Blekinge tekniska högskola
Sektionen för planering och mediedesign Digital Bildproduktion
VT11
Kandidatarbete/slutreflektion
EN LITEN DEL AV
80 TALET
Författare: Robin de Blanche robindeblanche@gmail.com
Handledare: Simon Gustavsson
Examinator: Peter Giger
Examinationsdatum:2011-‐08-‐26
Förord
Jag skulle vilja sträcka ut ett tack till Blekinge Tekniska Högskola för de tre år som har gått och har format mig inom den mediala värld som jag nu påbörja mitt äventyr igenom.
En resa som har varit både vackra toppar och smutsiga dalar men framför allt visat en variation av personligheter och utmaningar. Jag har länge haft media som en hobby men sitter nu med det som mitt professionella arbete.
Tack.
Abstrakt
Är det möjligt att arbeta med grafik från 1980-‐talet för att forma om och lansera på nytt?
Kan man komma bort ifrån klyschor och retro stil för att visa upp en modern syn på 1980-‐talets stil som går att använda i dag?
Design finns överallt runt omkring oss, det är en del av våra liv och en beståndsdel som ständigt ändras av medias rörliga plattform. Den ständiga förändring som design för med sig blir många gånger ifrågasatt och diskuterad inom mediebranschen. Ofta kommer rätt och fel upp som begrepp inom design om vad som fungerar eller inte, begrepp som jag i mitt arbete lyfter fram och arbetar kring.
Genom olika manipulationer och arbete med digital grafik, som pålägg av texturer och färg/form på fotografier, visar mitt arbete en bildserie som är skapad med färg och form från 1980-‐talet.
En bildserie som är framtagen för att få svaret på om det går att lansera gammal grafik på nytt och få det accepterat i dagens mediala samhälle.
Nyckelord: 1980-talet, retro, neon, graffiti
Abstract
Can you work and reproduce graphics design from the 1980’s?
Is it possible to get away from the clichés and retro designs from 1980’s to show a more modern take that’s usable today?
Design today is all over and around us, it’s a part of our lives and a platform that constantly changes due to the media of today. The constant changes that occur within design are something that often is brought up and discussed in media. Right and wrong is an often term that rises for discussion, terms that’s brought up in work and get’s worked around.
Trough different ways of manipulation with digital graphics, such as adding textures shapes on photographs, I show the graphics from the 1980’s, in a series of images. Images that are created to answer the question if it’s possible to relaunch graphics from the past in a way that gets accepted in the media society we have today?
Keywords: 1980’s, retro, neon lights, graffiti
Innehållsförteckning
Inledning s.5
Kapitel 1 -‐ Arbetsbeskrivning s.5-‐6
Kapitel 3 – Processbeskrivning s.7
-‐ Research s.7-‐13
-‐ Metodval s.14
-‐ Från idé till produkt s.15-‐16
-‐ Redovisning s.16-‐17
-‐ Utveckling s.17-‐19
Kapitel 4 -‐ Reflektion s.19-‐20
-‐ Reflektion s.20-‐22
-‐ Tid och Energi s.22-‐23
-‐ Slutsats och framtid s.23-‐24
-‐ Kan man bearbeta grafik från 1980-‐talet och visa upp
i ny förpackning? s.24-‐26
-‐ Lärdom och insikt s.26-‐28
Bilagor
-‐ Ordlista
-‐ Projektplan
Inledning
Att arbeta med design innebär ofta att man behöver ta chanser. Att kunna se kopplingar mellan olika slags design och produktion. Detta projekt är skapat för att arbeta kring fråge-‐ställningen
”Kan man bearbeta grafik från 1980-‐talet och visa upp i ny förpackning?” Detta kommer att presenteras i form av en utställning med bilder. Vid utställningen kommer frågeställningen att utvärderas och jag kan koppla samman information och feedback för att komma till en slutsats genom kommentar och åsikter från betraktarna av utställningen.
Kapitel 1 – Arbetsbeskrivning
Detta kandidatarbete består av kombinationer av olika slags grafiska arbeten där en blandning av fotografering, *manipulation och grafik knyter samman. Ett arbete som testar om det är möjligt att ta färg och form från 1980-‐talet för att lansera på nytt. En period som många anser karakteriserades av denna konstnärliga frihet var 1980-‐talet vars färg-‐ och formspråk kan inspirera och ge en möjlighet att skapa en personlig och visuellt tilltalande design. Detta kommer att ske genom en utställning vid expodagarna. Detta arbete kommer att bygga på just detta, att arbeta med färg och form på sätt som härstammar från 1980-‐talet men med en modern stil.
