Patienters upplevelser av psykiatrisk tvångsvård: En litteraturstudie

(1)

tvångsvård

En litteraturstudie

Elin Hansi Cassandra Lyhamn

Sjuksköterska 2021

Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsa, lärande och teknik

(2)

Institutionen för hälsovetenskap

Avdelningen för omvårdnad och medicinsk teknik

Patienters upplevelser av psykiatrisk tvångsvård - en litteraturstudie

Patients' experiences of psychiatric compulsory care - a literature study

Elin Hansi och Cassandra Lyhamn

Kurs: O0106H, Examensarbete Termin 6

Sjuksköterskeprogrammet 180 hp Handledare: Git-Marie Ejneborn Looi

(3)

Patienters upplevelser av psykiatrisk tvångsvård - en litteraturstudie

Elin Hansi Cassandra Lyhamn

Luleå Teknisk Universitet Institutionen för hälsovetenskap

Avdelningen för omvårdnad

Abstrakt

Bakgrund: Patienter som lider av en allvarlig psykisk störning eller har ett oundvikligt behov av vård kan behöva vårdas mot sin vilja. När en patient vårdas under tvång äventyras patientens autonomi och självbestämmande eftersom att patientens frihet är begränsad. Att genomföra en litteraturstudie i ämnet bidrar till mer kunskap om patienters upplevelser av tvångsvård. Detta bidrar till att patienters upplevelser sätts i fokus och vården kan utvecklas utifrån detta. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva patienters upplevelser av psykiatrisk tvångsvård. Metod: Litteratursökningen genomfördes i databaserna PubMed, CINAHL och PsycInfo och resulterade i 10

vetenskapliga artiklar som analyserade genom en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Patienters upplevelser av tvångsvård presenteras i 4 slutkategorier: Att vilja bli bemött som en människa inte en sjukdom, att bli uppfostrad istället för vårdad, att sakna kontroll och rättigheter och att tvångsvården är nödvändig och skyddande.

Slutsats: De flesta patienterna i litteraturstudiens resultat upplevde tvångsvården som något negativt. För att kunna förbättra detta krävs det att vårdpersonalen utgår från patientens behov och önskningar. Detta bidrar till ökad empowerment och främjar patientens återhämtning.

Nyckelord: Tvångsvård, patienters upplevelser, omvårdnad, psykiatri, litteraturstudie, kvalitativ innehållsanalys.

(4)

Patienter som vårdas inom psykiatrin kan i vissa fall vårdas mot sin vilja. Denna litteraturstudie fokuserar på patienters upplevelser av tvångsvård. Hälso och sjukvårdslagen (HSL) är den lag som reglerar all hälso och sjukvård och detta innefattar även den psykiatriska vården. HSL bygger på att respektera och främja patientens integritet och autonomi (HSL, 2017:30). Om en människa lider av en allvarlig psykisk sjukdom och motsätter sig vård trots att detta anses nödvändigt hamnar det under Lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT). Tvångsvård kan också ske genom Lagen om rättspsykiatrisk vård (LRV). Skillnaden är att personen då har begått ett brott och samtidigt bedöms lida av psykiska problem, samt att detta beslut tas i en domstol (LRV 1991:1129). Både LPT och LRV är tillägglagar och om inte tvång är nödvändigt så utgår den psykiatriska vården från HSL (HSL, 2017:30).

2019 vårdades 12300 patienter under lagen om psykiatrisk tvångsvård och 1900 patienter under lagen om rättspsykiatrisk vård (Socialstyrelsen, 2020). Enligt socialstyrelsen (2009) finns det flera definitioner av en allvarlig psykisk störning. Det kan innefatta tillstånd av psykotisk karaktär som till exempel vanföreställningar och hallucinationer. Det innefattar även allvarliga depressioner och självmordstankar. Till begreppet räknas också allvarliga

personlighetsstörningar samt missbruksrelaterade psykoser. I den psykiatriska tvångsvårdslagen framgår det att den som utreder patienten noggrant ska kontrollera och överväga om kriterierna för allvarlig psykisk störning är uppnått (Socialstyrelsen, 2009). Syftet med tvångsvården är att få patienten att frivilligt ta emot den vård och stöd den behöver för att återge patientens integritet och autonomi. Autonomi innebär individens rättigheter att bestämma över sig själv och göra sina egna val. När en patient vårdas under tvång äventyras autonomin eftersom att patientens frihet är begränsad (Hem, Gjerberg, Husum & Pedersen, 2018).

Det finns tre förutsättningar för att tvångsvård ska få ges. Patienten måste lida av en allvarlig psykisk störning, ha ett oundgängligt behov av psykiatrisk vård samt att patienten trots detta motsätter sig vården (LPT, 1991:1128). Begreppet tvång kan definieras på två olika sätt, informell och formell tvång. Informellt tvång innebär all användning av makt, kontroll och manipulation. Formellt tvång är den tvång som beslutas genom lagstiftning och dokumenteras.

Det informella tvånget kan användas för att få en patient att medverka i sin vård trots att ett

(5)

formellt beslut om tvångsvård inte tagits till exempel genom hot och manipulation (Hem et al., 2018). Enligt Lagen om psykiatrisk tvångsvård kan tvångsvården ske på två olika sätt. En patient kan bedömas vara i behov av en öppen psykiatrisk tvångsvård vilket innebär att patienten får sin vård på en öppenvårdsmottagning. Om en patient däremot blir intagen på en sjukvårdsinrättning är detta sluten psykiatrisk tvångsvård (LPT, 1991:1128). Hem et al. (2018) beskriver att

tvångsvårdens viktigaste syfte är att se till patientens bästa och främja patientens hälsa.

