Resultatet visade att det fanns en tendens att ordningsvakterna mindes fler centrala detaljer men resultatet visade att man inte kan dra några slutsatser om att ordningsvakter är bättre vittnen än andra.

Det är eftermiddag onsdag den 10 september 2003. Utrikesminister Anna Lindh har precis blivit knivhuggen och polisen samlar ihop nyckelvittnen i ett lunchrum på varuhuset NK.

Vad var det som hände egentligen? De flesta av oss har föreställningar om att det är polisen som löser brott och att domstolarna dömer den skyldige. För att kunna lösa brotten och för att kunna döma den misstänkte behövs någon som sett vad som hänt. Det behövs ett vittne. En av de viktigaste metoderna för att klara upp ett brott är förhör med vittnen (Granhag & Christianson, 2008).

Vittnesutsagor spelar ofta en helt avgörande roll för utgången av ett brottsmål (Granhag, 2001). Men hur vet vi om vittnet minns rätt? När man börjar fundera i dessa banor talas det om ett vittnes tillförlitlighet, det vill säga vittnesmålets riktighet. Tidigare studier från början av 1900-‐talet visar att vittnesutsagor generellt sätt är ofullständiga, vaga och inte stämmer överens med vad som verkligen skett (Thompson et al, 1998). Wiklund och Sjöström (2004) skiljer på två typer av trovärdighetsbedömningar. Det är första är trovärdigheten hos ett vittne och det är det som föreliggande studien kommer att handla om. Den andra typen av bedömning är trovärdigheten hos en viss utsaga (Wiklund & Sjöström, 2004).

Minnets funktion är att inhämta och lagra information som sedan ska kunna plockas fram vid behov (Granhag & Christianson, 2008). Detta system är mycket komplext, då vårt minne inte fungerar som en bandspelare. Det går helt enkelt inte spela in något för att senare spela upp det igen när informationen efter ett tag ska återges (Loftus & Ketcham, 1991). Endast en liten del av allt som observeras av oss individer kan tas in och bearbetas. Minnet fungerar som en process bestående av inkodning, lagring och framplockning (Loftus & Doyle;

1992, Granhag & Christianson, 2008). Med inkodning avses den specifika situation då en person upplever något, till exempel bevittnar ett brott. Med lagring avses den period som förflutit mellan att man upplevt något och att man berättar om det. Med återgivning avses helt enkelt den situation då vittnet

(3)

berättar om det han eller hon varit med om (Granhag, 2001). Det finns en rad olika faktorer som påverkar respektive fas i minnesprocessen. Studier har visat att vi vid inkodningen tenderar att automatiskt, vanemässigt och spontant uppmärksamma det som har en viss anknytning till vår egen erfarenhet och våra personliga egenskaper (Granhag & Christianson, 2008). När vi anges åsyftas olika individer utifrån den forskning som gjorts. Idag finns en omfattande litteratur som visar att starka känslomässiga händelser registreras och återges på ett annorlunda sätt än vardagliga neutrala händelser. Detta beror på att det finns ett starkt förhållande mellan känslomässig stress och minne (Granhag &

Christianson 2008). Forskning visar även att vi i viss mån tenderar att minnas negativ information bättre (Granhag & Chrisianson, 2008). Detta kan ses som en överlevnadsfunktion då det kan vara livsavgörande att minnas dessa farliga stimuli för att kunna undvika dem i framtiden (Granhag & Christianson, 2008).

En annan aspekt motsäger tidigare antagande och som rör detta är att det är viktigt för oss att glömma obehagliga situationer. Granhag & Christianson (2008) menar att livet skulle vara outhärdligt om vi ständigt tvingades bära med oss obehagliga minnen i vårt medvetande. Hur vi minns detaljer från en känsloladdad händelse är i viss mån en funktion av inre och yttre fokus (Granhag

& Christianson, 2008). Inre fokus är till exempel tankar och känsloreaktioner inom oss, medan yttre fokus hänvisar till olika handlingar, uttalanden och synintryck hos individen. Var och en av dessa intryck gör att vi minns detaljer kring det vi väljer att fokusera på bättre. Det vi inte fokuserar på tenderar då att falla bort från vårt minne för att ge plats åt det andra. (Granhag & Christianson, 2008). All den information vi missat fyller vi omedvetet i så att det blir sammanhängande och begripligt (Wiklund & Sjöström, 2004). Denna tolkning av verkligheten sker mot bakgrund av våra tidigare erfarenheter, kunskaper och antaganden om verkligheten (Wiklund & Sjöström, 2004). Denna process sker främst i lagringsfasen (Granhag & Christianson, 2008). Vid lagring av minnesinformation är det inte bara en fråga om att det redan i samma ögonblick som vi uppfattar någonting sker en koppling till tidigare erfarenhet och kunskap.

Över tid påverkas våra minnen i och med att vi själva funderar över det som skett, pratar med andra, hör andra berätta, läser och ser i media berättelser om liknande händelser (Granhag & Christianson 2008). Detta fenomen kallas för falska minnen, det vill säga minnen av händelser som upplevs som självupplevda men är inte det (Granhag & Christianson, 2008). Vi blandar helt enkelt ihop vad som egentligen skett med vad vi tror oss veta om situationen och påverkas av både yttre och inte faktorer. Detta är ett vanligt förekommande fenomen vid olika vittnesförhör.

