Att plocka russinen ur kakan: Fyra pedagogers erfarenheter av att främja elevers sociala kompetens i skolan

Estetisk-filosofiska fakulteten

Susanna Enlund

Att plocka russinen ur kakan

Fyra pedagogers erfarenheter av att främja elevers sociala kompetens i skolan

To pick the raisins from the cake

Four teachers’ experiences to promote social competence to students in school

Examensarbete 15 högskolepoäng Lärarprogrammet

Datum: 09-01-15 Handledare: Marie Karlsson

Karlstads universitet 651 88 Karlstad

Sammanfattning

Syftet med den här uppsatsen är att bidra med kunskap om pedagogers erfarenheter av att arbeta för att öka elevers sociala kompetens, de olika hinder och möjligheter pedagogerna kan uppleva, då de blir erbjudna att arbeta utifrån en metod som de fått kompetensutbildning inom. Undersökningen är gjord med kvalitativa intervjuer av fyra pedagoger. I resultatet framgår att pedagogernas arbete för att främja elevers sociala kompetens genomsyrar hela verksamheten, de arbetar inte endast under någon lektion i veckan med social kompetens.

Resultatet visar att pedagogerna inte arbetar utifrån en viss metod, utan använder sig av många olika material, trots att alla fyra pedagoger nyligen fått kompetensutbildning inom en viss metod. Det framkom att endast en av de fyra pedagogerna berättade om nya upplevelser av hur man kan arbeta för att öka elevers sociala kompetens, genom deras

kompetensutbildning inom en metod. Samma pedagog berättar om insikten att arbeta med individen istället för endast gruppen. En annan berättar om att knyta an idrotten till sin pedagogroll och hur kärlek och struktur är ett motto i detta arbete. Dessutom berättar en pedagog om att ständigt och alltid så är värdegrundsarbetet där. Det framkommer även från en av pedagogerna vikten av att man som pedagog får syn på sin egen roll som lärare och

förebild, då de arbetar för att främja elevers sociala kompetens.

Abstract

The purpose with this essay is to contribute the knowledge from four teachers’ experiences to work in order to increase students’ social competence. Those different obstacles and

possibilities teachers can experience, when they are offered to work on the basis of a method that they got competence education within. The survey is done with qualitative interviews of the four teachers. The result shows that teachers work in this matter informs the entire activity. They do not work only during some lesson in the week with social competence. The result also shows that the teachers do not work on the basis of only one method. They use many different materials, despite that everyone of the four teachers recently got competence education within a certain method. It turns out that only one of the four teachers told about new experiences that the education with a method had given. The same teacher tells about the understanding to work with the individual instead of the whole group. Another tells about linking the sports to the teacher’s role, and how love and structure are a motto in that teachers work. More over tells another teacher that, permanent and always so is the social and

emotional work there. It also turns out from one teacher the weight of that teachers sights its own role and model, when they work in order to promote students social competence.

Innehållsförteckning

1. Inledning... 2 

Bakgrund ... 2 

Syfte ... 3 

Frågeställningar ... 3 

Disposition ... 3 

2. Tidigare forskning ... 4 

Forskningsområden i arbetet med social kompetens... 4 

Lärares arbete och förhållningssätt... 5 

Hinder och möjligheter med en metod ... 5 

3. Metod ... 8 

Intervju som metod... 8 

Förberedelser... 8 

Genomförande ... 9 

Bearbetning och analys ... 10 

4. Resultat... 12 

Agneta – Från grupp till individ ... 12 

Eva – värdegrundsarbete genomsyrar pedagogrollen... 13 

Kristina – Ständigt och alltid... 16 

Stefan – Kärlek och struktur... 18 

Sammanfattning... 20 

5. Analys av resultat ... 21 

Lärares erfarenheter... 21 

Förr och nu ... 21 

Betydelsen av förhållningssättet... 22 

Hinder och möjligheter utifrån en metod ... 23 

Sammanfattning... 24 

6. Mina pedagogiska slutsatser ... 25 

Slutreflektion... 25 

Referenslista ... 27 

1. Inledning

Den här uppsatsen handlar om lärares erfarenheter av att arbeta för att öka elevers sociala kompetens. Mitt intresse för ämnet ”social kompetens” väcktes hos mig då jag under min utbildning var ute på en och samma skola och gjorde hela min praktik. Detta är en

mångkulturell skola, men det fanns även många elever med sociala problem där. Jag kunde se hur många barn hade svårigheter i den sociala interaktionen mellan varandra, vilket gjorde att det många gånger uppstod konflikter mellan dem. Jag upplevde en svag gruppkänsla och en respektlöshet mellan barnen. Jag kunde samtidigt känna att lärarna hade svårt att få ett lugn i undervisningen då de måste reda ut konflikter och stoppa våldsamma barn under större delen av skoldagen. Jag upplevde en oro för att denna stökighet kunde hämma barns utveckling, och resultera i att många elever inte kommer att nå de uppsatta målen i de olika skolämnena. För mig är social kompetens viktigt, då jag tycker att det har betydelse för hur man som människa agerar ute i samhället, i samspel med andra människor på exempelvis en arbetsplats. Det handlar om att kunna delta i samhällslivet med en förmåga att kunna förstå och respektera andra människor och deras åsikter. Därför är jag intresserad av att veta vilka erfarenheter lärare har i arbetet med att främja barns sociala kompetens. ”Skolan skall sträva efter att varje elev känner trygghet och lär sig ta hänsyn och visa respekt i samspel med andra” (Lpo-94) Bakgrund

I den kommun jag genomförde min studie har alla pedagogerna som arbetar i grundskolan, fått eller ska få kompetensutbildning inom SET-metoden. SET- står för Social, Emotionell Träning och många skolor kallar detta ämne för livskunskap på schemat. Det är en

arbetsmetod där materialet heter ”livsviktigt” och har utvecklats av Birgitta Kimber (2006) som är utbildad speciallärare, psykoterapeut. Hon handleder och utbildar många lärare i denna metod, för att de sedan ska kunna arbeta för att främja elevers sociala kompetens med hjälp av metoden. Den är uppbyggd på fem olika moment som ska tränas regelbundet två gånger i veckan och det omfattar ungdomar från 6 till 16 års ålder. Det handlar om att eleverna ska lära sig hantera sina känslor, utveckla empati för andra, få en god självkännedom och även en ökad motivation.

Begreppet social kompetens kan vara svårt att definiera och kan tolkas på olika sätt. Enligt

Ogden (2003) är social kompetens ett kännetecken i form av kunskaper och förhållningssätt,

som gör det möjligt att skapa och behålla mänskliga relationer samt att individen ska kunna

hantera sociala sammanhang. Enligt Ihrskog (2006) är barn som har god social kompetens

tillmötesgående och har en positiv grundinställning, samt en god självuppfattning. Dessa barn har förmågan att lösa konflikter, de kommunicerar på ett tydligt sätt och har lätt att knyta kontakter. Petersson och Sjödin (2001) menar, att vara socialt kompetent är att man som människa har utvecklat förmågan att veta hur man ska handla i olika lägen tillsammans med andra individer.

Syfte

Mitt syfte med undersökningen är att bidra med kunskap om lärares erfarenheter av att främja elevers sociala kompetens i skolan. Med erfarenheter menar jag att lärare berättar om hur de arbetar för att främja elevers sociala kompetens.

Frågeställningar

Vilka erfarenheter har lärare av att arbeta med att stärka barns sociala kompetens?

Vilka hinder och möjligheter finns det då detta arbete sker utifrån en metod?

Disposition

Efter detta inledande kapitel kommer jag att titta på tidigare forskning om lärares arbete med social kompetens i skolan. Sedan kommer jag redogöra för min metod och mitt material för min undersökning, även en beskrivning av bearbetningen av de fakta jag fått genom min undersökning. Den empiriska delen redovisas i ett resultatkapitel, där de intervjuade

pedagogernas berättelser om sina erfarenheter beskrivs i en narrativ strukturering. Uppsatsen avslutas med en diskussion om resultatet där tidigare forskning kopplas ihop med

pedagogernas erfarenheter. Till sist beskriver jag mina egna pedagogiska slutsatser som jag

blivit varse om under arbetets gång.

