Avtalstolkning, juridik eller sunt förnuft?

(1)

Sofie Salander och Eric Soroosh Parsa

Avtalstolkning,

juridik eller sunt förnuft?

- en studie i svensk tolkningslära i ljuset av DCFR

Contract interpretation, jurisprudence or common sense?

- a study about Swedish contract interpretation in the light of DCFR

Rättsvetenskap C-uppsats

Termin: VT 2015 Handledare: Germaine

Hillerström

(2)

Innehåll

SAMMANFATTNING ... IV FÖRORD ... V FÖRKORTNINGAR ... VI

1. INLEDNING ... 1

1.1 INTRODUKTION ... 1

1.2 PROBLEMFORMULERING ... 2

1.3 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 2

1.4 AVGRÄNSNINGAR ... 3

1.5 METOD OCH MATERIAL ... 3

1.5.1 Rättsdogmatisk metod ... 3

1.5.2 Material... 4

1.6 OBJEKTIVITET ... 5

1.7 D^ISPOSITION ... 6

2. ALLMÄNT OM AVTAL OCH OGILTIGHET ... 6

2.1 ALLMÄN AVTALSRÄTT ... 6

2.2 PRINCIPEN OM AVTALSFRIHET OCH AVTALSBUNDENHET ... 7

2.3 OGILTIGHETSGRUNDER ... 8

2.4 OSKÄLIGHETSGRUNDER ... 9

2.5 FÖRUTSÄTTNINGSLÄRAN ...10

3. TOLKNING AV AVTAL ... 11

3.1 BAKGRUND ...11

3.2 SUBJEKTIV TOLKNING ...12

3.2.1 Den gemensamma partsviljan ...12

3.2.2 Förklaringsmisstagsmodellen ...14

3.2.3 Dolusmodellen ...15

3.2.4 Culpamodellen ...16

3.3 OBJEKTIV TOLKNING ...18

3.3.1 Tydning ...18

3.4 SÄRSKILDA TOLKNINGSPRINCIPER ...20

3.4.1 Oklarhetsregeln ...20

3.4.2 Minimiregeln ...22

4. DCFR – EN GEMENSAM REFERENSRAM FÖR EUROPEISK CIVILRÄTT ... 24

(3)

4.1 DCFR:S TILLKOMST OCH SYFTE ...24

4.2 DCFR:S INNEHÅLL ...25

4.2.1 Principer ...25

4.2.2 Definitioner ...27

4.2.3 Modellregler ...28

5. ANALYS... 32

5.1 MÖNSTER I DEN SVENSKA TOLKNINGSLÄRANS RÄTTSTILLÄMPNING ...32

5.2 SVENSK TOLKNINGSLÄRA KONTRA DCFR– KOHERENS I RÄTTSTILLÄMPNINGEN? ...34

5.2.1 Tolkningsregler eller tolkningsmetoder? ...34

5.2.2 Bakomliggande principer och definitioner ...35

5.2.3 Modellregler kontra tolkningsmetoder ...36

6. SLUTSATSER ... 38

KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING ... 40

(4)

Sammanfattning

Syftet med uppsatsen är att identifiera hur avtal tolkas enligt svensk rätt och om det går att identifiera några mönster i tolkningsverksamheten. Det undersöks hur den svenska tolkningsläran överensstämmer med tolkningsreglerna i Draft Common Frame of Reference (DCFR). Europeiska unionen (EU) publicerade år 2009 DCFR – en akademisk text vars syfte bland annat var att förmedla kunskap om den gemensamma civilrätten inom unionen.

Förhoppningen är att det i längden leder till en harmoniserad europeisk civilrätt. DCFR betraktas i dag som en icke bindande rättsakt – innehållande icke bindande regler som är ämnade att användas som hjälpmedel. DCFR innehåller ett kapitel om avtalstolkning som är tillämplig på oklara avtal, vilket är centralt för uppsatsen. Trots att DCFR inte är bindande har det ändå juridisk betydelse då innehållet kan bli föremål för jämförelser och belysa vad som anses gälla i svensk rätt.

För att komma fram till resultatet arbetar vi utifrån den rättsdogmatiska metoden. Kärnan i utredningen och analysen ligger i en genomgång av en förhållandevis omfattande mängd rättspraxis från Högsta domstolen och Arbetsdomstolen.

Dagligen ingås ett stort antal avtal. Vanligtvis sker det utan att problem uppstår; parterna fullgör vad de åtagit sig och avtalsförhållandet avvecklas. Problem kan uppstå när parterna har olika avsikter, avtalet är otydligt utformat eller när den ena parten inte fullgör sina förpliktelser. I svensk rätt finns inga lagregler för avtalstolkning, utan ledning får hämtas i rättspraxis. Domarna är ofta svårtolkade vilket gör att doktrin inom avtalsrättens område tillmäts stor betydelse. I doktrin råder det delade meningar om tolkningsläran eftersom författarna ställer upp tolkningsmodeller med olika benämningar. Hänsyn tas framförallt till Adlercreutz och Lehrbergs framställningar då de är framstående rättsvetenskapsmän inom området. Modellerna presenteras och belyses med rättsfall från högsta instans.

Tolkningsverksamheten i svensk rätt utmärks av vissa huvudsakliga drag. De subjektiva tolkningsmetoderna, i synnerhet den gemensamma partsviljan, har tolkningsföreträde framför andra tolkningsmetoder. I rättstillämpningen är tolkningsföremålet avtalet i förening med samtliga omständigheter vid och efter avtalsslutet. Resultatet för handen är att varje enskilt fall prövas utefter individuella omständigheter vilka i sin tur också kräver individuellt anpassade lösningar.

Tolkningsverksamheten i DCFR utövas genom regler. Generella regler kan antas resultera i större grad förutsebarhet samtidigt som svensk tolkningslära möjligtvis tar större hänsyn till parternas avtal och därtill parternas verkliga viljor. DCFR kan ge rättstillämparen större utrymme för tolkning än vad reglerna föranleder på grund av normativt formulerade rekvisit.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att gemensamma drag kan urskiljas i utpekade delar av tolkningsverksamheten och att reglerna i DCFR påvisar många likheter i uppbyggnaden i jämförelse med den svenska tolkningsläran.

(5)

Förord

Under vårterminen 2014 har vi författat den här C-uppsatsen inom ämnet rättsvetenskap vid Handelshögskolan, Karlstads universitet. Vi vill rikta ett stort tack till vår handledare Germaine Hillerström för god handledning och värdefulla råd.

Karlstad den 26 maj

Sofie Salander Eric Soroosh Parsa

(6)

Förkortningar

AD Arbetsdomstolen

AVLK Lag (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden AvtL Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på

förmögenhetsrättens område (avtalslagen)

CFR Common Frame of Reference

CISG Convention on Contracts for the International Sale of Goods

DCFR Draft Common Frame of Reference

EU Europeiska unionen

FB Föräldrabalk (1949:381)

FPM Faktapromemoria

HD Högsta domstolen

HovR Hovrätt

JFT Tidskrift utgiven av Juridiska Föreningen i Finland

JT Juridisk tidskrift

COM Commission

NJA Nytt juridiskt arkiv

PECL Principles of European Contract Law

Prop Proposition

SOU Statens offentliga utredningar

SvJT Svensk juristtidning

TfR Tidsskrift for Rettsvitenskap

UNIDROIT The International Institute for the Unification of Private Law

(7)

1. Inledning

1.1 Introduktion

Två eller flera parter ingår avtal, men vad betyder det? Avtal är ett instrument som frekvent förekommer i vardagen. Dess främsta funktion är att binda parterna till det avtalsinnehåll som har överenskommits och kan förekomma i en mängd variationer; vissa skriftliga, andra muntliga.¹ Människan sluter genom sitt uppträdande och handlande många gånger avtal utan att alltid vara medveten om det; allt från när han eller hon handlar ett paket mjölk i affären till att köpa en färdbiljett på bussen.² Avtalsparternas rättigheter och skyldigheter skiljer sig åt.

