HANDLEDNING
- I
DISSEKTION AV NÅGRA TYPDJUR
A V
KAROLINA WIDERSTRÖM OCH MARIA ASPMAN
S T O C K H O L M
P . A. N O R S T E D T & S Ö N E R S F Ö R L A Ö
Pris i kr. 40 öre.
^ . . . . , ,
HANDLEDNING
i
DISSEKTION AY NÅGRA TYPDJUR
A Y
K A R O L I N A "WIDERSTRÖM OCH M A R I A ASPMAN
P R A K T I S E R A N D E L A K A R E L Ä R A R I N N A V I D STOCKHOLMS FOLKSKOLOR
P . A .
STOCKHOLM
N O R S T E D T & S Ö N E R S F Ö R L A G
PAPPER FRÅN LESSEBO S T O C K H O L M
KtJNGL. BOKTRYCKERIET. P . A . NORSTEDT & SÖNER 1 9 1 3
[ 1 3 0 2 2 3 ]
Företal.
Under en av mina föredragsresor u t i landsorten å r 1903 uttalade en del lärarinnor den önskan a t t j a g under någon ferie ville anordna en k u r s lämpad för dem, vilka önskade göra sig kompetenta a t t undervisa u t i sexuell hygien. D å j a g sedermera övervägde h u r u en sådan k u r s skulle ordnas och vad den borde inne
f a t t a , v a r det j u u t a n vidare k l a r t a t t studiet a v de människoorgan det gäller borde läggas såsom grund
v a l ; samtidigt kände j a g mig emellertid uppfordrad a t t såvitt j a g det förmådde söka förekomma, a t t kapit
l e t om sexualorganen och sexualfunktionerna vid un
dervisningen komme a t t bli e t t lösryckt och isolerat ämne. Men d å j u icke görligt v a r a t t p å n å g r a f å dagar medhinna ens e t t k o r t f a t t a t studium a v hela männi
skans anatomi — även om materiell k u n n a t uppbrin
gas — och då dessutom e n l i g t min u p p f a t t n i n g k a p i t l e t om den sexuella hygienen först d å f u l l t n a t u r l i g t kom
mer in såsom en given del a v ämnet hälsolära i skolan, n ä r sexualorganen och fortplantningsläran konsekvent medtagas u t i hela ämnet zoologi så kom j a g t i l l det resultatet a t t u t i den k u r s j a g v a r ombedd a t t hålla borde ingå demonstration eller ännu hellre dis
sektion — u t f ö r d av kursdeltagarna själva — av n å g o t eller n å g r a d j u r , visserligen grövre och åsyftande mera
4
en översikt ä n e t t ingående studium, men omfattande alla kroppens organ.
Den första kursen, som hölls helt privat i Högre lärarinneseminariets lokal p å n y å r e t 1904, följdes a v flera, dels i anslutning t i l l sommarkurserna i Stock
holm åren 1904 och 1910 dels p å uppdrag a v pedagogiska lärokursen i Stockholm åren 1904—1907.
D e t är p å den erfarenhet min medhjälparinna och j a g f ö r v ä r v a t oss under dessa kurser samt därjämte under skoldissektioner som föreliggande »Handledning»
— som u t g ö r en andra omarbetad och tillökad upp
laga a v den å r 1904 i övertryck utgivna — är byggd.
V å r strävan h a r v a r i t a t t söka f å f r a m det mest prak
tiska tillvägagångssättet f ö r de olika organens klar
läggande, under samtidig omsorg om a t t materiellet väl tillvaratages, p å det a t t så f å d j u r som möjligt m å t t e behöva o f f r a s f ö r dissektion; detta a v pedagogi
ska skäl. ö k a d respekt f ö r djurens liv och större med
känsla f ö r dessa v å r a medvarelser ä r nämligen enligt v å r mening e t t a v de resultat som böra f r a m g å av en r i k t i g t ledd dissektion.
»Handledningen» ä r e j direkt avsedd t i l l skolbok, u t a n vill den u t g ö r a dels en f ö r s t a vägledning vid lä
rarens förstudium genom egna dissektioner, dels en norm f ö r gången av dissektion u t i skolklass, utförd a v eleverna själva. Ledningen av elevernas dissektion bör ske muntligt, enär man endast p å så s ä t t försäkrar sig om a t t studiet f ö r l ä r j u n g a r n a verkligen blir e t t ome
delbart naturstudium och e j i första hand e t t bokstu
dium.
D e d j u r h ä r upptagits äro som synes helt f å . Ur
valet a v t y p e r h a r emellertid kommit a t t göras med hänsyn t i l l kursernas ursprungliga ändamål, u r v a l e t
av de enskilda djuren med hänsyn t i l l deras lättillgäng
lighet h ä r i Stockholm. Med avseende p å den tidpunkt, som bör väljas f ö r dissektionen så k a n som bekant kräf
t a n knappast erhållas annat än p å hösten. Även kaninen bör t a g a s p å hösten, t y vinterutfodringen ä r dyrbar, varför kaninägarna d å h å l l a blott f å d j u r . Blodigel, abborre och duva k u n n a f å s n ä r som helst.
F ö r egen utbildning ä r lärorikt a t t vid tillfälle stu
dera närstående d j u r . Å f i s k som användes i hushål
let k a n man studera inälvorna innan de u t t a g a s och bortkastas eller ock sedan de u t t a g i t s . Sådana k a t t ungar och hundvalpar, som i alla f a l l äro dömda a t t avliVas, äro ock e t t l ä t t f ö r v ä r v a t materiell. Man gör klokt u t i a t t använda sådana tillfällen så o f t a man kan.
Dels uppövar man nämligen sin färdighet genom upp
repade dissektioner, dels upptäcker man f ö r v a r j e gång något n y t t .
Nybörjaren i dissektion börjar bäst med abborren, t a r därefter k r ä f t a n och f ö r s t e f t e r denna igeln.
Dissektionen bör särskilt n ä r den utföres å idjur som sedan k u n n a användas t i l l föda företagas med reii- tvättade händer och instrument samt p å r e n t underlag.
E n fisk, vars dissektion j u egentligen b l o t t ä r en om
sorgsfullt gjord och med observation förenad rensning, k a n e f t e r densamma alltid användas t i l l människoföda.
E n duva k a n det också h e l t eller delvis, beroende p å den kortare eller längre t i d dissektionen t a r . Kaninen han
teras mera, blir därför mindre aptitlig t i l l människo
föda men kan, om den väl konserveras (såsnart e t t d j u r måste dissekeras i f l e r a omgångar, förvaras det u t i is- skåp p å mellantiderna), användas t i l l djurföda.
Vid klassdissektion placeras eleverna k r i n g smärre bord. P y r a , i nödfall fem eller sex, k u n n a arbeta till
6
sammans. E n s k ä r eller klipper, en annan hjälper t i l l ; nästa dag h j ä l p e r den förstnämnda t i l l och en n y för kniven o. s. v. Så mycket ske kan böra eleverna r i t a av f r a m l a g d a partier samt gärna även (efteråt) kolorera, varvid en och samma f ä r g genomgående användes för motsvariga organ hos olika d j u r (exempelvis grön f ö r matsmältningskanalen, brun f ö r levern, blå för and
ningsorganen, röd f ö r blodomloppsorganen, g u l f ö r urin
organen, violett f ö r könsorganen och s v a r t f ö r nerv
systemet). A t t m ä r k a , ä r a t t ritningen skall göras ef
t e r det uppdissekerade och e j e f t e r någon annan rit
ning. -— D å och d å kan läraren behöva a t t å svarta t a v l a n göra någon orienterande eller förklarande rit
ning. — Under gången av dissektionen p l ä g a elever
n a f r a m s t ä l l a f r å g o r angående fysiologiska och bio
logiska data, och det ä r också synnerligen lämpligt a t t ingå p å dem; intresset stegras och de samtal som i anknytning t i l l f r å g o r n a utspinna sig eller de upp
lysningar som emellanåt även eljest meddelas a v lä
raren u t g ö r a en välgörande omväxling och en lämp
l i g vila f r å n d e t ständigt spända iakttagandet.1
Om så låter sig göra, bör å t dissektionen f ö r s k a f f a s samlad tid, 2—3 timmar å r a d och, om mer än en dag behövs för d j u r e t i f r å g a , under omedelbart p å varandra följande dagar. Lämpligt ä r a t t konservera upptagna organ f ö r f ö r n y a t studium samt för jämförelse mellan konserverat och f ä r s k t material. '
Å t kaninen, vilken såsom tillhörande samma djur- klass som människan erbjuder e t t alldeles särskilt in
tresse, bör rundlig tid ägnas. Emellertid kan den
1 I föreliggande h ä f t e ä r i f r å g a om kaninen intet fysiologiskt med
taget, a v det skälet, a t t så s n a r t det gäller ett däggdjur likheten med människan gör a t t det egentligen blir människans fysiologi man syssel
sätter sig med.
