Informella förhandlingar –
Barns delaktighet och inflytande i fritidshem
Författare: Nicolas Eriksson & Gustav Wallin
Handledare: Liza Haglund
Södertörns högskola
Grundlärarutbildning med interkulturell profil med inriktning mot fritidshem 180 hp, Fritidspedagogiskt område
Självständigt arbete 15 hp Höstterminen 2020
Abstract
Informal negotiations
"Children´s participation and influence in School-Age Educare centre”
Within the activities at a School-Age Educare centre (SAE-centre), there are several formal occasions where the children participate and have influence. These occasions are most often initiated by educators. This study illustrates children’s reasoning about various ways they make use of when trying to extend their influence in their everyday lives at the informal arena at the SAE-centre. The intention was to investigate the strategies and abilities used by
children to influence informal situations. The study shows childrens reasoning, how negotiations and decisions can shift levels of participation as formulated in Hart's (1992) participation model. Earlier research shows how democracy is expressed in schools, but above all, how democracy, participation and influence relate to curriculum and the intention to turn children into able citizens of a democracy. This study illustrates children’s reasoning about various ways they make use of when trying to extend their influence in their everyday lives at the informal arena at the SAE-centre. The result exposed four different abilities: the large mass, the benefits of compliance, the ability to see the mood and the skill of spotting the weak link. Impact capital as a concept is inspired by Bourdieu's theories of human capital. It gives a logical picture of children's different ways to get the upper hand in negotiations.
Keywords: School-Age Educare centre, participation, influence, informal, negotiation, affect, democracy
Sammanfattning
Informella förhandlingar
”Barns delaktighet och inflytande i fritidshem”
I fritidshemmets verksamhet finns det flera formella tillfällen där barn är delaktiga och har inflytande. Dessa tillfällen är oftast initierade av pedagogerna. Undersökningen försöker belysa hur barn orienterar sig och påverkar sin vardag i de informella arenorna under fritidshemstiden. Avsikten var att studera vilka strategier och förmågor som används av barnen för att påverka i informella situationer. Undersökningen syftar till att visa hur förhandlingar och beslut kan förskjuta nivåer av delaktighet med Harts (1992)
delaktighetsmodell som utgångspunkt. Tidigare forskning visar hur demokrati tar sig i uttryck i skolan, men framför allt hur demokrati, delaktighet och inflytande relaterar till skolans styrdokument och skolans intention att forma barn till goda demokratiska medborgare.
Tillvägagångssättet i undersökningen är att låta barn, genom gruppintervjuer, ge oss en insyn i hur de påverkar pedagogers beslut och vilka strategier de använder sig av i förhandlingar med pedagoger. Resultatet exponerade fyra olika påverkanskapital: den stora massan,
följsamhetens fördelar, att skåda humör och konsten att se den svaga länken.
Påverkanskapital som begrepp är inspirerad av Bourdieus teorier om humankapital. Det ger en logisk bild av barns olika sätt att förhandla till sin egen fördel.
Nyckelord: fritidshem, delaktighet, inflytande, informell, förhandling, påverka, demokrati
Förord
Vi vill rikta ett stort tack till Liza Haglund som varit ett stort stöd och en inspirationskälla för oss under resans gång. Vi vill även tacka de barn som medverkat som informanter för vår undersökning. Utan er hade vår undersökning inte varit möjlig. Sist men inte minst vill vi tacka våra familjer som stått ut med oss under de tre år av heltidsstudier och heltidsarbete som nu utmynnat i tillblivande av denna undersökning.
Innehållsförteckning
Inledning ... 5
Bakgrund ... 7
Centrala begrepp – demokratiska föreställningar...10
Delaktighet ...11
Inflytande ...11
Förhandling ...11
Påverkanskapital ...12
Tidigare forskning ...12
Syfte ...16
Forskningsfrågor...16
Teoretiskt ramverk ...16
Bourdieus humankapital samt användningen av termen ”Påverkanskapital” ...16
Positionering ...18
Harts delaktighetsstege ...18
Metod ...21
Databearbetning och analys ...21
Urval ...22
Genomförande och etiska överväganden ...22
Tidsbegränsning ...25
Oväntad omständighet ...25
Resultat ...25
De fyra påverkanskapitalen ...26
Den stora massan ...27
Följsamhetens fördelar ...28
att skåda humör ...30
Konsten att se den svaga länken ...31
Resultat kopplat till tidigare forskning ...33
Analys och slutdiskussion ...33
Barns användning av de olika kapitalen ...37
Slutsatser ...39
Förslag till fortsatt forskning...40
Innehållsförteckning ...41
Bilaga 1 - Intervjuguide ...43
Bilaga 2 - samtyckesblankett ...46
5 Inledning
”A child´s perspective is not always obvious for grown-ups and you must as an adult, realize that you don´t know their perspective and therefor you have to ask them to achieve their explanations”
(Klerfeldt & Haglund 2014, s.126-127)
Det sker en oräknelig mängd möten på ett fritidshem som verksamma pedagoger har att handskas med. Många av dessa möten handlar om förhandlingar i någon form, där en pedagog står i paritet med ett barns förståelse av pedagogens förväntningar eller där mötet präglas av någon form av motsättning. Motsättning här ska inte ses som något negativt, utan snarare som en situation med ett förhandlingsläge. Vi har som verksamma inom fritidshemmets arena erfarit en mängd olika tillfällen då barnens intresse av att vara med och påverka sin vardag gjort sig bemärkta. I många fall handlar det om situationer och aktiviteter initierade av pedagoger. Det kan exempelvis vara formella situationer där barnen får vara med och lämna förslag under pedagogers ledning.
Likväl finns det informella situationer då barn på olika sätt försöker påverka sin vardag. Det som är mest påtagligt, är hur vi som pedagoger tillvaratar barnens intressen och önskemål gällande deras varande på ett fritidshem. Vi strävar efter, i enlighet med styrdokument, att låta barn få lärdom av hur demokratiska processer fungerar och dess inneboende ansvar. Även lärare och rektorer anser att delaktighet och inflytande är begrepp som är viktiga att slå vakt om men att de samtidigt är svåra att implementera i verksamheten.
”Lärarna påpekade svårigheter att omvandla teorin till praktik gällande barns
delaktighet och inflytande. De nämnde även flera faktorer som begränsade möjligheten för barnen att vara delaktiga och ha inflytande över sitt lärande. Faktorerna som nämndes var tidsbrist, styrning från sina chefer, styrdokument och att barnen inte vet i vilken omfattning de har möjlighet att påverka.”
(Abedalhadi & Alakangas 2013, s.3)
Utifrån ett fritidspedagogiskt perspektiv så finns det paralleller till lärarnas beskrivna problematik. Lööv (2019) drar en liknande slutsats i det att pedagogerna tycker att det är viktigt med barninflytande, men att det samtidigt inom fritidsverksamheten finns faktorer
6
såsom gruppstorlek och tid som påverkar pedagogernas arbete med att inspirera barnen till nya upptäckter upplevs som hinder.
Eftersom demokrati är en av de grundpelare som Sveriges samhälle vilar på, så är det inte heller helt oväntat att det även i visst mått är avspeglat i skolans och fritidshemmets läroplan.
Barn inom fritidshemmet ska sålunda kunna vara delaktiga och ha inflytande i verksamheten (Skolverket 2019). Det är skollag och läroplan som sätter ramen för barnens inflytande inom fritidsverksamheten och pedagogerna som i sin tur implementerar barnens inflytande i
verksamheten. Det inflytande som barn får inom ramen av fritidsverksamheten och i linje med styrdokumenten utgår företrädelsevis från pedagogernas mandat. Som ledare av verksamheten har förvisso pedagogerna skyldighet att ge barnen delaktighet och inflytande i fritidshemmet genom olika formella forum, men de har samtidigt makt och mandat att välja när och hur och inom vilken form.