Följden av ett felaktigt vittnesmål kan i värsta fall leda till att oskyldiga personer döms för något de inte gjort vilket kan leda till ett otroligt lidande för den felaktigt dömde och dess anhöriga. Inte heller får vi glömma bort att den som egentligen begått gärningen fortfarande kanske är på fri fot och kan fortsätta sin kriminella bana. Vittnespsykologi är en del av rättspsykologin och studerar olika faktorer som kan påverka riktigheten i en vittnesutsaga (Christianson, 2002). De första vetenskapliga arbeten som fokuserar på vittnespsykologiska frågeställningar kom i början av 1900-‐talet och studerades av den tyske filosofen och psykologen William Stern. Sterns arbeten gick ut på att studera människors förmåga att uppfatta och återge olika händelser som de bevittnat. Dessa

(4)

forskningsresultat visade att människors vittnesuppgifter är högst otillförlitliga (Wiklund & Sjöström, 2004). Även om det utförts olika typer av vittnespsykologiska studier i mer än ett sekel så var det inte förrän under 1970-‐

talet som forskningen tog fart ordentligt (Granhag, 2001). Det har under de senaste 40 åren publicerats över 2 000 vittnespsykologiska forskningsartiklar i olika typer av vetenskapliga tidskrifter (Granhag, 2001).

Forskningen inom vittnespsykologin har fokuserats mycket på att dela in och skilja på olika detaljer i en händelse. De delar man skiljer på är central och perifer information. Den information som är i fokus och kritisk för händelseförloppet kallas central information. Det som sker runtomkring och det som spelar mindre roll för själva händelsen kallas perifer information (Granhag, 2001). Främst minns vi känsloladdade händelser bra när det gäller central information, detaljer som är viktiga i något avseende i själva händelseförloppet och som ger upphov till känslomässiga reaktioner och tankar i samband med själva händelsen (Granhag & Christianson, 2008). Å andra sidan är vi sämre på att minnas perifer information (Granhag, 2001). De detaljer som utlöser olika typer av känslor hos individen, är de som lagras i vårt minnessystem och sker på bekostnad av kringliggande detaljinformation (Christianson, 2002). Vid stressfyllda situationer tenderar uppmärksamheten att fokusera på detaljer som ger upphov till den känslomässiga reaktionen (Granhag & Christianson, 2008).

Ett fenomen som är relaterat till minnet för central och perifer information är vapenfokuseringseffekten. Detta innebär att om en person får en pistol eller annat liknande hotfullt föremål riktat mot sig, fokuseras uppmärksamheten mot detta objekt (Granhag, 2001; Granhag & Christianson, 2008). Forskning har visat att man tenderar att minnas information kring vapnet mycket väl men kan samtidigt innebära en försämrad förmåga att minnas annan viktig information, till exempel hur personen som höll i vapnet såg ut (Granhag, 2001).

Vapenfokuseringseffekten visar sig speciellt påtagligt vid brott som sker under kort tid och där vapnet är tydligt synligt och exponerat (Granhag & Christianson, 2008). Fokuseringen på vapnet kan då minska förmågan för vittnet att senare minnas gärningsmannens ansikte och andra viktiga detaljer kring brottet (Granhag & Christianson, 2008).

Forskning har visat att vittnen ger mer korrekta och kompletta beskrivningar om de först med egna ord fritt får beskriva vad de sett eller upplevt (Christiansson, 2002). Detta kallas den kognitiva intervjun och används idag flitigt hos polis vid förhör av vittnen.

Oavsett hur opartiska vi anser oss vara bestäms det vi ser och det vi minns i stor utsträckning av våra förväntningar och våra tidigare erfarenheter (Loftus &

Doyle, 1992). Vi har en tendens att väva in olika osanningar i det vi sett, dels beroende på vad vi förväntar oss ha sett och dels på vad vi tidigare vet av erfarenhet ska hända (Loftus & Doyle, 1992). Det är inte bara våra förväntningar och tidigare erfarenheter som påverkar vårt minne. En annan grundläggande påverkande faktor är de fördomar vi alla bär med oss (Loftus & Doyle, 1992).

Många människor har föreställningar om att asiater är korta, att feta människor är lata eller att riktigt muskulösa personer tränar hela tiden. Dessa förutfattade meningar och föreställningar påverkar oss att tro och minnas saker på ett

(5)

inkorrekt sätt (Loftus & Doyle, 1992). Tidigare forskning visar att våra stereotypa uppfattningar om saker och ting påverkar vårt minne på ett omedvetet sätt och att vi fyller i missad information utifrån våra inre föreställningar (Loftus & Doyle, 1992).

