Ett obeaktat bronsåldersfynd från Viarp i Skåne Jaanusson, Hille
Fornvännen 61-65
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1987_061
Ingår i: samla.raa.se
Ett obeaktat bronsåldersfynd från Viarp i Skåne
Av Elisabeth Iregren och Hille Jaanusson
Iregren, E. &Jaanusson, H. 1987. Ett obeaktat bronsåldersfynd från Viarp i Skå- ne (A little noticed Bronze Age find from Viarp in Skåne). Fornvännen 82, Stock- holm.
A small oaken trough, 60 cm long, from Viarp, Simris parish in Skåne, acquired in 1890 by the Museum of National Antiquities has long escaped attention. In ad- dition to burnt bones it contained a pair of bronze tweezers the shape and orna- mentation of which indicate Montelius' Period IV.
An osteological analysis of the bones: an adult, possibly a male, and bone frag- ments of cattle, pig and sheep/goat (fragments of various skeletal elements). The analyses indicate that the trough contains the bones from the funeral pyre of a man cremated with parts of a pig head, the hindquarters of cattle and the body of a goat or a sheep — representing a funeral feast or gifts for the deceased.
Elisabeth Iregren, Lunds universitets historiska museum, Arkeohgiska inst., Kraftstorg 1, S-22350Lund.
Hille Jaanusson, Statens historiska museum. Box 5405, S-114 84 Stockholm.
Historik
Vid Vitterhetsakademiens sammanträde den 11 november 1890 meddelade Oscar Montelius att han hade fullgjort det honom ålagda upp- draget att vid en offentlig auktion den 24 okto- ber förvärva inspektor J. L. Nilssons i Järres- torp i Skåne samling av fornsaker. Hela samlin- gen inköptes för kr 1750:— och erhöll i Statens Historiska Museum inventarienumret 8722 {Månadsbladet 1890 s. 149). I samma n u m m e r av Månadsbladet redogör H a n s Hildebrand (Hil- debrand 1890 s. 143) för dessa föremål och be- klagar samtidigt, att man enligt de för auktio- nen uppställda villkoren var tvungen att köpa även stenföremålen, fast man egentligen ville förvärva bronserna.
Bland dessa 65 bronsåldersföremål fanns ett tråg med brända ben (fig. 1). Tidstypiskt nog vållade tråget inte någon större uppmärksam- het, det var bronsföremålen man var ute efter.
Tråget registrerades i vanlig ordning och lades sedan bland andra, mindre intressanta föremål i museimagasinet. I " M i n n e n " (Montelius
1917 s. 74, fig. 1153) är det avbildat i skala 1:10 och ser inte mycket större ut än en dubbel- knapp. I magasinet får det vila i närmare 30 år.
Ar 1923 utkommer en ny Vägledning genom sam- lingarna från forntiden av Sune Lindqvist (Lind- qvist 1923 s. 47) och där framgår, att bland skånska gravfynd är det lilla tråget utställt. Vid flyttningen till de nuvarande lokalerna Stor- gatan 41 försvinner tråget återigen till magasin- gömmorna, men innan detta sker, blir det för första gången fotograferat och omnämnt i Tio- tusen år i Sverige (Nerman & Oldeberg 1945 s. 99, fig. 98). Någon vetenskaplig bearbetning av tråget och dess innehåll tycks inte ha förekom- mit. Hildebrand ger dock följande upplysning- ar (1890 s. 159):
Den ovan omtalade är trågformig, av ek, med ett ungefär lika format lock, båda med ett fyrkantigt handtag i vardera ändan. Handtagen är försedda med hål och genom vart par av hål har en ekpinne va- rit trädd, den ena är ännu bevarad. Kistan är fylld med brända ben och bland dem ligger en bronspin- cett. Kistans längd är 60,4 cm, bredd 21 cm, höjd 16 cm. Funnen av Nils Mårtensson No 7 Viarp på 36 famnars avstånd frän Tomarps och på ett djup av 3 fot.
O m pincetten (fig. 2) kan läsas, att denna är yt- terst tunn, betäckt med ett tjockt lager av ärg, varunder synes spår av linjeornering. Den är
Formännen 82 (1987)
62 E. Iregren & H. Jaanusson
Fig. 1. Ektråg med brända ben från Viarp, Simris sn, Skä- ne, S H M inv. nr 8722:797. Foto 1. Anderson, ATA. — O a k (rough from Viarp, Simris parish, Skåne.
