Marin miljöövervakning av vegetationsklädda havsbottnar i Östergötlands skärgård 2019

Marin miljöövervakning av vegetationsklädda havsbottnar

i Östergötlands skärgård 2019

Sammanfattning

Rapporten redovisar resultaten från transektinventeringar av undervattensvegetation på bottnar i Östergötland skärgård sensommaren 2019. Inventeringen utgör det trettonde året i det regionala miljöövervakningsprogrammet för grunda vegetationsklädda havsbottnar och har utförts av Jonas Edlund (Litoralis Natur AB) och Eva Siljeholm (Zostera) på uppdrag av Länsstyrelsen Östergötland.

Arbetet har finansierats av Länsstyrelsen med stöd av Motala ströms vattenvårdsförbund och Norrköpings kommun.

Övervakningsprogrammet består av elva stationer. Varje station utgörs i sin tur av tre transekter.

Under 2019 inventerades tre stationer, det vill säga nio transekter. En av stationerna är referens som besöks årligen medan övriga inventeras vart tredje år. Följande stationer inventerades detta år:

 Bosöfjärden

 Hesselöfjärden (referens)

 Kvädöfjärden

Inventeringen följer den nationella metoden för miljöövervakning av undervattensvegetation på ostkustens grunda bottnar. Metoden innebär att transekterna dykinventeras från den djupaste punkten upp till ytan vid strandkanten.

För varje station har ekologisk status beräknats. Klassningen bygger på djuputbredningen hos ett antal referensarter, i första hand blåstång, ishavstofs, kräkel och rödblad. Utifrån de största djupen arterna hittas på inom respektive transekt beräknas ett EK-värde, varifrån stationens ekologiska status bestäms.

Tabell 1. EK-värden och ekologisk status vid de fem stationer som inventerades 2019.

S TATION EK- VÄRDE E KOLOGISK STATUS

Bosöfjärden 0,85 Hög

Hesselöfjärden (referensstation) 0,94 Hög

Kvädöfjärden 0,89 Hög

Resultaten visar att stationerna Bosöfjärden, Hesselöfjärden och Kvädöfjärden har en hög ekologisk

status avseende makrofyter. Detta bekräftar bilden från tidigare år med ett generellt sett gott

tillstånd inom de vegetationsklädda hårdbottnarna i skärgårdsområdet. Mindre förändringar av EK-

värdet har skett inom samtliga stationer, men samtliga bibehåller tidigare statusklassning.

Innehållsförteckning

SAMMANFATTNING ... 1

INNEHÅLLSFÖRTECKNING ... 2

INLEDNING ... 3

V EGETATIONSKLÄDDA BOTTNAR ... 3

M ILJÖÖVERVAKNINGSPROGRAMMET ... 4

METOD ... 4

F ÄLTINVENTERINGEN ... 4

B EDÖMNING AV EKOLOGISK STATUS ... 7

RESULTAT OCH DISKUSSION ... 9

E KOLOGISK STATUS ... 9

B LÅSTÅNG ... 16

LOKALBESKRIVNINGAR ... 20

B ^OSÖFJÄRDEN ... 20

H ESSELÖFJÄRDEN ( REFERENSSTATION ) ... 27

K VÄDÖFJÄRDEN ... 34

REFERENSER ... 41

BILAGA A. TRANSEKTUPPGIFTER ... 43

BILAGA B. ARTLISTOR ... 44

BILAGA C. PRIMÄRPROTOKOLL ... 47

BILAGA D. KARTOR OCH BILDER PÅ TRANSEKTLÄGEN ... 56

Inledning

2019 års miljöövervakning av vegetationsklädda havsbottnar i Östergötlands skärgård har utförts av Litoralis Natur AB på uppdrag av Länsstyrelsen Östergötland. Fältinventering, utvärdering och rapportskrivning utfördes av Jonas Edlund och Eva Siljeholm (Zostera). Dessutom deltog Karl

Samuelsson (Ydab) som dykledare vid fältarbetet. Arbetet har finansierats av Länsstyrelsen med stöd av Motala ströms vattenvårdsförbund och Norrköpings kommun.

VEGETATIONSKLÄDDA BOTTNAR

De vegetationsklädda bottnarna är centrala för kustens biologiska mångfald och erbjuder viktiga ekosystemtjänster. I djungeln av växter trivs smådjur som snäckor, musslor och kräftdjur. Här leker många fiskarter och smådjuren blir så småningom föda åt de uppväxande småfiskarna. Större fiskar kommer i sin tur hit för att jaga småfisk. Även fåglar hittar föda här och väljer ofta att häcka i närheten av större sammanhängande vegetationsklädda områden. Och när de är på flytt rastar de gärna på dessa platser. De grunda vegetationsklädda bottnarna har därmed en nyckelroll för havets ekosystem.

Bild 1. Tätt blåstångsbälte vid transekten Östra Sörö (E 30) inom Kvädöfjärdens övervakningsstation. Foto Eva Siljeholm 2019-08-12.

Vattenväxternas utbredning styrs bland annat av vattnets salthalt, vilket material botten består av samt hur exponerad platsen är för vågor och strömmar. Eftersom växterna behöver ljus för att kunna växa är även djupet en viktig faktor. I klara vatten tränger ljuset långt ner. Här kan vattenväxterna växa på större djup än i grumligare vattenområden. Vattnets siktdjup påverkas av oss människor.

Utsläpp av näringsämnen, markläckage och erosion innebär att vattnet blir grumligare, vilket i sin tur

leder till att vattenväxterna inte kan växa lika djupt. Djuputbredningen kan därmed fungera som ett

MILJÖÖVERVAKNINGSPROGRAMMET

Undersökningsområdet rymmer några av de örikaste skärgårdarna i Östersjön. Här finns mycket höga naturvärden, såväl över som under ytan. För att följa utvecklingen hos områdets vegetationsklädda bottnar finns sedan 2007 ett regionalt miljöövervakningsprogram. Programmet omfattar elva stationer, från Bosöfjärden och Bråvikens kustvatten i norr till Kvädöfjärden i söder. Varje station består av tre transekter som tillsammans syftar till att spegla tillståndet hos de vegetationsklädda bottnarna inom respektive vattenförekomst.

Två av stationerna, Kärrfjärden och Hesselöfjärden, är referenser och inventeras varje år. Övriga besöks vart tredje år enligt ett rullande schema. Detta betyder att fem stationer inventeras varje år.

Smärre avsteg från programmets upplägg har gjorts vid några tillfällen, bland annat under innevarande år. I tabell 2 finns en förteckning över programmets elva stationer samt vilka år de inventerats.

Tabell 2. Förteckning över miljöövervakningsprogrammets stationer och ingående transekter samt inventeringsår.

S TATION

2 0 0 7 2 0 0 8 2 0 0 9 2 0 1 0 2 0 1 1 2 0 1 2 2 0 1 3 2 0 1 4 2 0 1 5 2 0 1 6 2 0 1 7 2 0 1 8 2 0 1 9

Bosöfjärden (E01-03) • • • • •

Bråvikens kustvatten - västra delen (E04-06) • • • •

Bråvikens kustvatten, östra delen (Ka3, 7, 8) • • •

Arkö- och Aspöfjärden (E07-09) • • • •

Trännöfjärden (E10-12) • • • •

Kärrfjärdens referensstation (E13-14) • • • • • • • • • • • •

Sankt Anna skärgårds kustvatten (E16-18) • • • •

Ytteröområdet (E19-21) • • • •

Hesselöfjärdens referensstation (E22-24) • • • • • • • • • • • •

Yttre Valdemarsviken (E25-27) • • • •

Kvädöfjärden (E28-30) • • • • •

Metod

Från transektens startpunkt i strandkanten läggs ett måttband ut längs botten. Måttbandet går vanligtvis ungefär vinkelrätt mot djupkurvorna och strandlinjen. För att möjliggöra upprepade inventeringar är transektens startpunkt och riktning noga definierad.

Metoden innebär att en dykande biolog inventerar en tänkt korridor längs måttbandet på botten.

Korridoren är sex till tio meter bred, alltså tre till fem meter på vardera sidan om måttbandet.

Transekten inventeras från den djupaste punkten och upp till ytan vid strandkanten. Under dyket noteras uppgifter om bottenförhållanden, vegetation och allmänt förekommande bottenlevande djurarter. Noteringarna görs inom olika avsnitt av transekten. Varje gång det sker förändringar av bottenförhållanden eller vegetations artsammansättning eller täckning avgränsas ett nytt avsnitt.

Arter som inte kan bestämmas i fält samlas in för senare artbestämning i mikroskop eller stereolupp.