2. Tidigare forskning

I detta kapitel kommer jag ta upp hur forskare har undersökt lärares arbete med att främja barns sociala kompetens och vilka erfarenheter av lärares arbete forskare har lyft fram. Hinder och möjligheter vid användandet av en metod, då lärare arbetar för att öka elevers sociala kompetens, samt om det framkommit något resultat genom lärares erfarenheter.

Forskningsområden i arbetet med social kompetens

Nilsson (2001) har intervjuat Terje Ogden, som beskriver att det är främst två olika genrer som forskare tittat på inom området med social kompetens. Det ena är forskning som studerar vad social kompetens innebär för barns utveckling, det andra är forskning som ser på effekten av olika insatser eller olika program för att öka barns sociala kompetens.

Ogden (2005) skriver att genom effektivitetsforskningen finns det mycket kunskap om hur man kan förbättra skolans undervisning av att främja elevers sociala kompetens och dess lärandemiljö. Däremot finns det lite kunskap om hur man ska få skolorna och deras lärare att använda sig av den här kunskapen. Han menar att det är svårt att veta hur man ska omsätta den kunskapen i praktiken, att kunna få igång ett utvecklingsarbete för lärarna. Något annat som är återkommande i forskningen enligt Ogden, är att lärare som fått mindre

kompetensutbildning och som förkortat programmen så att eleverna undervisats i liten utsträckning inom social kompetens inte leder till önskat resultat, det blir ingen märkbar skillnad bland eleverna. Samtidigt menar Ogden att forskningen har tittat för lite på lärarnas undervisningsbeteende och mer på skolnivå. Han påstår att de flesta lärare är mer upptagna av det som sker i undervisningen än det som sker på skolnivå, vilket enligt Ogden beror på att lärare har lättare att intressera sig för och vara engagerad i förhållande till de sysselsättningar som finns på lärandenivån. ”Det är naturligt att skolans personal koncentrerar sig på sina traditionella kärnuppgifter så som de formuleras i läroplanen, och att andra initiativ kommer i ett konkurrensförhållande till dessa” (Ogden 2005 s.109). Han menar att detta är ett bra argument till att det borde integreras olika förebyggande program och metoder i läroplanen, för att öka den sociala kompetensen hos barn.

Det Ogden(2003) har tittat på i sina undersökningar handlar huvudsak om lärares perspektiv

och bedömningar. Det handlar om lärares bedömningar av elevers beteendeproblem, problem

som resulterar i att det stör undervisningen. Han jämförde lärare som jobbar på låg- och

mellanstadiet samt högstadiet, och det Ogden upptäckte var att lärare som arbetat kortare tid i

skolan rapporterade om mest undervisningsstörande beteenden. Studien visade att lärarna med

längre erfarenhet av att arbeta i skolan upplevde att de hade en liten grad av störande problem vid undervisningen, samt att yngre lärare med mindre erfarenhet var de som kände en oro att inte klara av klassen.

Lärares arbete och förhållningssätt

Nilsson (2001) har intervjuat Bente Jensen som arbetar vid Danmarks pedagogiska universitet som forskningslektor. Bente berättar om kompetens och sociala processer, hon beskriver att arbeta med den sociala delen i undervisningen ställer stora krav på lärarna och deras strategier i undervisningen. Bente menar att läraren måste bygga relationer med sina elever så att eleven känner tillit och trygghet, vilket är nödvändigt för att lärarens arbete med att främja elevers sociala kompetens ska fungera. Hon beskriver också vikten av att läraren utvecklar sig själv och sitt sätt att tänka samt reflekterar över sin egen roll som pedagog.

Ogden (2005) beskriver att lärarens roll handlar om att hitta en balans mellan strukturerade aktiviteter samt att läraren kan utnyttja de möjligheter som att fånga situationer som uppstår i vardagen, för att på så sätt använda de färdigheter som tränats in, i verkliga situationer. Det handlar om att med pedagogens hjälp kan elever överföra det inlärda till situationer där social kompetens behövs. Han påpekar också hur viktigt det är att skolans personal lär sig att

använda samma färdigheter, utgår från samma grund som de sedan förmedlar till eleverna, vilket bidrar till att inlärningen av social kompetens ökar. Han menar då att användandet av olika program förutsätter att det finns åtaganden och engagemang hos samtliga i

personalstyrkan, att pedagogerna är överens om regler och riktlinjer och hur man ska utföra det man har enats om.

Hinder och möjligheter med en metod

Nilsson (2001) har intervjuat Birgitta Kimber som utvecklat Social Emotionell Träning (SET- metoden). Birgitta beskriver sitt forskningsprojekt som varat under tre år där två grundskolor som arbetar efter SET-metoden omfattas, och där två andra skolor fungerar som

jämförelseskolor. Underlaget består av observationer samt intervjuer av elever, lärare och

föräldrar under denna treårsperiod. Resultatet Birgitta fick var att de lärare som vanligtvis

diskuterade och samtalade med sina elever hade på grund av sina erfarenheter en större

förmåga att arbeta med SET-materialet än andra. Trots det så kunde hon se att de lärare som

tyckte att detta arbetssätt var svårt hade ändå något att ge barnen via SET-materialet. Hon

säger även att det fanns lärare som är olämpliga för denna typ av lärande, men menar att då är

de kanske olämpliga som pedagoger överhuvudtaget.

De viktigaste grunderna till att arbeta med SET enligt Birgitta, beskriver Nilsson (2001) är att lärarna i sina arbetslag har provat olika övningar och på så sätt blivit trygga i sin metod, innan de jobbar med barnen. Hon hänvisar till amerikansk forskning, vilka faktorer som påverkar om ett pedagogiskt program ska fungera. Det handlar om vikten av att de flesta lärarna på skolan är involverade och att effekterna blir störst om man arbetar fortlöpande genom hela skoltiden. En annan viktig förutsättning är också att pedagogerna bör prova de olika

övningarna, det hjälper inte att bara förstå utan praktik ger färdighet även hos lärarna. Dessa övningar behöver vara ständigt återkommande. Föräldrarnas engagemang har också stor betydelse. Birgitta betonar även att resultaten visar att skolledningen är viktig på så sätt att det är skolledaren som kan ge pedagogerna tid att öva och tid för schemaläggning.

Nilsson (2001) som intervjuat Terje Ogden där han berättar om sina egna resultat. Dessa visar att om pedagoger arbetar under en längre tid, flera år med ett pedagogiskt program, så ökar effekterna det vill säga att konsekvent arbete ger resultat. Ogden beskriver också vikten av att lärarna tränas i sin kunskap om social kompetens, för att nå en medvetenhet. Han skriver om sin erfarenhet av en skola i Oslo, där han var med och startade ett arbete med social

kompetens och utbildade lärarna år 1995. Genom utbildningen ökade han lärarnas kunskaper och förståelse inom detta ämne. Skolan hade vid denna tid många problem och stora

utmaningar fanns. Efter en femårsperiod kunde han se hur det hade påverkat hela skolans sätt att arbeta. Lärarna hade gjort arbetet med social kompetens integrerat i alla ämnen, det genomsyrade hela verksamheten och det tillhörde numer lärarnas sätt att tänka.

Ogden (2003) beskriver i denna studie att på skolor där lärare arbetat utifrån pedagogiska program för att stärka elevers sociala kompetens, där beskrev lärarna att de inte upplevde några större sociala problem i sina klasser. Ogden tar upp att även om resultaten är positiva då lärare arbetar med färdighetsträning utefter ett socialt utvecklande program, visade det sig att dessa program inte var tillräckliga för att förändra aggressiva beteenden hos barn. Han påpekar att de tidigare programmen pedagoger använt sig utav har varit kortvariga vilket gav sämre resultat. Han menar även att skolan är en mycket lämplig plats för arbetet med att främja social kompetens, och en förutsättning för att lyckas i detta arbete enligt det empiriska underlaget är skolbaserade åtgärder som att undervisa i problemlösning, ta ställning, sätt att delta och förhålla sig i sociala interaktioner samt stresshantering och att kunna kommunicera.

Bernard (2006) beskriver vikten av lärarens arbete för att främja elevers sociala kompetens.

