Nationellt arbete mot den våldsbejakande islamistiska extremismen
En integrationsfilosofisk jämförelse med Danmark
Författare: Alicia Boman Sundström Handledare: Markus Holdo
Statskunskap C- Kandidatuppsats VT 2017
Statsvetenskapliga Institutionen Uppsala Universitet
Antal ord: 13 415
Abstract
Vågen av den våldsbejakande islamistiska extremismen sköljer över Europa, och på senare tid också över Sverige. Arbetet mot extremismen är omfattande och bör redan vara i funktion.
Men hur ser arbetet egentligen ut? I takt med den ökade terrorismen, flyktingkriser och globala katastrofer prövas också den svenska solidariteten och öppenheten. Den svenska integrationsfilosofin präglad av inkludering är påtaglig i pressade situationer, något som tycks skilja sig från grannlandet Danmark. Denna uppsats avser att undersöka hur arbetet mot den våldsbejakande islamistiska extremismen ser ut genom en undersökning av den Svenska Nationella Strategi mot våldsbejakande extremism. För att göra detta genomförs en komparativ studie med Danmark, där handlingsplanerna strukturerat jämförs genom en dokumentanalys. De integrationsfilosofiska skillnaderna testas på tre aspekter, som alla tyder på en viss förväntan utifrån den integrationsfilosofiska inställningen. Slusatsen visar att det påtänkta resultatet stämmer överens med den förväntan som finns för Sverige och Danmark, i skenet av de olika integrationsfilosofiska inställningarna. Därav tycks det finnas en koppling mellan ländernas respektive integrationsfilosofi och dess arbete mot den våldsbejakande islamistiska extremismen.
1. INLEDNING
1.1 Inledning och problemformulering………...s 4
1.2 Syfte och frågeställning………..s 5
1.3 Avgränsning……….s 5
2. METOD
2.1 Val av metod………....s 6
2.2 Dokumentanalys……….s 6
2.3 Material………...s 7
2.4 Validitet och reliabilitet………..s 7 2.5 Urval samt alternativa metoder………s 8 2.6 Kritik mot studiens utformande………....s 8
3. TEORI/TIDIGARE FORSKNING
3.1 Tidigare forskning………...s 10
3.1.1 Muslim claims-making in context………...s 10 3.1.2 Neo-liberal Governing of “Radicals”...s 15
4. ANALYSVERKTYG
4.1 Aktör- Polisens roll………..s 17
4.2 Antidiskriminering………..s 18
4.3 Islamistisk extremism………..s 18
5. ANALYS/RESULTAT
5.1 Aktör- Polisens roll………..s 20
5.1.1 Fallet Sverige……….s 20 5.1.2 Fallet Danmark……….s 23 5.1.3 Resultat av handlingsplaner……….………...s 25
5.2 Antidiskriminering……….…….s 26
5.2.1 Fallet Sverige……….s 26 5.2.2 Fallet Danmark……….s 29 5.2.3 Resultat av handlingsplaner………s 31
5.3 Islamistisk extremism………..s 32 5.3.1 Fallet Sverige………...…..s 32 5.3.2 Fallet Danmark………...s 35 5.3.3 Resultat av handlingsplaner……….s 37
6. DISKUSSION OCH SLUTSATS
6.1 Diskussion av resultat………...s 38
6.2 Slutord………...s 39
Referenslista………...s 41
1. INLEDNING
1.1 Inledning och problemformulering
De senaste årtiondet har västvärlden mött ett nytt hot. Ett hot mot mänskliga rättigheter och demokratin. Hotet stavas terror. Senaste tiden har antalet terrorattacker ökat drastiskt över hela världen, och senare år har även terrorattacker utförts mot våra grannländer. Sverige har länge trott sig vara tryggt, fram tills den fruktansvärda fredag för bara några veckor sedan.
Fredagen den 7 april skulle komma att för alltid märka varje svensk invånares hjärta, då en lastbil körde in på en gågata i Stockholm, något som kostade fyra människors liv. Därmed var det bekräftat. Terrorismen hade nu även kommit till Sverige.
De senaste åren har det främsta hotet från terrorn bestått av de krigsresor som görs från Sverige, till krigsdrabbade områden världen över. Radikaliserade svenskar åker enskilt eller med familjen till Syrien och Irak för att delta i “Jihad” och strida för “Kalifatet”
(Regeringskansliet, 2017). Enligt Säpos undersökningar beräknas ungefär 300 svenskar ha rest ner till krigszoner för att ansluta sig till kriget. Dessa resor har dock börjat avta. Istället har västvärlden och Sverige ställts inför ett nytt problem då Daesh krigare har börjat
återvända hem. Än så länge befaras det att 140 krigare återvänt till ett Sverige som i nuläget inte har en etablerad samhällsstruktur för att bemöta och hantera dessa återvändande.