Vid avsnittsgränserna noteras djup och avstånd på måttbandet. Djupuppgifter läses av från en djupmätare och korrigeras mot aktuellt vattenstånd vid mätstationen Arkö uttryckt i SMHI:s referenssystem RW.

Bild 2. Inventering av transekten Ängholmen (E 24) inom övervakningsstationen Hesselöfjärden. Foto Jonas Edlund 2018-09-23.

Inom varje avsnitt noteras förekomsten hos alla avsnittets arter och bottentyper. Förekomsterna

anges i en sjugradig skala, se tabell 3. Fiskar och de flesta ryggradslösa djur anges dock i en tregradig

skala, se tabell 4. Dessutom noteras sedimentpålagringen inom avsnitten i en fyrgradig skala, se

tabell 5. För växtarter anges om arter förekommer fastsittande, lösliggande eller som påväxt på

blåstång. För blåstång anges dessutom påväxtens täckningsgrad samt förekomst av bitmärken,

All inventeringsdata har kvalitetsgranskats, matats in i accessdatabasen MarTrans och rapporterats till databasen Shark hos SMHI som är nationell datavärd för marin miljödata. Primärdata från respektive transekt finns i Bilaga C.

I Bilaga A finns tabeller med transekternas startposition, riktning, exponeringsklass, maxdjup och längd. Positioner och riktningar är inmätta med GPS och kompass i fält och kvalitetsgranskade mot digital flygbild och fastighetskarta. Exponeringsklass har hämtats från GIS-material sammanställt inom projektet Sammanställning och analys av kustnära undervattensmiljö (Lindblad & Wennberg m fl 2006). I Bilaga A finns också uppgifter om inventeringsdatum, inventerare, siktdjup och salinitet.

Siktdjup och salinitet har mätts på representativ punkt i anslutning till transekten.

Tabell 3. Skala för täckningsgrad hos växter, bottenmaterial och vissa vanliga djurarter.

T ÄCKNINGSGRAD (%) B ETYDELSE

1 Enstaka individer

5 Fler än enstaka individer, men knappast täckande av ytor 10 Mer än enstaka, men inte upp till en fjärdedel

25 Klart mindre än hälften, men ändå bältesbildande 50 Ungefär hälften av botten täckt

75 Ej heltäckande, men klart mer än hälften 100 Heltäckande med endast små hål

Tabell 4. Förekomstskala för djurarter.

A NTAL ( KLASS ) B ETYDELSE

1 Enstaka

2 Vanlig

3 Mycket vanlig

Tabell 5. Skala för sedimentpålagring.

S EDIMENTATIONSKLASS B ETYDELSE

1 Ingen sedimentation

BEDÖMNING AV EKOLOGISK STATUS

Ekologisk status har beräknats utifrån Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (Havs- och vattenmyndigheten 2013). Klassningen utgår från sambandet mellan vattnets siktdjup och vattenvegetations djuputbredning där ett klarare vatten innebär att ljus tränger längre ner i vattenmassan och växter därmed kan växa på större djup. Statusen beräknas utifrån djuputbredningen hos ett antal referensarter, vilka i allmänhet är långlivade och relativt

långsamväxande. Utbredningen av dessa arter speglar miljön i området under en längre tid. Statusbedömningen är alltså ett sammanvägt mått på hur grumligt eller övergödningspåverkat ett vattenområde är.

Metoden kräver att minst tre referensarter påträffas inom varje transekt.

Dessutom får transekterna inte vara för grunda eller sakna djup hårdbottnar. För de aktuella stationerna innebär detta att hårdbottensubstrat måste finnas ner till tio meters djup.

För varje transekt beräknas ett indexvärde utifrån de observerade referensarternas maxdjup.

Arternas maxdjup motsvarar ett poäng mellan ett och fem. För stationerna Bosöfjärden,

Hässelöfjärden och Kvädöfjärden används referensarter och djupklasser för bedömningskategorin mellankustvatten inom Östergötlands och Stockholms skärgårdar enligt tabell 6. Indexvärdet för respektive transekt utgörs av medelvärdet av poängen delat med fem. Indexvärdet kan högst vara ett, vilket det blir om alla observerade referensarter påträffas inom det djupaste intervallet.

Bild 3. Djupt växande individer av referensarten blåstång vid transekten Stora Gåssankan (E 23) inom

Hesselöfjärdens övervakningsstation. Foto Eva Siljeholm 2019-08-13.

Tabell 6. Referensarter och djupgränser för mellankustvatten inom Östergötlands och Stockholms skärgårdar, typområde 12 (Havs- och vattenmyndigheten 2013).

R EFERENSART 5 4 3 2 1

Blåstång > 6 > 4 > 2 ≤ 2 Utslagen

Kräkel > 10 > 6 > 3 ≤ 3 Utslagen

Rödblad > 8 > 5 > 2 ≤ 2 Utslagen

Rödris > 10 > 6 > 3 ≤ 3 Utslagen

Ishavstofs > 10 > 6 > 3 ≤ 3 Utslagen

Nästa steg är att beräkna stationens ekologiska kvalitetskvot, EK-värdet. Värdet utgörs av

medelvärdet av de indexvärden som beräknats för stationens transekter. EK-värdet kan vara mellan noll och ett och används för att bestämma ekologisk status. Klassgränser framgår av tabell 7.

Tabell 7. Klassgränser för bedömning av ekologisk status.

EK- VÄRDE E KOLOGISK STATUS

0,80  1,00 Hög status

0,60  0,79 God status

0,40  0,59 Måttlig status

0,20  0,39 Otillfredsställande status

0,00  0,19 Dålig status

Resultat och diskussion

Totalt inventerades nio transekter 2019. Samtliga låg inom bedömningskategorin mellankustvatten inom Östergötlands och Stockholms skärgårdar, typområde 12. Maxdjupen var mellan 12,4 och 22,0 meter och transektlängderna mellan 50 och 89 meter. Maxdjupen för hårdbotten varierade mellan 12,4 och 22,0 meter. Samtliga transekter uppfyllde därmed bedömningsgrundernas djupkrav och hade hårdbottensubstrat ner till det växtdjup som krävs för att erhålla högst poäng vid

indexberäkningen. Transekterna uppfyllde också kraven om förekomst av minst tre referensarter.

EKOLOGISK STATUS

Miljöövervakningsstationerna Bosöfjärden, Hesselöfjärden och Kvädöfjärden har bedömts ha en hög ekologisk status, se tabell 8. Detta bekräftar bilden från tidigare år med ett generellt sett gott tillstånd inom de vegetationsklädda hårdbottnarna i skärgårdsområdet. Mindre förändringar av EK- värdet har skett inom samtliga stationer, men samtliga bibehåller tidigare statusklassning, se figur 1.

Tabell 8. EK-värde, standardavvikelse och ekologisk status vid de tre stationer som inventerades 2019.

S TATION EK- VÄRDE S TANDARDAVVIKELSE E KOLOGISK STATUS

Bosöfjärden ^{0,85 0,05 Hög}

Hesselöfjärden (referensstation) 0,94 0,03 Hög

Kvädöfjärden 0,89 0,05 Hög

0,80 0,85 0,90 0,95 1,00

2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019

EK -värde

Bosöfjärden Hesselöfjärden (referens) Kvädöfjärden

Variationerna i EK-värden mellan åren bör inte övertolkas. De kan både bero på faktiska skillnader hos bedömningsarternas djuputbredning och osäkerhetsfaktorer kopplade till metoden. Om det rör sig om faktiska djuputbredningsskillnader kan dessa tveklöst hänga samman med trender hos näringshalter och siktförhållanden, men de kan även bero på andra abiotiska eller biotiska

variationer mellan åren, exempelvis skillnader i isförhållanden, sedimentationsförhållanden, betning eller mellanartskonkurrens. Metoden i sig innehåller också flera osäkerhetsfaktorer. Ett tydligt exempel är skillnader i siktförhållanden och trådalgsförekomst mellan olika inventeringstillfällen, vilket bland annat påverkar möjligheten att upptäcka djupt växande, glesa artförekomster.

Transektens exakta position på botten varierar också mellan åren, speciellt långt ut från startpunkten vid strandkanten. Detta innebär exempelvis att fördelningen mellan olika bottensubstratstyper kan skilja sig åt mellan olika år, vilket i sin tur påverkar möjligheten att hitta de olika referensarterna.

Detta gäller inte minst då hårdbottenlevande arter som ishavstofs förekommer ner till transektens djupaste hårdbottensubstrat. I dessa fall går det inte att avgöra om förekomsten var begränsad av ljus eller substrat.