n a tid u t a n olägenhet t a g a s f r å n hälsoläran, såvida nämligen d e t t a ämne h a r t i l l sig anslaget t v å timmar i veckan under e t t l ä s å r ; j a det ä r t i l l och med en bety
dande fördel a t t studiet a v människans anatomi, för vil
ket studium man j u jämte skelettet kan f å t i l l s i t t för
fogande endast u r s i t t läge t a g n a s a m t konserverade or
gan, kommer a t t ansluta sig omedelbart t i l l studiet a v kaninen. Beträffande anordnandet a v kanindissektio- nen h a r j a g f u n n i t följande uppdelning — som j a g p å grund a v vederbörandes v ä n l i g a och intresserade till
mötesgående själv satts i stånd a t t tillämpa i Normal
skolan f ö r flickor, Högre lärarinneseminariet och A n n a Sandströms seminarium där j a g undervisar i hälsolära
— v a r a praktisk. D ä r dissekeras 3 timmar å r a d under 5 p å v a r a n d r a följande dagar. Härunder medhinnes i regel: l : a dagen matsmältningsorganen i bukhålan, 2:a dagen.: urin- och könsorganen, 3:e dagen: halsens organ och munhålan, 4:e dagen: brösthålans organ, 5:e dagen näshålan, ena ögat, preparation a v hjärnan för konservering, muskler, nerver, leder och ben. Dess
utom användas e t t p a r följande lektionstimmar t i l l frampreparering och studium a v hjärnan, ö r a t och det återstående ögat.
Dissektion av abborren u t i skolklass h a r fröken Asp- man beskrivit u t i tidskriften Manhem för 1906, sid.
127—132.
Till slut vill jag u t t a l a den önskan ioch1 förhopp
ningen a t t »Handledningen» m å t t e visa sig k u n n a v a r a till gagn f ö r sådana lärare, vilkia s t r ä v a efter a t t l ä g g a zoologien p å naturstudiets grund.
Stockholm i januari 1913
Karolina Widerström.
H j ä l p m e d e l ,
V a s l å d a . H ä r t i l l användes en blecklåda av 20—
25 cm:s längd, 12—15 cm:s bredd och 5—6 cm:s d j u p . V a n l i g t v a x smältes vid svag värme i lådan och f å r långsamt stelna t i l l en bottenbeklädnad, som bör m ä t a u n g e f ä r en h a l v centimeter i tjock
lek. Vaxet k a n smältas om, n ä r sprickor och gro
p a r göra y t a n oduglig. I stället för vax kan paraf- f i n användas. I nödfall k a n man reda sig med v i l k e t a n n a t k ä r l som helst, v i l k e t ä r tillräck
l i g t stort, fördelaktigast ä r om botten ä r f l a t . Ä r man t v å om dissektionen, så k a n den ena h å l l a dissektionsobjektet, som fästes vid en korkskiva., un
der vatten, medan den andra dissekerar. E l l e r ock k a n korkskivan hållas nere a v blytyngder ellsr dylikt.
S k å l eller mindre h a n d f a t . G l a s b u r k om minst en liter. • V i n g l a s .
S v a m p .
K n a p p n å l a r , -omkring centimeterlånga.
H å r p e n s e l . F i l t r e r p a p p e r .
G l a s r ö r , u t d r a g e t i grov spets.
G l a s s t a v a r , en grövre och. en finare, med trubbiga ändar.
M e t a l l s o n d , böjlig (kan tillverkas a v en f i n me
talltråd, v a r s ändar förses med en liten olivfor- mig förtjockning a v lack).
T a g e l s t r å n eller s v i n b o r s t . F ö r s t o r i n g s g l a s .
D i s s e k t i o n s k n i v a r (skalpeller), en medelstor och en mindre.
D i s s e k t i o n s s a x (i nödfall k a n en vanlig medel
stor sax användas).
P e n n k n i v .
B e n t å n g (i nödfall k a n en nageltång användas).
P i n c e 1 1 (eller hellre t v å , en medelstor och en mindre).1
F o r m a l i n . 100 gr. Den, som köpes p å apoteket är 40 o/o. Till konservering användes den vanligen 2 o/o, d. v . s. köpvaran utspädes med 20 gånger sin volym vatten. Vill man p å e t t p a r dygn h ä r d a hjärnan, använder man 4 o/0 lösning, d. v. s. köp- varan utspädes med 10 gånger sin volym vatten.
A n m . Innan formalinpreparat studeras, böra de väl sköljas, enär formalin gör huden sträv och kommer ögonen a t t tåras.
S p r i t . Denaturerad sprit k a n användas.
K l o r o f o r m , t y s k .
1 F u l l s t ä n d i g t bestick, innehållande 4 dissektionsknivar, 2 pincetter, 1 dissektionssax och en bentång, finnes hos instrumentmakarfirman Stille-Werner, Fredsg. 6, Stockholm, t i l l e t t pris a v 19 k r .
10
M e d i c i n s k a b l o d i g e l n (Hirudo medicinalis).
Blodigeln vistas i stillastående sötvatten, d ä r den i ungdomen lever ,av a t t suga blod av grodor, vattenöd
lor och f i s k a r ; utvuxen däremot söker han a t t f å suga även dägg'djurs blod. Användes därför ehuru mera f ö r r än n u t i l l medicinskt andamål f ö r a t t 'åstadkomma lokal bloduttömning.
I n n a n blodigeln dödas, .iakttages dess s ä t t a t t för
f l y t t a sig, h u r u den k r y p e r med t i l l h j ä l p a v s u g m u n och s u g s k i v a , och h u r u den a m m a r genom i verti
kalplanet buktande rörelser a v kroppen. Sugmunnen ä r skedformig och sugskivan rund. D å d j u r e t med sug
munnen sätter sig f a s t vid glaskärlets vägg, synas de t r e l ä p p a r n a .
Igelns y t t r e företer e t t stort a n t a l k r o p p s r i n g a r . Dessa motsvara likväl icke den inre segmenteringen, t y v a r j e k r o p p s s e g m e n t motsvaras i mellersta kropps
regionen a v fem y t l i g a ringar, framom och bakom a v färre.
[Ryggsidan ä r mer välvd, grönsvart t i l l färgen med g u l a t i l l rostgula streck och fläckar. Blodigelns teck
ning är f ö r övrigt mycket växlande. Den p l a t t a buk
sidan ä r ljusare f ä r g a d .
Blodigeln dödas i 10 °/o alkohol eller med kloroform, som hälles i vattnet.
D j u r e t upptages och slemmet omkring detsamma bort
torkas v a r l i g t med en m j u k lapp. A k t a därvid särskilt å buksidan e t t f i n t t r å d l i k t organ (se nedan), som vid dödandet o f t a plägar komma f r a m . Studera munöpp
ningen. Om läpparna vikas å t sidan och mynningen något litet utspärras med en pincett, synas k ä k a r n a , som äro t r e t i l l antalet. (Det sår, som uppstår, då en blodigel biter, liar formen av en trestrålig stjärna.) T ä t t ovanför munnen synas sex små gropar, ö g o n e n . Längre bakåt finnas y t t e r l i g a r e t v å p å var sida (bild 1).
B e t r a k t a v i buksidan uppmärksamt, s å se v i tyd
ligt i mittlinjen ungefär m i t t p å djurets f r ä m r e h ä l f t t v å små p å omkr. 1 cm:s avstånd f r å n varandra beläg
n a papiller och m i t t i v a r och en a v dessa e t t l i t e t hål.
D e t främre, u r vilket man k a n f å se e t t h å r f i n t rör s k j u t a f r a m , ä r den h a n l i g a k ö n s ö p p n i n g e n ,
Bild 1. Ögonen. 1 Bild 2. Segmentaiorganens mynningar.
och det bakre den h o n l i g a . P å ömse sidor om medel
linjen kan man med förstoringsglas upptäcka små p o- r e r , mynningar t i l l de s. k . segmentalorganen. Dessa porer äro 17 p a r och t r ä f f a s i större delen a v kroppens utsträckning p å v a r 5:e r i n g (bild 2). P å ringen bakom kan man i a k t t a g a mycket f i n a r u n t om kroppen befint
liga. p a p i l l e r , som tjänstgöra som sinnesorgan.