Han skriver att om lärare ska kunna hjälpa barnen att öka deras sociala kompetens behövs

professionell utbildning till skolans personal inom särskilda program för detta ämne. Han

skriver också att utövandet av dessa program ska i sin tur inte ske individuellt vid något enstaka tillfälle utan detta tänk ska genomsyra hela verksamheten. Webster-Stratton (2004) har utvärderat resultaten av program som hon framtagit för att stärka barns sociala kompetens.

Dessa har lärare använt sig av tillsammans med föräldrar. Hennes data visar att när både lärare och föräldrar är involverade i hennes program och jobbar åt samma håll så ökar resultaten. Hon menar att det är av stor vikt att lärarna får kompetensutbildning samt samarbete med föräldrar.

”Det är inte tillräckligt att ha kunskap om hur man ska vidareutveckla undervisning och

lärandemiljö i skolan. Skolorna och personalen måste också göra vissa val av mål och

strategier för utvecklingsarbetet” (Ogden 2005 s.96)

3. Metod

Här presenterar jag min väg fram till resultatet, mina förberedelser innan jag påbörjade min undersökning samt hur jag upplevde genomförandet. Här beskrivs även mitt val av metod både till själva undersökningen och till bearbetningen av materialet samt hur resultatet har redovisats.

Intervju som metod

Eftersom syftet med min undersökning är att bidra med kunskap om pedagogernas

erfarenheter av att främja elevers sociala kompetens i skolan, har jag valt att göra kvalitativa intervjuer. Patel och Davidson (2003) påpekar att genom den kvalitativa intervjun identifieras den intervjuades uppfattning om något, som då i mitt fall handlar om pedagogers erfarenheter av arbetet med social kompetens bland eleverna. Fördelar för mig att göra kvalitativa

intervjuer är att jag får en möjlighet att ställa följdfrågor utifrån det som framkommit under intervjun, eftersom de intervjuade pedagogerna svarar i berättande form och att det är deras erfarenheter som ska belysas. Fördelen med kvalitativa intervjuer är också att jag får ett djup och en bredd i mitt insamlade material. Även att det är kunskap om speciella situationer och erfarenheter som eftersträvas och inte generella uppfattningar i det stora hela. Meningen är att dessa intervjuer ska handla om intervjupersonens arbete med social kompetens och dennes erfarenheter av det, vilket medför att enkätundersökningar och kvantitativa intervjuer inte är passande till min undersökning. ”Den kvalitativa intervjun försöker samla in så rika och förutsättningslösa beskrivningar som möjligt av relevanta teman i den intervjuades livsvärld”

(Kvale 1997 s.37) Förberedelser

Jag har tagit kontakt med fyra pedagoger, för att få ett medgivande i frågan om att bli

intervjuade. Dessa pedagoger arbetar på två olika skolor inom samma kommun, varav en

pedagog arbetar i årskurs 1-3, och de andra tre pedagogerna arbetar i årskurs 4-6. Jag har valt

dessa skolor för att de har arbetat olika länge med en viss metod. Den ena skolan har jag fått

vetskap om att de börjat med SET-metoden nyligen under ht-08, och fått kompetensutbildning

vt-08, inom den metoden. Den andra skolan vet jag av erfarenhet att de arbetat med SET-

metoden under en längre tid. Därför antar jag att jag får många olika erfarenheter berättade för

mig, både då det gäller att arbeta med detta ämne utifrån en metod och att inte arbeta utifrån

en viss metod.

Vid min första kontakt med pedagogerna informerade jag om ämnet intervjun skulle handla om, att jag ville att intervjupersonen skulle berätta om sina erfarenheter i sitt arbete med att främja elevers sociala kompetens, före och efter införandet av en viss metod. För mig var det viktigt att förbereda pedagogen så de hade tid att fundera på vilka erfarenheter de har i arbetet med social kompetens. Jag berättade även mitt syfte med undersökningen samt att jag

klargjorde att deras bidrag var av stor vikt för mig, eftersom jag hoppas kunna bidra med kunskap genom deras erfarenheter. Jag har valt att spela in intervjuerna och fått pedagogernas medgivande. Enligt de fyra huvudkrav från Vetenskapsrådet (2002) vilka är,

informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet samt med stöd av vad Trost (2005) skriver, har jag även valt att tydliggöra, att de intervjuade när som helst kunde välja att avbryta intervjun, samt att deras deltagande kommer att redovisas anonymt i min uppsats, och att min intervjuinspelning kommer att förstöras då uppsatsen är klar. De ska självklart få ta del av deras medverkande i uppsatsen då den är färdig.

Genomförande

Mina intervjufrågor har låg grad av standardisering och är ostrukturerade som Trost (2005) beskriver, då min intervju innehåller öppna svarsmöjligheter, samt att mina följdfrågor

formuleras beroende av tidigare svar. Jag hade inte bestämt i förväg några svarsalternativ utan jag inledde min intervju med en öppen fråga, för att ge läraren en möjlighet att påbörja sin berättelse.

Den öppna frågan löd: Vilka är dina erfarenheter av att arbeta för att stärka barns/elevers sociala kompetens?

Jag hade även tagit med mig några stödfrågor som jag kunde luta mig emot, för att kolla av under intervjun om deras erfarenheter tog stöd i mina funderingar.

Mina stöd frågor:

Kan du berätta om ditt arbete för att öka elevers sociala kompetens?

Har din kompetensutbildning inom en viss metod gjort att du tänker och agerar på ett annorlunda sätt än förut?

Kan du se några hinder och möjligheter att arbeta utifrån en metod?

Den öppna frågan hade jag redan delgivit dem vid det första samtalet och hade därför inte

skickat ut några andra frågor. Jag genomförde de två första intervjuerna på samma dag, och de

två sista veckan efter med två dagars mellanrum. Alla intervjuer skedde ute på skolorna, varav en intervju ägde rum i lärarens klassrum vilket inte var optimalt eftersom eleverna var utanför och lekte, de var intresserade av vad vi gjorde där inne och knackade på fönstret ett antal gånger. De andra tre intervjuerna skedde i ett litet samtalsrum på deras skolor, vilket gjorde att det blev lättare för oss båda att hålla fokus. Trots klassrumssituationen upplevde jag att alla fyra intervjuer blev till en väldigt lugn och trevlig pratstund och min känsla var att

pedagogerna inte blev störda och påverkade av att de blev inspelade. Jag lyssnade och samtalade i cirka 45 minuter med varje pedagog, och mina följdfrågor kom automatiskt utifrån vad de berättade.

Bearbetning och analys

Jag valde att skriva ut intervjuerna så ordagrant som möjligt men samtidigt valde jag att inte ta med betoningar på ord, skratt och emotionella uttryck i min första skrivna text från intervjun. Att välja bort betoningar och emotionella uttryck grundar sig i det som Kvale (1997) skriver om validitet, eftersom mitt syfte med undersökningen är att belysa

pedagogernas erfarenheter av att främja elevers sociala kompetens. Han skriver också, att börja analysera sitt material ger en överblick då man börjar med att strukturera materialet i en text. Han beskriver även om textens reliabilitet, att denna text inte längre utgör det

grundläggande fakta från min undersökning utan har blivit en konstruktion, att från tal till skrift för med sig beslut och bedömningar. Min första text blev således min tolkning av inspelningarna med pedagogerna, även om jag skrivit så ordagrant som möjligt, skulle texten antagligen se lite annorlunda ut om en annan person skrivit av samma bandinspelning. Detta arbete tog mycket mera tid än jag kunnat ana, då jag fick spola fram och tillbaka väldigt många gånger för att inte missa något som pedagogerna berättade om. Det tog cirka fyra timmar per intervju för att få fram den första texten.

