Miljöforskning i statens och industrins tjänst: Institutet för Vatten och Luftvårdsfrågor (IVL) 1960-tal till 1980-tal

(1)

Miljöforskning i statens och industrins tjänst.

Institutet för Vatten och Luftvårdsforskning (IVL) 1960-tal till 1980-tal

Ann-Kristin Bergquist Kristina Söderholm

ISSN: 1653-7378

Umeå Papers in Economic History

Nr 40/2010

(2)

Summary:

In 1966, the Institute of Water and Air Protection (IVL) was established and became the first institute in Sweden focusing on industrial environmental problems. At the same time the business company IVL AB was founded. Due to the collaborative form of organisation ± including representation of all core industries and the environmental authorities ± the IVL organisation came to represent a unique set up, even seen from an international perspective.

In this paper we explore the driving forces behind the formation of IVL and IVL AB and their contribution to the environmental adaptation of the manufacturing Swedish industry during the 1960s to 1980s. We specifically focus on the direction of its research activities and the flow knowledge between IVL and its interested partners. By doing so we seek to further understand its role and function within the Swedish environmental protections system in general as well as its role for environmental adaptation of the industry more specifically.

We find that IVL formed an important basis for knowledge generation and diffusion within the Swedish environmental protection system, foremost during the 1960s and the 1970s. It was essentially through applied research on the environmental effects of emissions that IVL supported the process of environmental adaptation of industry. Besides this, IVL was also involved in developing technical measures aiming for lowering the hazardous emissions. The assignments of the business company, IVL AB, were mostly focused on mapping the

emissions from industrial plants, i.e. identifying discharges and their effects in the recipients.

In this regard, the development works of IVL on the standardisation of methods of analysis and measurement instruments constituted important prerequisites.

The knowledge mobilized within IVL and IVL AB was also of importance to the

environmental authorities. Generated information concerning levels and effects of discharges formed partly the basis for the so called individual emission permits that was granted by the authorities to polluting plants, with start in 1969. Adequate knowledge can in this regard be seen as a surety for giving correct priorities, i.e. to direct resources towards those problems that were most urgent.

Besides knowledge on pollution matters related to the manufacturing industry, IVL did obtain a role as national expert organisation. To a certain degree, IVL was also acknowledged abroad, and established a unique competence on effects of oil spill and mercury. IVL were for instance employed by international organisations, such as WHO and UNESCO in the 1970s.

We find that the role and the form of IVL and IVLAB changed in the beginning of the 1980s.

IVLAB was sold to the competing company ÅF and the research institute IVL was converted

from a foundation into a company. We believe that these organizational changes reflected

shifts within the pallet of environmental problems facing industry and the society in large,

(3)

which in turn had effects on the functions of IVL and IVLAB. Much of the rough mapping- and clean-up work had been completed while also previous services by IVLAB increasingly were handled by the companies themselves.

(4)

Inledning

År 1963 besökte två män från industrin regeringskansliet med avsikten att träffa finansminister Gunnar Sträng. Med sig hade de ett förslag på ett nytt forskningsinstitut som industrin skisserat. Man ville inrätta ett institut för att bedriva forskning kring industrins luft- och vattenföroreningsfrågor med samfinansiering från staten. Den ene besökaren var industriledaren Ingmar Eidem, då ordförande i Skogsindustriernas Vattenföroreningskommitté och en drivande kraft vad gällde skogsindustriernas föroreningsfrågor. Den andre var Stig Freyschuss, VD för Skogsindustriernas vattenlaboratorium. Olof Palme, vid denna tid statsråd under Tage Erlander, fick uppdraget att utreda frågan om vilket departement som ett eventuellt forskningsinstitut för industrins föroreningsproblem skulle kunna lyda under. Palmes förslag innebar att institutet borde tillhöra Jordbruksdepartementet. År 1964 skickade Industriförbundets VD Axel Iveroth in ett färdigt förslag om både organisation och finansiering för ett halvt statligt och halvt industrifinansierat forskningsinstitut. Förslaget var då undertecknat av flertalet av den svenska industrins centrala branschorganisationer. Vid sidan av ett industri-/statligt finansierat forskningsinstitut föreslog man även bildandet av ett till institutet nära knutet servicebolag med uppdrag att arbeta direkt mot individuella företag i föroreningsfrågor. Förhandlingar inleddes med den socialdemokratiska regeringen. I en proposition år 1965 föreslogs att Institutet för Vatten och Luftvårdsforskning, IVL, med tillhörande serviceorgan, IVL AB, skulle inrättas med start av verksamheten efter nyåret 1966.¹

IVL blev det första institutet i Sverige med syfte att bedriva forskning kring industrins luft- och vattenvårdsfrågor. Formen för samarbetet, med gemensamma insatser från stat och flertalet industribranscher, var unikt ur ett internationellt perspektiv.² Institutet tillkom innan miljökraven på industrin skärptes med Miljöskyddslagens införande år 1969. Tillkomsten av IVL avspeglar därmed en pågående mobilisering, både inom statsförvaltningen och inom industrin för att öka kunskaperna om de industriella föroreningarnas påverkan på miljön samt tekniska åtgärder för att minska dem.

Kunskapen om vilken betydelse som IVL kom att spela för den svenska industrins tidiga miljöanpassning är dock oklar, samtidigt som kunskapen kring den roll som forskningsinstituten hade för att tackla miljöproblemen generellt är begränsad. Syftet med denna studie är således att dels kartlägga och analysera drivkrafter och de centrala aktörerna bakom tillkomsten av IVL-

organisationen, dels diskutera den funktion som institutet med tillhörande servicebolag hade i den svenska industrins miljöanpassning under 1960-talet till och med 1980-talet.³ Vi kommer att särskilt beröra inriktningen på den forskningsverksamhet som etablerades vid IVL då denna avspeglar vad staten och industrin gemensamt definierade som prioriterade problemområden.

Bakgrund

I tidigare forskning har den miljöpolitiska utvecklingen samt uppbyggnaden av den svenska miljövårdsförvaltningen kartlagts med stor bredd och detaljrikedom.⁴ Det stora genombrottet för

1 Kungl. Maj:ts proposition, nr 154, 1965.

2 Intervju med Arne Jernelöv 19/5 2010, Stockholm; samt med Stig Freyschuss 8/10 2009, Stockholm.

3 Idag IVL Svenska Miljöinstitutet AB.

4 Westerlund (1971, 1975); Hydén (1978); Lundqvist (1971); Lundgren (1989).

(5)

miljöpolitiken skedde i Sverige under 1960-talets senare hälft, med inrättandet av Naturvårdsverket 1967, och tillkomsten av Miljöskyddslagen år 1969. Tidigare studier har i stora drag visat att det svenska miljöpolitiska systemet utvecklades med tydliga element av korporativism, kompromisstänkande och flexibilitet i miljöstyrningssystemet.⁵ Flexibiliteten blev inbyggd i Miljöskyddslagens utformning då den hade flera drag av så kallad ramlagstiftning med relativt allmänt hållna regler. Kravnivåer skulle balanseras fram utifrån kriterier om vad som var tekniskt möjligt, ekonomiskt rimligt och miljömässigt motiverat.⁶ För att uppnå detta mål blev tillgången till relevant information om industrins förutsättningar en central fråga för miljövårdsmyndigheterna.⁷ Rätt information om utsläppsproblemen och de tekniska möjligheterna inom industrin att åtgärda dem, ansågs av myndigheterna som nödvändig för att kunna ställa rätt krav, ett synsätt som delades av industrin.⁸ Lennart J Lundqvist har i detta sammanhang betonat betydelsen av samarbetet i den s.k.