Det kan ses som en asymmetrisk ställning mellan pedagog och barn, i det att pedagogerna har makten att skapa arenor för beslut där barnens inflytande och delaktighet i första hand utgår ifrån pedagogernas initiativ. Denna asymmetriska ställning skulle kunna förskjutas genom att låta barnens uppfinningsrikedom initiera förslag och beslut rörande fritidshemmets
utformning. Finns det då möjligheter att för barn att påverka pedagogernas planerade verksamhet för att anpassas efter barnens önskemål och ibland spontant uppkomna egna agenda och i så fall på vilka sätt? Vid skapande av aktiviteter så utgår pedagogerna i vissa fall ifrån barns ålder och förväntade kompetenser som behövs för att barnet skall utmanas i sin kunskapsutveckling, vilket även styrdokumenten betonar (Skolverket 2019). Det vill säga att ett barn kan delta och utveckla en aktivitet om barnet har förkunskaper och förstår
aktivitetens essens i samklang med pedagogens syfte och tanke. Utgångspunkten för
verksamheten är således pedagogernas bedömning av barnet och huruvida barnet i olika grad kan delta i aktiviteten. En högre grad av kompentens och erfarenhet ger alltså vissa barn en större möjlighet att få vara med och påverka (Närvinen & Elvstrand 2015). Barns delaktighet och möjlighet till att påverka ett skeende tar i många fall avstamp utifrån pedagogernas arbetssätt och syn på inflytande. Forskning har visat att barn på olika sätt kan vara delaktiga och ha inflytande i fritidshemmet genom formella förhandlingar med personalen som arbetar där, men att de samtidigt kan vara begränsade av olika omgärdande faktorer såsom
pedagogers strukturerande av verksamheten och deras perspektiv på delaktighet.
7 Bakgrund
Pedagoger som arbetar inom skolvärlden möter varje dag många barn i olika åldrar och med skilda bakgrunder och härkomst. Barnens uppväxt, bakgrund och erfarenheter har en stor betydelse för barnets förutsättningar när de väl träder in i skolans och fritidshemmets danande värld. I skolan blir barnen en del av en samvaro där samspelet mellan pedagoger och barn ligger till grund för att barnen genom utbildning utvecklas till delaktiga och demokratiska medborgare. Pedagoger har, enligt läroplanen, ett uppdrag att gynna barn att formas till självständiga individer med egna tankar. Ett formande som i fritidshemmet sker i samspel mellan barn och pedagoger. Oavsett hur, så har barn på olika sätt präglats under sin uppväxt innan inträdet i skolan, gällande inflytande över sin tid. De har olika förkunskaper och erfarenheter av hur delaktighet och demokratiska beslut fungerar.
Stockholms stad försöker mäta barns upplevelse av inflytande och delaktighet i kommunens skolor i form av årlig enkätundersökning. Här finns ett kvantitativt material som innefattar bland annat barns och vårdnadshavares uppfattning om inflytande i fritidshemmet årskurs två.
Resultatet visar att 71% av vårdnadshavarna är nöjda med sitt barns inflytande över
fritidshemmens aktiviteter (Stockholm stad 2020). En diskrepans visar sig dock när barnen själva får svara frågan om inflytande. Barn som blev tillfrågade om hur de upplevde att de fick vara med och bestämma över aktiviteterna på sitt fritidshem, gav i 59% av fallen ett positivt svar (Stockholms stad 2020). Intressant nog så är barns delaktighet och inflytande något som tydligt uttrycks i styrdokumenten som ett led i att utveckla barnen till
ansvarstagande, demokratiska individer inför framtiden (Skolverket 2019). Det finns olika sätt att utläsa resultatet av undersökningen: vid en snabb anblick så kan det belysa det faktum att skolan bör utveckla detta arbete och att barnen inte har tillräckliga kunskaper inom området, men det kan också visa att barnen inte helt och hållet förstår frågan och därmed också saknar kunskaper inom området.
Demokrati och arbetet med detta återspeglas på olika sätt i skolan och fritidshemmet. Det kan skilja sig åt mellan skolor, men de tre mest framträdande som vi funnit är: fritidsrådet, förslagslådan och paletten. Paletten är ett begrepp skapat av oss som författare och kommer att beskrivas närmare nedan, dock så förekommer denna typ demokratiskt förfarande på andra skolor under annat namn men i liknande former.
8
• Fritidsråd är något som sker i olika former. Antingen genom klassrepresentanter till ett möte med skolans fritidshemspersonal eller något som mer skulle kunna beskrivas som ett ”stor-råd ”, där alla barn på ett fritidshem är med och diskuterar
fritidshemmets varande. Den sistnämnda liknar en form av direktdemokrati.
• Förslagslådan är en fysisk plats där barnen kan lämna förslag gällande verksamhetens innehåll, exempelvis via lappar. Det kan till exempel röra sig om tips på aktiviteter eller idéer på inköp av material.
• Paletten är ett sätt för fritids att få barnen känna delaktighet och inflytelse över sin tid.
Det handlar om att erbjuda en palett av olika organiserade aktiviteter som barnet sedan får välja emellan. Valet av aktivitet ger barnet en möjlighet att ha inflytande och känna sig delaktig i sammanhanget.
Begreppet palett är, som tidigare nämnt, skapat av oss som författare av denna text, och innebär att det finns ett utbud av aktiviteter att välja emellan. Paletten kan metaforisk
jämföras med en konstnärs palett och val av färg som passar bäst för ändamålet och stunden.
Till skillnad från palett-begreppet är fritidsråd ett mer vedertaget och använt begrepp, vilket även används i tidigare forskning av bland annat av Holmberg (2017). Fritidsrådet kan också i vissa fall kompletteras med en förslagslåda. Förslagslådan är ett sätt att verka för inflytande i fritidshem anonymt. Förslag som hamnar i lådan kan istället tas upp under pedagogernas planering då inte barnen är närvarande. Därefter tas sedan beslut om förslagens varande eller icke-varande, det vill säga om förslagen ska genomföras inte. Detta sker utan medverkan av de barn som önskar påverka genom bidraget. Begreppet förslagslåda har förmodligen flera olika namn, men idén får ses som generell för ett flertal skolor.
Dessa olika former av inflytande och delaktighet är formella och är skapade av pedagogerna som arbetar på skolan. När texten behandlar begreppet ”formellt inflytande” eller områden där begreppet används, så avser det situationer som förhåller sig till vissa former och regler för beslut och är styrda av pedagoger. Det kan handla om styrda möten och aktiviteter där pedagoger låter barn vara med i beslutsprocesser och ges möjlighet till inflytande. Omvänt
9
gäller för begreppet ”informellt inflytande”, där inga bestämda former, situationer eller möten finns för beslutstagande eller utöva inflytande. Inflytande och påverkan sker istället utanför dessa ramar under mer spontana former. Vi har upptäckt att det råder brist på kunskap och information om hur det informella inflytandet kan te sig på ett fritidshem. Vår hypotes, som bygger på en lång erfarenhet att arbeta med barn, är att vi tror oss se att det även sker folkliga, demokratiska eller ickedemokratiska processer bland barnen utan pedagogernas delaktighet.