De uppgifter som lämnas av vittnen är ofta de som driver en polisutredning framåt. Vittnespsykologi, det vill säga det forskningsfält där man studerar faktorer som påverkar ett vittnes tillförlitlighet och fullständighet (Christianson

& Granhag 2004). Tillförlitlighet är kopplat till en utsaga, och trovärdighet är kopplat till en person (Granhag, 2001). Det man studerar är vilka faktorer som gynnar respektive missgynnar vittnets minnesförmåga (Christianson & Granhag, 2004). Det finns en uppfattning om att poliser är mer trovärdiga vittnen än andra. Studier har visat att man via träning kan lära sig att notera viss detaljinformation, men erfarenhet och träning förbättrar inte vår förmåga att minnas främmande saker bättre (Christianson, 2002). Poliser och ordningsvakter är sådana yrkesgrupper som via sitt arbete får träna mycket på att se ”rätt” saker. Tidigare studier har undersökt om poliser är bättre vittnen än andra yrkesgrupper (Loftus & Doyle, 1992). Resultaten visade att poliserna generellt sätt mindes bättre i situationer som visade brott vid en stressfull situation. Slutsatsen av denna studie var att poliser lärt sig se och memorera relevanta detaljer i brottssituationen (Loftus & Doyle, 1992). Vissa unika relevanta detaljer återgavs bättre av tränade personer, medan detaljer av mer banala slag inte utgjorde någon större skillnad (Loftus & Doyle, 1992).

När vi bevittnar en händelse måste vi av naturliga skäl lita på våra tidigare erfarenheter (Granhag & Christianson, 2008). För att vi ska kunna hantera all information som kommer till oss, sorterar vi snabbt den informationen som tas emot in i olika fack. Dessa fack kallar man inom psykologin för scheman (Granhag & Christianson, 2008). Granhag och Christianson (2008) menar vidare att vi ser detaljer i en händelse utifrån vad vi förväntar oss, baserat på våra tidigare erfarenheter. En yrkeskategori det skrivits en del om är poliser som via sitt arbete lärt sig fokusera på de detaljer som kan komma att vara viktiga vid ett vittnesmål. Vid förhör och vid domstolsförhandlingar är det vanligt att poliser kallas som vittnen. Det verkar finnas en allmän uppfattning om att vissa individer och yrkesgrupper är mer tillförlitliga och trovärdiga vittnen än andra.

Poliser och ordningsvakter räknas till denna yrkeskategori. Ordningsvakter kallas även de ofta in till förhör och domstolsförhandlingar och frågar man ordningsvakterna själva tror de sig vara bättre vittnen än andra. Den uppfattningen finns även hos poliser, jurister och myndighetspersoner. Tidigare forskning har fokuserat en del på om vittnen som uttryckt en hög grad av säkerhet är mer att lita på än vittnen som uttryckt en lägre grad av säkerhet (Granhag, 2001). Under årens lopp har det utförts en del studier med målet att besvara frågan huruvida säkra vittnen också är tillförlitliga vittnen (Granhag, 2001). Dessa studier visade att man vid ett förhör bör vara mycket försiktig med att utifrån ett vittnes uttryckta grad av säkerhet dra slutsatser om utsagans grad av tillförlitlighet (Granhag, 2001). Trots att vittnen har sagt att de är säkra på sin sak behöver det inte betyda att de uppfattat situationen korrekt (Christianson &

Ehrenkrona, 2011). Säkra vittnen kan ha fel och detta kan få förödande konsekvenser för den som blir oskyldigt utpekad. Amerikansk forskning visar att

(6)

felaktiga vittnesutsagor är den främsta enskilda orsaken till att personer blir oskyldigt dömda (Christianson & Ehrenkrona, 2011). Poliser, domare och åklagare fick i en studie ta ställning till om man kunde lita mer på ett säkert vittne. Alla tre grupper ansåg att så var fallet (Christianson & Ehrenkrona, 2011).

Tre av fyra åklagare ansåg i studien att den uttalade säkerheten hos ett vittne är ett bra kriterium för att bedöma tillförlitligheten och trovärdigheten hos vittnet (Christianson & Ehrenkrona, 2011).

Syfte och hypoteser

Syftet med studien var att undersöka om ordningsvakter är mer tillförlitliga och mer trovärdiga vittnen än andra individer. Vidare är syftet att undersöka om ordningsvakter påverkas av tidigare erfarenheter som resulterar till korrekta eller felaktiga vittnesutsagor. Studien undersöker även huruvida ordningsvakter är bättre på att minnas saker i en miljö de är vana vid, det vill säga i krogmiljö.

Studien undersöker även vilka detaljer ordningsvakter minns bäst, centrala eller perifera.

• Ordningsvakter är mer trovärdiga vittnen än andra individer.

• Ordningsvakter minns bättre i en miljö de är vana vid.

• Ordningsvakter minns centrala detaljer bättre.

• Ordningsvakter minns bättre på grund av erfarenhet och träning.

Metod

I studien uppmanades deltagarna att titta på vardera två filmer. Därefter ombads deltagarna att svara på två frågeformulär för att undersöka hur väl deltagarna mindes de olika händelserna i filmen.

