Malmö högskola
Lärande och samhälle
Individ och samhälle
Examensarbete i Historia och Lärande
15 högskolepoäng, avancerad nivå”Vem fan är Palme” – En studie i historiebruk och
historieförmedling i svensk samtida hiphop
”Who the fuck is Palme” – A study of the use and mediation of
history i Swedish contemporary hip hop
Tove Pålsson Grönlund
Historievetenskap och lärande, 270 Handledare: Ange handledare 2014-‐11-‐04 Examinator: Thomas Småberg Handledare: Mats Greiff
Sammanfattning
Syftet med arbetet har varit att undersöka på vilket sätt historia brukas och förmedlas inom svensk samtida hiphop och till vilka syften och funktion. Utifrån tre olika metoder för textanalys och vidare med historiedidaktiska teorier har jag genomfört en litteraturanalys av åtta stycken låttexter från välkända artister på den svenska scenen. Min teoretiska utgångspunkt för arbetet har jag i Peter Aronssons påstående att ”någon berättar något för någon annan av en anledning”. Hiphopens grund ligger i berättelsen och har en tradition av att behandla politiska frågor. Historia av olika slag blir i detta sammanhang ett viktigt verktyg för att förmedla en bild av ett aktuellt ämne eller sig själv. Texterna har ett övervägande syfte att bearbeta tankar,
erfarenheter och känslor hos producenten oavsett vilken sorts berättelse som berättas. Genom att berätta för någon annan berättar man också för sig själv. Syftet kan
samtidigt vara att få fram en specifik politisk fråga i det offentliga samtalet och verka för en förändring av rådande normer och samhällsklimat. Jag har även intervjuat två medlemmar ur gruppen Looptroop Rockers för att diskutera historiebruk ur en textförfattares perspektiv.
Abstract
The aim of the paper is to examine how history is used and communicated in Swedish contemporary hip-‐hop and to what purpose and function. Based on three different methods of text analysis together with history didactic theories, I conducted an analysis of eight lyrics from well-‐known artists on the Swedish hip-‐ hop scene. The theoretical standpoint of the paper is Peter Aronsson’s assertion that “someone is telling someone else something for a reason”. The foundation of hip-‐hop lies in the narrative, and there is a tradition of discussing political issues. In this context, various kinds of historical events become an important tool to convey an image of a current topic or of the artists themselves. No matter what story is told, the lyrics main purpose is to process the author’s thoughts,
experiences and feelings. By telling someone else you also tell yourself. At the same time, the purpose may also be to bring a specific political issue to public discussion or to promote a change in prevailing norms and social climate. I have also interviewed two of the members of the group Looptroop Rockers to discuss the use of history from a songwriters point of view.
Innehållsförteckning
1 Inledning sid 7 1.1 Syfte och frågeställning sid 9 1.2 Litteraturgenomgång sid 10 2 Teori sid 15
2.1 Historiebruk – en typologi sid 15
2.2 Historiekulturella dimensioner – kommunikation i kontext sid 17 3 Metod och urval sid 22 3.1 Metod textanalys sid 22 3.2 Argumentationsanalys sid 24 3.3 Berättande (narrativ) sid 24 3.4 Analys av metaforer och språkbruk sid 26 3.5 Metod intervju sid 27 3.6 Urval sid 29 4 Resultat, analys och teoretisk tolkning sid 33 4.1 Hiphop som folkbildning sid 33 4.2 Palme, konsensus och den tid som flytt sid 35 4.3 Motattack sid 47 5 Slutsats och diskussion kring hiphop som pedagogiskt verktyg sid 56 Litteraturhänvisningar
1 Inledning
”Vem fan är Palme? Varför snackar de om honom hela tiden?” Citatet kommer från elev jag hade nöjet att undervisa på en SIS-institution här i Skåne. Frågan kom i samband med en diskussion kring historia och varför kunskap kring historia är viktigt. Eleven ifråga menade att historia var ganska ointressant och ville just då inte alls förstå vad det hade med henom att göra. Jag tog då upp några raplåtar som exempel på var historia används i vardagen och nämnde då bland annat den transatlantiska slavhandeln, folkhemmet och just, Olof Palme. Elevens fråga fick mig att fundera på hur historia egentligen brukas och förmedlas i dessa texter och hur väl bekanta mottagarna är med den historia som presenteras.
I Sverige har det de senaste åren kunnat skönjas en förändring inom populärmusiken, då framförallt inom den svenska hiphopen. Svensk hiphop är idag mycket stor och har spridit sig utanför ”hiphoparna” till en bredare publik. I mitt arbete fokuserar jag på nutida rapartister som rör sig inom ett fält man kan beskriva som medveten eller politisk hiphop. Sverige har en tradition av relativt samhällskritisk hiphop men är i dagens hiphop-våg enlig mig extra tydligt. Något ytterligare intressant är att just denna hiphop är så stor och många artister rentav folkliga. Medvetenhet eller politik är i detta sammanhang breda begrepp och är både inom- och utomparlamentarisk och kan både behandla politik i en mer klassisk mening men också den typ av politik som kan berättas genom människors upplevelser av samhället. En grundläggande funktion som går att utläsa i dagens svenska hiphop, och kanske i all hiphop, är att den syftar till göra sin och andras röster hörda, att återta eller skapa sig ett eget utrymme. Arbetet kommer främst att handla om elementet rap och alltså inte om till exempel graffiti eller DJ-ing som också är delar av hiphopkulturen.
Varför är det då främst hiphopen och inte, säg, punken som idag står för ett politiskt motstånd och utanförskapets röst? Går det att tänka sig att hiphopen helt enkelt är bättre på att förmedla historia och anknyta till olika kontextuella gemensamma ramar för identitet och är ett exempel på vad Peter Aronsson menar när han säger att det kanske inte är vinnaren som väljer vilken historia som ska berättas utan istället den som berättar den bäst? Är det mottagaren som har ändrats?
Ove Sernhede skriver i sin bok AlieNation is my Nation – Hiphop och unga mäns utanförskap i det nya Sverige om hiphopkulturen i storstädernas förorter. Sernhede beskriver där en hiphop som är en del av och handlar om de livsvillkor och kulturella
uttryck som präglas av segregation och ett nytt sorts klassamhälle. I Sernhedes bok blir det tydligt att hiphopen ligger till grund för och påverkar lyssnarens identifiering av sig själv och sin omvärld. De unga män som intervjuas identifierar sig starkt med ”sin” förort och vad han (intervjupersonen) menar för värden som följer med detta1. Hiphop har rent historiskt varit en uttrycksform som använts av marginaliserade grupper. Sernhede menar att detta också är tydligt i förorten Angered där invånarna inte är i kontakt med majoritetssamhället och i många fall inte heller ser sig som en del av det. Skillnaderna i livsvillkor har genom åren skapat såpass skilda verkligheter mellan förortsborna och de utanför orten att det gemensamma referenssystem som använts för Storgöteborg och identiteten som göteborgare har försvunnit. Man har alltså inte länge samma ramar där gemenskap och tillhörighet skapas2.
Just diskrepansen mellan den personligt upplevda verkligheten och den som till exempel skola, muséer och media förmedlar är en viktig del i skapandet av en
gemensam historia och ett gemensamt historiebruk. Peter Aronsson beskriver samma fenomen när han förklarar hur länkningen mellan den privata och den gemensamma bilden ska kunna fungera så måste den enskilde individens upplevelse och förståelse av sig själv kopplas vidare i led mellan familj, omgivning, landet personen bor i samt den värld som media rapporterar om. Om avståndet blir för stort mellan alla dessa verkligheter kommer också de privata eller gemensamma byggen och dess
trovärdighet att kollapsa3 .