Delaktighetens arena kanske i första hand inte handlar om det som fritidshemmet konstruerar, genom val av aktiviteter eller en strukturerad och styrd verksamhet, utan i själva verket är något som är levande i barnens självskapade tillvaro. Det vill säga att konstruktionen av barnens egen vardag sker till stor del genom barnen själva med pedagogernas strukturerade verksamhet som ramverk. Barnen skolas därmed in i och socialiseras utifrån de normer och system som omgärdar deras vardag baserat på den rådande styrande ordningen (Biesta 2011).
Parallellt med de rådande strukturerna på en skola och de formellt framtagna besluten infinner och utspelar sig även barnens egna agendor.
Inom grundskolan och fritidshemmet förekommer det en mängd olika företeelser som
omfamnar barns val och valmöjligheter gällande sin vardag. I Lgr 11 påtalas det att skolan ska vila på en demokratisk grund och förmedla de demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på (Skolverket 2019). Läroplanen för fritidshem påtalar att var barns behov och intressen skall tillgodoses. Till detta kan läggas att fritidshem skall erbjuda delaktighet, så att en så meningsfull fritid som möjligt för varje barn gynnas.
Under ytan av de formella processerna pågår även informella förhandlingsprocesser, som vi tror, har stor betydelse för ett barns vardag och varseblivning gällande inflytande och känsla av delaktighet. Dessa processer sker hos det enskilda barnet och i grupp utifrån sina egna erfarenheter och har betydelse för hur de hanterar vardagen, samt hur de ser på möjligheten att påverka och bli en del av sammanhanget.
Vid begrundande av barns delaktighet och möjlighet till förhandling, så uppdagas en viss maktpositionering mellan pedagog och barn. Denna asymmetriska ställning är något som samtidigt förskjuts och initieras av barns uppfinningsrikedom i hur de kan påverka. Ur ett intersektionellt perspektiv påverkar olika faktor en makt- och beslutsordning. Det handlar om en växelvis verkan mellan olika maktordningar och asymmetrier. Dessa maktordningar och
10
asymmetrier beror på olika faktorer såsom kön, ålder, etnisk bakgrund, status i gruppen och social härkomst bland många andra (Lykke, 2003). Till detta hör även den status en person har i en grupp och tillika om individen innehar ett formellt beslutfattande position. För att exemplifiera detta lite närmare så kan en beslutsfattande person utgöras av en pedagog, men även informellt av ett barn som innehar högre eller lägre status utifrån en given situation.
Funktionen med ett intersektionellt perspektiv, är att perspektivet uppdagar olika maktfaktorer som aktiveras bland pedagoger och barn vid tillfällen av delaktighet, påverkan och beslut.
Makt kan ses som en uppsättning av regler och förhållningssätt som pedagoger upprättat, mot vilka barnens möjlighet att förhandla och utöva inflytande stöts. Ett intersektionellt perspektiv av makt kommer inte fungera som ett teoretiskt ramverk i denna studie, utan kommer snarare att ligga som en röd tråd genom texten vid belysandet av olika barns möjligheter till
inflytande. Det finns olika teorier gällande makt, men för denna studie omfamnar det intersektionella perspektivet olika beröringspunkter beträffande makt och möjligheter till påverkan utifrån barnens omständigheter och sätt att beskriva sin tillvaro. I studien beaktas olika faktorer såsom social status, ålder och erfarenheter bland pedagoger och barn i olika förhandlingslägen. Studien ser endast till barnens beskrivning av hur deras strategier och förhandlingslägen gestaltar sig i fritidshemmet.
Centrala begrepp – demokratiska föreställningar
De begrepp vi funnit centrala i vår undersökning kan i första hand inordnas under de
demokratiska föreställningar och värderingar som finns i en skola. För att tydligare synliggöra resultaten av vår forskning har vi delat upp demokratibegrepp och föreställningar i mindre och mer förenklade delar. Begreppen hjälper oss att fånga in och tolka det barnen berättar utifrån vår frågeställning. I viss mån berättar begreppen något om en individs
handlingsutrymme och valmöjligheter. Handlingsutrymme kan definieras som en uppsättning gränser och förväntningar för vad en människa kan göra eller inte, och bottnar i såväl
socialisering som erfarenhet. Det fungerar sedan, som en mental ledsagare och hjälp till att förhålla sig till dessa gränser och förväntningar. Till stor del beror dessa gränser på i vilken
11
miljö en människa befinner sig i. Även individuella faktorer påverkar och en människa är också präglad av de sociala spelregler och miljö som denne befinner sig i.
DELAKTIGHET
Delaktighet kan beskrivas som en subjektiv känsla av att få var en del i ett större
sammanhang; en känsla av att få vara med. Ur ett barns subjektiva perspektiv kan det bland en grupp barn alltså finnas olika grader av känsla av delaktighet hos det enskilda barnet (Elvstrand 2013). Delaktighet som begrepp i denna studie omfamnar barnens upplevelser av att tillhöra ett sammanhang och vara delaktiga i formandet av sin vardag genom individuella såsom gemensamma beslut.
INFLYTANDE
Det finns vad som kan beskrivas som en politisk aspekt av delaktighet som berör barns möjlighet till inflytande, vilket grundar sig i de demokratiska kunskaperna skolan har att lära om. Inflytande är en del av demokratins rättigheter, att kunna utöva inflytande över sin vardag. En pedagog kan i olika grader tillåta inflytande, men det behöver inte gå hand i hand med ett barns upplevelse av inflytande (Elvstrand 2013). Det är något som även Elvstrand reflekterat över och menar att det finns skillnader mellan barns och pedagogers upplevelse av delaktighet. I vår studie ser vi främst till barnens egna utsagor och deras erfarenheter av inflytande. Här kommer begreppet att beröra barnens upplevelse av inflytande med beaktande av såväl informella som formella aspekter.
FÖRHANDLING
För att synliggöra barnens handlingsutrymme använder vi oss av förhandling som ett begrepp.
Inom skolvärlden söker barnen delaktighet och inflytande genom olika förhandlingar och dessa förhandlingar sker på olika plan. Det kan beskrivas som en process som pågår mellan individer inom en given arena och som mångt och mycket handlar om att en pedagog ska tillhanda något till barnet, det vill säga att pedagogen har något som barnet vill ha eller förändra (Elvstrand 2013). Även här, liksom gällande inflytande, förekommer formella och informella aspekter. Förhandling som begrepp belyser de situationer där barn försöker
förändra eller förhålla sig till ett beslut, likväl som det kan handla om att försöka ändra riktningen av ett skeende.
12 PÅVERKANSKAPITAL
Begreppet påverkanskapital är ett delresultat av denna studie och är konstruerat av oss som författare av denna text, detta för att lättare tolka företeelser som underlättar eller undergräver barns möjlighet till inflytande. Vid genomgång av insamlade data synliggjordes fyra olika strategier som barnen använde sig av för att påverka och utöva inflytande över sin situation.
Dessa fyra strategier visade sig vara av överordnat intresse för studien. Med detta avses att begreppet kommer att ges utrymme i det teoretiska ramverket samt i analysen av studien.
