Klimatavtryck av viltkött

(1)

Klimatavtryck av viltkött

Orienterande studie om dovhjort och vildsvin

Danira Behaderovic & Maria Berglund 2019

Rapport från Hushållningssällskapet Halland

(2)

(3)

Förord

Denna studie har gjorts inom projektet Viltkedjan – stärka svaga länkar, som drevs av Hushållningssällskapet Halland 2018-2019. Projektets syfte var att öka kunskapen om samt tillgång och efterfrågan på inhemskt viltkött i Halland. Projektet finansierades med medel från Landsbygdsprogrammet 2014-2020 och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling.

Rapporten har skrivits av Danira Behaderovic och Maria Berglund, Hushållningssäll- skapet Halland.

Vi vill härmed tacka hjorthägnen som bidragit med sina erfarenheter och data till beräk- ningarna. Vi vill också tacka Ulf Sonesson och Friederike Ziegler, RISE, för värdefulla inspel om metodfrågor.

(4)

Sammanfattning

Livsmedelsproduktionen har en betydande roll för klimatpåverkan, som kan vara av både positiv och negativ karaktär. Idag finns klimatavtrycksberäkningar för de flesta livsmedel ämnade att underlätta för konsumenter att fatta klimatsmarta beslut och för producenter att optimera sin produktion ur klimatsynpunkt. Kött från vilt som ofta är närproducerat och antas vara en naturlig resurs, anses allmänt ha låg klimatpåverkan. Det finns dock inga vetenskapligt granskade rapporter inom området.

Syftet med denna rapport har varit att beräkna klimatavtrycket för dovhjort i hägn och vildlevande vildsvin för att undersöka viltköttets klimatpåverkan samt för att skapa ett underlag för vidare studier men även finna nyckelfaktorer för en klimatsmart produktion av viltkött.

I rapporten har tre hjorthägn i Halland studerats, där även olika typer av jakt på vildsvin bedrivs. Underlag och data från dessa företag har använts för att beräkna klimatavtryck med hjälp av bland annat FN:s klimatpanels (IPCC) riktlinjer för de internationella klimatberäkningarna.

Våra resultat tyder på att kött från dovhjort i hägn har ett klimatavtryck mellan 48 – 66 kg CO₂e/kg benfritt kött. Denna siffra kan jämföras med klimatavtryck från nötkött och lammkött som ligger på omkring 25 kg CO₂e/kg benfritt kött. Ett högt klimatavtryck förklaras av att hjorten är en idisslare och producerar metan under dess fodersmältning, som i samtliga hjorthägn utgjorde ca 60 % av den totala klimatpåverkan. Inom lamm- och nötköttsproduktion har det skett stora avelsframsteg och produktionen har blivit mer resurseffektivt, vilket även bidragit till minskat klimatavtryck. Hjort har inte genomgått samma produktionsförbättringar. Köttproduktionen från ett hjorthägn är också lägre (kg kött producerat per år relativt alla djurs vikt) än vid till exempel lammproduktion.

Antalet avkommor är större från får än från hjort, och lammen har också snabbare tillväxt.

Ytterligare en viktig faktor är de avgränsningar som gjorts i denna studie, där vi betraktat dovhjorten som ett produktionsdjur och inte som en naturlig del av ekosystemet. I det senare fallet hade en stor del av klimatpåverkan kunnat avskrivas.

Kött från vildsvin har ett klimatavtryck på 0,2–1,5 kg CO₂e/kg benfritt kött enligt våra beräkningar, vilket ligger i linje med vad tidigare studier kommit fram till. De största utsläppen härrör från transporten till och från jakt. Hur ens jaktmarker är placerade samt vilken typ av jakt som bedrivs (åteljakt, skyddsjakt eller drevjakt) är de viktigaste fakto- rerna för klimatpåverkan då de påverkar transportsträckorna. Även stödutfodringen, vilka mängder och vilken typ av utfodring som används, är av betydelse för klimatpåverkan.

En klimatsmart hjortproduktion utgörs enligt våra resultat av en väl sammansatt population, där antalet vuxna handjur inte är högre än nödvändigt, utfodring görs med en stor andel biprodukter samt en låg kalvdödlighet och högt slaktutbyte. En klimatsmart vildsvinsjakt kan främst påverkas genom minskad bränsleåtgång, utfodring med restpro- dukter och andra fodermedel med lågt klimatavtryck, samt ett stort antal fällda grisar med högt slaktutbyte.

(5)

Ordlista

Begrepp Förklaring

Benfritt kött Slaktvikt minus ben.

CH₄ Metan

CO₂ Koldioxid

CO₂e Koldioxidekvivalenter

Dov-/Kronhjort Könsmoget handjur

Dov-/Kronvilt Allmänt begrepp för arten som innefattar både han-och hondjur

Frilevande vilt Vilda djur som är föremål för jakt i syfte att användas som livsmedel. I denna definition ingår även djur som lever fritt inom ett inhägnat område under liknande förhållanden som vilda djur.

Hind Könsmoget hondjur

IPCC Intergovernmental Panel on Climate Change. På svenska, FN:s klimatpanel

Klimatavtryck Summan av utsläpp och upptag av växthusgaser i ett produktionssystem, omräknat till koldioxidekvivalenter. Klimatavtrycket beräknas på samma sätt som en livscykelanalys där man bara tagit med miljöpåverkankategorin Potentiell klimatpåverkan. För livsmedel anges klimatavtrycket ofta som kg koldioxidekvivalenter per kg livsmedel.

Koldioxidekvivalenter (CO₂e) Ett mått för att kunna jämföra och summera klimatpåverkan av olika växthusgaser. 1 kg koldioxid (fossilt ursprung) = 1 kg CO₂e. 1 kg metan = 25 kg CO₂e. 1 kg lustgas = 298 kg CO₂e. Värdena avser växthusgasernas potentiella klimatpåverkan (Global Warming Potential, GWP) i ett hundra- årsperspektiv (Forster m.fl, 2007).

Levande vikt Djurets vikt levande

Livscykelanalys, LCA En metod för att beräkna den totala miljöpåverkan under en produkts livscykel

N₂O Lustgas

Slaktvikt Djurkroppens vikt utan inälvor, skalle, hud och underben. Putsad slakt- kropp, dvs. skottskador och fettdepåer är borttagna

Smaldjur Ettårigt hondjur

Spets Ettårigt handjur

Vildlevande Djur som lever fritt, ej i hägn

Växthusgas Både konstgjorda och naturliga gaser som utgör grunden för växthusef- fekten genom att absorbera och utstråla infraröd strålning och på så vis bidra till en uppvärmande eller nedkylande effekt av jordens temperatur

(6)

(7)

Innehåll

Förord

Sammanfattning Ordlista

Introduktion ...1

Hjortuppfödning i Sverige ...2

Vildsvin i Sverige ...3

Klimatavtryck av viltkött ...4

Metod och avgränsningar ...7

Funktionell enhet och avgränsningar ...8

Allokering av klimatpåverkan ...9

Dovhjort ...9

Vildsvin ...10

Utsläpp av växthusgaser ...10

Insatsvaror ...11

Växthusgasutsläpp från mark och betesgödsel ...11

Dovhjortens fodersmältning ...11

Bakgrundsbeskrivning av fallstudier ...13

Dovhjort i hägn ... 13

Vildsvin ...14

Klimatavtryck av viltkött ... 15

Dovhjort i hägn ... 15

Vildsvin ... 17

Diskussion ...19

Dovhjort i hägn ...19

Känslighetsanalys ...19

Vildsvin ...21

Jämförelse med klimatavtryck av andra köttslag ... 21

Metodutveckling och behov av framtida studier ...24

Faktorer för minskad klimatpåverkan från viltkött ...25

Referenser ...27

Bilagor ... 30

(8)

(9)

Introduktion

I den allmänna debatten sägs viltkött kunna vara ett klimatsmart köttalternativ. Förde- larna som lyfts fram är att viltet, till skillnad mot tamboskap, redan finns som en naturlig del av ekosystemet och att det inte krävs insatser i form av odlat foder, stallbyggnader etc. för att få fram viltkött. I världsnaturfondens köttguide får viltkött grönt ljus, eftersom växthusgasutsläppen bedöms vara låga (lägre än 4 kg koldioxidekvivalenter per kg

produkt). Detta förutsätter att det rör sig om vildlevande djur som inte behöver stödut- fodras i betydande omfattning. Påverkan från marken där djuren betar och metanutsläpp som uppstår i samband med idisslarnas fodersmältning kan då anses vara naturlig, och räknas därmed inte in i köttets klimatavtryck. Växthusgasutsläppen kopplade till odling av mark för produktion av foder är då låga, och utsläpp kopplade till jakten kan även tillskrivas aktiviteten ”jakt” och inte enbart produkten kött (Världsnaturfonden, 2016a; b).