Eftersom det finns fog för att hävda att många texter inom hiphopmusiken skrivs från ett utanförskapsperspektiv där den egna verkligheten inte upplevs
sammankopplad till en större helhet, kan detta även tänkas påverka historiebruket i texterna.
Akter som Public Enemy och dess medlem Chuck D, som myntade begreppet Black CNN har, enligt intervjupersonen Mathias, varit viktiga för den svenska hiphopen och dess utveckling.
”Massor av unga lyssnade på en skitarg Chuck D med massor av referenser och, senare kanske NWA. De pratade väl mer mikrohistorier. Men de pratade
1 Sernhede, 2002, AlieNation is my Nation – Hiphop och unga mäns utanförskap i
det nya Sverige, s. 12
2 Sernhede, 2002, s. 215
ju ändå rätt starka historier och jävligt aggressivt och så.4”
Hiphopen kan på många sätt jämföras med punken som länge varit en röst för vissa grupper i utkanten av samhället. Det har dock debatterats om punken som en röst för arbetarklassen verkligen är riktig då vissa menar på att den relativt snart blev ett uttryck som främst användes av unga i medelklassen. Oavsett om detta kan anses riktigt eller ej ligger det såväl i punkens som i hiphopens kärna att verka
samhällskritiskt och tala från ett underdogperspektiv. Artisten Adam Tensta ser hiphopen en vidareutveckling av punken och beskriver det såhär i boken Planet Hiphop av Ove Sernhede och Johan Söderman:
”Att bli förbisedd, att trotsa etablissemanget eller att möta rättsväsendet med ett långfinger. Många faktorer inom denna musikgenre kunde översättas och direkt appliceras på dessa ungdomars vardag. På precis samma sätt som punken blev vingarna för föregående generations utanförskap och frustration, så blev hiphopen vingarna för denna. Så blev den också mina vingar”5. Likheter mellan punken och hiphopen går också att finna i deras respektive utvecklingslinje. Punken likväl som hiphopen är från början en rörelse som under perioder till viss del blivit folkligt, men som parallellt också haft en mer radikal linje som utmanat normer kring konsensus och bilden av Sverige som ett föregångsland inom välfärd.
1.1 Syfte och frågeställning
Min avsikt med detta arbete är undersöka historiebruk, historieförmedling och identitetsskapande i åtta stycken låttexter av lika många svenska rappare och hiphopgrupper som kan samlas under begreppet medveten eller politisk hiphop. De frågor jag vill finna svar på är hur historia brukas och förmedlas i artisternas texter? Vilka teman, symboler, begrepp och myter går att finna i berättelsen som varje låt är? Vilka syften och funktioner fyller historiebruk och förmedling för textförfattaren? 1.2 Litteraturgenomgång
4 Intervju med Mathias (Supreme), 2014-‐09-‐11
5 Sernhede & Söderman, 2011, Planet Hiphop – Om hiphop som folkbildning och
I boken Planet Hiphop – Om hiphop som folkbildning och social mobilisering hänvisar Ove Sernhede och Johan Söderman till den franske forskaren sociologen Loic Wacquant hiphopen som ett svar på social förändring. Wacquant menar att det finns en skillnad mellan getton i USA och getton i Europa då de i Europa är mer heterogena i fråga om etnicitet och klass. När han diskuterar ”gettofieringen” i Frankrikes storstäder talar han om ”det röda bältet” och menar då platser där majoriteten av befolkningen är vänsterröstande arbetarklass. La Courneuve är ett sådant område som under 80-talet genomgick radikala förändringar med bland annat ökad invandring och nyfattigdom. Wacquant lyfter fram fyra aspekter av livsvillkoren som utgångspunkt i en jämförelse med South Side i Chicago: territoriell
stigmatisering, kriminalitet, våld och personlig trygghet och närvaron respektive frånvaron av samhälleliga institutioner och förhållande till samhället utanför.
Wacquant menar att situationen i Chicago är mer alarmerande än i Paris då det ligger en realitet bakom massmediernas beskrivning av våld och kriminalitet. La Courneuve skiljer sig däremot inte från de flesta andra stadsdelar när det gäller kriminalitet, våld och droger och massmediernas svartmålning är därmed starkt överdriven. Han menar dock att det fyller ett behov från samhällets sida att producera det hot som behövs för att upprätta skillnader mellan olika grupper i samhället6. Denna del av Wacquants studie har Sernhede och Söderman tagit fasta på i diskussionen kring Sveriges ”utsatta” stadsdelar i Göteborg, Malmö och Stockholm.
Svensk hiphop är ett förhållandevis litet, men snabbt växande, forskningsområde. Ove Sernhede är professor på Göteborgs universitet och har sysslat med
ungdomsforskning sedan 1980-talet och gav 2007 ut boken AlieNation is my Nation – Hiphop och unga mäns utanförskap i det nya Sverige. 2011 återkommer temat i boken Planet Hiphop – Om hiphop som folkbildning och social mobilisering som han skrev tillsammans med Johan Söderman, verksam på Malmö högskola. Bägge böcker tar upp hiphop ur ett samhällsperspektiv och behandlar identitet, hiphopens historia och dess globala nätverk, storstadssegregation, utanförskap och nyliberal samhällsstruktur. I böckerna undersöker författarna vilken roll hiphop upplevs ha i det mikrosamhälle intervjupersonerna rör sig i. De kopplar också samman hiphop med dels en större global rörelse och till vad de menar är ett nyliberalt samhällsbygge. Bägge av dessa böcker beskriver hiphopens historia och hur det kan kopplas till dagens svenska
samhälle7. De tar däremot inte upp hur historiebruk i någon större mån men däremot till viss del hur historia förmedlas och framförallt hur hiphop kan verka som en form av skola. Det finns alltså en enligt mig naturlig övergång till att fundera över hur hiphopen kan användas i en mer traditionell skolform och mer specifikt i
historieämnet. En förutsättning för detta är då att först studera hur historia faktiskt brukas och förmedlas och där hitta en grund för idéer kring hiphop som ett
pedagogiskt verktyg. Även för andra syften än att koppla hiphopens historiebruk till undervisning, är det givetvis intressant att undersöka dessa frågor då hiphopen har en stor publik och är synlig i en mängd officiella och inofficiella sammanhang.
I den nyare forskning som publicerats undersöks hiphop ur en mängd olika vinklar och perspektiv. I nyligen utgivna antologin Coda- Andra antologin om Musik och
Samhälle diskuterar sociologen Kalle Berggren feminism och sexism i Schhh – Om hiphopfeminism. Utgångspunkten kommer från den amerikanska forskning som gjorts kring kvinnor och feminism inom hiphop och som här anpassas efter svenska
förhållanden. Berggren menar att hiphopfeminismen är handlar om
”receptionsperspektivet”. Det handlar egentligen inte bara om att det finns kvinnor inom hiphop eller om de uttrycker en feministisk ståndpunkt. Enligt Berggren är en viktig del att det är just inom hiphopen som kvinnor kan uttrycka sig uttrycka sig med traditionellt maskulint kodat språk och attribut vilket kan vara svårt för en feministisk lyssnare att hitta i annan musik8. Berggren tar vidare upp hur feministiska perspektiv på hiphop tar ett grepp om manligheten som konstruktion men också att synliggöra kvinnor inom scenen. I den undersökning han själv genomför hittar han vissa likheter inom texterna som handlar om könsojämlikheter även om rapparna på många andra sätt är väldigt olika9.