Deltagare

28 personer deltog i studien. Av dessa var 14 utbildade ordningsvakter och 14 andra utvalda personer. Dessa två kategorier bildar två olika grupper. En grupp bestående av utbildade och verksamma ordningsvakter. Denna grupp utgör experimentgruppen. Den andra gruppen bestående av utvalda individer kommer att benämnas kontrollgrupp. Det fanns en strävan att försöka få de två grupperna så lika varandra som möjligt med tanke på kön och ålder. Medelåldern hos ordningsvakterna var 30,14 (SD=5,14) år samt 32,14 (SD=13,5) år hos kontrollgruppen. Samtliga personer som deltog i studien är bosatta i norra Sverige. Alla deltagare i kontrollgruppen kontaktades i bästa mån slumpmässigt en dag på ”stan”, där de i en lugn vrå på ett café ombads följa studiens instruktioner samt genomförandet av studien. Ordningsvaktsgruppen kontaktades och instruerades under ett arbetspass på en större nattklubb i staden. Studien genomfördes i ett separat rum för att i lugn och ro få tillfälle att genomföra studien. Då majoriteten av tjänstgörande ordningsvakter den aktuella undersökningskvällen var män, bestod även kontrollgruppen av enbart män.

Detta för att göra de två undersökningsgrupperna så lika varandra som möjligt.

(7)

Material

Materialet som användes i studien bestod av två filmsekvenser samt två frågeformulär innehållande vardera åtta respektive nio frågor kopplat till respektive filmsekvens. Film 1 varade 58 sekunder och film 2 varade 47 sekunder. Film 1 visade en misshandel i en bar, filmad från en övervakningskamera ur en verklig situation. Film 2 visade tre unga pojkar som spelar minigolf även detta filmklipp var taget ur en verklig situation. Filmerna visades upp på en bärbar dator (12 tum) i en tyst miljö och utan ljud.

Upplösningen på båda filmerna var så pass bra att man kunde urskilja händelser och färger bra. Från filmsekvenserna ställdes frågor kopplade till innehållet i filmerna. Båda frågeformulären började med öppna frågor där deltagarna fritt ombads beskriva vad de sett. Detta för att deltagarna inte skulle bli uppmanade att svara på ett speciellt sätt utan fick med egna ord återge vad de sett.

Frågeformulären innehöll både frågor som rörde centrala och perifera händelser.

De centrala händelserna bestod av detaljer som var relevanta för själva huvudhändelsen. Perifera händelser berörde det som skedde i bakgrunden och som egentligen inte påverkade själva huvudhändelsen. De två grupperna fick slumpmässigt ett svarshäfte där några fick börja med att svara på frågor kring film 1, medan andra fick börja svara på frågor kring film 2. Detta för att visa att tiden mellan återgivande inte har någon större effekt i undersökningen. Samtliga frågor var utformade så att deltagarna med egna ord fritt kunde återge vad de sett.

Procedur

Ordningsvaktsgruppen deltog i studien under ett arbetspass fredag eller lördag mellan klockan 22-‐03:00. Då försöken gjordes under arbetspassen var försökspersonen tvungen att avbryta försöken vid ett tillfälle för att inte störa ordningsvakterna i deras arbete och för att inte riskera säkerheten hos personal och gäster. Därför delades försökstillfällena upp på ett antal olika tillfällen. På grund av tiden på dygnet för undersökningen av experimentgruppen, gjordes ungefär hälften av undersökningarna efter att verksamheten stängt.

Ordningsvakterna i studien arbetade på två olika typer av verksamheter. 7 ordningsvakter arbetade på en nattklubb på utkanten av staden, medan 7 ordningsvakter arbetade på en restaurang/nattklubb mitt i centrum.

Kontrollgruppen valdes ut under en dag på ett café i stadens centrala delar. En plats valdes ut i en lugn vrå för att minimera risken att bli störd under tiden de fyllde i frågeformuläret. I studien undersöktes bara män, då majoriteten av verksamma ordningsvakter vid tillfället för studien bestod av män. För att göra de två grupperna så lika varandra som möjligt bestod även kontrollgruppen av utvalda män, matchade utifrån kön och ålder. Information angående studiens syfte gavs innan undersökningen började. Deltagarna fick information om att försöksledaren skrev en kandidatuppsats i psykologi angående minnet. Vidare informerade de om att de skulle få se två filmer och senare besvara ett antal frågor rörande de filmer de nyss sett. Deltagarna informerades att deras medverkan var helt frivilligt och att de uppgifter de lämnat kom att behandlas helt konfidentiellt. De fick information om att de när de ville kunde välja att avbryta sin medverkan. Försöksdeltagarna fick efter detta titta på de två filmerna efter varandra med ca en minut emellan. Därefter delades frågeformuläret ut. Deltagarna uppmanades att läsa en text om studiens syfte,

(8)

sekretess och frivillighet. I texten framgick även hur de kunde ta kontakt med försöksledaren via e-‐post om de önskade ta del av den färdiga studien. De fick även information om att försöksledaren fanns kvar efter studien om de hade några ytterligare frågor rörande studien. Försöksdeltagarna informerades om att studien tog ca 20-‐30 minuter. Deltagarna ombads att svara så utförligt som möjligt på de olika frågorna utifrån vad de själva mindes. I vissa fall gjordes studien med enskilda individer och i andra i grupper om två och två. De tillfällen där de satt två och två ombads deltagarna att inte prata med varandra under svarstiden samt att inte heller titta på varandras svar. För att minimera den risken placerades de två försöksdeltagarna inte i direkt anslutning till varandra.

Försöksledaren befann sig hela tiden i samma rum som deltagarna. Hälften av frågeformulären började med frågor som berörde film 1 och hälften som började med film 2. Detta för att tiden mellan återgivningen av filmerna inte skulle ha någon betydelse. I de frågeformulär som delades ut till vakterna tillkom en fråga om hur länge de tjänstgjort som ordningsvakt. I övrigt var frågeformulären identiska med varandra.