Fig. 2. Pincett i träget från Viarp, Simris sn, Skäne S H M inv. n r 8722:797. Teckning B. Handel. — Bronze tweezers in the trough from Viarp, Simris parish, Skåne.
7,1 cm lång och 2,6 cm bred och utöver linjeor- neringen försedd med 3 små buckor. Den liknar Montelius fig. 1118 och Baudous typ XII D eller X I I E:2, Taf. V I I I , Karte 26 (Baudou 1960), men saknas i förteckningen över pincettfynd.
Den kan dateras till period I V C 14-analys av en flisa från tråget har gett ett värde av 2590 ± 85 B.P. ( 8 2 5 - 7 6 5 cal.B.P. (en sigma) halve-
ringstid 5568 år, Pearson och Stuiver 1986).
Tråget ser ut som om det har varit bränt, men den mörka färgen kan bero på konserveringen i äldre tid. M a n har använt oljor, ev. glycerin — ett dåligt konserveringsmedel som har torkat ur och lämnat torrsprickor (enl. L.-U. Johansson, Tekniska Institutionen). Även C14-analysen kan ha påverkats av konserveringsmedlet.
Arkeologiska paralleller
Bevarade träföremål från nordisk bronsålder är mycket sällsynta. Bortsett från de välkända sto- ra danska ekkistorna från äldre bronsåldern har man i D a n m a r k hittat ett par tråg i en torvmos- se i Sönderjylland (Becker 1948, fig. 2—3), da- terade till förromersk järnålder. Dessa båda är dock större än tråget från Viarp, det ena 156 cm långt och 48 cm brett, det andra 140 cm långt och 42 cm brett. På boplatsen i Biskupin i Polen framkom likaledes ett tråg(Rajewski 1958 s. 21, fig. 25). Inget av dessa har dock använts som benbehållare.
Brandgravar i träkistor är sedan länge kända i Skåne. Strömberg (1975 och 1982) har sam- manfattat de kända förekomsterna. Vanligast är nästan manslånga kistor av ek. Den övervä- gande delen kan dateras till period III, men en- staka har tillhört period IV (Petré 1961) eller i ett fall möjligen t.o.m. period V (Strömberg 1975 s. 185).
Tidigare osteologiska analyser av material från bronsåldern
Vår osteologiska kunskap om bronsålderns brandgravar från Sydsverige grundar sig främst på artiklar av Nils-Gustaf Gejvall (1948a, 1950, 1954, 1961a, 1961Ä). Andra osteologer har be- handlat bronsåldersmaterial i enstaka arbeten (Rolfjonsson 1969, 1972, Iregren 1973, Persson 1982). Resultat av nyligen genomförda bearbet- ningar av Leif Jonsson resp. Ove Persson har presenterats av Lars och Mats Larsson (1984 s.
36) och M ä r t a Strömberg (1984 s. 4). C. Arcini och L. Nilsson (1985) har också arbetat med skånskt material. I Inger Håkanssons (1985) avhandling, där deras analyser ingår, redovisar Håkansson även ett flertal uppgifter ur littera- turen och i Lunds universitets historiska mu- seums m.fl. arkiv.
Formännen 82 (1987)
Tabell 1. Identifierade arter uttryckt i fragmentantal, vikt samt andel av den totala vikten, som är 1368 g. — Identified species, number ol bone fragments and weight.
Antal fragment Vikt (g) Viktprocent
Människa Homo sapiens
187 293
21 %
Får/Get Ovis aries7 Capra hircus
96 43 3 %
Svin Sus domesticus
2 2 0,1 %
Nötkreatur Bos domesticus
2 23 2 %
Identifierat totalt
287 361 2 6 %
Gejvall ger, i sitt bidrag om Simris (1961a), en översikt över skånskt material mot bakgrund av sin långa erfarenhet. Också Rolf Jonsson (1972) redovisar sammanfattande resultat från analy- ser av gravar i södra Halland. Dessa två arbeten ger viktig information om människan under bronsåldern och hennes husdjur. När det gäller husdjurshållning, jakt och fiske bidrar en ana- lys av gravmaterial med mindre information än boplatsmatenal. Däremot belyser djurbenen i en grav riter, trosföreställningar och vissa socia- la och ekonomiska förhållanden.