Bosöfjärden har ett EK-värde på 0,85 vilket motsvarar hög ekologisk status. Stationen har tidigare inventerats vid fyra tillfällen under perioden 2007 till 2016. Vid dessa inventeringar låg EK-värdet mellan 0,83 och 0,91. Detta innebär att statusklassen varit oförändrat hög under hela

inventeringsperioden.

Stationens EK-värde uppvisar en tendens till nedåtgång trend under undersökningsperioden, men trenden är svag (r ² = 0,18). Variationerna mellan åren är främst kopplade till förändringar i

djuputbredning hos referensarterna blåstång och kräkel, men även rödblad har viss påverkan. Kräkel har haft stora variationer i djuputbredning inom transekterna E 01 och E 03, vilket har inverkat särskilt mycket på EK-värdet. I tabell 9 redovisas referensarternas maxdjup för de olika åren.

Tabell 9. Maxdjupet för de aktuella referensarterna blåstång (Fucus vesiculosus), kräkel (Furcellaria lumbricalis), rödblad (Coccotylus/Phyllophora) och ishavstofs (Battersia arctica) inom Bosöfjärdens övervakningsstation åren 2007, 2010, 2013, 2016 och 2019. Blå färgkod innebär att arten förekom ner till djupklass 5, grön djupklass 4 och gul djupklass 3.

Å R E 01 E 02 E 03

B LÅ S T Å N G

2007 4,8 4,8 3,4

2010 3,0 4,2 3,7

2013 3,0 3,8 2,8

2016 2,2 4,2 3,9

2019 4,4 3,8 3,4

K R Ä K E L

2007 10,9 8,8 13,2

2010 8,6 8,6 9,1

2013 6,5 8,2 7,6

2016 11,5 8,1 8,7

2019 4,4 9,2 5,9

R Ö D B LA D

2007 - 12,5 13,2

2010 8,6 11,5 9,1

2013 - 11,3 12,2

2016 11,5 11,9 12,4

2019 - 10,5 -

I S H A V S T O FS

2007 13,1 12,5 13,0

2010 13,0 12,7 12,6

2013 11,4 12,4 13,4

2016 12,1 11,6 14,3

2019 11,5 12,4 10,3

Hesselöfjärdens referensstation har ett EK-värde på 0,94 vilket motsvarar hög ekologisk status. Med undantag av 2011 har stationen inventerats varje år sedan 2007. Under perioden har EK-värdet pendlat mellan 0,88 och 0,97 vilket innebär att statusklassen varit oförändrat hög under hela inventeringsperioden.

Bild 5. Stationär löslevande form av referensarten rödblad i musselbank inom transekten Ängholmen (E 24) inom övervakningsstationen Hesselöfjärden. Foto Jonas Edlund 2019-08-12.

Stationens EK-värde uppvisar en tendens till nedåtgående trend under undersökningsperioden, men trenden är mycket svag (r ² = 0,10). Variationerna mellan åren är kopplade till referensarterna blåstång, kräkel och rödris, där förändringar i maximal djuputbredning skett över klassgränser. Det lägsta EK-värdet är från 2013. Det avvikande värdet hänger samman med hur indexvärdet för

transekt E 24 beräknats. I beräkningarna har en icke ljusbegränsad förekomst av blåstång inkluderats.

Om denna exkluderas ökar stationens EK-värde 2013 från 0,88 till 0,93. Beräkningen påverkar dock inte statusbedömningen.

Det finns en tendens till samvariation hos referensarterna blåstång, kräkel och rödblad. För dessa

arter noterades en dipp i djuputbredningen 2013, men minskningen följdes av en mer eller mindre

tydlig återhämtning. Sett till undersökningsperioden som helhet uppvisar blåstång och rödblad ett

relativt konstant djuputbredningsmönster utan tydlig långsiktig trend.

Figur 2. Maxdjupet för blåstång (Fucus vesiculosus) inom de tre transekterna i Hässelöfjärdens referensstation under perioden 2007 till 2019. Punkterna ligger inom djupklass 3 (2,1 - 4,0 m), 4 (4,1 - 6,0 m) och 5 (minst 6,1 m). Observera att y-axelns skala inte börjar vid noll.

Figur 3. Maxdjupet för referensarten kräkel (Furcellaria lumbricalis) inom de tre transekterna i Hässelöfjärdens referensstation under perioden 2007 till 2019. Punkterna ligger inom djupklass 4 (6,1 - 10,0 m) och 5 (minst 10,1 m). Observera att y-axelns skala inte börjar vid noll.

0 2 4 6 8

2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019

Maxdju p fö r b låstån g (m)

E22 E23 E24 Medelvärde

6 8 10 12 14 16

2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019

Maxdju p för krä kel (m)

E22 E23 E24 Medelvärde

Figur 4. Maxdjupet för rödblad (Coccotylus/Phyllophora) inom de tre transekterna i Hässelöfjärdens referensstation under perioden 2007 till 2019. Samtliga punkter ligger inom djupklass 5 (minst 8,1 m).

Observera att y-axelns skala inte börjar vid noll.

12 15 18 21 24

2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019

Maxdju p fö r r ödbla d (m)

E22 E23 E24 Medelvärde

16 18 20 22 24

2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019

Maxdju p fö r isha vs to fs (m)

E 22 E 23 E 24 Medelvärde

Kvädöfjärden har ett EK-värde på 0,89 vilket motsvarar hög ekologisk status. Stationen har tidigare inventerats vid fyra tillfällen under perioden 2007 till 2016. Vid dessa inventeringar låg EK-värdet mellan 0,90 och 0,95. Detta innebär att statusklassen varit oförändrat hög under hela

inventeringsperioden.

Bild 6. Djupt växande individer av referensarten blåstång vid transekten Östra Sörö (E 30) inom Kvädöfjärdens övervakningsstation. Foto Eva Siljeholm 2019-08-12.

Stationens EK-värde uppvisar en tydlig nedåtgående trend (r ² = 0,97) under undersökningsperioden och har minskat från 0,95 till 0,89. Variationerna mellan åren är främst kopplade till förändringar i djuputbredning hos referensarterna blåstång och kräkel, men även rödblad har viss påverkan.

Merparten av minskningen kan förklaras av att blåstångens djuputbredningsvariationer inom transekt E 29. Sedan 2013 har blåstångens maxdjup legat på 2,0 till 2,2 meters djup. Detta innebär att djuputbredningen under denna period med stor sannolikhet begränsas av andra faktorer än vattnets siktförhållanden. En möjlig förklaring till blåstångens tillbakagång i transekten skulle kunna vara att den trängts tillbaka av det täta kärlväxtbeståndet som växer utanför blåstångens nuvarande bestånd, alltså inom de ytor där tången noterades 2007 och 2010. I tabell 10 redovisas

referensarternas maxdjup för de olika åren.

Tabell 10. Maxdjupet för de aktuella referensarterna blåstång (Fucus vesiculosus), kräkel (Furcellaria lumbricalis), rödblad (Coccotylus/Phyllophora) och ishavstofs (Battersia arctica) inom Kvädöfjärdens övervakningsstation åren 2007, 2010, 2013, 2016 och 2019. Blå färgkod innebär att arten förekom ner till djupklass 5, grön djupklass 4, gul djupklass 3 och orange djupklass 2.

Å R E 28 E 29 E 30

B LÅ S T Å N G

2007 4,5 4,3 4,8

2010 5,1 6,4 4,9

2013 4,1 2,2 2,8

2016 3,7 2,1 4,6

2019 3,8 2,0 4,6

K R Ä K E L

2007 14,3 12,0 10,8

2010 9,5 6,4 15,9

2013 12,3 14,2 10,2

2016 12,1 15,0 9,3

2019 13,2 11,4 9,4

R Ö D B LA D

2007 14,3 17,2 14,2

2010 14,7 - 17,3

2013 14,0 - 19,0

2016 14,2 16,3 18,9

2019 - 11,4 17,8

I S H A V S T O FS

2007 17,7 17,2 16,1

2010 18,5 17,2 18,7

2013 18,1 14,2 18,1

2016 17,4 17,3 18,9

2019 19,3 16,6 18,7

BLÅSTÅNG

Blåstång är den art som varierat mest under miljöövervakningsprogrammets tretton år. Under de

första åren ökade tången sin utbredning, för att sedan gå tillbaka under en följd av år. Bilden

framträder tydligast i serierna från referensstationerna Kärrfjärden och Hesselöfjärden med sina

tätare inventeringsintervall, men kan även återfinnas i många av miljöövervakningsprogrammets

övriga stationer, bland annat Kvädöfjärden. Mönstret syns framför allt i blåstångens yttäckning och

blåstångsbältets nedre djupgräns, se figur 6 och 7. Bilden är svårare att återfinna i variationerna hos

tångens maxdjup, se figur 8.

