Det digitala jaget: En sociologisk studie om hur sociala medier formar unga kvinnors identitetsskapande

Det digitala jaget

En sociologisk studie om hur sociala medier formar unga kvinnors identitetsskapande

Kajsa Forsberg

Sociologi, kandidat 2019

Luleå tekniska universitet

Institutionen för ekonomi, teknik och samhälle

Förord

Först och främst vill jag rikta ett stort tack till samtliga respondenter som tagit sig tid till att ställa upp på intervju. Utan er hade studien inte varit genomförbar. Vill även passa på att tacka min handledare Fredrik Sjögren för ditt engagemang, feedback och konstruktiva kritik.

Slutligen vill jag framföra mitt varmaste tack till min familj, sambo och vänner för ert ständiga stöd under denna process.

Kajsa Forsberg Juni, 2019

Sammanfattning

Syftet med denna studie har varit att belysa hur sociala medier bidrar till att forma unga kvinnors identitet med fokus på följande frågeställningar: Hur upplever unga kvinnor att sociala medier påverkar dem, hur framställer sig unga kvinnor på sociala medier och hur väl upplever unga kvinnor att deras identitet på sociala medier speglar dem när de är offline. Studiens teoretiska ramverk har utgått ifrån Ervin Goffmans (2014) dramaturgiska perspektiv samt Judith Butlers (2007) performativitetsteori. Den metod som legat till grund för att uppfylla studiens syfte har utgått från ett netnografiskt tillvägagångssätt i form av kvalitativa intervjuer samt nätobservationer.

Studiens resultat visar på att sociala medier har en påverkan på unga kvinnors identitetsskapande. Detta utifrån det genomgående tema som till synes verkar vara en oskriven regel i hur unga kvinnors representation på sociala medier bör se ut. Temat framgår främst genom den representation som sker på Instagram i form av bilder samt utifrån det perspektiv Snapchat visar, där individen utför ett handlande som nästintill verkar tvunget. Uppfattningen är att detta beteende på lång sikt kan skapa problem för individen att uttrycka sin egen identitet, då individen snarare följer ett normativt beteende över vilken identitet som bör uppvisas. Det går att konstatera efter kopplingar gjorda till Ervin Goffmans (2014) teori om det dramaturgiska perspektivet att individen spelar olika rollframträdanden i olika sociala situationer i livet, vilket även deltagarna bekräftar då deras identitet skiljer sig i sin representation online respektive offline. Ämnet för studien är aktuellt och viktigt, då sociala medier endast funnits sedan 90- talet men på denna korta tid blivit något var och varannan individ använder dagligen och ser som en självklar del av livet. Med tanke på det resultat som framkommit anser jag vikten av att lyfta detta ämne för att se över de konsekvenser användandet av sociala medier kan bidra till, främst hos den yngre generationen när det kommer till skapandet av sin identitet och individens välmående.

Nyckelord: Sociala medier, identitet, identitetsskapande, unga kvinnor, representation.

Abstract

The aim of this study has been to illustrate how social media contributes to shaping young women’s identity with focus on the following issues: How do young women experience social media’s effect on them?, what do young women do at Instagram and Snapchat? And how well do young women think their identity on social media reflect their identity when offline? The study's theoretical framework has been based on Ervin Goffman (2014) dramaturgical perspective and Judith Butler (2007) the theory of performativity. The method used to answer the study’s purpose has been based on a netnographical approach in the form of qualitative interviews and network observations.

The study's results show that social media have an impact on young women's identity development. This because of a theme that seems to be an undesirable rule in how young women's representation on social media should look. This theme is particularly evident from the representation that takes place on Instagram in the form of pictures, but also from the perspective Snapchat shows, where the individual performs an action that almost seems compulsory. The perception is that this behavior in the long term can be problematic for the individual to express his own identity, and that this continuous representation on social media leads to a need for acknowledgement that is constantly needed to be filled. For young people, a contributing factor of this representation on social media may be limiting to developing their own identity, as the individual rather follows a normative behavior over what identity it should exhibit. Ervin Goffman’s (2014) dramaturgical theory of self and society argues that the individual play different roles through life, each determined by the social setting. Which also the participants confirm as their identity differs in their representation offline. The topic for this study is relevant and important, since social media only existed since the 1990s, but in this short period of time has become something people use every day and looks as an obvious part of life.

In view of the outcome, I consider the importance of raising this subject to review the consequences that social media can contribute to, primarily in the younger generation, when it comes to the creation of its identity and the well-being of the individual.

Keywords: Social media, identity, creation of identity, young women, representation.

Innehållsförteckning

1. Inledning ...1

1.2Syfte och frågeställningar ...2

1.3Disposition ...3

1.4 Avgränsning ...3

2.Teoretiskt ramverk ...4

2.1Tidigare forskning ...4

2.2 Teori ...6

2.3 Främre och bakre regionen ...6

2.4 Intrycksstyrning ...9

2.5 Performativitet ...9

3. Metod ... 12

3.1 Metodval ... 12

3.2 Urval ... 13

3.3 Nätobservationer ... 14

3.4 Intervjuer ... 16

3.5 Bearbetning och analys av data... 17

3.6 Validitet och reliabilitet ... 17

3.7Tillförlitlighet ... 18

3.8 Äkthet ... 18

3.9 Etiska överväganden ... 19

3.10 Metoddiskussion ... 19

4. Resultat ... 21

4.1 Användandet av Sociala Medier ... 21

4.2 Bilder och likes ... 23

4.3 Individen respektive publiken ... 29

4.4 Effekten på jaget ... 31

4.5 Självbild ... 33

5. Diskussion ... 35 Referenslista ... 40

1. Inledning

Carlsson (2010) beskriver människan som en social varelse som tycker om att socialisera sig på olika sätt. Umgås, prata och knyta kontakt med andra individer. På samma sätt som vi alltid pratat med människor tidigare angående vardagliga sysslor som vad vi ska äta till middag eller hur resan varit, kan vi idag göra på ett enklare sätt via sociala medier. Där kan individen på ett lättare sätt hålla kontakt med människor världen över. Hytönen och Sirén-Heikel (2017) menar att inom den yngre generationen, som i denna studie handlar om de som är födda på mitten av 90-talet eller senare, är sociala medier idag en plattform för individens identitetsskapande.

Gällande identitetsskapande på sociala medier kan individen på ett enklare sätt än i det vardagliga livet välja att lyfta fram de mest positiva egenskaperna hos sig själv, vilket kan ske i form av bilder som framställer personen på ett positivt sätt, att den kanske har många följare på sitt instagramkonto och får många ”likes” och kommentarer på det som läggs upp och delas.

Sociala medier ger individen möjlighet att skapa en kontrollerad identitet och få bekräftelse.

Månson (2015) förklarar att det som även utmärker skapandet och omskapandet av vår identitet är hur vi klär oss, hur vi sköter vår hälsa, vad vi väljer att spendera vår fritid med samt hur vi tar hand om vår kropp. Sammanfattat handlar det om hur vi representerar oss själva.

Hall (1997) beskriver språket som en viktig del för att kunna representera sig själv. Hans förklaring av språket handlar inte om att två parter ska prata fullständig franska eller tyska för att förstå varandra, utan att det är något större och djupare än så. Han beskriver det som medlemmar av samma kultur som delar samma uppsättningar av begrepp, idéer och bilder som gör det möjligt för samtliga parter att tolka världen på samma sätt. Hall (1997) beskriver språket som ett system för representation och menar att det representeras i allt vi gör. Exempelvis beskrivs det som att det talande språket använder ljud, det skrivna språket använder ord och kroppsspråket använder fysiska gester. Element som kläder, uttryck, anteckningar, ljud och ord utgör alla en del av en naturlig och materiell värld och deras funktion leder till den betydelse som utgör språket. Dessa element fungerar som symboler som representerar det individen vill kommunicera i en viss situation.