Bensamlingen i tråget
Benmaterialet i tråget omfattar 1368 g väl för- brända ben. Maximal fragmentstorlek är 82 mm. (Detta fragment utgörs av en del av ett mänskligt underarmsben.) Volymen har inte mätts, eftersom bensamlingen undersöktes i ar- tificiella skikt. Identifieringsgrad: 25,1 viktpro- cent.
Ett försök gjordes att studera fragmentens och arternas fördelning i tråget genom att ben- samlingen undersöktes i skikt. Vi har emeller- tid bedömt det som osannolikt att benen aldrig flyttats från tråget, eftersom det konserverats.
Den primära osteologiska dokumentationen har arkiverats i ATA.
Människobenen
De identifierade människobenen är 187 st., vil- ka tillsammans väger 293 g. De representerar kroppens alla delar, men huvudet är bäst före- trätt (tabell 2). Av kalotten förekommer 93 frag- ment, varav 40 st. är sprängda mellan det yttre och inre bladet i kranietaket. Kraniesömmar kan iakttas på 22 benfragment. Av sutura sagit-
Tabell 2: Anlal identifierade fragment av människa (Homo sapiens) och får/get (Ovis aries/Capra hircus) fördelade på slag av ben. — Number of idcntified bone fragments.
Huvudet Overskalle U n d e r k ä k e I,ösa länder Bål K o t o r Revben Bröstben Extremiteter Skulderblad Nyckelben O v e r a r m s b e n Strålben Armbågsbcn Bäckenben Lårben Skenben
V a d b e n / O s malleolare Mellanhandsben Mellanfotsben Mellandhand- o.
Mellanfotsben Handlovsbcn Knäskål Språngben Hälben Ö v r . vristben la tåben Ila tåben I l l e tåben Scsamben Ej identifierade
länga rörben Totalantal
Människa Homo sapiens
110 4 6
11 8 0
1 0 3 1 2 2 5 1 0 0 0
9 4 0 0 2 0 6 1 1 0
10 187
Får/Get Ovis aries/
Capra hircus
5 3 0
0 0 0
1
-
1 4 1 0 0 0 0 3 6
17 4 0 0 0 0 8 5 3 0
35 96
Förmännen 82 (1987)
64 E. Iregren & H. Jaanusson
talis (pilsömmen) syns svaga spår på kraniets utsida.
Sex tandrotsfragment har återfunnits. Fyra rotdelar har smal och inlagrad rotkanal. Två tandrötter har däremot öppen por i rotspetsen, vilket visar att tandbildningen nyligen avslu- tats. Åldersförändringarna i skalltak och tänder visar att den döde var en vuxen individ.
Sedan årtionden har de gravlagda individer- nas ålder bedömts huvudsakligen genom studi- er av skallsömmarnas utveckling (Gejvall
1948b). Nyare anatomiska studier av antropo- loger i samarbete med rättsmedicinare har emellertid givit vid handen (Hajnis & Novåk
1984) att åldersförändringarna utvecklas i olika takt hos män och kvinnor. Hajnis och Novåk har också påvisat att de individuella variatio- nerna är stora och att förändringarna därmed inte är så regelbundna, som man hittills anta- git. Detta medför att en bedömning av åldern på vuxna inte bör göras om man endast kan stödja sig på skallsömmarnas utveckling (Haj- nis & Novåk 1984).
De sekundära könskaraktärerna på kranie- fragmenten i tråget är inte särskilt tydligt ut- präglade. Vårtutskotten är inte så stora och nackmuskelfästet är inte heller tydligt utbildat.
Fragmenten från okbågarna är relativt klena.
Däremot visas av ett högersidigt pannfragment att kanten mot ögonhålan är grov. Partiet av pannan visar en porig struktur och ögonbryns- svulster kan svagt skönjas. Kön: man?
På ett par benfragment kan sjukliga föränd- ringar iakttas. Bland de elva kotfragmenten har ett hittats, där kotkroppen uppvisar osteofyter.
En vänstersidig underkäksdel visar en föränd- ring — abcess — vid lö-årstandens alveol. Tan- den har sannolikt fallit ut under livstiden.
I detta s a m m a n h a n g måste understrykas att inte alla delar av en människa ingår i denna grav. Därtill är benmängden alltför liten. Gej- vall (1948 s. 157) uppger att volymen av benen från en vuxen kremerad individ uppgår till mel- lan 2 och 3,5 liter. I tråget ingår även en hel del djurben.