En period som många anser karakteriserades av denna konstnärliga frihet var 1980-‐talet vars färg-‐ och formspråk kan inspirera och ge en möjlighet att skapa en personlig och visuellt till-‐
talande design. Att kombinera olika stilar och bryta extra mycket mot regler och mallar för att skapa en ny slags känsla i bilder är något som projektet utformades mot. Arbetet kommer att innehålla färg och form där mycket av designen riktas mot att gå över kanten vad som är accepterat inom media som industri idag. Allt för att testa och se om 1980-‐talets intensiva kombinationer och grafiska snitt kan fungera även idag.
Till många av bilderna som skapades valde jag att tillverka egna texturer, material av olika slag, för att använda som bakgrunder till bilderna samt som delar av kompositioner. Texturerna har
skapats både digitalt via *Photoshop samt genom fotografering av olika objekt och omgivningar.
Detta betyder att många bilder har tagits av precis allt möjligt som lampor, väggar, vägar, hus, smuts, papper, löv, bilar etc. Allt för att hitta spännande detaljer, intressanta former och vågade mönster. Med den visuella design jag har tagit fram menar jag att jag lyckats hitta användning på ett eller annat sätt för det mesta som fotograferats, som t.ex. att fotografera en ful vägg, för att kunna ta olika delar för att få extra struktur till en bakgrund för en av bilderna.
Kapitel 3 – Processbeskrivning
I följande del beskrivs mer genomgående hur arbetet kom igång och planerades samt hur det genomfördes från början till slut.
Research
För att designen skulle fungera på planerat sätt krävdes en kartläggning av det som definierar 1980-‐talet. Min personliga uppfattning är att hela 1980-‐talet var härligt. Det fanns inte mycket rätt och fel, det var inte särskilt noga med hur saker och ting såg ut. Man kunde ha på sig mer eller mindre vad som helst och det var ingen som reagerade negativt. I dagsläget skulle man kunna kalla det för ostrukturerat och flummigt. Hollywood blommade för fullt genom sina tv-‐
serier som, Miami Vice, Cosby Show, Dallas, Dukes och MacGyver, och medförde många alternativa livsstilar och kläder som inspirerade privatpersonerna runt om i världen.
För att få reda på vilken slags design och stil som var aktuell under 1980-‐talet tog jag hjälp av vad som visades tv under denna period som tv-‐serier, reklamer och långfilmer. McDonalds, Kool’Aid, Pepsi och MTV visade reklamfilmer som ofta var mycket intensiva med färger och mönster. Mycket färg med starka grafiska inslag av linjer och texter är något som många idag anser vara ikoniskt för just 1980-‐talet.
Här nedan visas några bilder som kan illustrera hur just färg och form fick vara grundelementet där arbetet sedan har legat i att forma och ta fram en modern design. 1984 visar en design som är avskalad i sin komposition men samtidigt använder färger som är intensiva och ett formspråk som är ”kaotisk”, allt på ett kontrollerat sätt. Color använder nästan uteslutande färg som grundelement, här var avsikten att arbeta med kontrollerad färg i form av linjer men att försöka att inte få det stelt.
Pac Man (som är ett tv-‐spel från 1980-‐talet) blev en design som växte fram för att använda något som verkligen representerar och har en ikonisk anknytning till årtiondet. Användning av endast en bakgrundsbild och cirkelformer visar på hur mycket som var komplext kan skapas med enkla former.
1984 Color Pac Man
Något som kan haft ett mycket stort inflytande på det mer kaotiska och extrema, som mycket av det grafiska inom tv-‐reklam stod för, är musiken. MTV växte och fler och fler musikvideos producerades. Musikvideos som använde vad som fanns i grafisk väg.
Tiderna från den glamrock som startades under 1970-‐talet kan ha legat till grund för hur 1980-‐
talet skulle utvecklas. Enligt artikeln 80-talet is the shit (2008-‐01-‐09 på sajten Bobo’s Back-‐
spegel) utformas inställningen till livet under detta årtionde som väldigt öppen och okom-‐
plicerad. Artikelförfattaren menar att det var en period av förändringar på många plan samtidigt som hela datorindustrin blommade upp och började bidra med ett ökande digitalt producerade av tv/film/spelen. När privatpersoner fick mer och mer tillgång till datorer började också design att utvecklas till något tekniskt. När datorspel och tv-‐spel skapades gjordes det ofta mörka bakgrunder och färgstarkt innehåll. Detta exemplifieras tydligt i en bild från spelet Missile Command (se nedan) som släptes av datorspelstillverkaren Atari 1980. Otroligt mycket design fastnade i det färgglada och intensiva eftersom att det gav direkt och konkret intryck menar jag.
Bilderna ovan är hämtade från http://www.google.com/images och bilden nedan är tagen från http://mktplassets.xbox.com/.
Jämför man dessa två bilder från samma spel, en variant från 1980 och den andra från sent 2010 ser man direkt vilken skillnaden är. Dagens design är mer avskalad och ren och inte alls på samma sätt färgglad som originalet. Här måste det såklart tas i åtanke huruvida tekniken fanns tillgänglig för produktion av spel 1980 jämfört med 2000-‐talet. Vad som var tekniskt möjligt och inte.