Påverkanskapital i denna studie kan ses som ett paraplybegrepp som i sin tur är uppdelat i fyra mindre begrepp som kommer att beskrivas längre fram
Tidigare forskning
Eva Alerby och Ulrika Bergmark, författare till artikeln Elevernas delaktighet och inflytande:
Vad är det och varför är det viktigt? menar att skolans roll med hjälp av demokratiska processer, elevinflytande och känsla av delaktighet, i förlängningen utvecklar elevernas förmåga att verka i en demokrati (Alerby & Bergmark 2019). För att barnen med hjälp av skolan ska kunna utveckla denna förmåga förutsätter det att personalen på skolan ser barnen aktiva som medborgare i samhället och inte som objekt som ska fostras in i det. Alerby och Bergmark beskriver att det finns två olika aspekter av barns delaktighet, där det ena handlar om juridiska regelverk i form av exempelvis läroplaner och organisatoriska frågor som omgärdar barns möjlighet till delaktighet och inflytande. Den andra aspekten berör de pedagogiska frågorna som ser inflytande som ett sätt för barn att skapa meningen i sin tillvaro. Genom inflytande i och under läroprocesser ges barn en möjlighet att skapa en förståelse för och mening med det som sker inom skolans ramar. Men de menar också att känslan av delaktighet beror på huruvida pedagoger för barnens röst vidare eller inte och att det även beror på i vilken gemenskap barnet ingår i. Denna gemenskap kan bestå i
fritidshemmet som helhet i en inre umgängeskrets, och utifrån det påverkas barnets möjlighet att vara och känna sig delaktig. Barns delaktighet och inflytande kan inte enbart handla om medverkan i formella beslut, resonerar Alerby och Bergmark, utan bör ses som en fortlöpande process under den dagliga tillvaron på en skola.
13
Lars Persson (2010) diskuterar i sin avhandling bitvis statens syfte med
demokratiundervisning och hur den gestaltar sig hos pedagoger med utbildning som en variabel. Utbildning i det här fallet handlar om pedagogens egen utbildning och dennes förtrogenhet med vad som står i styrdokumenten gällande demokrati. Persson menar att om undervisning ska bli ett betydelsefullt incitament för demokratiutvecklingen i ett samhälle, så krävs ett ställningstagande hos pedagogerna som utför uppdraget, men att det även kan innebära olika tolkningar av uppdraget bland pedagogerna (Persson 2010). Persson benämner pedagogers handlande och agerande som normerande, det vill säga vad som kollektivt
förväntas av den enskilde individen samt hur agerandet av denne kan tendera att bli
normerande (Persson 2010). Han menar att det i första hand faller på pedagogerna att utveckla och iscensätta lärosituationer gällande delaktighet och demokrati, som sedan barn har att utgå ifrån. Lärandet sker med andra ord inte med barnen som utgångspunkt. En pedagogs
handlingsutrymme styrs enligt Persson av det han beskriver som en primär- och sekundär krets. Den primära kretsen utgörs av närmaste medarbetare och chefer samt pedagogens eget agerande. Den sekundära kretsen består i stora drag av styrdokument och politiska beslut (Persson 2010). Således handlar det om förtrogenhet med begreppet demokrati i förhållande till yttre förväntningar i att förvalta, förmedla och praktisera demokratins grunder. Persson ser demokrati som ett paraplybegrepp, under vilket han skapar underkategorier. Detta för att lättare iscensätta diskussioner och skapa förståelse för hur pedagoger ser på sitt uppdrag. Han poängterar sociala företeelser som viktiga när det gäller att förstå hur de demokratiska
spelreglerna gestaltar sig i praktiken (Persson 2010).
Perssons forskning tar avstamp i pedagogers handlingsutrymme och funktion på en skola.
Skolan som institution, menar han, har en samhällsbärande funktion, men utsätts också för ett starkt yttre tryck. Detta tryck kommer från föräldrar, samhällets förväntningar, och politiska beslut, men även det professionella ansvaret att fostra kommande generation för att säkerställa samhällets bevarande finns inneboende i detta tryck. Persson menar att det är en lång väg mellan läroplanens mål och barnens vardag och här har pedagogerna en roll som medlare för att verkställa läroplanens mål. I fokus för Perssons forskning ligger den enskilda pedagogen och hur denne förmedlar kunskap och förtrogenhet med demokratins spelregler. Även om pedagoger har insikter och kunskaper om sin verksamhet så omgärdas demokratiuppdraget av en komplexitet som gör det är svårt att nå tillfredställande resultat i förhållande till
14
kunskapsmålen. Arbetet med demokratiuppdraget ställer höga krav på pedagogerna och deras kollegor och till saken hör även de svårigheter som finns med att mäta barnens kunskaper, det vill säga om de är förtrogna med och har adekvata kunskaper om demokrati, påverkan och ansvar. Helene Elvstrand bryter i sin avhandling Delaktighet i skolans vardagsarbete ned begreppet demokrati, och ser i stället delaktighet som ett demokratiskt värde. Demokrati är, enligt henne, ett överordnat begrepp som inrymmer andra begrepp såsom delaktighet, inkludering och inflytande (Elvstrand 2009). Hon beskriver även hur dessa begrepp över tid har kommit att bli mer aktiva inom skolans värld och i slutändan resulterat i utformningen av skolans värdegrund och läroplaner. Därmed inte sagt att detta arbete är slutfört, utan dessa processer fortgår alltjämt. Elvstrand vandrar även mellan begreppen social och politisk delaktighet, som i slutändan skall gynna ett dynamiskt medborgarskap. Här menar hon att social interaktion ger fördelar och vinster genom delaktighet, emedan politisk delaktighet handlar om formellt beslutsfattande på olika nivåer som påverkar en människas vardande.
Avstampet i en delaktighet av och för en medborgare, samt de demokratiska rättigheter och dess inneboende ansvar, grundläggs till stor del i skolan (Elvstrand 2009). Hon betonar i sin avhandling att de mellanmänskliga processerna har en stor inverkan på hur känslan av delaktighet ser ut för barn på en skola, och inte enbart på hur renodlade val av exempelvis olika aktiviteter eller vad de vill göra, ser ut. Social delaktighet innebär med stora penseldrag att barn känner sig som en del av skolan. Detta kan också ses ur ett normerande perspektiv.
Det vill säga att vad som sker inom skolans väggar och utifrån läroplaner och styrdokument är normerande för hur vi ser på delaktighet och demokrati och dess värde i så väl handling såsom i tanke (Elvstrand 2009). Liksom Persson tar Elvstrand avstamp ur ett
pedagogperspektiv när hon undersöker delaktighet inom skolans värld. Hon belyser hur olika relationer kan påverka ett enskilt barn och barn i grupp och hur agerande påverkar
gruppdynamiken utifrån en given aktivitet initierad av pedagoger. I mångt och mycket belyses barns delaktighet utifrån pedagogers sätt att närma sig barnen, med pedagogers egen agenda som utgångspunkt. Metaforiskt menar Elvstrand att pedagoger orkestrerar det enskilda barnet att självständigt skapa kunskaper utifrån given lärosituation och liknande kontexter, ett individanpassat lärande. Men detta innebär även att gruppens styrka som helhet går lite förlorad och därmed försvagas barnens inflytande som grupp.