riktvärdesfrågan (se nästa avsnitt), där ett antal olika kommittéer med representanter från både industrin, berörda myndigheter och vetenskaplig expertis tillsattes för att utreda möjligheterna att minska utsläppen. Detta arbete initierades år 1966 och fortsatte fram tills miljöskyddslagen implementerades tre år senare.⁹ Den tidiga utvecklingen vittnar sammantaget om ett nära samarbete mellan stat och industri, med ett gemensamt mål att miljöanpassningen av svensk industri skulle baseras på vetenskaplig grund.¹⁰

Samtidigt har tidigare studier visat att den institutionella utvecklingen på miljöområdet skedde stegvis under hela 1900-talet, även om det stora genombrottet kom under 1960-talets senare hälft.¹¹ Sverige tillhörde då den grupp av länder där inrättandet av institutioner på miljövårdens område skedde tidigt, och var det första landet i världen att inrätta ett naturvårdsverk år 1967, tätt följt av motsvarigheter i USA och Japan.¹² Detta faktum vittnar om ett stort nationalt kunskapsbehov genom att den internationella kunskapsutvecklingen gällande miljöfrågans problemkomplex ännu var i sin linda. För svensk industris vidkommande hade kunskapsutvecklingen kring föroreningsfrågorna påbörjats i vissa branscher redan innan miljöfrågans genombrott under 1960-talet. Ett av de mer tydliga exemplen finns inom den svenska pappers- och massaindustrin som haft en lång tradition av branschsamarbete i forsknings- och utvecklingsfrågor.¹³ Vad gäller föroreningsfrågorna kan nämnas att en första kommitté tillsattes redan 1908 (verksam 1908-1909) för att utreda möjligheterna att minska luktproblemen inom den svenska sulfatmassaindustrin. Därefter följde initiativ som Vattenföroreningskommittén 1940, som vidareutvecklades till Skogsindustriernas Vattenlaboratorium (SIV) 1954, som i sin tur blev en föregångare till vad som senare blev IVL.¹⁴

5 Rothstein (1992); Lundqvist (1997).

6 Enligt de s.k. tillåtlighetsreglerna.

7 Lundqvist (1971).

8 Lundkvist (1971).

9 Statens luftvårdsnämnd bildades år 1963.

10 Lundqvist (1971); Bergquist (2007).

11 Se exempelvis Lundgren (1999).

12Jänicke (1991).

13 Bergquist & Söderholm (2010).

(6)

IVL heter idag IVL Svenska Miljöinstitutet och tillhör ett av de mindre forskningsinstituten i Sverige.¹⁵ IVLs tillblivelse representerar i sig inte något unikt i sin samfinansierade form. Det svenska systemet med kollektiva forskningsinstitut har en bakgrund i 1940-talet. Bildandet av ett antal kollektiva forskningsinstitut skedde i syfte att stärka den svenska industriella konkurrenskraften.¹⁶ Ett undantag från de fyra institut som bildades på 1940-talet var Metallografiska institutet som tillkommit redan år 1921 på initiativ av Jernkontoret. Detta institut ombildades under 1940-talet till ett kollektivt institut för just järn- och metallforskning. Dessutom bildades Svenska Träforskningsinstitutet (STFI)¹⁷, Svenska textilforskningsinstitutet, och Svenska institutet för konserveringsforskning under 1940-talet.

Instituten fick en likartad organisation, där de ekonomiska ramarna bestämdes genom fleråriga avtal mellan staten och en stiftelse som bildades av de berörda industriföretagen.¹⁸ Att just IVL blev samfinansierat av staten och industrin var sålunda ingen tillfällighet. Tillkomsten av branschinstituten under 1940-talet representerar inte heller någon svensk företeelse, utan tog inspiration från andra länder, inte minst Tyskland.¹⁹ Den branschöverskridande uppslutningen av industriföretag i IVL får emellertid anses vara unik.

Att företag går samman i gemensam FoU-verksamhet är ett fenomen som tilltagit över tid.²⁰ De centrala drivkrafterna bakom företagssamarbete i FoU har ansetts vara behovet av att dela kostnader, risk och personella resurser.²¹ Teknisk utveckling anses överlag vara en kostsam och informationskrävande process som är behäftad med stora osäkerheter.²² Att gemensamt slå samman resurser för att komma över information och åstadkomma teknisk utveckling blir då rationellt, även för företag som i grunden konkurrerar på samma marknad.

Institutionell utveckling ± en kort översikt

I Sverige betraktades industriföroreningar inledningsvis som ett hälso- och hygienproblem, och blev först efter sekelskiftet 1900 en självständig fråga på den politiska dagordningen.²³ Inte minst var det den då växande pappers- och massaindustrin med dess illaluktande föroreningar som stod i blickfånget.²⁴ Redan år 1915 presenterade den så kallade dikningslagskommittén (DLK) ± som på uppdrag av riksdagen tilldelats uppgiften att utreda vattenföroreningsproblematiken ± ett lagförslag.

Detta innefattade ett detaljerat koncessionssystem, där koncession skulle beviljas om skadan eller olägenheten av en anläggning, efter det att åtgärder vidtagits, bedömdes som liten i förhållande till

15 www.ivl.se

16 Sörlin (2006).

17 Vad gäller STFI kom forskningen att bli nära knutet till den svenska massa- och pappersindustrin. Från och med 1970-talet inriktades verksamheten vid STFI allt mer på resursutnyttjande av ved- och energiråvaran, men även på bl.a. utvecklandet av nya system för processtyrning samt på miljövänligare massablekning. STFI fick därför viktigt miljökompetens knutet till dess FoU verksamhet (Rydberg, 1990, Söderholm, 2007).

18 Sörlin (2006).

19 Sörlin (2006), s 24.

20 Hagedoorn (2002).

21 Un & Martines-Romero & Montoro-Sanche (2008).

22 Rosenberg (1994).

23 Lundgren (1989), s 21.

24 Lundgren (1989), s 26.

(7)

dess nytta.²⁵ DLKs förslag blev dock aldrig någon lag, utan lades under 1920-talet till handlingarna i samband med den ekonomiska depressionen.²⁶ Förslaget om koncessionssystem återkom dock i och med 1969 års miljöskyddslag, och dess utformning skilde sig inte mycket från vad DLK föreslagit drygt 50 år tidigare.²⁷ Vattenföroreningsfrågorna intensifieras i Sverige under 1930-talet. År 1936 tillsattes en statlig utredning med uppdraget att föreslå åtgärder mot vattenföroreningar och år 1939 kom ett ODJI|UVODJ,ODJI|UVODJHWLQWRJ´DYYlJQLQJVWDQNHQ´HQFHQWUDOSODWV*HQRPJnHQGHWDQNDUYDU± i likhet med DLKs förslag ± vidare att hänsyn måste tas till industrins betydelVHI|U´RUWHQRFKGHWDOOPlQQD´

liksom till relationen mellan kostnad och nytta av reningsanläggningar.²⁸ Regeringen beslutade slutligen år 1941 att införa regler om skydd mot vattenföroreningar i Vattenlagen.²⁹