Ena parten bär ansvar för att exempelvis leverera mjölken och den andra för att prestera betalningen.

I händelse av att avtalet är oklart eller ofullständigt och tvist uppstår om avtalsinnehållet, får domstolen i uppgift att försöka fastställa parternas avsikter vid avtalsslutet enligt olika tolkningsmetoder.³ Avtalsinnehåll kan exempelvis vara tvetydigt eller vagt; ‖bilen skall avlämnas inom skälig tid‖ är ett exempel på en vag och oklar text där det är oklart hur den ska tolkas. Inom ramen för avtalstolkning finns inga rättsregler i svensk rätt, utan ledning får hämtas i rättspraxis. Rättsfall om tolkningsmetoderna ger sällan generella och preciserade slutsatser. Domarna är ofta svårtolkade vilket gör att doktrinen på avtalsrättens område har fått stor betydelse.⁴ Av denna anledning är många rättsfall på området i hög grad osäkra.⁵

Det finns få juridiska ämnen i Europa som för tillfället diskuteras med samma intensitet som utvecklingen av den framtida europeiska kontraktsrätten.⁶ Europeiska unionen (EU) publicerade år 2009 Draft Common Frame of Reference (DCFR) – en akademisk text vars syfte bland annat är att förmedla kunskap om den gemensamma civilrätten inom EU.⁷ Förhoppningen är att det i längden leder till en harmoniserad europeisk civilrätt.⁸ DCFR är ett utkast till vad som i framtiden kan bli ett politiskt Common Frame of Reference (CFR).⁹ DCFR betraktas i dag som en icke bindande rättsakt, innehållande icke bindande regler som är ämnade att användas som hjälpmedel,¹⁰ varför den betecknas som soft law.¹¹ Vanligtvis avses med soft law rekommendationer och yttranden som förklarar hur situationer bör bedömas.¹² I den juridiska argumentationen betraktas soft law som en rättskälla som får åberopas.¹³ DCFR är 4 795 sidor lång och innehåller ett kapitel om avtalstolkning som är tillämpligt på bland annat oklara och ofullständiga avtal, vilket är centralt för framställningen. Trots att DCFR inte

1 Adlercreutz & Mulder, Avtal, s. 11 ff.

2 Adlercreutz & Gorton, Avtalsrätt I, s. 24.

3 Adlercreutz & Mulder, Avtal, s. 105.

4 Lehrberg, Avtalstolkning, s. 32.

6 Herre, SvJT 2012 s. 933. Jfr Samuelsson, utdrag ur Tolkningslärans gåta, s. 8.

7 DCFR, Introduction p. 7.

10 Faktapromemoria 2009/10:FPM 118, Grönbok om alternativ för europeisk avtalsrätt, punkt 2.3.

11 Bernitz & Kjellgren, Introduktion till EU, s. 50.

12 Bernitz & Kjellgren, Europarättens grunder, s. 34 och Peczenik, Vad är rätt? s. 215.

13 Peczenik, Vad är rätt? s. 215.

(8)

är bindande har det ändå juridisk betydelse, då innehållet kan bli föremål för jämförelser och belysa vad som anses gälla i svensk rätt.¹⁴

1.2 Problemformulering

I svensk rätt saknas rättsregler om avtalstolkning, varför avtal tolkas efter framarbetade tolkningsmetoder.¹⁵ I den svenska tolkningsläran framträder värdeladdade uttryck såsom

‖skäligen‖ och ‖rimligt att anta‖. Det medför en flexibel rättstillämpning, men till priset av att tolkningsmetoderna förlorar den klarhet och precision som är nödvändig för att ett resultat ska vara förutsebart.¹⁶ Alla som har analyserat hur avtalsinnehåll fastställs, torde vara mer eller mindre överens om att det inte går att ge en rättvisande bild av hur avtalstolkningen går till i verkligheten.¹⁷ Samuelsson delar uppfattningen och menar att juristen vid avtalstolkning inte alltid vet hur han eller hon ska bära sig åt.¹⁸ I och med att metoderna har tillkommit genom rättspraxis finns inga generella lösningar för alla situationer, varför ledning kan komma att hämtas utanför svensk rätt.¹⁹

I svensk rätt kan problemen på avtalstolkningens område bestå i att det saknas enhetliga och abstrakta lösningar som täcker alla avtalssituationer,²⁰ vilket kan bero på komplicerad och svårtolkad rättspraxis i kombination med avsaknaden av generella rättsregler.

1.3 Syfte och frågeställningar

Den problematik som framförts ovan ligger till grund för syftet med uppsatsen. Det finns ett intresse av att utreda problemet, dels med tanke på att DCFR är relativt ny, och dels för att det i svensk rätt inte finns några heltäckande och generella regler för avtalstolkning. Uppsatsens innehåll i förening med frågeställningarna har enligt vår kännedom ett nyhetsvärde eftersom ingen liknande framställning har gjorts.²¹

Syftet med undersökningen är att undersöka hur avtal tolkas i svensk rätt och att för läsaren belysa om mönster kan identifieras i rättstillämpningen samt att undersöka om den svenska tolkningsläran överensstämmer med DCFR. De frågeställningar som väcks och som kommer att behandlas i uppsatsen är därmed enligt följande:

 Hur tolkas avtal av svenska domstolar? Kan mönster identifieras i rättstillämpningen?

 Överensstämmer den svenska tolkningsläran med DCFR:s tolkningsregler?

14 Bernitz & Kjellgren, Europarättens grunder, s. 43. Exempel på rättsfall där DCFR har belyst rättsläget i svensk rätt: NJA 2009 s. 672, NJA 2010 s. 629 och NJA 2011 s. 600.

15 Lehrberg, Avtalstolkning, s. 32 och Adlercreutz-Gorton, Avtalsrätt II, s. 14 f.

16 Adlercreutz & Gorton, Avtalsrätt II, s. 14 f.

17 Ramberg & Ramberg, Allmän avtalsrätt, s. 143. Jfr Samuelsson, utdrag ur Tolkningslärans gåta, s. 5 och Hellner, Festskrift till Bertil Bengtsson, s. 205.

18 Samuelsson, utdrag ur Tolkningslärans gåta, s. 6 ff.

19 Adlercreutz & Gorton, Avtalsrätt II, s. 14.

21 Sandgren, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, s. 17.

(9)

1.4 Avgränsningar

Vi har valt att avgränsa oss från utfyllningsverksamheten eftersom ingen jämförelse kan göras med DCFR på området då verket inte innehållet specifika regler om utfyllning av avtal.