Rättningskriterier

Innan försöksledaren gått igenom deltagarnas svar gjordes en rättningsmall för respektive fråga. Rättningsmallen konstruerades av försöksledaren samt en oberoende person vid två olika tillfällen. Detta för att säkerhetsställa att tolkningen av filmerna och svaren på frågorna inte bara sågs ur ett perspektiv.

Rättningen gjordes stegvis, först läste den som rättade en fråga, därefter svarade han/hon på frågan. Efter angivet svar gick personerna tillbaka och tittade om de svarat rätt. Samma procedur gjordes gång på gång tills alla tänkbara möjliga svar på respektive fråga besvarats. Därefter lades de två rättningsmallarna ihop och utgjorde var och en för sig rätt svar. Det fanns med andra ord flera rätta svar på samma fråga. Detta beroende på att som observatör kunde tolka till exempel en känsla på olika sätt (ledsen/arg). På frågor som berörde självklara detaljer till exempel grön t-‐shirt, fanns det bara ett korrekt svar som då angetts på båda rättningsmallarna. Varje detalj som återgetts korrekt gav ett rätt poäng. Ett sådant svar skulle kunna vara att i film 1 bar gärningsmannen i filmen en vit långärmad skjorta. Ett poäng gavs för ordet vit, ett poäng gavs för ordet långärmad och ett poäng gavs för ordet skjorta. Antag att försökspersonen angett att personen haft en vit kortärmad skjorta gavs inga minuspoäng för inkorrekt svar. Endast rätta svar gav poäng. I föregående exempel gavs då två poäng ut, ett poäng för ordet vit och ett poäng för ordet skjorta. Max antal rätt på varje fråga varierade beroende på hur många detaljer som rörde respektive fråga.

Dataanalys

De olika frågorna delades in i två kategorier. En kategori för central information och en kategori för perifer information. Totalpoängen på frågorna räknades ut för samtliga deltagare enligt rättningsmallen. Därefter lades all rådata in i dataprogrammet SPSS. För att testa hypoteserna användes en ANOVA för mixed design för att undersöka resultaten kring central och perifer information. För att testa hypoteserna kring erfarenhet och träning användes Pearsons korrelationstest.

(9)

Etik

Samtliga deltagare informerades både muntligt och skriftligt att studien var helt frivillig och att de om så önskade kunde avbryta studien när som helst. De fick även information om att de angivna svaren inte kunde kopplas till dem som person och att materialet behandlas helt konfidentiellt. Samtliga deltagare fick även uppgifter om hur de kunde kontakta försöksledaren via e-‐post om de ville ta del av resultatet av studien.

Resultat

Tabell 1. Medelvärden och standardavvikelser (inom parantes) för korrekt återgivna detaljer central och perifer, för kontrollgrupp och experimentgrupp.

Experimentgrupp (n=14) Kontrollgrupp (n=14) Bar central: 21,00 (6,18) 17,64 (5,62)

Golf central: 20,57 (6,49) 16,86 (5,20)

Bar perifer: 10,00 (3,04) 10,57 (2,98)

Golf perifer: 5,57 (1,91) 4,64 (1,82)

Alfanivån sattes till .05 på alla test.

Central och perifer information

En variansanalys visade ingen huvudeffekt av Grupp p = ,13 och ingen interaktion mellan Grupp och Situation (Bar/Golf), p = 0,51. Inte heller någon trevägsinteraktion mellan Grupp, Situation och Typ av information (Central/

Perifer) p = ,66. Däremot fanns en signifikant interaktion mellan Grupp och Typ av information, F(1,26) p = 5,12. Experimentgruppen återgav fler centrala detaljer än Kontrollgruppen. Bonferroni Post hoc test visade dock att skillnaden inte var signifikant.

Resultatet visade att ordningsvakter minns bättre central information än perifer information. Hos kontrollgruppen var resultatet det samma, det vill säga de mindes central information bättre än perifer. Ordningsvakterna kunde vid återgivningen ange fler centrala detaljer än kontrollgruppen, denna skillnad var inte stor nog för att utgöra en signifikant skillnad. Kontrollgruppen återgav fler perifera detaljer från golffilmen än ordningsvakterna, inte heller här var skillnaden så stor att den ansågs vara signifikant.

Erfarenhet och träning

För att testa om ordningsvakterna mindes bättre på grund av erfarenhet och träning användes Pearsons korrelationstest. Med erfarenhet menas antal aktiva år i ordningsvaktsyrket. Träningen är en produkt av den erfarenhet deltagarna besitter. Då det endast var intressant att undersöka en grupp inom området undersöktes bara experimentgruppen.

(10)

Tabell 2. Erfarenhet korrelerad med situation och typ av information (Experimentgrupp).

Bar Central = -‐0,365 Golf Central = 0,276 Bar Perifer = -‐0,299 Golf Perifer = 0,391

Tvärtemot hypotesen visade resultatet att ordningsvakterna tenderar att minnas centrala detaljer i barmiljö sämre ju längre de arbetat, förklaras av en negativ korrelation. Däremot fanns en tendens att de mindes fler detaljer från golffilmen ju längre de arbetat, det vill säga en miljö de inte borde känna sig hemma i. Ingen av korrelationerna var emellertid signifikanta. Det kritiska värdet utgår från Cohens riktlinjer att r=0,50 är ett starkt samband.