De källor som använts för den undersökande delen av projektarbetet är nästan uteslutande internet, se bifogad källförteckning. Att hitta artiklar krivna om media och design har i huvudsak funnits online. Biblioteken har kunnat ge hjälpsam information men det som varit svårt är att lokalisera specifika texter som ingående handlar design och färgexperiment från 1980-‐talet.
En uppsats skriven av Susanne Salomon (http://www.uppsatser.se/uppsats/3b83c12220/) lyfter upp frågan om Wikipedia är en godtagbar källa inom den akademiska världen. Ett resultat som visar sig vara merparten positivt men något som man argumenterat emot. Den akademiska världen idag hänvisar mycket till böcker och skrifter, som nu finns som elektroniska dokument online, eftersom att det går att referera till en etablerad och validerad författare/producent. Jag har därför valt att använda mig av Wikipedia som källa för detta projekt.
1980-‐talet kanske kortfattat beskrivas som vågat och rebelliskt. Det fanns inte mycket annat att använda sig av när man diskuterar om färg och form. Den digitala världen, som i dag är en standard, var något som bara hade börjat under 1980.
Till vänster här syns en promotionbild för den amerikanska serien ”Miami Vice” som visades på svensk television mellan 1985-‐1999. Serien har blivit näst intill kultförklarad och banade väg för en hel generation att ändra stil. Pastell, neon, loafers, chinos och kavaj till fick snabbt stor genomslags-‐kraft och exploderade som en löpeld hos den manliga -‐publiken under denna tidsperiod. Det kom tillräckligt mycket nytt och spännande som den yngre generationen kunde ta till sig och utveckla vidare. Olika färger som kombinerades kunde t.ex.
neongrönt och svart, knallgult och rosa, kritvitt och turkost.
Att skapa ”retro” är inget man kan göra, utan det är något som ”föder sig själv”. Vad som kommer att vara retro om 30 år får vi se, inte särskilt troligt att vi har något att tillföra från 2000-‐2010 dock eftersom vi för närvarande har en influerad stil ifrån forna decennier från 1980-‐2000. Det enda som har hänt i det svenska samhället under de senaste 10 åren är att kombinera och utveckla gamla stilar, vilket tyvärr har lett till att det knappt har börjat uppkomma något som kan bli ikoniskt för 2000-‐talet. Ur ren grafisk synpunkt kan detta vara en bra utveckling för artister då det kan liknas vid en tom kanvas som är redo att bli målad på, kanske mer utrymme att profilera sig för att ta plats i mediebranschen. En väl etablerad hemsida, Feber.se (http://www.feber.se), använder sig idag av ett färgschema som visar en ”retro” design genom sin mörka bakgrund och
en färg baserad på neon som accentfärg. Ett exempel som kanske bevisar att design från 1980-‐
talet mycket väl kan fungera idag inom modern teknik och media.
När arbetet tog mig in på mer ursprung och utveckling av design och konstformer från 1980-‐
talet kom jag fram till konstnärsformen som idag kallas graffiti, denna förbjudna konstform som funnits sedan långt innan vår tidsräkning startade. Under 1970-‐talet fick graffiti en stor utsträckning genom den amerikanska subkulturen via ungdomar, enligt artikeln ”Graffiti”
(http://en.wikipedia.org/wiki/Graffiti). Graffiti är en öppen mix av konstnärlig handlig till totalt kaos. Många delar har inslag av politiska budskap och vackra porträtt medan mycket också såklart kan betraktas som skräp. Under 1980-‐talet var kalla kriget fortfarande något som hängde i luften och viljan att uttrycka sig måste ha varit stor. Här fanns det en öppning genom graffitin som kunde användas till både visuella budskap och protester. Mycket av den stil jag själv har använt mig av genom mina bilder har influenser från graffiti genom färgkomposition och grafisk struktur.
Näst intill allt kan återfinnas i graffiti, framför allt starka färger och former i visuella kreationer.
Ofta finns dessa på mycket exponerade ställen för att kunna ses av största möjliga antal människor. Tågvagnar, broar och centrala husbyggnader är ofta ställen där graffiti kan lokaliseras.
Bilder tagna från http://www.google.com/images och visar graffiti från Hälsingborg och Malmö.
Detta är också vad som har varit en av anledningarna till att man i dagsläget i Sverige har lagstiftat (kan läsas via regeringens hemsida i dokumentet ”Åtgärder mot klotter” publicerad februari 2004 http://www.regeringen.se/content/1/c4/06/87/fbe996c9.pdf) om att det är totalt förbjudet att utföra graffiti på allmän plats i olika städer runt om i Sverige.
Monday Wallstreet Dare to Be
Ovan är tre av de bilder där graffiti och abstrakt design låg som grund. Dessa bilder är blandning av skapad grafik genom *Photoshop, och fotografier som blivit bearbetade digitalt.