15
Linnéa Holmberg resonerar å sin sida hur pedagoger i fritidshem ger barnen en möjlighet att få sin röst hörd genom fritidsråd och på det viset blir demokratiskt aktiva som en del i sin utveckling. Hon menar att arbetssättet bryter tidigare mönster av vad hon kallar
”situationsstyrt och barnorienterat innehåll” (Holmberg 2017). Pedagoger kan inom och genom fritidshemsråd ge barn en kontext gällande inflytande och känsla av delaktighet på ett sätt som går i linje med de styrdokument som reglerar fritidshemmet i dag. Det Holmberg menar är att de demokratiska processerna, och därmed möjligheter till påverkan och delaktighet, utgår ifrån pedagogernas intresse och premisser. Holmberg poängterar att aktiviteter tidigare var situationsstyrda utifrån barnens förehavanden och vilja, men att det sedermera problematiserats genom att läroplanen för fritidshemmet införlivats och därmed förändrat pedagogers uppdrag. Holmberg, liksom Persson, beskriver skolan som en institution för lärande om och förverkligande av kunskaper gällande delaktighet och de demokratiska processer som finns i ett samhälle, utifrån pedagogernas förståelse av och kunskap om sitt uppdrag. I många fall finns det fördefinierade syften som pedagoger använder som verktyg för att sjösätta en känsla av delaktighet hos barn. Holmberg resonerar genom sin forskning kring att barn ska fostras in till ett idealt samhälle, och att det sker genom verksamma pedagoger inom en skola. Den planerade verksamheten torde delvis utgå ifrån barnens önskemål, men att det inte är helt förenligt med pedagogernas intentioner. Barn kan inte definiera innehållet i det pedagogiska arbetet och de mål som pedagogerna har att förhålla sig till, däremot kan de till viss mån vara med och kontrollera vilka kunskaper som är intressanta att inhämta utifrån given situation (Holmberg 2017). Pedagoger, menar hon, utformar
aktiviteter med ett övergripande lärandemål, men där process och innehåll kan anpassas efter barn och situation. Om det övergripande temat är natur och läromomentet snävats in till att handla om blommor, kan ett barn fokusera på att lära sig mer om exempelvis pollen. Härtill menar Holmberg att barn ska övas till att samtala på ett visst sätt, för att på så vis reproducera kunskaper om de demokratiska principerna och i längden lära sig att leva efter dessa tankar. I sin forskning beskriver Holmberg även att hur barn tilltalas har en betydelse för hur
kunskaper genereras, införlivas och används i praktiken. Kompetens och förhållningssätt hos pedagoger gällande delaktighet och demokrati präglar således barns utveckling.
16 Syfte
Syftet med vår studie är att ta reda på vilka andra vägar än de formella tillvägagångssätten som barnen använder sig av för att utöka sitt inflytande över sin tid i fritidshemmet. Vi vill undersöka vilka olika strategier och förmågor som krävs för att få igenom sina önskningar.
FORSKNINGSFRÅGOR
1. Går det att definiera informella strategier som barn i fritidshem använder sig av för att påverka sin tid i fritidshemmet?
2. Vilken typ av strategier kommer till uttryck i intervjuer med barn om deras inflytande i fritidshemmet?
Teoretiskt ramverk
BOURDIEUS HUMANKAPITAL SAMT ANVÄNDNINGEN AV TERMEN ”PÅVERKANSKAPITAL”
Påverkanskapital kan ses i förhållande till Pierre Bourdieu (1993) som bland annat skapat begreppen habitus och kulturellt och socialt kapital som viktiga faktorer när man belyser en individs möjligheter att ta del av och handla i ett samhälle. Utifrån dessa begrepp har vi i denna studie mejslat ut ett för oss mer anpassat begrepp; påverkanskapital.
Bourdieu menar att habitus är som ett socialt bagage, ett sammantaget begrepp som inverkar på det vi gör och hur vi tänker, om vad som är gott eller ont. Habitus påverkar en individs livsstil där sociala erfarenheter, samhället och dess kollektiva minnen är en del av detta habitus (Bourdieu 1993). Inkluderat i detta finns även vad en individ har som hobby eller andra sysselsättningar; vi ärver vissa intressen, tankar och idéer genom socialisation.
Oundvikligt är att även ett förväntat handlande ingår i det Bourdieu menar är ett system, det vill säga habitus. I enkla ordalag är en individs handlande en projektion av sin sociala kontext, härkomst, klass och kön med mera. Det kulturella kapital som en individ innehar påverkar och påverkas av de sociala koderna som finns inom en grupp eller ett sammanhang. Det handlar om hur man för sig, det språkliga bruket och vad som anses vara bra smak eller inte (Bourdieu 1993). Smak och tycke av olika kulturella uttryck och kompetenser präglar detta kapital.
Enkelt uttryckt kan det kulturella bidraget vara betingat av klass och sammanhang. Ett lågt
17
kulturellt kapital inom ett visst område kan medföra att en individ kan känna sig otillräcklig och inte riktigt behärskar de givna sociala koderna eller har svårigheter att göra sig hörd. De beteenden och förväntningar som eftersträvas medför att individen kanske inte kan påverka till den grad som är önskvärt (Bourdieu 1993). I enkla ordalag så kanske en bilmekaniker inte anses stå högt i rang när det kommer till bedömning av konst, om denne rör sig inom eliten av konstkännare. Sålunda närmar vi oss det som Bourdieu benämner som socialt kapital. Den sfär en individ rör sig inom och dennes sociala kontakter är av värde. Det gäller även de informella relationer en individ kan ha. Detta kapital påverkar hur en individ blir mottagen i olika sammanhang. Det sociala kapitalet påverkar möjligheten att dra nytta och skapa fördelar på olika sätt (Bourdieu 1993). Individens sociala nätverk har således en betydelse för en individs handlingsutrymme och möjlighet till påverkan.
Själva benämningen ”påverkanskapital” är skapat av oss som författare i den mån att det anspelar på vad som är gångbart för att påverka utifrån situation och denna påverkans genomslagskraft utifrån olika kriterier. Påverkanskapital som begrepp är menat att omfamna hur barn tolkar beteende som antingen positiva eller negativa när det gäller möjligheten att påverka sin vardag. Begreppet har fokus på en aspekt av vinning; att lyckas få sin vilja uppfylld oavsett miljö och omständighet utifrån barns möjligheter och situation.
Påverkanskapital används i denna text för att fånga in det barnen menar är viktiga incitament som är effektiva när det gäller inflytande, påverkan och delaktighet.
Bourdieus kapital återspeglas i de påverkanskapital som ovan nämnts och som kommer att beskrivas närmare längre fram i texten. Habitus påverkar en individ men förser denne också med kunskaper om hur rådande omständigheter bör hanteras. Det kan handla om att röra sig inom de normerande demokratiska värderingar som finns i ett samhälle och vilka rättigheter och ansvar en individ har. Likväl där spelar det kulturella kapitalet en stor roll; vilka
beteenden är godkända inom den sociala sfär en individ befinner sig och hur trovärdig är dennes beteende och åsikter är. I mångt och mycket handlar det om att hantera de sociala koderna som finns inom en viss kontext och vad som fungerar bäst utifrån en individs erfarenhet och kunskaper. Habitus och barnens kulturella och sociala kapital genomsyrar det av oss skapade begreppet påverkanskapitalet, ett begrepp som har som syfte att synliggöra olika strategier barnen använder sig av för att påverka sin vardag. Vi har sålunda omfamnat Bourdieus sätt att beskriva en individs arv, omständigheter och möjligheter till påverkan av
18
sitt liv. Vi har utifrån Bourdieu koncentrerat och omformulerat hans tankar till ett för oss anpassat begrepp som för studiens intresse fångar in det vi vill synliggöra, men vi kommer likväl även att använda oss av Bourdieus egna begrepp i analysen.
POSITIONERING
Haglund (2016) beskriver positioneringarna hos pedagoger som medvetna val. Ett val som utifrån personalen bygger på antagandet att man genom att ge barnen utrymme kan träna delaktighet och inflytande genom barns aktiva handlingar utan direkt påverkan av vuxen. För pedagoger innebär det att de lättare kan hålla en översiktlig uppsyn över barnen utan att interagera i barnens aktiviteter, men att de likväl är närvarande och kan få insikt om barns sociala förehavanden. Positionering handlar i mångt och mycket om taktiska drag av pedagoger. Pedagoger kan ge barn utrymme att skapa erfarenheter och kunskaper gällande delaktighet och inflytande under översyn, utifrån hur pedagogerna väljer att fysiskt placera sig. För att belysa barns syn på subjektiva positionering används Haglunds begrepp, det vill säga att barns förmåga att läsa av pedagogerna blir här central utifrån begreppet positionering.