Diskussion

Syftet med föreliggande studie var att undersöka om ordningsvakter är bättre vittnen än andra individer och därmed mer tillförlitliga. Vidare var syftet att undersöka om ordningsvakter minns bättre i en miljö det är vana vid. Studien undersökte även om ordningsvakter minns centrala detaljer bättre än andra individer. En annan aspekt som undersöktes var om ordningsvakterna genom träning och erfarenhet blir bättre vittnen, det vill säga om de via erfarenhet och träning lär sig att minnas relevant information bättre. Resultaten från studien visade att man inte kan dra slutsatser om att ordningsvakter är bättre vittnen än andra individer och således inte är mer tillförlitliga. Ordningsvakter minns inte detaljer bättre än andra individer. En rimlig förklaring till detta är att de genomförde studien under ett arbetspass. Detta kan ha gjort att ordningsvakterna inte var helt fokuserade på uppgiften. Tiden för undersökningen på ordningsvaktsgruppen skedde på kvälls-‐ och nattetid. Det bör inte ha haft någon effekt på resultatet, då ordningsvakterna är vana vid att arbeta den tid på dygnet och borde ha anpassat sömn och mat för att orka med sitt arbetspass. Då försöksledaren inte frågade något om detta är det svårt att diskutera hur mycket den sena timmen påverkade deras koncentration. En annan rimlig förklaring till resultatet är att ordningsvakter helt enkelt inte är bättre vittnen än andra.

Granhag (2001) och Granhag och Christianson (2008) menar från tidigare forskning att vi tenderar att minnas central information bättre än perifer. I föreliggande studie fick deltagarna se två filmsekvenser och sedan svara på ett antal frågor kopplat till respektive film. Hälften av frågorna berörde central information och hälften berörde perifer information. Teorin om att vi minns centrala detaljer bättre testades på de båda grupperna. Resultatet av studien visade att ordningsvakterna tenderade att minnas centrala detaljer bättre jämfört med kontrollgruppen skillnaden var dock inte signifikant. Med utgångspunkt från tidigare antaganden från Granhag och Christiansons (2008) om centrala och perifera detaljer visar att vittnen som sett en emotionellt laddad händelse har bättre minne för central information än perifer information. Med negativ information avses i föreliggande studie filmklippet med misshandel i

(11)

barmiljö. Det går att diskutera hur emotionellt negativt laddat deltagarna upplevde filmen. Det är ytters individuellt hur och om vi upplever något som emotionellt laddat eller inte. Vissa av deltagarna upplevde troligtvis negativa känslor inför filmen, medan andra inte gjorde det. Då det inte diskuterades något kring hur deltagarna reagerade på filmklippet, går det inte att säga något om hur starkt de upplevde det. Det kan föreligga så att ordningsvakterna upplevde misshandeln från barfilmen som mer emotionellt laddad, jämfört med kontrollgruppen och kunde därav återge mer korrekt information. En annan förklaring till att ordningsvakterna tenderade att minnas centrala detaljer bättre kan ha varit att de helt enkelt fokuserade på det som de är tränade till att se, det vill säga det som är relevant och centralt för händelsen. Vidare menar Granhag och Christianson (2004, 2008) att vi endast kan ta in en liten del av allt det vi ser.

De detaljer som utlöser olika typer av känslor hos individen, är de som lagras i vårt minnessystem och sker på bekostnad av kringliggande information. Det kan vara en rimlig förklaring till att ordningsvakterna tenderade att minnas centrala detaljer bättre än perifera. Samma resultat visade sig även hos kontrollgruppen, det vill säga, de tenderade att minnas centralt emotionellt laddad information bättre än perifer information även om resultatet inte var signifikant. Resultatet från golffilmen visade att ordningsvakterna mindes perifer information något sämre än kontrollgruppen. Skillnaden var inte så stor att det gick att dra slutsatser om att det ligger till på det sättet. En förklaring till resultatet kan vara att deltagarna instruerades om hur studien skulle gå till innan de fick se filmerna. Försöksledaren instruerade deltagarna med att de skulle få se två filmer och sedan besvara ett antal frågor utifrån vad de sett. Vidare informerades de om att studien handlade om minne. Det är möjligt att deltagarna ur kontrollgruppen fokuserade mer på helheten och att ordningsvakterna fokuserade mer på att titta på vad som skett centralt och inte tittat på mycket på vad som skett runt omkring. Christianson (2002) skriver att vi vid stressfyllda situationer tenderar att fästa vår uppmärksamhet på de detaljer som ger upphov till den känslomässiga reaktionen. Det kan vara en rimlig förklaring att ordningsvakterna mindes centrala detaljer bättre än kontrollgruppen. Om det är så att ordningsvakterna upplevde filmerna som mer emotionellt laddade går inte att säga eftersom inga frågor ställdes om hur de upplevde situationen.