Nedan följer en samling bilder från 1980-‐1990 för att visa just vilket totalt kaos inom färg och design som pågick under denna period och för att påvisa den blandning av visuella former och layouts som några kunde beskriva som katastrofal. Här framgår tydligt att tanken var att det skulle synas ordentligt mer än något annat.
Bilderna är tagna ifrån www.google.se/images
(http://www.google.se/search?tbm=isch&hl=sv&source=hp&biw=1680&bih=935&q=80%27s&
gbv=2&aq=f&aqi=g10&aql=&oq=)
Dessa bilder presenterar sig genom mycket färg och form som inte ”passar”, som inte är i harmoni med varandra. Detta är en del som förhoppningsvis syns i mina bilder bilder, då med försök att hitta en harmoni i strukturen.
Något som särskilt kan lyftas fram ifrån denna färgglada och lite annorlunda period av 1900-‐
talet är att man faktiskt vågade vara mer extrem jämfört med andra årtionden fram tills idag om man tex jämför med hur det ser ut från Mio. Nu är allting enkelt och rent i design när det ska vara modernt, vilket ofta betyder kritvitt eller beige med instick av enskilda färger. Detta är något som märks t.ex. när man bläddrar i katalogen från Mio (Mio Hösten 2011, http://viewer.zmags.com/publication/9c63a66a#/9c63a66a/34). Det ”flummiga” och färgglada som smyckade 1980-‐talet är definitivt något man i dagens samhälle mer sällan tillämpar. Den som går på t.ex en lägenhetsvisning idag kommer förmodligen att märka att inredningsdesignen ofta är avskalad och diskret smaksatt med färger.
En återgång till 1980-‐talets design är kanske inte önskvärd, inte ens för mig personligen, men den öppenhet och enkelhet som många ansåg fanns, kan utläsas från forumet på Digital Spy (http://forums.digitalspy.co.uk/showthread.php?t=673068), något troligtvis inte hade skadat om den funnits idag. Det är framförallt den enskilde konstnären av idag som bör ha pondus nog att våga avvika och vara sig själv. Det krävs mycket mod för att gå den egna vägen, något som inom alla yrken är viktigt, en del klarar det med bravur och då går det riktigt bra. Att vara mainstream kan vara många olika saker, beroende på vem man frågar, men att vara en mainstream-‐konstnär är aldrig något bra för karriären eftersom att man oftast strävar efter att
”sticka ut” och synas.
Metodval
Efter att ha gjort ett försök att definiera 1980-‐talet som designperiod började den praktiska delen av projektet Metoden har blivit en blandning av olika tillvägagångssätt. Med hjälp av olika kameror, lampor och blixtar har det varit möjligt att sätta upp en tillfällig studio för produktfotografering. Vid porträttfotograferingen var det mestadels studioblixtar för ljussättningen, och vid fotograferingen av produkter användes vanliga lampor. Vid produktfoto, som t.ex. att fotografera ett äpple, vill man använda en kontrollerad ljusskälla och med hjälp av blixtlampor kan man styra styrkan, och tillsammans med kameran sätta rätt färg och därför vill man ogärna använda glödlampor och andra mer konventionella ljuskällor för fotografering.
Detta innebär att för att hitta bästa möjliga bildkomposition måste man testa och konfigurera olika scener och inställningar.
Bilden till vänster (3D) visar en bild som är tagen med två stycken blixtrar mot vit bakgrund av modellen Jens Sjöberg.
Att få till den vita bakgrunden krävde mycket arbete med blixtarna för att få bra nyanser även i hudtoner och kläder. Ett analogt arbete som ger ett annorlunda värde när mycket annat i mitt arbete blev digitalt.
Att sitta med papper och penna menar jag har en ärlighet och äkthet som digitala medier aldrig kan överta. Här finns inget
”ångra” eller ”klipp ut & klistra in”. Alla mina bilder arbetades först fram via skisser med papper och penna innan digitala produktioner startades. Att behålla det analoga som en del av framtagandet kan för många ha ett artistiskt värde samtidigt som det per automatik blir ett avbrott ifrån allt digitalt arbete som annars lätt tar överhand.
Som främsta hårdvara har en Canon 7D (digitalsystem-‐ kamera) använts samt en laptop och en stationär dator för arbetet med den grafiska delen. Mjukvaran har uteslutande varit *Photoshop vid komposition och digitalt arbete. För att underlätta vid arbetet digitalt använde jag mig till stor del av en *Wacom platta. Detta för att på bästa sätt ha möjlighet att efterlikna en penna och kunna föra över hur man analogt skissar in till det digitala.
Från idé till produkt
I följande del tar jag upp hur idén att arbeta med grafik från 1980-‐talet startade. Hur
redovisningen av mitt projektarbete fungerade samt även går in på den utveckling som jag själv och projektet fick uppleva.