1.5 Metod och material 1.5.1 Rättsdogmatisk metod

Rättsdogmatikerns mål är att framställa rättsordningen som ett koherent nätverk av huvudregler och undantag.²² Målet uppnås genom att beskriva, tolka och systematisera gällande rätt genom användande av auktoritativa rättskällor. Undersökningens resultat får därmed antas spegla vad som utgör gällande rätt. Metoden väcker två frågor, dels vad som utgör gällande rätt och dels vad som utgör auktoritativa rättskällor.²³

Frågan ‖vad är gällande rätt?‖ eller vad som kännetecknar gällande rätt är en av de mest uppmärksammade frågorna i modern rättsteoretisk litteratur.²⁴ Svaret torde vara att gällande rätt inte går att definiera i en mening eller i en karakteristik, utan att rättsdogmatikern får nöja sig med en allsidig beskrivning bestående av flera karakteristiker, vilka tillsammans kan ge en tillfredsställande bild av vad rätten är.²⁵ Det torde råda enighet om att gällande rätt består av ett system av sammanhängande rättsregler.²⁶

Peczenik menar att rättskällor ska delas in utefter om de ska, bör, eller får, beaktas i den juridiska argumentationen.²⁷ Rättskällor ska användas i enlighet med rättskälleläran för att åstadkomma vad som anses vara godkänd juridisk argumentation.²⁸ Lag och föreskrifter ska följas, förarbeten och rättspraxis bör följas medan övriga rättskällor såsom doktrin, utländsk rätt samt yttranden och rekommendationer får följas.²⁹ Kleineman framför att det numera finns vissa som till och med menar att doktrin inte kan anses utgöra en rättskälla, utan att betydelsen endast ligger i de argument som framställs.³⁰

Olsen menar att den starka bundenheten kan orsaka problem när nya rättsområden undersöks där det saknas påtagligt auktoritativt material eftersom det inte finns något att beskriva, tolka eller systematisera.³¹ Det faktum att rättsdogmatikern intresserar sig för normerna, men inte hur de tillämpas, kan ses som en svaghet.³² Holm framför att författare bör lyfta blicken från den traditionella rättsdogmatiska metoden för att framställa en bredare undersökning.³³ Agell menar att det inte finns goda skäl till att begränsa rättsvetenskapen till fastställande av gällande rätt. Rättsvetarens centrala uppgift bör, i enlighet med Holms

22 Peczenik, SvJT 2005 s. 249.

23 Peczenik, SvJT 2005 s. 249 och Olsen, SvJT 2004 s. 111.

24 Strömholm, Rätt, rättskällor och rättstillämpning, s. 25.

25 Peczenik, Juridikens teori och metod, s. 17 och Strömholm, Rätt, rättskällor och rättstillämpning, s. 306.

26 Strömholm, Rätt, rättskällor och rättstillämpning, s. 185.

27 Peczenik, Vad är rätt? s. 214 ff.

28 Sandgren, TfR 2005 s. 649.

29 Bernitz m.fl. Finna rätt, s. 29; Peczenik, Vad är rätt? s. 214 ff. och Sandgren, JT 1999/00 s. 868.

30 Kleineman, JT 1994/95 s. 621.

31 Olsen, SvJT 2004, s. 120.

32 Korling & Zamboni, Juridisk metodlära, s. 24.

33 Holm, Den avtalsgrundande lojalitetsplikten, s. 5 f.

(10)

uppfattning, vara att analysera sambandet mellan reglerna och deras samhälleliga funktion, utifrån ett juridiskt perspektiv.³⁴

Rättsdogmatiken har ansetts inte utgöra en riktig vetenskap eftersom juridikens allmänna läror är oklara och innefattar normativa komponenter.³⁵ Rättsdogmatiken har blivit alldeles för snäv och försiktig, knuten till detaljfrågor och allt mindre benägen att utveckla omfattande intellektuella strukturer.³⁶ Sandgren är av åsikten att ordet ‖dogmatisk‖ har blivit synonymt med fördomsfull och ovetenskaplig. Vidare framför han att det vore rättsvetenskapen välgörande om termen ‖rättsdogmatik‖ mönstrades ut ur det rättsvetenskapliga idiomet.³⁷ Hellner menar däremot att det positiva med metoden är att den särskiljer rättsvetenskapen från andra vetenskaper.³⁸

1.5.2 Material

Vi har använt oss av svensk rättspraxis, doktrin och EU-rättslig soft law. I DCFR-avsnittet används artiklar från andra länder i Europa i brist på svenska källor i ämnet. Materialet har till en början beskrivits, därefter tolkats, systematiserats och slutligen analyserats i ett försök att besvara frågeställningarna. Motiveringen bakom valet att studera EU-rätt är dess betydelse inom ramen för avtalstolkning då DCFR mer eller mindre syftar till enhetlighet bland EU:s medlemsländer.³⁹

Uppsatsen utgår från den rättsdogmatiska metoden för att undersöka och besvara frågeställningen. Metodvalet har skett genom beaktande av material och lämpligheten till ämnet. Den rättsdogmatiska metoden kan även traditionellt sett anses vara den främsta vetenskapliga metoden inom rättsvetenskapen.⁴⁰ Många rättsvetenskapliga framställningar betecknas idag som rättsdogmatiska.⁴¹

Den svenska tolkningsläran grundas inte på rättsregler. De principer och metoder som ligger till grund för tolkningsverksamhetens arbete har utformats i domstolarnas rättstillämpning och den rättsvetenskapliga litteraturen.⁴² I tredje kapitlet kommer inte alla avtalstolkningsmodeller i svensk rätt att redogöras för. Genom att skriva om avtalstolkning och därtill tolkningsmodeller, utesluts samtidigt vissa modeller då de är utvecklade i doktrin;

författare har olika synpunkter och uppfattningar om hur avtal ska eller bör tolkas, varför även olika tolkningsmodeller presenteras. Det framförda ska dock inte sammanblandas med det faktum att författare på området benämner olika tolkningsmodeller med olika namn. Ett exempel är att vi redogör för subjektiv respektive objektiv tolkning, vilka även kan framgå som partsorienterad respektive uttrycksorienterad tolkning.

Det är orimligt att grunda undersökningen endast på rättspraxis, trots att det finns i omfattande mängder. Anledningen är att det finns få domar med generella och preciserade

34 Agell, Festskrift till Strömholm, s. 42 ff.

35 Peczenik, SvJT 2005 s. 252 f.

36 Peczenik, SvJT 2005 s. 254.

37 Sandgren, TfR 2005 s. 655 f.

38 Hellner, Metodproblem i rättsvetenskapen, s. 23.

39 Sandgren, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, s. 51, jfr DCFR, Introduction, p. 7.

40 Hellner, Metodproblem i rättsvetenskapen, s. 23 och Korling & Zamboni, Juridisk metodlära, s. 24.

41 Sandgren, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, s. 53.

(11)

slutsatser grundade på tolkningsmetoderna samt för att de ofta är svårtolkade. ⁴³ I undersökningen kommer hänvisningar i stor utsträckning att göras till rättspraxis och doktrin.

