ETT FÖNSTER TILL 80-TALET
EN VISUELL ANALYS AV NOSTALGI
I SERIEN SEX EDUCATION
A WINDOW TO THE 80s
A VISUAL ANALYSIS OF NOSTALGIA
IN THE SERIES SEX EDUCATION
Hedvig Jahre
Kandidatuppsats i Visuell Kommunikation, 15 hp VT 2020
K3 Malmö Universitet Handledare: Emma Tornborg
Sammanfattning
Vår samtid genomgår stora förändring i allt från digitalisering till klimatpåverkan och ett resultat av detta är vår längtan efter att få uppleva och ta del av innehåll som påminner oss om en svunnen tid. Nostalgiska inslag finns i många delar av vårt samhälle och denna uppsats undersöker hur ett tidigare decennium representeras i en samtida medieprodukt och bidrar till en nostalgisk upplevelse. Idag finns det en förkärlek till en 80-talsnostalgi vilket blir synligt i många nyproducerade filmer och serier. I uppsatsen analyseras hur man i serien Sex Education (2019-2020) har valt att representera 80-talet i en samtida kontext för att skapa en nostalgisk effekt hos mottagaren. Vidare blir effekten av att blanda ett nostalgiskt grepp (nostalgisk mise-en-scene, musik och genrerefenser) med ett nutidsgrepp (den moderna gestaltningen av tematiken) att dessa kontraster skapar en friktion som väcker tittarens intresse. I uppsatsen tillämpas kvalitativ filmanalys, baserad på en kategoriserande modell, på estetik och tematik i serien Sex Education. Syftet är påvisa seriens nostalgiska inslag och belysa hur de skapas.
Abstract
Our present time is experiencing a major change in everything from digitalisation to climate change, and one result of this is our longing to experience and share content that reminds us of another time. Nostalgic elements can be seen in many parts of our society and this essay examines how a past decade is represented in a modern media product and the nostalgic experience it generates. Today, there is a love for '80s nostalgia, which becomes visible in many newly produced films and series. The thesis is based on analyzing how the series Sex Education (2019-2020) has chosen to represent the 80s in a contemporary context to create a nostalgic effect on the recipient. Furthermore, the effect of mixing a nostalgic grip (nostalgic mise-en-scene, music and genre references) with a contemporary grip (the modern form of the theme) is that it creates contrasts which causes a friction that arouses the viewer's interest. The thesis applies qualitative film analysis, based on a categorizing model, to aesthetics and themes in the series Sex Education. The purpose is to demonstrate the series' nostalgic features and highlight how they are created.
Nyckelord
nostalgi, anakronism, tonårsgenre, highschoolfilm, 80-tal, visuell analys, filmteori, mise-en-scene
Keywords
nostalgia, anachronism, teen genre, high school movie, 80s, visual analysis, film theory, mise-en-scene
Innehållsförteckning
1. Inledning 3
2. Bakgrund 4
2.1 Nostalgibegreppets historia 4
2.2 Tonårsfilmens uppkomst och definition 5
2.3 80-talets övergripande trender i media 7
3. Problemformulering 9
3.1 Syfte och Frågeställning 9
3.2 Avgränsningar 10
4. Teoretiska utgångspunkter 10
4.1 Varför nostalgiska inslag i media? 11
4.2 Anakronism 11
4.3 Den nostalgiska upplevelsen 12
4.4 Filmteori: Mise-en-scene 14
4.5 Setting, kostym och smink 14
4.6 Ljussättning och färg 15
4.7 Ljud 16
5. Relaterad forskning 16
6. Metod och Material 18
6.1 Metodologiska utgångspunkter 18 6.2 Material 19 6.3 Urvalsprocess 20 6.4 Nyckelscener 21 7. Resultat 27 7.1 Resultat nyckelscen 1 27 7.2 Resultat nyckelscen 2 29 7.3 Resultat nyckelscen 3 31 8. Analys 33
8.1 Mediers roll i nostalgiskt innehåll 33
8.2 En nostalgisk mise-en-scene 35
8.3 Effekter av anakronism 36
8.4 Nostalgisk musik 37
8.5 Den etablerade genrens påverkan 38
8.6 Nostalgi och samtid 39
9. Slutsats 41
9.1 Sammanfattning 41
9.2 Slutdiskussion 42
1. Inledning
Vi älskar att vara nostalgiska och att uppleva nostalgi genom media, att titta på
filmer/serier eller lyssna på musik som påminner oss om en tid som inte längre existerar. Det uppstår en speciell känsla när du lyssnar på dina topp fem favoritlåtar som du och dina vänner älskade som 15-åringar, vårt kollektiva minne tar oss tillbaka till denna tid. Eller att slå på en gammal film som tar dig tillbaka några decennier och frambringar en viss melankoli men också glädje. Dessutom är det inte särskilt svårt att fly iväg några timmar i nostalgins härliga melankoli när streamingtjänsterna idag erbjuder ett enormt utbud, inte bara av äldre filmer, utan också nya produktioner som kryllar av nostalgiska inslag. Vi har alltid blickat tillbaka mot svunna tider och idag ser vi en tydlig förkärlek för 80-talsnostalgi.
Som visuell kommunikatör har jag intresserat mig för den ansenliga mängd av serier och filmer som idag lyfter fram en estetik samt/eller en tematik som refererar tillbaka till åren runt 80-talet. Det som är intressant att belysa angående nostalgiska upplevelser som skapas hos mottagaren är inte varför filmskapare nu väljer att använda 80-talet som en inspirationskälla, utan hur man har valt att representera delar ur denna tid. Bidragande effekter till fenomenet kan naturligtvis även förstås utifrån att de som idag har betydande maktpositioner inom kulturvärlden och film- och musikbranschen själva var barn och tonåringar under 80-talet. Denna grupp tenderar ofta att titta tillbaka och använda sig av sin egen barndom. En förstärkande faktor till dagens 80-talsnostalgi är det begränsade utbudet av mediekanaler som existerade för 30 år sedan. Europeiskt sett fanns endast två tv-kanaler och ett begränsat utbud vilket ledde till att man såg och lyssnade på ungefär samma saker som alla andra. Detta skapade i sin tur gemensamma referensramar vilket gör det lättare att paketera 80-talet och vad man tar med sig därifrån, i jämförelse med senare tider där denna gemensamma bild inte existerar på samma sätt.
Vår samtid genomgår stora förändringar. Vår värld och tillvaro förändras av
digitalisering och klimatpåverkan, vilket kan ses som en bidragande faktor till kreatörers längtan efter en mer analog och politiskt oskuldsfull tid. Nostalgin blir ett uttryck för en verklighetsflykt som vi dras till i vår komplicerade värld.
2. Bakgrund
För att förstå varifrån nostalgi ursprungligen härstammar presenteras kort begreppets historia och hur det gått från att anses vara ett sjukligt tillstånd till hur man ser på begreppet idag. Vidare beskrivs tonårsfilmens förutsättningar för att räknas som en sammanhängande genre och 80-talets trender presenteras. Dessutom belyses hur
medierna influerade modet under 80-talet. Avsnittet skapar en övergripande förståelse för hur stark inverkan medier har på trender vilket påverkar hur man representerar 80-talet i dagens filmer och serier.
2.1 Nostalgibegreppets historia
Begreppet nostalgi myntades av den schweiziske läkaren Johannes Hofer. Ordet
härstammar från grekiskan nóstros, som betyder återvända hem, och álgos, som betyder smärta eller sorg. Ordets mening har förändrats mycket över tid och hur vi tolkar nostalgi är olika beroende på vilken västerländsk kultur vi kommer ifrån. Johannisson i
Nostalgia: en känslas historia (2001) menar genom Salmose (2012, s. 88-89) att det är viktigt att namnge en känsla för att kunna utforska och analysera den i likhet med en medicinsk diagnos. Armbruster skriver i Watching Nostalgia. An analysis of nostalgic
television fiction and its reception (2016, s. 19) att förr sågs nostalgi som ett patologiskt fenomen och man diagnostiserade schweiziska soldater och studenter som befann sig långt hemifrån där de utvecklade symptom som sömnlöshet, anorexi, melankolisk galenskap eller illamående. Nostalgisymptomen triggades ofta av något man såg eller olika ljud, lukter eller smaker som påminde människor om deras hemmiljöer som de ofrivilligt lämnat.