(Delling, 2016)
Samhället står ständigt inför nya utmaningar på terrorfronten, där nya funktioner och aktörer behövs i arbetet. FN har år 2015 antagit en resolution 2249, som uppmanar samtliga
medlemsländer att göra allt i dess makt, och vidta alla nödvändiga åtgärder för att bekämpa terrorism (FN 2249, 2015). Detta inkluderar även Sverige. Den nationella samordnaren som tillsatts av Regeringen 2014 har det främsta ansvaret att samordna arbetet mot den
våldsbejakande extremismen. Arbetet mot den våldsbejakande islamistiska extremismen sammanfattas i en nationell strategi, utformad av den nationella samordnaren. I den här studien kommer jag att undersöka den nationella strategin för att se hur arbetet mot den våldsbejakande extremismen ser ut.
Utifrån tidigare forskning finns det anledning att tro att olika integrationsfilosofier kan ligga till grund för arbetet mot den våldsbejakande extremismen. För att testa detta kommer en jämförelse att göras med Danmark, där Danmark och Sverige är två lika länder som förväntas skiljas åt i sina ideer om mångkulturalism och i sitt integrationsfilosofiska tänkande.
1.2 Syfte och frågeställning
För att hantera den rådande problematiken med den islamistiska extremismen krävs åtgärder och en tydlighet i arbetet. Min studie avser att bidra till den tydligheten genom en
presentation av de åtgärder som finns på området. Syftet för min studie är att visa på det arbetet som Sverige har mot den våldsbejakande islamistiska extremismen, samt visa på hur ideer kring mångkulturalism kan ligga till grund för det arbete som utförs. Den
frågeställningen som min studie avser att besvara är följande;
- Finns det en påverkan från svensk och dansk integrationsfilosofi i arbetet mot den våldsbejakande islamistiska extremismen och hur speglas detta i den svenska och danska nationella handlingsplanen/strategin?
- Hur ser arbetet ut mot den våldsbejakande islamistiska extremismen genom en studie av den svenska nationella strategin?
För att kunna besvara dessa frågeställningar kommer en jämförande studie genomföras där Sverige samt Danmark kommer undersökas, för att se hur länderna behandlar problematiken på olika sätt. Det materialet som kommer undersökas är de båda ländernas nationella
handlingsplaner mot den våldsbejakande extremismen.
1.3 Avgränsning
Studien kommer avgränsas till den Svenska nationella strategi från 2016, samt den Danska handlingsplanen mot våldsbejakande extremism från 2016. Dessa dokument förväntas besvara hur arbetet mot den våldsbejakande islamistiska extremismen ser ut i de båda fallen.
Då jag inte kommer ha tid eller utrymme att se på alla aspekter i handlingsplanen som finns representerade har vissa särskilda aspekter noga utvalts för detta ändamål, att belysa Sverige samt Danmarks olika integrationsfilosofier som ligger till grund för studien.
2. METOD
2.1 Val av fall
Denna studie har för avsikt att förstå Sveriges arbete mot våldsbejakande islamistisk
extremism. För att göra detta kommer en jämförelse med Danmark genomföras, där det ska undersökas om Danmark står i kontrast till Sverige i sitt sätt att arbeta kring samma fråga.
Både Sverige och Danmark ligger högt på WVS-skala, som har i syfte att visa länders post moderna inställning och påminner på flera sätt varandra till ekonomiska, politiska och sociala faktorer. Därav är dessa länder optimala att jämföra för att undersöka Sveriges arbete kring den våldsbejakande islamistiska extremismen. Valet av fall grundas på en mest-lika design, som innebär att det finns många likheter mellan Sverige och Danmark. Däremot förutsätter denna metod att det finns en skillnad på ett specifikt område vilket den tidigare forskningen kommer visa på. (Esaiasson m.fl. 2012, 88)
Den kvalitativa studien bidrar med ett djup snarare än bredd och förklaras enligt Bryman 2011 som en studie som fokuserar på ord framför siffror. (Bryman 2011, 340) En av de vanligare metoderna inom den kvalitativa forskningen är enligt Bryman “Insamling och kvalitativ analys av texter och dokument” som min studie specifikt kommer fokusera på.
(Bryman 2011, 344)
2.2 Dokumentanalys
Materialet som min studie består av är främst offentliga handlingar, som dokument och rapporter från myndigheter, den Nationella samordnaren, Regeringen, Säpo och liknande myndigheter och organisationer.
För att analysera det materialet min studie består av kommer en kvalitativ dokumentanalys genomföras. Bryman förklarar hur den vanligaste typ av dokumentanalys är den kvalitativa innehållsanalysen, som innebär att söka efter temat i texten eller dokumentet för att förstå. En tydlig förklaring för hur dessa “teman” framkommer är enligt Bryman något som sällan framgår av beskrivningen, men fokuset är att finna det dokumenten kan sammanfattas eller
samlas upp kring. För att applicera denna metod på min studie kommer de redan i förväg bestämda teman/aspekter att undersökas. Då en“kvalitativ innehållsanalys brukar inbegripa ett antal i förväg definierade kategorier som tillämpas på källorna” så kommer jag välja ut några aspekter som jag förväntar mig visa på skillnaden i det svenska och danska arbetet mot våldsbejakande islamistisk extremism. Dessa aspekter kommer sedan tillämpas på materialet, och utifrån materialet som undersöks visa på det förväntade utfallet från respektive aspekt.