I Alexandra D’Ursos kapitel i samma bok beskriver hon sin forskning i hennes doktorsavhandling Life stories and sociological imagination: Understanding identity in France and Sweden vis-à-vis the life works och Faudel and Adam Tensta. I
avhandlingen försöker D’Urso koppla samman likheter i erfarenheter från rapparna Faudel och Adam Tensta som har utländskt ursprung med sina egna erfarenheter som ”mångkulturell kvinna”. D’Ursu menar att individers egen förståelse av sin identitet är
7 Sernhede, 2002, s. 15-‐20, Sernhede & Söderman, 2011, s. 15, 19, 23-‐24 8 Berggren, 2014, Schhh – Om hiphopfeminism i Coda – Andra antologin om
Musik och Samhälle s. 187
viktigt i en jämförelse med de samhällsstrukturer som begränsar människors
handlingsutrymme och delaktighet i samhället. I fokus för hennes studie är rapparen Adam Tensta och hur han använder sin musik som ett verktyg för att utmana
begränsande sätt att förstå svenskhet10. Identitet och konstruktion av svenskhet är som tidigare nämnt också något som behandlas, om en ur ett annat perspektiv, av Sernhede & Söderman men kanske framförallt i Sernhedes AlieNation is my Nation. D’Ursus slutsats är att hiphop i Sverige används för att berätta om rasism och diskriminering men också att utbilda de som lyssnar om begrepp som kopplas till ämnet. Artisterna i studien utmanar enligt D’Ursu medias stigmatiserade beskrivningar av människor och områden och kräver genom sitt utrymme en mer nyanserad bild av svenskhet och kunskapsförmedling11.
Tillhörighet och identitet behandlas också av Hannah Gordon Tornesjö i
Hiphopkulturen och geografisk placering – Påverkas det konstnärliga berättandet?. i sin studie utgår hon från geografiskt från stockholmsförorten Skärholmen och då särskilt Skärholmens relation till hiphop och omvänt vilket hon menar just nu är relativt outforskat. Gordon Tornesjö menar vidare att ortens koppling till hiphop kan vara svår att upptäcka för den oinvigde men att hiphopen och dess lokala anpassningar fortfarande skapar en samhörighet likt den som uppkom i Bronx när hiphopen tog sin början12. Det finns enligt Gordon Tornesjö en tydlig känsla av tillhörighet hos de boende i Skärhamn. Tillhörigheten som många känner märks sedan i den hiphop som finns i området. Referenserna syns både i texterna men också i var en musikvideo är inspelad, var en person tränar och med vilka och var någon sätter sin tag. Alla dessa saker visar vilken ort personen ”reppar”13. Ett exempel som tas upp är låten Vår sida
av stan av duon Ison & Fille. I videon är miljöerna som filmas uteslutande från Skärholmen och texten är fulla med referenser och markörer för förorten. Genom dessa referenser visar artisterna att de håller kvar vid sin ort och att de är stolta över den. Skärholmen ger här enligt Gordon Tornesjö ”näring åt deras konstnärliga produktion och lojalitet manifesteras i text och genom val av miljö och estetik”.
10 D’Urso, 2014, Svensk hiphop, ny svenskhet och antirasistisk pedagogik i Coda
– Andra antologin om Musik och Samhälle, s. 193
11 D’Ursu, 2014, s. 198
12 Gordon Tornesjö, 2014, Hiphopkulturen och geografisk placering – Påverkas
det konstnärliga berättandet? i Coda – Andra antologin om Musik och Samhälle, s. 201-‐202
postkoden är grundläggande inom hiphopen och används som en markör för var man kommer ifrån, vad man ”reppar”. 127 är postkoden för Skärholmen och används flitigt i texter, på tröjtryck och i lokala kontexter. På samma sätt har bland annat Ken Ring rappat om Hässelby och 165 och Red Line Recordings har lyft fram hela
tunnelbanelinjen röda linjen som går mot Norsborg i Stockholm. Anledningen till namnvalet var logiskt enligt grundarna eftersom de ”var från röda linjen, de här stationerna som finns med är alla Norra Botkyrka stationer14”15.
Inom forskning på hiphop utanför Sverige bör journalisten och sociologen Jeff Chang nämnas. Chang har främst behandlat amerikansk hiphop och Sernhede och Söderman refererar också till hans bok Can’t Stop Won’t Stop – A history of the hiphop
generation i kapitlet Historik och uppkomst16.
Forskning av detta slag är inte enbart förekommande kring hiphop, musikens
förhållande till politik, samhälle och förändringsprocesser är ett brett och väl utforskat fält. Björn Horgby, exempelvis, behandlar i antologin Populärmusik, uppror och samhälle upprorisk rock i USA och Storbritannien mellan 1955-1969. Han tar bland annat upp de motståndsstrategier som han menar finns i rockkulturen. Enligt Horgby är frihetsbegreppet grundläggande men mångdimensionellt inom kulturen.
Frihetsmålen gick inte alltid att förena och därigenom bildades en mängd olika motståndsstrategier. Han delar upp strategierna i fyra olika undergrupper vilka är rebelliskt motstånd, karnevaliskt motstånd, motkulturellt motstånd och vänsterpolitiskt motstånd17. Horgbys slutsats är att den borgerliga hegemonin var ett ständigt problem för rockkulturen och de olika strategierna blev ett svar på denna motsättning. Den rebelliska strategin medel var att med små men återkommande provoceringar och utmaningar höja ”hegemonins tak”. Under den andra hälften var det rebelliska och det karnevaliska motståndet enligt Horgby, till viss del möjligt inom den rådande
hegemonin men då rebelliskheten förändrade karaktär under 60-talet spelande karnivaliskheten fortfarande en stor roll under hela perioden. Rebelliskheten framträdde snarare i olika skepnader och gav ungdomar möjlighet att välja mellan alternativen. Rebelliskheten fungerade också som en grund för den motkulturella
14 Musik Special – Bröderna Salazar, 2013, i Gordon Tornesjö, 2014, s. 205 15 Gordon Tornesjö, 2014, s. 204-‐205
16 Sernhede & Söderman, 2011, s. 17-‐20
17 Horgby, 2009, Rebellen Elvis och motkulturella Beatles – Upprorisk rock i USA
strategi som användes i slutet av 60-talet då många ungdomsgrupper ställde sig utanför samhället. Särskilt i USA ställde sig denna strategi direkt emot den rådande
hegemonin. På grund av samhällsutvecklingen under 1960-talets senare år påverkades motkulturen av vänsterpolitiska diskurser som också formulerades utanför
rockkulturen. På detta sätt införlivades till viss del motståndet i samhället. Sammantaget var strategierna beroende på vilka ramar den aktuella hegemonin fastställde men dessa strategier ändrade också det demokratiska samhällets förutsättningar18. Hiphopen som fenomen kan tänkas använda sig av liknande strategier då musiken under hela sin tid i viss mån varit utmanande av rådande
maktstrukturer och normer. Hiphopen beskylls också ofta för att på olika sätt påverka lyssnarna, företrädesvis ungdomar, i en negativ riktning samt glorifiera eller
förespråka sådant som av det omgivande samhället anses gå utanför uppställda ramar.