Det senare på grund av att den juridiska litteraturens praktiska betydelse inte kan underskattas. De olika tolkningsmetoderna och principerna som är föremål för avgöranden i domstol formuleras ofta i doktrinen. Avtalstolkningens inriktning och ändamål samt metodernas närmare innebörd diskuteras i första hand i doktrinen.⁴⁴

Doktrin tillmäts större betydelse när rättsläget är osäkert, eftersom rättsvetaren kan bidra med normativa synpunkter för vad som bör gälla. ⁴⁵ Författarens synpunkter eller rekommendationer kan bidra till vad som bör gälla eftersom Högsta domstolen (HD) ofta hänvisar till doktrin när ett osäkert rättsläge är för handen, förutsatt att författaren uppnår viss kompetens inom området.⁴⁶ Vidare presenteras i doktrinen lösningar på komplicerade frågor, där också den rättsliga vidareutvecklingen sker.⁴⁷ Det kan vara nödvändigt att vända sig till doktrin för detaljer och vissa samband, eftersom rättspraxis inte redogör för alla detaljer.⁴⁸

I uppsatsen kommer det att redogöras för en mängd rättspraxis, vilka är resultatet av urval med vissa utgångspunkter. Rättspraxis på avtalstolkningens område har ett brett omfång, varför vi inom uppsatsens begränsade ramar inte kan redogöra för allt. De rättsfall vi har citerat är från HD och Arbetsdomstolen (AD), eftersom de i egenskap av högsta instans normalt tillmäts störst betydelse.⁴⁹ Vi har valt rättsfall som belyser de tolkningsmetoder som är aktuella vid tolkning av avtal. Vi har i första hand beaktat den genomslagskraft som rättsfallen har haft på avtalstolkningens område. Den beaktande faktorn har varit rättsfallens omtalande i den juridiska litteraturen och artiklar där störst betydelse har tillmätts de ledande figurerna på avtalstolkningens område: Adlercreutz och Lehrberg. Rättsfallen har också redogjorts för i syfte att belysa rättsläget med praktiska exempel, eftersom samspelet mellan tolkningsläran i teorin och praktiken kan te sig svårbegriplig.⁵⁰

Vi kommer i den mån som det är möjligt, att hänvisa till primärmaterial eller autentiskt material eftersom uttalanden i doktrin inte sällan utgör andrahandsinformation, vilket genom okritiskt användande kan öka risken för felaktigheter och minskad reliabilitet.⁵¹

1.6 Objektivitet

Rättsvetenskapen är nästan helt uteslutande en värdeladdad vetenskap där etik och moral spelar en stor roll, främst på lagstiftande nivå.⁵² Vi har troligtvis förkunskaper och värderingar om ämnet som vi skriver om, vilket påverkar de beslut som vi fattar i uppsatsarbetet. Utifrån denna ståndpunkt kan framställningen i princip inte bli värdeneutral, utan det får ses som ett önsketänkande, där vår ambition är att försöka vara objektiva i de val vi ställs inför.

45 Agell, SvJT 2002 s. 245.

46 Lind, JT 1995/96 s. 240 och Agell, SvJT 2002 s. 245.

47 Bernitz m.fl. Finna rätt, s. 30.

48 Bernitz m.fl. Finna rätt, s. 202.

49 Heuman, Rättspraxis, s. 117, Bernitz, m.fl. Finna rätt, s. 129. Jfr Samuelsson, Tolkning och tillämpning, s. 39.

50 Samuelsson, utdrag ur Tolkningslärans gåta, s. 5 f.

51 Strömholm, SvJT 1971 s. 255 och Bernitz, m.fl. Finna rätt, s. 216.

52 Votinius, Varandra som vänner och fiender, s. 49.

(12)

En rättsvetenskaplig framställning ska enligt neutralitetsidealitet inte spegla författarnas egna värderingar. Vi strävar efter att redovisa alternativa och motsägande tolkningar av det som redogörs, samt klargöra på vilket sätt som det kan finna stöd i rättskällorna. Med detta följer att vi utifrån våra egna uppfattningar inte kommer att redogöra för den tolkning som vi anser är i linje med rättskällorna, med undantag för i den värderande delen av uppsatsen.⁵³

1.7 Disposition

I första kapitlet har ämnet introducerats, där även vårt syfte med undersökningen har framförts samt vilken metod som genomsyrar framställningen. I andra kapitlet redogörs allmänt om avtal och ogiltighet. Inledningsvis redogörs allmänt om avtalsbundenhet och därefter om avtals ogiltighet. Motiveringen bakom redogörelsen om avtalsrätt är att viss kunskap på området är en förutsättning för att begripa avtalstolkning.⁵⁴ Vi har valt att inkludera Rambergs framställning ‖Avtalslagen 2010‖ för att påvisa avtalslagens gamla språkbruk och enligt henne, otydlighet. I tredje kapitlet framförs tolkningsmetoderna i den svenska tolkningsläran i syfte att för läsaren klargöra vilka metoder som används i svensk rättstillämpning förtydligas eventuella mönster i den svenska tolkningsverksamheten, följt av den svenska tolkningslärans koherens med DCFR:s tolkningsregler i andra delen. I sjätte kapitlet kommer vi att dra slutsatser av undersökning.

2. Allmänt om avtal och ogiltighet

2.1 Allmän avtalsrätt

Den allmänna avtalsrätten behandlar i huvudsak frågor som sammanhänger med hur avtal kommer till stånd, direkt eller genom mellanman. Den främsta lagen på området är lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (AvtL).⁵⁵ Bestämmelserna om avtals ingående är dispositiva, vilket medför att avtalsparter kan välja att

53 Dahlman, Neutralitet i juridisk forskning, s. 44.

54 Adlercreutz & Gorton, Avtalsrätt II, s. 13 och Lehrberg, Avtalstolkning, s. 13.

(13)

avvika från stor del av avtalslagens innehåll, jfr 1 § tredje stycket AvtL. Detta gäller dock inte ogiltighetsreglerna i tredje kapitlet som är indispositiva.⁵⁶

Ett bindande avtal kommer oftast till stånd genom anbud-accept-modellen, vilken uttrycker utväxlingen av anbud och accept med överensstämmande innehåll, jfr 1 § första stycket AvtL.⁵⁷ Partens avsikt ska komma motparten till uppfattbart uttryck.⁵⁸ Om ingen bestämd tidsfrist för accept avtalats i enlighet med 2 § AvtL, måste accepten enligt 3 § sammanfalla under acceptfristen för att avtalet ska anses bindande i avtalslagens mening.⁵⁹ Den legala acceptfristen innefattar den tid som krävs för anbudet att komma mottagaren till handa, mottagarens betänketid för att överväga anbudet, och den tid som krävs för svaret att komma anbudsgivaren till handa.⁶⁰

I avtalslagen definieras inte begreppet avtal. Enligt den juridiska litteraturen är avtalet ett instrument i den ekonomiska omsättningen för utbyte av varor, tjänster och andra prestationer,⁶¹ och kan sägas vara grunden i all handel.⁶² De kan vara av skiftande slag, såsom att en byggnad ska uppföras, något som ska repareras eller en produkt som ska marknadsföras.⁶³ Avtalslagen saknar vidare heltäckande reglering av allmän avtalsrätt då många frågor lämnas obesvarade inom avtalsrätten.⁶⁴ Av denna anledning publicerade Ramberg 2011 ‖Avtalslagen 2010‖, en framställning som ska ge jurister avtalsrättsligs vägledning. Framställningen behandlar bland annat avtalstolkning, rättshandlingars ogiltighet, oskälighet, vad som utgör avtalsbrott och rättsföljder. I framställningen lyfts fram att avtalslagen en gång i tiden fyllde sin funktion, men att dagens affärsvärld inte är lika okomplicerad som vid lagens tillkomst.⁶⁵ Avtalslagen från 1915 tillkom i ett helt annat samhälle än dagens, med ett annorlunda livsmönster och situationer, än de som präglar 2000- talet.⁶⁶ Vidare anser hon att lagen täcker in för få områden och att språkbruket är svårt att begripa och därmed svårtillämpad, då jurister tvingas söka gällande rätt i rättspraxis, analogier, allmänna avtalsrättsliga principer och juridisk litteratur.⁶⁷

2.2 Principen om avtalsfrihet och avtalsbundenhet

Principen om avtalsfrihet och principen om avtalsbundenhet är grundläggande på avtalsrättens område.⁶⁸ På området råder som grundprincip avtalsfrihet, vilket innebär att enskilda själva bestämmer om de vill sluta avtal, med vem det ska slutas samt bestämma innehållet.⁶⁹ Avtalsfriheten fyller enligt Taxell två funktioner, dels är det ett uttryck för individens frihet enligt demokratins mönster, dels är det ett nödvändigt element i en

57 NJA 1985 s. 717 och Adlercreutz & Mulder, Avtal, s. 25.

59 Adlercreutz & Mulder, Avtal, s. 28 och Ahlgren & Yxklinten, Avtalsrätt, s. 16.

60 NJA 2004 s. 862.

62 Ahlgren & Yxklinten, Avtalsrätt, s. 7.

63 Ramberg & Ramberg, Allmän avtalsrätt, s. 17.

64 Ramberg & Ramberg, Allmän avtalsrätt, s. 21, jfr Lehrberg, Avtalstolkning, s. 13.

65 Ramberg, SvJT 2011 s. 35.

66 Motion 2011/12:C406.

67 Ramberg, SvJT 2011 s. 35. Jfr för liknande uppfattning, motion 2011/12:C406. Jfr också lagutskottets betänkande 2005/06:LU12 där en språklig modernisering av avtalslagen har föreslagits.