Ett annat perspektiv rör viltets bidrag till produktionsbortfall i skog och åkermark. Om viltköttet, framför allt från älg och hjort, belastades med utsläppen kopplade till skogs- skador och bortfallet i skogsproduktion till följd av betesskador, skulle köttets klimatavtryck vara betydligt högre (Rolfsson, 2016). Detsamma gäller för vildsvin som kan ge upphov till skador på både åkermark och skog, och därmed bidra till minskad kolinlagring i mark (Jonsson, 2014) och till produktionsbortfall i jord- och skogsbruk. Det innebär att jakten och avskjutning av dessa djur potentiellt kan betraktas som positivt ur klimatsynpunkt (Widemo, 2018).

Ovanstående stycken ger en fingervisning om svårigheterna kring att avgöra vilka faktorer som ska tas med eller förbises när viltköttets klimatpåverkan ska kvantifieras. I dagsläget saknas grundliga studier som kvantifierar viltköttets klimatpåverkan, och det saknas forskning på området (Jonsson, 2014; Rolfsson, 2016). De uppskattningar som gjorts tar ofta bara med en avgränsad del av utsläppen, t ex endast utsläpp som sker vid jakten eller enbart metan från djurens fodersmältning, eller så antas att viltets klimatpåverkan är i samma storleksordning som för tamboskap (Röös, 2014; Hedenus, 2011).

För ett stort antal av våra vanligaste livsmedelsprodukter har det gjorts många livscykelanalyser (LCA) och skett stor metodutveckling för beräkning av livsmedlens klimatavtryck, ofta uttryckt som kilo koldioxidekvivalenter per kilo livsmedel (kg CO₂e/kg livsmedel). I en sammanställning av granskade vetenskapliga artiklar som innehöll livscykelanalyser av livsmedel visade det sig att det t o m 2016 publicerats 49 internationella LCA-studier av nötkött, 38 för griskött, 29 för kyckling och 22 för lamm (Clune m.fl., 2017). Därutöver tillkommer flertalet nationella studier och studier som inte granskats och publicerats i vetenskapliga tidskrifter. Det pågår även flera stora internationella arbeten med att utveckla standarder och harmonisera metoder för att beräkna klimat- och miljöavtryck av livsmedel.

När det gäller viltkött är situationen en helt annan. Vi har sökt efter svenska och internationella studier om klimatavtryck av viltkött från en rad olika djurslag, men utbudet har varit mycket tunt. Vi har bara hittat ett fåtal studier, och ingen av dessa studier har

(10)

publicerats i vetenskapliga tidskrifter. Det verkar även finnas en hel del frågetecken kring hur klimatavtrycket för viltkött har beräknats i dessa studier.

Det saknas också analyser av vad som karaktäriserar en klimatsmart produktion och konsumtion av viltkött. När det gäller kött från tamboskap brukar foderutnyttjande, klimatsmart foderproduktion, god tillväxt och friska djur vara viktiga parametrar. Många gånger hänger goda produktionstal ihop med klimatsmart produktion (Sonesson m.fl., 2014).

Syftet med denna studie är att kartlägga klimatpåverkan och beräkna klimatavtrycket för kött från två viltgrenar, nämligen dovhjort i hägn och vildlevande vildsvin. Avsikten är även att ge förslag på utsläppsminskande åtgärder samt skapa ett underlag för vidare studier av viltets klimatpåverkan. Studien bygger på data som har samlats in via intervjuer med tre hjorthägn samt litteraturstudier och emissionsberäkningar. Dataunderlaget har varit begränsat och klimatavtrycksberäkningar inom detta område är i stort sett oprövade, så rapporten ska ses som orienterande studie. Det behövs ytterligare metodutveckling och ett bredare dataunderlag för att kunna ge ett mer generellt gångbart klimatavtryck av viltkött.

Studien är en del av projektet ”Viltkedjan – stärka svaga länkar”, vars syfte är att öka kunskapen om samt tillgång och efterfrågan på inhemskt viltkött i Halland. Klimata- spekten är ett av argument för att få fram mer viltkött till konsumenten, men samtidigt är kunskapen om viltets faktiska klimatpåverkan bristfällig. Att förstå samt kartlägga hur viltkött påverkar klimatet är således en viktig del i detta projekt, och resultaten kan vara till nytta för jägare, handel, uppfödare och konsumenter.

Fokus i detta projekt ligger på inhemsk produktion och konsumtion av viltkött. Drygt hälften av det viltkött som omsätts på den svenska marknaden är importerat, detta gäller framför allt kött från hjort och vildsvin, där uppemot 90 % av hjortköttet på den inhemska marknaden importeras från Nya Zeeland (Wiklund & Malmfors, 2014). Enligt samma rapport ”producerade” svenska jägare under jaktsäsongen 2012/2013 ca 20 000 ton viltkött (slaktvikt). Endast 4 000 ton av dessa distribuerades på den svenska marknaden, medan majoriteten konsumerades privat. Samtidigt importerades ca 4 300 ton viltkött från andra länder. Förmodligen importeras betydligt mer än så då denna statistik inte är lättillgänglig (Ibid).

Hjortuppfödning i Sverige

Hjortuppfödning är en gammal tradition och de första inhägnaderna i Sverige härstammar från 1500-talet. Dagens hägn som främst inriktar sig på köttproduktion började på allvar expandera under 1970-talet i Sverige (Svensk hjortavel, 2010).

Det är idag tillåtet att inhägna kronvilt och dovvilt och fortfarande betrakta djuren som frilevande. Det finns ett antal krav för att inhägnat vilt ska kunna betraktas som frilevande: godkänt hägn av länsstyrelsen; aktuellt djurslag förekommer naturligt i den svenska faunan; hägnet är av sådan storlek att det under vegetationsperioden inte råder

(11)

brist på föda; djuren är föremål för jakt enligt jaktmetoder som uppfyller kriterier enligt svensk lag (Livsmedelsverket, 2007). Några av Jordbruksverkets kriterier för att få hålla hjortar i hägn är att hägnet ska vara utformat så att djuren klarar sig utan stödutfodring under betesperioden. Vidare ska djuren utfodras under vinterperioden och minst 2/3 av det dagliga intaget bör komma från grovfoder med långa strån (hö, ensilage, halm).

Dessutom får man komplettera med kraftfoder såsom krossat korn eller havre för att tillgodose djurens näringsbehov (Jordbruksverket, 2017).

Ett könsmoget handjur benämns hjort och ett könsmoget hondjur för hind. Ett ettårigt handjur benämns för spets och ett ettårigt hondjur benämns som smaldjur.

Dovvilt är den vanligaste arten i svenska hägn, och utgör ungefär 75 % av den hägnade stammen. Enligt statistik från 2010 fanns det vid denna tidpunkt 20 000 dovhjortar och 6 000 kronhjortar fördelade på 380 hägn i Sverige. Dovhjorten är den mindre av de två arterna. Ett vuxet handjur kan väga uppemot 130 kg och en dovhind 65 kg. Brunst sker i månadsskiftet oktober/november. Dovhinden är dräktig ca 8 månader innan hon vanligtvis föder en dovkalv i juni-juli (Svensk hjortavel, 2010). Produktionstiden för en dovhind kan vara uppemot 10 år. Djuren blir slaktmogna vid 15 månaders ålder, och slaktvikten varierar mellan 20-30 kg.

Kronviltet är större. Den vuxna kronhjorten kan väga uppemot 250 kg och kronhinden 130 kg. Kalvning sker i april-juni, med en kalv per kronhind. Vid slaktmognad, omkring 18 månaders ålder, är slaktvikten ca 60 kg. Produktionstiden för en kronhind är uppemot 20 år.

Det finns tre olika typer av hägn:

• Kött: Inriktning mot att producera kött till försäljning. Intensiv uppfödning med relativt stort antal djur per ytenhet, vilket kräver god tillgång på föda. Detta är den absolut vanligaste inriktningen för hjorthägn i Sverige.

• Avel: Inriktning mot försäljning av livdjur. Mer arbetsintensivt då djuren hanteras och kontrolleras mer. De ska vara friförklarade från tuberkulos (humana och bovina varianter).

• Jakt: Inriktning jaktupplevelse – försäljning av troféer och jakttillfällen. Hägnen måste ha inslag av skog och lämplig arrondering för jakt. Uppfödning är extensiv. Här är det viktigt att få fram äldre handjur av god kvalitet eftersom betalning sker utifrån troféns storlek.