Erfarenhet och träning hos ordningsvakterna visade sig inte ha någon större effekt på hur väl de mindes detaljer från de två filmerna (Tabell 2). Resultatet visade att ingen av korrelationerna var signifikanta. En rimlig förklaring till resultatet kan vara att nya och unga yrkesutövande ordningsvakter gärna vill visa sig duktiga inför chefer och äldre kollegor. Som nyutbildad har man sin utbildning färskt med sig i bagaget och använder sig av den i sitt arbete. Som äldre yrkesutövande kan det vara så att ordningsvakterna känner sig mer avslappnande och går på den rutin som de samlat på sig under årens lopp. Denna trygghet kan leda till att de äldre mer erfarna ordningsvakterna missar viktig information vid ett eventuellt vittnesmål. Andra förklaringar till resultatet kan vara att ordningsvakter som arbetat längre påverkas mer av de olika minnesscheman Granhag och Christianson (2008) beskrivit. Granhag och Christianson (2008) menar att vi sorterar information och detaljer i olika scheman utifrån vad vi förväntar oss, baserat på våra tidigare minnen och erfarenheter. Dessa scheman påverkar oss att tro och se saker som kanske inte

(12)

har skett. Ordningsvakterna som arbetat längre bör rimligtvis ha fler scheman kopplat till liknande situationer och kan då vid missad information vid återgivningen ha fyllt i de luckor som saknas. En annan förklaring är de falska minnen som omedvetet dyker upp hos oss och som skapas genom reflektion, andras berättelser, det vi läst, tidigare erfarenhet och kunskap. Granhag och Christianson (2008) menar att dessa falska minnen påverkar oss att minnas saker som kanske inte har skett, vi ser händelser och detaljer som vi tror är självupplevda men som inte är det. Rimligtvis innehar ordningsvakter som arbetat längre mer kunskap om brottshändelser och påverkas då mer av dessa falska minnen. Christianson (2002) hävdar att vi kan träna oss till att lära oss notera viss detaljinformation, men erfarenhet och träning förbättrar inte vår förmåga att minnas främmande saker. Resultatet från studien visar att ordningsvakterna tenderade att minnas centrala detaljer bättre än kontrollgruppen, vilket stödjer tidigare forskning. Ordningsvakterna mindes perifera detaljer något bättre än centrala vilket talar emot det som Christianson (2002) menar. Frågan är om det ens är möjligt att träna på något som är okänt för en.

Studien undersökte även om ordningsvakter minns bättre i en miljö de känner sig bekanta med. För att testa detta fick de titta på en film med en misshandel i en bar, detta skulle illustrera en så kallad hemmamiljö. Den andra filmen visade tre unga pojkar som spelade minigolf, detta skulle illustrera en främmande miljö.

Det visade sig tvärtemot hypotesen att ordningsvakterna tenderade att minnas sämre i hemmamiljö. Däremot fanns en tendens att ordningsvakterna mindes fler detaljer från golffilmen, det vill säga en miljö de inte borde känna sig hemma i. Skillnaden var dock inte så stor att man kan dra slutsatser om att det ligger till på det sättet. En möjlig förklaring till resultatet kan vara falska minnen och scheman som påverkar ordningsvakterna att minnas fel. En annan rimlig förklaring till resultatet kan ha varit att deltagarna upplevt golffilmen som mindre händelserik. Barfilmen innehöll fler detaljer att lägga på minnet, vilket kan ha resulterat till att mer korrekt information återgavs från golffilmen.

Det låga antalet deltagare i studien kan ha påverkat resultatet av studien. Ett möjligt antagande är att resultatet hade blivit annorlunda om antalet deltagare i båda testgrupperna varit större. Dessvärre lyckades inte försöksledaren få ihop fler deltagare under tidsramen för studien. I framtiden kan det vara rimligt att andra gör liknande studier, fast med fler deltagare i varje grupp. Resultatet av korrelationsstudien (Tabell 2) med erfarenhet och träning är extra känsliga för låga deltagarantal, vilket kan ha fått konsekvenser för resultatet i någon riktning.

Minnet är komplext och inte så enkelt att förstå sig på. Att minnas korrekt information är inte så enkelt som det oftast framställs som. Trots all den forskning som gjorts på ämnet, kan det tyckas lite märkligt att polis, domstolar och andra myndigheter inte lägger större vikt vid detta. Genom åren har det hänt fler än en gång att fel person gripits för ett brott de inte begått, baserat endast på ett felaktigt vittnesmål. Detta skedde inte minst i fallet Anna Lindh, där ett vittne felaktigt påstod att gärningsmannen bar en kamouflagemönstrad jacka. Det resulterade i att polisen grep fel man. Mannen fick se sitt liv gå i spillror, han fick sparken från sitt arbete, tog emot mängder av hot-‐ och hatbrev från olika

(13)

personer och till sist blev han tvungen att flytta utomlands. Ett vittne kan inget annat än att återge sin minnesbild, men allt för ofta blir det fel. Vad vi inte får glömma bort är att minnet påverkas av olika saker och att de genomgår en psykologisk förändringsprocess. Att vissa individer ses som mer tillförlitliga än andra är även det ett stort problem. Den forskning som gjorts är riktat mot olika typer av individer och har visat att ett vittnes utsagor oftast är ofullständiga, vaga och inte stämmer överens med vad som egentligen har skett (Thompson et al, 1998). Därför kan det tyckas anmärkningsvärt att det än idag finns vitten som anses mer trovärdiga än andra vittnen. Annan forskning beskriven av Christianson och Ehrenkrona (2001) visar att säkra vittnen inte är mer tillförlitliga än andra. Ordningsvakter tillhör den kategorin som enligt polis och åklagare ses som trovärdiga vittnen. Tvärtemot hypotesen och som stödjer tidigare forskning finns det inga belägg som gör det möjligt att dra slutsatser om att det ligger till på det sättet. Det är viktigt att rättsväsendet tar sig en funderare på detta och börjar se alla vittnens lika värde.