Figur 6. Genomsnittliga yttäckning för blåstång (Fucus vesiculosus) inom stationerna Bosöfjärden, Kärrfjärden, Hesselöfjärden och Kvädöfjärden åren 2007 till 2019. Yttäckningen uttrycks i Cover index där varje enhet motsvarar en meter av transekten med hundra procents täckning av arten. Varje station består av tre transekter.

Figur 7. Genomsnittligt maxdjup för bältesbildande blåstång (Fucus vesiculosus) inom stationerna Bosöfjärden, Kärrfjärden, Hesselöfjärden och Kvädöfjärden åren 2007 till 2019. Med bältesbildande tång avses bestånd med minst 25 procents täckningsgrad. Varje station består av tre transekter.

0 3 6 9

2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019

Yttä ckning (Cov er ind ex)

Bosöfjärden Kärrfjärden (referens) Hesselöfjärden (referens) Kvädöfjärden

0 1 2 3 4

2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019

Blåstå ng sbä ltets ge noms nittliga maxdju p (m)

Bosöfjärden Kärrfjärden (referens) Hesselöfjärden (referens) Kvädöfjärden

Figur 8. Genomsnittligt maxdjup för blåstång (Fucus vesiculosus) inom stationerna Bosöfjärden, Kärrfjärden, Hesselöfjärden och Kvädöfjärden åren 2007 till 2019. Varje station består av tre transekter. Observera att y- axelns skala inte börjar vid noll.

Inom Kärrfjärden nåddes den högsta yttäckningen 2011. Detsamma gäller blåstångsbältets nedre gräns och blåstångens maxdjup. Inom Hässelöfjärden observerades den högsta yttäckningen och det högsta värdet på blåstångsbältets nedre gräns ett år tidigare, men stationen inventerades inte 2011.

Med start 2011 började omfattande betningsskador observeras i flertalet transekter, ett mönster som fanns kvar till ungefär 2014. Tillsammans med betningsskadorna sågs även påtagliga

förändringar hos blåstångsamhället. Förändringarna har främst bestått i tydligt minskad yttäckning och en grundare nedre djupgräns för tångbältet. I många fall har även växtdjupet för de djupast växande plantorna förskjutits uppåt. Inom Kärrfjärdens och Hässelöfjärdens referensstationer pågick minskningen i yttäckning fram till och med 2015 respektive 2013.

Efter perioden med betningsskador och minskande blåstångsutbredning har en långsam

återkolonisation av tidigare bevuxna ytor observerats. Detta syns tydligast inom referensstationerna, vilka båda uppvisar positiva trender sedan lägstanivåerna 2015 och 2013. Yttäckningen är dock fortfarande påtagligt lägre inom båda referensstationerna än under åren närmast före tillbakagången då det fanns i storleksordningen dubbelt så mycket tång som idag. Återhämtningstrenden kan även observeras i flera av de övriga övervakningsstationerna, bland annat i Kvädöfjärden.

3 4 5 6

2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019

Tå ng en s ge noms nittliga maxdju p (m )

Bosöfjärden Kärrfjärden (referens) Hesselöfjärden (referens) Kvädöfjärden

Figur 9. Yttäckning för blåstång (Fucus vesiculosus) inom de tre transekterna i Kärrfjärdens referensstation under perioden 2007 till 2019. Yttäckningen uttrycks i cover index där varje enhet motsvarar en meter av transekten med hundra procents täckning av arten.

Figur 10. Yttäckning för blåstång (Fucus vesiculosus) inom de tre transekterna i Hässelöfjärdens referensstation under perioden 2007 till 2019. Yttäckningen uttrycks i cover index där varje enhet motsvarar en meter av transekten med hundra procents täckning av arten.

0 3 6 9 12

2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019

Yttä ckning (cov er ind ex)

E13 E14 E15 Medelvärde

0 2 4 6 8

2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019

Yttä ckning (cov er ind ex)

E22 E23 E24 Medelvärde

Lokalbeskrivningar

BOSÖFJÄRDEN

Bosöfjärden omfattar större delen av Arkösunds skärgård mellan Lönö i väster och Gränsö i öster.

Merparten av vattenområdet präglas av mellanskärgårdsförhållanden, men längs fastlandsstranden finns även vikar och fjärdsystem av innerskärgårdskaraktär. De tre transekterna ligger cirka fyra kilometer ostnordost om Marviken inom en relativt välventilerad del av Bosöfjärden.

Den ekologiska statusen har bedömts som hög baserat på djuputbredningen hos tre referensarter i transekten Hällen väster om Röbraskär (E 01) samt fyra referensarter i transekterna Röbraskär (E 02) och Stora Marö (E 03), se tabell 11.

Tabell 11. Observerade maxdjup för referensarter inom stationens tre transekter, beräknade indexvärden för transekterna samt stationens EK-värde och ekologiska status. Blå färgkod innebär att arten förekom ner till djupklass 5, grön till djupklass 4 och gul till djupklass 3.

B ^OSÖFJÄRDEN E 0 1 E 0 2 E 0 3

Blåstång 4,4 3,8 3,4

Kräkel 4,4 9,2 11,1 ³⁾

Rödblad - 11,7 ¹⁾ 11,9 ³⁾

Rödris - - -

Ishavstofs 11,5 12,4 ²⁾ 10,3

Transektens indexvärde 0,80 0,85 0,90

Stationens EK-värde ± standardavvikelse 0,90 ± 0,05

Stationens ekologiska status Hög

1) Avser stationär löslevande förekomst. Djupast fastsittande på 10,5 meter. Har ingen påverkan på EK-värdet.

2) Vid transektens djupaste hårdbotten. Kan eventuellt växa djupare. Har ingen påverkan på EK-värdet.

3) Avser stationära löslevande förekomster. Djupast fastsittande kräkel noterades på 5,9 meter, fastsittande rödblad

hittades ej. Om de löslevande förekomsterna ej inkluderas i beräkningarna sänks transektens indexvärde från 0,90 till

0,73. Sänkningen skulle innebära att stationens EK-värde sänks från 0,85 till 0,79 och den ekologiska statusen minskar

från hög till god.

E 01 – Hällen väster om Röbraskär

Inventeringsdatum 2019-08-10 Startposition N 58,56488º E 16,89256º

Exponeringsklass Skyddad Transektriktning 231º

Orientering

Röbraskär ligger knappt fyra kilometer ostnordost om Marviken. Knappt hundra meter väster om ön ligger en namnlös häll varifrån transekten utgår. Transektens startposition ligger knappt tio meter söder om en liten vik på hällens västra strand. Transekten går i sydvästlig riktning mot nordvästudden på den västra av öarna Granskär drygt två kilometer bort. Transektens läge och riktning anges med röd färgmarkering.

Beskrivning

Transekten består av relativt brant sluttande hällar ner till cirka nio meters djup. Där planar

transekten succesivt ut och finsediment tillkommer. Hällen återkommer på djup mellan tio och tolv meter för att därefter helt ersättas av finsediment. Den djupaste hårdbotten noterades på 12,8 meter. Transekten avslutades på 14,4 meters djup 50 meter ut längs måttbandet.

Den djupast växande makrofyten var ishavstofs som hittades på 11,5 meters djup. Därefter tillkom fjäderslick på 10,0 meter och kräkel på 4,4 meters djup.

Blåstång växte ner till 4,4 meters djup. Arten var bältesbildande från 0,1 till 1,7 meters djup och hade en maximal täckningsgrad på 75 procent. Plantorna i bältet hade 75 procents påväxt bestående av tångbark, blåmusslor och brunslick. Betningsskador förekom i måttlig omfattning liksom årsplantor.

Förökningskroppar var fåtaliga.

Fintrådiga ettåriga alger var vanliga, speciellt inom transektens grundare delar. Grönslick var vanligast och förekom med upp till 75 procents täckning inom transektens grundaste delar.

Totalt påträffades nio makrofytarter. Dessutom noterades fem djurarter, bland annat blåmussla, svart smörbult och sandstubb. Blåmussla hittades inom större delen av transekten. De högsta tätheterna fanns på två till åtta meters djup där arten förekom med 50 till 75 procents täckning.

Lösliggande fintrådiga alger var vanligast på fyra till tolv meters djup och täckte där 50 till 75 procent av botten. Svavelväte- och cyanobakterier förekom på fyra till sex meters djup. På djup mellan en och sex meter var lösdrivande alger vanliga. I transektens djupaste delar var sedimentpålagringen kraftig och sedimenten lösa.