Vildsvin i Sverige

I Sverige är vildsvin en av våra största källor till viltkött räknat i kg kött per år. Sedan 2012 fälls årligen mellan 83 000 och 97 000 vildsvin. Vildsvinen har varit etablerade i södra Sverige sedan senaste istiden, men försvann under en 1 000-årsperiod, och är därmed idag en relativt nyetablerad art i den svenska faunan. Vildsvinsstammen har ökat stadigt sedan ett antal vildsvin rymde från ett hägn i Södermanland någon gång under 70-talet.

(12)

Vildsvinspopulationerna har sedan dess brett ut sig och expanderat kraftig, tack vare deras snabba reproduktionstakt och goda anpassnings¬förmåga. Idag återfinns vildsvinen framför allt söder om Dalälven.

Ett könsmoget handjur benämns galt och ett könsmoget hondjur för sugga. Galten väger uppemot 200 kg och suggans vikt varierar mellan 50-140 kg, vikten varierar stort beroende på ålder och arvsanlag. Vildsvinen lever i flock, vanligtvis suggor i grupp med sina ungar. Galtarna lever ensamma och ansluter sig till flocken endast under parnings- säsongen på hösten. Suggan får vanligtvis 5-6 kultingar runt mars månad, efter en dräktighet på ca 115 dagar. Trots att vildsvinen är allätare föredrar de vegetabilisk föda, och vildsvinet kan utgöra ett stort problem för lantbrukare i vissa områden. Det nattaktiva vildsvinet är ett mycket skyggt djur.

Olika typer av jakt kan bedrivas på vildsvin. Åteljakt, som är en form av vaktjakt, är en vanligt förekommande jaktform. Det innebär att foder placeras ut på lämplig plats, vilken jägaren har uppsikt över, t.ex. från ett jakttorn, och kan där passa på vildsvinen. En annan vanlig typ av jakt är drevjakt, där hundförare i en drivkedja driver vildsvinen mot väntande skyttar i en skyttekedja.

I Sverige får vildsvin jagas mellan 16 april till 15 februari. Årsungar får dock fällas året runt, då den naturliga dödligheten bland dessa är stor. Kultingförande suggor är fredade.

Klimatavtryck av viltkött

När man talar om viltkött från jakt brukar transport nämnas som den största källan till växthusgasutsläpp. Även stödutfodring kan bidra till klimatpåverkan. I SLUs Mat-klimat- listan antas kött från vilt (alla kategorier) ha en klimatpåverkan på 0,5 kg CO₂e/kg benfritt kött. Detta resonemang förutsätter att vildlevande vilt är en naturlig resurs, och att viltet ingår i ett naturligt ekosystem. Så länge jakten sker utan att populationerna minskar kraftigt eller att förutsättningarna för en hållbar viltstam äventyras kan viltköttet ses som en förnybar resurs. Köttet från viltlevande vilt belastas därför endast med klimatpåverkan som uppstår i samband med jakt, förpackning och transport. Även i Mat-klimat-listan lyfts behovet av vidare forskning på området, särskilt i det fall hjort i hägn stödutfodras delar av året (Röös, 2014).

Det har gjorts några klimatavtrycksberäkningar på hjort i andra länder. I en skotsk fallstudie beräknades klimatavtrycket för hjort (wild venison) med data från fyra egen- domar med både kronvilt och rådjur (Natural Capital Ltd, 2009). Studien omfattade produktionen (deer management) fram till och med slakt, paketering och kyllagring. I beräkningarna ingick metan från djurens fodersmältning och från gödsel, samt emissioner från energianvändning och avfallshantering.

Det genomsnittliga klimatavtrycket beräknades till 11,7 kg CO₂e/kg slaktvikt (inklusive slakt), eller 14,6 kg CO₂e/kg benfritt kött om 20 % av slaktvikten antas utgöras av ben. De största utsläppen skedde på gårdsnivå (93 %), där metanutsläpp från djurens fodersmältning och gödsel var den enskilt största utsläppsposten och utgjorde 80 % av klimatavtrycket. Metanutsläppen från fodersmältning och gödsel beräknades till 10,7 kg

(13)

metan per vuxet djur och år respektive 5,3 kg metan per kalv och år för både kronvilt och rådjur. Hantering av slaktavfall bidrog till ytterligare utsläpp på 0,8 kg CO₂e/kg slaktvikt.

Viktiga faktorer som påverkade klimatavtrycket var djurens slaktvikt samt hur markerna var arronderade, då detta påverkade körsträckorna (Natural Capital Ltd, 2009).

Det finns dock en del saker att observera kring den skotska studien. De räknade bara med metanutsläpp från djuren som slaktades aktuellt år, och man räknade då bara med metanutsläpp som sker djurens sista levnadsår. Hade man räknat med hela populationen, vilket man gör när man beräknar klimatavtrycket för tamboskap, hade metanutsläppen blivit flera gånger högre. Dessutom räknade man med att 1 kg metan motsvarade 21 kg CO₂e, vilket är en äldre och lägre omräkningsfaktor än de som används i klimatavtrycksbe- räkningar i dag (1 kg metan = 25 eller 28 kg CO₂e). Det är inte orimligt att klimatavtrycket hade minst dubblats eller tredubblats om man använt nyare omräkningsfaktorer och inkluderat metan från hela populationen. I studien saknades dessutom lustgasavgång från mark och betesgödsel samt produktion av foder. Om dessa poster hade inkluderats hade klimatavtrycket ökat ytterligare.

I en dansk livscykelanalys undersöktes miljöpåverkan för olika typer av kött från vilt som jagats i Danmark, bland annat kronvilt, dovvilt, rådjur och vildsvin (Saxe, 2015).

Resultaten presenterades för en rad olika miljöpåverkanskategorier, varav klimatpåverkan var en. Data samlades in från gods, reservat, viltslakterier etc. och kompletterades med expertutlåtanden. I studien drog man slutsatsen att den störst bidragande påverkan på miljön kom från viltets intag av foder, både från utfodring med inköpt foder (bland annat foderbetor, majs och hö) men även inräknat bete på åkermark. Bete skedde dels på särskilt iordningställda viltåkrar, och dels på intilliggande åkermark som odlats med andra

lantbruksgrödor ej avsedda för bete. Viltet tillskrevs all miljöpåverkan av viltåkrarna samt det skördebortfall som betes- och trampskador orsakade i lantbruksgrödorna. I Danmark verkar betesskador på lantbruksgrödor vara ett större problem än i Sverige, då vi har ett mer varierat landskap med större tillgång till naturliga habitat för viltet. Visst foderintag skedde även via bete i skog och på annan mark, men det beaktades inte i beräkningarna.

I beräkningarna ingick många infrastrukturella detaljer, såsom staket och ammunition, som brukar stå för en mycket liten del av olika köttslags klimatavtryck och därmed många gånger till och med exkluderas i klimatavtrycksberäkningar. Studien uteslöt däremot metanemissioner från djurens fodersmältning och emissioner från gödsel utan närmare motivering. Normalt sett står dessa två för de största utsläppsposter vid klimatavtrycksbe- räkningar för kött från idisslare.

Totalt sett beräknades klimatavtrycket för dovvilt till 9,8 kg CO₂e/kg slaktvikt och för kronvilt i genomsnitt till 28,6 kg CO₂e/kg slaktvikt (spridningen mellan tre undersökta platser var 11-44 kg CO₂e/kg slaktvikt), vilket motsvarar 12,3 kg CO₂e/kg benfritt kött från dovvilt respektive 35,8 kg CO₂e/kg benfritt kött från kronvilt om andelen ben antas vara 20 % av slaktvikten. Denna studie omfattade klimatavtryck fram till återförsäljare (Saxe, 2015). I Saxe (2015) ges det dock inga detaljer eller närmare analyser av vilka faktorer som påverkat resultatet och som förklarar den stora spridningen. Att utelämna foder-

(14)

smältningen och gödseln ur klimatberäkningen bidrar till att klimatavtrycket för dov- och kronvilt kan bli lågt. Den stora spridningen i klimatavtryck för hjortarna kan nog förklaras med vilket foder de ätit och hur fodrets klimatpåverkan beräknats. En stor andel skogsbete kommer att hålla nere klimatavtrycket, medan omfattande stödutfodring och/eller stora betesskador och omfattande bete på åkermark ger ett högre klimatavtryck. En annan faktor som kan påverka resultatet är hur författaren har valt att beräkna miljöpåverkan av fodermedel, drivmedel, stängsel etc. Det finns två huvudprinciper för livscykelanalyser, nämligen bokföringsinriktad LCA (attributional, aLCA) och förändringsorienterande LCA (consequentail, cLCA), och sättet att se på en insatsvaras miljöpåverkan skiljer sig åt mellan inriktningarna. Saxe (2015) har valt en cLCA, medan aLCA är vanligare bland andra livscykelanalyser av kött och i de livscykelanalyser som görs i Sverige.