Djurbenen
Ben av tre djurarter har identifierats i bensam- lingen (tabell 1). Av svin ingår två fragment (2 g) från kraniet, varför sannolikt endast svinets
huvud bränts på likbålet. Ingenting kan sägas om svinets slaktålder. Av nötkreatur finns två delar (23 g) från lårbenets nedre epifys, som ej är fastvuxen vid lårbenet. Djuret är därmed yngre än 3 1/2 år (Silver 1963 s. 253). Också nötkreaturet representeras således av en mind- re del av kroppen — i detta fall av höger bak- ben. Dessa två fragment är endast delvis för- brända. Kan dessa delar härröra från en grav- måltid, vars rester slängts in i likbålet senare och därför ej hunnit genombrännas?
Fåret eller geten är — till skillnad från övriga arter — väl företrädd genom de förekommande 96 fragmenten (tabell 2). Dessa väger 43 g. De- lar av flertalet benslag förekommer i graven lik- som fragment från huvudet. Dock saknas kotor, revben, bröstben och bäckenben — dvs. själva kroppen. M e n sannolikt har större delen av en djurindivid bränts och gravlagts tillsammans med den döde.
Fåret eller geten är från osteologisk synpunkt inte en vuxen individ. Av andra tåbenet har två fragment hittats, som visar att sammanväx- ningen i detta ben är avslutad. Älder: över 13—
16 mån. (Silver 1963 s. 253). Av det första tåbe- net ingår tre fragment, varav två visar avslutad och ett ej avslutad sammanväxning. Älder ca 13—16 mån. (Silver 1963 s. 253). Samtliga frag- ment av kanonbenen visar att epifyserna ej är fastvuxna. Älder: under 1 1/2 år (Silver 1963 s.
252—53). Strålbenet har fastvuxen epifys prox- imalt medan epifysen distalt är fri. Detta ben bevisar slakt efter 3/4 år men före 3 1/2 års ålder (Boessneck et al. 1968 s. 64). Sammanfattnings- vis slaktades troligen småboviden drygt 1 år gammal. Äldersindikationerna motsäger inte att samtliga ben stammar från samma, unga in- divid.
Sammanfattning
Ett litet lockförsett trätråg har använts som ben- behållare vid en gravläggning i Viarps socken i Skåne. Benen av en vuxen individ, möjligen en man, har gravlagts tillsammans med ben från flera djurarter. Kroppen av ett får eller en get har bränts på gravbålet. Delar av ett svinhuvud och ett lårben av nötkreatur har likaså bränts.
O m dessa ben stammar från en gravmåltid eller är gåvor till den döde kan inte avgöras. Den döde har som personlig utrustning fått med sig
Förmännen 82 (1987)
en pincett av brons. Graven dateras med hjälp av pincetten till bronsålderns period IV. Vi känner inga paralleller i Nordeuropa till detta fynd.
Referenser
Arcini, C , & Nilsson, L. 1985. Appendix I. Brända ben från bronsäldersgravar i Skåne. I: I. Håkansson 1985. Diss.
L u n d .
Baudou, E. 1960. Die regionale und chronologische Einteilung der jungeren Bronzezeit im Nordischen Kreis. Acta Univ. Stockh.
Studies in N o r t h - E u r o p e a n Archaeology 1.
Becker, C . J . 1948. Torvegravningi aeldre jernalder. Fra Na- tionalmuseets Arbejdsmark. Köbenhavn.
Boessneck, J., von den Driesch-Karpf, A. & Gejvall, N.—G.
1968. The archaeology of Skedemosse III. Die Knochenfundc von Säugetiere und vorn Menschen. K V H A A M o n o - grafier. Stockholm.
Gejvall, N.-G. 1948a. Determination of the cremated bones from Angelsbäck. I: M . Petersson ( M a l m e r ) A Bronze Age m o u n d at Angelsbäck. Kungl. Human. Vetenskapssam- fundets i Lund årsberättelse 1947—48.
— 1948Ä. Antropologisk del. I: Sahlström, K . - E . & Gej- vall, N.—G. Gravfaltet på Kyrkbacken i Horns socken, Väster- götland. K V H A A H a n d l i n g a r 60:2. Stockholm.