(Bryman 2011, 505)
Den kvalitativa innehållsanalysen, som även kallas text och dokumentanalys, används i denna studie då materialet till större del är bestående av dokument och rapporter. Det blir därmed en naturlig förklaring till varför jag valt denna typ av metod. Innehållsanalysen är passande att använda då den syftar till att ta fram textens innehåll, vilket är den jämförelse av de
handlingsplanerna som studien baseras på.
2.3 Material
Det främsta materialet som studien grundar sig på är den svenska samt danska nationella handlingsplanen. Dessa kommer användas som underlag för att göra en systematisk jämförelse mellan Danmark och Sveriges arbete mot våldsbejakande extremism.
Handlingsplaner kommer att jämföras innehållsmässigt, där både likheter och olikheter kommer vara av intresse. Detta material avser att visa på hur arbetet ser ut i de två länderna.
Studien kommer därefter fokusera på utvalda aspekter, där särskilda delar inom
handlingsplanerna kommer att uppmärksammas, som kan tyckas vara särskilt intressanta för min särskilda studie.
2.4 Validitet och reliabilitet
Validiteten och reliabiliteten är enligt Bryman en diskussion som oftas görs kopplad med kvantitativa studier, då denna avser att mäta det som avses att mäta samt ge möjlighet att upprepa studien med samma resultat. Denna uppfattning att validiteten och reliabiliteten inte används lika mycket i kvalitativa studier handlar främst om hur validiteten bör mätas då materialet och resultatet inte främst baseras på statistik och siffror, samt hur replikerbar en undersökning faktiskt kan vara då den genomförs i en speciell kontext, som sedan kan vara svår att upprepa. (Bryman 2011, 351-355) Den diskussion som kan vara intressant för
reliabiliteten i min studie gäller valet av material. Det materialet som jag baserar min
undersökning på är den Svenska nationella strategin mot våldsbejakande extremism, samt den Danska nationella handlingsplanen mot våldsbejakande extremism. Dessa dokument är statliga och offentliga handlingar som bör ge en förväntan om en god reliabilitet till min studie.
Validiteten i min kvalitativa studie baseras på den transparensen som finns genom arbetet med materialet. Denna transparens syftar framförallt till det resonemang som förs genom analysen, att resonemanget är väl underbyggt och begripligt att följa. Att undersöka hur Sverige och Danmark skiljer sig åt i arbetet mot våldsbejakande islamistisk extremism, är en väldigt stor fråga som kan ha många förklaringar, men för att “mäta” detta har jag valt att se på handlingsplaner som ett sätt att jämföra. Handlingsplanerna är de nationella dokumenten varifrån arbetet utgår och bör därför ge en klar bild av hur arbetet ser ut.
2.5 Urval samt alternativa metoder
Kvalitativa forskare sysslar oftast med målinriktade urval, som sannolikhetsurval. Det
innebär att forskaren väljer ut de enheter, exempelvis dokument och individer, efter det syftet och forskningsfråga som studien har. (Bryman 2011, 350) I detta fall har jag valt materialet efter vad som anses lämpligt för att besvara min frågeställning, och vad som kan tänkas säga något om nationens sätt att arbeta kring handlingsplanen mot våldsbejakande extremism. Jag är medveten om att det finns annat material, eller andra enheter som skulle kunna besvara hur Sveriges arbete med våldsbejakande extremism ser ut, som att genomföra intervjuer eller använda mig av andra metoder. Exempelvis har jag framförallt använt mig av myndigheters rapporter och forskning vilket till viss del ger störst sannolikhet till en överensstämmande bild med den objektiva verkligheten, då det är statliga dokument. Jag skulle förmodligen få andra resultat om exempelvis intervjuer skulle genomföras. Men då min studie avser att undersöka vad nationen säger sig arbeta med har jag därav valt att basera min studie på offentliga dokument och rapporter. Att bevisa att dessa handlingsplaner och dokument faktiskt överensstämmer med verkligheten får vänta till en framtida studie.
2.6 Kritik mot studiens utformande
De svårigheter som jag stött på under studien har framförallt varit att få tag på det materialet, samt de nyckelpersoner som skulle förbättrat studien. Grundtanken var att göra en jämförelse på kommunal nivå, där undersökningen skulle göras mellan Århus i Danmark och Malmö i Sverige, där dessa kommuner skulle visa på exempel för hur arbetet mot våldsbejakande islamistisk extremism kan se ut i länderna. Svårigheterna i detta har framförallt gällt att lyckas få tag i handlingsplanen mot våldsbejakande extremism i Århus kommun. Att
undersöka handlingsplanerna nationellt underlättar däremot för att kunna förstå den nationella bild av hur arbetet mot den våldsbejakande extremismen ser ut i Sverige och Danmark. Att se på den våldsbejakande extremismen ur ett nationellt perspektiv är även grundläggande för att förstå utformandet av de kommunala arbetet. Därav får den kommunala jämförande studien vänta till ett annat tillfälle.