Sociala medier har en stor påverkan på hur barn och unga ser på sig själva samt vilken bild de förmedlar av sig själva till andra. De sociala gemenskaperna utanför det digitala livet blir också påverkade när det kommer till hur de skapas och upplevs. Därför är det av stor vikt att det inte sker en separering mellan livet på sociala medier och det vanliga livet eftersom ungdomar idag

ser båda delarna som lika viktiga, de menar att båda utgör helheten av livet (Hytönen & Sirén- Heikel, 2017). En 16 åring i en studie av Hytönen och Sirén-Heikel (2017) förklarar att sociala medier funnits i största delen av hens liv och att hen vuxit upp med detta som kommunikationssätt med vänner, för att lära känna nya människor och för att förstå allt som sker runt omkring. Sociologen Linda Hiltunen (2017) har i sin avhandling Lagom perfekt visat hur unga elever på gymnasiet påverkas av den ständiga jakten av perfektion på sociala medier.

Att ha social status, känna rätt människor, klä sig rätt och samtidigt göra bra ifrån sig i skolan är något som ständigt ligger som en press. I studien där 496 elever deltog framkom det att cirka 40 procent hade sömnproblem och sex av tio led av stress, och att det framförallt är tjejer som påverkas i högre grad än killar. Vidare förklarar Hiltunen (2017) att unga som har ett driv i att ständigt upprätthålla ett liv och en självpresentation i form av perfektion och framgång utgör en riskgrupp för psykisk ohälsa.

Uppvisar individen samma identitet online som offline? Sociala medier är en viktig del i ungas liv och utgör en stor del av deras identitet. Detta kan bli problematiskt då den digitala världen och den verkliga världen utanför sociala medier inte är samma och individen ibland medvetet och ibland omedvetet uppvisar olika sidor av sig själva. Den bild som människor väljer att visa upp av sig själva och sina liv på sociala medier är inte alltid den helt korrekta och ärliga bilden av hur det egentligen är. Den representation som ungdomar idag visar upp på sociala medier och vad effekterna av detta kan leda till är ett sociologiskt problem, och har därmed bidragit till ett intresse för att i denna studie undersöka hur individen skapar sin identitet i en generation där livet på sociala medier är lika viktigt som livet utanför, vilket i denna studie kommer benämnas som offline-livet. Att även undersöka vad effekten blir av att den unga generationen som växer upp idag med sociala medier och som ständigt jämför sig med andra och samhällsidealet, blir för ens eget identitetsskapande.

1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie är att belysa hur sociala medier bidrar till att forma unga kvinnors identitet.

Frågeställningar

• Hur upplever unga kvinnor att sociala medier påverkar dem?

• Hur framställer sig unga kvinnor på sociala medier?

• Hur väl upplever unga kvinnor att deras identitet på sociala medier speglar dem när de är offline?

1.3 Disposition

Uppsatsens inledande del har berört det valda ämnet för studien med tillhörande syfte och frågeställningar, för att i nästa avsnitt beröra det teoretiska ramverk och tidigare forskning som studien utgått ifrån. Därefter följer ett metodavsnitt som beskriver de tillvägagångssätt som tillämpats samt validitet och reliabilitet och avslutningsvis etik. Sedan beskrivs det empiriska materialet i ett resultatavsnitt för att avslutningsvis i det sista avsnittet argumentera uppsatsens diskussionsdel där slutsats samt förslag på vidare forskning presenteras.

1.4 Avgränsning

Studien var till en början menad att avgränsa sig till identitetsskapande på Instagram. Detta eftersom Instagram är ett av de mest populära sociala medierna och har en stor påverkan på framförallt unga. Enligt Nationalencyklopedin (2019) hade Instagram 700 miljoner aktiva användare varav i Sverige 3,8 miljoner. Med andra ord används det av cirka varannan person, vilket visar på hur starkt integrerad denna plattform är i människors vardag. Under studiens gång efter transkribering av intervjuer har det framkommit att samtliga respondenter även använder Snapchat, vilket därför bidragit till ett intresse att även undersöka denna sociala media, om än inte i lika stor utsträckning som undersökningen kring Instagram. Tillsammans utgör dessa sociala medier dock intressanta aspekter att knyta an till studiens analys.

2. Teoretiskt ramverk 2.1 Tidigare forskning

I tidigare studier om sociala mediers påverkan på unga tjejer har Jean M. Twenge (2017) forskat på den nya iGen-generationen som vuxit upp med mobiltelefoner. Hon menar att de inte liknar någon tidigare generation där teknik, individualism och oro utmärker dem. I sin bok iGen – Smartphonegenerationen har hon i enkätundersökningar samt intervjuer undersökt olika tonåringars berättelser om hur deras liv kort och gott kretsar kring sin mobiltelefon och hur de ser på sociala medier. De som ingår i iGen-generationen är alla födda 1995 eller senare och när dessa tonåringar började på high school, vilket i Sverige räknas som gymnasial utbildning, hade de redan en instagram-profil och minns inte hur det var innan internet fanns. I ett axplock av all olika möten hon beskrivit i boken nämner Twenge (2017) ett samtal med en tolvårig flicka vid namn Harper. Hon använder sin iPhone flitigt och understryker att sociala medier passar bäst för att lägga upp positiva saker som framställer en på ett visst sätt, att man inte vill se sorglig ut. Vidare förklarar hon att Instagram i hennes fall används för att se vad hennes vänner gör.

En 20-årig kille som studerar vid Högskolan i Georgia, USA, förklarar att när en gör en statusuppdatering eller lägger upp en bild blir resultatet att många gillar den. Denna positiva feedback menar han kan bli beroendeframkallande för individen (Twenge, 2018). En annan tonårstjej som nämns i boken är 13-åriga Katherine som har 604 följare på sin Instagram. Hon berättar att om hon inte får många likes på sina bilder tar hon bort dem, men att det är bra så länge bilden fått minst 100 likes. I boken nämner Twenge (2017) författaren Nancy Jo Sales som skrev boken American girls: Social Media and the Secret Lives of Teenagers. Sales nämner i sin bok att under en gruppintervju med 13-åriga tjejer framkommer det att de alla har en hatkärlek till sin telefon och sociala medier där en av tjejerna menar att hon kan vara inne på Instagram och titta på andras bilder och samtidigt fråga sig själv varför hon lägger tid på detta, men menar att hon inte kan sluta. En annan tjej beskriver det som att någon hela tiden knackar henne på axeln och hon bara måste titta. Sociala medier och deras tillhörande appar går i vågor över hur populära de är, men Twenge (2017) förklarar att de tonåringar hon talade med under 2015 och 2016 nämnde Instagram och Snapchat som de sociala medier de använde mest.

Ytterligare forskning på ämnet har Lauren Reichart Smith och Jimmy Sandersson (2015) utfört.

Med hjälp av Ervin Goffmans teori om självpresentation har de studerat 27 Instagram-konton hos professionella idrottare för att undersöka hur idrottare använder sociala medier för att presentera sig själva. Studien visade att idrottarna inte fokuserade på att framhäva sin sport via

sina sociala medier, utan istället tenderade att använda Instagram för att visa upp sina familjer, välgörenhetsarbeten samt personliga intressen. De menar dock att idrottarnas självpresentation på sociala medier kan vara något som bestämts från ledningens sida i form av bland annat tränare och agenter. Därför menar de att vi inte kan veta om Instagram-flödena ger en 100 procent sann självpresentation eller har någon varumärkeshantering kopplad till dem. Dock menar de att denna strategi som eventuellt sker kring deras självpresentation egentligen handlar om att idrottaren uppvisar en äkta och privat sida hos sig själv, och därmed suddar ut sportsammanhanget kring idrottaren. När fansen väl får ta del av det privata i hens liv kan effekten utav detta resultera i att idrottaren och fansen visar sig dela liknande liv i form av intressen och egenskaper, som i slutändan kan vara mer negativt än taktiskt. Ytterligare forskning som går i linje med Smith and Sandersson (2015) är forskning av Kassing och Sanderson (2012) som menar att hatfulla meddelanden från fansen till idrottare ökat och att statusnivån där idrottare verkar vara mer som allmänheten eventuellt kan ha bidragit till detta beteende.