Vattenföroreningarna reglerades före luftföroreningarna. De senare var i princip oreglerade fram till 1969 års miljöskyddslag. Staten tillsatte visserligen år 1963 en luftvårdsnämnd (SLN), men det nya organet var helt utan sanktionsmöjligheter.³⁰ Samma år tillsatte regeringen även en kommitté, de så kallade immissionssakkunniga, som lade fram ett betänkande år 1966.³¹ I immissionssakkunningas uppdrag låg att utreda frågan om störningar från fasta anläggningar.³² Förslaget kom, med vissa administrativa förändringar, att forma Miljöskyddslagen som antogs av riksdagen tre år senare. Under åren mellan det att immissionssakkunniga lade fram sitt förslag tills dess att det färdiga lagförslaget antogs av riksdagen 1969, påbörjades uppbyggnaden av den svenska miljövårdsförvaltningen.³³ År 1967 inträdde Statens Naturvårdsverk (SNV) som ett enhetligt organ för så gott som hela det område som omfattades av Miljöskyddslagen. Naturvårdsverket var en sammanslagning av en rad befintliga organ, bland annat Vatteninspektionen och Statens Luftvårdsnämnd.³⁴

Industrin mobiliserar

Även om flera initiativ tagits redan tidigare i syfte att öka kunskaperna om branschens föroreningsproblem gick den svenska skogsindustrin ett steg längre 1950-talet och bildade Stiftelsen för skogsindustriernas vattenskyddsforskning med uppgiften att främja forskningsverksamhet för att motverka vattenföroreningar. Samtidigt bildades Skogsindustriernas vattenskyddskommitté för att leda verksamheten och bl.a. utgöra styrelse för Skogsindustriernas vattenlaboratorium (SIV).³⁵ Även industrins övergripande intresseorganisation ± Sveriges Industriförbund ± började under 1959 att

25 Se exempelvis Lundgren (1989), 27ff.

26 Lundgren (1989), s31, 44.

27 Hydén (1978), kap 8.

28 Lundqvist (1971), s 34 ff.

29 VL 8:23, 8:32; se också Westerlund (1971) s 19. Tillåtlighetsreglerna kom att gälla för två olika typer av avloppsvatten: kloakvatten och industriellt avloppsvatten. Vid skälighetsavvägningen var kostnader för rening, företagets räntabilitet, internationell konkurrenskraft och sysselsättningsaspekter för orten centrala. Tillåtligheten för att bedriva förorenande verksamhet kom att bedömas utifrån så kallade skälighetsaspekter, där

utsläppsintressen ställdes emot hänsyn till i bred mening alla som var beroende av förhållandena i vattenområdet (Westerlund, 1971, s 19; se också Hydén, 1978).

30 Lundgren (1989), s 34.

31 Westerlund (1971), s 22-23.

32 SOU 1966:65.

33 Lundqvist (1971) s 189.

34 För en belysning av den politiska processen, se Lundqvist (1971).

(8)

bedriva informations- och serviceverksamhet på vatten- och luftvårdsområdet. Tillsammans med Stiftelsen skogsindustriernas vattenskyddsforskning kom Industriförbundet att försöka bredda den verksamhet som skogsindustrin bedrev. Som ett led i detta lade Industriförbundet år 1964 fram ett förslag till regeringen om ett nytt forskningsinstitut, Svensk Industris Vatten- och

Luftvårdsinstitut (IVL), där staten och industrin förutsattes göra lika stora insatser. Till detta presenterades också ett förslag på ett servicebolag som helt skulle ägas av industrin, vars verksamhet skulle självfinansieras och bedrivas under det snarlika namnet Svensk Industris Vatten och Luftvård AB (IVL AB).³⁶ Förslaget stöddes av en rad branschföreningar, bland annat Gruvföreningen, Bruksindustriföreningen och Sveriges kemiska industrikontor liksom av de skogsindustriella branscherna. Många av vatten- och luftvårdsproblemen ansågs vara gemensamma för de olika grenarna inom industrin. Genom en gemensam samordning och komplettering av speciella forskningsprogram ansågs dessa kunna tillgodose flera branschintressen samtidigt.³⁷ Industriförbundet påpekade i förslaget att det inom svensk industri fanns ett starkt stöd för att man genom de egna organen skulle vara engagerade i miljövårdsfrågor. Med egna specialister skulle industrin ges möjligheter att aktivt medverka i utvecklingen på området. Därigenom kunde förutsättningar skapas för en realistisk bedömning av industrins problem. Industriförbundet betonade också betydelsen av ett gott och förtroendefullt samarbete mellan de statliga vattenvårdande myndigheterna och industrin.³⁸ År 1966 bildades det mellan staten och industrin samfinansierade Institutet för vatten- och luftvårdsforskning (IVL). Institutets primära uppgift blev att bedriva forskning om relationen mellan industriell produktion och miljöproblem, samt att finna effektiva lösningar på dessa. Nära knutet till institutet bildades IVL AB med syftet att bistå industrin med konsulttjänster, rapporter, analyser och undersökningar samt vara rådgivande och medverka vid förhandlingar mellan industrier och myndigheter (se vidare nedan).

Industrin mobiliserades även utifrån andra förklaringsfaktorer. Statens luftvårdsnämnd, vilken senare gick upp i Naturvårdsverket, tog 1966 kontakt med industrins branschorgan för att få till stånd gemensamma utredningar om de tekniska och ekonomiska möjligheterna att minska luftföroreningarna. Meningen var att resultatet från utredningarna skulle utgöra ett underlag för ett kommande arbete med bestämning av framtida riktvärden för olika slags industriella föroreningsutsläpp. Tanken med riktvärdena var att de skulle skapa förutsättningar för en snabb och smidig implementering av den kommande Miljöskyddslagen.³⁹ Då lagens anvisningar skulle bli allmänt hållna ansågs ett system med riktvärden viktiga för att underlätta myndigheternas beslutsfattande.⁴⁰ En utredning av de tekniska möjligheterna ansågs bäst kunna ske genom att

36RiksarkivetRA: Immissionssakkunniga Vol.1. ´Skrivelse från Sveriges Industriförbund till regeringen 9 september 1964´.

37RA: Immissionssakkunniga Vol.1. ´Skrivelse från Sveriges Industriförbund till regeringen 9 september 1964´.

38 RA Immissionssakkunniga Vol.1. ´Skrivelse från Sveriges Industriförbund till regeringen 9 september 1964´, Bilaga A.

39 Lundqvist (1980), s 9, 86, (1971) s 161.

40 Lundqvist (1980), s 86.

(9)

luftvårdsnämnden satte upp arbetsgrupper med representanter från olika industrigrupper.⁴¹ Arbetsgrupperna, vilka Naturvårdsverket övertog ansvaret för år 1967, representerades till 70 procent av industrin och till 20 procent av vetenskaplig och teknisk expertis. De resterande procenten utgjordes av representanter från Naturvårdsverket. Representation från övriga medborgargrupper saknades emellertid.⁴² Arbetet i riktvärdesfrågan 1966-1969 och initiativet från industrins branschorganisationer om ett gemensamt forskningsinstitut år 1964, visar på en mobilisering i miljövårdsfrågan inom industrin under 1960-talets andra hälft. I princip sammanföll myndigheternas och industrins förberedelser på miljövårdsområdet med att en opinion i miljöfrågan började etableras.