Efter att jag skrivit ut alla intervjuer läste jag igenom texterna flera gånger för att skilja mellan

vad som var väsentligt och oväsentligt för mig att analysera och redovisa. Jag gick då tillbaka

till mina frågeställningar och mitt syfte för att plocka ut det viktiga i materialet, som Kvale

skriver ”eliminera överflödigt material som avvikelser och upprepningar” (Kvale 1997 s.171)

Jag har valt att skriva analysen i berättande form och inriktat mig på att strukturera upp de

erfarenheter som berättats för mig. Att jag valde berättandeform tar jag stöd i det Kvale

(1997) beskriver, att jag gör en narrativ strukturering då jag skapar en sammanhängande

historia av lärarnas erfarenheter. Jag anser även att det blir mer intressant att läsa om

pedagogernas erfarenheter då. Denna narrativa strukturering gjorde att mina texter

reducerades och blev mer lättlästa. Det spännande med detta arbete var, att då jag läste

igenom texterna kunde jag höra pedagogernas röster i mitt huvud, vilket gjorde att mitt arbete

kändes värdefullt. Jag beskriver detta för att du som läsare kanske kan få en inlevelse i min

känsla, för det var spännande.

4. Resultat

I detta kapitel kommer jag redovisa mina intervjuade pedagogers erfarenheter en och en, omskrivna till skriftspråk i berättande form. Mina intervjuade pedagoger har benämnts med fiktiva namn, vilka är Agneta och Eva, som båda arbetar på Solskensskolan samt Kristina och Stefan som båda arbetar på Östra Torpskolan. Det känns naturligt för mig att berätta om dem i den ordning som intervjuerna skedde.

Agneta – Från grupp till individ

Agneta är 61 år och har arbetat i skolans värld i mer än 30 år. Under sina år som lärare har hon arbetat på mellanstadiet, årskurs 4-6. Då jag intervjuade henne hade hon en årskurs 6, och arbetade på Solskensskolan och har nyligen fått utbildning inom SET-metoden, vt-08.

När Agneta tänker tillbaka så hamnar hon på 80-talet, då hon fick gå en kompetensutbildning för att kunna använda ett material som heter ”Lions Quest”. Det materialet var väldigt

populärt på den tiden och handlade om att eleverna skulle ta ställning för och emot olika saker. Hon tyckte detta var ett bra material men hon köpte inte hela konceptet rakt av utan valde att plocka ut vissa delar som hon tyckte var bra, precis som hon gjort med SET- materialet. Tidigare när hon tänkte på värdegrundsarbete så tänkte hon att eleverna i skolan ska tränas att komma tillsammans i en grupp. Alltid när hon fick en ny grupp i årskurs fyra, brukade hon jobba med samarbetsövningar under en tre veckors period. Detta för att få en gruppkänsla bland eleverna, eftersom på 80-talet var det att jobba med gruppkänslan, som var i fokus. Förr var det mer självklart att man bara skulle jobba med dessa samarbetsövningar då det kom nya elever till klassen, inte alls ha det schemalagt. Agneta berättar att allt eftersom tiden har gått så har detta ämne uppmärksammats mer och mer. Under hennes år som lärare har hon gått flera kurser där olika böcker har behandlats som berör ämnet social kompetens, bland annat Charlie-materialet och Gruppen som grogrund. Agneta påpekar att då hon har arbetat med att stärka elevers sociala kompetens förut så har hon aldrig använt ett material fullt ut, utan tagit olika delar från alla hennes kurser hon gått. Hon säger också att innan vi gick SET-utbildningen så handlade detta arbete alltid om gruppen som helhet, inte individen.

Agneta berättar ingående om sina upplevelser av SET-metoden, hon säger för det första att det

inte var något som var speciellt nytt. Hon tyckte att det kändes som att materialet var ihop

plockat från andra material för pedagoger att jobba med social kompetens. Det positiva för

henne som lärare var att hon tyckte att SET- utbildningen innehöll mer tyngd, eftersom

pedagogerna som utbildade Agneta och hennes kollegor var pålästa och hade själva fått gått

utbildning. Hon jämför med andra kurser hon gått och många gånger blir hon och hennes kollegor ombedda att läsa ett material som nästan har kastats till dem, de ska söka information själva. Därför blev SET- utbildningen positiv och mer rolig för henne, då hon tyckte att det hade en större grund att stå på och var då mer trovärdig. Något annat som hon påpekar som var viktigt under utbildningen var, att de jobbade med andra skolors pedagoger och fick prova de olika övningarna. Hon fann en stor glädje i att prova materialet på sig själv först.

Den stora skillnaden hon upplever med SET-materialet är att eleverna först ska tänka själva och reflektera, sedan jobbar eleverna i små grupper för att delge deras tankar och sist lyfter Agneta ämnet i helklass. Hon menar att arbetet börjar på individ nivå och går utåt, så har hon aldrig jobbat förut och tycker att det är detta som är bra med SET. Hon berättar att ett ämne kan handla om att ta ställning, då eleverna ibland får skriva ner sin ståndpunkt utifrån en berättelse som Agneta läser, hon kan även berätta en historia utan att läsa eller spela ett rollspel. När eleverna har börjat diskutera i grupperna så brukar Agneta gå runt och lyssna för att höra hur engagerade de är, om någon spelar över eller om det är någon som inte kommer med, det tycker hon är väldigt viktigt. Hennes arbetsmetod är inte att följa elevboken slaviskt som tillhör materialet utan väljer ut de övningar som hon anser barnen behöver just nu.

Till sist säger Agneta, att öva social kompetens kommer nästan först. Hon menar att har man inte social kompetens, hur ska eleven kunna fungera som individ i en grupp? Om Agneta har ett barn som har svårigheter i detta, då tycker hon som pedagog att hon måste kunna hjälpa barnet. Hon säger att SET-materialet är för henne en bra väg att nå ut. Hon berättar också att även om hon jobbar intensivt med ett problem en gång i veckan så genomsyrar detta arbete hela verksamheten, eftersom hon många gånger får ta upp olika situationer och saker som händer direkt då det händer.

Till sist säger hon om SET-metoden, ”Vi pedagoger behöver också lite ny input och

uppmuntran, det kändes som det blev det med SET, även om jag känner igen mycket”(Agneta 18/11-08)

Eva – värdegrundsarbete genomsyrar pedagogrollen

Eva är 48 år och har arbetat på låg- och mellanstadiet sedan år 2000. Tidigare arbetade hon på

förskolan under cirka 20 års tid. Då intervjun ägde rum arbetade Eva i en blandad grupp med

ettor och tvåor. Hon hade nyligen fått utbildning inom SET-metoden, vt-08.

Att främja barns sociala kompetens är samma sak som värdegrundsarbete för Eva. Hon berättar att eftersom hon arbetat många år i förskolan så har det blivit naturligt för henne att social kompetens ska finnas med hela tiden. Det genomsyrar hela hennes pedagogroll. För Eva är detta arbete en av de viktigaste bitarna att jobba med. Hon berättar att det handlar om bland annat klassrumssituationen, att vara tillsammans i en stor grupp och att det i

klassrummet ska bli ett lärande. Det handlar också om att man som elev ska känna sig trygg och känna sig sedd. Hon säger att det är hon som pedagog som måste bygga upp denna tillvaro annars blir det svårt med allt lärande för eleverna. Eva har den uppfattningen att hon får en mer optimal lärande miljö om hon bygger kring den sociala biten hos barnen.

Värdegrundsarbete för Eva är allt ifrån gruppstärkande övningar till individstärkande

övningar. Hennes tanke då hon lägger upp ett schema är att det alltid ska finnas tid för denna typ av övningar, hon utgår ifrån vad gruppen behöver. Hon har letat upp mycket material själv men även plockat en del från sin lärarutbildning.

Den första klassen hon började arbeta i efter att hon var färdigutbildad var en årskurs fem.

Alla lärare på den skolan gick en kompetensutbildning som hette Charlie, och handlade om värdegrundsarbete. Hon upplevde att i det här konceptet fanns det inte mycket som passade henne, den här metoden var inget hon ville jobba med rakt av utan plockade endast några delar som lekar, filmer och några övningar. Detta beroende på vad hon ville att eleverna skulle få ut av det. Under tidens gång gick Eva över till mer och mer filmer, hon och hennes arbetslag hade hittat ett material som byggde på tio olika filmer. Dessa filmer handlade om bland annat mobbning och utstötthet, till varje film fanns diskussionsmaterial och frågor för pedagogen att lyfta i klassen. Eva poängterar att även om dessa filmer fanns med en gång i veckan så hade hon även andra övningar i sin grupp. Det handlade oftast om gruppstärkande övningar som innehöll drama och rytmik, likväl som hon kunde läsa en berättelse som skulle väcka barnens tankar och funderingar som de sedan diskuterade. Hon hittade då saker som berörde dem, kanske någon som snattar.