När tiderna förändrades, förändrades också nostalgibegreppet. När psykiatriker började intressera sig för nostalgi gick det från att vara en botlig sjukdom till en obotlig sjukdom. Senare kom nostalgi att innebära inte bara längtan efter en svunnen tid, utan också längtan efter sättet att leva som är ihopkopplat med tiden. Det var under 70-talets “våg av nostalgi” som begreppet slutligen blev en självklarhet i det vardagliga språket, såsom ett intresse för livet som fanns innan det industriella samhället. Språkdefinitionen växte tydligt fram i massmedia och inom kulturkritiken. Genom den temporala dimensionen
som begreppet innehåller idag skulle nostalgi beskrivas som en persons känsla av förlust som inte bara går att återfinna i hemlandet, utan också i kulturella faktorer som
förknippas med tiden de återfinns i. Man har en specifik koppling till traditionen kring en specifik sak och inte till objektet. Armbruster (2016) hänvisar också till Cook (2005) som beskriver att dagens nostalgi “kan definieras som ett tillstånd av längtan efter något som är känt för att vara oåterkalleligt” (Armbruster, 2016, s. 19-21).
2.2 Tonårsfilmens uppkomst och definition
Även om det alltid funnit tonåringar var det inte förrän den amerikanska psykologen G. Stanley Hall år 1904 publicerade Adolescence: its Psychology and its Relations to
Physiology, Anthropology, Sex, Crime and Education som man dokumenterade ungdomars period mellan barndom och vuxen ålder. Smith (2017, s. 7-8) förklarar i
Rethinking the Hollywood Teen Movie: Gender, Genre and Identity att Halls uppfattning, vilken fick en snabb spridning, om att tonåren var en utvecklingsfas var en viktig grund för rörelsen som krävde ett slut på barnarbete. Vid början av 1900-talet fanns inte samma utrymme som idag mellan barndom och vuxen ålder då man ofta började arbeta när man var 14 år. Tillsammans med filmens uppkomst och utveckling ökade också tonåringars förståelse kring ungdomsperioden när det fanns en tydligt urskiljbar grupp som samlades kring filmer som visades på biograferna runt 1920-talet. Men även om dessa filmer skapade samlingar av ungdomar, kom inte tankarna på en genre som utgår från ungdomars smak förrän senare.
Schwarts beskriver i “You look good wearing my future” Resisting Neoliberalism in
John Hughes Pretty in Pink and Some Kind of Wonderful (2018, s. 385) att tonårsfilmer har utvecklats och funnits som en genre åtminstone sedan 1950-talet, men har ofta fokuserats på tonåringars rebelliska sidor genom en ganska platt och smaklös porträttering. Men från och med 1980-talet, som var det decenniet då tonårsfilmen började räknas som en sammanhängande genre, uppstod nya subkulturer och karaktärer inom genren vilket erbjöd en förändring av synen på ungdomar. Denna förändring uppkom i samband med den amerikanska nyliberalismens framväxt. Förutom tonårsfilmer som skildrade klass och social status belystes även andra specifika diskussioner kring tonårsflickor. En postfeminism växte fram. Tonåringars klass/status handlar nu inte uteslutande om ett monetärt kapital utan även om ett kulturellt, socialt och romantiskt kapital. Smith (2017, s. 14) refererar till Shary som skriver att
uppkomsten av nya köpcentrum och multiplexbiografen, vilka blev samlingsplatser för tonåringar, var en stor drivkraft bakom den enorma ökningen av tonårsfilmer under 80-talet. Samtidigt skriver Smith (2017, s. 14) att det även är relevant att nämna Adrian Martin som menar att 1970-talet, som inte brukar förknippas med tonårsfilmen,
producerade tre filmer som varit av stor betydelse för 80-talets tonårsfilmer, nämligen
American Graffiti (George Lucas, 1973), Animal House (John Landis, 1978) och
Saturday Night Fever (John Badham, 1977). Filmernas popularitet förstärktes genom att använda musik för att skapa ett ungdomsorienterat soniskt utrymme tillsammans med framställningen av privatlivet som ett offentligt skådespel.
Smith beskriver (2017, s. 15) startskottet för 80-talets tonårsmusikaler på film som en fortsättning av filmen Saturday Night Fever (John Badham 1977), dess soundtrack och John Travoltas dans vilka tillsammans med MTV:s uppkomst influerade många tonårsmusikaler. De estetiska effekter som kommer från denna tids musikvideos syntes tydligt i filmer som Flashdance (Adrian Lyne, 1983) och Footloose (Herbert Ross, 1984). Det har även argumenteras för att MTV har format en estetiska stil som förts över i genren tonårsfilmer. Men trots de inflytelserika musikalfilmerna från Hollywood som influerade tonårsfilmerna var det filmerna som producerades av John Hughes som var den stora succen för tonårsfilm under 80-talet, vilket vidare formade hela genren. Att människor tilltalas av hans filmer beror på hans förmåga att skapa visuella uppsättningar samt beteendekoder för att benämna olika karaktärstyper och sociala “gäng” på high
school. Koderna som Hughes hade förmåga att formalisera på ett effektivt sätt kunde sedan föras vidare i filmer genom att använda olika fraser eller kläder. The Breakfast
Club (John Hughes 1985) är en av Hughes mest populära filmer. Den presenterar fem viktiga karaktärstyper i form av the brain, the princess, the athlete, the basket-case och
the criminal som fortfarande bibehåller sin gångbarhet.
Smith (2017, s. 8) refererar till Driscoll som hävdar att tonårsfilmer måste vara avsedda för en tonårspublik och att genren främst bestäms av publiken. Bara för att tonåringar närvarar på filmduken betyder det inte att det är en tonårsfilm, utan det bestäms snarare utifrån filmernas avsedda förhållande till sin publik. Det krävs också alternativa narrativ eller stilistiska element för att klassificera genren på egen hand.
Smith (2017, s. 16) beskriver att en filmgenre består av en kombination av semantiska och syntaktiska element där de semantiska elementen innehåller genrens vanliga drag,
attityder, egenskaper, shots och locations, och den syntaktiska nivån består av specifika grundläggande förhållanden som strukturerar dessa byggstenar. Tonårsfilmens
semantiska element kan exempelvis vara skolbalen, cheerleaders, korta konversationer vid skolskåpen eller på köpcentret och det unga kriminella gänget. Genren består av en produktiv spänning mellan en rik semantisk nivå och en avledande syntaktisk nivå. En annan del är argumentationen för att det sexuella coming of age narrativet har
framkommit sedan 80-talet som en syntax som är specifik för genren. Denna typ av berättelser kretsar kring examen från high school och karaktärer som förlorar oskulden. Smith (2017, s. 18) skriver att genom att ta upp det sexuella coming of age narrativet som är en aspekt inom Hollywoods tonårsfilm är syftet att ta bort uppmärksamheten från de kommersiella omständigheterna som uppstår när en film släpps och istället rikta uppmärksamheten på skildringen av det identitetsskapande i filmerna. Det betyder inte att sexuella erfarenheter eller icke-erfarenheter avgör genrens struktur utan att fokus bör ligga på de fysiska och psykologiska processerna av att “bli någon”.
2.3 80-talets övergripande trender i media
Cole och Deihl skriver i The History of Modern Fashion from 1850 (2015, s. 343-375) att faktorer som status, glamour och materialism styrde delar av modetrenderna undet 80-talet. Men för andra var det inte kostymerna, maktslipsarna och de dyra armbandsuren som var viktiga utan identitetspolitik spelade en roll för hur man tog sig an olika stilar, allt från det rebelliska till det konstnärliga och fabulösa. Mottrender runt om i världen var ofta drivna av musik och anammade post-punken och New Wave-stilen. Man hade nu gått in i en postmodern tid vilket erbjuder en mångfald av stilar som tillgängliggjorts genom bland annat TV, film och det nya fenomenet musikvideon. 1980-talet var en period som gick tillbaka till en konservativ politik i många länder. Tiden karaktäriserades av Ronald Reagans presidentskap i USA och Margaret Thatcher i Storbritannien, vilket ledde in i en social och ekonomiskt konservativ anda. Samtidigt kom datorerna att bli ett allt vanligare verktyg i jobbet och i hemmet och modeindustrin använde sig av teknologin för bland annat stickat och textildesign.