Bild 8. Block med blåmusslor vid transekten Hällen väster om Röbraskär (E 01). Foto Jonas Edlund.

Tidigare undersökningar

Transekten är även inventerad 2007, 2010, 2013 och 2016 inom miljöövervakningsprogrammet

(Edlund & Siljeholm 2007, 2013 och 2016 b samt Borgiel & Qvarfordt 2010).

E 02 – Röbraskär

Inventeringsdatum 2019-08-10 Startposition N 58,56459º E 16,89405º

Exponeringsklass Skyddad Transektriktning 239º

Orientering

Röbraskär ligger knappt fyra kilometer ostnordost om Marviken. Lokalen är belägen på öns sydvästra udde där transekten utgår från den sydligaste av tre små uddar. Transekten går i sydvästlig riktning mot fyren Bosö sten 2,6 kilometer bort. Transektens läge och riktning anges med röd färgmarkering.

Beskrivning

Transekten är relativt flack med hårdbottendominans ner till cirka åtta meter, men inslaget av sand och finsediment är bitvis betydande. Den djupast noterade hårdbotten var sten på 12,4 meters djup vid transektens djupaste punkt, 80 meter ut längs måttbandet.

Den djupast växande makrofyten var ishavstofs vilken hittades på 12,4 meters djup. Därefter tillkom fjäderslick på 11,8 meter. Rödblad hittades på 11,7 meters djup och kräkel på 9,2 meter. Rosendun förkom sparsamt kring sex meters djup.

Blåstång påträffades ner till 3,8 meters djup. Arten var bältesbildande från 0,2 till 2,0 meters djup

och hade en maximal täckningsgrad på 50 procent. Plantorna i bältet var omkring 25 centimeter höga

och hade 50 procents påväxt. Tångbark dominerade, men även tångludd, brunslick och blåmussla

noterades. Betningsskador var vanliga. Förökningskroppar hittades i måttliga mängder och årsplantor

var sparsamt förekommande.

Brunalgen sudare noterades ner till 8,3 meters djup och täckte som mest fem procent av botten.

Kärlväxter hittades sparsamt på 2,0 och 5,5 meters djup. Arter som noterades var borstnate, ålnate, hornsärv, axslinga och hårsärv.

Spridda plantor av grönalgen östersjösallat noterades kring tre till fyra meters djup. Ettåriga alger var vanliga, speciellt inom transektens grundare delar. Grönslick var vanligast och noterades med 75 procents täckning inom de översta två decimetrarna.

Totalt påträffades arton makrofytarter. Dessutom noterades sex djurarter, bland annat blåmussla, skorv och sandstubb. Blåmussla hittades inom nästan hela transekten. De högsta tätheterna fanns på tre till tio meters djup där arten förekom med 25 till 75 procents täckning.

Svavelväte- och cyanobakterier förekom i måttlig omfattning på tre till åtta meters djup. I transektens djupaste delar var sedimentpålagringen kraftig och sedimenten lösa.

Bild 10. Musselbank med sudare och löslevande fintrådiga grönalger på finsedimentbotten vid transekten Röbraskär (E 02). Foto Eva Siljeholm 2019-08-10.

Tidigare undersökningar

Transekten är även inventerad 2007, 2010, 2013 och 2016 inom miljöövervakningsprogrammet

(Edlund & Siljeholm 2007, 2013 och 2016 b samt Borgiel & Qvarfordt 2010).

E 03 – Stora Marö

Inventeringsdatum 2019-08-10 Startposition N 58,55884º E 16,90998º

Exponeringsklass Extremt skyddad Transektriktning 3º

Orientering

Stora Marö ligger knappt fem kilometer öster om Marviken. Lokalen ligger vid öns västra udde där transekten utgår från ett större block i vattenbrynet nära norr om fyren på udden. Transekten går i nordlig riktning mot den östra udden på den största och sydligaste av Herrmanshällarna knappt 800 meter norrut. Transektens läge och riktning anges med röd färgmarkering.

Beskrivning

De översta sex metrarna är relativt branta. Här utgörs bottensubstratet av häll med varierande inslag av block och sten. Därefter blir botten successivt flackare. Efter ett kortare avsnitt med finsediment vidtar återigen häll ner till nio meters djup. Därefter försvinner hällarna och finsediment blir det helt dominerande bottensubstratet, men spridda block och sten finns ner till transekten avslutning på 14,5 meters djup 85 meter ut längs måttbandet.

De djupast växande makrofyterna var löslevande rödblad och löslevande kräkel vilka hittades på 11,9 respektive 11,1 meters djup. Därefter tillkom ishavstofs och fjäderslick, vilka påträffades på 10,3 respektive 8,3 meters djup.

Bild 11. Bältesbildande blåstång och fintrådiga brun- och grönalger vid transekten Stora Marö (E 03). Foto Jonas

Edlund 2019-08-10.

Blåstång växte ner till 3,4 meters djup. Arten var bältesbildande från 0,4 till 2,0 meters djup och hade en maximal täckningsgrad på 75 procent. Plantorna i bältet var omkring 25 centimeter höga och hade 50 procents påväxt. Påväxten dominerades av tångbark, smalskägg och tångludd, men även

blåmusslor noterades. Betningsskador och förökningskroppar förekom i måttliga mängder medan endast sparsamt med unga plantor noterades.

Bild 12. Häll med tätt bestånd av blåmusslor vid transekten Stora Marö (E 03). Foto Jonas Edlund 2019-08-10.

Kärlväxten borstnate hittades på 0,4 till 1,2 meters djup. Fintrådiga ettåriga alger var vanliga, speciellt inom transektens grundare delar. Närmast ytan dominerade grönslick med även brunslick var vanlig.

Totalt påträffades fjorton makrofytarter. Dessutom noterades sju djurarter, bland annat blåmussla, svart smörbult och skorv. Blåmussla hittades inom hela transekten. De högsta tätheterna fanns på en till tio meters djup där arten förekom med 50 till 100 procents täckning.

Lösliggande fintrådiga alger var vanligast på en till två meters djup och täckte där 50 procent av botten. Svavelväte- och cyanobakterier förekom sparsamt på en till åtta meters djup.

Tidigare undersökningar

Transekten är även inventerad 1999 och 2004 (Edlund & Siljeholm 2002 och 2004) samt 2007, 2010,

HESSELÖFJÄRDEN (REFERENSSTATION)

Hesselöfjärdens vattenförekomst ligger norr och öster om Gryt och omfattar vattenområdet mellan fastlandet och de stora öarna Bondekrok, Väggö, Håskö, Kråkmarö och Fångö. De tre transekterna ligger i områdets inre, västra del, nära gränsen till Orren.

Den ekologiska statusen har bedömts som hög baserat på djuputbredningen hos fyra referensarter i transekterna Stora Gåsön (E 22) och Ängholmen (E 24) samt fem referensarter i transekten Stora Gåssankan (E 23), se tabell 12.

Tabell 12. Observerade maxdjup för referensarter inom stationens tre transekter, beräknade indexvärden för transekterna samt stationens EK-värde och ekologiska status. Blå färgkod innebär att arten förekom ner till djupklass 5 och grön till djupklass 4.

H ESSELÖFJÄRDEN E 22 E 23 E 24

Blåstång 4,6 5,8 5,1

Kräkel 12,6 12,4 9,6

Rödblad 21,4 ¹⁾ 21,6 20,7 ²⁾

Rödris - 11,8 -

Ishavstofs 20,7 21,6 20,7

Transektens indexvärde 0,95 0,96 0,90

Stationens EK-värde ± standardavvikelse 0,94 ± 0,03

Stationens ekologiska status Hög

1) Vid transektens djupaste hårdbotten. Kan eventuellt växa djupare.

2) Avser stationär lösliggande förekomst. Djupast fastsittande på 9,6 meter. Påverkar inte EK-värdet.

E 22 – Stora Gåsön

Inventeringsdatum 2019-08-13 Startposition N 58,23966º E 16,81242º

Exponeringsklass Mycket skyddad Transektriktning 181º

Orientering

Stora Gåsön ligger knappt sex kilometer nordnordväst om Fyrudden, i nordvästra delen av Ängelholms naturreservat. Lokalen är belägen vid några stora block omedelbart öster om

klippstranden mitt på öns södra strand. Transekten går mot udden norr om viken Mörkebås knappt

500 meter söderut. Transektens läge och riktning anges med röd färgmarkering.