När hon några år senare hamnade på lågstadiet gick hon en utbildning som heter Komet, där

arbetsmaterialet var inriktat på individen. Eva berättar att den här utbildningen handlade

mycket om hur hon som pedagog skulle bete sig, hon skulle hitta andra vägar för att nå ett

önskat beteende hos barnen. Det här blev en positiv upplevelse för Eva och det var ett

förhållningssätt som hon tog med sig i sitt fortsatta arbete med värdegrunden. Det handlade

bland annat om att pedagogen skulle ignorera det som var störande, istället för att vara där och

säga till hela tiden.

Eva har även erfarenhet av en väldigt rörig klass som hon fick ta över. Den gruppen hade bytt lärare många gånger och eleverna satt med alltför många dåliga erfarenheter. Hon började arbeta mot att nå en lärandemiljö i klassrummet. När det blev som rörigast så bröt hon

lektionen och barnen fick sätta sig i ring på mattan, de pratade om vad det var som hände, var och en fick berätta sin tanke. Eller så fick barnen skriva på en lapp vad de kände och tänkte nu, dessa barn var ju stora, de gick i femman. Många gånger tyckte Eva att det gav bättre resultat då barnen skrev eftersom hon upplevde att flera hade svårt att våga berätta öppet i denna tuffa grupp. Eva tog sedan upp i helklass vad barnen hade skrivit utan att säga vem som skrivit vad, vilket resulterade i många bra diskussioner med eleverna. Sakta men säkert

byggde de tillsammans upp en trygghet att våga prata, visa sina känslor och våga säga vad de tyckte. Eva berättade att det handlade om att man måste få vara arg men man får inte slå ihjäl någon för det. Att arg är en känsla likasom glad, ledsen och rädd och de måste vi människor få visa och bli respekterade i, utan att göra någon annan illa för det, även att förstå att det blir konsekvenser av sitt handlande. Evas erfarenhet är också den att om ett barn har svårigheter i den sociala biten så tränas barnet bäst genom övningar på gruppnivå, eftersom den eleven får möjlighet att ta till sig de andra barnens erfarenheter då.

När Eva sedan gick SET-utbildningen tyckte hon inte att det var något som var nytt, det blev bara andra ord för samma sak. Det blev inga aha-upplevelser utan hon beskriver det som ett koncept där någon har valt att tänka så här. Hon tror att hennes upplevelse handlar om att hon alltid har haft ett tänk om social kompetens och alltid lagt upp ett arbete med detta ämne i vad hon än gör i skolan. Enligt Eva så handlar SET-materialet om att stärka sig själv, jag bland andra, vem är jag? och jag är viktig. Men hon säger att det är så i många andra material också, inget nytt alltså. Det enda positiva hon kan se med SET är att även fritidspedagogerna har fått lära sig om SET-materialet, vilket är bra för hela arbetslaget där fritidspedagogerna ingår. Eva menar att det blir ett värde i att de strävar åt samma håll och de kan diskutera bättre om hur de ska gå vidare i arbetet med att stärka elevers sociala kompetens.

Till sist säger Eva att det är viktigt om barnen förstår att de inte bara behöver lära sig

bokstäver och siffror, utan att det är mycket annat som de behöver för att klara sig i livet som

värdegrundsarbetet innehåller. Eva säger också att jobbar man som lärare idag så finns det

många olika kulturer och olika förutsättningar att ta hänsyn till, därför är värdegrundsarbetet

viktigt och man har som lärare större chans att lyckas om man jobbar mycket med det.

Kristina – Ständigt och alltid

Kristina är 54 år och har arbetat som lärare sedan 1977. Hon har tillbringat sin tid i skolan med mellanstadiebarn. Hon arbetade i en årskurs sex då jag intervjuade henne, hon fick utbildning inom SET-metoden år 2003.

Kristina berättar att hon fick mycket med sig ifrån lärarutbildningen som handlade om gruppen. Hon säger att man inte kallade arbetet för social kompetens då utan de pratades mycket om grupputveckling, att arbeta med det som gjorde att barnen lärde sig, alltså trygghet och trivsel. När hon tänker tillbaka så upplevde hon 70-talet som ett årtionde där mjukhet betonades, den mjuka världen. Detta speglade av sig i hennes sätt att tänka och hon tycker att hon fick mycket med sig från lärarutbildningen. Hon berättar att hon kände sig inte oerfaren då det gällde att möta barn, men hon var oerfaren att se så stora grupper. Hon förstår idag att hon inte såg allt hon ser idag, hon hade även mindre fokus på social kompetens förr än vad hon har nu. Att öva på social kompetens fanns med, men i lekform, och hon gjorde mycket samarbetsövningar med sina elever.

Tiden gick och under 80-talet blev hon anställd i en annan kommun där lärarna fick mycket vidareutbildningar med dramapedagoger. Dessa pedagoger genomförde övningar med lärarna som de i sin tur skulle prova på sina elever, det kallades för skapande dramatik. Kristina tycker att det arbetssättet blev lite av det som vi idag kallar för SET. Sedan under 90-talet gick hon en utbildning som heter Lions Quest, då fick hon sin första metod i arbetet med att stärka elevers sociala kompetens, det handlade om gruppstärkande övningar. Kristina anser att det som blir skillnad om man som pedagog följer en metod hela tiden är att man får en mer struktur i arbetet, övningarna bygger på varandra för så är det ju i en metod. Kristina följer inte metoder på det sättet, utan hon jobbar mer för att anpassa för de bekymmer eller

utvecklingsområden som hon har med den eleven eller gruppen just nu. Hon upplever att hon har stor yrkeskompetens även i den här biten med att utveckla elevers sociala kompetens.

Därför anser Kristina att hon inte behöver lämna sin egen förmåga och kompetens och

använda sig av en metod, bara för att det är ett forskningsbaserat material. Kristina berättar att

hon använder sig mycket av verkligheten, det kan vara händelser som finns i klassen som är

bra att använda sig utav på olika nivåer. Det kan handla om att jobba med en och en eller hela

gruppen. Hon säger att på något sätt så plockar hon ifrån dessa olika metoder och böcker som

hon lärt sig utav vid olika tillfällen, sedan väver hon ihop arbetet till sitt eget utifrån vad som

behövs då.

Hon skildrar sina upplevelser av SET-metoden som inget nytt. De började arbeta med SET på hennes skola 2003, hon berättar att hos dem har SET blivit namnet på värdegrundarbetet. Hon tycker inte det är bra eftersom värdegrundsarbete är ett vidare ord och SET är namnet på en metod, ett verktyg. Problemet hon ser med det är, att det skulle vara SET som gör detta arbete, vilket inte stämmer med hennes arbetssätt. Ett annat problem hon upplever med SET är att det har blivit personbundet hos vissa lärare på denna skola. Hon menar då att det är en och samma person som jobbar med detta ämne, som går in och tar hand om det i klasserna, vilket kan medföra att lärarna släpper taget om arbetet med social kompetens bland eleverna, det måste man som lärare vara observant på, säger Kristina. Hon påstår att man som pedagog måste fånga det i stunden, annars kan det bli som ett spel för eleverna att eleverna tänker, ja jag svarade rätt. Hon berättar om en klass som hon hade för några år sedan, där de jobbade mycket med övningar av olika slag. Det som hände var att en elev talade om att under dessa lektioner svarade alla jätterätt och de visste vad som var fel, men när de kom ut på rasten då kunde de säga jättetaskiga saker. Kristina berättar att då började hon fundera, vad är det här?

Har det blivit ett ämne på schemat nu? Att man som elev ska svara rätt enligt facit. Därför säger hon att det finns två ord om detta ämne, ständigt och alltid, så är värdegrundsarbetet där.