Musik och mode influerar varandra och pop, New Wave, arenarock och rap är några av de stilar som influerat och inspirerat modet undet 80-talet. TV-kanalen MTV lanserades år 1981 vilket gav mer exponering än någonsin tidigare åt mode kopplat till
goth-estetiken. New Wave-trenden inspirerades från den tidiga punkrörelsen och includerade allt från Siouxsie and the Banshees, Joan Jett and the Blackhearts och Blondie. Många unga fick inspiration till hårstilar och sminkning från Devo, The Eurythmics, Elvis Costello and the Attractions och The Pretenders. Många av dessa artister och band blandade futuristiska stilar och retrostilar i sin klädstil. Det växte fram en mer androgyn stil genom band som The New Romantics med sina tunga sminkningar och långa hår. George Michaels hypermaskulina stil imiterades av fansen med
biker-jackor, stubb och trasiga jeans. Madonna och Cindy Lauper inspirerade många och populariserade postmodern bricolage som blandade stilistiska element. Michael Jackson var en av de mest inflytelserika artisterna under hela 80-talet och hans klädstil kopierades av unga över hela världen. Rapen och hiphopens modetrender tog fart och kombinerades med sneakers från kända märken, träningskläder, Kangol-mössor och stora guldsmycken.
Filmvärlden hade ofta kopplingar till modedesigners vilka designade kläder för specifika karaktärer. Exempelvis tillhandahöll Giorgio Armani kostymerna till huvudpersonen Richard Gere i American Gigolo (Paul Schrader, 1980). Kläderna hade smala
proportioner och rökiga färger som var vanligt i början av 80-talet. Blade Runner (Ridley Scott, 1982) skapade en futuristisk noire siren-stil där axelvaddarna som användes skapade en stor trend inom modet. I flera filmer, som Wall Street (Oliver Stone, 1987) designades en finansiell industristil där klädsel som utstrålade makt var vanlig och begreppet dress for success skapades. I TV-serien Miami Vice (Anthony Yerkovich och Michael Mann, 1984) ser vi huvudkaraktärerna spelade av Don Johnson och Philip Michael Thomas bära pastellfärgade sportkläder och kostymer med upprullade ärmar i en art deco miljö. Genom Flashdance (Adrian Lyne, 1983) och Jennifer Beals trasiga tröjor och benvärmare skapades modet med dans- och träningskläder som skulle användas som gatukläder. Och i flera av John Hughes filmer som Breakfast Club (John Hughes, 1985) och Ferris Buellers Day Off (John Hughes, 1986) designades kostymer som skapade ett eklektiskt och individualiserat utseende för tonåringar av bland annat designern Marilyn Vance. Kostymerna som Winona Ryders bar i Beetlejuice (Tim Burton, 1988) visar på hur goth-stilen utvecklats under 80-talet.
Hår och frisyrer var en stor del av hur man uttryckte sig och det var ofta kopplat till musikpersonligheter och andra kändisar. Man skilde på dags- och kvällsutseendet genom samma frisyr som stylades olika. Mycket av modetrenderna för vuxna syntes även i barn och ungdomars klädsel, så som 80-talets preppy look i ljusa pastellfärger. New Wave och
rock influerade och hade en betydande roll och barnen gick klädda i skinn- och
läderjackor, smala jeans eller leggings och mörka solglasögon. Tonårsbanden New Kids on the Block och Menudo hade stor påverkan på ungdomarnas stilar och det var vanligt att bära färgglada tryck som blandade många olika element som geometriska figurer och graffiti. På t-shirts och pyjamasar trycktes bilder från filmer och TV-program som Star
Wars och flickorna inspirerades av Cindy Lauper och den färgglada Valley Girl-stilen som härstammade från filmen Valley Girl (Martha Coolidge, 1983).
3. Problemformulering
Trenden att återanvända gamla kläder, modetrender och prylar är mainstream i vår tid och vi ser det inte bara i mode och design, utan det har även spridit sig till andra delar av vårt samhälle. En längtan efter det gamla och frågor kring äkthet och nostalgi syns tydligt i dagens media och cirkulerar stadigt runt i den moderna filmproduktionen. Genom bland annat streamingjätten Netflix konsumerar vi idag stora mängder film och serier, och i många av de produktioner som konsumeras där, ser man ett tydligt användande av det förflutna för att skapa en nostalgisk upplevelse. Stranger Things, The End Of The
F***ing World, Glow och Narcos är alla nyproducerade serier på Netflix som på ett eller annat sätt representerar och refererar till åren runt 80-talet i vår moderna kontext.
Det är intressant för mig som visuell kommunikatör samt andra som arbetar med visuellt material att undersöka hur man använder sig av det gamla, blandat med det nutida, för att skapa underhållning, igenkänning och en behaglig känsla när vi konsumerar film och serier. Hur film- och serieskapare väljer att använda nostalgiska inslag som refererar till en tidsperiod som vi passerat. Det är spännande att titta närmare på vad som händer med en serie och dess innehåll när man arbetar med ett uttryck som representerar vår samtid och samtidigt refererar till det förflutna.
3.1 Syfte och Frågeställning
Syftet är att undersöka hur man omarbetar det förflutna i en samtida kontext för att skapa en nostalgisk effekt hos mottagaren, samt hur man använder sig av äldre stilar i serier och kommersiell film för att skapa ett attraktivt innehåll, både vad gäller tematik och estetik.
● Hur representeras 80-talet för att skapa en nostalgisk upplevelse i serien Sex
Education och vad blir effekten av att använda 80-talsestetik i ett narrativ som utspelar sig i vår samtid?
3.2 Avgränsningar
Jag är medveten om att film och serier skiljer sig åt i sina olika former men i uppsatsen kommer jag att applicera samma teorier på serier som görs på film eftersom TV-serien är en vidareutveckling från film.
Undersökningen har ett västerländskt perspektiv och kommer endast att utgå från hur man ser på nostalgi och tonårsfilm/serier i den västerländska kontexten. Analysmaterialet är producerat i Storbritannien men har tydliga amerikanska influenser vilket leder till att uppsatsen främst utgår från en europeisk och amerikansk kontext.
Utgångspunkten för undersökningen är att materialet i sin helhet använder referenser till 80-talet, men det innebär inte att serieskaparna endast har valt estetiska inslag
(exempelvis i kostym och rekvisita) som har sina rötter och uppkom exakt under åren 1980-1989. Plockar man ut specifika delar (exempelvis saker eller klädesplagg) kan man se att det finns de som refererar till årtalen runt om 80-talet, det vill säga som kommer från 70- och 90-talet. Eftersom det främst är just 80-talet, och det som vi förknippar med 80-talet, som serien refererar till, kommer jag att fokusera på det.
4. Teoretiska utgångspunkter
Det teoretiska huvudfokuset presenterar två övergripande delar vilket ligger till grund för att kunna undersöka det valda materialet. Den första delen beskriver nostalgi ur olika perspektiv: varför man använder sig av nostalgi i media, vad anakronism är och hur anakronism fungerar i film/serier, samt hur den nostalgiska upplevelsen fungerar och skillnaden mellan olika typer av nostalgiska upplevelser. Dessa teoretiska utgångspunkter är viktiga för att förstå hur nostalgi fungerar i förhållande till undersökningens valda material. Den andra delen tar avstamp i filmteorins audiovisuella utgångspunkter och varför dessa delar är viktiga för hur vi uppfattar film och serier. Mise-en-scene och dess
innehåll förklaras då uppsatsen utgår från att undersöka vad som syns framför kameran och hur det resulterar i att skapa en nostalgisk upplevelse hos mottagaren. Genom att förstå film och seriers uppbyggnad är det möjligt att också förstå hur filmskapare arbetar med nostalgiska inslag i de audiovisuella elementen.
4.1 Varför nostalgiska inslag i media?
Baschiera och Caoduro i Retro, Faux-vintage, and Anachronism: When Cinema Looks
Back (2015, s. 143-144) menar att det idag är vanligt att reproducera och regenerera äldre stilar. På 80-talet var det trendigt med secondhand och idag är det en
mainstream-företeelse som även sträcker sig utanför mode- och designindustrin.