HARTS DELAKTIGHETSSTEGE
Hart (1992) utvecklade en modell som är tänkt att fungera som ett verktyg för att mäta och utvärdera barns delaktighet, denna modell benämns som Ladder of participation. Denna text utgår ifrån Elvstrands (Elvstrand 2009) översättning av begreppet för att det ur en språklig aspekt ska smälta bättre in med den övriga texten. Här används således begreppet Harts delaktighetsstege. Harts stege består av åtta nivåer som beskriver barns olika grader av delaktighet. Att högsta nivå kommer först har en funktion för att läsaren lättare ska förstå i vidare resonemang: ju högre upp på stegen, desto större grad av barns delaktighet.
8. Barn initierar, gemensamma beslut med vuxna 7. Barn initierar, barn beslutar
6. Vuxna beslutar, delade beslut med barnen 5. Rådfrågande och informerande
4. Anvisade men informerade
19 3. Symbolvärde
2. Dekoration, betydelselöst 1. Manipulation
De tre första stegen (1 - 3) menar på tillfällen då barn inte är delaktiga. Det är snarare en skenbar delaktighet som uppenbarar sig utan barns medverkan. Manipulation, steg 1, menar på att barn anammar eller övertar åsikter som de själva inte förstår något om (Hart 1992). Det skulle kunna beskrivas som att barn påstår att deras skola har ett demokratiskt arbetssätt, men att de själva inte förstår begreppet demokrati. De deltar i något utan att förstå sammanhanget.
Steg 2, dekoration, har som syfte att beskriva barn som ett uttryck för något. Låt säga att barn figurerar i en bild för att förstärka den känsla bildskaparen har tänkt förmedla, likt en dekor på en teaterscen (Hart 1992). Detta leder vidare till symbolvärde, steg 3, vilket inte särskiljer sig helt från dekoration, men här har barnet ett större värde som symbol. Detta steg beskriver Hart som att tanken är att barn ska öka sin grad av delaktighet, men att så inte blev fallet. Ett sorts misslyckat gott syfte. En liknelse här kan vara att barn deltar som publik vid en debatt gällande skolan, men deras faktiska åsikter och delaktighet uteblir. En närmare liknelse berör det som ovan beskrevs om de formella formerna för delaktighet i skolan, där olika råd tar in barns önskemål, men att pedagogerna beslutar utan att ta barnens förslag i beaktande. Dessa tre steg belyser således barns frånvaro av delaktighet.
Steg 4 belyser det faktum att barn gör det de blir tillsagda. De informeras om saker som ska ske, men deltar inte aktiv i besluten (Hart 1992). Visserligen föreligger det en möjlig tolkningsfråga om hur delaktiga barn är i detta steg. Det kan dock ses som en
grundförutsättning för att kunna bli delaktig, att bli delgivna och informerade om aktiviteter.
Information kan här ses som en nyckel för barnet att kunna börja bolla idéer och tankar. Steg 5 närmar sig de formella vägarna i en skola för att göra barn delaktiga. Deras idéer och tankar beaktas och de ges utrymme att yttra sig (Hart 1992). Detta kan liknas vid ovan beskrivna formella arenor som fritidsråd och förslagslådan.
De efterföljande stegen visar på gradvis högre delaktighet bland barn. I steg 6 deltar barn i beslut initierade av vuxna med ett visst mått av påverkansgrad. Här gör sig paletten gällande som ett exempel på ytterligare en formell arena att göra barn delaktiga. Barnen erbjuds en
20
mängd aktiviteter, men delaktigheten består i val mellan de på förhand givna aktiviteterna.
Steg 7 beskriver situationer och aktiviteter initierade av och utförda av barn själva (Hart 1992). Det kan handla om en uppfinnande av en lek med tillhörande som de själva sedan genomför eller skapande av en egen skoltidning. I det högsta steget, steg 8, ligger initiativet och beslutsfattandet hos barn, med vuxna som delaktiga och utförare av beslut. Det vill säga att barn har upptäckt eller identifierat ett problem som de med de vuxnas hjälp vill lösa (Hart 1992). Det kan vara att skolgården har en gunga som sitter för högt, och att de med de vuxnas hjälp anpassar de gungan till rätt höjd. Detta steg handlar dock inte enbart om att lösa
identifierade problem. Det kan mycket väl handla om projekt som de behöver de vuxnas hjälp att iscensätta.
Delaktighetsstegen fungerar som ett verktyg för att synliggöra och utvärdera barns delaktighet och inflytande, men det bör påtalas att det inte är ett verktyg för att utforma själva
aktiviteterna, utan enbart själva delaktighet- och inflytelseprocesserna i sig. Harts (1992) stege ger en möjlighet att identifiera det formella inflytande barnen har, men likaledes
fungerar det som ett verktyg att synliggöra informellt inflytande utifrån barnens beskrivelser.
I analysen av synliggörandet av det informella inflytande sker genom att se till om och i så fall hur barnen utesluts eller kringgår de formella formerna. Det betyder här att deras
beskrivelser i vissa fall inte faller in i Harts delaktighets stege, utan delaktighet och inflytande sker på andra arenor. Det motsäger dock inte att barnen inte har vetskap om hur de formella formerna är beskaffade. Genom Bourdieus (1993) kapital ser vi till barnens erfarenheter, kunskaper och sociala färdigheter och dess betydelse gällande påverkan och inflytande.
Påverkanskapitalet ger en möjlighet att fånga in och belysa vilka förmågor och strategier barnen använder sig av för att påverka sin vardag. Med hjälp av Påverkanskapital tematiseras barnens beskrivelser av olika former av påverkan och fungerar som vägledning genom
resultatbeskrivning och därefter analys av insamlade data.
21 Metod
Undersökningen utfördes empiriskt med kvalitativ metod, det vill säga genom djupintervjuer med ett antal barn. En kvalitativ metod syftar till att få kunskap om människors egna tankar och upplevelser (Arnhe & Svensson 2015). Fördelen med kvalitativa metoder gällande detta forskningsområde, är att de möjliggör att få ta del av hur barn upplever sin vardag. På så sätt kan man frångå pedagogernas upplevelser samt att det i förväg inte kommer att finnas ett rätt svar, utan att det sanna ligger i barnens svar (Patel & Davidsson 2019). Genom denna metod kan forskare närma sig verkligheten ur ett barnperspektiv utan större inverkan av
vuxenvärlden. Detta kan givetvis te sig problematiskt ur olika aspekter, vilket bör synliggöras och motverkas i denna typ av undersökning.
I kontrast till kvalitativa metoder så ger en kvantitativ metod mer mätbara resultat och data, där svarsresultat kan kvantifieras och presenteras i siffror (Bjereld, Demker & Hinnfors 2018). Valet av kvalitativ metod ger, med beaktande av denna och andra metoder, en mer djuplodande bild av barns upplevelse utifrån den givna frågeställningen och dess syfte.
Utifrån studiens mening är en kvalitativ metod att föredra, då barnens egna tankar och åsikter eftersöks utan att på förhand ha givna svarsalternativ. Genom intervjuerna tillåts barnen beskriva sin livsvärld och hur de upplever inflytande och delaktighet inom fritidshemmets arena. Frågorna har av en semistrukturerad form där det finns en ram som leder samtalet framåt.