Kristina upplever att många av dessa metoder innehåller mycket bestraffning kontra belöning, att ge guldstjärnor och få sitta på en så kallad timeout stol. Detta stämmer inte med hennes egen värdegrund, hon har en känsla av att barnen kan känna sig kränkta av bestraffning. Hon arbetar mer med dialog och samtal och att respektera barnet är för henne viktigt, men

samtidigt får det inte vara regellöst för det, menar Kristina. Hennes arbete går också ut på att uppmuntra det som är bra och ignorering av det dåliga, att hon inte alltid måste se allting. Hon berättar också att om hon ska nå någonstans i detta arbete så måste hon bygga relationer med barnen först, sedan kan hon ta till kommunikation, samtal och dialog.

De senaste åren har hon blivit mer uppmärksammad på sin egen roll som lärare och förebild,

att den spelar en väldigt stor roll. Hon menar att det är det yttersta provet på hennes ledarskap,

ansvaret för barns sociala utveckling. Även om hon gjorde mycket som var lika när hon var

ny lärare som hon gör nu, så funderade hon inte på varför hon gjorde dessa saker vilket hon

gör idag. Hon anser att det är viktigt att reflektera över sin egen roll som pedagog, hennes

egen värdegrund har stor betydelse i detta arbete med eleverna, hur hon tänker om solidaritet

och människovärde. Det som då är positivt med dessa utbildningar och metoder menar

Kristina är att hon får syn på sin egen värdegrund och får brottas med den, att man som

pedagog ständigt måste göra det. Det är även positivt att alla pedagoger som jobbar på skolan,

fritidspedagoger, slöjdlärarna och gymnastikläraren att även dem har fått utbildning inom SET, vilket medför att de tillsammans har en gemensam grund att stå på i detta arbete, att de samtalar inom ett gemensamt ämne. Till sist säger Kristina att metoden i sig inte ger något resultat, utan det är pedagogens grundsyn och arbetssätt som spelar roll då elevers sociala kompetens ska främjas.

Stefan – Kärlek och struktur

Stefan är 37 år och har arbetat som lärare i skolan sedan år 2001. Han arbetar inte heltid i skolan utan arbetar även som fotbollstränare på elitnivå. Han har mestadels haft klasser i år 4- 6. Då jag intervjuade honom jobbade han med en årskurs fyra och SET-metoden har funnits på hans skola sedan år 2003.

Stefans grundtankar om social kompetens är, att social kompetens finns överallt. Han menar att lärandet är en relation, i mötet med andra så växer människan på alla sätt. Han berättar att han inte tänker på någon metod hit och dit i sitt arbete med social kompetens, utan menar att det är hans förhållningssätt som lärare till sina elever som har inverkan i detta arbete. Även förhållningssättet till andra elever på skolan, till de andra lärarna och till föräldrarna. Han försöker sända signaler om att det är viktigt att kunna prata med varandra. Stefan anser att i ett öppet förhållningssätt kan han i mångt och mycket stimulera den sociala kompetensen hos eleverna. Han berättar att han visar eleverna att han vågar ta upp och prata om olika saker som händer i klassen.

Stefan beskriver att för honom finns främjandet av social kompetens med i allt han gör på skolan, det genomsyrar hela verksamheten. Han säger också att det är hans roll och

förhållningssätt som gör att det kan genomsyra hela hans arbete. Han berättar att om han har

en elev som har svårt att bygga kompisrelationer så jobbar han mycket på individnivå för att

stärka de bitar som behövs för att lyfta självförtroendet på den eleven. Så att eleven så

småningom börjar ta egna initiativ och blir tryggare i det. Han kan samtidigt använda sig av

de starka krafter som finns i klassen, som positiva ledartyper. Att den eller de eleverna kan

hjälpa och påverka situationen för den eleven som har svårt att komma med. Annars jobbar

han mycket med gruppövningar, han berättar att han kan nå väldigt långt med samtal om han

trycker på rätt knappar. Om Stefan har en elev med större problem där aggressioner finns med

och styr barnet, så använder han mycket samtal för att försöka förstå vad som ligger bakom

dessa aggressioner. Han brukar även vända sig till specialpedagogen på skolan som han anser

har bredare kunskap i hur han kan jobba med den eleven.

Stefan tycker att social, emotionell träning eller SET är ett alldeles utmärkt material, men han använder inte hela konceptet. Han brukar använda sig av massagetemat och olika

värdegrundsövningar. Samtidigt berättar han att han inte vill använda detta material

lektionsbundet på schemat, som att nu ska vi ha SET och bara nu. Han lägger aldrig in denna typ av arbete som en ämnespunkt, utan han fångar det i stunden, eller då han märker att det behövs exempelvis i tjejgruppen eller bland killarna. Då skapar han utrymme till det, men han berättar också att ibland kan det vara svårt att få detta utrymme då vissa saker inte behöver tas i helklass, då är det viktigt att kunna få hjälp av en annan pedagog, säger Stefan. Sedan finns det många olika material som Stefan arbetar utifrån som rör ämnet social kompetens, det är från olika böcker, Komet-materialet och från SET. Eftersom Stefan arbetar med

mellanstadiebarn så brukar han köra lite mer intensivt med att främja deras sociala kompetens i sexan. Han menar att han behöver förbereda eleverna inför sjuan, det handlar då om olika situationer som barnen kan hamna i där de behöver ta ställning. Något som Stefan brukar ta fasta på vid dessa gruppövningar och diskussioner är att försöka rucka på hierarkierna som finns i klassen, han brukar se till att de elever som sällan pratar lyfts upp och blir lyssnade på.

Stefan drar ofta paralleller mellan idrotten och sina elever, som när han jobbar på att eleverna ska känna sig trygga vid exempelvis redovisningar. Han tycker det är viktigt att prata om saker som barnen kan relatera till, som i det här fallet idrotten. Han beskriver för eleverna att de ska känna som att deras klasskompisar är som lagkamrater i idrottslaget, att de är resurser till varandra istället för att de ska få en känsla av att bli bedömda. Han strävar efter att det ska kännas tryggt och lugnt för eleven som redovisar, samt att åskådarna ska göra sitt bästa för att hon eller han som står där framme ska känna sig trygg. Stefan tycker att i ledarrollen handlar det mycket om sunt förnuft, och menar att det inte behövs någon speciell metod för att nå resultat i ökad social kompetens bland barnen. Hans erfarenheter grundar sig mycket på hans tid som tränare och han tar med sig mycket från idrotten till klassrummet och vice versa. Han kopplar bland annat idrotten till skolan då han får en ny klass. Då måste han som lärare/ledare anpassa sig och använda metoder som han känner sig trygg i. Han säger att han måste börja med att bygga relationer med eleverna först. Eftersom hans arbete handlar om att han ska hjälpa dessa elever/fotbollsspelare att växa som människor och växa

ämnesmässigt/idrottsmässigt, att han som pedagog ska ge dem verktygen.

Till sist berättar Stefan att han känner sig trygg i sin lärarroll och har noga tänkt över sitt

ledarskap, men säger samtidigt att för den sakens skull menas det inte att han är felfri men han

behöver inte en enstaka metod att luta sig emot. Han säger att han hittat den modellen som

passar honom bra, skulle han lägga energi på de bitar han inte tror själv är de viktigaste bitarna då skulle arbetet med värdegrunden inte bli lyckat. ”Jag jobbar efter kärlek och struktur, hälften – hälften det tror jag på” (Stefan 24/11-08)

Sammanfattning

I det här kapitlet kan jag sammanfattningsvis beskriva att mina intervjuade pedagoger arbetar på liknande sätt alla fyra. De berättar att de använder sig av kunskaperna och erfarenheterna de fått från många olika material då de arbetar för att främja barns sociala kompetens. Ingen av pedagogerna vill använda en metod fullt ut, endast Agneta berättade om en viss skillnad i hennes arbete då hon fått utbildning inom SET-metoden. Trots det så arbetade hon inte med enbart det materialet. De andra tre pedagogerna berättade att för dem var det inte något nytt i SET- materialet. Alla fyra pedagoger hade många likheter i sitt arbete med social kompetens, bland annat så berättade de att detta arbete genomsyrade hela deras roll på skolan. Det som är speciellt för Stefan är att han använder idrotten mycket i sin pedagogroll, han berättade även att han jobbar efter kärlek och struktur, hälften - hälften. Kristina som har jobbat länge inom skolans ramar berättade att hennes motto är att jobba efter, att ständigt och alltid är

värdegrundsarbetet där. Det som är speciellt med Kristina är att hon berättar om sin tro på sin

egen kompetens inom detta ämne och att hon använder sig mycket av verkligheten då hon

arbetar med eleverna för att främja deras sociala kompetens. Det som blir framträdande för

Eva är att hon tänker på social kompetens i allt hon gör, för henne blir samtalet mellan

eleverna och henne en stor grund till arbetet med social kompetens. Agneta var den enda

pedagogen som berättade att hon tagit till sig av SET-metoden och upplevt att hon lärt sig

något nytt genom den, att hon har gått från grupp till individ.