Trudy Hui Hui Chua och Leanne Chang (2015) har i en studie undersökt tonårstjejers berättelser gällande självrepresentation och jämförelser på sociala medier när det handlar om skönhet.

Resultatet visade att tjejernas självförtroende och deras uppfattning kring skönhet skiljde sig åt markant. Samtliga deltagare i studien ansåg att skönhet handlar om att ha ett vackert ansikte, smal figur och snygg sminkning. Ett citat från studien beskriver ett dilemma som är vanligt kring företeelsen om trender och hur lite utrymme det finns i vad individen får tycka och inte, när det kommer till hur en bör representera sig själv. I detta fall gällde det en viss frisyr som var trendig vid det tillfället, som respondenten egentligen tyckte såg löjlig ut.

Jag tycker inte att det ser bra ut, men media säger att det var sött, så folk började följa det och de fick likes för det, de var vackra så..

Så jag antar att sociala medier visar dig att du måste vara så här för att vara vacker.

McLean, Paxton, Wertheim och Masters (2015) nämner i sin studie att forskare kommit fram till att ett högt användande av internet och sociala medier, som bland annat Instagram och Snapchat, kan associeras med en högre drivkraft till att vilja ha en smal kropp. Sociala medier påstår de kan ha en starkare koppling till att utveckla kroppsmissnöje än andra typer av aktiviteter på internet. Detta menar de beror på att individen är högt interaktiv och självexponerande med andra som fritt kan kommentera ditt utseende offentligt. I samband med

att individen lägger ut bilder på sig själv utsätts den samtidigt av ett ständigt jämförande med andra och bidrar till en sorts konkurrens. De presenterar en slutsats om att tonårstjejer med en hög nivå av kroppsrelaterade bekymmer och någon typ av ätstörning lättare engagerar sig i utseendefokuserade aktiviteter på sociala medier. Aktiviteter som utmärks genom att presentera ett ideal, när de bland annat lägger upp bilder på sig själv.

Sammantaget av ovanstående tidigare forskning kan det konstateras att unga kvinnor idag har en viss press på sig att representera sitt jag på ett relativt tvunget sätt på sociala medier. Den identitet individen bör representera har tydliga ramar som en bör följa för att inte avvika från den normativitet som föreligger på sociala medier.

2.2 Teori

I följande avsnitt presenteras de teorier som uppsatsen kommer utgå ifrån. Den ena är Ervin Goffmans dramaturgiska perspektiv som ger en beskrivning över hur människan i alla vardagliga situationer spelar en roll för sin publik, och genom detta utvecklar jaget. Därefter beskrivs performativitetsteorin utifrån Judith Butlers perspektiv, som handlar om hur våra repetitiva handlingar ”gör” kön. Dessa har valts som teoretiskt ramverk till denna uppsats på grund av att de går att koppla till identitetsskapande och hur detta utformar sig på sociala medier.

2.3 Främre och bakre regionen

Det Goffman (2014) beskriver genom det dramaturgiska perspektivet handlar om människan i vardagliga situationer, och möten med andra genom interaktion. Att använda Goffmans teori och applicera det i den digitala världen på sociala medier, där interaktion är ständig men sker på ett annat sätt, är intressant för att dra kopplingar till livet som sker på sociala medier. Detta för att det finns en bild av att många individer på sociala medier lägger ett stort fokus på hur de presenteras, som kanske inte alltid är likvärdigt med deras riktiga ”jag” utanför sociala medier.

Utifrån en av uppsatsens frågeställningar som lyder hur väl upplever unga kvinnor att deras identitet på sociala medier speglar dem när de är offline?, kommer det vara av stort intresse att utifrån denna teori se vilka likheter och olikheter det finns i individens rollframträdande beroende på vilken social situation den befinner sig, samt undersöka hur likt eller olikt individen representerar sig på sociala medier respektive utanför sociala medier.

Goffman (2014) förklarar att i vardagen spelar individen ständigt en teater, där vi likt skådespelare vill göra intryck och överföra information till vår publik. Detta spel är det som sedan resulterar i utvecklandet av våra ”jag” och identitetsskapande. Goffman menar även att detta rollspelande långt ifrån är individens ensak att bestämma över, utan är relaterat till samhällsstrukturerna. Det är individens sociala status och/eller position som leder till vilka förväntningar som föreligger i en specifik situation (Goffman, 2014).

När Goffman (2014) beskriver detta rollspel delas detta rollspel in i två regioner. Den främre regionen, frontstage, kan liknas vid den plats där vi är offentliga och framträdandet sker. Den bakre regionen, backstage, är den plats där vi inte behöver synas eller höras, där vi får förbli dolda. Han menar också att individen i det vardagliga livet ständigt tar sig an en roll och att hens agerande ser olika ut beroende på om det sker i den främre eller bakre regionen, vilket till stor del har att göra med hur situationen ser ut vilket bidrar till vilken roll individen intar (Goffman, 2014). Gränsen mellan främre- och bakre region beror på vilken social situation och uppträdande som utspelar sig. Främre regionen handlar till stor del om att upprätthålla och fullfölja ett normativt beteende, där begrepp som hövlighetsnormer och anständighetsnormer ingår. Det förstnämnda handlar om att individen uppför sig på ett respektfullt sätt mot sin publik medan den andra syftar på när individen fortfarande syns för sin publik men inte nödvändigtvis talar med- eller till den. Den bakre regionen skulle kunna förklaras som den mer äkta och avskalade sidan av en individ. Det är där personen i fråga kan vara sig själv och därmed inte behöver lägga på någon fasad för att få bekräftelse från en publik. Arbetsplatsen skulle kunna vara den främre regionen, där individen ständigt tänker på hur den för sig, talar med sina kollegor och vilken uppfattning publiken har om en. Väl i hemmet, som kan ses som den bakre regionen, kan alla dessa tankar och krav släppa och där individen kan känna sig mer avslappnad (Goffman, 2014).

Lindblom och Stier (2011) beskriver ett scenario från en restaurang, där servitörens yrke att tillfredsställa gästernas önskemål och vara dem till lags på bästa sätt kan liknas vid att vara i den främre regionen. Servitören går in i en kontrollerad roll där hen håller god min och upprätthåller en bra service. Varpå ute i restaurangköket kan hen släppa denna kontroll då ingen av restauranggästerna längre ser dem, och vara precis som hen vill. Där den metaforen skulle vara den bakre regionen. Med detta förklarat är det dock av stor vikt att komma ihåg att trots att köket i förhållande till restaurangen anses som bakre region, kan den platsen utgöra en scen för ett annat framträdande av servitören. Ett framträdande hen gör inför sina kollegor. Med detta

sagt är det svårt att veta vilket framträdande en möter hos en individ, då de går att konkretisera och separera som nämnts ovan men att det framträdande som uppvisas i en given situation inte kan bevisas alla gånger.

Exempelvis kan studiens syfte utifrån Goffmans (2014) begrepp främre- och bakre region kopplas till den sociala situation individen befinner sig i när den använder sociala medier.

Främre regionen kan ses som när individen är online och aktivt använder sina sociala medier, där den anpassar sig efter sin publik och framträder på ett sätt som är lämpligt för situationen.

Medan den bakre regionen kan liknas vid att vara offline och inte längre uppkopplad på någon form av social media, vilket leder till att den kan kliva ur sitt rollframträdande. Detta exempel kan dock bli problematiskt, eftersom individens representation inte är svart och vit på det sättet.

Att individen inte längre är uppkopplad på sociala medier betyder inte att den automatiskt gått in i den bakre regionen. Är personen ensam hemma kan vi vid första anblick se det som att den befinner sig i den bakre regionen, men väljer den däremot att gå ut i allmänheten och in i en affär för att handla sker det en interaktion med en publik, och ett annat rollframträdande kopplas på. Individen kliver då åter igen in i något som mer kan liknas vid den främre regionen. Med detta i beaktande är det viktigt att fråga sig; vilket framträdande möter vi egentligen när vi möter en annan individ?