68 Prop. 1975/76:81 s. 10, NJA 2004 s. 682 och Taxell, Avtalsrätt, s. 34 ff.

69 Adlercreutz & Mulder, Avtal, s. 12 och Ramberg & Ramberg, Allmän avtalsrätt, s. 27.

(14)

fungerande marknadsekonomi.⁷⁰ Alla parter har inte frihet att välja vem de vill sluta avtal med om de har kontraheringsplikt, exempelvis statliga och kommunala serviceverksamheter.⁷¹ Inskränkningar i avtalsfriheten kan motiveras med att svagare avtalsparter behöver skyddas eller för att vissa typer av avtal inte accepteras av samhället.⁷²

Avtalsbundenhet inträder när ett avtal har kommit till stånd och gäller fram till dess att avtalet har fullgjorts i alla delar. Principen om avtalsbundenhet är dock inte absolut, utan avtalsparter kan välja att avvika från principerna om löfte och bundenhet genom villkor, eftersom avtalsfriheten har företräde.⁷³ Ett anbud och en accept är var för sig enligt löftesprincipen bindande för den som avger det, 1 § första stycket AvtL. Den som har avgivit ett löfte är underkastad rättsliga sanktioner, om vederbörande inte uppfyller löftet. En säljare är exempelvis bunden av att leverera en avtalad produkt i enlighet med vad som har utfästs i köpeavtalet. Om säljaren inte fullgör sina förpliktelser, kan köparen göra rättsliga påföljder gällande, exempelvis att begära handräckning hos kronofogdemyndigheten för att kräva fullgörelse, häva avtalet eller kräva skadestånd.⁷⁴

2.3 Ogiltighetsgrunder

Parterna binder sig i samband med avtalsingående vid sina viljor om det sker av fri vilja. Går processen till på ett lagenligt sett blir avtalsinnehållet automatiskt skäligt eftersom avtalet antas spegla parternas gemensamma viljor.⁷⁵ Finns det omständigheter som talar för att en parts möjlighet till att uttrycka sin verkliga vilja att binda sig vid ett visst löfte har inskränkts, kan avtalet ogiltigförklaras, jämkas eller lämnas utan avseende, 3 kap. AvtL.

För en rättshandlings ogiltighet krävs det att en ogiltighetsgrund föreligger, 28-33 §§

AvtL.⁷⁶ Utgångspunkten i 28-31 §§ är att ett otillbörligt förfarande ska ha föranlett den rättshandlande att företa handlingen och påverkat rättshandlingens innehåll. Bestämmelserna kan inte göras gällande även om motparten är i god tro.⁷⁷ Ogiltighetsgrunderna är i den ordning de förekommer i 3 kapitlet grovt råntvång, lindrigt tvång, svek genom oriktiga uppgifter och förtigande, ocker, förklaringsmisstag och förfarande i strid mot tro och heder.⁷⁸

Av avtalslagen framgår inte vad ogiltighet innebär.⁷⁹ Rättsföljden av att ett anbud eller en accept förklaras ogiltig är att bundenheten faller bort. Om ett avtal har kommit till stånd och prestationer ännu inte har påbörjats, befrias parterna från att prestera.⁸⁰ Har parterna däremot påbörjat sina prestationer kan den ogiltiga rättshandlingen inte göras gällande och parternas prestationer ska återgå.⁸¹ Förutom återgången ska respektive part utge ersättning för den nytta vederbörande har dragit av motpartens prestation samt ha rätt till ersättning för nedlagda

70 Taxell, Avtalsrätt, s. 36.

72 Prop. 1975/76:81 s. 10.

73 Taxell, Avtalsrätt, s. 39.

78 Alla ogiltighetsgrunder är inte av relevans för avtalstolkningen. Ogiltighet på grund av förklaringsmisstag kommer att redogöras för mer ingående under kapitlet om tolkning av avtal.

79 Adlercreutz, Festskrift till Anders Agell, s. 1.

81 NJA 2008 s. 392.

(15)

kostnader. Återgången bör innebära att förmögenhetsläget återställs till de omständigheter som rådde innan parterna ingick avtalet så att ingen av parterna ska ha dragit vinning på en ogiltig transaktion.⁸² Klandervärt beteende som ger upphov till ekonomisk förlust för motparten kan möjligtvis föranleda skadeståndsskyldighet i förening med att prestationerna återgår, men rättsläget är oklart i svensk rätt.⁸³

2.4 Oskälighetsgrunder

Generalklausulen i 36 § AvtL infördes 1976 på grund av uppfattningen att ogiltighets- och jämkningsgrunderna var otillräckliga. Domstolarna ansågs behöva ha utvidgade möjligheter till att ingripa vid oskäliga avtalsvillkor, särskilt vad gäller avtal där den ena parten intar en underlägsen ställning.⁸⁴ I motiven till bestämmelsen framhölls att ‖domstolarna bör ha full frihet att välja de lösningar som är de mest praktiska och bäst tillgodoser parts yrkanden‖.⁸⁵

Grönfors betecknade 36 § som avtalslagens kanske mest betydelsefulla bestämmelse.⁸⁶ En vanlig orsak till oskälighet är parternas skiftande styrkeförhållanden, varför 36 § generellt tillämpas till förmån för den svagare parten.⁸⁷ Generalklausulen syftar till stor del till att komplettera konsumentskyddet, men jämnstarka parter har också möjlighet att få avtalsvillkor prövade enligt 36 §. Generalklausulen har dock tillämpats restriktivt vid sådana förhållanden, vilket enligt Bernitz kan bero på att näringsidkare presumeras ha möjlighet att själva ta till vara sina intressen.⁸⁸ Enligt Ramberg kan möjligheten att få avtalsvillkor prövade som näringsidkare bero på att advokater numera förstått hur argumentation ska läggas fram för att påvisa oskälighet.⁸⁹

Generalklausulen tillämpas på ett eller flera avtalsvillkor som är oskäliga, vilket innebär en för rättstillämparen flexibel ställning, varför det på förhand kan vara svårt att avgöra vilka konkreta fall som medför att avtal kan jämkas eller lämnas utan avseende. Termen

‖oskälighet‖ kan te sig svårdefinierat, men bör exempelvis innehålla ‖en etiskt icke godtagbar obalans, som har sin grund i att avtalsfriheten missbrukats på något sätt‖ ⁹⁰ . Oskälighetsbedömningen tar sikte på avtalsinnehållet, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden, och omständigheterna i övrigt. Huruvida det är möjligt att bedöma enskilda avtalsvillkor utan att ta hänsyn till avtalet i sin helhet diskuterades i utredningen innan införandet av generalklausulen.⁹¹ I propositionen kom departementschefen fram till att prövningen i första hand bör inriktas på ett visst avtalsvillkor, som i så fall skulle jämkas eller lämnas utan avseende.⁹²

82 NJA 1987 s. 845. Herre anser det vara en allmän princip för ogiltiga avtal, Herre i SvJT 2005 s. 754.

83 Det finns särskilda regler om ersättningsskyldighet vid ogiltighet på vissa områden. Jfr 2 kap. 4 §

skadeståndslagen för den som vållar ren förmögenhetsskada genom brott och 9 kap. 7 § FB om ogiltighet på grund av omyndighet samt 1924 års lag om avtal som slutits under inverkan av en psykisk störning. Ramberg- Ramberg, Allmän avtalsrätt, s. 125 och Adlercreutz-Mulder, Avtal, s. 66 ff.