Föreliggande studie följer andra exempel på hur man kan testa ett vittnes minne och därmed ett vittnes tillförlitlighet. Reliabiliteten i testmetoden bör därför vara ganska hög, då andra har utfört liknande studier. Problem vid tillförlitligheten av studien var att tiden för testet av ordningsvakterna var annorlunda än hos kontrollgruppen. Detta bör inte ha haft någon större inverkan på ordningsvakterna, men kan ändå ha påverkat resultatet i den mån att ordningsvakterna inte var lika fokuserade vid testtillfället. Deras uppmärksamhet kan ha varit mer på att utföra sitt arbete korrekt än att delta i studien. Genom att endast använda öppna frågor i frågeformuläret bidrog det till att deltagarna inte kunde ledas in på något spår, utan fick själva fritt återge vad de sett. Ett annat problem med studien var att det av praktiska skäl endast testades på män. För framtida forskning är det av stor vikt att även kvinnor får medverka i liknande studier. För framtiden kan det vara intressant att titta närmare på hur mycket av den totala informationen vissa individer eller yrkeskategorier minns. I föreliggande studie framgår inte hur mycket av allt som experimentgruppen och kontrollgruppen återgav. En anledning till detta är att det var svårt att räkna ut max antal poäng från varje fråga eftersom det endast var två personer som gjorde rättningsmallen. Dessa två personer kan ha missat information och/eller missat korrekta detaljer.

Deltagarna ur kontrollgruppen genomförde testet på sin fritid på ett café vilket kan ha påverkat resultatet i någon riktning. Det kan ha inneburit att graden av fokusering och koncentration varierat jämfört med experimentgruppen. Då testmetoden är välkänd för många forskare inom området bör således även validiteten i studien vara hög. De variabler som mättes utgick från en mall tagen från andras forskning inom området. En viktig sak att komma ihåg är att tidigare forskning inom området inte helt går i linje med verkligheten. Forskningen går ut på att deltagarna får titta på en eller flera filmsekvenser och sedan återge vad de sett. Hade det inte varit så att forskare av etiska skäl inte bör använda sig av verkliga situationer för att ta reda på hur väl vitten minns detaljer ur en händelse, så är det kanske det som krävs för att vi verkligen ska förstå oss på vittnespsykologin.

(14)

Den mesta forskningen på området har gjorts om män för män. Det är rimligt att mer forskning riktar in sig på manligt och kvinnligt minne, och manliga och kvinnliga vitten. Föreliggande studie kunde av praktiska skäl inte att ta hänsyn till skillnaden mellan manliga och kvinnliga vittnen då det vid testtillfället arbetade mest manliga ordningsvakter under tiden för studien.

Ordningsvakterna i studien är bosatta i norra delen av Sverige. Det skulle vara intressant att i framtiden göra studier på ordningsvakter i hela landet, för att se om resultatet blir annorlunda. En annan aspekt som kan komma att vara relevant för framtida forskning är den självuppskattade tillförlitligheten som ordningsvakter tycks anta om sig själv. Ordningsvakterna själva skattar sig generellt sätt som bättre och mer tillförlitliga vittnen än andra. I den typen av forskning skulle deltagarna få skatta sin egen säkerhet för att sedan jämföras med resultatet av den faktiska händelsen. På så sätt kanske vi kan slå hål på myten om att det finns vissa typer av yrkeskategorier som är mer tillförlitliga vittnen än andra.

(15)

Referenslista

Christianson, S. Å. (2002). Traumatiska minnen (3:e utg.). Natur och Kultur. Stockholm.

Christianson, S. Å., & Granhag, P. A. (red). (2004). Polispsykologi. Natur och Kultur. Stockholm.

Christianson, S. Å., & Ehrenkrona, M. (2011). Psykologi och bevisvärdering. Norstedts Juridik AB Stockholm.

Granhag, P. A. (2001). Vittnespsykologi. Studentlitteratur AB. Lund.

Granhag P. A., & Christianson, S. Å. (2008). Handbok i rättspsykologi. Liber. Stockholm.

Loftus, E. F., & Doyle, J. M. (1992). Eyewhitmess testimony; Civil and criminal. (3:e utg). University Of Washington. Seattle. USA.

Thompson, C. P., Herrmann, D.J., Read, J. D., Bruce, D., Payne, D., & Toglia, M. P. (1998). Eyewitness Memory: theoretical and applied perspectives. Lawrence Erlbaum Associates Inc. New Jursey. UK.

USA.

Wiklund, N., & Sjöström, U. (red). (2005). Svensk vittnespsykologi; Utsagepsykologi i teori och praktik. Studentlitteratur AB. Lund.