Goffman (2014) menar att jaget i det moderna samhället är något heligt som måste skyddas. I gester som att exempelvis hälsa på varandra, hålla upp en dörr eller erbjuda någon typ av tjänst kan liknas med att vi i dessa vardagliga situationer behandlar individer ibland oss som något heligt. I samband med detta är det minst lika viktigt att vi själva uppför oss på ett vördnadsfullt sätt och behandlar oss själva som något heligt, för att andra ska kunna behandla oss med vördnad. För att denna heliga person ska upprätthållas menar Goffman (2014) att en viss mån av sociala regler anses nödvändiga. Självklart är det fritt fram för varje individ att helt strunta i dessa regler och bete sig hur som helst, men resultatet av detta kommer leda till att människor inte kommer veta hur de ska förhålla sig till en. Detta kan komma att bli problematiskt då individen i en sådan situation skulle kunna riskera att hamna utanför det sociala livet. Kontentan av detta menar Goffman att de enda som kan delta i det sociala livet är de som uppträder väl gentemot sig själva samt vördnadsfullt mot sin andra, vilka därmed blir personer som också tilldelas en social identitet.

2.4 Intrycksstyrning

Goffman (2014) menar på att vi har fasader i livet i alla sorters sammanhang, om vi exempelvis går och handlar är det matvaruaffären som blir fasaden i den situationen. Den roll som individen spelar ska vara övertygande för publiken och bidra till en känsla av att alla delar samma verklighet. Det är genom fasaden som framträdandet av rollen sker, exempelvis på ett möte är fasaden det faktiska rummet som mötet sker i. Fasaden upprätthålls tillsammans med rollframträdandet och när fasaden och rollen är trovärdiga krävs det att de bevarar de förväntningar som är menat för rollen. Med detta menas att de handlingar som inte är förenliga med rollen bör hållas undan för att inte förstöra dess trovärdighet (Goffman, 2014). Ett exempel skulle kunna vara att en arbetsgivare får vetskapen att en arbetstagare väntar barn. I denna situation bör hen inte vara ärlig med hur problematiskt och opassande detta kommer att bli för företaget, utan hålla dessa åsikter för sig själv då de är alldeles för personliga och därmed inte förenliga med arbetsgivarpositionen. Denna beskrivning av fasader kan beskrivas närmare genom att se Instagram som en fasad och hur rollframträdandet där och dess trovärdighet förstärks så länge den upprätthålls. Detta sker genom att de förväntningar som unga tjejer har utifrån sin representation på Instagram, fortsätter att vara på samma sätt och inte avviker från det normativa beteendet. Utifrån det Goffman (2014) beskriver med att en individ ständigt uppvisar ett visst rollframträdande, går det att koppla det resonemanget till studiens andra teori om performativitet, som handlar om att göra kön. Den roll individen intar och uppvisar kan lätt likna med de handlingar Judith Butler menar att individen utför, som i sin tur gör kön.

2.5 Performativitet

De strukturella regler samhället bidrar med när det kommer till vilken kategori människan ska placeras i, är startskottet för hur personen i fråga kommer att bete sig i livet när hen växer upp.

Att födas som exempelvis flicka bidrar till en lång rad av sociala och kulturella regler för vad som komma skall för att upprätthålla den bild av vad samhället ser som kvinna (Butler, 2007).

På grund av detta kommer det vara av stort intresse att se hur dessa strukturer gällande kön yttrar sig på sociala medier, vilka mönster som eventuellt finns och argumentera för vad detta kan grunda sig i kopplat till performativitet.

Idag är det vanligt att performativitetsteorin oftare kopplas till genusforskaren Butler, men Fanny Ambjörnsson (2008) förklarar att det från början myntades av en språkfilosof vid namn J. L. Austin, 1962. Han menade att språket är det som skapar en bild av verkligheten, där ett exempel skulle kunna vara en situation på ett flygplan där piloten uttalar orden ”Vi har problem,

vi måste nödlanda!”. I denna situation utgör den språkliga handlingen en tydlig bild av vad som sker i stunden. Vad Butler sedan tagit till sig från detta är att införliva performativitetsteorin i genuskunskap och diskussioner kring identitetsskapande och delvis lämnat det rent språkliga.

Definitionen av performativitet är inte självklar då begreppet kan appliceras på många olika forskningsområden. När Butler (2007) ska förklara begreppet menar hon dock att det är handlingarna som ”gör” kön. Vad vi yttrar oss om, hur vi beter oss eller vad vi gör är det som bibehåller och återskapar de normer som finns kring kön. Det är inte heller handlingar som sker en gång, utan upprepas som en tvingande ritual. Lindblom & Stier (2014) lyfter Butlers resonemang om att makten inte är något som finns utanför oss, utan alltid är en del av oss.

Makten kan leda till en självständighet hos individen medan den också begränsar oss. Butler (2007) menar att när vi identifierar oss med ett visst kön och därmed avfärdar en annan könsidentitet resulterar det i att vi blir en kroppslig individ med en viss vilja. I och med detta blir vi sociala varelser som människor kan få en uppfattning om. Att göra kön kan förklaras på det sätt att vissa handlingar bejakas, vilket menas att individen får beröm om den beter sig som sitt tilldelade kön. Medan individen även får kritik och straffas om den bryter mot de normer som finns kring sitt tilldelade kön (Butler, 2007).

Butler menar att vår identitet formas genom relationer och att den skapas i samspelet med människor (Lindblom & Stier, 2014). Vidare förklarar Butler vad hon hänvisar till när hon redogör om detta samspel, och då tar hon upp exemplet om när hon blir tillfrågad om att presentera sig, vilket hon menar att människor gör för att de ska veta hur de ska förhålla sig till en. Innan en individ genom sina handlingar eller på ett språkligt sätt presenterat sig själv kan den andra inte få en begriplig bild av vem du är. Det är först när en presenterat sig själv som det är upp till den andra att erkänna dennes existens och avgöra om den beter sig utefter det kön de anser individen ha. Därefter sätta gränser för den identitet som individens kan kopplas till (Lindblom & Stier, 2014). Vidare beskriver de Butlers exempel om att kvinnan enbart blir hörd och accepterad för sina handlingar om hon beter sig och talar som en kvinna, och vikten av att kvinnan talar inom ramen för hur en kvinna bör tala för att fortsätta bli hörd (Lindblom & Stier, 2014).

Butler (2007) menar att när individen uppträder på ett sätt som inte är förenligt med den typiska kvinnliga och manliga rollen, som ett avvikande från ett könsstereotypiskt beteende sker. Hon

att det redan då sker en performativ handling, att det redan då gör något med föräldrarna och barnet för hur framtiden ska komma att se ut när det kommer till uppfostran, vägledning och förväntningar. Är det exempelvis en pojke kommer han med största sannolikhet behandlas helt annorlunda jämfört med hur en flicka skulle ha behandlats. För en pojke skulle det kunna vara mer accepterat att han är stökigare, att han leker med bilar och bollar och att han klär sig i mörkare färger.

Från den sekund barnmorskan uttalat sig om att det är en pojke är det början på en lång rad av performativa handlingar som får det barnet att bli en pojke. Kontentan av detta skulle kunna beskrivas som att effekten av ständigt upprepade handlingar är det som bidrar till könsidentiteten och att det inte finns någon självklar manlighet, kvinnlighet, homo- eller heterosexualitet, utan bara regler från det kulturella och sociala som alla individer måste hålla sig till för att passa in i normen (Butler, 2007). Ifall dessa skillnader i beteende och handlingar till respektive kön fortsätter genom livet bidrar det till att män och kvinnor förväntas vara och handla på ett visst sätt som enligt samhället anses normativt i den givna situationen.

Slutligen kan vi fråga oss, vad är det som avgör vår identitet? Butler menar att i relation till andra avgörs vår identitet. Eftersom relationer ständigt är rörliga och okontrollerbara blir identiteter aldrig densamma eller bindande. Individen har ständigt olika relationer i livet, vilket också bidrar till olika jag i varje relation. Respektive relation ställer olika och ofta motstridiga krav på oss vilket påverkar hur vi formar oss som individer (Lindblom & Stier, 2014).