V i övergå n u t i l l dissektion a v igeln. Den l ä g g e s i vaxlådan under vatten med buksidan nedåt. Den bakre sugskivan fästes med en s t a r k nål. Med t v å andra sym
metriskt s a t t a genomborras den f r ä m r e sugskivans öv
r e kant. Genom a t t s t r y k a p å d j u r e t f r a m och till
1 De flesta i d e t t a h ä f t e förekommande bilder äro schematiserade.
12
baka u t d r a g e s detsamma försiktigt p å längden. D e f r ä m r e nålarna nedstickas i vaxskivan. Längs hela dju
r e t lägges e t t s n i t t genom huden t ä t t invid ryggens mitt
linje ; d e t t a måste ske mycket försiktigt, så a t t icke r y g g k ä r l e t eller tarmen skadas. Ä r längdsnittet u t f ö r t , så f a t t a r man i snittkanterna med t v å pincet- t e r precis m i t t emot varandra och d r a r p å så s ä t t kropps
väggen isär. T ä t t invid pincetten stickes en k o r t nål genom hudkanten och ned i vaxlådan. Så f ö r f a r e s ut
e f t e r djurets hela längd. N å l a r n a sättas lämpligen p å en knapp cm:s avstånd f r å n varandra och f ä s t a s så ä t t de l u t a u t å t , varigenom de e j komma a t t sitta i vä
gen vid den f o r t s a t t a dissektionen.
Man ser n u hela m a t s m ä l t n i n g s k a n a l e n . Längst f r a m synes och kännes som en liten oval upp
höjning en av de t r e käkarna. Möjligen f r a m s k y m t a p å djupet de andra båda, en p å vardera sidan. Vidare kan man se käkarnas muskulatur, som bakåt fäster sig vid kroppsväggen. Omedelbart bakom käken ovanför matsmältningskanalens f r ä m s t a del ligger h j ä r n- g a n g l i e t . S v a l g e t är h e l t kort, omkring 1 cm.
Vid dess väggar äro fästade t a l r i k a muskler, som ut
s t r å l a t i l l kroppsväggen. Genom sammandragning a v dessa muskler vidgas svalget och1 åstadkommes sug
ning. I rörets vägg liggande ringformiga muskler åstadkomma en förträngning av röret. Den p å svalget följande m i t t a r m e n u t m ä r k e r s i g ' g e n o m 10 par b l i n d s ä c k a r , a v vilka de båda sista äro mycket långa och sträcka sig b a k å t en p å vardera sidan om den smala ä n d t a r m e n . Ändtarmen sväller u t i sin bor
t e r s t a ända och u t m y n n a r ovanför sugskivan.
Vid kanten a v v a r j e k ä k p l a t t a u t m y n n a encelliga s p o t t k ö r t l a r , vilkas sekret h a r den egenskapen a t t
m,
Bild 3. De inre organens läge (djuret öppnat f r å n ryggsidan), a sug
mun, b k ä k och käkmuskler, c övre svalggan] j j öppnat
j _ _ _ _ _ , igliet, cl svalg, e mittarm, f segmentalorgan, g sidokärl, h ryggkärl, i ändtarm, j tarmöppning,
k sugskiva.
cl
kunna hindra det utsugna blodet a t t levra sig. (Lägg märke t i l l a t t blodet i matsmältningskanalen e j är lev- rat.) Dessa encelliga körtlar ligga innanför kropps
väggens längsmuskulatur mellan svalgets muskelbun
tar.
14
Innan tarmen borttages, iakttages det redan omnämn
d a blodkärl, som förlöper i kroppens mittlinje å tar
mens övre sida och som innehåller r ö t t blod (igelns eget blod ä r nämligen rött). Vidare ser man f r a m s k y m t a sidokärlen och segmentalorganen m. m.
Tarmen lösgöres f r å n underlaget och bortplockas u t a n a t t skada underliggande organ. Lösgörandet sker med tillhjälp av e t t p a r pincetter s a m t då och d å sax eller kniv.
T r e s t o r a blodkärl, b u k k ä r l e t och s i d o k ä r l e n , synas nu, v i l k a sträcka sig f r å n den ena kroppsändan t i l l den a n d r a ; bukkärlet omsluter bukmärgen.
Blodkärlsystemet är slutet, d. v. s. blodet finnas en
dast i n u t i blodkärlen. D e f y r a stora kärlen äro för
enade genom kapillärer. Sidokärlen äro pulserande.
P å o;ch innanför sidokärlen l i g g a s e g m e n t a l o r g a n e n , 17 p a r , vilkas utförsgångar iakttogos vid dju
rets . y t t r e besiktning. V a r j e segmentalorgan består av e t t slyngformigt rör, vilket i den t r a k t av kroppen, d ä r testiklar finnas, börjar t ä t t intill en dylik och som utvidgar sig t i l l en blåsa, u r i n b l å s a n , f r å n vil
ken en utförsgång leder t i l l mynningen å buksidan.
Mellan segmentalorganen och bukkärlet ligga f o r t p l a n t n i n g s o r g a n e n . A v dessa utgöras de han
liga a v nio p a r segmentalt ordnade t e s t i k l a r , små r u n d a kroppar, f r å n v a r och en av vilka en k o r t utförs- gång g å r u t å t och mynnar uti- s ä d e s l e d a r e n , vil
ken synes löpa i små slingringar som en längsgående s t r ä n g b a k i f r å n f r a m å t , u n g e f ä r m i t t emellan buk- och sidokärlet. U n g e f ä r i nivå med f j ä r d e segmental- organet r u l l a r den ihop sig t i l l e t t nystan och sedan ut
mynnar den i en oparig utförsgång, v a r s bas ä r an- svälld. Utförsgången, parningsorganet, är e t t l å n g t
-~-e ---g
-m
Bild 4. Nervsystem, fortplantningsorgan och segmentalorgan. a sug
mun, b svalgring, c mun, cl b u k k ä r l , som omsluter buknerv, e den säck
lika bildning, som innesluter det hanliga parningsorganet, d å det ä r indraget, / sädesledaren hoprullad, g äggstock, h slida, i sidokär], j sädes-
ledare, k segmentalorgan, l urinblåsa, m testikel, n sugskiva.
utstjälpbart trådsmalt rör (omnämnt vid den y t t r e be
siktningen), som, då det är indraget, ligger gömt i en säcklik bildning. Emellan denna och. f ö r s t a p a r e t tes- tiklar ligga de honliga fortplantningsorganen, som be
16
s t å av en ä g g s t o d k å vardera sidan, vilkas utförs
gångar, ä g g l e d a r n a , förena sig t i l l e t t säckfor- migt organ, s l i d a n , v a r s mynning redan vid de y t t r e delarnas granskning iakttogs.
Äggläggningen äger r u m om sommaren, och alla f u l l t utvecklade iglar deltaga i den, för så v i t t de äro till
räckligt gamla f ö r ,att para sig och befruktas. N ä r äg
gen äro mogna, söka sig iglarna i land. varest de längs v a t t n e t s k a n t borra sig in i den lösa mullen eller torv- massan under gräsvallen. Hudens körtlar avsöndra n u en grönaktig, seg massa, som djuren genom åtskilliga vridningar och sammandragningar samla t i l l en tämli
gen 'tjock, bred r i n g omkring den del av kroppen, p å vil
ken äggledaren utmynnar. D ä r p å lägga de i slsmmas- san 10—15 små ägg, och u r munnen utströmmar där
e f t e r en spottliknande vätska, pom genom vissa rörelser ombildas t i l l en skummande massa, vilken anbringas utomkring den f a s t a r e slemklumpen, tills det hela når e t t duväggs storlek. N ä r d e t t a är gjort, drager sig d j u r e t baklänges u t u r ringen, under det a t t det med munnen h j ä l p e r t i l l a t t tillsluta f ö r s t den främre, där
p å den bakre öppningen, vilka f ö r övrigt av sig själva draga sig s t a r k t tillsammans p å grund a v slemmassans elasticitet. E f t e r h a n d hopskrumpna slem och skum t i l l en nötstor kapsel, u r vilken de små igelungarna bana sig v ä g 6—8 veckor därefter. D e växa långsamt och n å sin f u l l a storlek i 5:e året, men de leva också länge och kunna bli intill 20 å r gamla. (Djurvärlden av J . O.