2 Teori
Min teoretiska utgångspunkt hämtar jag från Peter Aronsson som menar att ”någon vill berätta något för någon av en anledning”19. Historia skapas och används i en specifik kontext för en tänkt mottagare. Hiphop är, som kanske all kultur, kopplad till identitet och identitetsskapande där historia skulle kunna fungera som en grund för att bygga upp gemenskaper kring.
Historia kan inom en politisk och/eller ideologisk scen användas för att föra fram budskap och som ett grepp för att ge extra tyngd åt de åsikter och tankar artisten har inom en viss fråga eller sammanhang.
I och med den nuvarande diskussionen i media och i andra offentliga rum kring välfärdssamhällets nedmontering finns en intressant vinkel att gripa an texterna och historiebruket på, då de inte sällan handlar om klassklyftor eller sociala orättvisor. Även om bilden av den svenska modellen på många sätt lever kvar i det kollektiva medvetandet men kanske inte längre är praktik blir det också intressant att se om och hur man refererar till välfärdssamhället och en svunnen tid.
Jag utgår i mina teorier från att historia inom hiphopen används i ett kommersiellt, existentiellt och politiskt syfte samtidigt som den verkar identitetsskapande, både för aktör och mottagare. Det finns också ett antal dimensioner och perspektiv i hur historia förmedlas och med vilket syfte.
2.1 Historiebruk – en typologi
Klas-Göran Karlsson illusterar med hjälp av en typologi hur historia kan brukas och de historiekulturella förutsättningarna för de olika bruken. I typologin presenterar Karlsson sju olika bruk, vetenskapligt, existentiellt, moraliskt, ideologiskt, icke-bruk, politisk-pedagogiskt och kommersiellt. Karlsson menar att dessa ofta kan överlappa och existera brevid varandra. Det är inte alltså inte alltid lätt att urskilja de olika bruken men kan vid en analys fungera som ett historiedidaktiskt verktyg20.
Det existentiella bruket brukas av alla människor och svarar mot behoven att minnas och att glömma. Det används främst för att orientera sig och skapa stabilitet och är ofta starkt personligt. Denna “lilla” historia kan dock ofta aktivera ett intresse för den “stora” historien som satt ramarna för den “lilla” Även de mest privata minnen är sociala konstruktioner som tar intryck av det kollektiva minne som finns i den eller de
19 Aronsson, 2011, s. 16
grupper man identifierar oss med. Karlsson nämner också forskning som menar att i och med det moderna samhällets distansering från en offentlig historieförmedling så har historien privatiserats21. Det existentiella historiebruket utvecklas ofta hos
individer eller grupper i ett samhälle där minnesfunktionen förstärks av någon form av yttre påfrestning. Det kan exempelvis vara en konflikt eller annan traumatisk upplevelse i historien22.
Det ideologiska historiebruket har intellektuella och politiska grupper som huvudaktörer. Bruket går ut på att med hjälp av historia bygga upp ett
meningssammanhang som legitimerar en maktposition och rationalisera denna genom att historien läggs till rätta. Två ideologier som Karlsson menar är relevanta i detta sammanhang är socialismen/kommunismen och nationalismen. Bägge tecknar en lång och mödosam resa från en kaotisk dåtid till en strålande framtid. Nationalismen har på senare tid använt bruket för att skapa en symbiotisk relation mellan nation och ett särskilt territorium23.
Ett icke-bruk av historia är, trots benämning, inte användbart för att beskriva och förklara situationer där händelser från det förflutna tillfälligt fallit bort ur minnet. Icke-bruk är enligt Karlssons typologi ett medvetet grepp hos exempelvis politiska grupper som syftar till att den historiska dimensionen ska ignoreras. Idén bakom är att samhället inte ska legitimeras genom historia eller kulturarv utan genom hänvisning till socioekonomiska förhållanden i samtiden eller i en framtid. Karlsson menar vidare att det svenska efterkrigssamhällets bruk av historia kan ses som ett icke-bruk. En utbredd modernistisk tanke om att en mörk och dyster dåtid för alltid ligger bakom oss har präglat Sverige. Den svenska välfärdsstaten har en föreställning om att de representerar en ny stat som “skrivit ut sig” ur historien. Enligt Karlsson har dock denna föreställning fått ge vika på senare år men finns sannolikt fortfarande kvar hos en äldre generation24.
Det politiska historiebrukets mål är att ställa relevanta politiska frågor till vår egen tid genom en jämförelse med dåtiden. Historien blir här viktig som verktyg för för att finna politisk vägledning eller vinna politiska fördelar. Objekten för den historiska jämförelsen välj inte av en slump utan med tanke på deras laddning. Objekten kan ha
21 Karlsson, 2009, s. 60 22 Karlsson, 2009, s. 61 23 Karlsson, 2009, s. 63 24 Karlsson, 2009, s. 64-‐65
ett positivt värde men har oftare ett negativt dito. Det finns också en pedagogisk aspekt av det politiska historiebruket. Det kan förklaras som att historien blir ett “skafferi” där historiska delar kan hämtas som sedan används i nutiden. Resultatet blir en förenklig av förhållandet mellan då och nu25.
Det moraliska bruket av historia hänger samman med maktutövning och ett missnöje med hur denna bedrivits. Målet med bruket är en uppgörelse med staten och att mer eller mindre återgå till det tillstånd som rådde innan den specifika maktens ingrepp i historien. Bruket sätts ofta igång genom att en historia som förträngt eller dolts kommer fram i ljuset och sedan får stor respons i samhället. Ett svenskt exempel är när grupper på 1990-talet ville driva fram ett erkännande för de oförrätter som begåtts i samband med tvångsteriliseringarna26.
Det genealogiska perspektivet på historiebruk som Steven Dahl behandlar i
Folkmord som fiktion har också fokus på hur grupper och individer söker sig tillbaka till förflutna händelser och konstruerar historia för tillfredsställa specifika behov. Drivkraften är inte primärt vetenskaplig utan handlar snarare om ideologi, politik eller existentiella frågor. Det genealogiska perspektivet handlar på många sätt om ”den goda berättelsen” vilket länkar tillbaka till Aronssons tes om att den som berättar historia bäst får tolkningsföreträde. Också Dahl hänvisar till Rüsen i sitt resonemang som menar att historiemedvetandet är nära kopplat till den narrativa, berättande, kompetensen och beskriver det som en förmåga att kunna berätta de historier som grupper eller individer behöver för att känna mening. Vidare tar Dahl upp Karlssons idé om att en berättelse behöver ligga nära människors erfarenheter och upplevelser av historia, de tre dimensionerna av tid då-nu-sedan måste finnas med samt ska berättelsen skapa en möjlighet för människor att sätta in sin egen historia i ett större sammanhang27.
2.2 Historiekulturella dimensioner – kommunikation i kontext
Klas-Göran Karlsson lyfts även fram av Maria Sjöland i Historia i magasin i samband med ett resonemang kring historiekultur och historiemedvetande. Sjöland kopplar samman honom med Rüsen och hans teorier om historiekulturella
dimensioner. Sjöland menar att också Karlsson betonar historiekulturens övergripande
25 Karlsson, 2009, s. 66-‐67 26 Karlsson, 2009, s. 62
27 Dahl, 2010, Folkmord som fiktion i Historia på väg mot framtiden –
karaktär men beskriver på ett tydligare sätt de kommunikativa sammanhangen. Genom att visa olika producenter, konsumenter och produkter av historia som finns att finna i många olika fält vilket visar att historiekulturen finns levande i det mesta omkring oss. Enligt Sjöland menar Karlsson också att det finns en komplexitet med historiekulturens kommunikativa modell då det inte i alla fall finns en klar mottagare eller samband mellan de olika parterna28. Karlsson menar enligt Sjöland att en
historisk produkt kan skapas vid ett tillfälle i en specifik kontext men konsumeras vid en helt annan tid och i ett annat sammanhang vilket skapar en form av glapp mellan producent och konsument och därför måste studeras skilda från varandra. Just detta finner jag intressant för mitt arbete då även om en låt kanske inte alltid kan ses som en historisk produkt så kan det finnas produktrester i materialet. Jag menar att glappet kan ses i två led där låtskrivaren är både producent och konsument som sedan för vidare till en tänkt lyssnare som i sin tur sedan analyserar och använder informationen på sitt sätt.
