DÖDATRÄDBÖCKERNAS FINAL
Det är redan länge sedan man lanserade begreppet ”det papperslösa kontoret” iom IT-frammarschen men datatekniken har snarare ökat pappersfloden genom printrar, kopieringsmaskiner, mm. Inom den akademiska världen har dock övergången till elektroniska tidskrifter skett relativt snabbt de senaste åren och elektroniska böcker följer hack i häl. Själv läser jag sedan länge tex Nature och Science uteslutande i elektroniskt format. Via universitetens abonnemang finns det tillgång till tusentals andra ejournaler. Därtill kommer ett ökande antal open access journaler som tex de inom BMC Centrals hägn och www.PLoS.org. Bland fysiker och matematiker har www.arXiv.org i ett halvannat decennium varit ett centralt öppet publiceringsforum för artiklar och avhandlingar.
Klassisk litteratur å andra sidan förs kontinuerligt över på elektronisk form i projekt såsom www.Gutenberg.org och www.Runeberg.org för att inte tala om Google som siktar på att ”att organisera all världens information och göra den tillgänglig och användbar överallt” bl a via www.Books.Google.com.Vid universiteten har man redan ett antal år kunnat läsa eböcker via eBrary.com som man kan samla i en egen ”bokhylla” på datorn. I praktiken(?) borde kursboksbristen vara ett minne blott. Nya eböcker som kan köpas via internetshoppar är vanligen försedda med DRM skydd (digital rights/restrictions management) som i Adobe-versionen betyder att man kan kopiera över eboken till högst sex datorer. Eböcker från allmänna bibliotek kan lånas på begränsad tid och antalet utlåningsexemplar är också begränsat. För de kommersiella aktörerna (se tex Elib.se) är ju teknik som sas skyddar upphovsrätten av centralt intresse. Resultatet är en mängd
”nycklar” och autentiseringar som säkert kommer att strula till det för mången användare.
Hursomhelst, ”dead-trees encyclopedias” verkar på utgång.
Ett stort aber i all denna rikedom är det obekväma i att läsa från datorskärmar. Även minilaptoppar är tämligen klumpiga jämförda med en ordinär pocketbok, och dessutom dras de med det eviga ackuproblemet. Elektroniskt papper har länge bådats som lösning på detta problem, men först de senaste åren har tekniken äntligen mognat och på marknaden hittas ett dussin modeller (se en.wikipedia.org/wiki/List_of_e-book_readers) som nyttjar epapper av typ som framställs av eInk.com. På eboksfronten är Amazons Kindle-läsplatta en stor framgång i USA men den är inte tillgänglig i Europa. I Finland har BeBook och Bookeen funnits tillgängliga sen början av året via Pixmania.com som nyligen utökat sortimentet med de dyrare Irex-modellerna. En koll visar att verkkokauppa.com i sin tur erbjuder eSlick Reader som är nästan identisk med BeBook. Själv har jag en tid ägt en BeBook (www.mybebook.com) och kan konstatera att epapperstekniken funkar.
Epapperets kontrast är imponerande, och till skillnad från datorskärmar kan det läsas i solljus.
Epapperet grundar sig på ljusets reflektion precis som vanligt papperstryck och drar ingen ström annat än vid sidbyte (modellerna utlovas klara tusentals sidbyten innan ackun måste laddas).
BeBook kopplas till dator via USB-kabel och syns då som en vanlig diskenhet. Nya böcker, artiklar, pdf, word, etc dokument (plus bild- och ljudfiler) kan kopieras över genom den vanliga ”drag-and- drop” metoden. BeBook använder samma typs SD-minnen som tex i digikameror och ett 1GB:s minne kan rymma tusentalet eböcker. Så drömmen om att ha ett helt bibliotek tillgängligt i fickformat har blivit en realitet. För min egen del begränsas läsplattans användbarhet av 6-tums skärmen – typiska pdf-artiklar blir oläsligt småa, zoomande hackar å andra sidan sönder texten i alltför små bitar. Det fodras helt enkelt minst A5 och helst A4 storlek på skärmen för att tex pdf- artiklar från www.arXiv.org skall vara läsbara. I detta hänseende är Plastic Logics Reader ytterst lovande (lanseras under hösten 2009) – en extremt tunn läsplatta i A4 storlek med pekskärm. Man kan säga att denna redan representerar 2:a generationens läsplatta. Färg och rörlig grafik förmodas bli tredje generationens kännetecken. Det är lätt att föreställa sig hur skolbarnen inom några år går omkring med läsplattor ungefär som fordoms lärogryn med sina små griffeltavlor. Hela skolbiblioteket kan vara inmatad i plattan vilket tex torde underlätta det omtalade finlandssvenska skolboksproblemet. En fördel jämfört med minilaptoppar är förutom ergonomin plattans strömsnålhet. Vi pratar om användartid i veckor istället för timmar. Men så fort man spelar tex
musik så räknar vi timmar igen. Det är dylika omständigheter som kommer att fördröja fusionen mellan läsplatta och multimediafunktioner. Men fusionen läsplatta-dator för affärs- och akademiskt bruk kommer antagligen snabbt ut; tex för läsplatta med kalkybladsfunktion räcker ARM- processorerna väl till. Irex-modellerna närmar sig minilaptoppar men är i gengäld klumpigt ”tunga”
(och dyra). Den närmaste framtiden blir intressant både beträffande applikationsområdena för läsplattorna, samt vilka koncept som kommer till slut att dominera efter att pionjärerna och
”marknaden” har gjort sitt. Ett behändigt sätt att kolla upp olika modeller och användardemonstrationer av läsplattor är att söka på ”ereader” i www.Youtube.com.
Frank Borg