Vad som till en början skapade alla tankar och idéer som senare resulterade i ett
examensprojekt var skapandets kraft. Att få arbeta med något jag själv kan styra och forma för att slutligen få kritik och feedback. Till en början var det svårt att hitta något som kändes genuint och givande. Tankarna kom snabbt in på att göra något som andra människor kunde ha glädje av. Något som kunde visas upp men även användas på mer än ett sätt.
En utställning blev lösningen, här fanns utrymme för skapandet, samtidigt som den färdiga produkten skulle visas för en publik där ärligheten blir direkt från betraktarna. Feedback med konstruktiv kritik blir dels en verifikation på om mitt projekt är lyckat samtidigt som det personligen ger mig en indikation hur mina bilder står sig rent konstnärligt mot allmänheten.
Arbete med grafik kan göras i oändligt antal kombinationer och stilar, det är mer bara fantasin som riktigt kan sätta en gräns här för vad som är möjligt. Målet blev att försöka hitta något som var utmanande samtidigt som det skulle ge mig personlig utveckling (mer om det längre ned under rubriken Utveckling).
Att arbeta med grafik som människor kan känna igen skapar ett intressant koncept i sig själv anser jag. Här finns möjlighet att använda saker som folk känner igen, slogans (till vänster är en bild där jag använde Nikes slogan ”JUST DO IT”
(http://en.wikipedia.org/wiki/Nike,_Inc.) för att skapa en påhittad anti-‐rökkampanj) som är väl etablerade samt att kunna lyfta fram något från en tidigare period för att åter publicera i ny fattning. Dessa tankar ledde mig till 1980-‐talets grafiska design.
När all planering var klar och produktionen startade blev det snabbt tydligt att iden om att arbeta med grafik från 1980-‐
talet var mycket svårare än jag kunde tro på förhand. Det som blev svårt var att försöka återskapa samma slags känsla mot det visuella som man kan få när man ser grafik och media från 1980-‐talet. En känsla av något som är retro och inte nyproducerat. Just detta är precis vad
mitt arbete går ut på, att återskapa och på nytt kunna publicera grafik som kommer ifrån en äldre tidsperiod.
Digitalt arbete är något som idag inte blir ifrågasatt utan har blivit en så pass väl etablerad arbetsform som många tar för givet och inte ifrågasätter. För min del personligen ligger det ett värde i att arbeta med analoga moment, att arbeta mer med händerna istället för att låta datorer vara hårdvaran hela tiden. Något som blev invävt snabbt och en del av hur mina bilder producerades. När det behövdes *texturer och bakgrunder för bilderna arbetade jag med analoga metoder till den utsträckning det var möjligt. Fotografering av olika objekt som miljöer utomhus, skisser på papper och modeller som behövdes. Hela poängen med att ha med analoga delar i skapandet var för att få med ett hantverk som inte bara var digitalt, som en representation för hur digitalt och analogt möttes under 1980-‐talet.
Redovisning
Mitt projektarbete kommer att visas up genom en utställning där alla bilder skrivs ut på storformat affischer (70x90cm) och hängs upp. När det hängs upp kommer alla bilder att representera hela 1980-‐talet, ifrån 1980 till 1989.
Under två dagar kommer bilderna att hänga på plats vid expodagarna på Blekinge Tekniska Högskola. Besökare som kommer förbi har möjlighet att prata direkt med mig och att kunna ge feedback samt kritik vilket har en stor poäng för hela produktionen. Den information jag får in genom kommentarer och feedback kommer bli en verifikation på om syftet med projektet uppnåtts.
Trycka upp saker i form av affischer gör att det man skapat blir mer verkligt. Att hålla något mellan fingrarna och känna strukturen, även om det bara är en bild, betyder mycket mer än att bara ha det digitalt. När bilder syns i större format än vad som får plats på en datorskärm gör också en skillnad, det känns mer äkta. Vad som egentligen är annorlunda vet jag faktiskt inte men förstorar man saker och får se detaljer skapas en ny dynamik för det man ser.
Belysning och hur bilder hänger får även det en avgörande roll för hur man uppfattar innehållet.
Jag valde att använda mig av naturligt solljus eftersom att blev fruktansvärt problematiskt med att få till tillfredsställande ljussättning där jag hade min utställningsplats vid expodagarna. Ska det göras ordentligt och professionellt är det ett krav att man har separat ljussättning för varje
enskild bild för att få full kontroll på hur betraktaren ser verket. Detta blev en för stor utmaning att genomföra i detta projekt men är helt klart saker som jag tar med mig till kommande arbete.
Utveckling
Att arbeta med grafik och fotografering är två arbetssätt som skapar kreativa möjligheter.
Genom den grafiska delen kan man skapa saker som inte finns, saker från sin egen fantasi.