Böving-Petersen och W . Dreyer.)
A v nervsystemet h a v a v i redan s e t t det på svalgets ryggsida liggande hjärngangliet. N u se v i också den i bukkärlet inbäddade b u k m ä r g e n , vilken börjar med s v a l g r i n g e n , av vilken hjärngangliet, som ligger p å svalgets ryggsida, bildar den f r ä m s t a delen. T v ä r s igenom blodet ser man, a t t bukmärgen består a v en rad
med g a n g l i e r , sammanbundna genom t v å t ä t t in
till varandra liggande längsgående n e r v s t r ä n g a r . 3?ör varje kroppssegment finnes e t t ganglion.
Bild 5. T v ä r s n i t t för a t t visa de inre organens läge. a ryggkärl, b mittarin, c blindsäck, d sidokärl, e testikel, / segmentalorgan, g buk
kärl, som omsluter bukmärg.
F l o d k r ä f t a ( A s t a c u s fluviatilis).
K r ä f t a n observeras först levande. Hon lägges i e t t större k ä r l med vatten, och man i a k t t a r hennes s ä t t a t t röra sig dels f r i v i l l i g t och dels om hon oroas. Så f ö r f l y t t a r man henne i en med vatten f y l l d glasskål (i nödfall kan filbunke användas) och h ä r observeras dels ögonens reflexrörelse, då något snuddar vid dem, dels och förnämligast den strömning i vattnet, som åstadkommes a v vattencirkulationen genom gälhålor
na. Den synes lättast, om man i v a t t n e t nedsläpper korn av t . ex. i v a t t e n olöslig k a r m i n ; dessa synas strömma med f a r t f r a m å t f r å n huvudet. T i t t a r man närmare e f t e r , så ser man, a t t denna strömning h a r sammanhang med de snabba rörelserna av e t t bladformigt l i t e t or
gan, som sitter i gälhålans mynning f r a m t i l l .
2—130223. Handledning i dissektion.
18
K r ä f t a n dödas medelst n å g r a droppar kloroform el
ler eter i s l u t e t k ä r l .
Kroppens Kroppen ä r omgiven a v e t t f a s t pansar a v kitin- yttre- a r t a d substans, i vilken kalksalter äro aflagrade. Det-
(Forts.) ^ ^ underliggande överhuden avsöndrade skelett
ombytes årligen genom hudömsning. B e t r a k t a v i dju
rets rygg, så se v i i mitten av pansarets f r ä m r e del, r y g g s k ö l d e n , en t y d l i g t v ä r f å r a , n a c k f å r a n , vil
ken anger huvudets bakre begränsning. P å vardera sidan löper f r å n nackfåran bakåt en f å r a , r y g g f å r a n . 'Mellan dem båda ä r pansaret f a s t sammanvuxet med k r ä f t a n s rygg, under det a t t p å ömse sidor där
om pansaret skiljes f r å n kroppsväggen genom g ä l h å l o r n a . L ä g g märke t i l l a t t ryggsköldens hela rundade f r ä m r e nedre k a n t således ä r f r i ; h ä r öppna sig gälhå
lorna u t å t . Huvuddelen ä r f r a m å t utdragen i en spets, p a n n t a g g e n , p å vardera sidan om vilken de skaf- t a d e ögonen ligga. Stjärten består av sex mot varandra rörliga segment och e t t sjunde, som utgör det mellersta f j ä l l e t av stjärtsolfjädern.
' Studiet av buksidans organ uppskjutes av praktiska skäl t i l l längre f r a m .
Aud- Med kniven lossas den m j u k a hud, som fäster rygg-
ni"-an°r" sköldens bakre kant, f r å n v ä n s t r a kanten och upp över
(Vörts.) ryggen t i l l i nivå med högra r y g g f å r a n . F r å n rygg
sköldens bakre k a n t klippes e t t snitt e t t p a r millimeter u t a n f ö r vänstra r y g g f å r a n . f r a m t i l l nackfåran, f r å n ryggsköldens f r i a v ä n s t r a k a n t lägges e t t a n n a t snitt s t r a x bakom nackfåran, vilket t r ä f f a r längdsnittet (bild 6 den streckade linjen /). Den lösklippta delen av ryggskölden, v ä n s t r a gällocket, som p å sin insida sy
nes beklätt a v en fortsättning av kroppens m j u k a hud
beklädnad, bortlyftes, varmed gälhålans y t t r e vägg ä r
borttagen, så a t t gälarna ligga f r i a och. synliga. Ob
servera dem under vatten och observera i vinkeln mel
lan kroppen och den kvarsittande strimman av gälloc
ket, hurusom den m j u k a kroppshuden fortsätter sig i den m j u k a beklädnaden p å gällockets insida. F o r t s ä t t längdsnittet f f r a m å t mot ögat, (bild 6 g). L ä g g e t t Biodom- likadant längdsnitt p å högra sidan (bild 6 h), l å t d ä r l o p p' för stadgans skull h ö g r a sidan av ryggskölden s i t t a
Bild 6. Ryggskölden, a panntagg, b öga, c nackfåra, cl högra och e v ä n s t r a ryggfåran, f första, g andra och h tredje snittlinjen.
kvar. Mellersta delen av ryggskölden lösgöres f r å n un
derliggande m j u k a d e l a r med försiktigt skonande a v dessa, bakifrån f r a m å t . P å samma s ä t t lösgöres stjär
tens ryggbeklädnad: t v å parallella snitt, l ä n g s t bak e t t t v ä r s n i t t och löspreparering f r å n underliggande de
lar.
Den större delen av de inre organen är n u synlig (bild 7). L ä g g k r ä f t a n under vatten med ryggen uppåt.
H j ä r t a t ä r beläget i mittlinjen strax under rygg
skölden t ä t t f r a m f ö r dess bakre k a n t . D e t ä r inneslu
t e t i en liten t u n n hjärtsäck. H j ä r t a t är f e m k a n t i g t
20
a
B i l d 7. De inre organens läge (djuret öppnat f r å n ryggsidan), a t v å muskler, som u t g å f r a m å t f r å n magsäcken, b magsäck, c mandiblernas rörelsemuskler, d t v å muskler, som utgå b a k å t f r å n magsäcken, e lever,
• f testikel, g h j ä r t a , h sädesledare, i t a r m och s t j ä r t a r t ä r .
med t r e p a r springformiga öppningar, av vilka endast det p å övré sidan belägna n u ä r synligt. F r a m å t u t g å t r e f i n a kärl. Det-mellersta grenar sig f ö r s t e t t stycke f r a m och lämnar-blod bland a n n a t t i l l ögonen; de bå
d a sidokärlen grena sig nästan genast. B a k å t u t g å r endast e t t kärl, stjärtartären, som iakttages längre f r a m . A n d r a k ä r l k u n n a v i ej än så länge se p å v å r t .preparat, dock k u n n a vi sedermera und^r dissektiö- nens gång l ä g g a märke t i l l , ' a t t e t t ganska stort k ä r l g å r å t buksidan och inmynnar i e t t längs krop
pens buksida förlöpande k ä r l . .
H j ärtsäcken mottager genom talrika: gäl vener det i gälarna syrsatta blodet. F r å n hjärtsäcken kommer det genom de t r e paren springor in i h j ä r t a t , v i l k e t genom a r t ä r e r n a pumpar u t det i kroppen. Hjärtsäcken spelar således rollen a v h j ärtförmak, h j ä r t a t a v hjärtkam- m a r e ; båda tillsamman motsvara de högre djurens vän
s t r a h j ä r t h a l v a . D e t venöst blivna blodet samlas i krop
pens hålrum och kommer in i en längs buksidan löpande kanal, Varifrån det sedan strömmar t i l l gälarna. Krets
loppet ä r således ej fullständigt slutet. K r ä f t a n s _ blod ä r färglöst.
D e t stora t i l l färgen l j u s t gulbruna organ, som med Mat- sina båda h ä l f t e r i n t a r sidopartiet a v kroppshålighe- ten och u t f y l l e r rummet mellan h j ä r t a t och magsäcken, gan.
utom- i mittlinjen, där äggstockarna eller testiklarna (Forts.l s k j u t a f r a m , ä r l e v e r n .