Det har även uppstått en viss språklig svårighet, där mycket av mitt valda material har varit på danska. Det främsta materialet, som den danska handlingsplanen mot våldsbejakande extremism, har dock funnits på engelska så detta problem har inte gjort uppsatsarbetet omöjligt. Däremot är det värt att ha med som kritik mot metod och val av material, att det på många sätt har varit enklare att läsa och tolka svenska myndigheters rapporter och tidigare forskning.
3. TEORI OCH TIDIGARE FORSKNING
Den här studien bygger på teorier och ideer om mångkulturalism och hur dessa påverkar arbetet mot den våldsbejakande islamistiska extremismen. För att undersöka detta vilar min studie på den förväntan att den svenska samt det danska arbetet mot den våldsbejakande extremismen bottnar i olika utgångspunkter och ser olika ut. Den förväntan som finns baseras på de olika nationella idéer om mångkulturalism, samt olika integrationsfilosofiska
inställningar, något som den tidigare forskningen även visar på. För att definiera mångkulturalism förklaras det enligt NE som en “blandning av olika parallella
kulturer.”(Mångkulturalism, NE.se) Integrationsfilosofin vilar alltså på de idéer och teorier kring mångkulturalism som de olika länderna har.
Även då Sverige och Danmark kan uppfattas vara lika på många aspekter, så finns det en skillnad i ländernas politiska inriktning, där historiska förklaringar ligger till grund, något som den tidigare forskningen kommer visa på. Integrationsfilosofierna präglas av dessa olika politiska inställningar. Danmark kan tyckas besitta en större frispråkighet och kan oftast uppfattas mer direkt och beskyddande av sin kultur, där begrepp som “assimilering” ofta nämns i diskussioner kring integration. Sverige däremot har en mildare ton och visar på en större öppenhet, vilket både märks av i media och i politiken, där ord som “mångkulturalism”
är vanligt förekommande i debatten kring integration. Dessa integrationsfilosofiska olikheter härstammar från de olika politiska inriktningar som Sverige och Danmark har, något som den tidigare forskningen kommer belysa i detta avsnitt.
Den förväntan på resultatet baserat på de båda ländernas olika integrationsfilosofier kommer presenteras i en analys, där analysverktygen är utformade för att undersöka hur arbetet ser ut mot den våldsbejakande islamistiska extremismen och om olika integrationsfilosofier kan ligga till grund för resultatet.
3.1 Tidigare forskning
För att utreda Sverige och Danmarks integrationsfilosofier kommer detta avsnitt att se närmare på olika typer av tidigare forskning kring ländernas relation till integration. Den tidigare forskningen som uppsatsen kommer innehålla är främst artikeln “Muslim
claims-making in context” skriven av Göran Larsson och Lasse Lindekilde. Artikeln grundar sig i den karikatyr kontrovers kring Lars Vilks karikatyrteckningar av profeten Muhammad.
Artikeln försöker förklara varför endast den danska kontroversen eskalerade till en global konflikt, men inte den svenska. “Despite several initial similarities, why did the two controversies produce such different outcomes?” (Larsson och Lindekilde 2009, 361) Artikeln föreslår några anledningar till varför kontroversen tog så olika utfall. Den främsta aspekten jag tänker fokusera på är den integrationsfilosofiska delen, som kommer belysa mitt syfte, där Sverige och Danmark fick väldigt olika typer av utfall.
3.1.1 Muslim claims-making in context
Sommaren 2007 publicerade konstnären Lars Vilks sin karikatyrteckning av profeten
Muhammed i Nerikes Allahanda. Tidigare den sommaren hade den svenska konstnären blivit
nekad att delta i en utställning “The dog in art” i Värmland där hans bidrag bestod av profeten Muhammad föreställande en hund. Nekandet gjordes baserat på säkerhetsskäl.
Publicerandet av Lars Vilks karikatyrteckning i den lokala tidningen i Örebro, skulle bli början på Sveriges karikatyrkontrovers. Två år tidigare hade samma typ av kontrovers ägt rum i Jyllands-posten, i Danmark, där liknande teckningar av profeten Muhammad gavs ut.