84 Bernitz, Standardavtalsrätt, s. 138.

85 Prop. 1975/76:81 s. 109.

86 Grönfors & Dotevall, Avtalslagen, s. 237.

87 Ramberg & Ramberg, Allmän avtalsrätt, s. 120 och Bernitz, Standardavtalsrätt, s. 143.

88 Bernitz, Standardavtalsrätt, s. 143 f.

90 Jansohn & Kjellin, Vad är oskäligt? En analys av 36 § AvtL, s. 40 f.

91 SOU 1974:83.

92 Prop. 1975/76:81 s.106.

(16)

Rättsföljderna av jämkning syftar till att återställa eller åtminstone närma sig den ursprungliga ekonomiska avtalsbalansen.⁹³ Domstolar har enligt 36 § möjlighet att främst jämka ett oskäligt avtalsvillkor så att det blir skäligt, exempelvis genom att en avtalspart befrias från en betungande förpliktelse eller att förpliktelsens omfång reduceras så att det inte längre anses oskäligt, samtidigt som avtalet i övrigt förblir gällande.⁹⁴ Möjligheten finns även att lämna ett avtalsvillkor utan avseende, vilket i praktiken är att jämställa med ogiltighet.⁹⁵ Det kan även förekomma att avtalet i dess helhet måste ges ett justerat innehåll för att skapa en rimlig balans mellan parterna, där parternas ursprungliga riskfördelning vid avtalets träffande ska eftersträvas.⁹⁶

2.5 Förutsättningsläran

Förutsättningsläran utgör i praktiken ett komplement till ogiltighetsgrunderna i avtalslagen.⁹⁷ Efter införandet av generalklausulen har förutsättningsläran fått en mer begränsad betydelse i då HD har uttryckt sin restriktivitet i frågan. ⁹⁸ Det råder delade meningar om förutsättningslärans betydelse på avtalsrättens område då vissa vill se den som en överordnad princip och andra som en reservutväg när andra ogiltighetsgrunder inte är tillämpliga.⁹⁹

Förutsättningslärans syfte är att befria en avtalspart från avtalsförpliktelserna på grund av okända eller oförutsedda omständigheter, felaktiga förutsättningar, i större utsträckning än vid tillämpning av ogiltighetsreglerna.¹⁰⁰ Med förutsättning avses främst en egentlig förutsättning, ett medvetet antagande om förhållanden som är av betydelse för rättshandlingen.

Förutsättningsläran behandlar även typförutsättningar, objektiva förutsättningar, som inte behöver vara medvetna för den rättshandlande men som ändå kan få betydelse.¹⁰¹ Den rättshandlande har då omedvetet utgått från förutsättningar som senare visar sig vara felaktiga.¹⁰² Det avgörande för att en förutsättning ska vara för handen är att det har förelegat eller inträffat en omständighet som angivaren inte känt till eller förutsett.¹⁰³ Läran har främst utvecklats i den rättsvetenskapliga teorin, men har även tillämpats i rättspraxis, åtminstone före generalklausulens tillkomst.¹⁰⁴

För ogiltighet eller annan påföljd enligt förutsättningsläran brukar följande krav uppställas:¹⁰⁵

93 Ramberg & Ramberg, Allmän avtalsrätt, s. 125 f. och Adlercreutz, Avtalsrätt I, s. 242.

94 Bernitz, Standardavtalsrätt, s. 145.

95 Ramberg & Ramberg, Allmän avtalsrätt, s. 126 och Bernitz, Standardavtalsrätt, s. 145.

96 Ramberg & Ramberg, Allmän avtalsrätt, s. 126 och prop. 1975/76:81 s. 88.

97 NJA 1996 s. 410.

98 SOU 1974:83 s. 157; prop. 1975/76:81 s. 128 och Ramberg & Ramberg, Allmän avtalsrätt, s. 190.

99 Adlercreutz & Gorton, Avtalsrätt I s. 294.

100 Lehrberg, Avtalstolkning, s. 189 f. och Ramberg & Ramberg, Allmän avtalsrätt, s. 190.

101 Adlercreutz, Avtalsrätt I s. 291 och Lehrberg, Avtalstolkning, s. 189 f.

102 Lehrberg, Förutsättningsläran s. 83 ff.

104 Se exempelvis NJA 1985 s. 178, 1996 s. 410, 1997 s. 5 och NJA 1999 s. 575. Adlercreutz & Mulder, Avtal, s.

90.

105 Lehrberg, Avtalstolkning, s. 190 och Adlercreutz & Gorton, Avtalsrätt I, s. 292 f. Bernitz och Ramberg ställer dock upp fyra rekvisit för förutsättningslärans tillämpning, men med samma innehåll, Bernitz,

Standardavtalsrätt, s. 135 f. och Ramberg & Ramberg, Allmän avtalsrätt, s. 190 f.

(17)

(1) Väsentlighetsrekvisitet: Förutsättningen måste ha förelegat vid avtalets ingående och ha varit tillräckligt väsentlig att den inverkat bestämmande på den rättshandlandes vilja att ingå avtalet på överenskomna villkor.¹⁰⁶

(2) Synbarhetsrekvisitet: Förutsättningen och dess väsentlighet ska ha varit synbart för rättshandlingens mottagare.¹⁰⁷ Det innebär att mottagaren ska ha insett eller borde ha insett att den rättshandlande utgick från en viss förutsättning som var av avgörande betydelse.¹⁰⁸ Det är inte nödvändigt att medkontrahenten insett eller borde ha insett förutsättningens oriktighet.¹⁰⁹ (3) Riskrekvisitet: Det sista rekvisitet som måste vara uppfyllt är riskrekvisitet eller relevansbedömningen, huruvida risken för den bristande förutsättningen kan läggas på motparten.¹¹⁰ Huvudregeln är att parterna själva står för risken för sina egna förutsättningar, men att det i särskilda fall kan vara motiverat att lägga risken på medkontrahenten.

Förutsättningsläran syftar till att utreda vilken avtalspart som ska bära risken och vad påföljden ska vara.¹¹¹

3. Tolkning av avtal

3.1 Bakgrund

Vid tolkning av avtal tas ställning till vad avtalet betyder. Tolkningsverksamheten tar sikte på material som är specifikt för den föreliggande avtalssituationen: avtalets lydelse och andra tolkningsdata, som är uttryck för parternas avsikter och uppfattningar.¹¹² Avtalstolkning grundas som bekant inte på rättsregler, men vägledning kan sökas i motiven till avtalslagen:

‖vad som skall anses utgöra innehållet av en avgiven viljeförklaring hava domstolarna att fastställa genom tolkning av förklaringen, varvid hänsyn naturligtvis bör tagas icke blott till dennas ordalydelse utan till samtliga omständigheter, som kunna vara av betydelse för ett riktigt bedömande av dess innebörd‖¹¹³. Samuelsson definierar avtalstolkning som ‖en verksamhet inriktad på att komma till rätta med oklarheter i de individuella viljeuttrycken‖¹¹⁴.