Om en f i n glasstav genom m u n h å l a n (munöpp
ningen ligger p å buksidan) och den k o r t a matstrupen införes i m a g s ä c k e n och varligt kringföres i den
na, så iakttages l ä t t dess form och läge. I f r å n magsäc
ken u t g å t v å muskler f r a m å t och t v å bakåt. Magsäckens övre v ä g g bortklippes (lägg s n i t t e t nedanför kanten), och magsäckens innehåll bortpenslas. Å den a v l y f t a d e delen av magsäcken ses de trenne s. k . m a g t ä n d e r n a . De a n v ä n d a s t i l l födans söndertuggning, magen kallas därför t u g g m a g e . Ibland l i g g a i t v å sidoutbukt- ningar av magsäcken de s. k . k r ä f t s t e i i ä r n a, halv
runda v i t a avlagringar av kolsyrad kalk, vilka för
brukas vid. pansarets nybildning.
Det ä r strax före den under k r ä f t a n s tillväxt n å g r a gånger om ,året skeende hudömsningen, som k r ä f t s t e - n a r n a existera. Vid hudömsningen k r y p e r d j u r e t u r sitt pansa#,' som brister sönder mellan ryggskölden och första stjärtsegmentet, och samtidigt lossas och avgå dettas kitinartade fortsättningar in i ändtarmen och in
22
i magsäcken. K r ä f t s t e n a r n a bliva då f r i a , falla in i magsäcken, upplösas och deras beståndsdelar uppsugas av blodet.
F o r t - S t r a x ryggskölden blivit a v l y f t a d , såg man, om dju-
piant- re-j- v a r e n }i a n 6 j hopnystade snövita rör, vilka ligga bak-
o r g a n . om h j ä r t a t och förlora sig p å djupet. D e t är de båda s ä d e s l e d a r n a , vilka utgöra utförsgångar för t e s t i k 1 a r n a, som synas f r a m s k y m t a framom och bakom h j ä r t a t . H j ä r t a t bortprepareras. N u synas testiklarna
t y d l i g t . Baktill äro de sammansmälta med varandra.
Sädesledaren u t g å r ungefär f r å n organets mitt. Man kan d ä r i f r å n f ö l j a hela rörets förlopp och genom för
siktig preparation dess slutliga utmynnande vid ba
sen av femte bröstbenparet. K l i p p f ö r detta ändamål upp bröstväggen med små snitt utmed det mot buk
sidan gående ändstycket t i l l utmynningsstället. [Myn
ningen synes t y d l i g t . Ä r d j u r e t en hona, så iakt
t a g a s ä g g s t o c k a r n a , vilka hava en motsvarig anordning och f r å n vardera av vilka en k o r t mycket
Bild 8.
Hanliga fortplantningeorganen.
a testikel, b sädesledare.
Bild 9.
Honliga fortplantningsorganen.
a äggstock, b äggledare.
tunnväggig ä g g l e d a r e , som dock k a n klarläggas genom försiktig preparation, leder t i l l basen a v tred
je bröstbenparet. Mynningen ä r stor och tydlig.
N u betrakta v i levern något närmare. Den synes (Forts.)
bestå aiv en mängd små rörformiga säckar. Dess u t - M»t-
»».. O • I I I . ' J. s m ä l t-
iorsgang l n m y n n a r bakom tuggmagen i t a r m e n , som nings_ p å detta ställe ä r ganska vid och. kröker sig om mot organ,
buksidan. F ö r a t t k u n n a i a k t t a g a den r a k t b a k å t lö
pande fortsättningen av tarmen, den smala ä n d t a r m e n , måste man avlägsna en del av stjärtmuskulatu
ren. Man ser då även den övre s t j ä r t a r t ä r e n , som för
löper p å tarmens ryggsida. F ö l j tarmen t i l l dess ut
mynnande å buksidan a v sjunde stjärtsegmentet.
F r a m f ö r magsäcken l i g g a de stora g r ö n a k ö r t - Utsönd- 1 a r n a eller a n t e n n k ö r t l a r n a , p å v a r och en av ^gan vilka en f i n hopfallen behållare, »urinblåsa», ligger. De
r a s utförsgångar, v i l k a befinna sig vid basen a v and
r a antennparet (se nedan), sonderas med e t t borst.
Stjärtens muskulatur avlägsnas. L ä n g s t ned mot buk- Nerv
sidan iakttages bukmärgen. V a r j e segment h a r e t t system- eget g a n g l i o n , nervknut, så a t t i stjärten sex så
dana ganglier finnas, och f r å n v a r t och e t t u t g å t r e nerver å t vardera sidan. Följer man bukmärgen fram
åt, så ser man den plötsligt försvinna under en skelett
platta, som består a v f l e r a bitar. I det mellan ske
lettplattan och buksidans y t t r e kroppsskelett befintliga rummet finnas å t sidorna bröstextremiteternas musk
ler och i mitten den kanal, i vilken bukmärgen lig
ger. Kanalen uppklippes med tvenne parallella snitt.
Bukmärgen pär n u synlig. I framkroppen synes tydligt, a t t den består av tvenne parallella strängar. A v sam
mansmälta, ursprungligen segmentala ganglier består s v a lrg g a n g 1 i e t , f r å n vilket s v a l g r i n g e n u t g å r .
24
Denna o m f a t t a r matstrupen och s l u t a r f r a m å t i h j ä r n- g a n g 1 i e t .
(Forts.) N u studeras buksidans y t t r e delar. D e f ö r s t a a n- Krop- t e n n e r n a bestå vardera a v t r e p å varandra följande
p g j j g "
y t t r e , leder, p å vilka t v å smala, ledade t r å d a r sitta, den y t t r e
(Forts.) något tjockare och. längre än den inre. I basaldelen ligger den s. k . hörselgropen, en liten säckformig för
djupning, som öppnar sig u t å t . Man f ö r in e t t borst.
I n u t i ä r den försedd med en liten fristående list, på vilken å t båda, sidor s i t t a f i n a h å r , p å vilkas spets i en gelatinartad massa små främmande kroppar, t . ex.
små sandkorn, s i t t a inbäddade. Till v a r j e hörselhår g å r en nervtråd. Sannolikt t j ä n a r organet e j som hör
selorgan u t a n som jämnviktsorgan. D e första anten
nerna bära ännu e t t sinnesorgan. P å den y t t r e antenn
tråden finnes nämligen f r å n sjunde t i l l och med n ä s t sista leden egendomliga bihang av u n g e f ä r 0,1 mm.
längd, vilka h a v a blivit ansedda som luktorgan.
D e andra antennerna äro mycket större än de första.
Om v i se p å dessa, antenners undre sida, så i a k t t a g a v i p å deras basalled en upphöjning, p å vilken det ovan be
skrivna utsöndringsorganet, &ntennkörteln, utmynnar.
Utom den l å n g a antenntråden, vilken k r ä f t a n i levan
de livet ständigt rör på, finnes också en y t t r e gren i form av e t t b r e t t t r e k a n t i g t f j ä l l .
Munnen och dess omgivande delar studeras bäst i sammanhang med extremiteterna.
Med en pincett d j u p t insatt avplockas vänstra sidans extremiteter b a k i f r å n f r a m å t och läggas p å e t t pap
per. Studiet av dem börjar lämpligen f r a m i f r å n . Ob
servera överläppen och underläppen, vilken ä r bildad a v t v å f l i k a r . D e t första käkparet, m a n d i b l e r n a , be
s t å r av en massiv, i n å t med tänder försedd k ä k och e t t
Bild 10. Munverktyg, a mandiblerna. b och c de b å d a m a x i l l e r n a , cl, e och f k ä k f ö t t e r .
y t t r e bihang", en' treledad palp. Dess s t a r k a rörelsemus
kel sitter fästad vid ryggsköldens insida.
De t v å följande paren, de båda m a x i l l e r n a , äro tunna, korta och plattade. Om man f r å n buksidan bräc
ker upp den kvarsittande delen a v ryggskölden, så kan man övertyga sig om a t t det lilla blad, som man vid observa.tion av det levande d j u r e t såg röra sig i gäl- hålans f r ä m r e mynning, tillhör bakre p a r e t maxiller.
Vi passa nu p å a t t samtidigt studera gälhålan och dess (Forts.)
innehåll. K r ä f t a n s g ä l a r äro y t t r e gälar, de sitta näm- 4n l 3~
ligen fästade p å kroppens utsida, dels p å kroppsväggen organ.