Beskrivning

Transekten är förhållandevis brant, speciellt inom de övre tio metrarna. Från cirka femton meters djup avtar lutningen och botten planar succesivt ut. Hårdbottensubstrat dominerar ner till cirka tio meters djup. Block och sten är vanligast men inslaget av grus är bitvis betydande. Djupaste

hårdbotten noterades på 21,4 meters djup. Transekten avslutades på 22,0 meters djup 76 meter ut längs måttbandet.

Den djupast växande makrofyten var rödblad som hittades på 21,4 meters djup. Därefter tillkom ishavstofs på 20,7 meters djup samt kräkel och fjäderslick på 12,6 meter.

Blåstång påträffades ner till 4,6 meters djup. Arten var bältesbildande från 0,3 till 2,3 meters djup och hade där en täckningsgrad på 50 procent. Plantorna hade 75 procents påväxt. Påväxten dominerades av mossdjur men även ullsläke, grönslick, tångludd och skäggalg noterades.

Betningsskador var måttliga i hela blåstångsbältet liksom förökningskroppar medan unga

blåstångsplantor var vanliga. Enstaka exemplar av brunalgen sudare noterades från cirka fem till sju meters djup.

Bild 13. Grunt växande blåstång och fintrådiga brunalger på sten och block vid transekten Stora Gåsön (E 22).

Foto Eva Siljeholm 2019-08-13.

Totalt påträffades tolv makrofytarter. Dessutom noterades fem djurarter, bland annat svart

smörbult, tånglake och blåmussla. Blåmussla hittades ner till 22,0 meters djup. De högsta tätheterna fanns på fem till tio meters djup där arten förekom med 50 till 75 procents täckning. Lösliggande fintrådiga alger var vanliga och noterades från 0,3 till 4,6 meters djup och täckte där upp till 100 procent av botten.

Bild 14. Kräkel bland blåmusslor vid transekten Stora Gåsön (E 22). Foto Eva Siljeholm 2019-08-13.

Tidigare undersökningar

Med undantag från 2011 har transekten inventerats årligen sedan 2007 (Edlund & Siljeholm 2007,

2008, 2013, 2014, 2015, 2016 a, 2016 b, 2017 och 2019 samt Borgiel & Qvarfordt 2009, 2010 och

Borgiel m fl 2012).

E 23 – Stora Gåssankan

Inventeringsdatum 2019-08-13 Startposition N 58,23848º E 16,81705º

Exponeringsklass Mycket skyddad Transektriktning 174º

Orientering

Stora Gåssankan ligger knappt sex kilometer nordnordväst om Fyrudden, i nordvästra delen av Ängelholms naturreservat. Lokalen är belägen vid den västra delen av den lilla blockstranden på öns sydvästra strand. Transekten går mot Dalauddens östra spets, cirka 750 meter söderut. Transektens läge och riktning anges med röd färgmarkering.

Beskrivning

Större delen av transekten är förhållandevis brant, men lutningen avtar något från omkring 14 meters djup. Hårdbotten i form av häll och block dominerar ner till cirka sju meters djup. Djupare vidtar mosaikbotten med omväxlande häll, block, sten, grus och finsediment ner till cirka tolv meters djup. Finsediment dominerar därefter ner till transektens djupaste punkt. Djupaste hårdbotten noterades på 22,0 meters djup, på transektens djupaste punkt 85 meter ut längs måttbandet.

De djupast växande makrofyterna var rödblad och ishavstofs vilka hittades på 21,6 meters djup.

Därefter tillkom fjäderslick och kräkel på 15,2 respektive 12,4 meters djup. Enstaka rödris noterades från 6,8 till 11,8 meter och violettslick förekom sparsamt på fyra till sju meters djup.

Blåstång påträffades ner till 5,8 meters djup. Arten var bältesbildande i en smal zon från 0,3 till 0,9

meters djup och hade där en täckningsgrad på 75 procent. Plantorna i bältet hade 75 procents

påväxt. Den dominerades av mossdjur men även brunslick, tångludd, skäggalg och blåmusslor

noterades. Årsplantor förekom i måttlig omfattning liksom förökningskroppar och bitmärken på

blåstången.

Brunalgen sudare växte sparsamt från cirka sex till sju meters djup. Kärlväxter förekom från 0,9 till 4,2 meters djup. Borstnate var vanligast, men även axslinga var relativt vanlig. Fintrådiga ettåriga alger var vanliga, speciellt inom transektens grundare delar. Grönslick dominerade i en smal zon vid ytan tillsammans med brunslick och enstaka tarmalg.

Totalt påträffades femton makrofytarter. Dessutom noterades fem djurarter, bland annat mindre havsnål, blåmussla och hydror. Blåmussla hittades utefter nästan hela transekten. De högsta tätheterna fanns på cirka fyra till tolv meters djup där arten förekom med upp till 50 procents täckning. Enstaka fläckar med cyanobakterier noterades ner till tre meters djup. Lösliggande fintrådiga alger var vanliga och förekom på cirka en till sju meters djup och täckte där upp till 75 procent av botten.

Bild 16. Musselbank med löslevande rödblad på finsedimentbotten vid transekten Stora Gåssankan (E 23). Foto Eva Siljeholm 2019-08-13.

Tidigare undersökningar

Med undantag från 2011 har transekten inventerats årligen sedan 2007 (Edlund & Siljeholm 2007,

2008, 2013, 2014, 2015, 2016 a, 2016 b, 2017 och 2019 samt Borgiel & Qvarfordt 2009, 2010 och

Borgiel m fl 2012).

E 24 – Ängholmen

Inventeringsdatum 2019-08-12 Startposition N 58,23313º E 16,85654º

Exponeringsklass Mycket skyddad Transektriktning 161º

Orientering

Ängholmen ligger knappt fem kilometer norr om Fyrudden, i östra delen av Ängelholms

naturreservat. Lokalen är belägen vid en blocksamling på öns östra strand, cirka tio meter norr om sydudden. Transekten går mot Lindholmens östra udde cirka 1,5 kilometer söderut. Transektens läge och riktning anges med röd färgmarkering.

Beskrivning

Transekten är förhållandevis brant, speciellt från cirka två till sex meters djup. Hårdbottensubstrat dominerar inom de översta sex meterna. Block är vanligast, men bitvis finns även mycket sten, grus och en del häll. Från cirka sex till drygt nio meter förekommer hård- och mjukbotten i ungefär lika stora delar. Finsediment dominerar på djup över cirka nio meter. Djupaste hårdbotten noterades på 21,4 meters djup, på transektens djupaste punkt 80 meter ut längs måttbandet.

Den djupast växande makrofyten var lösliggande rödblad och ishavstofs som hittades på 20,7 meters djup. Därefter tillkom fastsittande rödblad, kräkel och fjäderslick på 9,6 meter. Rosendun noterades på tre till fyra meters djup.

Blåstång påträffades ner till 5,1 meters djup. Arten var bältesbildande från 0,2 till 3,1 meters djup

och hade där en täckningsgrad på 50 procent. Plantorna täcktes av påväxt till 50 procent. Mossdjur

dominerade men även grönslick, skäggalg, brunslick, tångbark och blåmusslor förekom. Årsplantor

var måttligt förekommande liksom förökningskroppar. Även betningsskador på blåstången var

måttliga.

Fintrådiga ettåriga alger var vanliga, speciellt inom transektens grundare delar. Grönslick dominerade och förekom med 75 procents täckningsgrad i en zon närmst ytan tillsammans med brunslick och tarmalg. I zonen närmast ytan hittades även bergborsting.

Totalt påträffades tretton makrofytarter. Dessutom noterades åtta djurarter, bland annat tånglake, sandstubb, mindre havsnål och svart smörbult. Blåmussla hittades inom hela transekten utom på de allra grundaste delarna. De högsta tätheterna fanns på cirka sex till tio meters djup där arten

förekom med 25 procents täckning. Lösliggande fintrådiga alger var vanliga på cirka tre till sex meters djup och täckte som mest 25 procent av botten.

Bild 18. Block med blåmusslor vid transekten Ängholmen (E 24). Foto Jonas Edlund 2019-08-12.

Tidigare undersökningar

Med undantag från 2011 har transekten inventerats årligen sedan 2007 (Edlund & Siljeholm 2007,

2008, 2013, 2014, 2015, 2016 a, 2016 b, 2017 och 2019 samt Borgiel & Qvarfordt 2009, 2010 och

Borgiel m fl 2012).