DATABEARBETNING OCH ANALYS
Vid bearbetning och analys av insamlat data används nyckelord och begrepp som beskrivits under centrala begrepp. Dessa begrepp identifierar viktig information som är till stöd för studiens syfte. Det teoretiska ramverket fungerar som verktyg för att sätta insamlade data i ett sammanhang och för att tolka och begreppsliggöra fynd och fenomen. Vid analysen
tematiserades materialet utifrån formellt och informellt inflytande samt hur barnen beskrev sina möjligheter att påverka sin vardag. Harts (1992) delaktighetsstege fungerade som ett mätverktyg av graden av inflytande eller frånvaron inflytande samt Bourdieus (1993) kapital utifrån barnens beskrivelse av vad de tror behövs för att möjliggöra inflytande utifrån person, erfarenhet och graden av accepterat beteende.
22 URVAL
För att få svar på studiens forskningsfrågor behövde vi finna barn som kunde vara behjälpliga för ett adekvat empiriskt underlag (Kvale & Brinkmann 2014). Målet var att genomföra studien på en skola som intresserar sig för barns delaktighet och möjlighet till påverkan. Att ha förförståelse om både området och skolans arbetssätt var något vi förstod skulle kunna motsvara våra krav som forskare (Källström Cater 2015). Den socioekonomiska spridningen av barnen ansågs som veritabel för undersökningens syfte. Vi kände till skolan och deras förhållningssätt gällande barns delaktighet sedan tidigare, vilket gav oss en fördel på så sätt att vi snabbare kunde sätta oss in i skolans arbetssätt i förhållande till de riktlinjer som finns att följa. Valet av skola gav oss också fördelen att vi som intervjuare i förväg kände till skolans struktur, arbetssätt och riktlinjer samt hur dessa någorlunda sjösattes i praktiken.
Urvalet kan te sig iögonfallande som en socioekonomisk homogen grupp i förhållande till samhället i övrigt, men skolan har såväl nyanlända barn samt barn med annan kulturell och utländsk bakgrund. Området och urvalet av barn går i linje med skolan som helhet. De
likheter som barnen känner till varandra skulle kunna vara en förlösande faktor till diskussion, där erfarenheterna av den ger varandra trygghet (Källström Cater 2015). Valet av skola bör ses som representativt för en generaliserbarhet, då alla fritidshem i Sverige och dess
pedagoger ska följa riktlinjer utförda av Skolverket.
Genomförande och etiska överväganden
Innan intervjuerna iscensätts är det mycket som måste förberedas för att metoden ska vara relevant. Syftet med undersökningen ska vara väl specificerat genom att besvara frågor om varför studien genomförs, vad som ska undersökas och inte minst hur det ska gå till. Det ligger hos den som intervjuar att ha god kunskap om såväl teorier som tekniker för att utföra intervjun samt hur materialet sedan kan bearbetas (Patel & Davidsson 2019). Utformningen av intervjuguiden bearbetades för att motsvara syftet och som hjälp för att inte hamna på sidospår. Guiden anpassades även till tänkt målgrupp.
Vi tog kontakt med två klasslärare i ett arbetslag inom årskurs två för att låta dem finna barn som ville delta. Avsikten var att låta dem välja ut barn som skulle kunna vara representativa
23
för undersökningen utan vår egen påverkan av intervju-underlag. Att låta lärarna, istället för fritidspersonalen, hjälpa till med valet av barn var för oss ett beslut som byggde på en tanke att få ett urval som är till fördel för undersökningen syfte, men som skulle närma sig den generaliserbarhet som vi strävade efter. Det finns en diskrepans mellan klasslärarnas och pedagogerna i fritidshemmet relationer till barnen. Pedagogerna i fritidshemmets syn på barnen färgas i större utsträckning av både relationen till individen och av föräldrarna.
Eftersom undersökningen till viss del handlar om relationen mellan vuxna och barn i
fritidshemmet, var det väsentligt att de vuxna som arbetar i fritidshemmet inte var involverade i valet av barn till intervjuerna. Medvetet lät vi personer oberoende av oss göra ett urval till undersökning.
För att studien skulle vara representativ och ge större värde eftersträvades olika nivåer av egenskaper hos de barn som skulle utgöra intervjuunderlaget. För att bredda barnunderlaget gjordes urvalet utifrån klasslärarnas upplevelse av barnens olika rättspatos. Som författare menar vi att högt rättspatos hos barn är ett subjektivt personlighetsdrag som inbegriper en känsla av tillitsfullhet och av ambitiös karaktär gentemot de principer och regler som
omfamnar skolans verksamhet. De barn med lågt rättspatos subjektivt kan kännetecknas av ett personlighetsdrag som mer utmanande i förhållande till skolans verksamhet. Denna tanke om rättspatos-diskrepans initierades av oss som författare. Det vill säga att vi medvetet vidgade underlaget utifrån denna kategori. Instruktionen till klasslärarna var de skulle välja tre barn som de uppfattade som ambitiösa med ett högt rättspatos, samt tre som de uppfattade som mer utmanande med ett lägre rättspatos. Valet av underlag överlät vi till klasslärarnas egen
bedömning, de skulle utgå utifrån deras egen upplevelse och erfarenhet av barnen i sin helhet.
De kriterier vi gav klasslärarna att förhålla sig till, var att de mer utmanande barnen skulle kännetecknas av barn som ofta bryter rådande normer. De sätter ofta sig själva i första rummet, ifrågasätter de vuxna och testar gränser. Det är barn som märks, syns och tar plats.
Barnen med högre rättspatos beskrev vi som barn som alltid följer det som är bestämt utan att ifrågasätta. Utifrån detta ville vi se om det fanns skillnader i påverkansstrategier. Fokus för studien är barnens erfarenheter och förmågor utifrån deras livssituation.
Efter att vi fått tag i sex frivilliga barn som delades in i två grupper om tre i vardera enligt ovanstående kriterier, så tog vi kontakt med deras vårdnadshavare per telefon för att få ett
24
muntligt godkännande till att få intervjua dem i studien. I samtalet med vårdnadshavarna beskrevs vilka vi var, vad vi ville göra och hur genomförandet skulle se ut, samt att ett skriftligt medgivande var obligatoriskt för att kunna genomföra undersökningen eftersom barnen går i årskurs två och därmed inte myndiga. Efter muntligt medgivande från
vårdnadshavare träffade vi barnen och informerade om undersökningen och hur intervjuerna skulle gå till. Vi beskrev att allt som de berättar kommer att fingeras på ett sätt som gör att det inte går att i efterhand se vem som sagt vad, och om det skulle komma upp andra namn så fingeras även dessa.
Därefter fick de en samtyckesblankett som förtydligade det som redan beskrivits för barnen och dess vårdnadshavare. Där stod bland annat att medverkan är frivillig och att intervjun när som helst kan avbrytas, samt att materialet kommer att behandlas anonymt. Vid återlämnande av underskriven samtyckesblankett fortsatte processen. Barnen och vårdnadshavare hade nu fått insikt i vad som skulle ske.
Intervjuerna varade i ca 40 minuter vardera och anpassades efter barnens intresse och förmodade ork. Avvägningen låg i att hålla barnens intresse vid liv, men samtidigt få ut så mycket som möjligt av den väsentliga information som vår undersökning krävde. I de genomförda intervjuerna var det inte barnen själva som uttalade en önskan om att avsluta, utan det var vi som intervjuade som avslutade. Vi valde att spela in intervjuerna för att senare transkribera dem i lugn och ro. På så vis kunde vi fokusera på själva intervjun utan att
distraheras av att anteckna och därmed också känna tilltro till den empiri vi införskaffade. Vi undvek på så sätt även att lägga kraft på att tolka anteckningar skrivna i stunden.