Klimatavtrycket för vildsvin hamnade på 10,2 kg CO₂e/kg slaktvikt, vilket motsvarar 12,0 kg CO₂e/kg benfritt kött om andelen ben antas 15 % av slaktvikten. Värdet kan nog ha dragits upp av att vildsvinsköttet belastades med växthusgasutsläpp kopplade till betesskador (Saxe, 2015).

Det finns också en studie från Finland om klimatavtryck av renkött (Silvenius m.fl., 2015).

Där ingår renskötsel, stödutfodring och slakt. Klimatavtrycket beräknades till 14 kg w CO₂e/kg malet renkött. Metan från idisslandet samt metan och lustgas från gödseln ingick i beräkningarna, men bara de utsläpp som kunde kopplas till stödut- fodringen som skedde 60 dagar per år. Övrig tid kom allt foder från bete, och eftersom lavar och annat bete antog vara en del av det naturliga ekosystemet medräknades inte fodersmältningen eller gödsel från betesperioden. Emissionerna från fodersmältningen och gödseln kopplade till stödutfodringen utgjorde ändå 59 % av renköttets klimatavtryck.

Om man istället hade tagit med alla emissioner från fodersmältning och gödsel hade renköttets klimatavtryck blivit ett par gånger högre. Övriga växthusgasutsläpp kunde kopplas till drivmedel i renskötseln, odling av foder som användes för stödutfodring samt slakt.

Då det finns mycket litet gjort om hjortens klimatpåverkan kan det vara motiverat att titta på studier om lammuppfödningens klimatpåverkan, då dessa djurslag och uppfödnings- former är förhållandevis lika. Båda djurslagen är idisslare, tillbringar mycket av sitt liv utomhus, är relativt lika i storlek och täcker merparten av sitt energibehov genom bete och grovfoder. En viktig skillnad är dock att tackor i snitt får två-tre lamm per år, medan hindar vanligtvis föder en kalv per år. I en svensk livscykelanalys av lammproduktion, där 10 gårdar inriktade på lammuppfödning studerades, landade klimatavtrycket (fram till gårdsgrind) i medeltal på 16 kg CO₂e/kg slaktvikt, med en variation på 11-25 kg CO₂e/kg slaktvikt. Metan från djurens fodersmältning utgjorde 50 % av den totala klimatpåverkan.

Lustgasemissioner från betesgödsel och utsläpp kopplade till produktion av foder var två andra viktiga emissionsposter. God tillväxt på lammen och låg dödlighet bland lammen bidrog till lägre klimatavtryck (Wallman, Cederberg & Sonesson, 2011).

Eftersom metanutsläppen från djurens fodersmältning är en stor bidragande orsak till den totala klimatpåverkan från idisslare finns det många studier om metanutsläppens

(15)

storlek. Många av dessa rapporter om hjort har sitt ursprung från Nya Zeeland, eftersom hjortindustrin är omfattande där. En jämförande studie visar att metanutsläppen ligger på uppemot 140 gram metan per dag för sinkor, 18 för får och 32 för kronhjort. Eftersom dovhjorten är betydligt mindre än kronhjorten och följaktligen även dess energiintag, kan metanproduktionen från dovhjorten förväntas ligga någonstans mellan får och kronhjort (Swainson m.fl., 2008).

Metod och avgränsningar

För att beräkna klimatavtrycket från viltkött har ett livscykelperspektiv applicerats, vilket innebär en beräkning av potentiell klimatpåverkan av en produkt under dess livscykel.

Inspiration har hämtats från de metoder som används för tamboskap (nöt, lamm, gris, fjäderfä). Där har det dels gjorts ett stort metodutvecklingsarbete (se t.ex. Livestock Environmental Assessment Perfomance (LEAP) eller Product Enviromental Footprint (PEF)) och det finns databaser över klimatavtryck för olika fodermedel etc. I en klimat- avtrycksberäkning av tamboskap ingår vanligtvis följande: produktion av foder (emissioner från mark, emissioner kopplade till diesel, mineralgödsel och andra insatsvaror i växtodlingen); metan från djurens fodersmältning; metan och lustgas från gödseln samt energianvändning i stall etc. Dessa faktorer ingår eftersom de har stor betydelse för köttets klimatavtryck. Eftersom tamboskap finns tack vare att människan valt att föda upp dem tar man också med ”allt”, det vill säga allt foder djuren äter och alla emissioner som kan kopplas till djurhållningen. Det innebär att allt bete tas med, oavsett om det sker på åkermark eller naturbetesmark. Det görs inte heller någon gränsdragning mot de delar som skulle kunna tänkas tillhöra det naturliga ekosystemet eller något avdrag för bakgrundsemission från mark som hade kunnat ske om det inte funnits någon djurpro- duktion.

Metoderna som är framtagna för tamboskap har använts som grund, men när det gäller vilt har vi behövt förhålla oss till frågan om vilka delar av djurets livscykel som ska ingå.

För tamboskap är det oftast självklart att hela djurets livscykel ska ingå. När det kommer till vilt är det inte lika självklart vad som ska räknas till ”ekosystemet” och vad som är av människans leverne orsakat. Här kan man dra en parallell till hur livscykelanalyser av fisk brukar göras. När det handlar om vildfångad fisk antas fiskarna vara en del av det naturliga ekosystemet, och man tar då bara med miljöpåverkan från och med fisket. Jakt på vildlevande djur kan ur klimatavtryckssynpunkt liknas vid fiske i hav, sjöar etc. En livscykelanalys av odlad fisk beräknas istället på motsvarande sätt som för jordbrukspro- duktion, och man tar då med hela fiskens livscykel från kläckning till slakt, och allt foder och andra resurser som behövs i fiskodlingen. Så om man skulle göra en livscykelanalys av lax skulle man få helt olika upplägg av analysen beroende på om laxen vore vildfångad eller odlad. Det har gjorts många livscykelanalyser av fisk, både vildfångad och odlad fisk (se till exempel Poore & Nemecek, 2018).

I vår studie har vi utgått från att klimatavtrycket för hägnat vilt ska räknas på motsva-

(16)

hägn ska istället beräknas på samma sätt som för vildfångad fisk, det vill säga att endast människans inverkan tas med.

Funktionell enhet och avgränsningar

I en klimatavtrycksstudie ska en funktionell enhet definieras, i denna studie har vi valt att räkna på klimatavtryck per kg benfritt kött. Vid datainventeringen har vi fått uppgifter om mängden kött uttryckt som kg slaktvikt dvs. slaktkroppens vikt utan inälvor, skalle, hud och underben. För att beräkna andelen benfritt dovhjortskött har en omräkningsfaktor på 0,8 använts enligt Naturvårdsverket , dvs. kg slaktvikt*0,8= kg benfritt kött. För vildsvin är motsvarande faktor 0,85 (Wiklund & Malmfors, 2014). Denna enhet är lämplig för att jämföra med andra köttslag från tamboskap. Klimatavtrycket har beräknats fram t o m gårdsgrind, det vill säga exklusive slakt.

Studien har avgränsats till att beräkna klimatavtryck för följande alternativ:

• Dovhjort i hägn eftersom detta är den vanligaste inhägnade arten. Djurens hela livscykel tas med. Klimatavtrycket beräknas fram till gårdsgrind. Då ingår utsläpp som sker före gården (odling av inköpt foder och andra insatsvaror (plast, mineralgödsel)), djurens fodersmältning, djurens gödsel, samt emissioner från mark och transport.

• Jakt på vildsvin. Här tar vi bara med växthusgasutsläpp från och med jakttillfället.

Då ingår transport i samband med jakt samt odling och produktion av foder som används vid åtel eller för stödutfodring.

I denna studie har tre hjorthägn i Halland agerat som fallstudier, utifrån vilka utsläpp av växthusgaserna koldioxid, metan och lustgas har beräknats, och presenterats separat per gård, uttryck i kg CO₂e per kg slaktvikt. Då de tre fallstudierna skiljer sig mycket åt i storlek och uppfödningstaktik bör resultaten tolkas och jämföras med försiktighet. Resul- taten ger främst en fingervisning i hur växthusgasutsläppen fördelar sig mellan de olika posterna.

Följande ingår inte i studien:

• Ändringar av markens kolförråd. Dessa förändringar brukar generellt sett inte ingå i klimatavtrycksberäkningar för livsmedel. I diskussionsdelen kommer potentiella effekter av kolinlagring i betesmarker att diskuteras.

• Emissioner från vildsvinens fodersmältning och gödsel kopplade till stödutfodringen.

I den finska studien av renkött (Silvenius m.fl., 2015) ingick dessa emissioner. Vår bedömning är dock att dessa emissioner har relativt liten betydelse för klimatpå- verkan av kött från vildsvin. I tidigare klimatavtrycksberäkningar av griskött brukar foderproduktionen stå för merparten av växthusgasutsläppen. Det bildas knappt något metan vid de enkelmagade djurens fodersmältning.