5. Analys av resultat

Här kommer jag analysera resultatet av pedagogernas erfarenheter som de berättat om, jag kommer även diskutera om de hinder och möjligheter i arbetet med att främja barns sociala kompetens, utifrån en metod. Jag kommer samtidigt diskutera resultaten i relation till tidigare forskning inom området.

Lärares erfarenheter

De fyra intervjuade pedagogerna beskrev alla, att deras arbete med att främja barnens sociala kompetens genomsyrar hela verksamheten, hela deras pedagogroller. Även om de hade lektionsbundna övningar så fanns arbetet med social kompetens med under hela skoldagen.

Både Nilsson (2001) och Bernard (2006) skriver att genom forskningen påvisas att

förutsättningarna för att detta arbete ska lyckas är att det genomsyrar hela verksamheten, att pedagogen har med sig social kompetens i allt de gör. Både Kristina och Stefan pratade också om att bygga relationer till barnen först, att det är det viktigaste om de överhuvudtaget ska kunna nå någonstans i detta arbete. Nilsson (2001) skriver även, utifrån sina intervjuer att i arbetet med social kompetens är det är nödvändigt att läraren bygger relationer med sina elever, för att eleven ska känna en trygghet och trovärdighet till sin lärare. Det som mina intervjuade pedagoger har gemensamt i detta arbete är att de, trots utbildningen i SET- metoden, använder sig av många olika material, som de fått med sig under deras tid som lärare. Gemensamt är också att valet av övningar grundar sig på vad deras elevgrupp är i behov av just då. Eftersom de väljer övningar beroende på vad elevgruppen är i behov av, undrar jag om det handlar om att göra arbetet med att främja elevernas sociala kompetens mer verklighetsanpassat, att eleverna ska kunna ta till sig övningarna lättare, då de kanske har varit med om liknande situationer. Samtidigt kan jag undra om det är för lärarens skull, att de strävar efter att få en lugn miljö att undervisa i, men å andra sidan, vilken elev vill inte arbeta i en lugn miljö?

Förr och nu

Agneta och Kristina är de pedagoger som arbetat under flest år i skolan. De båda pedagogerna

upplevde en skillnad på tänket i arbetet med social kompetens, de ansåg att det var endast

gruppen som helhet som var i fokus förr, för att så småningom gå över mer och mer till

individen. Kristina berättade att hon hade mindre fokus på social kompetens då, vilket Agneta

också beskriver. Hon arbetade endast med gruppstärkande övningar då hon fick nya klasser

eller då det kom en ny elev. De två andra pedagogerna, Eva och Stefan berättar inte att de

upplevt en sådan skillnad utan det framkom under intervjun att deras upplevelser av social kompetens är att det fanns runt dem hela tiden. Detta tror jag grundar sig på i vilken tid de blev färdigutbildade lärare, eftersom forskningen har tagit fart de senare åren och visar på vikten av att jobba med detta ämne. Samtidigt säger Eva att hon har mycket erfarenheter om social kompetens som hon fått från många år på förskolan. Jag undrar om det inte kan vara så att förskolepedagogiken och skolans pedagogik inte alltid drar åt samma håll. Kanske kan det vara så att Eva har jobbat längre med att främja social kompetens hos barn genom sitt arbete på förskolan, eftersom förskolan kanske har haft en tanke med detta arbete tidigare, som skolan har nu för tiden.

Betydelsen av förhållningssättet

Det framkommer tydligt under dessa intervjuer att pedagogerna lyfter fram sitt eget förhållningssätt som varande av stor betydelse, för arbetet med att främja den sociala

kompetensen hos barn, vilket även har påvisats i forskningen. Ogden (2005) beskriver vikten av att pedagogerna visar åtaganden och engagemang. Nilsson (2001) menar också att det ställer stora krav på pedagogens roll och sätt att agera tillsammans med barnen i detta arbete.

Mina fyra intervjuade pedagoger berättar om deras medvetenhet, att de ska fungera som bra förebilder till barnen. Speciellt Stefan beskriver att han visar vägen för eleverna till ökad social kompetens då han har ett öppet förhållningssätt gentemot alla han möter på skolan, samt att han reflekterar över sitt eget sätt att vara. Kristina berättar också ingående att hon måste reflektera över sin egen roll som pedagog och förebild, hon anser att det är det yttersta provet på hennes ledarskap, att ansvara för att barn socialt utvecklas.

Jag undrar om det kan vara så att den viktigaste biten i att arbeta för att främja elevers sociala

kompetens grundar sig i pedagogens förhållningssätt. Jag tolkar Kristina som väldigt trygg i

sin lärarroll och att hon tror på sin egen kompetens, samtidigt som Stefan berättar om, att

sända signaler till sina elever, jag undrar om det handlar om samma sak som Kristina berättar

om, att han är trygg i sin kompetens och litar på den, att genom signalerna han sänder ut

kunna förmedla en trygg förebild. Eva berättar om att ignorera det som är störande och

Kristina berättar om att hon inte alltid måste se allting. Jag undrar om det handlar om, att i

lärarens förhållningssätt kunna fokusera på det som är positivt hos eleverna. Jag uppfattar det

som en viktig del att tänka på i rollen som lärare, jag tror det handlar om att välja vad som är

viktigt att lägga energi på, och på något sätt välja sina konflikter.

Hinder och möjligheter utifrån en metod

Jag tycker det blir mycket intressant då pedagogerna väljer att använda olika material och inte köper en metod rakt av. De lägger istället större vikt på deras egna erfarenheter då de arbetar med detta ämne. Även om SET-metoden är ett forskningsbaserat material, som Kristina sa, så behöver de inte lämna sina egna förmågor och kompetens för att använda en metod. Jag upplever från intervjuerna att dessa fyra pedagoger har djup kunskap i hur de arbetar med ämnet social kompetens. Ogden (2005) skriver om problemet att nå ut till lärarna att de ska ta till sig metoder som verktyg i detta arbete. Han säger att det finns mycket kunskap om hur man kan förbättra skolan, och menar att det är svårt att veta hur de kan omsätta kunskapen i praktiken, att få igång lärarna i ett utvecklingsarbete. Här tycker jag det blir intressant då mina resultat visar att pedagoger kan arbeta för att främja social kompetens på många olika sätt, att dessa pedagoger redan omsatt kunskapen i praktiken. Jag undrar om Ogden menar att

pedagoger ska använda sig enbart av en metod i detta arbete, att han kanske inte riktigt vet hur pedagoger vill arbeta. Jag funderar samtidigt över Agneta, som berättade att utbildningen av SET-metoden blev en positiv upplevelse, och att hon utvecklades i sitt sätt att tänka om arbetet med social kompetens, trots att hon kände igen mycket av delarna i materialet. Genom denna metod så hittade hon ändå en ny väg att nå ut till sina elever. Det jag ställer mig

frågande till är, varför hon inte använder sig av hela SET-materialet, då hon upplevde det så positivt. Kan det vara så att ingen annan pedagog på den skolan hon arbetar, använder sig av hela materialet, det kanske är svårt att erkänna för kollegorna att det bara var hon som hade lärt sig något nytt, om det nu var så? som ändå hade jobbat många år i skolan. Eller kanske ligger problemet på högre nivå, att skolan inte hade råd att förse pedagogerna med hela konceptet.