Re-approprieringen av det gamla skapar frågor kring äkthet och nostalgi och denna trend förstärks genom dess närvaro i media. Baschiera och Caoduro (2015, s. 143-144)
refererar vidare till Katharina Niemeyer som menar att anledningen till detta är att mediers längtan efter det förflutna representerar framsteg men även kris. Hon menar att nostalgin är en reaktion på nutidens snabba utveckling av den digitala teknologin och vår längtan efter att bota vår “hemlängtan” efter det förflutna genom media. Därför finns det en stor del av nostalgi i våra moderna filmproduktioner.
4.2 Anakronism
Baschiera och Caoduro (2015, s. 152-153) skriver att filmer som använder sig av teknologi, objekt, händelser eller inslag som inte stämmer överens med den tid som filmen ska utspela sig i är anakronistiska. Filmerna utspelar sig i en modern tid där teknologin som används i filmen inte är uppdaterad och stämmer inte överens med verkligheten. Man kan säga att anakronistiska filmer fungerar som en sorts
mediearkeologi eftersom de visar att äldre medier fortfarande finns i vår samtid. Filmerna påvisar också en samexistens av teknologier från olika tider. Äldre objekt och teknologi kan avslöja filmens ålder, eller så kan filmen fungera som en idealiserad bild där användningen av föremålen i filmen bevarar känslan man eventuellt har för dem. Vissa filmer använder föremål som verkar förskjutna i tid snarare än att tillhöra ett specifikt förflutet. Baschiera skriver: “Kläder, teknologi och artefakter tillhör alla ett förflutet som inte överensstämmer med filmens diegetiska tid, och bidrar tillsammans
med soundtracket till en nostalgisk förflyttning av karaktärerna från samtida tid” (2015, s. 153).
Vidare menar Baschiera och Caoduro (2015, 153-154) att de nostalgiskt analoga
elementen inte bara fungerar som ett sätt att skapa nostalgi utan understryker också deras vackra och dekorativa funktion i den mänskliga miljön. En aspekt inom anakronistiska filmer är längtan efter media som fysiska föremål. Vår fascination för representationer av äldre medier är ett försök att hantera en vardag som idag präglas av konsumtionen av digitala artefakter. Med dagens teknologi uppkommer berättarsvårigheter kring hur filmrutorna ska skildra sociala medier och digital kommunikation eftersom en stor del av den mänskliga interaktionen idag sker via skärmar. Många skulle nog påstå att en karaktär som bläddrar bland vinylskivor är mer filmisk än en karaktär som scrollar igenom en spellista på spotify. Man upplever att musiken kommer närmare en själv om den föregås av en taktil handling. Många digitala medieobjekt reducerar möjligheterna att använda materiella ting. Att använda anakronistiska inslag är ett effektivt sätt att ge tittaren snabb information om karaktärer och den miljö de befinner sig i.
4.3 Den nostalgiska upplevelsen
Inom mycket fiktion, i synnerhet skönlitteratur, väljer man att presentera och beskriva boken som nostalgisk för att intressera eventuella läsare, och det finns uppenbarligen ett syfte med att välja att beskriva verket som nostalgiskt. Man kan definiera nostalgi på många olika sätt. Enligt Salmose i Art About Nostalgia or Nostalgic Art? (2018, s. 127) kan man bland annat se det som en “social sjukdom“, en litterär stil under den romantiska eran, ett sent 1800-tals sätt att förstå socio-psykologiska fenomen, en "invandrarpsykos", en variant av depression, eller del av ett freudianskt regressionskoncept. Men nostalgi kan främst beskrivas som en tydlig transhistorisk mänsklig upplevelse.
Nostalgi är inte lätt att definiera. Det verkar som att alla vet hur nostalgi känns, men att få kan förklara det. Salmose (2018, s. 127-128) menar att så är ofta fallet när det handlar om känslor. Dock verkar man kunna förklara vad nostalgi innehåller, vilket många skulle säga är en krock mellan olika känslor: en kombination av glädje och melankoli som skapar en bitterljuv känsla. Hutcheon förklarar, genom Salmose (2018, s. 128), att det bygger på känslan när två olika temporala stunder, nutid och dåtid, sammanfaller för en person och bär med sig en betydande känslomässig vikt. Glädjen i detta ligger i objektet
som vi längtar efter, drömmer om eller kommer ihåg, medan melankolin är resultatet av att tiden när detta minne skapats är borta för evigt. De flesta skulle förklara denna nostalgi som en behaglig upplevelse även om den innehåller en viss sorg.
Salmose (2018, s. 128) föreslår att man bör kalla nostalgi för en upplevelse snarare än en känsla för att kunna beskriva de olika känslorna och reaktionerna som nostalgi ger upphov till. Att förklara nostalgi som en upplevelse har konsekvenser för hur man förstår nostalgins estetiska aspekter. När det kommer till de privata subjektiva upplevelserna av nostalgi och deras representation i konst är nostalgins poetik väsentlig. Vidare beskriver Salmose (2018, s. 129) skillnaden mellan “nostalgisk konst” och “konst om nostalgi”. En aspekt av nostalgi handlar om själva innehållet, ett narrativ om nostalgi som naturligt kan väcka nostalgiska känslor hos mottagaren. Det kan vara ett narrativ som handlar om en person som nostalgiskt ser tillbaka på en svunnen tid i själva berättelsen. För många mottagare är det vanligt att man identifierar sig med en karaktär som upplever nostalgi vilket gör att man själv känner sig nostalgisk. Nostalgiska karaktärer eller
representationen av nostalgiskt innehåll är tydliga, uppenbara och lätta att upptäcka och hör till kategorin “konst om nostalgi”. Dock verkar det som att ett nostalgiskt innehåll har svårare för att framkalla en sann upplevelse av nostalgi på samma sätt som en estetisk nostalgi har. Den estetiska nostalgin framkallar en annan typ av svårfångad och personlig nostalgi. Den relaterar till upplevelsen av nostalgi där konsten triggar nostalgiska
sinnesintryck hos mottagaren. Detta tillhör det Salmose (2018, s. 130) kallar “nostalgisk konst”. Skillnaden mellan fiktion vars innehåll handlar om nostalgi kontra fiktion vars upplevelse av verket är nostalgisk är väsentlig.
Salmose (2018, s. 130) menar att Davis i Yearning for Yesterday: A Sociology of
Nostalgia är en av få som erkänner hur stor roll det estetiska spelar i nostalgisk konst. Davis menar att med tanke på hur viktig nostalgin verkar vara för den estetiska
upplevelsen kan vi börja misstänka att nostalgi inte bara är en känsla eller stämning som på något magiskt sätt framkallas av konsten, utan också en tydlig estetisk modalitet i sig själv. Davis arbetar med att definiera en nostalgisk stil i konst och menar att
musikologen, konsthistorikern och litteraturkritikern ännu inte har definierat denna stil. I verk kan man hitta specifika stilistiskt nostalgiska element som förstärker det nostalgiska innehållet, samtidigt som nostalgi kan framkallas i scener som inte explicit har ett nostalgiskt innehåll.
4.4 Filmteori: Mise-en-scene
Det vi ofta noterar och tar med oss från filmer är dess mise-en-scene, som på svenska skulle översättas med iscensättning. Bordwell och Thompson beskriver i Film Art (2013, s. 112-113) att det handlar om hur regissören kontrollerar och utformar hur skådespelarna rör sig och hur de interagerar med det som finns i bilden. Mise-en-scene refererar till allt som syns framför kameran, vilken miljö, klädsel, rekvisita eller ljussättning som vi får ta del av och uppleva. Även om scenen planeras i förväg finns det också regissörer som strävar efter att skapa oplanerade inslag som kan skapas av exempelvis skådespelare eller en skiftning i ljuset som adderar en dramatisk effekt. Det som är spännande och styrkan i att använda mise-en-scene är möjligheterna i att skapa en imaginär värld. Givetvis använder man sig även av det för att skapa realism och ett autentiskt uttryck och utseende där skådespelare agerar så naturligt som möjligt. Men många dras också till filmer som representerar något annat, något som inte är realistiskt.