• Slakteriets energiförbrukning och användning av kylmedel. Denna har endast kunnat beräknats för en av fallstudierna, för vilken tillräckligt med uppgifter erhölls. Denna post tenderar heller inte att ingå i klimatberäkningar av kött från tamboskap.

• Transport till kund/butik. Gränsen har dragit vid gårdsgrind.

(17)

• Transport till/från jobb. Dessa poster brukar inte ingå i beräkningen av klimatavtryck för andra livsmedelsprodukter. Det innebär att vi inte tagit med företagarnas, deras anställdas eller anlitade jägares resor mellan hem och arbetsplats, utan enbart transporter i samband med tillsyn, jakt etc. När det gäller sålda jaktupplevelser (gäller drevjakten) har dock resor från hemmet till samlingsplatsen inkluderats.

• Vissa transporter och aktiviteter som har flera syften, till exempel att bygga jakttorn eller öva på skjutbana. Detta på grund av svårigheter att sålla ut hur stor andel av klimatpåverkan som uppstår i samband med dessa aktiviteter som ska läggas på vildsvinsköttet. Aktiviteterna ska fördelas mellan allt vilt som jagas, eftersom att det är aktiviteter/transporter som inte enskilt görs för vildsvinen, utan även annat vilt såsom älg, hjort, hare, fågel etc.

• Ammunition, stängsel etc. då det bedöms ha mycket liten klimatpåverkan.

Allokering av klimatpåverkan

I klimatavtrycksberäkning vill man beräkna klimatavtryck för en produkt eller för en tjänst, som i denna studie där vi vill beräkna klimatavtrycket för viltkött. En utmaning uppstår då när flera produkter eller tjänster produceras samtidigt, som i detta fall när uppfödning av dovhjort både ger kött, hudar och slaktrester som kan användas som hundmat, till fonder etc., eller vildsvinsjakt som både ger kött, upplevelse och kan göras för att skydda grödor. Man behöver då allokera, det vill säga fördela, klimatpåverkan mellan produkterna eller tjänsterna för att kunna beräkna klimatavtrycket för en enskild produkt eller tjänst, i detta fall för viltkött.

Allokering kan göras enligt olika principer, t.ex. utifrån ekonomiskt värde av enskilda produkter och tjänster eller fysikaliska samband som t.ex. speglar hur stor andel av en mjölkkos foderbehov som går till att producera mjölk respektive till tillväxt och att bära fram en kalv. I denna studie har vi bedömt att ekonomisk allokering är den enda möjliga allokeringsprincipen. Systemen ger så olika typer av produkter som inte alla går att mäta i fysikaliska termer (gäller främst jakt).

Dovhjort

För dovhjort i hägn har 98 % av klimatpåverkan allokerats till köttet, och 2 % till skinn och soppben. Fördelningen baseras på uppgifter från deltagande hjorthägn om produkternas ekonomiska värde.

En faktor som beaktats är att det i hjorthägnen hålls andra djurslag, som kronhjort och mufflon. Klimatpåverkan från foder och andra insatser samt från markanvändning har därför allokeras mellan dessa djurslag för att dovhjorten inte ensam ska bära hela hägnets klimatpåverkan. Allokeringen har baserats på energibehovet för populationerna av de olika djurslagen. Energibehovet per djur har beräknats utifrån vikt, tillväxt etc., och energibehovet har sedan multiplicerats med antalet djur (inom olika ålderskategorier) i populationerna för de olika arterna. Klimatpåverkan av insatsvaror och markanvändning har allokerats proportionerligt mellan djurslagen efter energibehovet.

(18)

Vildsvin

För vildsvin har vi allokerat 30 % av klimatpåverkan till köttet, och 70 % till rekreations- värdet, enligt de uppgifter som finns för hur jaktens ekonomiska värde fördelas i Götaland (Mattsson m.fl., 2009). Man bör ha i åtanke att denna fördelning kan skilja sig stort mellan olika typer av jakt; drevjakt har förmodligen ett högre rekreationsvärde än åteljakt, som primärt bedrivs för köttet.

När det gäller stödutfodringen har all klimatpåverkan av att ta fram fodret allokerats till vildsvinsköttet. I praktiken kan dock även andra djurslag äta av fodret, och en del foder kommer att gå till vildsvin som inte jagas. Här har vi utgått från att utfodringen skett i syfte att locka vildsvinen till en viss plats, eller hålla dem borta från grödor, och att vildsvinen därigenom får bära all klimatpåverkan av fodret. Dessutom hade det varit omöjligt att fördela andel av fodret som går till olika djurslag.

Utsläpp av växthusgaser

Uppgifter om växthusgasutsläpp från produktion och användning av insatsvaror har hämtats från tidigare genomförda livscykelanalyser. Uppgifter om växthusgasutsläpp som sker på gården har beräknats utifrån litteraturuppgifter där lämpliga beräkningsmetoder har valts ut. Uppgifter om antal djur, slaktvikter, livslängd, dödlighet, foderåtgång etc. har samlats in från tre hjorthägn i Halland.

Utsläpp av växthusgaser har räknats om till koldioxidekvivalenter för att kunna summeras till total potentiell klimatpåverkan i ett hundraårsperspektiv. 1 kg fossil koldioxid = 1 kg koldioxidekvivalenter (CO₂e), 1 kg metan = 25 kg CO₂e och 1 kg lustgas = 298 kg

CO₂e enligt Forster m.fl. (2007). Dessutom har läckage av köldmedium från kylanläggning tagits med när klimatpåverkan av slakten beräknades för ett av hägnen.

Inventeringarna har gjorts för att spegla köttproduktionen under ett år. Inventeringen gjordes på försommaren 2018.

(19)

Insatsvaror

För att beräkna utsläpp av insatsvaror har en inventering gjorts av de insatsvaror som används i hjortuppfödningen samt vid jakt på vildsvin. De värden för klimatavtryck (kg CO₂e/kg produkt) som har använts återfinns i Bilaga 1 ”Klimatavtryck insatsvaror”.

Följande insatsvaror har identifierats:

• Inköpta eller införda fodermedel

» Grovfoder – gräsensilage, blandvallsensilage och hösilage

» Kraftfoder – sockerbetor, havre, drav (biprodukt från öltillverkning), potatis- chips (biprodukt från chipstillverkning)

• Energi

» Bensin

» Diesel

» El

• Övriga insatsvaror i växtodling

» Mineralgödsel

» Kalk

» Ensilageplast

• Övrigt

» Köldmedium

Växthusgasutsläpp från mark och betesgödsel

Lustgasemissioner från mark och betesgödsel – Lustgas (N₂O) är starkt bidragande till jordbrukets totala klimatpåverkan. Även om mängden lustgas som avgår kan vara förhållandevis liten, kan bidraget till klimatpåverkan bli stor, då utsläpp av ett kg lustgas motsvarar 298 kg koldioxidekvivalenter. En del av kvävet (N) som finns i eller tillförs marken kan omsättas via olika biologiska processer, som bidrar till bildningen av lustgas.

Lustgasemissionerna från mark och gödsel har beräknats enligt Klimatpanelens riktlinjer (IPCC, 2006b), Tier 1, se bilaga 2 och 3.

Metanemissioner från betesgödsel – Förutom lustgasavgång ger gödsel från dovhjortar upphov till utsläpp av metan (CH₄). Metanutsläppen är kopplade till mängden lätt- nedbrytbart organiskt material i gödseln. När dessa bryts ned av mikroorganismer i en syrefri miljö bildas en del metan. Eftersom syretillgången är större för gödsel som släpps på bete, än t ex gödsel som lagras som flytgödsel, blir metanutsläppen generellt låga för betesgödsel. För att beräkna metanutsläppen från betesgödsel har IPCCs Tier 2 (2006a) använts, se bilaga 3.

Dovhjortens fodersmältning

Dovhjorten, som är en idisslare, har ett fodersmältningssystem som möjliggör nedbrytning av bland annat cellulosa. I denna fodersmältningsprocess bildas en del metan varav en del av detta följer med utandningsluften. Mängden metan som produceras påverkas av djurslag, fodrets sammansättning och mängden foder som djuren behöver (IPCC, 2006a).

(20)

Ett svårsmält foder kan ge högre andel metan än ett mer lättomsättbart foder. Stora djur med stort energibehov kan producera mer metan då de konsumerar mer foder.