Reaktioner över bilderna kom från olika länder världen över, och i både Sverige och Danmark reagerade muslimer på denna provokation mycket olika. Vissa agerade genom demonstrationer och liknande aktioner medan andra valde att ignorera bilderna och publikationerna, då det inte var värt att ens reagera på. Både Sverige och Danmark möttes alltså av liknande respons. Men trots likheterna så blev utfallet av dessa kontroverser märkbart olika, något som artikeln tenderar att ge svar på.(Larsson och Lindekilde 2009, 361-363)
Danes tend to believe that any serious discussion of immigration and Islam is suppressed in the Swedish context out of ‘political correctness’, while Swedes tend to be shocked about the level of outspokenness in Danish public debate about these issues. (Larsson och Lindekilde 2009, 363)
Danmark
Artikeln visar på att ländernas olika integrationsfilosofiska förhållningssätt ligger till grund för att utfallet blev så olika. Till att börja med kommer de faktorer som har en påverkan på det danska utfallet att förklaras närmare. Danmarks förhållningssätt gentemot
integrationspolitik har en tydlig koppling till utfallet, där Danmark har varit mycket mer kategorisk och mindre försiktiga i att tala om integration som något positivt. Exempelvis har användandet av begreppet assimilation varit något som hellre har använts än begreppet integration, som syftar på liknande fenomen, men med en annan negativ laddning.
The political parties have more often than not coined multiculturalism as a challenge or a danger to societal coherence, making integration (read assimilation) of Muslim immigrants a necessary condition for stability and continued solidarity (Hamburger, 1986). (Larsson och Lindekilde 2009, 365)
Den danska konstitutionen ger medborgarna rättigheter att tro på den Gud som en själv vill, att samlas för att utföra sin religion. Däremot så står det vidare i den danska konstitutionen att den evangelistiska lutherska-kyrkan är “the church of the danish people” och mottar
samtidigt ekonomiskt stöd från staten, något som Moskéer och Islam inte gör. Detta är även något som skiljer sig från Sverige, där alla typer av trossamfund får bidrag från staten.
Artikeln menar att det finns underlag som dessa för att förstå den integrationspolitiska kontexten, och därmed även förstå ländernas olika utfall.
The dominant political discourse of Muslim integration and the institutionalization of Islam in Denmark, as described above, form together an increasingly clear ‘philosophy of integration’ based upon an open rejection of multiculturalism and commitment to ‘Danish value. (Larsson och Lindekilde 2009, 365)
Sverige
Sveriges integrationsfilosofiska förhållningssätt ser annorlunda ut, jämfört med Danmark. Då teckningen publicerades, och debatten kring yttrande- och tryckfrihet upptogs, valde Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt att inleda en dialog med de muslimska nyckelpersonerna i samhället. Statsministern bad om ursäkt för publikationerna och ville med sin dialog visa att det inte fanns någon möjlighet till politisk påverkan som kunde få bort publikationerna, men med tyngdpunkten i att han inte sympatiserar med publikationerna och att han förstod varför muslimer kände sig kränkta. En stor förklaring till att utfallet blev betydligt mildare i Sverige än i Danmark ligger i hur regeringen skötte situationen.(Larsson och Lindekilde 2009,
368-369).
Vad som sedan är orsaken till detta hanterande, är vad som är relevant för min uppsats.
Sverige visar på detta sätt och flera andra ett sympatiserande med mångkulturalism.
Reinfeldts egna ord “Sweden is a country where Christians and Muslims live side by side”
(Larsson och Lindekilde 2009, 369) kan sammanfatta den integrationsfilosofi som finns i Sverige.
Integrationsfilosofi
Artikeln fokuserar på fyra olika förklaringar till utfallets olika skillnaderna inom Sverige och Danmark. En av dessa är den som sammanfattas kring ländernas tradition och filosofi kring integration, och det är denna förklaring som jag kommer applicera i min uppsats.
Sverige och Danmarks integrations filosofier skiljer sig åt på flera punkter. Artikeln förklarar denna faktor som en orsak till att kontroversen såg så olika ut i Sverige och Danmark.
Third, we have argued that these different reactions from the political establishment, and different initial framing of the publications by media outlets in Denmark and Sweden were fertilized by different normative traditions of engaging with questions of cultural diversity, and by differences in the
institutionalization of Islam. In short, we have argued that the different political reactions were partly inscribed in and re-affirmed the different national integration philosophies. (Larsson och Lindekilde 2009, 376)
De olika reaktionerna grundar sig alltså i de olika nationella integrations filosofier, där Sverige och Danmark ser väldigt olika ut. Av citatet ovan förstår vi att orsaken till ländernas olika sätt att hantera situationen politiskt, samt skillnaderna i Dansk och Svensk medias framställning bottnar i olika traditioner kring kulturella frågeställningar. Den Svenska kulturen är mer lättanpasslig och inkluderande mot andra typer av kulturer, medan den Danska är mycket mer beskyddande och kategorisk. Orsakerna till detta finns det historiska belägg för så som den Svenska staten som under 70 och 80 talet utförde ett socialt experiment där en statligt sponsrad multikulturalism implementerats i det Svenska samhället. Denna händelse kan förklara den öppenhet för det mångkulturella samhälle som den tidigare forskningen tyder på. På samma sätt präglas det Danska samhället av den “leitkultur”, det tyska begreppet som innebär iden kring en “ledande” och dominerande kultur i samhället, som resterande kulturer bör anpassa sig efter.