4.5 Setting, kostym och smink
Filmens uppsättning eller miljön där scenen utspelar sig är inte bara en plats för människor att skapa händelser, utan en dramatisk effekt kan också ske genom en uppsättning utan mänsklig närvaro. Bordwell och Thompson (2013, s. 115) skriver att filmskaparen kan välja att använda existerande platser eller att konstruera miljön för att öka kontrollen över platsen. Ibland skapas en så realistisk miljö som möjligt, medan man i andra fall anpassar miljön efter kostym eller ljussättning. Den övergripande
set-designen kan forma hur vi förstår berättelsens handling och bidrar till uppkomsten av olika känslor.
Liksom filmens miljö är planeringen av kostym och smink en viktig del med specifika funktioner i filmens övergripande form. Bordwell och Thompson (2013, s. 119-122) skriver att man noterar skådespelarnas klädsel lika mycket som den miljö de befinner sig i. Kostymen kan spela en väsentlig roll i filmens handling och bidra till filmens olika motiv, förhöja karakteriseringen samt följa olika förändringar i stämning och attityd. Därtill kan kostymen användas för estetiska och grafiska inslag som handlar om koordinerade färger, texturer eller hur klädseln rör sig. Genom att låta miljön och klädseln samspela kan man dra nytta av båda delar för att förhöja de olika delarna. I en
neutral miljö kan kostymen framhäva den mänskliga kroppen. Färg kan spela en stor roll, starka färger i klädseln mot en grå bakgrund, eller en mörk klädsel mot en ljus bakgrund kan beskriva något helt annat än en klädsel som smälter in i en bakgrund. Kostymen kan även vara ett effektivt verktyg för att beskriva handlingens progression. Kostymen i början, mittenpartiet och i slutet av en film kan se helt olika ut när handlingen förstärks med hjälp av kläderna.
Som Bordwell och Thompson (2013, s. 119-122) skriver har även sminket sin givna funktion i filmen. Särskilt när ansikten inte registrerades lika tydligt på film, vilket var fallet innan teknologin utvecklas och kvaliteten på bilden förbättrades. Ibland är det viktigt för handlingen att inte använda något smink alls, och i andra fall kan en hel historia bygga på maskörens sminkning, exempelvis om en skådespelare skall gestalta en historisk person. Ansiktsuttrycken hos skådespelare är en viktig del för filmens handling och genom att framhäva eller reducera vissa delar av ansiktet med sminkets hjälp kan man få fram olika budskap.
4.6 Ljussättning och färg
För filmskapare är det viktigt att kontrollera ljuset så att bilden ska kunna påverka oss på ett visst sätt menar Bordwell och Thompson (2013 s. 125-127). Ljuset är så mycket mer än bara en belysning som låter oss se vad som händer i bilden. Det skapar bildens komposition och låter våra ögon dras till olika objekt och händelser i bilden. Det bidrar även till att framhäva texturer som är viktiga. Att använda högdagrar och skuggor är ett effektivt sätt att framhäva och gömma delar av bilden och skapa övergripande former. Ljuset kan kontrollera känslan av utrymmet i bilden. Kvaliteten på ljuset, dvs.
intensiteten, skapar olika känslor. Ett hårt ljus kontra ett mjukt ljus berättar med olika temperament. Ljusets riktning skapar olika känslor och dess källa brukar ofta
manipuleras för att skapa kvalitet. Ofta räcker inte en bordslampa som syns i bild till för att belysa objekt och personer och därför är det viktigt att använda andra ljus som går att kontrollera runt omkring bilden.
Bordwell och Thompson (2013, s. 131) skriver att ofta kan man tänka att färgen på ljuset är begränsad till det kalla dagsljuset och det varma ljuset från lampor i rummet. Men de som vill kontrollera ljuset arbetar mycket med ett så vitt ljus som möjligt för att kunna använda färgfilter framför ljussättningen. Antingen väljer man att använda ljuskällor i
bilden som motiverar färgen, eller så kan det färgade ljuset vara onaturligt. Att använda ljus och dess färg är ett effektivt sätt att skapa känslostämningar utan att använda skådespelarens register. Vi är vana vid att ignorera belysningen runt omkring oss och tar ofta filmljuset för givet. Men styrkan i en bild kontrolleras av ljuskvaliteten, dess riktning, källa och färg, och filmskaparen kan manipulera och kombinera dessa för att forma tittarens upplevelse på olika sätt.
4.7 Ljud
I filmens värld är ljudet en väldigt kraftfull aspekt som påverkar filmupplevelsen på många olika sätt. Bordwell och Thompson (2013, s. 267-268, 279) menar att det avgör det känslomässiga läget och skapar en komplett upplevelse. Hörandet skapar möjligheter för en rytm att binda samman bild och ljud, vilket ligger djupt i det mänskliga
medvetandet och uppfattas oftast som en och samma händelse och inte två separata faktorer. Ljudet behandlas ibland som mindre värdefullt jämfört med bilden, men man måste komma ihåg att ljud aktivt kan forma hur vi ser bilden. Förenklat kan man dela in ljud i tre olika kategorier; tal, musik och ljudeffekter och ibland kan dessa gå in i varandra. Hur man väljer att kombinera olika ljudmaterial kan skapa ett genomgående mönster och bidrar till filmens helhet. Musik är ofta ett tydligt exempel på hur man använder sig av detta. Musikstycken kan förknippas med en karaktär, en miljö, en situation eller en idé och skapa en viss känsla när de olika delarna upplevs. Ett annat tillvägagångssätt är att använda ett musiktema som i filmen förändras och påverkas av olika situationer. Genom att utveckla ett musikmotiv kan filmskaparen subtilt jämföra scener, hitta mönster och föreslå underförstådda meningar.
5. Relaterad forskning
Detta avsnitt syftar på att presentera tidigare studier som gjorts kring ämnet nostalgi och media. Avsnittet är relevant då den sätter uppsatsen i ett större sammanhang. Nedan presenteras övergripande att nostalgi inte endast bygger på trender utan går djupare än så samt vad som definierar en nostalgisk tonårsfilm gentemot övriga tonårsfilmer. Sist presenteras en undersökning som gjorts av de psykologiska aspekterna av nostalgi i klassiska 80-talsfilmer.
Niemeyer undersöker det nostalgiska fenomenet i media i Media and Nostalgia:
Yearning for the Past, Present and Future (2014) och inleder med att diskutera att detta privata eller publika återvändandet till det gamla inte är något nytt, att vi alltid fascinerats av den “gamla goda tiden”. Samtidigt är det intressant att detta fenomen är så pass relevant med tanke på 90-talets föreställning om en framtid fylld med ny teknologi. Vi kan tydligt se nostalgiska inslag i musik, mode, inredning, videospel, mat, dryck och andra vardagliga objekt, men frågan är vad som är “gömt” bakom denna längtan.
Nostalgi är inte bara en trend eller mode utan det uttrycker också något djupare eftersom att det även handlar om positiva eller negativa tankar och relationer till tid och rum. Det går att relatera till ett sätt att leva och föreställa sig, samtidigt som det ibland är ett sätt att uppfinna eller återuppfinna det förflutna, det nutida och det framtida.
Vidare kan nostalgiska tonårsfilmer skilja sig från andra tonårsfilmer i form av den tematiska ambitionen vilket Speed bland annat diskuterar i Tuesday’s Gone: The
Nostalgic Teen Film (1998). Tonårsfilmen handlar i grund och botten om
åldersdefinierade privilegier och framhäver tonåringars synvinkel. Den nostalgiska tonårsfilmen sticker ut i genren då den förstärker synbara rebelliska teman och antiauktoritarism med ett vuxenperspektiv. Den avslöjar också spänningar mellan ungdom och vuxen ålder på en narrativ nivå. Den nostalgiska tonårsfilmen utspelar sig ofta i en annan tid och är uppbyggd runt huvudpersonens mognadsprocess. Dessa aspekter är fortfarande relevanta i undersökandet av nostalgiska tonårsfilmer och man kan se likheter med dagens nostalgiska filmer.