Fotografering gör det möjligt att fånga verkligheten och sedan återspegla den form av en bild.
Blandar man dessa två konstformer blir det en kombination av möjligheter som sträcker sig dit det kreativa sinnet inte längre har några gränser. Här var det flera gånger som jag tänkte att något inte var möjligt men kom snabbt på att jag då kunde skapa det med antingen det digitala eller analoga arbetsättet.
De kameror vi använder i dagsläget är nästan uteslutande digitala. Detta medför att det blir lättare att blanda analogt och digitalt arbete. Nu behöver man inte gå till fotoaffären för att framkalla sina bilder för att se om det blev något som fastnade på rullen. Istället kan tusentals bilder tas på plats och fotografen kan ta bort, beskära och ändra bilderna direkt i kameran.
Tidigare när kameror var analoga och fotograferna ville arbeta med manipulation blev det en process som var mycket tyngre eftersom att man då var tvungen att framkalla och arbeta med bilderna i mörkrummet.
Kan man återuppta design från förr? Går det att skapa en egen stil med något som redan haft sin tid i rampljuset? Är det möjligt att använda igenkänning genom design för att få betraktare att tycka om? Dessa frågeställningar blev starten och ett omfattande researcharbete. Generellt sett var en stor del av det inledande arbetet mest att undersöka vad folk tyckte var bra just på 1980-‐
talet. Detta visade sig vara ganska svårt att få konkret information om. Metoden blev att genom öppna frågor intervjua personer i min omgivning som upplevt 1980-‐talet. Vad som var snyggt, hur man klädde sig, vad som var ”inne”. Att sedan ta all denna information och komma på ett sätt att visualisera allting blev nästa steg i projektet. För att komma igång krävdes mycket arbete med att ta fram skisser på koncept och möjliga kompositioner. Allt för att försöka hitta till den röda tråd som projektet behövde.
Utveckling av grafiken (tryck för kläder, affischer, skivomslag, de första hemsidorna, reklam och film etc.) som fanns på 1980-‐talet hade inte samma kraft att växa med som om man jämför med
hur utvecklingen sker idag. Program och andra medieproduktioner var inte lika tillgängliga som i dagsläget vilket kan ha medfört en mer långsam utveckling. Den digitala tekniken som medfördes när datorer började hitta sin plats hos privatpersoner kan ha legat till grund för hur utvecklingen accelererade under 1980. *Photoshop, *Microsoft Paint, *3D Studio Max och *Flash är några av de program som tagits fram för att skapa grafik till digitala medier. Idag är dessa program som används av professionella företag som arbetar med grafik och spel. Det är svårt att säga vilka slags verktyg och program som har använts de senaste trettio år som gått men tveklöst har digitaliseringen gjort det enklare i dagsläget att producera och framställa produktioner inom media.
Går man in på den mer konstnärliga sidan inom bildproduktion har det inte varit på samma sätt, konstnärer avbildar och skapar kroppen på samma sätt, vi blandar färger likadant och komponerar våra konststycken likadant. Vad som skiljer är på vilket sätt det görs och hur det sedan förvaltas. Nu går det att spara 10.000 bilder på en hårddisk som är lika liten som en pocketbok. Man kan i princip vara en grafisk artist och endast ha en laptop som arbetsverktyg.
Jämför man då med en analog artist som arbetar i en ateljé blir skillnaden stor, även om det produceras liknande verk.
Reklam finns precis överallt och påverkar nästan alla våra vardagliga beslut. När vi är och handlar styrs vi av visuell design. Hur blir vi styrda? Helt enkelt med design och layout av butiken. Vilka färger som används, vilka typsnitt som gäller, vart saker är placerade och hur allting samarbetar bildar tillsammans vägar och direktioner. Vad som händer är att med hjälp av färg och form använder sig butikerna av våra naturliga reaktioner för hur vi ser på saker. Saker som är bra för naturen är gröna, saker som är sportiga och mer fartfyllda är blåa, saker som är speciella är röda och den mer gula skalan representerar ekonomi och basvaror.
Detta är bara ett av många olika sätt man kan integrera grafik på och som visar hur effektfullt det kan vara.
Konstnärer använder denna teknik på liknande sätt, då med tanken om att styra betraktaren mot en specifik punkt.
Till vänster ser ni hur bilden riktas mot ögat med hjälp av linjer och former.
Utvecklingen som grafik och design har haft de senaste 100-‐åren med allt som har utvecklats är inget annat än imponerande. Från svartvitt till färg-‐tv, popkulturens genomslagskraft, datorer och internet och nu med den digitaliserade världen som växer snabbt. Vad som kommer hända under de nästkommande 20 åren är svårt att gissa. Det ska bli intressant att se vilket utveckling grafik får samt hur vi kommer att arbeta med den mediala marknaden.