Where integration policies in Denmark have been predominantly assimilationist following
liberal-nationalist ideas of the priority of a Danish ‘leitkultur’, Sweden was one of the most advanced European advocates and social experimenters of state-sponsored multi- culturalism in the late 1970s and 1980s (Borevi, 1998). The legacy of these different state-sponsored ‘philosophies of integration’
(Favell, 1998) is today manifest in different forms of institutionalization of Islam and different dominant public discourses about Islam and Muslims in the two countries. (Larsson and Sander 2008;
Hervik 2002, refererad i Larsson och Lindekilde 2009, 363)
Dessa historiska belägg tillsammans med den politiska inställning, där Sverige visar på sin öppenhet i sin integrationsfilosofi genom exempelvis sitt generösa bidragsgivande. Den Svenska regeringen beslutar vilka trossamfund som får ta emot bidrag, men i dagsläget finns
den Islamiska samarbetsrådet representerad bland dessa bidragsgivare. Tillskillnad från Danmark så stödjer staten moskéer i samhället, något som visar på den politiska inriktningen som Sverige har. (SFS 1999:974, 3-4)
Vad vi kan se är ländernas olika anpassning och förhållande till ett mångkulturellt samhälle.
Relationen till mångkulturalismen spelar en avgörande roll i ländernas integrationsfilosofier och därav är denna det som uppsatsen kommer utreda närmare. Den mångkulturella påverkan på ett land har utifrån Lindgrens och Lindekildes artikel visats sig ha påverkan för ländernas olika integrationsfilosofier.
In Denmark, the government echoed the view that Muslims should not be given any kind of special treatment, and that it is the responsibility of the Muslim minority to adapt to the norms of Danish society and political culture. In Sweden, the government affirmed the idea, inscribed through the legacy of official Swedish multiculturalism, that integration of religious and cultural minorities is a two-way process where the majority society also has to adapt through cooperation and dialogue (samverkan).
(Larsson och Lindekilde 2009, 373)
Artikeln kommer att användas följande i uppsatsen som en bakgrund till förståelsen av Sverige och Danmarks olika integrationsfilosofier. Uppsatsen kommer utreda om ländernas integrationsfilosofier har en påverkan på ländernas olika sätt att arbeta med motverkandet av radikalisering.
Avsaknaden av forskningen för det Svenska arbetet mot den våldsbejakande islamistiska extremismen är stor. Det är inte bara Samordnaren mot våldsbejakande extremism som visar på detta, utan även terrorforskare som Magnus Ranstorp förklarar sin syn på det svenska arbetet mot islamistisk extremism genom kontrasten mot Danmark, “Jämfört med länder som Danmark har Sverige legat på ”förskolenivå”, menar han”. (Svensson, 2017) Forskningen på Sveriges arbete mot den våldsbejakande extremismen är tunn. Av debatten finns det dock två aspekter att nämna i Sveriges arbete av den islamistiska extremismen. Den ena sidan av debatten är den kritik som riktats mot Sverige, där Sverige förklaras ligga långt efter i arbetet och inte vidtagit tillräckliga åtgärder, som artikeln ovan visar på. Den andra sidan i debatten är den som visar på det strategiska arbete som faktiskt pågår, där den låga profil Sverige tycks hålla är en del i det arbetet. Strategin är att jobba med muslimer, istället för emot.
Säkerheten i landet beror på den mångkulturella öppenhet som finns. Att inkludera och arbeta med mångkulturalitet är med ett syfte. Samma syfte som varför Reinfeldt valde att be om förlåtelse och visa respekt, att minska stigmatisering och så också minska den ökade radikaliseringen.
3.1.2 Neo-liberal Governing of “Radicals”
En annan artikel som min studie tagit del av är “Neo-liberal Governing of “Radicals”:
Danish Radicalization prevention and policies and potential iatrogenic effects”. (Lindekilde 2012)
Artikeln belyser hur den danska nationella handlingsplanen från 2009 i vissa aspekter har möjligheten att skapa problem, genom att kategorisera och generalisera olika typer av människor. Lindekilde är tydlig med att poängtera att “they mix a security agenda with an integration agenda” och på detta sätt skapas en mix av integrationsfrågor sammankopplat med säkerhetsfrågor, vilket påstås ha en negativ påverkan på danskar med annan etniskt ursprung. (Lindekilde 2012, 110) Enligt Lindekilde så bottnar “radikaliserings diskursen” i en rad frågor kring hur samhället bör integrera samt relatera till de minoriteter som finns i
samhället, framförallt muslimer, och inte endast i den säkerhetsaspekt som gärna vill hävdas.
Med inspiration från Foucault samt Joppke så finns spekulationer kring hur “European states are increasingly concerned with forming and letting in the right kind of liberal-democratic oriented people” (Lindekilde 2012, 110-111). Detta applicerar Lindekilde sedan på den danska nationella handlingsplanen från 2009, för att visa hur det ser ut i praktiken genom oavsiktliga konsekvenser av arbetet mot radikalisering. Då denna tidigare forskning pekar på den danska handlingsplanen från 2009, så kommer artikeln framförallt användas för att belysa vilken riktning Danmark tidigare har haft i sitt arbete mot radikalisering och extremism.