Karlsson gör även skillnad på text och kontext. Textorienterade analyser och
kontextuella studier fokuserar på produkter av historiekultur respektive de villkor som skapat ett historiekulturellt värde för vissa historiska artefakter. Kontexterna kan sedan studeras ur ett antal olika vinklar där det processuella perspektivet och dess innefattande av aktörers motiv och intressen samt samhälleliga förändringsprocesser blir relevant för mitt arbete. Även det liknande funktionella perspektivet blir viktigt då även det beskriver hur historia kan användas för att fylla olika gruppers behov och intressen29.
Även Peter Aronsson tar upp historiekultur i boken Historiebruk – att använda det förflutna och menar att historiekulturens former är oändliga. Det som de har
gemensamt är att de har något meningsfullt att säga i både samtida sammanhang och i en dimension av förändring genom tid. Denna sista diakrona dimension handlar om hur symboler, händelser och föreställningar bakas in i någon narrativ struktur. Aronsson hänvisar vidare till Paul Ricoeur som menar att all historia måste vara narrativ. Kopplar man sedan samman detta med tanken om att meningsfullt historiebruk vill någonting och är handlingsinriktat blir också öppenheten kring berättelsens historiska riktning mer öppen än vad som kanske är legitimt i
28 Sjöland, 2011, Historia i magasin - En studie av tidskriften Populär Historias
historieskrivning och av kommersiellt historiebruk, s. 27
vetenskaplig historia30. Hiphopens historiekulturella bruk måste anses vara på detta sätt och sammankopplat med Klas-Göran Karlssons kontextuella sammanhang bör utgöra en grund för att tolka de symboler som används.
Karlsson och Aronsson behandlar förvisso samma didaktiska begrepp men skiljer sig i vissa fall i angreppssätt och bearbetning. Aronsson är förhållandevis filosofisk i sina analyser av begreppen och de olika bruk och historiesyner som framkommer är i viss mån svävande. Historiekultur är enligt Aronsson källor, ritualer, sedvänjor, artefakter och påståenden som hänvisar till det förflutna och som erbjuder möjligheter att sammankoppla då-, nu och framtid. Historiebruk är de processer där delar av den aktuella historiekulturen aktiveras med syfte att skapa meningsfulla och
handlingsorienterade helheter. Historiemedvetande i detta fall är de uppfattningar om sambandet mellan de tre tidsdimensionerna som sedan styr, etableras och
reproduceras i det ovan nämnda historiebruket. Valda delar av historiekulturen iscensätts alltså i ett historiebruk och formar därmed ett historiemedvetande som sedan sluter cirkeln genom att påverka bruket av historia utifrån historiekulturen31. Aronsson menar också att historiebruk kan ”utgöra en ram för att studera
intersektionalitet, hur klass, kön, ålder, etnicitet och andra kategorier situationellt förhandlas och där historiekultur i varierande grad blir en del av mobiliserande resurser i definitionerna av den egna gruppens och dess anspråk”32. Historiebruket, eller historieanvändningen, kan enligt Aronsson delas upp utifrån dess olika syften som att skänka legitimitet och att hantera förändring. Han menar också att minnets mekanik är viktig i hur vi brukar historia och vilken syn på dåtiden vi gör gällande. Historiemedvetndet kan därmed klassificeras i idealtyper. Utifrån dessa
klassificeringar kan vara användbara även i en diskussion kring historiebruk. De fyra idealtyper Aronsson lägger fram kan i sin tur delas i två grupper varav de två första inte har något egentligt förändringsperspektiv. I typen som Aronsson benämner som Intet nytt sker under solen ändras ingenting och vi befinner oss i mer eller mindre samma historiska rum hela tiden. Allt som tidigare hänt har relevans enbart för att det faller inom ramen för en och samma mänskliga erfarenhet. Den andra typen Historien upprepar sig inte – förr är helt annat än nu har egentligen ett motsatt perspektiv från det förra men har ingen tanke om förändringsförloppet. I denna syn görs en stark
30 Aronsson, 2004, Historiebruk – Att använda det förflutna, s. 17-‐19 31 Aronsson, 2004, s.17-‐18
åtskillnad mellan det förflutna och vår egen värld. De två sista typerna utgår helt från en kontinuerlig förändring men åt motsatta håll. Guldålder har sin egen tid som historisk jämförelsepunkt. Nutiden kan också vara en passage mot undergång eller en utopisk framtid. Tanken är att det finns en tanke om en idealtid och strävan efter att pånyttskapa denna eller åtminstone lära av dåtiden för att försöka uppnå den tidigare storheten som nu har förfallit. I den fjärde och sista typen, Framsteget – från mörker stiga vi mot ljuset, är också här själva förändringen grundläggande. Denna typ kombineras ofta med Guldåldern och är lite ambivalent i sin natur. Sveriges
modernisering ör ett exempel på Framsteget där allt pekar på och mot en förbättring av vissa positiva värden, samtidigt som vissa tidigare förändringsaktivister kan uttrycka att det inte är lika bra som förr och att saker går mot det sämre. Om än inte mot undergången33. I jämförelse med Karlssons tidigare nämnda typologi finner vi här en annan syn på historiebruk och historiemedvetande där Aronsson behandlar historiebruket mer sammankopplat med historiemedvetandet men mindre med det specifika handlandet som Karlsson visar i sin uppdelning.
Karlsson förklarar sammanhanget mellan historiekultur, historiebruk och
historieförmedlande som en kommunikationskedja där aktören är både avsändare, mottagare och förmedlare av historia. Människan bär redan före förmedlingen på erfarenheter som påverkar hur de mottar och tillgodogör sig historien.
Historiekulturen blir synlig på ett strukturellt plan och innefattar då olika kanaler där historia förmedlas. Sådana kanaler kan vara utbildningssystem och media men också film eller datavärlden. Karlsson lyfter fram en viktig aspekt av det historiedidaktiska perspektivet som att den historia som är i fokus för historiekulturen bör behandlas som en kulturprodukt som konstrueras, uppfattas och används av olika individer, grupper och stater med ett specifikt syfte att tillfredsställa vissa behov och intressen34. Här går Karlssons tankar till viss del att koppla samman med Aronssons syn om att den som får berätta en historia är den som berättar den bäst utifrån ett givet intresse eller kontext. Karlsson menar vidare att då, nu och sedan ömsesidigt påverkar och samspelar med varandra. När nuet förändras, rör sig föreställningarna om historien och framtiden samtidigt framåt. Tolkandet av vad som hänt i det förflutna påverkar
33 Aronsson, 2004, s. 79-‐81 34 Karlsson, 2009, s. 38-‐39
emellertid också hur vi ser på nutiden. Förväntningar på framtiden är oundvikligen färgade av både vår förståelse av vår nutida verklighet som vår tolkning av dåtiden35.