3. Metod

I innevarande avsnitt sker en presentation av metodval och tillvägagångssätt för studien.

Avsnittet beskriver hur materialet samlats in, bearbetats samt analyserats. Därefter följer en redogörelse av förhållningssättet angående validitet och reliabilitet samt etik. Avslutningsvis framförs en metoddiskussion.

3.1 Metodval

Denna uppsats baseras på en empirisk studie där syftet varit att få en djupare förståelse för hur sociala medier bidrar till att forma unga kvinnors identitet. Bryman (2008) menar att skillnaden mellan kvantitativ- och kvalitativ forskning framförallt handlar om att den kvantitativa vetenskapsmetoden fokuserar på siffror, medan den kvalitativa vetenskapsmetoden lägger fokus på ord samt att tyngden ligger på att förstå den sociala verkligheten i det som ska studeras.

Anledningen till varför jag valde att utgå från en kvalitativ ansats i denna studie beror dels på ovanstående samt att kvalitativa intervjuer skulle generera en datainsamling av ett mer unikt material med respektive respondents erfarenheter, upplevelser och syn på sociala medier. De skulle därmed med egna ord kunna förklara hur de ser på kopplingen mellan identitetsskapande och användandet av Instagram och Snapchat. Hade metodvalet istället utförts med en kvantitativ ansats hade möjligheten till personliga och unika svar inte varit möjlig i samma utsträckning (Bryman, 2008).

Det finns olika typer av insamlingsmetoder när det kommer till datahantering, och Kozinets (2010) menar att de flesta forskare verka vara eniga om att bästa tillvägagångssätten är en kombination av olika insamlingsmetoder. Valet för helheten av min metod har därför utförts utifrån ett netnografiskt tillvägagångssätt. Berg (2015) förklarar att utförandet av en netnografisk studie handlar om att på olika sätt samtala, observera och generera olika typer av empiriskt material. Vidare beskriver Kozinets (2010) netnografi som en metod där forskaren identifierar individer, grupper, budskap och andra aktörer, samt att den används för att undersöka intressanta relationer och undersöka meningen bakom dem. Med vetskap om detta har jag därför valt att utföra denna studie efter en kvalitativ metod genom ett netnografiskt tillvägagångssätt med semistrukturerade intervjuer och deltagande observation på nätet. Detta tillvägagångssätt ansågs lämpligt för att kunna besvara studiens syfte och frågeställningar.

Syftet med studiens intervjuer handlade om att ta vara på de personliga och unika svar som enbart framkommer från en ”ansikte mot ansikte-situation” som en intervju är.

Observationernas del i denna studie bidrog till att nå data som eventuellt inte skulle framträda i intervjuerna, vilket bland annat är kommunikationen på nätet som finns på det kulturella och kollektiva fenomen som sociala medier är (Kozinets, 2010). En annan anledning till samordningen av dessa två tillvägagångssätt utgår från det intresse jag finner av att studera de eventuella olikheter och beteenden som eventuellt sker i det verkliga livet respektive de sociala situationerna som sker på nätet. Dessa två tillvägagångssätt utgjorde en helhet som gav resultat till ett material som såg unga kvinnors identitetsskapande på sociala medier från två perspektiv.

Det som kommer fram under intervjuerna samt det som syns under observationerna (Kozinets, 2010).

3.2 Urval

Urvalet av respondenter bestod av fem tjejer som går årskurs tre på gymnasiet, varav tre stycken från ett yrkesförberedande program respektive två stycken från ett studieförberedande program. Urvalskriterierna för respondenterna var att de alla skulle vara tjejer och gå tredje året på gymnasiet samt att de alla skulle vara aktiva användare av Instagram. Anledningen till att jag valde respondenter som går sista året på gymnasiet beror på att jag framförallt ville studera just en yngre målgrupp hos ungdomar men inte heller en alltför ung skara, och därför föll det sig naturligt att studera gymnasietjejer. Främst på grund av de snart tar studenten och ska ut i vuxenlivet som innebär helt nya utmaningar än de tidigare erfarit men framförallt att de från och med nu ska stå på egna fötter och allt vad det innebär. Därmed befinner de sig enligt min mening i en vägkorsning i livet. Förhoppningarna med valet av denna ålder var att de alla blivit relativt mogna och tillräckligt säkra i sig själva för att kunna se saker från olika perspektiv, och därmed ge djupa och nyanserade svar till studiens material. Denna studie hade varit intressant att utföra på många olika åldersspann, men med tanke på det ovannämnda kändes 18 år som den mest intressanta ålder för just denna studie. Med tanke på att

myndighetsåldern är 18 år var även det något som gjorde arbetet mer effektivt, detta eftersom tillåtelse från föräldrar för att medverka i studien inte behövdes.

Urvalet resulterade i ett snöbollsurval, vilket enligt Bryman (2011) är ett slags bekvämlighetsurval. I en sådan process sker kontakt med eventuella respondenter på det sätt att forskaren inleder med att ta kontakt med ett mindre antal människor som anses lämpliga för studien som i sin tur används som hjälpmedel för att få kontakt med ytterligare respondenter

för studien. Kontaktprocessen med respondenterna skedde genom att jag tog kontakt med en person som går ett yrkesförberedande program och hon har i sin tur tilldelat mig ytterligare två klasskamrater som även ställde upp på intervju. Jag tog även kontakt med en lärare jag haft när jag gick på gymnasiet som hjälpte mig med ytterligare två intervjukandidater. När studien hela tiden eftersträvat största möjliga konfidentialitet hade det kunna bli problematiskt med tanke på att samtliga från respektive gymnasieprogram gick i samma klass. Dock bidrog detta inte till någon märkbar påverkan eftersom ingen av deltagarna var nära vänner utan snarare goda klasskamrater.

Beskrivning av deltagare:

• Diana, 18 år. Studieförberedande program.

• Rebecka, 18 år. Studieförberedande program.

• Anna, 18 år. Yrkesförberedande program.

• Frida, 18 år. Yrkesförberedande program.

• Lina, 18 år. Yrkesförberedande program.

3.3 Nätobservationer

Som nämnts ovan ville jag inte enbart fokusera på mina respondenters svar från intervjuerna, då den informationen eventuellt skulle kännas för begränsad för att besvara studiens syfte och frågeställningar. Därför valde jag även att utgå från nätobservationer där det primära var att undersöka hur respektive deltagare representerade sig i form av antal bilder och vilka bilder som lagts upp samt hur stort antal följare var och en hade. Detta för att sedan analysera det materialet i samband med de svar som inkom från intervjuerna. För att kunna utföra dessa nätobservationer tillfrågades samtliga deltagare under intervjutillfället om jag fick följa deras konton på Instagram i studiesyfte, vilket samtliga gav sitt medgivande till. Nedan kommer en presentation av den observation som utförts av samtliga respondenters Instagram-konton, samt en beskrivning över antal bilder och följare som respektive konto har som sedan kategoriserats från 1-3;

Antal bilder:

Kategori 1; 1-10 bilder Kategori 2; 30-80 bilder Kategori 3; 80-150 bilder

Antal följare:

Kategori 1; 250-500 följare Kategori 2; 500-800 följare Kategori 3; 800-1200 följare

Utifrån den observation som utförts på samtliga konton, kommer nedan en beskrivning över vilka kategorier som respektive respondent hamnar inom gällande antal bilder och följare:

Diana;

• Bilder: Kategori 2

• Följare: Kategori 2 Anna;

• Bilder: Kategori 1

• Följare: Kategori 1 Rebecka;

• Bilder: Kategori 1

• Följare: Kategori 1 Frida;

• Bilder: Kategori 3

• Följare: Kategori 3 Lina;

• Bilder: Kategori 2

• Följare: Kategori 2

För att denna studie skulle utföras med största möjliga konfidentialitet valde jag att beskriva relativt övergripande gällande mina observationer på respektive konto, vilka eventuella mönster jag kunnat tyda från samtliga konton och därmed valt att inte beskriva vilket konto som tillhör vem. Kontentan av ovanstående kategoribeskrivning visade på ett relativt stort spann mellan antal bilder och följare hos respektive konto. Med detta sagt har jag under processens gång kunnat tyda två mönster som särskiljer deltagarna med minst bilder respektive deltagarna med flest bilder.