Mindich undersöker i Reflecting on the Past, Understanding the Present, and Controlling
the Future: Pre-Nostalgia And Its Impact On Memory, Temporality, and Identity As Represented In Classic Films From the 1980s (2016) hur en pre-nostalgic känsla skiljer sig från en nostalgisk känsla och existerar i skärningspunkten mellan identitet, minne och temporalitet. Den huvudsakliga skillnaden kommer från individens motivation att agera på grund av en omedelbar medvetenhet eller rädsla för att sakna något i det exakta förlustmomentet och innan skapandet av ett återkallbart minne. I tidens ögonblick är motivationens omfattning, grad och karaktär specifikt för individen samt det som saknas. Det som utlöser denna medvetenhet samt det beteende som följer beror främst på
engagemanget med ett kulturellt objekt som musik, film, konst eller en annan person. När denna omedelbara kopplingen till objektet sker utlöses också ett gensvar från individen som orsakar en medveten eller undermedveten temporal komprimering. Det uppstår även
en nyvunnen medvetenhet av det upplevda avståndet och proportionerna mellan upplevelsen och individens förflutna, nutid och framtid samt den egna förståelsen av självkänsla. Den nostalgiska känslan påverkar individer på olika sätt och Mindich undersökning av de psykologiska aspekterna av nostalgi i klassiska 80-talsfilmer är relaterbart och en vidareutveckling på hur visuella och kulturella objekt kan skapa nostalgi vilket är huvudfokuset i denna uppsats.
6. Metod och Material
6.1 Metodologiska utgångspunkter
Undersökningen bygger på en kvalitativ metod med utgångspunkt i filmanalys enligt Bordwell och Thompson (2013, s. 450). De argumenterar för att en filmanalys tar hänsyn till flera scener och belyser mönster i form, teknik eller teman i filmens helhet. Analysen framhåller författarens egna åsikter men det betyder inte att åsikten adresserar filmens ultimata värde utan målet är att försvara en syn på hur vissa aspekter av filmen fungerar tillsammans. Eftersom en filmanalys är av argumenterande form skapas en idé om filmen som vidare ger goda skäl för att ta idén seriöst. Denna filmanalys appliceras på samma sätt på en serie, då TV-serier är en vidareutveckling av filmen vilket leder till att samma analysmetod används på mitt valda material.
Vidare har undersökningen inspirerats av en innehållsanalys som har sin utgångspunkt i Roses produktionsmodalitet (2001, s. 30). Modaliteten som appliceras på analysen bygger på Roses definition av site of image itself med aspekterna visual effects?
composition? och visual meanings, vilka jag kommer använda för att närma mig materialet. Enligt Rose (2001, s. 24) hävdar många forskare att en bild kan ha sina egna effekter som överskrider begränsningarna för dess produktion och mottagning, att det är bildens speciella egenskaper som får oss att förstå exempelvis dess tekniska aspekter på speciella sätt. Det som påstås vara viktigt för bildens egna effekter är således dess
sammansättning. Vidare kan diskussioner om bildens kompositionella aspekter producera övertygande redogörelser om vad som syns i bilden och vad detta ger för visuella
För att slå fast var och när upplevelsen av nostalgi infinner sig i scenen har jag skapat en modell i form av sex kategorier vilka har inspirerats av Roses produktionsmodalitet (2001, s. 30). Denna modell möjliggör samtidigt en undersökning baserad på Bordwell och Thompsons filmanalys (2013, s. 450) då mönster i seriens form och tematik blir synliga. Kategorierna (presenteras nedan i fetstil) kommer ligga till grund för hur jag kan närma mig representationen av 80-talet i materialet:
Audiovisuella element: kostym, scenografi, teknologisk rekvisita, färg/ljus, musik. Tonårsgenre (referenser till genren genom tiderna).
När materialet undersökts genom modellen med de valda kategorierna kommer jag att välja ut filmer gjorda på 80-talet samt filmer som går under genren tonårsfilm och
highschoolfilm för att visa på likheter mellan materialet och de valda filmerna. Detta görs för att kunna konkretisera varför det valda materialet upplevs som nostalgiskt. Filmerna som refereras till har valts ut såsom varande de mest populära och omtalade filmerna från 80-talet enligt IMDB, den största digitala filmdatabasen (IMDB 2020).
6.2 Material
För att närmare kunna undersöka nostalgibegreppet har jag valt att använda mig av Netflix-serien Sex Education som genomgående reproducerar och refererar till åren runt 80-talet både estetiskt och tematiskt.
Sex Education är en serie producerad av Laurie Nunn på Netflix. Den innehåller för tillfället två säsonger (säsong 3 har premiär i januari 2021) med totalt 16 avsnitt där varje avsnitt är ungefär 50 minuter långt. Första säsongen släpptes i januari 2019 och den andra säsongen släpptes i januari 2020. Serien utspelar sig och är producerad i Storbritannien och handlar om ungdomar som studerar på gymnasieskolan Moordale Secondary. I säsong 1 får vi följa den något socialt tafatta tonårspojken Otis Milburn och hans osäkerhet kring sex. Hans mor är sexterapeut och är väldigt öppen med allt som har med sexualitet att göra. När Otis oavsiktligt hjälper skolans mobbare med hans ångest över sina sexuella prestationer startar Otis tillsammans med Maeve (skolans smartaste elev som fått ryktet som en slampa) en sexrådgivningsklinik för att hjälpa elever på skolan med sina sexuella problem. I säsong två får vi sedan följa hur Otis utvecklas i sin
nya kärleksrelation med Ola och svårigheterna som kommer med en gymnasieromans. Ola är dotter till Jakob som Otis mamma har en relation med. Hon har höga betyg i skolan och har ambitionen att börja studera på Moordale Secondary. Vidare får ett klamydiautbrott på skolan eleverna att ifrågasätta och kämpa med aktuella frågor. Andra karaktärer som presenteras i uppsatsen är Eric som är Otis bästa vän, han är homosexuell och kommer från en religiös nigeriansk familj. Jackson är skolans kung, han är populär och bäst i alla sporter. Han har känslor för Maeve och får Otis att hjälpa honom så att Maeve blir hans flickvän.
Den huvudsakliga anledningen till mitt val av denna serie är att den uttryckligen ska utspela sig i vår samtid, samtidigt som den genomgående refererar till 80-talet. Sex
Education skiljer sig från andra serier som nämns i problemformuleringen eftersom dessa serier utspelar sig på 80-talet. Sex Education motiverar inte sina estetiska och sitt
tematiska val genom att utspela sig på 80-talet vilket gör det möjligt att undersöka vad som händer när man väljer att använda anakronistiska inslag i en serie.
6.3 Urvalsprocess
För att kunna analysera hur man använder sig av nostalgiska inslag i en serie som består av två säsonger med totalt 16 avsnitt à ca. 50 min har jag valt att plocka ut tre scener som jag kallar för mina nyckelscener. Eftersom det är ett stort material gör jag tre nedslag i den första säsongen för att kunna begränsa min analys och plocka ut de mest väsentliga delarna för min frågeställning. Att använda material från den första säsongen och vidare från avsnitt 2, 3 och 4 är ett medvetet val då de första avsnitten av serien etablerar och talar om hur resten av serien förhåller sig till nostalgiska inslag. Anledningen till att inte använda scener från det första avsnittet är att man i det allra första avsnittet tydligt ska presentera alla karaktärer och miljöer samt etablera tematiken för att tittaren lätt ska kunna navigera vidare i serien. Därför har man i efterföljande avsnitt mer utrymme för tematik och estetik.
Jag har valt ut scener som innehåller mycket av det som karakteriserar serien i sin helhet, inklusive tydliga referenser till 80-talet. De valda nyckelscenerna utspelar sig i tre olika miljöer i avsnitt 2, 3 och 4 och dessa representerar seriens miljöer i sin helhet.
Huvudsakligen utspelar sig serien i två typer av miljöer, i skolan eller i karaktärernas egna hem. Därför har jag valt en scen som utspelar sig i huvudkaraktärens hem, en scen
som utspelar sig i skolan, och en tredje nyckelscen som varken utspelar sig i hemmet eller i skolan utan som står för en av de olika “offentliga” miljöerna som karaktärerna rör sig i. Denna scen utspelar sig på en abortklinik. Vidare har jag valt scener vars karaktärer både är pojkar och flickor. I nyckelscenen som utspelar sig i karaktärens hem får vi följa Otis och Eric, i nyckelscenen på abortkliniken får vi följa Maeve och en äldre kvinna och i nyckelscenen i skolmiljön får vi följa en interaktion mellan Jackson och Maeve samt ett stort antal av skolans övriga elever och lärare.
6.4 Nyckelscener
Nyckelscen 1 - “Otis och Eric innan festen” Avsnitt 2, tid ca. 13:00-14:15 min.