2(5
k
B i l d 11. T v ä r s n i t t genom f r a m k r o p p e n , g g ä l , h g ä l h ä l a , k kroppsliåla, v a r i i n ä l v o r n a ligga (de s i s t n ä m n d a e j tecknade), s sköld, v k r o p p s v ä g g .
dels vicl basen av käk- och gångfötter. Den håla, gäl
hålan, i vilken de ligga, ä r bildad av e t t nedskjutande hudveck, vars y t t e r s i d a utgöres av ryggsköldens sido
p a r t i (se sid. 18).
(Forts.) v i återgå t i l l studiet av extremiteterna. D e t r e pa-
*pemT r e n k ä k f ö t t e r bilda en småningom skeende över
yttre. gång t i l l gångfötter. Vid det andra och ännu mer det tredje p a r e t s i t t a trådformiga gälar.
E f t e r de t r e paren käkfötter f ö l j a fem p a r g å n g f ö t t e r . D e t f ö r s t a p a r e t bildar e t t k r a f t i g t gripor- gan med saxklo i spetsen..
K r ä f t a n är e t t rovdjur. Med saxklorna f a t t a r och sönderdelar hon s i t t rov. K ä k f ö t t e r n a och de t v å paren maxiller f ö r f l y t t a bitarna till munnen och hindra dem
a t t bliva bortspolade a v det omgivande vattnet. Mandib- lerna sönderdela bitarna ytterligare och i magsäcken undergå de sin slutliga finfördelning.
H ä r e f t e r f ö l j a s t j ä r t f ö t t e r n a , fem p a r ; det sjätte paret h a r ombildats t i l l stjärtsolfjäderns sidofjäll, vilka h j ä l p a till vid simningen. H o s hanen äro de t v å f ö r s t a paren omvandlade t i l l parningsorgan. Första p a r e t äro rännformiga och bilda lagda intill varandra e t t rör, vilket u p p t a r sperman f r å n sädesledarnas mynningar.
A n d r a paret hjälper t i l l a t t överföra sperman t i l l ho
nans buksida, d ä r den k v a r s i t t e r i stelnat tillstånd f ö r a t t b e f r u k t a äggen, då de komma f r a m . Hos honan ä r första p a r e t s t j ä r t f ö t t e r f ö r k r y m p t , de andra f y r a paren bära de befruktade äggen, vilka genast de läm
n a äggledaren omgivas a v e t t f r å n hudkörtlar å buk
sidan avsöndrat klibbigt ämne, som s n a r t stelnar och fastklibbar äggen under stjärten vid s t j ä r t f ö t t e r n a . Genom dessa fötters ständiga rörelser ä r väl s ö r j t f ö r f r i s k vattenväxling k r i n g äggen- och därigenom för de
ras utveckling, som h ä r försiggår. D e u r äggen e f t e r omkring 6 månader f r a m k l ä c k t a u n g a r n a hålla sig f a s t vid moderns simfötter ytterligare någon tid.
Tillrådligt ä r a t t även dissekera en k o k t k r ä f t a . Åtskilliga delar äro h ä r l ä t t a r e a t t iakttaga, så t . ex.
h j ä r t a t och mandibelns k r a f t i g a muskel. Färgföränd
ringen av skalet, n ä r k r ä f t a n kokas, beror därpå a t t av de olika färgämnen som finnas i skalet a l l a förstöras utom den röda.
28
A b b o r r e (Perca fluviatilis).
Om abborren vid inköpet e j är död, dödas den förme
delst e t t s n i t t genom ryggmärgen t ä t t bakom huvudet.
Dissektionen företages med rentvättade händer och v e r k t y g samt även f ö r övrigt p å sådant s ä t t (lämpligt underlag e t t stycke r e n t papper), a t t d j u r e t k a n an
vändas t i l l föda. D e organ man e j hinner med a t t studera eller som man vill studera y t t e r l i g a r e kunna förvaras antingen blott i f r i s k t r e n t vatten t i l l föl
jande d a g eller i formalinlösning, om organen skola förvaras längre. Angående h j ä r n a n iakttages, a,tt ta
k e t över densamma måste v a r a borttaget, innan pre
paratet nedlägges i lösningen.
Kröp- Abborrens r y g g och översidan p å dess huvud äro
y t t r e svartgröna, sidorna ljusare s a m t buken r e n t v i t . P å
(Forts.) sidorna finnas vanligen 6 s v a r t a tvärband, de meller
s t a u p p t i l l tudelta.
Rörelse- A.v de pariga extremiteterna ligga de rödaktiga
organ. ^ r ö s t f e n o r n a l å n g t f r a m , s t r a x bakom huvudet;
b u k f e n o r n a, som äro gulröda t i l l cinnoberröda, en smula längre b a k å t n ä r a mittlinjen. Utom dessa finnas opariga fenor, som s i t t a i kroppens mittlinje, nämligen t v å r y g g f e n o r , av v i l k a den f r ä m r e ä r grönviolett med en stor s v a r t fläck baktill p å de t v å — t r e sista strålarna och den bakre g r å g u l a k t i g ; s t j ä r t f e n a n , som ä r grönaktig, och a n a l f e n a n , som är gulröd t i l l cinnoberröd. Fenorna äro t u n n a hudveck, vilka inne
sluta f i n a benstavar, f e n s t r å l a r n a , som s i t t a unge
f ä r som strålarna i en solfjäder. Genom fenstrålarnas rörelser k u n n a fenorna fällas ihop och spännas u t ; i rygg- och analfenorna kunna strålarna f ä l l a s ned ut
e f t e r kroppen med spetsarna b a k å t s a m t åter resas upp. Fenstrålarna äro dels t a g g s t r å l a r , som äro styva, spetsiga och oledade (hela f r ä m r e ryggfenan, ena
Bild 12. Skelett, a hjärnskålens ben, b ögonhåla, c mellankäksben, d överkäksben, e nnderkäksben / gommens ben, g kvadratben, Ti gäl
lockets ben, i gälhinnans strålar, k e t t nnder tnngbenskroppen sittande ben, l övre och m nedre ändan a v skuldergördeln, n ben, som förbinder skuldergördeln med hjärnskålen, o bäckenben, p armbeneu, q bröstfenans, v bukfenans, s ryggfenans, t s t j ä r t f e n a n s och u a n a l fenans s t r å l a r ,
v revben.
kanten a v den bakre och av anal- och bukfenorna);
dels m j u k s t r å l a r , som äro m j u k a och böjliga, p å tvären ledade samt k l u v n a i spetsen (övriga fenor och fendelar). S t r å l a r n a i rygg- och analfenorna äro med sin ba.s f ä s t a vid s t r å l b ä r a r n a , tunna, spetsiga
30
ben, som s k j u t a ned mellan musklerna; stjärtfenan är däremot f ä s t vid själva kotornas övre och undre bågar.
(Detta studeras bäst i sammanhang med abborrens ske
lett. Se sid. 40 och f i g . 12.) Vid roten av bröstfenan finnas n å g r a små genom huden k ä n n b a r a ben, som förbinda fe
nan med skulderpartiet. Bukfenorna äro fastade vid e t t l i t e t skivformigt genom huden k ä n n b a r t bäcken, som icke s t å r i förbindelse med ryggraden.
D å fisken s t å r stilla i v a t t n e t eller rör s i g h e l t lång
samt, använder den endast fenorna, men samtliga dessa, såsom balanserings- respektive ställflyttningsorgan.
Snabb rörelse f r a m å t å t e r åstadkommes dels av stjärt- fenan dels och huvudsakligen a v hela s t j ä r t e n med dess k r a f t i g a m u s k u l a t u r ; rygg- och anialfenorna h a v a n u t i l l u p p g i f t a t t hindra kroppen f r å n a t t vicka och bröst- och bukfenorna a t t h å l l a kroppen i det riktiga l ä g e t med ryggen uppåt. Taggstrålarna äro goda försvars
vapen.
(Forts.) Förutom huvudet är abborrens hela kropp betäckt Krop- rued f j ä l l (läderhudsbildningar), taktegelformigt 1ig-
yttre. gande över varandra samt ordnade i rader. Utanpå
(Forts.) f j ä l l e n befinner sig en mjtfk och y t t e r s t t u n n slemmig ö v e r h u d . L y f t e r man försiktigt upp e t t f j ä l l med pincetten, så kan man övertyga sig härom. Studera e t t f j ä l l !