För att beräkna metanproduktionen från ett visst djurslag finns standardiserade emis- sionsfaktorer. Enligt IPCC (2006a) har ett hjortdjur på 120 kg en årlig metanproduktion på 20 kg CH₄/djur och år. För att få mer situationsanpassade värden har metanproduktion beräknats enligt IPCC Tier 2 (se bilaga 4 ”Metanemissioner från fodersmältningen”). Med denna metod beräknar man först djurens totala energiintag, och därefter djurens metanproduktion från fodersmältningen som en procentsats av fodrets energiinnehåll. För hjort anger IPCC som ett standardvärde att 6,5 % av energiintaget omvandlas till metan.

Foderintaget har beräknats teoretiskt eftersom det inte går att registrera vilket och hur mycket foder som betande djur äter. Foderintaget beräknas utifrån djurens vikt, kön, tillväxt samt hindarnas dräktighet och laktation. Dessa faktorer skiljer sig åt mellan hägnen och är olika för han- och hondjur i olika åldrar. Specifika värden har därför räknats fram för respektive hjorthägn uppdelat på han- och hondjur i olika åldrar, se Tabell 1. Se bilaga 4 för fler detaljer kring beräkningar.

Tabell 1. Beräknad metanproduktion från fodersmältningen för dovvilt i olika åldrar och kön (kg CH₄/djur/år).

Ålder Hjorthägn 1 Hjorthägn 2 Hjorthägn 3

Handjur 3-15 mån 10,5 10,5 10,5

15-51 mån 16,7 13,7 15,0

> 51 mån 19,1 15,1 17,8

Hondjur 3-15 mån 10,0 10,0 10,0

15-24 mån 13,4 13,0 13,4

> 24 mån 15,0 15,0 15,0

Hind Könsmoget hondjur

IPCC Intergovernmental Panel on Climate Change.

På svenska, FN:s klimatpanel

Resultaten i Tabell 1 kan jämföras med IPCCs värde på 20 kg CH₄/hjort och år, och verkar således rimliga eftersom att en dovhjort i hägn sällan når upp till en levandevikt på 120 kg.

(21)

Bakgrundsbeskrivning av fallstudier

Dovhjort i hägn

I detta avsnitt beskrivs de hjorthägn som agerat fallhägn i studien. För att anonymisera samt för att enklare kunna jämföra hägnen har nyckeltalen i Tabell 2 beräknats per 100 hindar för varje hägn. Antalet hindar i verkligheten är därmed fler eller färre än 100.

Tabell 2. Bakgrundsdata presenterat per 100 dovhindar för de tre studerade hjorthägnen.

Hjorthägn 1 Hjorthägn 2 Hjorthägn 3

Dovhindar (st) 100 100 100

Dovhjortar, vuxna handjur (st) 15 10 13

Kalvdödlighet (%) 30 10 1

Överlevande årskalvar (st) 70 89 99

Slaktvikt, medel alla hjortar (kg/hjort) 29 26 28

Slaktvikt, medel hjort 15 månader (kg/hjort) 27,5 25,0 24,9

Slaktvikt (kg/totalt per 100 hindar) 2 027 2 308 2 790

Betesmark (ha per 100 hindar) 26 21 19

Energibehov per kg slaktvikt (MJ omsättbar energi/kg slaktvikt/år)

538 495 441

Bakgrundsinformationen i Tabell 2 visar på skillnader mellan hjorthägnen. Skillnaderna här kan vara avgörande för klimatavtryckets storlek för respektive hägn. Till exempel har hägn 1 flest vuxna dovhjortar (handjur) per 100 hindar. Eftersom handjur inte kan ge upphov till fler kalvar, samtidigt som de har en hög vikt, kan de bidra till att öka det totala metanutsläppet, som i stor utsträckning styrs av djurens vikt, se Tabell 1. En viktig faktor för det beräknade klimatavtrycket är mängden kött som erhålls per fälld hjort, samt för hela hägnet, då detta påverkar klimatavtrycket per kg kött positivt. Även kalvdödlighet är en viktig faktor. En hög kalvdödlighet innebär att hindarnas klimatavtryck kan fördelas på ett mindre antal kalvar.

Hägn 1, med den högsta klavdödligheten på 30 %, anger att de har problem med nyfödda kalvar som tas av rovdjur (korp, örn, lodjur, räv). Ett problem i detta sammanhang

för hägnet är att frilevande hjort i hägn klassas som vilda djur vilket innebär att ingen ersättning eller skyddsjakt tillåts vid rovdjursskador. Det finns även en risk kopplad till

(22)

kalvar födda sent på året som inte hinner äta upp sig under sommaren. Om vintern blir hård kan de ha svårt att överleva. Detta problem kan delvis hanteras genom att ta bort hindar som tenderar att kalva sent.

Hägn 1 stödutfodrar med drav (restprodukt från öltillverkning), sockerbetor, havre och gräsensilage.

Hägn 2 utfodrar hjortarna med gräsklöverensilage, odlat på gården. Hjortarna får även havre under två perioder – under handjurens brunst i oktober och inför hindarnas kalvning, omkring april. Vallodlingen är uppdelad i tre sektioner, där hjortarna får beta återväxten efter första skörd på två av tre sektioner. En sektion per år är stängd för att plöjas upp. Vallen gödslas med mineralgödsel.

Hägn 2 uppger att det är svårt att få hjort i hägn att växa lika bra som vilda hjortar. En teori är att vilda hjortar har ett större sökområde, och kan då söka upp den typ av föda de behöver. Enligt hägnskötaren ger inte extra utfodring bättre tillväxt, snarare ökar djuren endast i hull.

Hägn 3 uppger att de har stora djur och goda slaktvikter, de låter bland annat en del av kalvarna växa till sig ett år extra, vilket ger en slaktviktsökning på 10 kg. Hägn 3 har mycket liten klavdödlighet, då de i princip inte har problem med rovdjur. Väderstress kan påverka dödligheten, en kall och blöt vinter kan exempelvis ha negativ påverkan på kalvarna. Den låga kalvdödligheten och att ett antal kalvar tillåts växa till sig ett år för att öka slaktvikten medför att hägn 3 har störst slaktvikt per 100 hindar trots att slaktvikten för deras 15 månader gamla djur är i samma storleksordning, eller lägre, som för övriga hägn. I övrigt utfodras hjortarna med hösilage, en mindre mängd havre samt spillchips.

Samtliga hägn håller både kronhjort och dovhjort. Dock uppger samtliga att dovhjorten är den art som är viktigast för köttproduktionen. Detta då den mindre dovhjorten är mer lättskött, särskilt under brunst. Kronhjorten uppges vara mer rymningsbenägen.

Vildsvin

För att beräkna klimatpåverkan från kött från vildsvin har information från våra tre fallstudier använts då alla tre hägnägare även bedriver jakt på vildsvin. Jaktmönstret ser olika ut för alla fall, vilket också torde spegla verkligheten förhållandevis bra. Vi har delat upp jakten i tre kategorier:

Exempel 1 – Åteljakt. I detta exempel sker jakt på vildsvin på de egna närliggande markerna. Här bedrivs åteljakt året runt. Grisarna stödutfodras med majs, två gånger per år á tre ton. Även rester från restaurangen används till stödutfodring. Körsträckorna i detta fall är korta, då körning endast sker vid de tillfällen då gris fälls. Ungefärlig körsträcka ligger på 2-3 km. Per år fälls ca 40 ungdjur, för kvalitetsfördelar, med en slaktvikt på 30-40 kg.

Exempel 2 - Drevjakt. I det andra exemplet bedrivs drevjakt två gånger per år, med uppemot 40 personer involverade, både hundförare och skyttar. Dessa gäster kommer både långväga och från trakten. Sammanlagt bedöms den totala körsträckan hamna på

(23)

15 280 mil per jakttillfälle. Uppskattningsvis fälls 17 grisar per tillfälle. Inklusive skydds-

jakten på de egna markerna fälls 50 grisar per år med en vikt omkring 20-25 kg slaktvikt/

gris. Grisarna stödutfodras med 10 ton vete och majs per år. Ca 2 % av de fällda grisarna diskvalificeras på grund av att de är galtar i brunst.

Exempel 3 – Skyddsjakt. I det sista exemplet bedrivs skyddsjakt på 700 ha. I snitt går jägaren ut med hund två kvällar per vecka under växtsäsong, och har då med sig bössa, vilket bidrar till att körsträckorna under denna period blir minimala. I snitt fälls 6 grisar med en slaktvikt på 50 kg per år. Grisarna fodras med 25 kg majs i månaden under vinter- halvåret. Denna jägare räknar med ca 100 jakttillfällen per år, och kör då mellan 0-1,5 mil per tillfälle.

Klimatavtryck av viltkött

Dovhjort i hägn

Nedan presenteras klimatavtrycket för de tre studerade hjorthägnen uttryckt som kg CO₂e per kg benfritt kött. Resultaten varierar mellan 48 och 66 kg CO₂e/kg benfritt kött.