Kort beskrivning av scen:
I scenen får vi följa Otis och Eric hemma i Otis rum när de förbereder sig inför kvällens fest. De har för första gången blivit inbjudna på en fest hos vad de anser är de “coola” i skolan. De diskuterar vad de ska ha på sig och Otis är nervös och vill inte gå, medan Eric är taggad och försöker höja stämningen genom att sätta på en platta på vinylspelaren.
Nyckelscen 2 - “Maeve på abortkliniken” Avsnitt 3, ca. 19:50-21:24 min
Kort beskrivning av scen:
I scenen får vi följa Maeve som sitter i väntrummet på en abortklinik pga av en oönskad graviditet. In kommer en kvinna som också är där för att göra abort. När kvinnan kommer in i väntrummet är hon är andfådd och klagar på att det är för många trappor. Hon pratar högt och drar till sig all uppmärksamhet i den tryckta stämningen i rummet. Kvinnan börjar prata med Maeve och ser även att det visas olägliga bilder på tv:en som hänger på väggen varpå hon trycker på knapparna för att byta kanal. Då visas ett
frågesportsprogram och hon sätter sig bredvid Maeve och börjar gissa svaren på frågorna tillsammans med Maeve.
Nyckelscen 3 - “Jacksons kärleksförklaring till Maeve” Avsnitt 4, ca. 43:20-45:28 min.
Kort beskrivning av scen:
Eleverna samlas i matsalen efter ett utrop i högtalarna om att något ska hända. Jackson hoppar upp på ett av borden och håller ett litet tal om en speciell person som han tycker om i rummet. Han vänder blicken mot Maeve och förklarar att det är henne han syftar på. Därefter börjar han sjunga till Maeve. Swingbandet stämmer in och andra elever börjar också sjunga. Sedan går han fram till Maeve och frågar om hon vill bli hans flickvän. De delar en kyss och eleverna runtom jublar och applåderar.
7. Resultat
Resultatdelen innehåller en sammanställning av nostalgiska inslag som förekommer i de tre nyckelscenerna utifrån kategorierna som presenteras i metoddelen samt exempel på andra filmer/serier som Sex Education refererar till vilket förstärker den nostalgiska upplevelsen.
7.1 Resultat nyckelscen 1
Kostym:
skärp. Stilen är avslappnad och skulle idag kallas hipstrig vilket refererar till en
70-talsstil som även hängde med in på 80-talet. Samma pojkstil kan man exempelvis se i i 80-tals klassikern Can’t Buy Me Love (Steve Rash, 1987) hos huvudpersonen Ronald Miller i första delen av filmen innan han byter umgänge och även stil. Stilen används ofta till karaktärer som ska ses som “nördiga” eller “töntiga” vilket är fallet i både Sex
Education och Can’t Buy Me Love. Eric bär en helt matchande orange klädsel med oranga jeans, skjorta, jacka, bandana och mössa. Den färgstarka och monokroma klädseln refererar till en tydlig 80-talsstil medan mössan/kepsen påminner om 90-talets hiphopstil. Erics klädsel påminner om de färgglada kostymerna i exempelvis Do The
Right Thing (Spike Lee, 1989). Filmen har också en tydlig hiphopstil vilket man exempelvis kan se på Erics mössa
Scenografi:
I Otis tonårsrum ser vi en blandning mellan äldre samt modernare möbler och saker. Bland annat finns ett antal teakmöbler från 60-talet, några retro-lampor, mörka gardiner tillsammans med mörkblåa väggar. På ena sidan av rummet finns en stor möbel som är fylld med vinylplattor och på väggarna runt om i rummet hänger posters föreställande band som The Smiths och Nirvana. Generellt har rummet en murrig 70-talsstil. Samma stil på rummet ser vi också i Roland Millers pojkrum i Can’t Buy Me Love (1987) med mörkare möbler, liknande väckarklocka/radio, lampor osv.
Teknologisk rekvisita:
På en möbel i rummet finns en liten modern tv, men uppe på möbeln innehållande vinylplattorna skymtas en liten gammal tv från 50-talet som inte ser ut att användas utan fungerar mer som ett estetiskt inslag. På golvet bredvid står en vinylspelare på vilken Eric i scenen placerar en platta för att spela festpeppande musik. Med dagens teknik är det vanligast att använda mobiltelefonen eller datorn för att lyssna på musik genom Spotify, men i denna scen använder man sig istället av en vinylspelare vilket var ett vanligt sätt att spela musik på under 80-talet. I filmen Can’t Buy Me Love (1987) kan man se ett exempel på hur man använder sig av vinylspelare för att lyssna på musik i en tid då mobiltelefoner med Spotify inte existerade.
Färg/Ljus:
Med små ljusinsläpp från två fönster blir rummets mörka träslag tillsammans med bruna mörka möbler och tyger samt mörkblåa väggar ganska murrigt. Känslan av rummets
färger blir en modern 70/80-talstolkning likt pojkrummen i Johnny Be Good (Bud S. Smith, 1988), Some Kind of Wonderful (Howard Deutch, 1987) eller Marty McFlys rum i
Back To The Future (Robert Zemeckis, 1985). Gemensamt för pojkrummen är de mörka inslagen i möbler och tyger tillsammans med många prylar som representerar personens karaktärsdrag och hur filmskaparen vill att vi ska se på karaktären.
Musik:
Musiken som spelas är Give Up The Funk med George Clinton and Parliament Funkadelic som släpptes år 1976. Låten har använts i ett flertal filmer och TV-serier, exempelvis öppning- och slutscenen av Undercover Brother (Malcolm D. Lee, 2002) när den 70-talsinspirerade huvudkaraktären kör runt i sin Cadillac.
Tonårsgenre:
I många highschoolfilmer får man ofta se ungdomar förbereda sig inför fester och man får ta del av deras tankar när de tillsammans sminkar och klär upp sig. Man får ofta se dem i deras tonårsrum tillsammans med vänner och musik. I de flesta tonårsfilmer med liknande scener är det vanligt att man följer tonårstjejer som diskuterar vad de ska ha på sig samtidigt som de pratar om kärleksbekymmer. Inte lika vanligt är det att följa
tonårspojkar diskutera sina klädval och kärleksbekymmer. Typiska scener som denna ser vi i allt från Grease (Randal Kleiser, 1978) och Clueless (Amy Heckerling, 1995), till senare tonårsfilmer som Means Girls (Mark Waters, 2004).
7.2 Resultat nyckelscen 2
Kostym:
Maeve som sitter i väntrummet har på sig en röd/grön rutig skjorta som är något oversize tillsammans med en kort svart jeanskjol och tunna svarta nätstrumpbyxor under. På fötterna har hon ett par svarta kängor och upptill har hon flera halsband, stora ringar i öronen och en piercing-ring i näsan. Hennes hår är färgat i en ljusrosa nyans och ögonen är mörkt sminkade. Klädseln refererar till en 90-talsstil likt karaktärer i exempelvis
Singles (Cameron Crowe, 1992) eller Empire Records (Allan Moyle, 1995), men även till karaktärer som ofta hamnat utanför de “coola” ungdomarnas gäng i tonårsfilmer, likt karaktären Janis Ian i Mean Girls (2004). Den äldre kvinnan som kommer in på kliniken bär en blå skinnjacka, ett par stora rosa jeans, en färgglad randig tröja och vita sneakers. Hennes färgglada kostym i de specifika färgerna och materialen refererar tydligt till en
80-talsstil som kan ses i filmer som Valley Girl (Martha Coolidge, 1983). Personalen på kliniken bär mintgröna pastellfärgade arbetskläder vars färg var populär på 80-talet och statisterna som sitter runt om i väntrummet bär blandade kostymer som uppfattas retro och påminner om årtiondena runt 70-, 80- och 90-talet.
Scenografi:
Väntrummet på abortmottagningen består av soffor, planscher och flyers som går i samma rosa och gröna färgskala som väggarna i rummet. Borden är träfärgade och i taket hänger lysrörslampor samt en klocka på väggen. De enskilda delarna i scenografin refererar inte uttryckligen till det stereotypiska 80-talet men tillsammans med färgerna på möblerna, planscherna och sakerna som finns i receptionen får man en övergripande 80-talskänsla av scenen eftersom scenografin refererar till den idealiserade bilden av hur 80-talet uppfattas. Denna bild kan man bland annat se i serier som Miami Vice (Anthony Yerkovich och Michael Mann, 1984-1989) eller filmer som Heathers (Michael Lehmann, 1989) och Blue Velvet (David Lynch ,1986).