P å mitten av vardera kroppssidan löper f r a m i f r å n b a k å t1 en t y d l i g linje, s i d o l i n j e n , bildad av en rad små gropar
I huvudets spets se vi en . v å g r ä t m u n ö p p n i n g och ovanför och bakom denna å vardera sidan t v å runda
1 Lägebeteckningarna hänföra sig t i l l djurets naturliga läge. U p p å t betyder alltså å t ryggsidan, nedåt å t buksidan, framåt riktningen å t huvudändan, b a k å t å t stjärtändan.
hål, vilka leda in t i l l n ä s h å l o r n a (en p å vardera sidan). D e sonderas. Bakom dem ligga de stora r u n d a ö g o n e n och där bakom på vardera sidan e t t g ä 11 o c k , täckande g ä l s p r i n g a n . L y f t a v i l i t e t p å e t t gäl
lock, se v i g ä l a r n a . Gällocket ä r sammansatt a v And
f l e r a benplattor. Gälarna äro lansettlika fransar, vil- k a sitta i t v å rader p å den konvexa bakre kanten av de i sin f r ä m r e k a n t med t a g g a r försedda g ä l b å g a r n a , 4 på v a r sida.
Gälarna äro fiskens andningsorgan; vatten intages genom munnen och strömmar emellan gälarna u t ge
nom gälspringan. D e t i de lansettlika f r a n s a r n a cir
kulerande blodet upptager därvid syre u r den u t i v a t t n e t lösta l u f t e n och avgiva kolsyra.
Omedelbart f r a m f ö r analfenan ligga t r e öppningar, (tforts.)
L ä t t a s t a t t i a k t t a g a ä r den främsta, t a r m ö p p n i n - pens"
g e n . Mynningarna f ö r köns- och urinorganen iakttagas yttre, b ä t t r e längre f r a m (se sid. 36).
Om man o m f a t t a r buksidan p å abborren och stry
ker bakåt, så händer det ofta, a t t m j ö l k e . e l l e r r o m framkommer.
Spärra upp fiskens munöppning! L å t dagern f a l l a in Mat
genom densamma och i a k t t a g m u n s v a l g h å l a n s n;ngg. vidd, den lilla t u n g a n , gälbågarna och springorna organ, mellan dem, t ä n d e r n a samt ingången t i l l den vida (l!orts-) m a t s t r u p e n ! F ö r in e t t finger och undersök sär
skilt tändernas läge, riktning och form.
Tänderna äro tydligen väl ägnade a t t f a s t h å l l a ro- vet. Abborren ä r nämligen en glupsk rovfisk, som le
ver av smärre fiskar, maskar, insektlarver, sötvatten- k r ä f t d j u r m. m. (abborren vistas i sött och bräckt vat
ten).
32
Bild 13. De inre organens läge. L ä n g s t f r a m i mittlinjen a gälpuls
ådern och d ä r bakom b pulsådervulsten. Bakom denna v i d buksidan e h j ä r t k a m m a r e n (å bilden fallen å t abborrens högra sida) oeh v i d rygg
sidan d h j ärtförmaket. Mellan h j ä r t a t och f levern e mellangärdet.
Levern täcker en del a v (? gallblåsan, en del a v j magsäcken samt e t t å y de t v å . blindsäcklika bihangen. T v å blindsäcklika bihang i synas, h tunntarmen, le mjälten, l könskörteln (äggstocken eller testikeln).
(Strax före lektiden ä r organet så stort, a t t det räcker nästan f r a m t i l l mellangärdet), m tjocktarmen, n tarmöppningen, o könsorganets myn
ning, p urinorganets mynning.
Kroppshålan öppnas medelst e t t snitt, som lägges i O r g a n e n s
mittlinjen,, börjar en halv cm. f r a m f ö r tarmöppnin- tropps- gen och slutar i munhålan. A k t a därunder v ä l de inre h å l a n ,
organen! Man ser n u a t t kroppshålan genom det t u n n a glänsande m e l l a n g ä r d e t ä r avdelat i den f r ä m r e mindre b r ö s t h å l a n och den bakre större b u k h å l a n . Båda håligheterna äro tapetserade med en hinna, lik den som bildar mellangärdet.
H å l l kropps väggarna i sär (abborren ligger p å r y g g ) och i a k t t a g kroppshålans innehåll!
I brösthålan synes h j ä r t a t , vilket, om d j u r e t är nyss dödat, k a n iakttagas slå under en lång stund.
I bukhålan synes t ä t t bakom mellangärdet den bru
n a l e v e r n , vidare t a r m a r och k ö n s o r g a n . L y f t abborren och vänd den med ryggen u p p å t (fortfarande med sidoväggarna utspärrade)! Observera den t u n n a genomskinliga hinna, t a r m k ä x e t , som f ä s t e r in
älvorna vid bukhålans övre vägg, och i vilken t i l l in
älvorna löpande k ä r l synas. Vid tarmen sitter o f t a rik
ligt med f e t t . N u synes även simblåsan, som sitter t ä t t intill bukhålans övre vägg.
Studera närmare levern med g a l l b l å s a n ! Gal- (Forts.)
lan tömmes i början av tarmen. F ö r ned en grövre glas-• s m a l t -
stav genom munhala, svalg och matstrupe ned i m a g - n i n g s -
s ä c k e n , vilken då t y d l i g t iakttages. F ö r in en fi- orsan- nare glasstav genom tarmöppningen. Matstrupen över- ^o r t s-' g å r tämligen snart och omärkligt i magsäcken, som således f r a m t i l l e j ä r s k a r p t avgränsad. B a k å t bil
dar magsäcken en blindsäck. T u n n t a r m e n u t g å r f r å n mitten av magsäckens undre sida (buksidan) och löper i en båge t v ä r s över å t högra sidan, g å r sedan bakåt och så f r a m å t igen. I den så bildade l å n g a slyn- gäh ligger den mörkt brunröda m j ä l t e n . D ä r e f t e r
3—130223. Handledning i dissektion.
34
g å r tarmen b a k å t igen och synes bli vidare i sin bakre del, g r o v t a r m e n . K o r t e f t e r tarmens utgång f r å n magsäcken b a r den t r e b l i n d s ä c k s a r t a d e b i - h a n g.
Blod- H j ä r t a t ä r h e l t och h å l l e t venöst, d. v. s. det upptager
°organS" v e n° s a blodet f r å n a l l a kroppens delar och driver
(Forts.) det in i gälarna f ö r a t t d ä r syrsättas. D e t är tvårum- migt, d. v. s. det består av e t t f ö r m a k och en k a m m a r e . Förmaket ligger ovanför kammaren, d. v. s.
närmare ryggraden, ä r tunnväggigt och t i l l färgen s v a r t r ö t t . D e t mottager blodet f r å n en bakom och ovanför belägen y t t e r s t k o r t blodåderstam, i vilken tvenne p å t v ä r e n ställda k o r t a stammar sammanmynna, en f r å n vardera kroppssidan. Nedom förmaket synes den ljusare röda och mer tjockväggiga kammaren. Den
n a driver vid sin sammandragning blodet in i g ä l p u l s å d e r n , vars början, p u l s å d e r v u l s t e n , som synes omedelbart f r a m f ö r hjärtkammaren, h a r formen a v en kon och ä r nästan v i t t i l l färgen. Gälpulsådern utsänder 4 p a r grenar, en t i l l v a r j e gälbåge. N ä r blo
det d ä r g å t t igenom y t t e r s t f i n a förgreningar, hårkärl, i a l l a de små lansettlika blad, med vilka gälbågarna i sin bakre k a n t äro försedda, och n ä r det där genom indi
r e k t beröring med d e t omgivande l u f t h a l t i g a v a t t n e t f å t t sin kolsyra u t b y t t mot syre, samlas detta blod åter, men d å som arteriellt blod, i en 'grov stam, stora kropps
pulsådern (synes t y d l i g t om e n stund, då simblåsan blivit bortpreparerad), vilken g å r under ryggraden och avgiver grenar till kroppens olika delar. F r å n dem samlas det venösa blodet slutligen i de o v a n n ä m n d a t v å korta p å tvären ställda stammarna, vilka förenas t i l l den gemensamma k o r t a stam, som mynnar i övre delen av h j ärtförmaket.
Ä g g s t o c k e n , som innehåller rommen hos honan, F o r t -
t e s t i k e l n , som innehåller mjölken hos hanen, ut- P .l a n t"
mynnar genom en gång, belägen mellan grovtarmen organ,
och urinledaren. Hos abborren ä r nämnda organ oparigt.
I a k t t a g dess vidfästning i buken.