Hägn 1

Figur 1. Klimatavtrycket för dovvilt i hägn 1 (kg CO₂e per kg benfritt kött).

Hägn 1 har förhållandevis stora djur (se Tabell 1), samt flest vuxna handjur per 100 hindar (se Tabell 2). I kombination med en hög kalvdödlighet ger detta höga utsläpp från foder- smältningen per kg kött, eftersom stora och relativt många djur ger högre metanutsläpp, som kan fördelas på en mindre mängd slaktvikt till följd av den höga kalvdödligheten. Att hägn 1 även har störst andel mark per 100 hindar medför även att klimatavtrycket från mark blir högre än för exempelvis hägn 3, då det alltid sker vissa lustgasemissioner från marken. Att hägn 1 har högst utsläpp från inköpt foder kan förklaras av att hägn 2 producerar eget foder, samt att hägn 3 använder foder med förhållandevis lågt klimatavtryck (spillchips och ensilage), medan hägn 1 köper in stora mängder drav, havre och sockerbetor. Det totala klimatavtrycket landade på 66 kg CO₂e/kg benfritt kött.

0 10 20 30 40 50 60

Inköpt foder Drivmedel Mineralgödsel Mark &

betesgödsel Fodersmältning Totalt

kg CO2e/kg benfritt kött

Koldioxid Lustgas Metan

0 10 20 30 40 50

20 30 40

benfritt kött

Koldioxid Lustgas Metan Kylmedel

(24)

Hägn 2

Hägn 2 har de minsta djuren av de tre fallstudierna (Tabell 1), samt även minst antal vuxna handjur per 100 hindar (Tabell 2) vilket medför att utsläppen från fodersmält- ningen procentuellt sett utgör den minsta andelen från detta hägn. Däremot är utsläppen kopplade till den egna grovfoderproduktionen betydande. Både drivmedel, mineralgödsel samt utsläpp från marken är högre än för övriga hägn eftersom mineralgödsel tillförs vallarna och därmed bidrar till högre lustgasemissioner samt koldioxidutsläpp från diesel till skötsel av vallar. Å andra sidan köper de inte in lika mycket foder, vilket håller nere klimatavtrycket för inköpt foder. Det totala klimatavtrycket landade på 60 kg CO₂e/kg benfritt kött.

Hägn 3

Klimatavtrycket för köttet från hägn 3 är relativt lågt jämfört med de andra hägnen (48 kg CO e/kg benfritt kött). Det beror till stor del på att det beräknade foder- och

0 10 20 30 40 50 60

0 10 20 30 40 50

0 10 20 30 40

Koldioxid Lustgas Metan Kylmedel 0

10 20 30 40 50 60

0 10 20 30 40 50

0 10 20 30 40

Koldioxid Lustgas Metan Kylmedel

(25)

energibehovet, uttryckt som MJ omsättbar energi per kg slaktvikt, är lägre i detta hägn än i övriga hägn (se Tabell 2). Ju lägre beräknat energibehov, desto lägre beräknas metan¬produktionen vid fodersmältningen vara. En viktig orsak är att hägn 3 har en låg kalvdödlighet, vilket bidrar till att mängden producerat kött per 100 hindar och år är hög, trots att hägn 3 inte har de högsta slaktvikterna per djur. Detta medför att utsläpp från fodersmältning och från betesgödsel per kg kött blir lägre än för övriga hägn, då klimatpå- verkan kan fördelas över en totalt större mängd kött. Klimatavtrycket för inköpt foder är också lågt, eftersom hägn 3 endast köpte in mindre mängder havre, och framför allt köper in ensilage (låg klimatpåverkan), samt spillchips (ingen klimatpåverkan).

För hägn 3 har klimatavtryck för slakt (energi och kylmedel för lagring av kött) beräknats.

Klimatpåverkan ökade därmed med 1,3 kg CO₂e/kg kött, vilket är en förhållandevis liten andel av den totala klimatpåverkan.

Vildsvin

För att beräkna klimatavtrycket för kött från vildsvin, har tre jaktexempel från verkligheten använts; åteljakt, drevjakt och skyddsjakt. Jakt kan se mycket olika ut beroende på typ av jakt, om viltet stödutfodras och i så fall med vilken typ av foder, hur många djur som fälls samt transportsträckor/arrondering av jaktmarkerna. En viktig parameter är även kvalitet på det fällda djuret; en brunstig galt anses generellt ha sämre kvalitet än ett ungdjur. Ett skott som inte träffar rätt kan innebära att större delar av slaktkroppen behöver kasseras.

Beräkningarna tyder på att klimatavtrycket ligger mellan 0,2-1,5 kg CO₂e/kg benfritt kött.

Detta resultat stämmer överens med beskrivningen att klimatavtrycket från kött från vilt är förhållandevis lågt. Enligt Röös (2014) bedömdes klimatavtrycket ligga på ca 0,5 kg CO₂e/kg benfritt viltkött om man bara räknar med drivmedel i samband med jakt och om alla växthusgasutsläpp allokerats till köttet. I denna studie har vi räknat annorlunda då vi dels allokerat 70 % av klimatpåverkan till aktiviteten jakt, samt även tagit hänsyn till stödutfodringens klimatpåverkan. Skulle vi gjort på motsvarande sätt (endast räknat på klimatpåverkan från drivmedel samt allokerat all klimatpåverkan till köttet) hade vi ändå landat på ett klimatavtryck mellan 0-1,5 kg CO₂e/kg benfritt kött. Den främsta anled- ningen till att det inte blir någon skillnad i resultatet är att de ökade växthusgasutsläppen till följd av att all drivmedelsåtgång tillskrivs köttet uppvägs av uteslutandet av stödutfod- ringen och att inga växthusgasutsläpp kopplade till odling av foder tillskrivs köttet. Om vi allokerat all klimatpåverkan av drivmedel och av stödutfodringen till köttet hade klimatavtrycket blivit 0,7-5 kg CO₂e/kg benfritt kött.

I denna studie har vi även räknat med växthusgasutsläppen kopplade till det foder som läggs ut till grisarna. Fodrets bidrag till grisköttets klimatavtryck skiljer sig mycket åt mellan exemplen. Det beror dels på att det är olika typer av foder med varierande klimatavtryck, och dels för att mängden foder som läggs ut skiljer sig så mycket åt. Syftet med utfodringen av vildsvin är att locka grisarna till en speciell plats eller att hålla dem borta från andra grödor, och antalet utfodringstillfällen kan därmed skilja sig mellan jaktex-

(26)

exemplifieras genom att summera mängden foder som läggs ut till grisarna per år i varje jaktexempel med mängden kött från jakten under ett år. I fallet med åteljakt går det åt ca 5 kg foder/kg benfritt kött, för drevjakt är motsvarande siffra 10,5 kg foder/kg benfritt kött och i fallet med skydddsjakt endast 0,6 kg foder/kg benfritt (hänsyn har ej tagits till skillnader i energiinnehåll, torrsubstanshalt och kvalitet mellan de olika fodermedlen).

Om man jämför med tamgrisar som utfodras allt sitt foder finns det inte heller samma klara samband mellan mängd foder och hur mycket griskött som produceras. Vid stödut- fodringen kommer man nämligen även att fodra andra djurslag och vildsvin som inte fälls.

Dessutom utgör stödutfodringen bara en begränsad, om än variabel, andel av vildsvinens foderintag.

Figur 4. Klimatavtrycket för vildsvinskött vid olika typer av vildsvinsjakt. 30 % av jaktens klimatavtryck har allokerats till köttet och 70 % till rekreation.

I fallet med åteljakt härrör i princip allt klimatavtryck från stödutfodringen, då jaktmarkerna ligger på nära avstånd och jägaren endast behöver köra ett par kilometer för att transportera fällda grisar. Även i fallet med drevjakt är klimatavtrycket störst från stödut- fodringen, som till största del består av majs och vete, som har relativt högt klimatavtryck.

Skyddsjakten får lägst klimatavtryck då jägaren i detta fall ofta har gångavstånd till de fält där grisar vanligtvis fälls, och stödutfodringen är låg.

0,0 0,5 1,0 1,5

Åteljakt Drevjakt Skyddsjakt

Utfodring Drivmedel

(27)

Diskussion

Dovhjort i hägn

Klimatavtrycket för kött från dovhjort i hägn är relativt högt. Det höga klimatavtrycket kan till stor del förklaras av att dovhjorten inte har genomgått samma drastiska avelsprocess som tamboskap. Avelsframstegen och produktionsutvecklingen som skett för tamboskap har även indirekt varit fördelaktigt ur klimatsynpunkt eftersom god produktivitet och effektivitet ofta går hand i hand med förbättrad klimatprestanda. Jämfört med lammproduktion är också tillväxtperioden för dovhjort också relativt lång och tillväxten låg. Lamm blir slaktmogna på ungefär halva tiden jämfört med dovhjort, och lammen har då nästan samma slaktvikt som en 15 månader gammal spets eller smaldjur.