106 Adlercreutz & Gorton, Avtalsrätt I s. 292, Lehrberg, Avtalstolkning, s. 190 och Ramberg & Ramberg, Allmän avtalsrätt, s. 190-191.

107 Lehrberg, Avtalstolkning, s. 191 och Adlercreutz & Gorton, Avtalsrätt I s. 292.

110 Lehrberg, Avtalstolkning, s. 191 och Adlercreutz & Gorton, Avtalsrätt I s. 292.

113 NJA II 1915 s. 251.

114 Samuelsson, SvJT 2012 s. 984.

(18)

Det material som tolkningsverksamheten grundas på brukar benämnas tolkningsdata, vilket innebär en avgränsning gällande vilka omständigheter och fakta som kan få betydelse för bedömningen av vad som ska gälla mellan parterna.¹¹⁵ Tolkningsverksamheten ska inriktas på läget vid avtalets tillkomst, partsbruk och händelser under avtalsförhandlingarna.

Fakta efter avtalsslut har i princip ingen betydelse, men däremot kan det användas som bevisfakta för det som har förekommit vid avtalsslutet eller det som parterna har avsett. För att en omständighet ska kunna beaktas måste den vid avtalstillfället ha varit synbar för medkontrahenten och hänförlig till avtalet. ¹¹⁶

I doktrinen råder det delade meningar om tolkningsläran då författarna ställer upp olika tolkningsmodeller med olika benämningar.¹¹⁷ De modeller som vi har valt att presentera och undersöka är utvalda baserat på den gemensamma hållningen mellan främst Adlercreutz, Lehrberg samt Ramberg och dess praktiska tillämpning av domstolarna. Nedan kommer en indelning av avtalstolkning att göras: Subjektiv och objektiv tolkning samt särskilda tolkningsprinciper.¹¹⁸ Den subjektiva tolkningen tar sikte på parternas viljor och avsikter. Den objektiva tolkningen går ut på att finna en oberoende innebörd av avtalet utan någon anknytning till parterna, exempelvis språkbruk i en bransch. De särskilda tolkningsprinciperna är inte ett direkt uttryck för fastställande av avtalsinnehåll, men kan tillämpas för att i vissa fall korrigera avtalets tillämpning.¹¹⁹ De kan tillämpas på alla avtal där endast den ena parten har författat eller lagt fram avtalet, men de tillämpas främst på standardavtal. De anses inte lika viktiga i praktiken eftersom det i första hand tas ställning till all annan tolkningsdata.¹²⁰

3.2 Subjektiv tolkning 3.2.1 Den gemensamma partsviljan

Parternas viljeförklaringar, genom vilka avtal har slutits, representerar vilja eller avsikt.¹²¹ I svensk rätt har avtalstolkning traditionellt sett haft som utgångspunkt att försöka fastställa den gemensamma partsavsikten genom att utröna subjektiva uppfattningar om avtalets innebörd.¹²² Det finns ett direkt samband mellan ändamålet med den gemensamma partsviljan och den del av parternas avtalsfrihet som kallas dispositionsfrihet, friheten att bestämma avtalsinnehållet.¹²³ Avtalet symboliserar parternas viljor, där en viktig målsättning bakom tolkningsmodellerna måste vara att löftesprincipen i 1 § AvtL ska främjas. Parternas syfte med avtalet eller ett visst avtalsinnehåll ska i största möjliga utsträckning realiseras.¹²⁴ Avtalet kan ses som lag mellan parterna, vilket rättstillämparen så långt som möjligt måste respektera.

Avtalsfrihetens ramar följer av parternas överenskommelse där lagstiftaren per definition inte har någon talan. Här går gränsen mellan avtalstolkning och rättstillämpning.¹²⁵

117 Jfr exempelvis Adlercreutz & Gorton, Lehrberg och Ramberg & Ramberg.

118 De kan även benämnas tolkningsmaximer eller tumregler.

119 Adlercreutz & Gorton, Avtalsrätt II, s. 115, jfr Ramberg & Ramberg, Allmän avtalsrätt, s. 166 f.

120 NJA 2010 s. 416 och Ramberg & Ramberg, Allmän avtalsrätt, s. 163.

122 Rosengren, SvJT 2010 s. 3.

125 Samuelsson, SvJT 2012 s. 984.

(19)

Avtalsinnehållet ska i första hand fastställas med ledning av vad parterna åsyftat.

Skriftliga formuleringar i ett avtal kan t.ex. tala emot parternas avsikter, varför gemensam avsikt eller vilja ofta kan vara svårt att bevisa.¹²⁶ Parternas syfte kan emellertid vara vägledande för att fastställa vilken innebörd de tillägnat avtalet. Resultatet behöver nödvändigtvis inte reflektera parternas gemensamma avsikter, varför en viss försiktighet kan vara motiverad.

NJA 1959 s. 590. Tvisten gällde giltigheten av ägarförbehåll till grisar som köpts på kredit.

Enligt köpeavtalet hade köparen inte befogenhet att sälja grisarna före full betalning.

Köparens sida hävdade att han inte kunde betala förrän han fått in pengar genom försäljning och att förbehållet därmed var ogiltigt.

NJA 1974 s. 526. Målet gäller ett handpenningavtal vid ett planerat fastighetsköp. Avtalet reglerade inte frågan om handpenningen ska anses förverkad om köpet ej fullföljdes.

En fråga av sakrättslig natur blev föremål för bedömning i rättsfallet från 1959. En sakrättslig regel säger att om ett äganderättsförbehåll ska vara sakrättsligt giltigt får inte köparen medges rätt att förfoga över den förvärvade egendomen. HD tolkade avtalet mot bakgrund av denna regel och ansåg att ett giltigt äganderättsförbehåll hade avtalats mellan parterna. HD fäste även vikt vid den gemensamma partsviljan och menade att en sådan gemensam partsavsikt måste kunna styrkas. Även om köparen har utgått från att han kunde sälja grisarna före betalning, kan det inte visas att säljaren har godtagit detta. Den gemensamma partsavsikten måste framgå tydligt för att avtalets lydelse ska ge vika. I det andra målet var HD inte lika restriktiv i sin bedömning. Domstolen fann att syftet med handpenningavtalet enligt båda parternas uppfattningar var att ge säljaren en viss säkerhet mot att köparen skulle fullfölja avtalet. Syftet med avtalet kunde inte uppnås om inte avtalet också medförde förverkande av handpenningen. HD uttalade att säljaren hade rätt till ersättning från handpenningen för faktiska kostnader som föranletts av avtalet, samt eventuellt för förlust genom att säljaren hade avböjt att träffa avtal med annan spekulant. Lehrberg menar att ett sådant antagande om parternas avsikter lätt kan anses som en efterhandskonstruktion och att viss försiktighet kan vara motiverad. Vidare anser han det är allmänt vedertaget att handpenning vid fastighetsköp förverkas om köpet inte fullföljs.¹²⁷

NJA 1941 s. 563. Enligt bytesavtal överlät A och B till varandra vissa uppräknade fastigheter. Efter närmare 20 år hävdade A bättre rätt till vissa fastigheter, som inte nämndes i byteshandlingarna. Det var enligt A avsett att även dem skulle ingå i bytet. De omtvistade fastigheterna var omgivna av fastigheter som sedan tidigare ägdes eller genom bytet förvärvades av A.