Arbetet kring riktvärdesfrågan etablerade också enligt Lundqvist en speciell miljöpolitisk modell i Sverige, baserad på samarbete och konsensus mellan de miljövårdande myndigheterna och industrin.⁴³ Även organiserandet av IVL har ansetts utgöra en av hörnstenarna i samarbetet mellan industrin och staten, och representerade enligt ett samtida uttalande från Industriförbundet

´PLOM|YnUGVRPUnGHWVVYHQVNDOLQMH´⁴⁴

IVLs forskningsverksamhet: organisation, inriktning och utveckling tom 1980-tal

Grundläggande forskningsorganisation

IVLs forskningsverksamhet inriktades tidigt på vattenvård och så kallade recipientstudier. Detta var naturligt eftersom institutet tog över både forskningsprojekt och personal från Skogsindustriernas Vattenlaboratorium. En annan förklaring till inriktningen var att den lagstiftning som var aktuell vid tiden för IVLs grundande och således innan Miljöskyddslagens inrättande var inriktad på vattenvårdsfrågor. Det handlade om ett antal väletablerade problem som behandlades under vattendomstolsprövningar och för skogsindustrin var exempelvis utsläppen av syreförbrukande substans en central fråga.⁴⁵ Fokuseringen på skogsindustriella utsläpp och vattenvård blir speciellt tydlig i GHW´3URYLVRULVNDIRUVNQLQJVSURJUDP´VRPVW\UHOVHQI|UIVL sammanställde under dess första sammanträde den 10 januari 1966. Här handlar två av de fyra programpunkterna om just detta. Man talar dels om fortsatt undersökning av fällbarheten av ytvatten påverkade av cellulosaavloppsvatten, dels fortsatta limnologiska undersökningar i Gavleåns vattensystem med fokus på cellulosaindustrin. I den sistnämnda programpunkten påpekades att det fanns möjlighet att anpassa programmet så att även inverkan av övrig industri på Gavleåns vatten kunde studeras. De övriga två punkterna handlar om utvärdering, utprovning, och anpassning av provtagningsapparatur samt analysmetoder för undersökning av luftburna emissioner och fabriksavloppsvatten. Ett syfte var att erhålla standardiserade analysmetoder gemensamma för de skandinaviska länderna.⁴⁶

41 Lundqvist (1971), s 192 ff.

42 Lundqvist (1980), s 87.

43 Lundqvist (1997) s 48.

44 Linderström (2002) s 89 ff.

45 Intervju med Arne Jernelöv 19/5 2010, Stockholm.

46 IVL styrelseprotokoll 10/1 1966, Bilaga 1, IVLs arkiv, Stockholm (IVLA).

(10)

Ett par månader efter att IVL startat upp verksamheten hade programförslaget vidareutvecklats till 13 mer specificerade forskningsuppgifter. Rörande projekt kring behandlingen av industriella avloppsvatten kan utöver skogsindustrin även nämnas textilindustrin.⁴⁷

Vattenvårdsforskningen blev uppdelad i en kemisk- och en biologisk avdelning. Den kemiska avdelningen övertog personalen från Skogsindustriernas vattenlaboratorium och ägnade sig främst åt kemisk-teknisk verksamhet medan den biologiska, av naturliga skäl, fokuserade på effektforskning.⁴⁸ Arne Jernelöv, anställd som biolog 1966 och senare forskningschef vid IVL, har konstaterat att han blev förvånad när han erbjöds tjänst på IVL. Vid anställningsintervjun med VD:n Stig Freyschuss var intrycket att organisationen YDU ´LQGXVWULWXQJ´ PHGDQ KDQ själv provokativt uttryckte starkt intresse för IUnJRUGlU´LQGXVWULQEHIDQQVLJLHQI|UVYDUVSRVLWLRQRFKGlUGHWnWPLQVWRQHSnNRUWVLNWLQWHOnJL

LQGXVWULQVLQWUHVVHDWWXWUHGDIUnJRUQD´.⁴⁹ Det var emellertid just dessa frågor som han senare skulle ges möjlighet att utreda.⁵⁰ De blev inledningsvis tre anställda på den biologiska avdelningen när Arne Jernelöv anställdes, vilken således var liten jämfört med den kemiska. Efter bara några få år skulle emellertid den biologiska avdelningen komma att växa om den kemiska i storlek och effekt-

/recipientforskningen få en framträdande plats i IVLs verksamhet.

Under IVL-styrelsens andra sammanträde i april 1966 beslutades att det skulle upprättas en enskild forskningsgrupp för luftvårdsforskningen och att denna fråga inte skulle ligga under den kemiska avdelningen, som tidigare planerats.⁵¹ Freyschuss konstaterade att institutet redan hade goda kontakter med etablerade forskare som bedrev forskning kring immission och emission och som genomförde spridningsberäkningar ± såsom professor C. Brosset vid Chalmers tekniska högskola (specialiserad på att mäta immissionen), docent U. Högström vid meteorologiska institutionen i Uppsala (specialiserad på spridningsberäkningar), professor C. Allander, KTH och laborator G.

Widmark, Stockholms universitet (specialiserade på att mäta emissioner) ± samt att man beträffande den tekniskt konstruktiva sidan hade goda kontakter etablerade med Ångpanneföreningen (ÅF).För IVLs räkning menade Freyschuss att det skulle vara naturligt att ägna sig åt att utveckla och anpassa metodik för emissionsmätningar. Det behövde tillsättas tre tjänster för det uppdraget i form av en ingenjör, akademikar och en laborator.⁵² Efter att ha undersökt möjligheterna att finansiera en sådan breddning av forskningsinsatsen via forskningsråd och fonder och kunnat konstatera att sådant bidrag endast kunde erhållas om specificerade forskningsprojekt kunde presenteras, beslutades under tidig höst 1966 att verksamheten istället skulle förläggas till professor Brossets institution.⁵³ Där byggdes en arbetsgrupp upp med Brossett som arvodesanställd chef och där övrig personal finansierad av

47 IVL styrelseprotokoll 14/4 1966, Bilaga 3, IVLA.

48 Det vill säga undersökningar kring effekter i naturmiljön av industriella utsläpp.

49 Jernelöv (2010).

51 IVL styrelseprotokoll 14/4 1966, IVLA.

(11)

forskningsnämnden vid NV genom anslag som tilldelades Brossett direkt.⁵⁴ Först 1969 hyrdes lokaler speciellt avsedda för IVL:s luftvårdsforskning på Djurgårdsgatan 26 i Göteborg i anslutning till det Göteborgsbaserade IVLABs lokaler, där också en avdelning för service inom luftvårdsområdet byggdes upp. Dessa lokaler hade man emellertid vuxit ur efter bara några år då man istället flyttade till lokaler på Sten Sturegatan i Göteborg.⁵⁵ Under ledning av professor Brossett, senare Peringe Grennfelt, kom här under 1960- till 80-talen, de regionala luftföroreningsproblemen, såsom försurning, oxidanter och tungmetaller att utgöra viktiga forskningsverksamheter.⁵⁶ Under framförallt 1960- och 1970-talen bedrev IVLs luftvårdsforskning också ett mycket nära samarbete med skogsindustrin.⁵⁷ Detta samarbete omfattade bl.a. studier kring de kemiska reaktionerna och förbränningsbetingelserna i sodahuspannor i avsikt att undersöka möjligheten att minska luftemissionerna.⁵⁸ Från och med 1972 drevs också försöksstationen på Råö av luftvårdsavdelningen. Där mättes dygnsmedelvärden som ett led i kartläggningen av långdistanstransporterade immissioner.⁵⁹