KVÄDÖFJÄRDEN

Kvädöfjärdens vattenförekomst omfattar ett stort vattenområde söder om Valdemarsvikens mynning. Det sträcker sig från Bokö i norr till Torrö i söder och in den djupa Kråkviken norr om Åsvikelandet. Österut omfatta området betydande ytor utanför de yttersta skären. De tre transekterna ligger i närheten av Licknevarpefjärdens mynning vid södra delen av Kvädö.

Den ekologiska statusen har bedömts som hög baserat på djuputbredningen hos tre referensarter i transekterna Näspinnen (E 28) och Larshagsudden (E 29) samt fyra referensarter i transekten Östra Söraö (E 30), se tabell 13.

Tabell 13. Observerade maxdjup för referensarter inom stationens tre transekter, beräknade indexvärden för transekterna samt stationens EK-värde och ekologiska status. Blå färgkod innebär att arten förekom ner till djupklass 5, grön till djupklass 4 och gul till djupklass 3.

K VÄDÖFJÄRDEN E 28 E 29 E 30

Blåstång 3,8 2,0 4,6

Kräkel 13,2 16,2 ²⁾ 12,1 ⁴⁾

Rödblad - 18,5 ³⁾ 17,8

Rödris - - -

Ishavstofs 19,3 ¹⁾ 16,6 ¹⁾ 18,7

Transektens indexvärde 0,87 0,85 0,95

Stationens EK-värde ± standardavvikelse 0,89 ± 0,05

Stationens ekologiska status Hög

1) Vid transektens djupaste hårdbotten. Kan eventuellt växa djupare.

2) Avser stationär lösliggande förekomst. Djupast fastsittande på 11,4 meter. Påverkar inte EK-värdet.

3) Avser stationär lösliggande förekomst. Djupast fastsittande på 11,4 meter. Påverkar inte EK-värdet.

4) Avser stationär lösliggande förekomst. Djupast fastsittande på 9,4 meter. Om den lösliggande förekomsten ej inkluderas i beräkningarna sänks transektens indexvärde från 0,95 till 0,90, vilket sänker stationens EK-värde från 0,89 till 0,87. Ekologisk status påverkas inte.

E 28 – Näspinnen

Inventeringsdatum 2019-08-12 Startposition N 58,05053º E 16,76789º

Exponeringsklass Extremt skyddad Transektriktning 226º

Beskrivning

De översta sjutton meterna av transekten är branta, men variationerna är relativt stora med småbranter, lodytor, hyllor, stora block och flackare partier om vartannat. Vid omkring sjutton meters djup blir transekten flackt lutande. Hårdbottensubstrat dominerar inom de översta sjutton meterna. Häll är vanligast, men inslaget av block är nästan lika stort. Finsediment dominerar på djup över sjutton meter. Djupaste hårdbotten noterades på 19,3 meters djup. Transekten avslutades på 20,9 meters djup 62 meter ut längs måttbandet.

De djupast växande makrofyterna var ishavstofs som hittades på 19,3 meters djup. Därefter tillkom kräkel och fjäderslick som växte till 13,2 meters djup. Enstaka violettslick förekom från 2,2 till 6,2 meters djup och enstaka rosendun från 2,2 till 3,8 meters djup.

Blåstång påträffades ner till 3,8 meters djup. Arten var bältesbildande från 0,3 till 1,5 meters djup och hade en maximal täckningsgrad på 50 procent. Betningsskadorna var måttliga medan

förökningskroppar och årsplantor var sällsynt förekommande. Påväxten på plantorna i bältet var 75 procent och dominerades av tångbark, men även smalskägg, tångludd, brunslick och grönslick noterades

Bild 19. Brant sluttande häll med bältesbildande blåstång vid transekten Näspinnen (E 28). Foto Eva Siljeholm 2019-08-12.

Fintrådiga ettåriga alger var vanliga, speciellt inom transektens grundare delar. Vanligast var grönslick, men även brunslick och tarmalg förekom.

Totalt påträffades tolv makrofytarter. Dessutom noterades sju djurarter, bland annat sandstubb,

mindre havsnål och svart smörbult. Blåmussla hittades inom hela transekten förutom inom de allra

Cyano- och svavelvätebakterier förekom i ringa till måttlig mängd på fyra till sex meters djup.

Lösliggande fintrådiga alger var vanliga på cirka en till sex meters djup och täckte som mest 50

procent av botten. I transektens djupaste delar var sedimentpålagringen kraftig och sedimenten lösa.

Bild 20. Hårt betad och kraftigt påväxt blåstång på brant häll vid transekten Näspinnen (E 28). Foto Eva Siljeholm 2019-08-12.

Tidigare undersökningar

Transekten är även inventerad 2007, 2010, 2013 och 2016 inom miljöövervakningsprogrammet (Edlund & Siljeholm 2007, 2013 och 2016 b samt Borgiel & Qvarfordt 2010).

E 29 – Larshagsudden

Inventeringsdatum 2016-08-15 Startposition N 58,04622º E 16,78017º

Exponeringsklass Skyddad Transektriktning 196º

Beskrivning

Transekten sluttar förhållandevis brant, framför allt från sex till cirka tolv meters djup. Hårdbotten i form av block och sten dominerar inom de översta två metrarna, men inslaget av grus och sand är bitvis stort. Från ungefär två till sex meters djup övertar sand dominansen. Här finns även en hel del block, sten och grus, men inslaget avtar med ökande djup. Finsediment dominerar på djup större än sex meter. Hårdbottensubstrat noterades ner till 16,6 meters djup. Transekten avslutades på 19,5 meters djup 88 meter ut längs måttbandet.

Den djupast växande makrofyten var lösliggande rödblad vilken hittades på 18,5 meters djup.

Därefter tillkom ishavstofs som påträffades på 16,6 meters djup och löslevande kräkel på 16,2 meter.

Snärjtång förekom ner till 5,8 meters djup.

Blåstång påträffades som djupast på 2,0 meter. Arten var bältesbildande från 0,3 till 1,6 meters djup och hade en maximal täckningsgrad på 75 procent. Plantorna i bältet var omkring 35 centimeter höga. Betningsskador förekom i måttlig omfattning. Förökningskroppar var sällsynta liksom årsplantor. Påväxten på blåstången var cirka 50 procent och dominerades av tångbark, men även skäggalg, tångludd och ullsläke noterades.

Bild 21. Tätt blåstångsbälte vid transekten Larshagsudde (E 29). Foto Jonas Edlund 2019-08-12.

Kärlväxter hittades på 1,6 till 5,8 meters djup. Ålgräs var vanligast och täckte som mest 50 procent av botten från 2,1 till 5,8 meters djup. Även borstnate, axslinga, nating och hårsärv påträffades.

Fintrådiga ettåriga alger var vanliga, speciellt inom transektens grundare delar. Grönslick och

brunslick dominerade men även tarmalg och ullsläke förekom. Bergborsting växte sparsamt ner till

1,6 meters djup. Enstaka östersjösallad hittades från två till cirka fyra meters djup.

Totalt påträffades nitton makrofytarter. Dessutom noterades sju djurarter, bland annat blåmussla, skorv, mindre kantnål, svart smörbult och sandstubb. Blåmussla hittades inom nästan hela

transekten i tätheter på cirka tio procent.

Lösliggande fintrådiga alger var vanliga på cirka två till sex meters djup och täckte där 25 procent av botten. Cyanobakterier förekom sparsamt på sex till elva meters djup.

Bild 22. Ålgräsäng i transekten vid Larshagsudden (E 29). Foto Jonas Edlund 2019-08-12.

Tidigare undersökningar

Transekten är även inventerad 2007, 2010, 2013 och 2016 inom miljöövervakningsprogrammet (Edlund & Siljeholm 2007, 2013 och 2016 b samt Borgiel & Qvarfordt 2010).

E 30 – Östra Sörö

Inventeringsdatum 2016-08-15 Startposition N 58,04605º E 16,77121º

Exponeringsklass Skyddad Transektriktning 149º

Beskrivning

Transekten är förhållandevis brant, speciellt från cirka en till nio meters djup. Från nio meter blir lutningen bitvis mindre. Hårdbotten dominerar inom de övre nio metrarna. Häll och block är vanligast. Finsediment förekommer från cirka tre meter och dominerar bottnarna från nio meters djup och djupare med undantag från sexton till cirka nitton meters djup där hårdbotten i form av häll och block återigen dominerar. Hårdbottensubstrat noterades ner till 18,7 meters djup. Transekten avslutades på 19,5 meters djup 89 meter ut längs måttbandet.

De djupast växande makrofyterna var ishavstofs och rödblad och vilka hittades på 18,7 respektive 17,8 meters djup. Därefter tillkom löslevande kräkel på 12,1 och fjäderslick på 10,9 meters djup.