Mängden kött som fås från en population kan också vara lägre från dovhjort än från till exempel får, om man relaterar mängden kött per år med vikten av alla djur i populationen.

Det gör att växthusgasutsläpp som kan kopplas till populationen ska slås ut på en mindre mängd kött och att klimatavtrycket per kg kött därmed kan bli högre. Dovhjorten får endast en kalv per hind, och dessutom kan kalvdödligheten kan vara hög till följd av rovdjur och ogynnsamma väderförhållanden. En tacka får normalt 2-3 lamm per år. En annan viktig faktor är det förhållandevis stora antalet vuxna handjur per hind. Totalt går mellan 2-6 % av populationens totala energibehov till de vuxna handjuren. Det är högt jämfört till exempel med en dikobesättning där antalet tjurar per ko är lägre och insemi- nation är vanligt förekommande.

Känslighetsanalys

En känslighetsanalys gjordes där effekten av lägre metanutsläpp från hjortarnas foder- smältning ( Tabell 3) samt naturbetesmarkernas potential att binda kol (Tabell 4) beaktades. Om effekten av lägre metanproduktion vid fodersmältningen och den potentiella kolinlagringen i naturbetesmarker summeras minskar det totala klimatavtrycket med mellan 15 och 18 %.

Tabell 3. Känslighetsanalys av klimatavtryck för dovhjort vid lägre metanutsläpp från fodersmältningen samt vid medräkning av kolinlagring i naturbetesmark

Hjorthägn 1 Hjorthägn 2 Hjorthägn 3

Klimatavtryck för dovhjort (kg CO₂e/kg benfritt kött)

Grundfallet 65,8 59,4 48,1

Mindre metan från fodersmältning 56,9 51,5 40,8

Tillgodoräknat kolinlagring i naturbetesmark 63,2 58,1 47,1

Mindre metan från fodersmältning + kolinlagring 54,2 50,2 39,8

Skillnad jämfört med grundfallet (%)

Mindre metan från fodersmältning/Grundfallet -14% -13% -15%

Kolinlagring/Grundfallet -4% -2% -2%

(28)

Metan från fodersmältningen

Utsläpp från fodersmältningen utgjorde den största utsläppsposten för samtliga hjorthägn och står för ca 60 % av de totala utsläppen.

Metanutsläppen beräknas utifrån hjortarnas energibehov och en så kallad metankon- verteringsfaktor (Ym) som beskriver hur stor andel av fodret som omvandlas till metan (% av bruttoenergin). Här antog vi att Ym sänks från nuvarande 6,5 % till 5 %. Ett Ym-värde på 6,5 % är det standardiserade värdet som anges av IPCC (2006a). Detta varierar dock beroende på fodertyp och fodrets smältbarhet, och skulle i det bästa av världar vara landspecifikt. I Danmarks klimatrapportering används ett Ym-värde på 5 % (Aarhus University, 2017). Eftersom den svenska hjortuppfödningen borde vara jämförbar med den danska, är det relevant att se hur mycket en sänkning av Ym-värdet påverkar resultatet. Resultatet tyder på att det beräknade klimatavtrycket minskar mellan 13-15 % vid en justering av Ym. Skillnaden blir störst för de hägn där djurens fodersmältningen utgör en mycket stor andel av hjortköttets klimatavtryck.

Potentiella effekter av kolinlagring i marken

I denna studie har inte möjliga positiva effekter av kolinlagring i mark beaktats i grundfallet. Naturbetesmarker med inslag av träd har möjligheter att binda koldioxid både i trädens biomassa och i marken. En rapport från Jordbruksverket fastslår att kolinlagringen i svenska naturbetesmarker är relativt låg, och sägs kunna kompensera för upp till ca 10 % av tamboskapens klimatavtryck. Den låga kolinlagringen förklaras främst av att de svenska naturbetesmarkerna sköts extensivt och kvävetillförseln är således låg. Detta minskar potentialen att binda kol i marken då kolinlagringen är beroende av att det finns tillräckligt tillgängligt kväve i marken. Rapporten konstaterar att en extensivt skött naturbetesmark, vars huvudsakliga källa till kväve utgörs av atmosfärisk deposition kan binda in ca 32 kg kol per hektar, vilket motsvarar 117 kg CO₂/ha, för den region som Halland tillhör (Jordbruksverket, 2010).

Om potentialen att lagra in koldioxid appliceras på våra tre hjorthägn, tyder resultatet på att det finns en potential att kompensera mellan 2 och 4 % av klimatavtrycket. Dessa resultat är grova och tar inte hänsyn till att vissa hägn tillför kväve i form av mineral- gödsel, eller det faktum att hjortarna som utfodras med infört foder, också kan bidra till att en större mängd kväve tillförs betet.

Givet att man kan räkna med samma kolinlagring per hektar oavsett betestryck och djur- täthet blir kolinlagringens effekt på köttets klimatavtryck arealberoende. Ju mer areal det finns per hjort desto mer kol binds in per hjort och år. Det innebär att ju lägre djurtätheten är och ju mindre kött som produceras per hektar, desto mer kolinlagring kan varje kilo kött tillgodoräknas. Hägn 1 har den lägsta djurtätheten och dessutom den lägsta köttpro- duktionen per 100 hindar, vilket innebär att effekten av potentiell kolinlagring är störst för detta hägn.

(29)

Tabell 4. Potentiell kolinlagring för de tre studerade hägnen, per årsbasis och omräknat per 100 hindar

Hägn 1 Hägn 2 Hägn 3

Betesmark (ha) 26 21 19

Effekt av kolinlagring i mark (ton CO₂/år) -3,0 -2,5 -2,3

Minskat klimatavtryck tack vare kolinlagring i mark (kg CO₂/kg benfritt kött) -2,6 -1,3 -1,0

Minskat klimatavtryck tack vare kolinlagring i mark (%) -4% -2% -2%

Vildsvin

När det gäller vildsvin är allokering en viktig aspekt: hur man väljer att allokera klimatavtrycket från jakten mellan köttet och rekreationsvärdet är av stor betydelse. I denna studie har vi antagit att 30 % av jaktens värde allokeras till köttet och 70 % till rekreationsvärdet, vilket är det genomsnittliga värdet för regionen (Mattsson m.fl., 2009). Det främsta syftet för jakt av vildsvin varierar sannolikt och är individuellt. Drevjakt och sålda jaktupplevelser kan exempelvis förmodas ha högre rekreationsvärde, än åteljakt som troligen i högre utsträckning bedrivs för köttets skull. Om ingen hänsyn togs till denna allokering, och köttet skulle bära hela jaktens klimatavtryck, skulle klimatavtrycket öka med 333 %, och hamna i spannet 0,7-5,1 kg CO₂e/kg per kg benfritt kött. För ett mer korrekt resultat hade individuella värden för allokering mellan kött och rekreation kunnat tillämpas, och även individuella siffror på andelen ben och fett i slaktkroppen.

En annan viktig aspekt är de avgränsningar vi valt att göra i denna studie. Vildsvin kan bidra till skador på lantbruksgrödor, och därmed kan jakt av vildsvin ha en positiv effekt.

Samtidigt kan det vara så att stödutfodringen av vildsvin leder till att fler vildsvin över- lever en vinter.

Spridningen i klimatavtryck för vildsvinsköttet är mycket stor mellan våra räkneexempel.

Denna spridning är förväntad och rimlig. Så som vi räknat är vildsvinsköttets klimatavtryck starkt beroende av körsträckor, foderåtgång samt antal fällda djur per år, och dessa faktorer är mycket variabla och det finns heller inte nödvändigtvis några samband mellan dem. Så som vi räknat, det vill säga bara räknat med växthusgasutsläpp och inte tillgodo- räknat vildsvinsjakten några undsluppna utsläpp tack vare minskade grödskador etc., kan klimatavtrycket bli mycket lågt om man kan fälla många grisar, körsträckorna är korta och stödutfodringen är begränsad. Å andra sidan kan klimatavtrycket också bli mycket högre än vad vi räknat med om man till exempel skulle ta med mycket långväga jägares resor till en jakt.

Jämförelse med klimatavtryck av andra köttslag

Det har gjorts några stora internationella sammanställningar av klimatavtryck av livsmedel (Clune m.fl, 2017; Poore & Nemecek, 2018). Där har man sammanställt resultat från andra genomförda livscykelanalyser och klimatavtrycksberäkningar som gjorts runt om i världen. Ett urval av resultaten presenteras i ett låddiagram Figur 5. Där har vi även lagt in resultatet för vildsvin och dovhjort som beräknats i denna studie. För varje köttslag,