Fyra grupper/områden av forskningsprojekt hade utkristalliserats vid slutet av 1960-talet

När Freyschuss 1969 sammanfattade forskningsverksamheten vid IVL delade han upp den i fyra grupper: 1) olika ämnens och substansers föroreningsverkan och dessas betydelse ur föroreningshänseende;; 2) studium av och utvecklingsarbete kring metoder för rening av olika typer av avloppsvatten;; 3) analysmetoder för mätning och karaktärisering av föroreningar;; 4) studium för restaurering av sjöar.⁶⁰ Som exempel på projekt i grupp ett kan nämnas dels den tänkta ersättningen av polyfosfater i tvättmedel med NTA (nitrilotriättiksyra), ett arbete som bedrevs i samarbete med Sveriges kemiska industrikontor⁶¹ och med särskilt stöd från NV⁶², dels kvicksilvers och kvicksilverföreningars omvandling i naturen.

Kvicksilverdebatten slog igenom i Sverige vid mitten av 1960-talet. Intresset var inte minst riktat mot utsläppen av kvicksilver från kloralkalifabriker. Därför begärde också statens Vatteninspektion en kartläggning av dessa utsläpp. Under slutet av 1966 träffades en överenskommelse mellan IVL och den svenska kloralkaliindustrins branschorganisation, AB Svenska klorfabrikanter, om att IVL skulle medverka i utredningen. Man avsåg att överlämna denna till NV (i vilket Vatteninspektionen då uppgått) i slutet av 1967 (pub, l B 27). I samband med överlämnandet överlade branschen, NV och IVL GH I|UHVODJQD nWJlUGHUQD RFK ´YDG GHQ UnGDQGH VLWXDWLRQHQ SnNDOODGH´ 'HW EHVOXWDGHV DWW ,9/ lYHQ

55 IVL verksamhetsberättelse 1973/74, IVLA.

56 Jernelöv (2010); samt IVL verksamhetsberättelse 1986/87, IVLA.

57 Se bl.a. IVL styrelseprotokoll 14/4 1967, IVLA; samt Skogsindustrins miljövårdsprojekt: Teknisk

sammanfattning, SSVL (Stiftelsen Skogsindustriernas Vatten- och Luftvårdsforskning)-publikation, Stockholm, 1974.

58 Se bl.a. IVL styrelseprotokoll 13/2 1969, Bilaga 2, IVLA; samt IVL verksamhetsberättelse 1977/78, IVLA.

61 Se bl.a. IVL styrelseprotokoll 1/9 1966, IVLA.

(12)

fortsättningsvis skulle biträda kloralkaliindustrin med sådant utrednings- och forskningsarbete som borde förläggas centralt. Den viktigaste uppgiften för IVL bedömdes dock vara att utarbeta ett lämpligt principförfarande för att slutligt rena det kvicksilverhaltiga avloppsvatten som återstod efter att man genomfört alla de interna åtgärder som var praktiskt möjliga.⁶³ IVL gjorde senare studier i halvteknisk skala för att utveckla ett sådant förfarande.⁶⁴ Kvicksilverforskningen vid IVL stannade samtidigt inte vid att begränsa kloralkalifabrikernas kvicksilverutsläpp utan omfattade även fastställandet av den biologiska metyleringen av kvicksilver. Bland annat studerades i samband med detta effekterna av biogent samt syntetiskt metylkvicksilvers effekt på katt. Resultatet visade att den svenska fisk som var QDWXUOLJWI|UHNRPPDQGHNXQGHJHXSSKRYWLOO´PLQDPDWDV\PSWRP´KRVNDWW⁶⁵ Arne Jernelöv, anställd vid den biologiska avdelningen vid IVL hade dessförinnan, under våren 1968, genomfört en studieresa till just platsen för minamatakatastrofen i Japan, i syfte att studera kvicksilverproblemet.⁶⁶ De första IVL-publikationerna om kvicksilver-omvandlingen, vilka för övrigt var författade av Jernelöv, SXEOLFHUDGHV L VLQ WXU XQGHU RFK 'lUHIWHU ´VNUXYHQ GURJV nW LIUåga om NYLFNVLOYHUDQYlQGQLQJHQ´ L 6YHULJH⁶⁷ Inte minst skogsindustrin berördes, eftersom man använde fenylkvicksilver som slembekämpningsmedel. Intressant att notera är att den person som lanserat tekniken inom pappers- och massaindustrin på 1950-talet var Freyschuss, samme man som senare rekryterade Jernelöv. Kvicksilverforskningen vid IVL var banbrytande och Jernelöv reste bland annat till USA för att informera om resultaten.⁶⁸

Som exempel på forskning i den andra grupp av forskningsprojekt som Freyschuss slog fast bedrevs vid IVL år 1969 kan nämnas: a) utvecklandet av metoden att rena avloppsvatten vid kloralkalifabriker från kvicksilver (se ovan);; b) studier av olika möjligheter att hantera slam;; c) ovan nämnda studie inom luftvårdsforskningen kring de kemiska reaktionerna och förbränningsbetingelserna i sodahuspannor;; samt d) utvecklandet av metoder för behandling av oljehaltigt avloppsvatten från verkstadsindustrin. I denna grupp av projekt var det inte ovanligt att IVL samarbetade med branschorganisationer och/eller myndigheter. Det oljehaltiga avloppsvattenprojektet var ett resultat av ett samarbete med verkstadsindustrin och NV.⁶⁹ Under sent 1960-tal bedrev IVL i samarbete med NV också en undersökning kring de vatten- och luftvårdsproblem som uppkom i samband med industriell ytbehandling av metaller. Målsättningen var att belysa tekniska och ekonomiska möjligheter att begränsa utsläpp från ytbehandlingsanläggningar och ett centralt syfte med undersökningen var att ge underlag för uppställande av emissionsriktvärden.⁷⁰

Inom ramen för den tredje gruppen av forskningsprojekt ± analysmetoder för mätning och karaktärisering av föroreningar ± var det i första hand standardiserade analysmetoder som skulle

67 Intervju med Arne Jernelöv 19/5 2010, IVLA.

68 Intervju med Arne Jernelöv 19/5 2010, IVLA.

70 IVL verksamhetsberättelse 1968/69 och 1969/70, IVLA.

(13)

utvecklas för olika industriella avloppsvatten och luftemissioner.⁷¹ Här bedrev IVL under 1960- och 1970-WDOHW HWW VDPDUEHWH GHOV PHG VNRJVLQGXVWULQ LQRP ´6FDQ-WHVW´ RUJDQLVDWLRQHQ 6FDQGLQDYLDQ

Pulp, Paper and Board Testing Committee) och dels inom Nordforsks arbetsgrupp för vattenanalys.