HD noterade att den gemensamma partsavsikten varit att för båda parter erhålla en bättre arrondering. Till A:s stöd fanns kartor som tydde på att fastigheterna ingick i bytet. Det faktum att A har haft fastigheterna i sin besittning så länge, samt att B inte har kunnat styrka att de velat undanta fastigheterna från bytet, medförde enligt HD att parterna hade avsett att fastigheterna skulle omfattas av bytet. Den gemensamma partsavsikten är nära knuten till

126 Lehrberg, Avtalstolkning, s. 41 och Adlercreutz & Gorton, Avtalsrätt II, s. 57 f.

(20)

parternas dispositionsfrihet. Om någon av misstag eller uppsåt skrivit något avvikande saknar det relevans för avtalet.¹²⁸ Den gemensamma partsavsikten ansågs vara avgörande, trots att dispositionsfriheten är i strid med köpehandlingar avseende fastighetsköp då det råder skriftlighetskrav på området.

3.2.2 Förklaringsmisstagsmodellen

Modellen bygger på en tillämpning av 32 § första stycket AvtL motsatsvis. Den part som har avgivit en viljeförklaring och på grund av en felskrivning eller annat misstag som fått annat innehåll än vederbörande har syftat på, blir bunden av viljeförklaringens innehåll, om den viljeförklaringen är riktad mot, inte insåg eller borde ha insett misstaget. Rättsföljden blir således att viljeförklaringen anses bindande i de fall mottagaren är i god tro. Kan ond tro styrkas inträder ogiltighet. Modellen bör endast användas i klara fall av förklaringsmisstag.¹²⁹

NJA 1921 s. 511. Tvist uppstod om innebörden av termen ‖torrmjölk‖. Köparen hade accepterat ett anbud om ett parti ‖prima holländsk torrmjölk‖ av ‖ypperlig och jämförlig med bästa svensk‖ kvalitet, med uppfattningen om annan fetthalt än vad som levererats.

Utgångspunkten för HD:s avgörande var den objektiva innebörden av ordet ‖torrmjölk‖ i den allmänna handeln: skummad mjölk motsvarande den fetthalt som hade levererats. Säljarens anbud om ett parti torrmjölk ansågs ha en objektiv innebörd: det avsåg torrmjölk vilket faktiskt levererades. Köparen förväntade sig torrmjölk av oskummad mjölk, vilket emellertid inte påverkade utgången i fallet, eftersom det inte kunde visas att säljaren insett eller borde ha insett detta eller att han hade framkallat missuppfattningen. HD har således slagit fast att principen om förklaringsmisstag är tillämpningsbar i en sådan situation. Köparen blev bunden av sitt förklaringsmisstag i kombination med säljarens goda tro.

NJA 1957 s. 69. Fråga om ett köp av stormfälld skogs omfattning i ett köpeavtal. Köpets omfattning angavs med orden ‖stormfälld skog på fäbodskifte‖. Tvist uppstod om den geografiska omfattningen. Köparen var av uppfattningen att hela området ‖Käftas backar‖

omfattades av avtalet, vilket var i strid med säljarens uppfattning. Omständigheterna var speciella med tanke på att köparen rusat in i förhandlingar som säljaren hade med andra spekulanter.

HD konstaterade att försäljningen skulle omfatta det parti stormskadad skog som avsågs vid förhandlingarna med de andra spekulanterna, innan köparen inträdde i förhandlingarna.

Köparen hade inte klargjort för säljaren att han utgick från att anbudet gällde något annat. Det faktum att köpet avsåg ‖stormskadad skog på fäbodskifte‖ talade för en viss geografisk begränsning. Domstolen menade att säljaren inte insåg eller borde ha insett köparens misstag i att lägga en bredare uppfattning i avtalets omfattning. Då uppgörelsen kom till stånd under speciella omständigheter kunde det inte krävas av säljaren att han inte hade uppmärksammat hur köparen uppfattade avtalsinnehållet. Det kan inte heller krävas att säljaren skulle upplysa köparen om missförståndet. Vid tolkningen utgick HD från en viss innebörd av avtalet och prövade om det därefter fanns skäl att avvika från tolkningen. Avtalet förklarades gälla med

129 Adlercreutz & Gorton, Avtalsrätt II, s. 131 ff. och Ramberg & Ramberg, Allmän avtalsrätt, s. 115 f.

(21)

den objektiva innebörden som överensstämde med säljarens uppfattning. Därmed ogillades köparens talan.

NJA 1986 s. 495. Kommunen föreslog genom en skriftlig handling för tomträttshavare att ändra tomträttsavgälden. Tomträttshavarna (Makarna L) tillställde kommunen ett skriftligt förslag om halvering av kommunens föreslagna avgäld. Kommunen undertecknade och därmed godkände Makarna L:s förslag – av misstag. Tvist uppstod om ett bindande avtal om ändring av tomträttsavgälden hade träffats.

Frågan som HD prövade var om makarna kunde anses vara i god tro. Kommunen hade gjort gällande att makarna hade försökt förleda kommunen att underteckna handlingen och att de insett att kommunen skrivit under handlingen av misstag. Makarna borde inte ha förbisett möjligheten att kommunen inte hade observerat orden "eget förslag" i makarna L:s förslag till ändrad tomträttsavgäld utan utgått från att förslaget innefattade en ren accept av kommunens eget förslag. Domstolen kom fram till att Makarna borde ha insett kommunens förklaringsmisstag då deras förslag innebar en halvering av kommunens föreslagna avgäld.

Anledning var att Makarna L var medvetna om grunderna för kommunens ursprungliga förslag och att de borde ha insett att kommunen knappast – utan någon diskussion – skulle frångå deras föreslagna beräkning av tomträttsavgälden. Kommunen ansågs inte vara bundna enligt principen om förklaringsmisstag.

3.2.3 Dolusmodellen

I 6 § AvtL regleras det som kallas för oren accept – förhållandet när accept och anbud inte stämmer överens med varandra. Det kan enligt första stycket bero på att accept gjorts med tillägg, inskränkning eller förbehåll, varpå det är att anse som avslag i förening med nytt anbud. I andra stycket regleras förhållandet när acceptgivaren tror att accepten är ren och omständigheterna är sådana att anbudsgivaren måste inse detta, varvid anbudsgivaren utan oskäligt uppehåll måste kontakta acceptgivaren för att accepten inte ska anses giltig.

Dolusmodellen bygger på 6 § andra stycket AvtL.¹³⁰ Part A inser eller måste inse att part B utgår från att avtal har slutits, eftersom B tror att dennes accept är ren. Den är i själva verket oren och skulle enligt huvudregeln inte leda till ett bindande avtal. Ett avtal anses slutet med den orena acceptens innehåll om A inte reklamerar i tid. Kriteriet ‖måste inse‖ innebär en sannolikhet på nära 100 procent. Dolusmodellen bör endast användas i klara dolus-fall, framförallt när motpartens misstag och insikt kan styrkas, oavsett om den är felaktig eller inte.¹³¹

AD 1933 nr. 144. I ett kollektivavtal för ett bussföretag föreskrevs en lön för bussförare på 70 kr per vecka och 55 kr för tvättare. Målet gällde en tvättare vilken även tjänstgjorde som förare och huruvida denne hade rätt till förarlönen.

AD 1942 nr. 86. Ett kollektivavtal rörande utövning av restaurangmusik har efterträtt ett äldre avtal. Tvist uppstod om tolkning av en identisk bestämmelse som införts i det nya avtalet.