3 Metod och urval
3.1 Metod textanalysTolkning i betydelsen att texter måste tolkas, att ge den betydelse och mening, är något som ingår i praktiskt taget all form av textanalys. I boken Textens mening och makt av utgår Göran Bergström och Kristina Boréus (red) från en specifik tolkningssituation som innebär att texter används med syftet att genomföra en samhällsvetenskaplig studie. I denna tolkningssituation menar författarna att det går att urskilja fem olika element:
• Texten
• Det sociala sammanhang eller kontext där texten producerats eller konsumerats • Avsändaren
• Mottagaren • Uttolkaren36
Avsändaren i detta arbetets fall är artisten själv och mottagaren är de som lyssnar, individ såväl som grupp. Även jag själv är mottagare i en mening men med en annan utgångspunkt än den troliga målgruppen då jag även är uttolkare och syftar till att undersöka och analysera texten inom en vetenskaplig ram.
Utifrån Bergström & Boréus fem element framkommer också ett antal olika
tolkningstyper. Den första behandlar texten utifrån vad uttolkaren ser att den betyder. Författarna lyfter hermeneutiken och Hans-Georg Gadamer som menar att varje läsare närmar sig en text med en förförståelse eller fördom och att detta är en nödvändighet för att alls tolka texten. Vår egen kontext och bakgrund påverkar hur vi ser och förstår texten. En text betydelse är alltså föränderlig då olika ”olika subjekt ger den olika tolkningar i olika historiska situationer”. Det är därför omöjligt att helt veta vad
författaren av texten velat eller vill säga med texten och inte heller hur den har förståtts av mottagaren37 . I min analys av texterna är detta något jag måste ta hänsyn till. Då jag enbart haft möjlighet att intervjua två personer från en och samma grupp har det heller inte varit möjligt att fråga varje enskild författare vad de vill säga med sin text blir följaktligen tolkningen grundad på mina egna kunskaper, erfarenheter och
färdigheter även om analysen kopplas till vetenskapliga teorier kring historiebruk och
36Bergström & Boréus, 2012, Textens mening och makt – Metodbok i
samhällsvetenskaplig text-‐ och diskursanalys, s. 30, Gadamer, 1997, Sanning och metod
historieförmedling. Jag kommer dock att försöka tolka avsändarens mening, så kallad avsändarorienterad tolkningsstrategi38 genom att försöka koppla texten till de
kunskaper jag har om artisten i fråga. I dessa fall får min kontextbaserade kännedom om språkbruket, genren och artisten verka som en ram för analysen men det är naturligtvis inte en ren konstruktion av artistens mening och syfte med texten. Då jag syftar till att försöka koppla samman texterna med ett större sammanhang blir en tredje tolkningsstrategi relevant där vad texten gör i detta sammanhang där artisten i sig inte blir det primära. Meningen i texten förstås då utifrån en ordning eller en
samhällskontext som texterna är uttryck för. Man kan också vända på det vilket gör att sammanhanget kan förstås utifrån texterna, delar tolkas utifrån helheten och helheten från dessa delar och den omgivande diskursen bildar den större helheten39.
Texterna kräver ett relativt omfattande tolkningsarbete då merparten av dem innehåller så kallade latenta budskap, det vill säga budskap mellan raderna. Det kan givetvis också vara tydliga manifesta budskap40 eller en blandning av dessa i texterna. Då texterna är i en konstnärlig form och inom en viss kontext samt med ett eget uttryck måste jag förhålla mig till de ramar textens genre ger. Som i mycket annan konst är det kanske inte heller producentens mening att uttrycka sig tydligt och
konkret, till skillnad från exempelvis en rent argumenterande text. Texterna är uttryck för känslor och upplevelser vilket gör dem mer komplexa.
Quentin Skinner menar att det är två olika perspektiv uttolkaren måste göra skillnad mellan: vad texten betyder för mig som forskare och uttolkare i min egen tid samt vad texten betyder för avsändaren. Avståndet mellan text och uttolkare kan vara
problematiskt och gör diskussionen om forskarens förförståelse aktuell. Hur bekant jag som forskare är med miljön och sammanhanget som texten producerats i och hur min förförståelse och fördomar påverkar min analys är frågor jag hela tiden behöver förhålla mig till för att skapa och upprätthålla ett så vetenskapligt förhållningssätt som möjligt41.
Textmaterialet är indelat i två olika teman och jag kommer att använda mig av argumentationanalys, narrativ samt analys av metaforer, ordval och grammatik för att
38 Bergström & Boréus, 2012, s. 32 39 Bergström & Boréus, 2012, s. 34-‐35
40 Esaiasson, Gilljam, Oscarsson & Wängnerud, 2012, Metodpraktikan – Konsten
att studera samhälle, individ och marknad s. 222
ta mig an dem. Alla analysmetoderna kommer att användas i stort sätt på alla texter men beroende på tema kan en särskild metod ha viss övervikt.
3.2 Argumentationsanalys
Det som idag kallas argumentationsanalys handlar främst om texters logiska argument, logos. De kan förvisso också innehålla ethos och pathos men det är logiken som
används för att beskriva det argumentativa inslaget i texter i modern
argumentationsanalys. Ett av argumentationsanalysens olika syften kan exempelvis vara att rekonstruera en argumentation. Argumentation är något som inte förekommer isolerat utan är ett inslag i texter och som därmed också måste hittas. Ett annat kan vara att bedöma hur argumentationen lever upp till vissa normer så som saklighet och rationalitet. I en kreativ text kan detta vara mer eller mindre synligt och den har givetvis inte samma ”krav” som exempelvis ett valprogram men det bör ändå vara intressant att se hur saklig en text är i detta sammanhang. Ett tredje syfte är att försöka avgöra en argumentations beviskraft, alltså i vilken mån argumenten stärker, eller undergräver, en viss ståndpunkt. För att kunna göra denna bedömning krävs dock att man först gjort en rekonstruktion av argumentationen, det vill säga en deskriptiv analys42.
Pro et contra-analysen är ett sätt att strukturera upp argumentationer för att få en bas till att försöka fastställa en argumentations beviskraft. Analysen går ut på att finna en eller flera teser för att sedan finna de argument för eller emot tesen och relatera dessa argument till varandra. För att bedöma relationen mellan argument eller tes tittar man på uttryckta påståenden. Det första man gör är alltså att söka efter en tes. Tesen är ett påstående i texten som varken är för eller emot något annat påstående utan uttrycker en tanke eller idé och som andra påståenden i texten fungerar som ett argument för eller emot43. Ett påstående i en av arbetets texter skulle då exempelvis vara ”Sverige är inte vad det en gång var” som sedan stöttas av andra påståenden som då fungerar som argument.
3.3 Berättande (Narrativ)
Historieberättandet kan användas som moralisk vägledning, hjälpa oss förstå en förvirrande situation men också skapa gemenskap vilket anses vara en av de främsta anledningarna till att använda narrativ, berättelser, i ett politiskt sammanhang.
Forskare som Barbara Czarniawska, McIntyre, Amia Lieblich och Margaret R Somers
42 Bergström & Boréus, 2012, s. 93 43 Bergström & Boréus, 2012, s. 94-‐95
menar att vi är i grunden narrativa varelser vars identitet ständigt omförhandlas genom narrativa handlingar. Genom de historier vi hör och berättar gör vi vår verklighet och samhället begripligt och hanterbart. Det är genom berättelsen som vår egen och andras situation tydliggörs. Förståelsen uppstår inte i ett politiskt vakum utan formas i ett sammanhang. Även vardag är alltså i detta fall i en mening politiskt. Att exakt beskriva narrativ och narrativanalys är dock svårt då det finns många olika versioner och utgångspunkter.