Det framkom att samtliga respondenter även var användare av Snapchat, där vissa var mer aktiva än andra. Det som är skillnaden i mitt tillvägagångssätt mellan Instagram och Snapchat är att jag kunnat ställa frågor om Instagram under mina intervjuer, samt haft möjlighet att utveckla det materialet genom att utföra en nätobservation på respektive konto. Snapchat hade blivit problematiskt att observera eftersom det är en social media som är uppbyggd på det sätt att de bilder och klipp som läggs upp genom ens egna användare eller de användaren väljer att skicka enbart visas i 24 timmar. På detta sätt hade jag inte haft möjlighet att observera vad som lades upp och inte heller vad de skickar till varandra, detta eftersom Snapchat fungerar mer privat och oftast skickas mellan två parter. Presentationen individen gör på Snapchat blir mer kontrollerad och mindre offentlig än Instagram genom att användaren lättare kan styra vad som ska visas och för vem.

3.4 Intervjuer

Semistrukturerade intervjuer är en metod där intervjuaren har en lista, oftast kallad

intervjuguide, på specifika frågor och ämnen som ska beröras men där hen har stor frihet att ställa frågorna på sitt egna sätt. Frågornas ordningsföljd utformas efter det som känns mest passande samt att följdfrågor får läggas till på något av det deltagaren sagt. Trots att ordningen kan variera och att olika följdfrågor kan tillkomma till respektive intervju menar Bryman (2008) att målet för semistrukturerade intervjuer är att kontexten för samtliga intervjuer ska vara enhetliga för att säkerställa att samtliga svar ska kunna sammanställas på ett likvärdigt sätt. Med denna anledning ansågs valet av semistrukturerade intervjuer som det mest lämpliga för denna studie. För att i största möjliga mån se till att intervjuerna inte skulle bli begränsade och därmed lämna utrymme för möjligheten till olika frågor med varje

deltagare. Att vara uppmärksam på kroppsspråk och hur de säger olika saker var även av stor vikt för att materialet skulle bli så brett som möjligt men samtidigt hålla sig till huvudämnet.

Bryman (2008) menar att bästa sättet att inte bli distraherad av viktiga detaljer som deltagaren visar eller svarar, samt att inte samtidigt känna ett behov av att anteckna allt detta, är att under kvalitativa intervjuer välja att spela in materialet.

När det kom till planeringen gällande tid och plats för intervjuer var jag angelägen att deltagarna skulle känna sig fria att bestämma både dag och tid men framförallt plats, då det var viktigt att mina respondenter skulle känna sig trygga. Alla respondenter valde skolan som intervjuplats, vilket berodde på att samtliga intervjuer skedde under skoltid och de alla hade lektion antingen

över de fyra krav som hänvisas Från Vetenskapsrådet, samt att än en gång göra dem medvetna om studiens syfte och vilka kategorier jag skulle komma att utgå ifrån i min intervjuguide. De kategorier som intervjun utformades ifrån var först sociala medier, för att mjuka upp samtalet kring sociala medier och för att få en överblick över hur deras användande kring sociala medier såg ut mer generellt. Kategorin efter detta var Instagram där frågor gällande denna sociala media blev mer detaljerade och djupa. Den tredje kategorin var identitet där frågor kring studiens syfte om identitetsskapande för unga tjejer på Instagram berördes djupare. I och med att intervjun berörde ämnet sociala medier i stort till en början öppnade det upp till svar och samtal kring Snapchat, vilket bidrog till att jag även inkluderade denna sociala media till min avgränsning.

3.5 Bearbetning och analys av data

Efter varje intervju såg jag till att direkt efteråt transkribera det materialet som framkommit från intervjuerna, innan nästa intervju skulle genomföras. Detta för att viktiga detaljer som framkommit under intervjun inte skulle gå förlorade, som kroppsspråk och en speciell känsla som eventuellt infann sig vid vissa delar av intervjutillfället som skulle komma att vara av betydelse längre fram i skrivprocessen. När samtliga intervjuer var genomförda och transkriberade studerade jag det empiriska materialet noggrant och kodade ut specifika teman vilket enligt Bryman (2008) kallas för tematisk analys. De teman som kodades var Bilder och likes, Individen respektive publiken, Effekten på jaget och Självbild.

Dessa teman har en koppling till studiens syfte, frågeställningar och teoretiska ramverk vilket sedan legat som rubriker för det innehåll som behandlats i resultat och analys.

3.6 Validitet och reliabilitet

Enligt Bryman (2011) mäter validitet och reliabilitet hur tillförlitlig studien är, dock menar Bryman (2011) att dessa begrepp enligt många forskare främst är applicerbara på kvantitativ forskning och därmed svårapplicerade på kvalitativ forskning. Vad detta beror på härrör från det faktum att mätningen inom kvalitativa studier inte är det primära. Oavsett tillvägagångssätt är mätningen alltid lika central. Bryman (2011) har därmed utifrån dessa begrepp införlivat dess mening i begreppen äkthet och tillförlitlighet istället. Dessa har jag därmed valt att utgå ifrån för att förklara studiens validitet och reliabilitet. För att förklara tillförlitlighet utgår forskaren utifrån de fyra delkriterierna trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet samt en möjlighet till att styrka och konfirmera (Bryman, 2011). Äkthet utgår ifrån kriterierna rättvis bild, ontologisk

autenticitet, pedagogisk autenticitet, katalytisk autenticitet och taktisk autenticitet (Bryman, 2011).

3.7 Tillförlitlighet

Med trovärdighet förklarar Bryman (2011) att det grundar sig i hur resultaten skapas genom att forskningen utförs i enlighet med de regler som föreligger samt att dem medverkande i studien ska få resultatet rapporterat till sig. Mina deltagare i denna studie hade ingen önskan om att tillgå resultatet innan uppsatsens publicering, men en del var intresserade att ta del av uppsatsen när den var färdig. Detta är något som naturligtvis kommer uppfyllas. Förutom detta har regler som metodlitteratur samt Vetenskapsrådets forskningsetiska principer utgjort en självklar del under uppsatsens gång.

Kriteriet överförbarhet hänvisar Bryman (2011) till hur pass överförbar studiens resultat är till en annan miljö och hur studiens resultat kan överföras till andra tidpunkter och kontexter.

Forskaren för studien presenterar alla delar inom processen och dess resultat, för att överlämna till läsaren hur pass generaliserbar studien är. Bryman (2011) menar att kvalitativ forskning ofta går ut på att studera en specifik mindre grupp med en unik kontext, vilket kan påverka resultatet samt att forskarens egna uppfattningar kan påverkas. Utifrån detta kan resultatet eventuellt inte vara överförbart till andra miljöer, då denna studie härleder från de åsikter ett visst antal personer yttrat vid en viss kontext. Dock kan det resultat som framkom i studien vara en riktlinje för individer i liknande sammanhang och kontexter.

Pålitlighet handlar om kollegial granskning av uppsatsen och processen skrivandet innebär (Bryman, 2011). Med kollegial granskning menas att varje del av forskningsprocessen ska undersökas av kollegor som granskar kvaliteten på tillvägagångssätten som valts för studien.

Detta har i denna studie utförts genom att jag erhållit handledning från min handledare samt från kurskamrater och vänner.

Möjlighet att styrka och konfirmera menar Bryman (2011) handlar om forskarens medvetenhet om hur personliga åsikter och värderingar kan påverka det slutgiltiga resultatet. Detta var något jag ständigt undvek i mina intervjuer för att få så ärliga svar som möjligt samt att kunna se saker mer objektivt. Hade detta även i beaktande i mitt sätt att argumentera i skrivandet.