Detta utgjorde ett NRQWLQXHUOLJW XWYHFNOLQJVDUEHWH DY HQ ´,9/-VWDQGDUG´ I|U UXWLQDQDO\VPHWRGHU⁷² Verksamhet inom denna grupp handlade också om att utveckla instrument för mätning. Således utvecklades vid IVL i samarbete med KTH, Chalmers och AB Bacho under 1960-talet exempelvis en sond för provtagning av stoft.⁷³ Att utveckla metoder och instrument för att kunna mäta utsläppens karaktär, omfattning och inverkan på recipienten, men också recipientens återställningsförmåga, var naturligtvis centralt för hela IVLs verksamhet, kanske inte minst under 1960- och 70-talen. Detta framgår av Freyschuss uttalande från 1969 men också genom programbudgetar (från exempelvis

GlUSURMHNWVRP´LQVWUXPHQWVWXGLHULU|NJDVJHQHUDWRU´VDPW´XWYHFNOLQJRFKVWDQGDUGLVHULQJ

av analysmetoder f|U UXWLQEUXN UHVSHNWLYH DY VSHFLDOQDWXU´ nWHUILQQV EODQG GH DEVROXW VW|UVWD

SURMHNWHQVHWWWLOORPVlWWQLQJHQ'HVVDSURMHNWYDUXQJHIlUOLNDVWRUDVRPSURMHNWVRP´HPLVVLRQHURFK

LPPLVVLRQHUDYJDVIRUPLJDVYDYHOI|UHQLQJDU´PHQVDPWLGLJWQnJRWPLQGUHlQSURMHNWVRP´ELRORJLVN

RFKNHPLVNUHQLQJDYVDPPDQVDWWDLQGXVWULDYORSSVYDWWHQ´RFK´LQGXVWULDYORSSVYDWWQHQVLQYHUNDQSn

HNRV\VWHPLEUlFNYDWWHQ´⁷⁴

Vad gäller den fjärde grupp av forskningsprojekt som bedrevs vid IVL i slutet av 1960-talet ± studium för restaurering av sjöar ± konstaterade Freyschuss att även om IVLs forskningsinsatser hade en klar inriktning på profylaktiska metoder hade erfarenheter som härvid vunnits gett indikationer på terapeutiska metoder för restaurering av sjöar och vattendrag, bl.a. genom fällning av näringsrika sjöar och genom försök att fixera kvicksilver i bottenslam till avfall från anrikningsverk.⁷⁵

Under 1970-talet fortsatte forskningsverksamheten vid IVL att i huvudsak bedrivas inom nämnda fyra huvudområden (ämnens och substansers föroreningsverkan;; reningsmetoder;; mät-/analysmetoder;;

sjörestaurering), med den skillnaden att ytterligare nya fokusområden kom till. Detta ökade dels behovet av biologer, dels bidrog det till en tillväxt av luftvårdsavdelningen i Göteborg. Även om rening av, samt effekter av utsläpp av industriella avloppsvatten ± och till viss del luftburna utsläpp ± även fortsättningsvis utgjorde en central verksamhet, växte det även nu verksamheter kring oljeskadeskydd (se vidare nedan), försurning⁷⁶, databehandling och matematiska modeller, marinbiologi (sedan hösten 1970 var en mindre grupp marinbiologiska forskare stationerade i Göteborg⁷⁷),

72 Se bl.a. IVL verksamhetsberättelse 1969/70, IVLA.

76 Försurningsforskningen bedrevs på både vattenvårds- och luftvårdsområdet. År 1973 startade exempelvis IVL ett flerårigt projekt med stöd av STU, Centrala Driftledningen (CDL) och kalkindustrin, kring försurningens biologiska och kemiska effekter på vattensystem. Denna verksamhet utvecklades under andra halvan av 1970- talet till att även omfatta försök att motverka försurning i vattensystem med biologiska metoder (se exempelvis IVL Verksamhetsberättelse 1973/74 samt 1978/79, IVLA).

(14)

produktutveckling, markekologi/marksanering⁷⁸, arbetsmiljö⁷⁹ och akustik.⁸⁰ I syfte att lättare kunna inordna de många nya forskningsprojekten inom institutet, men också för att bättre anpassa verksamheten till avnämarintresset, beslutade IVLs styrelse i januari 1975 att organisationens verksamhet skulle förändras. Detta innebar bl.a. att det skulle inrättas 10 forskningsgrupper istället för de tidigare fyra avdelningarna (kemi, biologi i Stockholm respektive i Göteborg, och luftvård) samt en ledningsgrupp med den nye forskningschefen, Arne Jernelöv, som ordförande. Ledningsgruppen skulle kompletteras med personer från servicebolaget i syfte att försöka anpassa verksamheten bättre till avnämarintresset.⁸¹ Personalen från avdelningarna spreds därmed över de 10 nya forskningsgrupperna vilka var mer eller mindre process- respektive effekt-nära, såsom exempelvis

´7Ul ILEHU´ ´0LQHUDO PDOP PHWDOO´ RFK ´,QUH PLOM| I|UEUlQQLQJ´ UHVSHNWLYH ´)|UVXUQLQJ´

´5HFLSLHQWGDWD´RFK´$TXD-NXOWXUVM|UHVWDXUHULQJ´⁸²

1nJUD nU VHQDUH KDGH DQWDOHW IRUVNQLQJVJUXSSHU |NDW WLOO RFK HQGDVW EHWHFNQLQJHQ ´$TXD-

NXOWXUVM|UHVWDXUHULQJ´IDQQVNYDr från tidigare. De enda forskningsgrupper som nu, efter beteckning, QnJRUOXQGD GLUHNW NXQGH NQ\WDV WLOO SURGXNWLRQVSURFHVVHU YDU ´)LEHUnWHUYLQQLQJ PXGGULQJ´ VDPW

´/XIWI|URUHQLQJ L VDPEDQG PHG HQHUJLSURGXNWLRQ´ , |YULJW KDGH IRUVNQLQJVJUXSSHUQD QX

H[HPSHOYLV EHWHFNQLQJDU VRP ´3URJQRVHU RFK PDWHPDWLVND PRGHOOHU´ ´(NRORJLVND HIIHNWHU L

recipienterna och produktkontroll⁸³´´0LNURELRORJLNDWDO\V´RFK´0DULQ- RFKILVNHULELRORJL´)DNWXP

lU HPHOOHUWLG DWW HWW FHQWUDOW IRUVNQLQJVSURMHNW L JUXSSHQ ´(NRORJLVND HIIHNWHU«´ GYV SURMHNWHW

´0LOM|YlQOLJWLOOYHUNQLQJDYEOHNWPDVVD´LHWWLQWLPWVDPDUEHWHVYHQVNVNRJVLQGXVWULEODKDQGODGH

om att utvärdera just processutformningar kopplade till massablekning med avseende på avloppsvattnens biologiska effekter och således var ytterst processnära. Vad gällde Arbetsmiljön/den inre miljön behandlades den i två av 1977-års forskningsgrupper, dels tillsammans med

´OXIWYnUGVWHNQLN´GHOVWLOOVDPPDQVPHG´ELRORJLVNDUHFLSLHQWXQGHUV|NQLQJDU´⁸⁴

78 Marksanering var ett starkt växande verksamhetsområde vid IVL vid övergången från 1970-tal till 1980-tal.

BT-Kemi är en av de mest välkända uppdragsgivarna i detta sammanhang, där IVL i augusti 1978 kunde presentera ett förslag till saneringsprogram (IVL verksamhetsberättelse 1978/79, IVLA).