Enstaka grovsläke noterade från 4,6 till 9,4 meters djup.

Blåstång påträffades ner till 4,6 meters djup. Arten var bältesbildande från 0,5 till 2,7 meters djup och hade en maximal täckningsgrad på 75 procent. Årsplantor, förökningskroppar och

betningsskador förekom i måttlig omfattning. Påväxten på bältets plantor var cirka 50 procent.

Påväxten dominerades av tångbark, men även smalskägg, tångludd och grönslick noterades.

Kärlväxterna borstnate och axslinga hittades mellan 1,4 och 2,7 meters djup.

Bild 23. Tångplantor under blåstångsbältet vid transekten Östra Sörö (E 30). Foto Eva Siljeholm 2019-08-12.

Fintrådiga ettåriga alger var vanliga, speciellt inom transektens grundare delar. Dominerande art var

grönslick men även tarmalger var vanliga men även brunslick förekom. Bergborsting växte ner till 1,4

meters djup. Sparsamt med violettslick noterades ner till 7,5 meters djup.

Totalt påträffades sexton makrofytarter. Dessutom noterades nio djurarter, bland annat blåmussla, tånglake, skorv, mindre kantnål och svampdjur. Blåmussla hittades inom större delen av transekten.

De högsta tätheterna fanns på cirka fem till nio meters djup där arten förekom med 50 procents täckning.

Lösliggande fintrådiga alger var vanliga på 2,7 till 4,6 meters djup och täckte där 25 procent av botten. I transektens djupaste delar var sedimentpålagringen kraftig och sedimenten lösa.

Bild 24. Sten- och blockrik botten med rödalger och blåmusslor vid transekten Östra Sörö (E 30). Foto Eva Siljeholm 2019-08-12.

Tidigare undersökningar

Transekten är även inventerad 2007, 2010, 2013 och 2016 inom miljöövervakningsprogrammet

(Edlund & Siljeholm 2007, 2013 och 2016 b samt Borgiel & Qvarfordt 2010).

Referenser

Borgiel, M och Qvarfordt, S. 2009: Marin miljöövervakning av vegetationsklädda havsbottnar i Östergötlands skärgård 2009. Länsstyrelsen i Östergötland.

Borgiel, M och Qvarfordt, S. 2010: Marin miljöövervakning av vegetationsklädda havsbottnar i Östergötlands skärgård 2010. Länsstyrelsen i Östergötland.

Borgiel, M och Qvarfordt, S. 2012: Marin miljöövervakning av vegetationsklädda havsbottnar i Östergötlands skärgård 2011. Länsstyrelsen i Östergötland.

Borgiel, M, Qvarfordt, S och Wallin, A. 2013: Marin miljöövervakning av vegetationsklädda havsbottnar i Östergötlands skärgård 2012. Länsstyrelsen i Östergötland.

Edlund, J och Siljeholm, E. 2002: Grunda vegetationsklädda bottnar i Jonsbergs skärgård.

Norrköpings kommun.

Edlund, J och Siljeholm, E. 2004: Uppföljning av 14 transekter inom Arkösunds skärgård 2004.

Opublicerat arbetsmaterial. Norrköpings kommun.

Edlund, J och Siljeholm, E. 2005: Basinventering av laguner, rev och sublittorala sandbankar i Östergötlands skärgård 2005. Länsstyrelsen Östergötland.

Edlund, J och Siljeholm, E. 2007: Miljöövervakning av grunda hårdbottnar i norra delen av Södra Östersjöns vattendistrikt 2007. Länsstyrelsen i Östergötland.

Edlund, J och Siljeholm, E. 2008: Miljöövervakning av grunda hårdbottnar i norra delen av Södra Östersjöns vattendistrikt 2008. Länsstyrelsen i Östergötland.

Edlund, J och Siljeholm, E. 2014: Marin miljöövervakning av vegetationsklädda havsbottnar i Östergötlands skärgård 2013. Länsstyrelsen i Östergötland.

Edlund, J och Siljeholm, E. 2015: Marin miljöövervakning av vegetationsklädda havsbottnar i Östergötlands skärgård 2014. Länsstyrelsen i Östergötland.

Edlund, J och Siljeholm, E. 2016 a: Marin miljöövervakning av vegetationsklädda havsbottnar i Östergötlands skärgård 2015. Länsstyrelsen i Östergötland.

Edlund, J och Siljeholm, E. 2016 b: Marin miljöövervakning av vegetationsklädda havsbottnar i Östergötlands skärgård 2016. Länsstyrelsen i Östergötland.

Edlund, J och Siljeholm, E. 2017: Marin miljöövervakning av vegetationsklädda havsbottnar i Östergötlands skärgård 2017. Länsstyrelsen i Östergötland.

Edlund, J och Siljeholm, E. 2019: Marin miljöövervakning av vegetationsklädda havsbottnar i Östergötlands skärgård 2018. Länsstyrelsen i Östergötland.

Havs- och vattenmyndigheten. 2016: Undersökningstyp vegetationsklädda bottnar, ostkust.

Havs- och vattenmyndigheten. 2013: Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering

och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten. Havs- och vattenmyndighetens författningssamling

2013:19.

Jansson, B-O, Jansson, P, Kautsky, N och Kautsky, U. 1983: Marin inventering av bottenfauna och flora i fågel- och sälskyddsområdena vid Källskären och Vattungarna, Oxelösunds kommun, augusti 1982. Askölaboratoriet, Stockholms universitet.

Kautsky, H. 1999: Miljöövervakning av de vegetationsklädda bottnarna kring Sveriges kuster.

Institutionen för systemekologi, Stockholms universitet.

Kautsky, H. 2007: Sammanställning av transektdata för Källskären 1982, Kvädö 1989 och Orren 1996.

Exceltabell från Mats Blomqvist 2007-03-09.

Lindblad, C och Wennberg, S. 2006: Sammanställning och analys av kustnära undervattensmiljö (SAKU). Naturvårdsverket Rapport 5591.

Naturvårdsverket. 2004: Handbok för miljöövervakning. Vegetationsklädda bottnar, ostkust. Version

1: 2004-04-27.

Bilaga A. Transektuppgifter

Startposition (WGS84), exponering, riktning, längd, maxdjup och maximalt hårdbottendjup för 2019 års transekter.

S TARTPOSITION E XPONERING R IKTNING L ÄNGD (m)

M AXDJUP (m)

M AXDJUP HÅRD - BOTTEN (m) B OSÖFJÄRDEN

E 01 N 58,56488 º E 16,89256 º Skyddad 231 º 50 14,4 12,8

E 02 N 58,56459 º E 16,89405 º Skyddad 239 º 80 12,4 12,4

E 03 N 58,55884 º E 16,90998 º Extremt skyddad 3 º 85 14,5 14,5 H ESSELÖFJÄRDEN ( REFERENS )

E 22 N 58,23966 º E 16,81242 º Mycket skyddad 181 º 76 22,0 21,4 E 23 N 58,23848 º E 16,81705 º Mycket skyddad 174 º 85 22,0 22,0 E 24 N 58,23313 º E 16,85654 º Mycket skyddad 161 º 80 21,4 21,4 K VÄDÖFJÄRDEN

E 28 N 58,05053 º E 16,76789 º Extremt skyddad 226 º 62 20,9 19,3

E 29 N 58,04622 º E 16,78017 º Skyddad 196 º 88 19,5 16,6

E 30 N 58,04605 º E 16,77121 º Skyddad 149 º 89 19,5 18,7

Inventeringsdatum, namn på skattare, vattenstånd (Arkö, referenssystem RW), siktdjup och salinitet för 2019 års transekter.

D ATUM S KATTARE V ATTENSTÅND

(m)

S IKTDJUP (m)

S ALINITET (‰) B OSÖFJÄRDEN

E 01 2019-08-10 Eva Siljeholm 0,0 5,2 5,2

E 02 2019-08-10 Eva Siljeholm 0,0 5,2 5,2

E 03 2019-08-10 Jonas Edlund 0,0 5,0 5,3

H ESSELÖFJÄRDEN ( REFERENS )

E 22 2019-08-13 Eva Siljeholm -0,1 4,6 5,6

E 23 2019-08-13 Eva Siljeholm -0,1 4,6 5,6

E 24 2019-08-12 Jonas Edlund -0,1 4,5 5,5

K VÄDÖFJÄRDEN

E 28 2019-08-12 Eva Siljeholm -0,1 4,3 5,5

E 29 2019-08-12 Jonas Edlund -0,1 5,0 5,6

E 30 2019-08-12 Eva Siljeholm -0,1 4,1 5,6