3.8 Äkthet

Kriteriet rättvis bild innefattar den bild som studien framför de medverkandes åsikter och uppfattningar på, om det uppvisas en rättvis bild. Ontologisk autenticitet förklarar om de

medverkande i studien fått en bättre förståelse över sin sociala situation och sociala miljö de lever i. Pedagogisk autenticitet förklarar om de medverkande i studien fått en bild av hur andra personer i samma miljö uppfattar saker och ting. Katalytisk autenticitet handlar om studien bidragit till att förändra deltagarnas situation. Slutligen handlar kriteriet taktisk autenticitet om studien bidragit till möjlighet för deltagarna att vidta åtgärder.

Genom att under intervjuer starta samtal om ett visst ämne där den medverkande får berätta sina åsikter och erfarenheter för andra, utvecklar den en bättre förståelse för sig själv, vad den tror på samt hur den ser på omvärlden. Berättandet kan vara en grund till lärande och självkännedom. Studiens deltagare kanske inte gör några drastiska förändringar efter medverkandet av denna studie, men det har förhoppningsvis satt igång en process av ifrågasättande och reflekterande.

3.9 Etiska överväganden

Föreliggande uppsats följer Vetenskapsrådets (u.å) fyra forskningsetiska principer och riktlinjer, vilka lyder enligt följande: Informationskravet, samtyckeskravet konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. I samband med att jag tog kontakt med deltagarna och en förfrågan om att delta i studien lades fram, fick samtliga innan intervjutillfället ta del av ett informationsbrev där deras rättigheter fanns beskrivna samt vad studien handlade om.

Informations- och samtyckeskravet har därmed redan beskrivits genom detta brev, med information som innebär att deltagaren får ta del av studiens syfte, att medverkan är frivillig och att både innan och efter intervjun har rätt att avbryta sin medverkan. I samband med att studien eftersträvat största möjliga konfidentialitet har samtliga deltagare blivit informerad om att studiens material kommer behandlas konfidentiellt. Detta har utförts genom att ljudinspelningarna från respektive intervju enbart använts av mig i studiesyfte samt att dessa ljudfiler kommer att raderas efter avslutad studie. Under beskrivning av deltagare har fingerade namn använts i syfte att resultatet inte ska kunna kopplas till en specifik individ. Avslutningsvis innebär nyttjandekravet att studiens resultat enbart får användas i forskningsändamål.

3.10 Metoddiskussion

På grund av de olika resultat dessa två kvalitativa tillvägagångssätt genererar, har det funnits en tydlig angelägenhet över dessa metodval kopplat till studiens syfte och frågeställning. Det unika material som erhållits från intervjuer har kunnat jämföras med det som observerats på

deltagarnas konton. Detta har skapat en övergripande bild över hur deltagarna ser på sitt användande utifrån de svar som inkommit från intervjuerna, kopplat till hur det rent konkret ser ut för åskådaren som observerar kontot när det exempelvis kommer till antal bilder, följare, likes och kommentarer. Det som kunnat ses som problematiskt är bristen på observation av Snapchat, vilket som ovan nämnt beror på de svårigheter jag hade haft med att generera samma typ av material som jag istället kan få från deras konton på Instagram. För att uppnå en empirisk mättnad har dock bristen på observation gällande Snapchat inte varit problematisk. Detta eftersom det deltagarna bidrog med under intervjuerna gällande Snapchat genererade i ett tillräckligt stort material för att få en förståelse över Snapchat överlag, men också över deras användande. Med tanke på deltagarnas ålder samt de frågor och svar som framkom under intervjutillfällena, har etiska avvägningar kontinuerligt setts över under studiens gång. Detta har genomsyrats under vissa delar av studien, vilket bland annat är under beskrivning av deltagare, beskrivning av Instagram-konton samt att vid de citat som kan anses etiskt känsliga har jag valt att utelämna namn.

4. Resultat

I följande avsnitt kommer det analyserade och bearbetade empiriska materialet att presenteras.

Detta kommer utföras genom att löpande under avsnittet koppla till studiens teoretiska referensram där begrepp som representation och identitet kommer vara de huvudteman som resultatet kommer analyseras ifrån. Dessa teman kommer även få en grundlig beskrivning för att läsaren ska få en tydlig bild av vad som karaktäriserar dessa.

4.1 Användandet av Sociala Medier

Inledningsvis började samtliga intervjuer med att varje respondent fick ge en kort presentation av dem själva samt deras användande av sociala medier. Samtliga respondenter berättade att de alla använder Instagram, Facebook och Snapchat. Ytterligare sociala medier som uppgavs var VSCO, Twitter och Pinterest. Utifrån denna information kunde det konstateras att majoriteten av de sociala medier som använts av studiens respondenter handlade om att kolla på och/eller ladda upp bilder, men även sociala medier som berör kommunikation och text. På frågan om hur det kommer sig att det är dessa sociala medier de använder svarade tre respondenter att det främst beror på att alla är där, att det är en trend och att det bidrar till att en inte vill vara utanför, där grupptryck togs upp vid ett flertal tillfällen. De andra två beskrev utförligare vad användningsområdet var för varje social media.

Samtliga beskrev att de använder Instagram som en plattform för att lägga ut bilder, kolla på andras bilder och få inspiration. Facebook anses av samtliga vara ett kommunikations- och informationsforum, där en av respondenterna förklarar att det är där man kommer på att gratta folk på deras födelsedagar. Snapchat menar samtliga handlar om att ha kontakt med andra i form av bilder och chatt. Två av respondenterna menar att det främst handlar om att ”spara dagar” med andra, eller Snapstreaks som det benämns som på Snapchats hemsida. Snapstreaks handlar om att två personer snappat varandra inom 24 timmar i mer än tre dagar i rad, där enbart skickade foton räknas in och chatt är exkluderat. Siffran som dyker upp bredvid Snapchat- kontakten indikerar hur många dagar dessa personer skickat snapstreaks till varandra. När snapstreaks är på väg att brytas med en kontakt dyker ett timglas upp vid snapchat-kontaktens namn, för att påminna personen i fråga om att skicka en snap till denna kontakt. Nedan beskriver en av respondenterna hur snapstreaks fungerar för henne.

Jag har typ dagar med 20 stycken och det är ju inte så att jag känner typ alla dom jättebra, men ändå är det så att man blir typ tvingad att svara för att man inte får tappa dagar typ.

Lina

Vidare beskriver Lina att det kan kännas tvingande att varje dag upprätthålla denna kedja av dagar med andra, då timglaset ofta dyker upp bland hennes kontakter på grund av att hon glömt bort att snapa dem under dagen. Som svar på vad det är för typ av bilder personer skickar till varandra förklarar hon att det kan vara alltifrån en bild på sig själv till en bild på taket. Hon menar att det kan vara helt meningslösa bilder, enbart för att upprätthålla snapstreaks. På frågan hur hon ställer sig till möjligheten av att sluta med snapstreaks svarar hon att det skulle kännas som att hon sviker dem hon brukar snapa, och att hon skulle känna sig lite taskig. En koppling av detta fenomen går att dra till Goffman (2014) om den främre regionen, där individen genom sitt framträdande uppvisar ett normativt beteende, och framförallt en koppling till begreppet hövlighetsnormer som Goffman nämner inom den främre regionen, som handlar om att individen uppför sig på ett respektfullt sätt mott sin publik.

Vidare beskriver en av de andra deltagarna fenomenet snapstreaks som något jobbigt. Hennes lillasyster som är 14 år har dagar med väldigt många personer och menar att hon har dagar med så pass många att hon ofta tar en bild på sin fot och skickar till alla, endast för hålla kvar denna kedja av dagar. Hon beskriver vidare att när hon själv var liten och glömde skicka en snap till någon blev de ledsna eftersom deras dagar då bröts. Hon imiterar hur det kunde låta från personer som aktivt använde Snapchat på detta sätt; ”vi är så bra vänner för vi har 600 dagar”, och menar att detta blev som ett märke för vänskapen. Samtidigt understryker hon att det som skulle kunna uppfattas positivt med detta är att det kan liknas med att man har en relation med någon som en egentligen inte känner, och därmed inger en känsla av att personen i fråga har ett stort nätverk.