Abborrens lektid infäller p å våren och försommaren, och begiva sig stimmen då t i l l _grunt vatten. Honan fastsätter romsamlingen, som utgjuten u r hennes kropp bildar e t t ända t i l l halvannan meter l å n g t band, där romkornen omslutas av en n ä t l i k hinna, vid någon sten eller växt. K o m k o r n e n , ä g g c e l l e r n a , h a unge
f ä r vallmofröns storlek; deras a n t a l kan uppgå t i l l över tvåhundratusen. Mjölken u t g j u t e s över romsam- lingen. Dess celler, s p e r m a c e 11 e r n a, f ö r blotta ögat osynliga, simma f r i t t omkring i v a t t n e t och upp
söka romkornen. I e t t romkorn intränger endast en spermacell.
Magsäcken avklippes s t r a x bakom mellangärdet. (Forts.)
(3-rovtarmen ,avklippes k o r t f r a m f ö r dess mynning. g^ i t - Tarmpaketet u t l y f t e s och tarmkanalen uppklippes ut- nings- efter hela sin längd samt lägges ned i vatten. Se e f t e r orsan- om inälvsparasiter finnas! Skölj bort tarminnehållet!
Lägg tarmpaketet i r e n t v a t t e n ! I a k t t a g magsäckens veckade slemhinna, övergången mellan magsäck och tarm, bihangens mynningar (sondera bihangen!), tarm
luddet samt det ringformiga, b a k å t riktade veck av slem
hinnan, som markerar övergången mellan tunn- och grovtarm. I snittytan synes a t t tarmväggen "bildas av tre hinnor: innerst slemhinna., som är försedd med ludd, mellerst muskelhinna, som ser halvgenomskinlig ut, och y t t e r s t bukhinna, vilken vid tarmens fästands
•kant bildar tarmkäxet. D e t t a består således a v tvenne blad av bukhinna, vilka blad följas å t t i l l ryggen, där
36
de å t e r skiljas i sär f ö r a t t tapetsera bukväggens in
sida.
K l i p p upp (för a t t vinna plats) grovtarmens sista del i dess undre v ä g g ! N u l å t a sig köns- och urinorganens mynningar l ä t t sondera. Den l i l l a smala u r i n b 1 å- s a n ligger t ä t t bakom könskörtelns bakre del.
Sim- Simblåsan är hos abborren sluten, d. v. s. den står
blåsan. ej • förbindelse med tarmkanalen.
Simblåsans storlek i förhållande t i l l kroppen bestäm
mes av v a t t n e t s tryck. D å d e t t a är större j u djupare fisken befinner sig, blir simblåsan d å mindre, och hela fisken således r e l a t i v t tyngre. D å fiskens specifika v i k t p å så s ä t t alltid b l i r l i k a med vattnets, kunna f i s k a r med simblåsa vila p å v i l k e t d j u p de behaga. E n f i s k u t a n simblåsa k a n vila endast p å sjöbotten. Till sin uppkomst ä r simblåsan en u t v ä x t f r å n matsmält
ningskanalen. H o s åtskilliga f i s k a r s t å r den också ge
nom en särskild g å n g i förening med matstrupen. Hos de högre ryggradsdjuren förändras denna u t v ä x t t i l l lungor.
Vid sidan a v simblåsans bakre ända dissekerar man sig trubbigt1 in t i l l densamma, f a t t a r den med pincett och f l å r den i f r å n ryggraden. Man ser n u den pa-
TJtsönd- r i g a bakre delen a v n j u r e n , r y g g n j u r e n , med
organ. dess utförsgång i urinblåsan, samt l å n g t f r a m (den kvarlämnade resten av magsäcken slås upp) den opariga
(Ports.) h u v u d n j u r e n , som ligger i nivå med h j ä r t a t . Mel- onflopps- la n båda r y g g n j u r a r n a synas längsgående kärlstam
organ. mar, i mitten s t o r a k r o p p s p u l s å d e r n och å var
dera sidan om denna en blodåderstam, den vänstra helt
kort. ii
D e med h j ä r t a t sammanhängande kärlstammarna av
klippas så l å n g t f r å n h j ä r t a t som möjligt och h j ä r t a t ut-
1 D. v. s. med p i n c e t t eller k n i v r y g g .
w
Bild 14. N j u r a r n a j ä m t e en del a v kroppsyäggen. a ryggnjurarna, a' huvudnjure, b en del a v kroppsväggen med revben, c urinledare, d urinblåsa, e urinledarens utförsgång, f ryggartären, g och h vener, •
i ändtarmen.
lyftes. E t t längsgående s n i t t lägges genom nedre kan
ten av hjärtkammarens och pulsådervulstens vägg. Snit
tet kan sedan förlängas b a k å t och. u p p å t genom h j ä r t - förmakets P&gg. I a k t t a g h j ä r t k l a f f a r n a !
Abborrens huvud skiljes f r å n kroppen genom e t t snitt, S i n n c s' som f r å n gälspringan g å r t v ä r s över ryggraden.
38
Genomklipp r u n t omkring ögat den f i n a hinna, b i n d h i n n a n , som sammanbinder ögongloben med ögonhålans k a n t ! F a t t a med pincett i denna hinna och d r a g f r a m ögonklotet! Studera ö g o n m u s k l e r n a ! A v s k ä r dem samt s y n n e r v e n s å a t t ögonklotet kan l y f t a s f r a m . Man i a k t t a g e r n u den genomskinliga h o r n h i n n a n , som är p l a t t a r e än resten a v ögonklo
t e t och genom vilken man ser r e g n b å g s h i n n a n och det r u n d a hålet i den, p u p i l l e n ; vidare s e n h i n n a n , som utgör en fortsättning av hornhinnan och som ä r silverglänsande och kan v a r a h e l t eller delvis förbenad. Ungefär m i t t emot pupillen synes synner
ven d y k a in i ögat. L ä g g ned ögat i v a t t e n ! Skär eller klipp igenom senhinnan r u n t omkring ögonklotet, un
g e f ä r en mm. f r å n hornhinnan. Man ser nu a t t innan
för senhinnan finnes en s v a r t f ä r g a d hinna, å d e r h i n n a n , vilken fortsätter sig i regnbågshinnan, s a m t innanför åderhinnan den gråvita, h ä l f t genomskinliga n ä t h i n n a n , som l ä t t lossnar f r å n åderhinnan utom p å det ställe, där synnerven intränger i den. ögonklo
t e t s bakre och större del fylles av den geléartade, ge
nomskinliga g l a s k r o p p e n samt där f r a m f ö r den nå
got hårdare, även genomskinliga kulformiga l i n s e n . Rummet mellan linsen och regnbågshinnan å ena sidan och hornhinnan å andra ä r f y l l t a v en k l a r vätska.
Det andra ögat uttages och härdas. Delas sedan i t v å h ä l f t e r genom e t t snitt l a g t med skarp kniv f r å n horn
hinnan t i l l synnerven. D e inre delarna synas n u syn
nerligen t y d l i g t (jämför f i g . 34).
Den ena näshålan sonderas och dess yttne vägg bort- klippes. I botten synes då l u k t o r g a n e t (bild 15A,b) en mjuk, p l a t t upphöjning med radiärt ordnade slem
hinneveck.
Med bentång göres, u t a n a t t skada hjärnan, e t t snitt Nervsy-
f r å n v a r d e r a ögonhålan i n å t och något bakåt. Snitten s t e m e t- mötas uppe p å huvudet. Härigenom h a r man kommit in i hjärnskålshåligheten, vars bentak f r a m å t och
c
v
Bild 15. A. Hjärnan, sedd uppifrån. I stora h j ä r n a n (framhjärnan), 15.
Bild 15. A. Hjärnan, sedd uppifrån. I stora h j ä r n a n (framhjärnan), I I I tvåhögarna (mitthjärnan), IV lilla h j ä r n a n (bakhjärnan), V f ö r längda märgen (efterhjärnan), VI ryggmärgen, a luktloh, b luktorgan,
A ärnan. sedd U '
lilla
c synnerv. B. H j ä r n a n , sedd underifrån. J stora h j ä r n a n (framhjärnan), I I synhögarna (mellanhjärnan), I I I tvåhögarna (mitthjärnan), V för
längda märgen (efterhjärnan), VI ryggmärgen, a luktlob, b synnerv, c hjärnbihang.
bakåt bortklippes bit f ö r bit. Härvid blottas en grå
aktig lös fettmassa, som täcker hjärnan och som försik
t i g t bortskåffas med filtrerpapper. Övre väggen a v ryggmärgskanalen bortklippes, så a t t ryggmärgen blot
tas ända f r a m t i l l h j ä r n a n .