79 Arbetsmiljö växte fram som ett verksamhetsområde under andra halvan av 1970-talet parallellt med inrättandet av den första svenska samlade lagstiftningen på arbetsmiljöområdet, Arbetsmiljölagen 1977. Bland annat kompletterades institutets expertnämnd år 1976 med en särskild expertnämnd för arbetsmiljöprojekt. Tidigt handlade arbetsmiljöverksamheten vid IVL om att exempelvis ta prover på och analysera låga halter organiska föreningar i luft (IVL verksamhetsberättelse 1975/76, IVLA). Vid tidigt 1980-tal handlade det mer om

bullersanering och övervakning av arbetsluft vid exempelvis handelsflottan, i textiltvätterier och i kemisk- teknisk industri (IVL verksamhetsberättelse 1980/81, IVLA). År 1987 kunde man vid IVL konstatera att verksamheten inom arbetsmiljöområdet till större delen utförts inom projekt finansierade av Arbetsmiljöfonden samt att den som utförts inom programbudget inriktats mot kemiska hälsorisker, där koppling mellan arbetsmiljö och yttre miljö varit stark, liksom på framtagningen av mätmetoder, och således haft stark anknytning till den verksamhet som institutet bedrivit på det yttre miljöområdet (IVL verksamhetsberättelse 1986/87, IVLA).

80 Se verksamhetsberättelser 1970-tal, IVLA.

83 Produktkontrollen växte fram som en allt väsentligare del av IVLs verksamhet i början av 1980-talet. Ett nytt toxikologiskt laboratorium byggdes upp i lokaler inom gamla veterinärhögskolans område där tester skulle utföras som annars var svåra att få utförda inom landet (IVL verksamhetsberättelse 1979/80, IVLA).

(15)

Redan 1978 var det dags för nya organisationsförändringar, återigen med syftet att öka kontakten mellan IVL och industrin, men nu genom engagerandet av ett större antal människor från industrin såväl som från NVs handläggande avdelningar och forskningsnämnd. Den tidigare expertnämnden ersattes med ett samordnande forskningsråd och fem forskningskommittéer: 1) Avloppsvattenrening och avfallshantering;; 2) Effektrelaterade utsläppskriterier;; 3) Energiproduktion ± miljöeffekter;; och 4)

$UEHWVPLOM|HQIHPWHNRPPLWWp´3URGXNWNRQWUROO´WLOONRPHWWnUVHQDUH⁸⁵). Samtliga kommittéer, såväl som rådet, bestod vardera av ett tiotal industrirepresentanter (företag, branschorganisationer/

forskningsinstitut) ur SIVLs intressentgrupp⁸⁶, av ett par Naturvårdsverks- och Arbetarskyddsstyrelserepresentanter respektive en universitets- och högskolerepresentant. Detta innebar att en stor mängd nya människor från framförallt industrin men också från Naturvårdsverket knöts till organisationen. Vad gäller de nya kommittéerna så speglade de ett försök att göra forskningsverksamheten mer industrinära: en utveckling som för övrigt skulle komma att förstärkas under 1980-talet (se nedan). Således anade man inte längre mycket av sjörestaurerings- och aquakulturforskning/-verksamhet bakom kommittébeteckningarna, men faktum är att sådan verksamhet fortfarande bedrevs vid IVL under slutet av 1970-talet.

Verksamheter utöver forskning;; utbildning, remisser och IVL-konferensen Det bedrevs mycket litet miljöforskning på svenska högskolor och universitet under 1960-talet och fortfarande långt in på 1970-talet och Arne Jernelöv berättar att han som naturvårdsintresserad student under första halvan av 1960-talet, i brist på miljörelaterade kurser istället läste kurser i limnologi, marinbiologi, kemi etc.⁸⁷ Bristen på miljöforskning och miljörelaterade kurser på högskolenivå i det svenska samhället fick effekter för IVLs verksamhet. Därmed fungerade institutet som en remissinstans för svenska myndigheter i flera vitt skilda miljörelaterade frågor samtidigt som man bidrog till ett växande utbud av miljörelaterade högskolekurser.

5HGDQ XQGHU ,9/V I|UVWD YHUNVDPKHWVnU LQNRP IOHUD UHPLVVHU EOD ´,PPLVVLRQVVDNNXQQLJDV

EHWlQNDQGH EHWUlIIDQGH OXIWI|URUHQLQJ EXOOHU RFK DQGUD LPPLVVLRQHU 628 ´⁸⁸ Vidare skickade Jordbruksdepartementet detta år till IVL på remiss, handlingar kopplade till prövningen av Billerud (cellulosaindustri i Kvicksund) i Vattendomstolen. Här lät emellertid IVLs styrelse meddela departementet att styrelsens sammansättning var sådan att partsintresse inte kunde uteslutas.⁸⁹ Andra exempel på remisser från sent 60-tal och tidigt 70-WDOXWJ|UVDY´5HPLVVIUnQ1RUGLVNDUnGHWJlOODQGH

KDUPRQLVHULQJ DY GH QRUGLVND OlQGHUQDV PLOM|YnUGVODJVWLIWQLQJ´ ´5HPLVV IUnQ

Jordbruksdepartementet gällande nedtrappning av VYDYHO L ROMD´ 5HPLVV IUnQ 6W\UHOVHQ I|U 7HNQLVN

86 År 1979 utgjordes dessa av Sveriges Bruksindustriförening; Svenska Gruvföreningen-Gruvforskningen;

Sveriges Kemiska Industrikontor; Sveriges Lantbrukares Riksförbund; Sveriges Mekanförbund; Svenska Petroleum Institutet; Svenska Arbetsgivareföreningen; Svenska Arbetsgivareföreningens Allmänna Grupp;

Stiftelsen Skogsindustriernas Vatten- och Luftvårdsforskning; och Textilrådet (IVL Verksamhetsberättelse 1978/79, IVLA).