Lindekilde beskriver genom artikeln hur den danska handlingsplanen på flera sätt skapar problem, genom sina formuleringar. En sådan formulering är definitionen av radikalisering.
Radicalisation refers to a short or long-term process where persons subscribe to extremist views or legitimise their actions on the basis of extremist ideologies. (DK 2016)
Lindekilde belyser hur definitionen indikerar på en “process” alltså en gradvis förändring från det normala till det extrema. Denna indikation visar på hur vissa typer av “radikaliserings scenarion” är mer betydelsefulla än andra, samt så ger definitionen förslag på hur denna process ser ut, något som inte alltid överensstämmer med verkligheten. Enligt Lindekilde är denna framställning av radikalisering en vanlig definition av begreppets innebörd men visar även på problematiken, hur detta tenderar att kategorisera muslimer. Att vara en “vanlig”
muslim, kan på detta sätt framställas som ett steg på vägen till att bli en “radikaliserad”
muslim, och har därmed en negativ effekt på alla muslimer, där alla muslimer riskeras betraktas att befinna sig i denna “process” till att bli radikaliserad. (Lindekilde 2012, 113-114)
Lindekilde visar också i den danska handlingsplanen på sättet att framställa individerna och inte radikaliseringen som problematiken. Individen blir på detta sätt den aktören som själv måste bli fri från sin radikalisering, och vilket problemet beror på. Detta skapar stor känsla av utanförskap. Det finns alltså på detta sätt och flera andra som artikeln presenterar en fara för att kategorisera och generalisera muslimer, i den danska handlingsplanen. Undersökning tyder på att kategoriseringen i vissa fall kan tjäna radikaliseringen, och alltså skapas radikaliserade individer utifrån den kategorisering som samhället gör. Risken finns att den radikaliserings diskurs som förs tenderar till indirekta konsekvenser, därav är vikten av hur diskursen presenteras, framförs och implementeras av största betydelse. Detta är värt att ta med vidare i den fortsatta studien, och trots att den danska handlingsplanen till viss del är förändrad, så finns det en stor anledning att tro att det som framkommit utifrån “Neo-Liberal governing of “Radicals” även är relevant idag. (Lindekilde 2012, 124)
4. ANALYSVERKTYG
Teorier och den tidigare forskningen har visat på Sverige och Danmarks olika integrations filosofier, alltså olika ideer och teorier kring mångkulturalitet, något som i denna studie kommer testats empiriskt genom ländernas arbetar mot våldsbejakande extremism. Baserat på den tidigare forskningen finns det en förväntan att länderna arbetar mot den våldsbejakande extremismen på två olika sätt. För att testa dessa teorier så kommer följande undersökning att
genomföras där tre olika aspekter ligger till grund för studien. Dessa tre aspekter beskriver hur arbetet mot våldsbejakande islamistisk extremism ser ut i Danmark och Sverige, och förväntas därmed olika utfall. Aspekterna kommer att fungera som ett analysverktyg, där jag utifrån dessa avser att besvara min frågeställning, genom att testa den förväntan som teori och tidigare forskning har visat på. Detta kommer göras genom en jämförelse av den svenska och danska handlingsplanen/strategin mot våldsbejakande extremism.
Dessa aspekter är intressanta att se närmare på då de alla kan förstås i ljuset av de båda
integrationsfilosofierna som Danmark och Sverige har. För att testa de teorier som finns kring Sverige och Danmarks olika utfall, så är dessa aspekter lämpliga att se på, då de förväntas att resultera i två olika typer av integrationsfilosofier. Sverige förväntas ha en “mjukare” ton i utfallet, medan Danmark förväntas ha en mer “striktare” inställning. Det finns självklart flera andra aspekter som skulle vara intressanta i fallen, men i brist på uppsatsens storlek har dessa valts ut för att belysa detta.
4.1 Aktör-Polisens roll
Denna aspekt avser att undersöka aktörens roll, där polisen är i fokus. Hur påtaglig är beskrivningen av aktörernas specifika ansvar och arbetsfördelning i handlingsplanerna?
Undersökningen kommer genomföras på de två fallen Sverige och Danmark, där dessa förväntas få olika utfall. Baserat på den tidigare forskningen förväntas Sverige ha en mindre framstående beskrivning av polisen, där Sverige förespråkar ett större främjande arbete medan den Danska handlingsplanen förväntas ge en större tydlighet i dess specifika roll, där den tidigare forskningen även visat på en mer defensiv förhållningssätt. Aspekten kommer undersöka om det förväntade utfallet kommer besannas.