Kapitel 4 – Reflektion
I följande del beskriver jag hur min idé kom till samt redogör för det arbete som krävdes för att producera en utställning vilket var en avgörande del för mitt kandidatarbete.
Jag går även igenom utförandet av projektet samt reflekterar över hela produktionen.
Under mina tre år på Blekinge Tekniska Högskola har det varit många presentationer av saker som producerats. Studenter har alltid visat upp projekt för att få kritik och feedback inför klassen men även för större delar av skolan. Att få presentera och visa upp saker jag gjort för att sedan bli bedömd är något som alltid fångat mitt intresse. Det blev en grund som jag vidare byggde vidare på när jag funderade ut vad jag ville arbeta med under projektarbetet.
Att arbeta självständigt i ett projekt kan ha en positiv inverkan på en produktion på grund av att allting sker enligt egna villkor och bestämmelser. Detta är också vad som kan vara negativt, att man inte så ofta får någon feedback för tankar och funderingar. Även om det är fantastiskt att arbeta i grupp är det också kul att se vad man kan producera med sig själv som enda redskap och inte ta hjälp och influenser av andra medarbetare.
Att arbeta ensam var något jag inte hade planerat innan projektet drog igång utan det föll sig naturligt. När jag funderade på att göra någon form av grupparbete ville jag inte gärna vara den personen som knappt kunde vara med på möten, eller bli den som alltid behövde åka tidigare/senare, på grund av att jag haft arbete vid sidan av skolan. Projektet fick en konstnärlig riktning vilket gjorde att inte många andra i klassen visade intresse för samarbete. Det blev film, grafik för tv-‐produktion och animering som de andra valde att arbeta med och inte visuellt berättande genom grafik och foto som mitt projekt skulle bestå av.
Nu i efterhand hade jag gärna arbeta i en projektgrupp främst på grund av den sociala delen. Det var många gånger varit väldigt tråkigt och enformigt att arbeta ensam. Det har inte bara varit
negativt med det självständiga arbetet utan faktiskt också positiva delar. Arbetar man ensam finns det inte några andra som behöver tas i åtanke när man gör saker. Planeringen och strukturen blir mer rak och konkret istället för diskuterad och komplicerad. Det som blev svårt och utmanande var att bolla idéer och koncept med andra. Även om jag gjorde detta på bästa möjliga sätt, genom att fråga vänner och kollegor, blir det aldrig riktigt samma sak som att ha gruppmedlemmar att arbeta med.
Att hitta en personlig prägel att sätta på saker är något som har ett högt konstnärligt värde för att kunna visa vem jag är och vad jag står för genom arbeten som produceras, det är vad allt handlar om när man kommer ner till grunden, enkelt uttryckt att göra bilder med en personlig anknytning.
Dyka ner inom design och visuell media tror jag är nyttigt för att man ska kunna hitta sin egen plats. Testa på olika slags konstformer, även sådant man inte kommer hålla på med, för att skapa en balans mellan nyfikenhet och kontroll. När vet man om det man skapar har en profil som kännetecknar och speglar skaparen? Det vet jag ärligt inte om man någonsin kan veta.
Reflektion
När projektet hade varit igång under några veckor började jag inse att tiden kändes knapp mot vad som var planerat. Fotograferingen tog längre tid och mina idéer för olika bilder blev även de lidande av den bristande tidsramen som började kännas av. Vad som låg bakom denna tidsbrist var att det jag lyckades ta fram inte blev bra nog. Min röda tråd med känslan av 1980-‐tal som genomgående tema visade sig bli en utmaning. Planeringen inför projektet var grundlig och väl genomarbetad. Min research gjordes även den grundligt och jag hittade många bra delar av information och stycken jag kunde vila mina idéer inom. Trots detta blev det min egen design inte som förväntad. Istället för att skapa grafik som kändes 1980-‐tal blev det bara en samling grafiska verk som varken hade röd tråd eller anknytning till 1980.
Vad som här blev min lösning, med att försöka skapa den röda tråden i projektet, visade sig vara en enklare sak. Jag tog tre steg tillbaka, släppte vad jag satt och arbetade med och gick igenom varför jag arbetade med detta och av vilken anledning. Genom att gå igenom materialet blev det åter igen tydligt för mig hur den röda tråden skulle formas för att leda hela vägen fram till en utställning.
Mot slutet av projektarbetet kände jag att arbetet kom igång som bäst. Här fanns ett flöde som under projektets gång byggts upp som jag nu kunde dra nytta av och arbete med. Ett flyt som stärkte mina bilder och gav mig energi. Jag lärde mig mycket vad dessa saker beror på och hur allt hänger samman med idétänkande och vilken tid man har till produktionen i fråga. Det är svårt att skapa ”flyt” men ser man till att det finns utrymme för en idé att växa under produktion ökar chanserna till att komma in i en bra rytm.