Teknologisk rekvisita:
På väggen i väntrummet hänger en liten tv-apparat som också kan kallas för en “tjock-tv”. Modellen på tv:en refererar till en 90-talsteknologi. Idag är de allra flesta tjockTV-apparater utfasade och våra moderna tv-apparater är uteslutande platta modeller med högre kvalitet.
Färg/Ljus:
Ljussättningen i rummet består av ett mjukt ljus som skapar en mjukhet och harmoni tillsammans med de pastellfärgade rosa och mintgröna väggarna. Det mjuka ljuset låter samtidigt delar av de starkare färgerna i bilden framhävas, exempelvis den blå
skinnjackan samt de färgglada planscherna. De genomgående pastellfärgerna i scenen refererar till populära 80-talsfärger likt tidigare nämnda serien Miami Vice (Anthony Yerkovich och Michael Mann, 1984-1989).
Musik:
Tonårsgenre:
Tematiken som kretsar kring tonåringars sexuella upplevelser eller icke-upplevelser är en del av tonårsgenren. I denna scen porträtteras delar av problematiken kring abort och de känslor och situationer som infinner sig i ett väntrum på en abortklinik. Under 80-talet speglade tonårsfilmerna många av de konservativa och moralistiska attityder, exempelvis vad gällde abort, som genomsyrade det amerikanska samhället under Reagans era. Detta diskuterar O’Neill i Investigating the 1980s Hollywood Teen Genre: Adolecence,
Character, Space (2016, s. 38). De få gånger som man faktiskt hade med karaktärer som försvarade aborträtten fanns även karaktärer som var emot. I TV-serien Degrassi High
(Kit Hood och Linda Schuyler, 1989) kan man se ett exempel på hur man valt att porträttera abort på detta sätt. Scenen i Sex Education är däremot modern i vår nutida kontext där den äldre kvinnans högljuddhet och öppenhet när hon är i väntrummet krockar med stämningen i rummet vilket gör att scenen upplevs modern genom karaktärernas agerande. Även om man valt att inkludera två unga abortmotståndare i scenen innan får vi senare följa deras utveckling som fokuseras på deras inbördes kärleksrelation och problematiken de själva har med att en av dem varit otrogen.
7.3 Resultat nyckelscen 3
Kostym:
Jackson är klädd i en collegejacka med skolans färger (gult och mörkrött) tillsammans med ett par blåjeans i en jeansmodell från 80-talet. På fötterna har han ett par
adidas-sneakers i en äldre modell och en olivgrön tröja under collegejackan.
Collegejackan är en tydlig symbol för många highschoolfilmer vilket man bland annat kan se i Can’t Buy Me Love (1987) och Heathers (1989). Maeve har en svart skinnjacka över en färgglatt mönstrad skjorta och en brun tröja, samt en kort lila kjol, svarta
nylonstrumpbyxor och ett par svarta kängor. Hennes hår är färgat i en ljusrosa nyans och hon bär många halsband runt halsen samt en piercing-ring i näsan. Ögonen är mörkt sminkade. Klädseln går i samma stil som de Maeve bär i nyckelscen 2. Eric bär en färgglad jacka med starka lila, blå och turkosa färger. Under bär han en tröja i en stark röd färg tillsammans med ett par slitna jeans. Färgerna i Erics jacka påminner, likt som i nyckelscen 1, om 80-talets färgglada stil med mönster som återfinns i bland annat Do
The Right Thing (1989). Otis bär en mörkblå långärmad velourtröja och ett par urtvättade grå jeans. Klädesplagg gjorda av velour var vanligt under 70-talet. Eleverna som syns
runt om i matsalen bär blandade kostymer som uppfattas retro och påminner om årtiondena runt 70-, 80- och 90-talet.
Scenografi:
Scenen utspelar sig i en traditionell matsal med ett antal färgglada bord, runda och rektangulära. I bakgrunden syns en matstation där man hämtar mat från personal med hårnät och på andra sidan rummet syns en brun tegelvägg. Den traditionella
matsalskänslan känns igen från många filmer från 80-talet inom samma genre. Exempelvis ser vi det i Heathers (1989).
Teknologisk rekvisita:
I denna scen finns inte någon teknologisk rekvisita som upplevs som nostalgisk.
Färg/Ljus:
Ljussättningen i scenen föreställer ett mjukt dagsljus som kommer från de stora fönsterna. Den gröna färgen på en av väggarna tillsammans med färgerna i allas kläder skapar en känsla av skolmiljön som etablerats i genren.
Musik:
Låten som Jackson sjunger och som sedan spelas är Love Really Hurts Without You med Billy Ocean som släpptes år 1976. Ocean var en av de mest populära brittiska R&B
singer-songwriter under början till mitten av 80-talet. Det finns ett medvetet val i att använda denna låt då musiken i serien är ett nyckelelement för hur man valt att leka med tidsperioder vilket i sin tur skapar en nostalgisk och anakronistisk känsla.
Tonårsgenre:
Scenen bygger på en pojkes kärleksförklaring till en flicka. Att detta utspelar sig i en scen i skolans matsal där killen står på bordet och sjunger en kärlekssång och som sedan avslutas i en kyss refererar till många filmer inom samma genre samt filmer från 80-talet. Samma typ av scen går bland annat att se i filmer som Grease (Randal Kleiser, 1978),
Just One of the Guys (Lisa Gottlieb, 1985), 10 Things I Hate About You (Gil Junger, 1999) och High School Musical (Kenny Ortega, 2006). Händelsen som utspelar sig är igenkännbar genom det frekventa användandet i tonårsfilmer vilket har lett till att det skapats en tydlig referensram som inte undgår någon. Det kan i sin tur skapa en nostalgisk effekt hos mottagaren som påminns om tidigare sedda filmer inom genren.
8. Analys
Idag finns det ofta inslag av nostalgi i moderna filmproduktioner och Sex Education är inget undantag. Om något är det en serie vars hela estetik bygger på den nostalgiska upplevelsen. Laurie Nunn, skaparen av serien, har bekräftat att hon älskar tonårsgenren och John Hughes som dominerade med sina filmer under 80-talet inom tonårs- och highschoolgenren. Hon ville att Sex Education skulle kännas som en hyllning och en kärleksförklaring till John Hughes med en tydlig nostalgisk bakgrund, men att det beskrivs i en modern kontext med moderna teman och berättelser för karaktärerna.
8.1 Mediers roll i nostalgiskt innehåll
Genom Cole och Deihls (2015) genomgång av hur modet såg ut under 80-talet skapas en förståelse för hur mycket trender påverkats av media och var gemene man hämtar inspiration ifrån. Precis som under 80-talet påverkar media trenderna idag. Alla personer som själva levt under 80-talet skulle inte påstå att allt i det verkliga livet såg ut precis som det representerades i media, men när man hoppar 30 år framåt i tiden till idag och ser tillbaka på 80-talets uttryck och stilar har man skapat en referensram som utgår från hur 80-talet presenterades i media. Det har skapas en idealiserad bild av hur 80-talet såg ut genom den tidens media, vilket innebär att när denna tid idag representeras i film, i allt från kostym, scenografi och färger i filmer, refererar dagens filmskapare till den
idealiserade bilden och inte till själva 80-talet i sig. Det vi kommer att förknippa med 80-talet är hur man klädde sig och hur miljöerna såg ut i filmer/serier/musikvideos snarare än hur det faktiskt såg ut. Det är den fiktiva bilden av decenniet som
representeras i dagens filmproduktioner eftersom alla delar samma bild av hur fiktionen såg ut medan den enskilda individens bild av 80-talet kan vara en helt annan.
Vidare är det viktigt att notera att den idealiserade bilden som återfinns i
highschoolfilmer på många sätt refererar till den amerikanska bilden av 80-talet eftersom de produktioner som skapat denna bild har haft stor genomslagskraft i västvärlden, exempelvis Hollywoodproduktioner. Men Sex Education är en brittisk produktion och även om 80-talets visuella kännetecken återfinns i både Amerika och Storbritannien finns