Tidigare användes ofta berättelser av historiker för att strukturera upp historiska händelser och fylla upp eventuella luckor. Genom att omforma deras källmaterial till berättelser skapade de ordning i det förflutnas kaos. Detta kallas det narrativa sättet att skapa kunskap. Senare kom det man kallar den narrativa vändningen och forskare började hävda att det sociala livet i sig är narrativ och att våra identiteter och handlingar kommer till genom narrativer (se ovan)44.
Forskare är relativt eniga om de antaganden som ligger till grund för användandet av narrativa studier och att vi strukturerar våra erfarenheter genom berättelser.
Czarniawska menar att ”människor använder narrativer för att underhålla, för att lära ut och lära sig, för att be om en tolkning och ge en. Därför ”behöver den som studerar det sociala livet, oavsett område, bli intresserad av narrativet som en form av kunskap, en form av socialt liv och en form av kommunikation”. En narrativ syn på identitet innebär att man antar att människor agerar på ett visst sätt i en viss situation eftersom deras känsla av att existera då och där skulle brytas om de inte gjorde så. Somers menar att en person agerande styrs av projiceringar, förväntningar och minnen som härstammar från en mängd sociala, kulturella och offentliga narrativer45. På ett
liknande sätt menar McIntyre anser att våra handlingar blir obegripliga om de inte sätts in i en narrativ kontext medan Lieblich menar att berättelser formar och till och med skapar berättarens verklighet och person46. I studier av producenternas, artisternas, berättelser om dem själva blir dessa idéer extra intressanta då de genom sina texter beskriver valda delar av sina erfarenheter och därmed också bör identifiera sig med det som beskrivs. De offentliggör en bild av dem själva i ett kreativt sammanhang som också har ett syfte. Om det inte fanns något syfte med texten skulle den troligtvis inte
44 Bergström & Boréus, 2012, s. 220-‐222
45 Bergström & Boréus, 2012, s. 225, Somers, 1994, The narrative constitution of
identity: a relational and network approach s. 614,
blivit skriven. Lieblich menar att ”vi känner eller upptäcker oss själva, och visar oss för andra, genom de historier vi berättar”. Vad vill då producenterna berätta om sig själva genom sin text och för vem? Detta bör också vara applicerbart på texter med en mer politisk ton då det givetvis också berättar något om personen som skrivit den och formar andra människors bild om henom.
3.4 Analys av metaforer och språkbruk
Genom att studera texters metaforer kan man lära sig något om hur producenten tänker men som kanske inte tydligt uttalas. En metafor beskriver något med ord som står för något annat och överför därmed betydelse från ett område till ett annat. Områdena är inte direkt sammankopplade eller nära associerade. Liknelser ligger nära metaforer men är tydligare i sin tankemässiga överföring. Metonymer är en form av namnbyte och uppträder när något benämns som något annat som det står i nära relation med. Ett exempel kan vara att säga ”Bryssel uppger” men det är ju då inte fråga om att staden i sig säger något utan snarare dess politiker eller politiska organ. Man vill med ett sådant uttryck dock inte likna politikerna med staden och uttrycket är då inte heller metaforiskt. Många uttryck kan fungera både som metaforer och metonymer och det är ibland svårt att dra en gräns mellan de bägge47.
Vid en analys av ordval arbetar man med texter i relation till deras kontext, kritisk lingvistik. Lingvisterna Gunther Kress och Robert Hodge utgår från att språket är en social konstruktion och är fundamental för hur vi uppfattar världen. Språkets
regelsystem är baserade på grundläggande föreställningar om omvärlden som ofta är omedvetna. Två av den kritiska lingvistikens analysmetoder är analys av syntax och analys av ordval. I syntaxanalysen utgår man från alla språk grundar sig i olika tankemodeller för beskrivning av olika händelser. Man väljer alltså någon av
modellerna när man ska beskriva något som har hänt och därmed också ett perspektiv på världen. För att skilja på modellerna rent vetenskapligt tittar man på
meningsbyggnad och ordval och begreppet transitivitet används för att visa hur syntaxen uttrycker vilket perspektiv som valts när ett skeende beskrivits. Transitiviteten har i sin tur tre delar: processer, deltagare och omständigheter. Processer är exempelvis en handling eller händelse, dessa delas i sin tur upp i
materiella, verbala och mentala processer. Deltagare kan delas in i aktörer eller mål för processer och till sist har vi omständigheter som här är tid och ålats för processen48.
Ordval är också intressant att studera då de till exempel kan visa olika perspektivval. Ord kan ha ideologiska funktioner och vilka ord som används när en händelse beskrivs kan visa vilket förtroende vi har till vissa källor eller vad vi har för personliga åsikter i frågan. Ord kan skapa en känsla av över- och underordning, vara formella eller
personliga, framhäva eller förminska. Ideologiska budskap i texter menar Sykes, kan bara förstås i relation till föreställningar utanför själva texten och i jämförelse med andra sätt att se på världen. En syntax- och lexikal analys kan vara verktyg för att lyfta fram och förstå det som är mellan raderna och mer underförstått i en text49, något som blir användbart vid en analys av populärkulturellt och kreativt material.
3.5 Metod intervju
Liksom vid textanalys är förförståelsen av ett ämne en viktig aspekt i ett
intervjusammanhang. Innan en undersökning startar finns det hos forskaren en mängd antaganden om hur världen ser ut och fungerar. Mycket av vår förförståelse är grundad på hur vi lever och på våra upplevelser av verkligheten. Även hos intervjudeltagaren finns denna förförståelse och det är därför viktigt att som forskare reflektera över vilken betydelse bägges sociala position har för det som förmedlas från respektive håll50. Det är alltså viktigt att ifrågasätta sin egen roll och sina egna syften med undersökningen samt att tydliggöra detta i den slutgiltiga texten. Inom hermeneutiken menar man att det är nödvändigt att använda sig av sin egen förförståelse för att kunna förstå vad det är man ser. Utan förförståelse finns alltså ingen kunskap och det är därför bättre att lyfta fram dem och behandla dem inom ramen för undersökningen51.
Min egen förförståelse i ämnet och de frågor jag ställer grundar sig i ett intresse för hiphop och många års lyssnade på olika artister från olika länder. Jag har också sedan tidigare ett intresse för samhällsfrågor och samhällsstrukturer samt rört mig i politiska kretsar av olika slag. Det har blivit naturligt för mig att koppla samman dessa två intressen då de enligt mig har ett givet samband. Detta påverkar givetvis både vilka frågor jag ställer i ett intervjusammanhang men också hur jag förhåller mig till texterna. Jag har valt att ställa frågor samt rikta samtalet mot hiphop som en aktiv
48 Bergström & Boréus, 2012, s. 279-‐282 49 Bergström & Boréus, 2012, s. 285, 289
50 Thomsson, 2010, Reflexiva intervjuer, s. 45-‐46 51 Thomsson, 2010, s. 44
producent och en aktiv del i samhällsdebatten då det är min tes. För att göra mina syften och min inställning till ämnet tydlig för intervjuobjektet har jag därmed börjat med att förklara min utgångspunkt. I detta fall är det historieberättandet och
historieförmedlingen som diskuteras och hur detta är en del i ett parallellt berättande med ett av mig troligt aktiverande syfte för såväl textförfattare som lyssnare.