4.2 Antidiskriminering
Denna aspekt avser att undersöka den solidaritet och inkluderande som finns representerad i handlingsplanerna. Hur Sverige och Danmark väljer att presentera individer, grupper och andra konstellationer. För att göra detta kommer det att undersökas hur respektive
handlingsplan förhåller sig för att motverka diskriminering, genom antidiskriminering. Då det eventuellt finns en stor frånvaro av just begreppet “antidiskriminering” i handlingsplanerna kommer undersökningen baseras på de åtgärder som tas för att motverka diskriminering, samt
på andra sätt försöka förstå det solidariska och inkluderande agerandet. Dessutom kommer denna aspekt även belysa motsatsen, det diskriminerande och exkluderande som framställs genom handlingsplanerna, om detta är mer aktuellt än antidiskriminering. Förväntan för denna aspekt, baserat på den tidigare forskningen är att Sverige bör ha en mer inkluderande framställning av handlingsplanen, medan Danmark snarare förväntas kategorisera och utpeka grupper eller individer.
4.3 Islamistiskt extremism
Denna aspekt avser att undersöka hur den islamistiska extremismen urskiljer sig från övriga typer av extremism, i de nationella handlingsplanerna. Denna aspekt visar även på min särskilda studies syfte, där det är den islamistiska extremismen som är relevant för
undersökningen. Då handlingsplanerna inkluderar de tre olika typerna av extremism är det av särskild vikt att se vad respektive dokument säger om just islamistisk extremism. Baserat på den tidigare forskningen finns det en förväntan att Sverige mindre än Danmark kategoriserar och gör en sådan uppdelning av olika typer våldsbejakande extremism, då den svenska
integrationsfilosofin präglas av en kulturell mångfald, och inte finner problematiken i religion på samma sätt som i det danska fallet. I den danska handlingsplanen förväntas det finnas en större uppdelning mellan de olika typer av våldsbejakande extremism, där en problematik snarare ligger i de kulturella och religiösa olikheter som finns i samhället.
5. ANALYS/RESULTAT
Övergripande om handlingsplanerna
De handlingsplaner som i detta avsnitt kommer att undersökas är den “Nationella Strategin mot våldsbejakande extremism” som den nationella samordnaren sammanställde 2016, på uppdrag av regeringen samt den danska handlingsplanen från 2016 “Forebyggelse og bekæmpelse af ekstremisme og radikalisering. National handlingsplan”. För att underlätta analysen har “Preventing and countering extremism and radicalisation” från 2016 använts, som är den engelska översättningen av den danska handlingsplanen. Vidare i uppsatsen kommer begreppet “handlingsplan” användas som ett uttryck för att förklara både den danska nationella handlingsplanen samt även den svenska nationella strategin. För enkelhets skull
kommer den Nationella strategin mot våldsbejakande extremism från 2016 sammanfattas som SE 2016. Den danska nationella handlingsplanen kommer sammanfattas som DK 2016.
Handlingsplanerna är de strategier som länderna arbetar kring mot våldsbejakande extremism och är därför viktiga dokument för att utreda arbetet. De aspekter jag väljer att se närmare på har redan kort presenterats tidigare. När undersökningen av handlingsplanerna genomförs kommer de utgå från dessa olika aspekter, som har för avsikt att förklara skillnader i Sveriges samt Danmarks arbete mot våldsbejakande extremism.
Det jag vill uppnå med denna undersökning är en tydlighet över hur handlingsplanen ser ut, vilka begrepp den omfattar, vilket fokus den har samt vad som betonas i respektive
handlingsplan. För att göra detta jämförs dessa handlingsplaner med varandra för att visa på hur ländernas arbete mot våldsbejakande islamistisk extremism ser ut.
Handlingsplanernas struktur
Innan en djupare analys av handlingsplanerna inleds förenklar det förståelsen för analysen om handlingsplanens struktur är förtydligad. Därav följande beskrivningar av handlingsplanerna:
SE 2016 innehåller en introduktion, med inledning och sammanfattning av strategin följt av en genomgång av de 18 åtgärder som delas in under den nationella strategin “främja,
förebygga, förhindra”. Därefter förklaras begreppen “främja, förebygga samt förhindra” följt av en redogörelse för hur arbetet ser ut efter denna uppdelning. Vidare ett avsnitt om hur arbetet ser ut på lokal nivå, följt av ett avsnitt om arbetet på nationell nivå. Under båda dessa avsnitt har de 18 åtgärder/initiativ, som presenterats i början placerats in under respektive avsnitt, alltså om åtgärden gäller den lokala eller den nationella nivån. Det sista avsnittet innehåller ett framtidsperspektiv kring arbetet mot våldsbejakande extremism.
DK 2016 innehåller en inledning med förord, presentation av 9 stycken nya initiativ som regeringen valt att arbeta med, den danska “prevention” modellen där det arbetet struktur förklaras, samt vilka aktörer som är verksamma. Vidare en genomgång av de redan 12 befintliga initiativen för arbetet mot våldsbejakande extremism. Efter detta en genomgång av de 9 nya initiativen.