Barnen visade stor entusiasm inför att bli intervjuade och även om en viss (av oss tolkad) nervositet till en början infann sig, så förlöpte sessionerna utan problem. Barnen fann sig snabbt och blev bekväma med att berätta om sin tillvaro och sina erfarenheter. I intervjuer med barn kan de uppfatta situationen som ett förhör eller ett pliktfyllt samtal där något på förhand givet svar ska finnas (Källström Cater 2015). Detta kan leda till att barnen inte beskriver sin tillvaro utifrån sitt eget perspektiv, utan istället beskriver sådant som de tror att den som intervjuar vill höra. För att undvika detta försökte vi skapa en så gynnsam miljö som möjligt för att barnen skulle känna att de kunde uttrycka sina egna tankar utan att riskera begränsas eller avbrytas.
25 TIDSBEGRÄNSNING
I planeringsstadiet av undersökningen ville vi kombinera intervjuer med enkätformulär, något som skulle kunna vara till hjälp som för att höja validiteten och trovärdigheten i vår
undersökning (Ahrne & Svensson 2015). Här skulle vi kunna låta enkäterna gå ut till ett större antal barn för att få bredare data att ha som underlag i empirin, men vi insåg snabbt att det skulle alltför tidskrävande.
OVÄNTAD OMSTÄNDIGHET
Den rådande situationen gällande Covid-pandemin var en faktor som skulle försvåra vår undersökning på en skola långt bort från oss. Folkhälsomyndighetens riktlinjer begränsade möten till att endast ske med människor i sin egen sfär och för att begränsa smittspridningen blev således valet av skola därefter. Detta ledde till att vi utförde intervjuerna under säkrare former på en närliggande skola, utan behov av onödiga transporter. Vi undvek också möten med människor långt utanför vår egen rörelsesfär. Restriktionerna varierade under
undersökningsperioden och också mellan olika regioner, vilket försvårade förutsättningarna till en bredare undersökning, eftersom det på förhand blev svårt att veta vilka restriktioner som gällde.
Resultat
Resultaten visar att barns deltagande är starkt kopplat till förmågor som fritidshemmet samtidigt är satta att utveckla. Detta kan ses som en paradox. Dock kan man med
utgångspunkt i Harts (1992) delaktighetsstege problematisera villkoren för deltagande. Nedan kommer vi att visa hur barns påverkanskapital är kopplat till förmågor. Resultaten visar också att den asymmetriska ställning som finns mellan pedagoger och barn i fritidshemmet kan förskjutas genom barnens uppfinningsrikedom. Barnen ger med andra ord uttryck för möjligheter att kringgå personalens planerade verksamhet för att passa den egna agendan.
Resultaten från undersökningen visar att barnen använder sig av påverkanskapital på fyra skilda sätt, men de kan med sinnrikhet också kombineras.
De olika formerna av påverkanskapital framträder i analysen av gruppintervjuerna. Barnen beskriver dessa olika former och på vilket sätt de är fördelaktiga för deras syften att få sin
26
vilja igenom. Det kan förstås som att barnen skapar inflytande, blir delaktiga och kan påverka fritidshemmets verksamhet. Påverkanskapitalen vilar på olika förmågor som barnen måste besitta för att få genomslagskraft, samtidigt som dessa påverkanskapital inte är en kraft som kan förverkliga alla barnens önskemål. Pedagogernas intentioner och mål förenat med
verksamhetens styrdokument sätter gränser för barnens förhandlingsutrymme och därmed har barns inflytande och delaktighet en begränsning. I följande text benämns de barn som
klasslärarna beskrivit som mer utmanande med lägre rättspatos som grupp 1, medan de mer följsamma med högre rättspatos benämns som grupp 2.
DE FYRA PÅVERKANSKAPITALEN
I intervjuerna med barnen utkristalliserades fyra olika strategier som var gynnande för
barnens delaktighet och inflytande i fritidshemmet. De var informella och byggde på barnens egna förmågor. Dess genomslagskraft för barnets möjlighet till påverkan var något som behövde synliggöras i resultatet och därav skapades begreppet påverkanskapital. Begreppet påverkanskapital delades sedan in i fyra olika kategorier som namngavs och kategoriserades utifrån barnens olika strategier och förmågor för barns delaktighet och inflytande. De fyra begreppen är: Den stora massan, Följsamhetens fördelar, Att skåda humör och Konsten att se den svaga länken. Dessa är således olika former av påverkanskapital.
1. Den stora massan är något som bygger på att mängd spelar stor roll i sammanhanget, det vill säga antal barn. Barnen innehar en förståelse om hur majoritet kan fungera som en framgångsfaktor i en demokratisk miljö för att kunna påverka. Detta är något som också skolan och fritids länge arbetat med som en modell för att göra olika demokratiska val. Det kan exempelvis ske genom handuppräckning, och röstning av olika slag. Om alla barn vill något helt annat än pedagogerna, är möjligheterna stora att kunna få igenom en förändring i planeringen, och att pedagogerna följer majoritetens, det vill säga barnens önskemål efterföljs och ersätter istället den planerade aktiviteten.
2. Följsamhetens fördelar vilar i sin tur på de fördelar som barn kan ha i form av att vara
”omtyckta” av pedagogerna i fritidshemmet. Att vara omtyckt handlar till stor del av att vara följsam, vilket ger en fördel. Något som barnen påpekar är att följsamhet till stor del en viktig förmåga eftersom busiga barn har det svårare att lyckas i förhandlingar med pedagogerna.
27
3. Att skåda humör handlar istället om en specifik förmåga i att kunna läsa av pedagogernas humör och deras känsla av trötthet. Med hjälp av denna förmåga kan barnen välja ut den mest lämpade att förhandla med.
4. Konsten att se den svaga länken, är ytterligare ett påverkanskapital. Det visar på hur barnen utnyttjar pedagogernas brist på samarbete och samsyn vilket är en förmåga de använder till sin egen fördel. Med hjälp av konsten att se den svaga länken kan de omvända ett nej till ett ja. De kan då förhandla mellan olika pedagogers ståndpunkter och förkasta tidigare
pedagogers beslut och därmed få fram en ny situation till sin egen fördel. Något som egentligen strider mot de allmänna förhållningssätten pedagogerna emellan.
DEN STORA MASSAN
En typ av påverkanskapital är att använda sig av den stora massan i en förhandlingssituation.
Att vara en majoritet innebär ett större inflytande och kan påverka utgången av tidigare fattade beslut, men även enskilda pedagogers ställningstaganden. Som enskilt barn går det inte att inneha detta påverkanskapital, eftersom det bygger på samförstånd och
samarbetsförmåga. Denna förmåga gör det möjligt att påverka sin vardag i fritidshemmet.
(Grupp 1)
L - Eller typ när det spöregnade och alla klasser vara på gården, och då hade de[pedagogerna] sagt att vi skulle vara ute och då stod alla klasser och sa att de [barnen]ville in.
AC - Ja det kommer jag ihåg.
L - Då fick de [barnen] bestämma. Då blev det ”alla som vill vara inne räck upp en hand” och alla räckte upp händerna, fast det var tre som ville vara ute.
AL - Ja för de hade ordentliga kläder och de tre gick till parken.
AL - Om hela avdelningen är med mot vad det vuxna säger då brukar det gå.
AC – Ja.
L - Ju fler man är och vill det typ som om det är 10 barn mot en vuxen då vill ju dom in, medans den vuxna vill ut så då blir det ofta in för att det är fler som vill det.