Beskrivning av kommande rubriker:

I föreliggande avsnitt kommer jag lyfta hur var och en av deltagarna representerar sig själv på Instagram och Snapchat samt om det finns likheter och/eller olikheter kring deltagarnas representation på sociala medier respektive hur de representerar sig själv när de är offline.

Eventuella skillnader i deras svar från intervjuerna kring sin representation kopplat till vad jag

fått fram i min nätobservation kommer även behandlas. Beskrivning över vad för bilder deltagarna väljer att lägga upp respektive inte lägger upp på sina Instagram-konton kommer att behandlas, samt deras tankar kring hur de framställer sig på Instagram och Snapchat överlag, när det bland annat kommer till responsen de får av hur många som gillar deras bilder. Slutligen avrundas föreliggande avsnitt med vad de tror effekten kan bli av att framställa sig själv på Instagram och Snapchat samt analyser kring själva identitetsskapandet. Vad som sker när det kommer till utvecklandet som egen individ ute på sociala medier, kopplat till vem personen är utanför sociala medier när den är offline. Innehållet i rubrikerna kommer undersöka vad på sociala medier som formar ens identitet och hur detta sker. Hur jag ser på begreppet identitet handlar om vilken självbild individen har. Avsnittet kommer innefatta följande rubriker; Bilder och likes, Individen respektive publiken, Effekten på jaget och Självbild.

4.2 Bilder och likes

Samtliga fem deltagare är aktiva användare på Instagram, mer eller mindre. Hur de väljer att representera sig på Instagram och Snapchat skiljer sig dock åt, samt vilken av dessa de använder mest. Det finns en stor skillnad i antalet bilder på varje konto, vilket kommer beskrivas närmare längre fram i avsnittet. Det är även stor spridning på hur respektive deltagare använder, samt hur mycket tid de lägger på Snapchat. Deltagaren med minst bilder på sitt Instagram-konto menar att anledningen till det handlar dels om att hon inte tycker att hon platsar på Instagram men framförallt är hon rädd att hon inte ska få några likes på de bilder hon lägger upp. Eller ännu värre, att andra personer skriver negativa kommentarer. I citatet nedan svarar hon på om hon själv varit med om negativa kommentarer på någon bild någon gång.

Ja men det var en kompis som skämtade bara en gång… Har inte fått det, men det känns som att det kommer komma om jag skulle lägga ut nånting. Om nån kompis, eller nån random som säger ”fy fan vad ful hon är” också går det runt bland massor också kommer det tillslut till mig, och då blir jag ledsen.

Anna

Vidare förklarar hon hur dessa negativa kommentarer kan påverka personers sätt att uttrycka sig som en vill på sin Instagram, vilket leder till en representation av jaget som kanske inte är i närheten av hur en egentligen hade velat representera sig själv. Hon ger ett exempel gällande en vän till henne som i nuläget har cirka 2000 följare på sin Instagram, där majoriteten av hennes

bilder är av henne själv, hade varit i Grekland och lagt upp en bild från den resan där hon stod på en balkong och tittade ut över havet. Efter att hon lagt upp denna bild fick hon ett flertal kommentarer som ifrågasatte varför hon lagt så mycket filter på bilden, då de ansåg att det förstör bilden då Grekland redan är fint utan filter. Konsekvensen av detta blev att hon tog bort bilden och nu inte lägger upp fler sådana bilder. Här har vi ett scenario där en individ som anses vara relativt populär, i alla fall om det ska mätas utifrån hur många följare en har på Instagram, lägger upp material som anses populära när det kommer till det innehåll Instagram-konton bör ha, vilka bland annat är selfies och bilder från resor, ändå anses representera sig på ett sätt som avviker från normen där vissa bedömer att hon redigerat bilden för mycket för det som anses rätt. Det som sker i denna stund går att koppla till det Butler (2011) menar med att individen har olika relationer i livet, vilket leder till olika jag i respektive relation. I den relation hon har i denna situation på Instagram, till sin publik, får hon anpassa sitt jag och rätta sig efter de normer som existerar i den relationen. Då varje relation ställer olika krav på oss formar det oss som individer, vilket blir tydligt här då denna tjej väljer att följa denna norm där resultatet blir att hon tar bort bilden.

Vidare förklarar Anna att hon inte är en sådan person som gillar att fota sig själv och lägga ut bilder på sig själv, utan hon föredrar hellre att fota en söt hund, en vacker utsikt eller när hon umgås med sina kompisar. Det framkom att hon gärna hade velat lägga ut allt hon gillar att fota, men att hon väljer att inte göra det på grund av rädslan att få negativa kommentarer. Denna rädsla verkar dessutom inte vara helt obefogad utan hon menar på att negativa kommentarer är vanligt förekommande och något hon ofta ser på Instagram. Utifrån de nätobservationer som utfördes kunde jag inte finna något som antydde på negativa kommentarer under hennes Instagram-konto. Men med tanke på att en kompis hade skrivit en negativ kommentar på skämt förut, och att hon var rädd för att få negativa kommentarer om hon postade fler bilder kan hennes val av att ha få bilder vara ett förebyggande system för just detta.

Anledningen till att hon inte vågar lägga ut bilder på Instagram har bidragit till att Snapchat är den sociala media hon använder främst. Hon menar att hon där kan vara sig själv och vända sig till sina vänner när hon vill skicka bilder eller skriva med någon, och därmed inte behöver representera sig själv i någon form för allmänheten. Fenomenet med negativa kommentarer skulle kunna tolkas utifrån Goffmans teori (2014) om hur den bakre regionen ibland kan vara problematisk, eftersom individen inte har samma kontroll över sitt rollframträdande där som

kommentarer som att de befinner sig i den bakre regionen, kan man tolka det som att de tror sig vara utan en publik. Att de på något sätt kan vara sig själva, med sina egna tankar när de befinner sig på ett forum som Instagram. Att det som skrivs där inte hörs eller ses av någon publik, eftersom det inte sker ansikte mot ansikte. Medan de i själva verket dock ständigt har en publik, fast på sociala medier. Annas åsikt om att negativa kommentarer är vanligt förekommande var hon dock ensam om att tycka, medan de andra respondenterna enbart hade erfarenhet av positiva kommentarer. I alla fall när det gäller konton i sin närmsta krets. Samtliga var dock eniga om att negativa kommentarer förekommer på Instagram men att det var något de oftare såg hos större konton med fler följare, som kändisar.

Den andra deltagaren med färre antal bilder på sin Instagram beskriver en annan anledning till varför hon inte väljer att lägga upp många bilder. Hon förklarar att det beror på att hon ser hela idén med att lägga upp bilder på sig själv som något konstigt, att det kan liknas vid ett sätt att vilja marknadsföra sig själv. Hon nämner även att hon vid flertalet gånger träffat människor som hon sedan sett på sociala medier och tänkt ”Oj! Är det här samma människa?!”. Det hon beskriver med denna skillnad i framträdande av en person i en social situation respektive en annan kan kopplas till det skådespel Goffman (2014) beskriver, att individen i olika sociala sammanhang alltid spelar en specifik roll. Hur personen sedan i fråga väljer att agera har till stor del att göra med vilken social situation den befinner sig i. På detta sätt kan det vara så som respondenten beskriver det, att personen uppträder på ett visst sätt på sociala medier men på ett helt annat i en social situation där individen är offline. Hon menar att sedan hon var liten alltid tyckt det varit väldigt viktigt med integritet och uppvisandet av sitt riktiga jag, ett jag hon ska kunna stå för i framtiden.

Jag tror alltid att framtida jag ska ångra mig… när folk typ såhär ”åh shit jag var så när jag var liten, skrek på mina föräldrar när jag var liten”… jag har typ aldrig gjort sånt, för jag har alltid varit så att jag inte vill ångra mig när jag blir äldre.

Rebecka

På frågan om det enbart handlar om att hon själv vill känna sig stolt över det hon visar upp och om det enbart är respekt för henne själv, svarar hon att det handlar om det inre hos henne själv men att det grundar sig i hur det yttre ser på det inre. Att känslan av att någon annan anser att