Aktiverandet kan i sammanhanget vara en tankeprocess, ett sätt att väcka nyfikenhet, ett sätt att relatera eller en ren uppmaning. Till viss del har min förförståelse för hiphop som historieförmedlare också sin grund i de erfarenheter jag har som pedagog. Jag dels har noterat att många genom hiphop-texter vill berätta sin historia men också relaterar till det som berättas i låtar de lyssnat på vilket de sedan kan referera till i lektionssammanhang.
Då ämnet för intervjuerna är av en mer filosofisk och diskuterande natur har jag valt två metoder att använda mig av: reflexiv och kvalitativ intervju. Min avsikt med intervjuerna är att tillföra en extra dimension till textanalysen samt få en djupare förståelse för hur artister själva tänker kring användande och förmedling av historia och vilka behov detta kan svara mot, både hos artist och lyssnare. Bägge metoderna strävar efter att utforma intervjun som ett samtal där intervjuaren förvisso är ledare men också lyhörd för vilka vändningar samtalet tar. Den reflexiva intervjun beskrivs av Heléne Thomsson som ett ”återkastande av ett ”vågfenomen”, som händelser, tankar, associationer, blickar som kastas fram och tillbaka mellan den som deltar i intervjun, intervjuaren själv och världen i övrigt52. Den tolkande och reflexiva metoden används vid förståelsegrundande undersökningar och behandlar ämnen som intervjuaren troligtvis vet lite om sedan tidigare men vill få ökade kunskaper om. ”Det handlar om ett sökande efter betydelser och om uppdagandet av en djupare mening än den omedelbara och den uppenbara”53. Underlaget som eftersträvas består av
personliga upplevelser och diskursiva sammanhang ur vilket det är möjligt att bygga upp intressanta teoretiska resonemang54. Då intervjuerna med artister inte i sig är objektet för min undersökning fyller underlaget de ger en nyanserande funktion. Att en artist vars texter jag analyserar uttalar sig om historia och hiphop bidrar till att ge fler verktyg i analysen men också en inblick i hur en textproducent eventuellt kan tänka
52 Thomsson, 2010, s. 8 53 Thomsson, 2010, s. 30 54 Thomsson, 2010, s. 31
kring de texter hen skriver. Det är på intet sätt en allmän sanning som förs fram i en intervju utan snarare ett till perspektiv på ämnet som undersöks.
Thomsson menar att validitet är lite problematiskt när det kommer till tolkande undersökningar då tolkningar sällan är helt valida. Thomsson menar dock att man ändå kan argumentera för tolkningens validitet genom att visa på att man studerat det men avsett att studera och att tolkningarna blir giltiga under de premisser som råder. En tolkning kan anses trovärdig eller god om den hänger ihop och bör vara logisk och möjlig att förstå samt inbjuda till egna funderingar hos läsaren. De bör dessutom hålla för ett ifrågasättande utifrån andra tolkningar och argument. Det är också en fördel om läsaren får en inblick i forskarens förförståelse och teoretiska utgångspunkter för att lättare kunna förhålla sig till de tolkningar som förs fram55. För att mina tolkningar av text och intervju ska bli så goda och trovärdiga som möjligt kopplas de till
historiedidaktisk teori till viss del teorier kring sociala strukturer. Jag strävar efter att snarare föra en diskussion än att presentera en ”sanning” och är medveten om att det material jag använder kan tolkas på andra sätt och utifrån andra perspektiv. En tydlighet kring de teorier jag använder blir därför också viktig.
Vid själva genomförandet fick artisten själv välja en plats där hen kände sig bekväm och som kunde fungera för en intervju som också skulle spelas in via ljudupptagning. I enlighet med Vetenskapsrådets forskningsetiska regler och rekommendationer56 har intervjupersonerna också haft möjlighet att välja på vilket sätt de vill delta i intervjun, i vilken form samt om de vill vara anonyma eller ej. Innan intervjun har jag ännu en gång förklarat mitt syfte och mina utgångspunkter och de har då kunnat ställa
eventuella frågor. Jag har sedan förklarat hur intervjun kommer att gå till och hur jag planerar att leda samtalet. Innan arbetet publiceras kommer artisterna att godkänna de delar där material från eller diskussion kring det samma förekommer.
3.6 Urval
För att begränsa urvalet av material har jag valt att fokusera på artister som är bekanta på en nationell nivå och då även utanför kretsen av redan ”invigda”, samt i de allra flesta fall använt mig av låtar från deras senare skivsläpp eller singlar. Jag använder mig enbart av texter skrivna på svenska. Även om artisterna också har skrivit eller skriver på andra språk är det endast låtar med svensk text som behandlas. Jag har också begränsat urvalet till de texter som någonstans är nedskrivna. Det finns
55 Thomsson, 2010, s. 33-‐34
säkerligen andra och fler artister som skulle platsa utmärkt i arbete men då tiden är begränsad har urvalet fått bli snävare än vad det eventuellt hade kunnat bli. De utvalda artisterna och texter presenteras i stycket nedan.
Jag strävar efter att få en så stor spridning av låttexter som möjligt i förhållande till kön, klass, plats och etnicitet. Detta har i vissa fall blivit svårt, dels på grund av tidsbrist men också då mycket av den svenska hiphopen, som är förhållandevis känd av allmänheten, utgår ifrån storstäder och artisterna är i denna grupp i majoritet män. Fördelningen över plats och kön speglar därför detta.
Timbuktu, uppvuxen i Lund men nu boende i Malmö, är en artist som har varit aktiv på den svenska hiphop-scenen sedan 1990-talet. Genom åren har han producerat en mängd politiska texter med mer eller mindre tydligt historiebruk och det finns således många olika alternativ som skulle kunna användas för en analys av detta slag. Låten ”Den svenska skammen” är från albumet För Livet Till Döden som kom ut i maj 2014. Varför just denna låt valdes ut var dels för att den har tydliga historiska referenser som dessutom är relativt vanliga i svensk hiphop och dels för att den aktuell just nu då den släpptes tidigare i år. Timbuktu har länge varit tydlig med att han politiskt står till vänster vilket också är märks i hans musik.
Timbuktu medverkar även på två andra texter i arbetet, ”Svarta duvor och vissna liljor” med gruppen Kartellen samt ”Lortsverige” med gruppen Looptroop Rockers. Gruppen Kartellen har gått från att mestadels blivit identifierade med vad man skulle kunna kalla en svensk variant av gangsterrap som förvisso i allra högsta grad hade ett samhällskritiskt budskap men har under de sista åren blivit mer och mer tydliga i sin politiska intention. Medlemmarna, då framförallt Sebbe Staxx, uttalar sig också ofta om olika frågor i traditionella och sociala medier. Kartellen grundades i ett fängelse i Åbo57 och gruppen har fått mycket kritik i och från media angående deras texter och den kriminella livsstil media menar att de förespråkar. Just nu verkar de dock ha blivit accepterade i kulturella sammanhang och har nyligen samarbetat med den folkkäre artisten Mikael Wiehe och sållar sig i sina texter i högre grad till en mer klassisk arbetarretorik kring klass, miljonprogrammet och samhällsklyftor.
Looptroop Rockers, tidigare Looptroop, har liksom Timbuktu många år i branschen bakom sig och kan även de anses välkända både inuti och utanför scenen. Gruppen kommer ursprungligen från Västerås men är nu spridda över landet. De profilerade sig