Pedagogen Eva hade redan tänket om individen först i detta arbete, vilket gjorde att hon inte fick någon aha-upplevelse via SET. Att sedan alla pedagoger på skolan fått samma utbildning såg Eva som en möjlighet till bättre resultat. Hon menade att det blir ett värde i att alla som arbetar med eleverna får samma tänk, att de strävar åt samma håll i arbetet med ökad social kompetens. Ogden (2005) påpekar, i arbetet att öka barns sociala kompetens är det viktigt att skolans personal lär sig använda samma färdigheter, att de utgår från samma grund som de sedan förmedlar till barnen.

Kristina kunde se en positiv möjlighet med att arbeta utifrån en metod, vilket är att pedagogen

får en struktur i arbetet då övningarna bygger på varandra. Trots det så jobbar hon inte efter

en metod på det sättet. Något som Kristina berättade som ett hinder med en metod är då

pedagogen använder materialet lektionsbundet och att eleverna då svarar rätt enligt facit, och inte reflekterar och tänker till vilket är tanken med detta arbete. Hon sa även att det kunde bli ett hinder då en pedagog kommer in och tar över klassen i detta arbete under denna lektion.

Hon menade att pedagogen som alltid har klassen kan släppa taget om utvecklingen av social kompetens hos eleverna, vilket medför att detta arbete inte längre genomsyrar hela skoldagen.

Stefan påvisar också att hans möjlighet att lyckas i detta arbete är att han inte vill ha det som en ämnespunkt, lektionsbundet på schemat utan fångar det i stunden. Jag tycker det är en tänkvärd erfarenhet som Kristina berättade om, att elever svarar rätt enligt facit. Därför tror jag att det är viktigt att man som pedagog går utanför klassrummets väggar och kan då fånga främjandet av den sociala kompetensen på barnens nivå, i vardagen.

Sammanfattning

Utifrån min diskussion om pedagogernas erfarenheter som jag fått berättade för mig, samt hinder och möjligheter i att arbeta med en viss metod kan jag sammanfattningsvis skriva, att deras arbete genomsyrar hela deras pedagogroller. Att det var mer fokus på gruppen i arbetet med social kompetens under 70- och 80-talet för att så småningom under övergå till individen.

Det framkommer också att pedagogernas medvetenhet till sin egen roll som lärare har stor

betydelse i arbetet med social kompetens, genom pedagogens sätt att förhålla sig till barnen

och övrig personal påverkas elevernas sociala kompetens. Det intressanta resultat som

framkommit från pedagogernas berättelser är att ingen av dem arbetar endast utifrån SET-

metoden även om det är den de fått kompetensutbildning inom. Ingen av dem vill förlita sig

helt på en metod utan plockar från alla material de haft tillgång till under åren som lärare. De

möjligheter som blev berättade för mig, att följa en metod i detta arbete var att alla pedagoger

på skolorna fått samma utbildning, vilket kan medföra att alla som arbetar med eleverna på

skolan strävar åt samma håll och får brottas med sin egen värdegrund. Det som kan bli ett

hinder i detta arbete utifrån en metod är att pedagoger använder metoden lektionsbundet på

schemat, och då finns det risk att arbetet med att öka barnens sociala kompetens inte längre

genomsyrar hela verksamheten.  

6. Mina pedagogiska slutsatser

Jag upplever att utifrån mina intervjuer och forsknings materialet så är det bra med utbildning inom social kompetens av samtlig personal på skolan, detta för att pedagogerna får syn på sin egen roll i främjandet av social kompetens hos eleverna. Jag kan se en viktig del i att

diskussionen kommer i rörelse bland all personal som arbetar med barn. Jag tror att det är viktigt att pedagoger lär sig reflektera över deras egen värdegrund, hur de fungerar

tillsammans med andra och vilka signaler pedagogerna sänder ut till eleverna. Men jag tror samtidigt att pedagoger inte behöver ett specifikt arbetsmaterial att utgå ifrån, inte endast en viss metod. Eftersom jag upplever att lärarnas arbete med social kompetens hos barnen är av stor vikt för dem, tror jag att forskningen utgått för lite ifrån lärarnas egna erfarenheter och kompetens i arbetet med detta ämne. För att kunna ändra och förbättra arbetet med social kompetens upplever jag, att som forskare behöver man titta mer på hur lärare arbetar idag med detta ämne, intervjua och observera lärare innan de kan presentera olika metoder.

Jag tror att svårigheten som Ogden (2005) beskriver om att omsätta ämnet i praktiken handlar om att forskningen inte utgår ifrån lärarnas befintliga kompetens, och utvecklar metoder utifrån det, att det faktiskt finns lärare som arbetar på ett bra sätt i barns utveckling av social kompetens. Jag tror också att det kan bli en fara i att använda en metod som ett ämne på schemat som Kristina berättade om. Jag tror att man som pedagog kan ha lättare att blunda för saker runt omkring då man har ämnet lektionsbundet, utan att man reflekterar över det. Att man som pedagog känner sig trygg i att eleverna har ämnet med på schemat och tror att det är då de lär sig. Jag vill påstå att det är då situationer uppstår som barnen behöver hjälp att plocka fram de kunskaper de har i social kompetens med pedagogens hjälp, och inte endast öva på fiktiva situationer under en lektion. Jag tror att det kan vara svårt för eleverna att riktigt förstå och sätta sig in i ett problem som inte är verkligt för dem. Samtidigt kan SET- metoden vara bra som ett stöd till pedagogen att luta sig emot. Ogden (2005) skriver att lärarens roll handlar om att hitta en balans mellan strukturerade aktiviteter och att kunna fånga situationer som uppstår i vardagen. Det tror jag på!

Slutreflektion

Utifrån de erfarenheter som pedagogerna berättade om i arbetet med att främja barns sociala

kompetens har jag fastnat för, att ständigt och alltid så är värdegrundsarbetet där, samt hälften

kärlek och hälften struktur. Även att bygga relationer med sina elever och att det i detta arbete

är pedagogens förhållningssätt som har stor betydelse, pedagogens värderingar och vilka

signaler man som pedagog sänder ut. Ska man som pedagog följa en metod eller inte? Jag tror att det är viktigt att gå till sig själv som person då man är utbildad lärare, vilka erfarenheter har jag som jag kan använda mig ut av? Är jag en nyutexaminerad lärare kanske jag i början måste följa en metod då jag håller på att bygga upp mina erfarenheter. Har man arbetat länge som lärare blir det enklare att kunna plocka ut det som man själv tror på och göra om det till sitt eget. Att arbeta som lärare anser jag gör att man behöver ta till sig ny kunskap för att kunna bygga vidare på sina erfarenheter. Utifrån denna examensuppsats har dessa pedagogers erfarenheter gett mig ny kunskap.

Med dessa ord avslutar jag min uppsats:

Prova att plocka russinen ur kakan!

Referenslista

Bernard, M-E. (2006) It’s time we teach social-emotional competence as well as we teach academic competence. Reading and Writing Quarterly, 22:103-119

Ihrskog, M. (2006) Kompisar och kamrater – barns och ungas villkor för relationsskapande i vardagen. Göteborg: Intellecta Docusys.

Kimber, B. (2006) Att främja barns och ungdomars utveckling av social och emotionell kompetens. Malmö: Elanders Berlings AB.

Kvale, S. (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.

Lärarförbundet (2004) Lärarens handbok – läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet, Lpo 94. Solna: Tryckindustri Information.

Nilsson, A. (2001) Livskunskap, det goda samspelet – går det att lära ut. Sundbyberg: Bodoni Tryck AB.

Ogden, T. (2003) Social kompetens och problembeteende i skolan – kompetensutvecklande och problemlösande arbete. Angered: Elanders Graphic Systems.

Ogden, T. (2005) Skolans mål och möjligheter. Kalmar: Lenanders Grafiska AB.

Patel, R. & Davidson, B. (2003) Forskningsmetodikens grunder – att planera och genomföra en undersökning. Lund: Studentlitteratur.

Petersson, S. & Sjödin, L. (2001) Tänk om – att arbeta med social kompetens i skolan. Lund:

Studentlitteratur.

Trost, J. (2005) Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur.

Vetenskapsrådet. (2002) Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Vetenskapsrådet: Elanders Gotab.

Webster-Stratton, C. (2004) Utveckla barns emotionella och sociala kompetens. Växjö:

Grafiska Punkten.