När man sitter och planerar olika saker kan det bli att man förenklar allting i teorin. Att verkligen kunna prestera och producera vad man har som idé och tanke kräver hängivenhet och ansvar. Högt arbetstempo är något jag är van vid för att alltid ha möjlighet att få ut så mycket som möjligt. Arbetsnivån blev tyvärr ibland sviktande på grund av mitt förvärvsarbete, vilket jag haft vid sidan av mina studier. Oftast fungerade arbete och skola tillsammans mycket bra men ibland blev det för mycket och projektet blev lidande. Vid ett flertal tillfällen prioriterade jag även förvärvsarbete framför skolan, något jag såhär i efterhand ångrar att jag gjorde. Det är även några gånger som jag önskar att jag inte hade haft arbetet vid sidan av, mycket på grund av att stressen blev hög samt att koncentrationen till examensarbetet blev lidande.
Det ska ärligt sägas att jag missbedömde vad som krävdes för att klara av att hålla en hög nivå i projektet. När jag kom hem efter jobbet på dagarna fanns inte den energi som krävdes för att prestera maximalt för skolan. Hade jag fått göra om min produktion hade jag valt bort arbete vid sidan av skolan under tiden som kandidatarbetet. Detta är en viktig reflektion eftersom studenter på BTH uppmuntras att t.ex. starta företag under studietiden.
En lärdom jag tar med mig från detta projekt är att när man har full frihet att producera precis vad som helst, då ska man våga vara extrem och satsa allt. Jag säger inte att jag inte gjorde det, för det gjorde jag, men jag önskar att jag hade låtit projektet löpa mer fritt och forma sig självt.
Många av de verk som jag satte ihop blev begränsade för att jag försökte behålla min röda tråd in i det sista. En röd tråd som kanske hade vuxit sig starkare och blivit mer tydlig om den fått växa ytterligare.
Det gör inget att saker inte är helt perfekt. Det är bättre att lägga energi och fokus på att göra ett gediget bra arbete snarare än att sätta en detaljnivå som nästan ingen märker. Denna detaljnivå är många gånger det som gör att saker blir så bra de kan bli men här krävs en balans mellan vad som är gynnsamt och inte. Att arbeta med för länge med något som inte har en stor betydelse kan ha en mer negativ effekt på sikt än vad som är positivt med den tid som läggs ner.
Utställningen av mina bilder på expodagarna blev det bästa med hela mitt examensarbete. Här fick jag stå och berätta historien bakom varje enskild bild och dela med mig till besökarna.
Mötet med de personer som kom för att ta del av min utställning gav mig mycket av vad jag hade hoppats på som var ett genuint intresse för vad jag hade skapat. Många intressanta diskussioner och samtal fördes och jag fick ta emot positiva kommentarer från besökare som blev glada och nostalgiska av bilderna. För att citera vad en person sa när hon hade granskat igenom alla bilderna som sa ”kaotiskt härligt, precis som 80-‐talet var”.
Tid och energi
Arbeta med ett examensprojekt samtidigt som att arbeta förvärvsarbeta 50% blev en ekvation som vara svår att få ihop på ett bra sätt. Avsaknaden av tid kändes inte besvärande utan det var mer när energin inte fanns där och viljan att arbeta försvann som det blev jobbigt. En stor eloge till studenter som studerar hela utbildningar på tre år samtidigt som de förvärvsarbetar vid sidan av. Tack vare att digital bildproduktion på BTH inte hade en akademisk inriktning fanns det möjligheter för arbete utanför skolan då föreläsningar och annan form av akademisk studerande ägde rum. Vi arbetade uteslutande i projekt vilket gjorde det möjligt att själv lägga upp hur arbetet utfördes.
Bli “bäst” på något har vi nog alla drömt om vid åtminstonde ett tillfälle i livet. Att bli bäst inom grafik och fotografering är något som tar tid, om alla omständigheter runt om som krävs finns där. En tid som kräver fullständig dedikering och fokusering. En tid som kräver att all tid sätts samt högt tempo hålls. Eller är det verkligen så, måste man nästan arbeta ihjäl sig för att
“lyckas”?
Vi har alla precis lika mycket tid, oavsett vad vi arbetar med. Vad som sedan denna tid används till, där är vad som skiljer oss åt. Att bli en etablerad konstnär kan kräva precis allt eller nästan ingenting. Den media vi har idag, med att allting finns tillgängligt enkelt, medför att chansen till att nå ut till rätt person är otroligt mycket större än det var innan datorer och internet blev en del av vår vardag. Bli en etablerad konstnär är något jag arbetar för då det öppnar nya dörrar till produktioner/projekt man kan skapa.
Produktion av grafik tar tid och energi samt att man många gånger måste låta saker få ta den tid det tar och inte påskynda i onödan. Utan tid för ett projekt att vila är det risk att slutprodukten inte alls når sin fulla potential. Låter man en idé växa lite av sig själv, genom att man tar ett steg