(16)

8WYHFNOLQJEHWUlIIDQGHLQUlWWDQGHDYHWWODERUDWLYWUHQLQJVYHUN´⁹⁰ Efter några år i verksamhet fördes det vidare in i ramavtalet för IVL att det ± efter hemställan från rektor vid högskola eller universitet och genom föreläsningar och handledning av examens- och studiearbete ± skulle medverka i utbildning av studerande inom de områden som berörs av institutets verksamhet.⁹¹ Således kom IVL-

representanter att delta i ett, under 1970-talet, växande antal universitets- och högskolekurser på miljöområdet. IVL-representanter höll därutöver i många kurser och föredrag för myndigheter, föreningar, förbund och samfund i såväl Sverige som i våra grannländer.⁹²

Ytterligare ett verksamhetsområde för IVL, och som liksom både remisser och föreläsningar hade med kunskapsspridning att göra, var arrangerandet av den årliga IVL-konferensen. Konferensen arrangerades första gången 1966 och drog då ca 300 deltagare (10 år senare drog den närmare 500 deltagare) från både industrin (produktionsföretag, branschorganisationer, konsulter) och myndigheter i Sverige såväl som från våra nordiska grannländer. På 1960-talets IVL-konferenser presenterades i regel omkring 10 föredrag av vilka ungefär 1/3 berörda allmänna vattenvårdsfrågor, knappt 1/3 luftvårdsfrågor, och knappt 1/3 industrispecifika frågor. Vid tre av fyra konferenser behandlade några föredrag även allmänna miljöfrågor, juridiska aspekter och inlägg av allmän informationskaraktär. Av föredragen var alltid minst ett par, och ibland så många som fem, direkt relaterade till pappers- och massaindustrins föroreningsproblem.⁹³ År 1969 var lokaliseringsfrågan (lokaliseringen av förorenande verksamhet) i fokus till följd av att miljöskyddslagen då trädde i kraft.

Sålunda behandlade fyra av 1969 års totalt 13 föredrag lokaliseringsfrågan utifrån samhälleliga, ekonomiska, tekniska och vattenvårdande aspekter. Dessa föredrogs av personer verksamma vid bl. a Industriförbundet, Naturvårdsverket samt vid Meterologiska och hydrologiska institutet.⁹⁴ Under 1970 arrangerade man istället för IVL-NRQIHUHQVHQ ´,QWHUQDWLRQDO &RQJUHVV RQ ,QGXVWULDO :DVWH :DWHU´

tillsammans med The International Union of Pure and Applied Chemistry (IUPAC) och Sveriges Industriförbund. Kongressen samlade 724 deltagare från 28 nationer.⁹⁵

Det bör nämnas att frågan om hur man bättre skulle kunna nå ut till sina intressenter med det nya kunnandet och omvandla detta till praktiskt tillämpning var en ständigt återkommande fråga IVLs ledning (se ovan i detta avsnitt samt under Internationell verksamhet nedan). Detta gällde även frågan om hur intressenternas behov skulle kunna fångas upp. Man konstaterade tidigt att det inte räckte med publikationer och konferenser och gjorde flera olika försök att förbättra kommunikationen, bland annat genom att bilda kommunikationsinriktade organisationer i organisationen, såsom en

´,QIRUPDWLRQV- RFKXWUHGQLQJVJUXSS´⁹⁶ RFKHQ´,QIRUPDWLRQVNRPPLWWp´⁹⁷, genom att ändra formen på

91Vad gör IVL? Föredrag av Stig Freyschuss på IVL konferensen 1971, stencil, IVLA.

92 Se Verksamhetsberättelser från 1970-tal, IVLA.

93IVL-konferens 1966, IVL-publikation B18, Stockholm, 1967; IVL-konferens 1967, IVL-publikation B28, Stockholm, 1968; IVL-konferensen 1968, IVL-publikation A28, Stockholm 1969.

94IVL-konferensen 1969, IVL-publikation A40, Stockholm 1970.

(17)

verksamhetsberättelsen/göra den mer pedagogisk⁹⁸, samt (vilket vi sett ovan) genom mer omfattande organisationsförändringar.

Ökande omsättning

Redan i februari 1969 konstaterade VD:n Freyschuss att den resursram som förutsatts vid institutets SODQHULQJ UHGDQ XQGHU GH JnQJQD WUH YHUNVDPKHWVnUHQ YLVDW VLJ RWLOOUlFNOLJ ´HQ UDG ej förutsatta forskningsuppgifter har ansetts angelägna att bearbeta och samtidigt har kraven på institutets utrednings- RFKLQIRUPDWLRQVNDSDFLWHWEOLYLWDOOWVW|UUH´⁹⁹ För att svara mot kraven hade institutet dels delegerat forskningsuppgifter i den mån det varit möjligt, dels försökt öka resurserna genom speciella anslag. Möjligheten att erhålla speciella anslag hade emellertid visat sig begränsas av den begränsade tillgången på kvalificerade och erfarna handledare vid IVL. Sålunda borde, enligt Freyschuss, istället rambudgeten öka och den kvalificerade forskarstaben förstärkas. Detta kom också att göras med besked till kommande budget: Rambudgeten ökade med nästan 100 %, till 2,4 miljoner SEK (drygt 17 miljoner SEK i dagens penningvärde), mellan verksamhetsåret 1969/79 och 1970/71.¹⁰⁰ Andelen intäkter från andra håll än genom ramprogrammet, såsom i form av anslag och forskningsbidrag från forskningsnämnder och industrin samt genom uppdrag, skulle emellertid också komma att öka över åren, från omkring 2/5 vid slutet av 1960-talet¹⁰¹ till nästan 3/4 verksamhetsåret 1977/78 (detta år var omsättningen vid institutets service- och kontrollverksamhet särskilt stor, bl.a. genom saneringsuppdrag i Teckomatorp).¹⁰² Den totala omsättningen ökade under samma period från 44 personer och 2,3 miljoner SEK 1970 till över 150 personer och 30 miljoner SEK 1979 (drygt 100 Miljoner SEK i dagens penningvärde).¹⁰³ I löpande penningvärde växte IVLs verksamhet med i genomsnitt 30 och 45 % årligen under 1960- och 70-talen.¹⁰⁴ Betydelsen av att trots allt få en del av LQWlNWHUQDJHQRPUDPSURJUDPIUDPJnUL HWWXWWDODQGHDY$UQH-HUQHO|Y´UDPSURJUDPPHWNRPPHU

att finansiera början av saker, som vi ännu inte riktigt visste hur det skulle gå. Sen när vi hade fått de första resultaten var det mycket lättare att få forskningen finansierad genom [andra PLOM|IRUVNQLQJVVW|GMDQGHRUJDQLVDWLRQHU@´¹⁰⁵

IVL AB

IVL och IVL AB verkade de första åren i gemensamma lokaler vid IVAs forskningsstation på Drottning Kristinas väg i Stockholm och man konstaterade atW´GHWRUJDQLVDWRULVNDVDPDUEHWHW´PHOODQGHEnGD

organisationerna medförde att huvuddelen av allt fältarbete utfördes av IVL AB. Redan från januari 1967 drev IVL AB ett servicelaboratorium också i Gbg (det var till dessa lokaler som

98 Detta uppgavs vara motivet bakom den förändrade layouten på verksamhetsberättelsen 1978/79 jämfört med föregående års (IVL verksamhetsberättelse 1978/79, IVLA).

100 IVL styrelseprotokoll 13/2 1969, Bilaga 2, IVLA; samt IVL verksamhetsberättelse 1969/70 och 1970/71, IVLA.

103 IVL verksamhetsberättelse 1969/79 och 78/79, IVLA.

104 Camilla Odhnoffs tal vid invigningen av Fryksta, september 1978, IVLA.

105 Intervju med Arne Jernelöv 19/5 2010, Stockholm.

Miljöforskning i statens och industrins tjänst: Institutet för Vatten och Luftvårdsfrågor (IVL) 1960-tal till 1980-tal