— 1950. Determination of the cremated bones from Bull- tofta. I: M . Petersson ( M a l m e r ) , A Bronze Age barrow at Bulltofta, Malmö. Medd. från LUHM, Lund.
— 1954. Antropologisk undersökning av benmaterialet från ett antal brandgravar. I: A. Oldeberg, Hällkistan från Ingemarstorp. Antikvariskt arkiv nr. 1. Stockholm.
— 1961a. Anthropological and osteological analysis of the skeletal material and cremated bones from Simris 2:3, Simris parish. I: B. Stjernquist, Simris II. Bronze age problems in the light of the Simris excavations. Acta Ar- chaeologica Lundensia ser in 4°, N ° 5. Lund.
— 1961£. Anthropologische Analyse von Brandknochen u n d Skelettfragmenten vom Snickarebacken, Nymölla 1:1, Ksp. Ivetofta, Schonen. I: Rolf Petré, Ein bronze- zeitlicher Grabhiigel bei Nymölla. Ksp. Ivetofta, Schonen. Medd. från LUHM. Lund.
HajniS, K. & Novåk, J.T. 1984. Sräst svu lebecni klenby. Ba-
bäkova sbirka £. 70. Praha. 138 sid. ( S a m m a n v ä x n i n g av kraniekalottens söm).
H i l d e b r a n d , H . 1890. Månadsblad. Årgång 19. Kungliga Vitterhets-Historie- och Antikvitetsakademien.
Håkansson, I. 1985. Skånes gravfyndfrån äldre bronsålder som källa till studiet av social struktur. Diss. Lund. Acta Arch. Lund.
in 8°, N ° 1 4 . 193 sid.
Iregren, E. 1973. M ä n n i s k o r n a i St Köpinge. Ale. L u n d . Jonsson, R. 1969. Osteologisk analys av brända ben från ny-
upptäckt fornlämning vid Tom, Fjärås. I: L. L u n d b o r g , En nyupptäckt fornlämning från yngre bronsåldern vid Tom, Fjärås socken, Halland. 1969. Halmstad.
— 1972. Osteologisk analys av brandgravsmaterial från bronsåldershögar och bronsåldersgravar i södra Hal- land. I: L. L u n d b o r g , Undersökningar av bronsåldershögar och bronsåldersgravar i södra Halland. Hallands m u s e u m s skrift- serie 2, H a l m s t a d .
Larsson, L. & Larsson, M. 1984. Flintyxor, skoskav och massor av stolphål. Ystads fornminnesförenings skrift 29.
Lindqvist, S. 1923. Vägledning genom samlingarna från forntiden.
Stockholm.
Montelius, O. 1917. Minnen från vår forntid. Stockholm.
N e r m a n , B. & 0 1 d c b c r g , A. 1945. I: Tiotusen år i Sverige. Sta- tens Historiska M u s e u m , Stockholm.
Pearson, G. VV. & Stuiver, M . 1984. High Precision Cali- bration of the Radiocarbon T i m e Scala 5 0 0 - 2 5 0 0 B.C.
1: M . S t u i v e r & R . K r a (eds) Radiocarbon, Vol. 28 n r 2B, Calibration Issue.
Persson, O. 1982. Das Knochenmaterial aus Gräbern m Ingelstorp. I: M . Strömberg, Ingelstorp. Zur Siedlungsent- wicklung eines sudschwedischen Dorfes. Acta Archaeologica Lundensia Ser in 4 ° , N ° 14. Lund.
Petré, R. 1961. Ein bronzezeitlicher Grabhiigel bei Nymöl- la, Ksp. Ivetofta, Schonen. Medd. från LUHM.
Rajewski, Z. 1958 Arkeologisk forskning i Biskupin. Kuml.
Arbog for Jysk arkaeologisk selskab.
Silver,]. A. 1963. T h e ageing of domestie animals. I: D. R.
Brothwell & E. Higgs, Science in Archaology. London.
Strömberg, M . 1975. Studien zu einem Gräberfeld in Löderup.
Acta Archaeologica Lundensia. Series in 8° N ° 10.
Lund.
— 1982. Ingelstorp. Zur Siedlungsentwicktung eines sudschwedischen Dorfes. Acta Archaeologica Lundensia. Series in 4°.
Lund.
— 1984. M a n n e n med halsringen. En skånsk grav från sen bronsålder. Ale. Lund.
Fornvännen 82 (1987)