Tvångsvården minskar också risken till att patienten gör saker som inte anses bra eller säkert och kan orsaka lidande.

Enligt ICN:s (2017) etiska kod för sjuksköterskor ska sjuksköterskan visa respekt, medkänsla, lyhördhet och främja patientens integritet. Sjuksköterskor inom tvångsvården måste ibland vidta åtgärder mot patientens vilja vilket bidrar till att patienterna blir särskilt utsatta (Gustafsson, Wigerblad & Lindwall, 2014). Tvångsåtgärder kan innefatta medicinering mot patientens vilja, det kan även innefatta isolering, avskildhet och att patienten blir fastspänd (McLaughlin, Giacco

& Priebe, 2016). Det finns risk att tvångsåtgärder äventyrar patientens integritet och autonomi därför ska det alltid göras en bedömning innan tvångsåtgärder används. Det är viktigt som sjuksköterska att utgå från en personcentrerad vård och se till alternativa åtgärder som god kommunikation, främja delaktighet, minska oro och ångest samt öka patientens empowerment (Socialstyrelsen, 2009). Empowerment är ett begrepp som innebär att vårdpersonalen stödjer patienten i att få makt och kontroll över sin egen hälsa. Att inte främja patientens empowerment kan orsaka lidande hos patienten i form av känslor av maktlöshet, hopplöshet, hjälplöshet, förtryck och bristande kontroll över sin egen situation (Cheryl & Gibson, 1991) Personcentrerad vård innebär att vårdpersonalen ser hela patienten och utgår ifrån patientens individuella behov.

Vårdpersonalen ska utgå från patientens upplevelser av hälsa och sjukdom och patienterna ska få tillräckligt med information för att kunna göra egna val och vara delaktig i vården (SSF, 2010)

Ett annat begrepp som är aktuellt inom psykiatrin är personlig återhämtning. Återhämtning handlar om att fokusera på att främja hälsa ur individens perspektiv istället för att bota sjukdom (Andresen, Oades & Caputi, 2003). Återhämtning rör sig även om att utgå ifrån individens behov och styrkor (Thomas, Despeaux, Drapalski & Bennett, 2018). Att fokusera på återhämtning

(6)

bidrar till ökat hopp och empowerment, samt ett mer meningsfullt liv trots sjukdom (Thomas et al, 2018).

Hem et al. (2018) beskriver att sjuksköterskor kan uppleva ett etiskt dilemma mellan den vårdande rollen och maktpositionen till patienten. Olofsson och Norberg (2001) beskriver även att sjuksköterskan kan uppleva en konflikt mellan vad som av omgivningen uppfattas som önskat och oönskat tvång och därmed har svårt att ifrågasätta tvång och försöka hitta alternativa

lösningar. Det är viktigt att som sjuksköterska ha en bra relation till patienten för att kunna bidra till en personcentrerad vård och förhindra tvång (Olofsson & Norberg, 2001).

Denna litteraturstudie kommer att fokusera på begreppet tvångsvård generellt och patienters upplevelser av att vårdas under tvång i den psykiatriska slutenvården. Att genomföra en litteraturstudie i ämnet bidrar till mer kunskap om patienters upplevelser av tvångsvård. Detta kan leda till att vårdpersonalen får en ökad förståelse för patienters upplevelser av att vårdas under tvång och därmed kan utveckla vården efter detta. Om vården utgår ifrån patientens behov och önskningar blir den mer personcentrerad och patienterna blir mer delaktiga i vården.

Litteraturstudiens betydelse för omvårdnadsvetenskapen är att den nya kunskapen kan bidra till att man ser ett behov av förbättring och därmed kan tillsätta resurser för att förbättra vården.

Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva patienters upplevelser av psykiatrisk tvångsvård.

Metod

Metoden som användes var en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats för att kunna besvara syftet. Enligt Bengtsson (2016) används kvalitativ forskning för att analysera människors upplevelser i olika situationer.

Litteratursökning

Litteratursökningen påbörjades med en pilotsökning för att få uppfattning om tillgänglig vetenskaplig litteratur i området. Sökningarna skedde i databaserna CINAHL, PubMed och PsycInfo. Sökningarna gjordes med både fritextord samt specifika ämnesord från databasernas

(7)

ämnesordlista. De sökorden som användes vid sökningarna var “Involuntary treatment”,

“Compulsory treatment”, “Coercion”, “Forensic care”, “Patients experiences” och “Perceptions”.

Dessa kombinerades sedan med booleska operatorer OR och AND. OR användes för att bredda sökningen och AND för att avgränsa. Inklusionskriterierna var att artiklarna skulle svara till det valda syftet samt att deltagarna skulle vara över 18 år. Exklusionskriterierna var kvantitativa artiklar och tvångsvård som går under socialtjänstens ansvarsområde. Detta innefattar Lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) och Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Den typen av tvångsvård tillämpas vid sociala missförhållanden/missbruk och inte allvarlig psykiatrisk störning vilket är syftet i denna litteraturstudie. De begränsningarna som användes i databaserna var fulltext, engelsk text, att artiklarna ska vara publicerade mellan 2010-2021, samt peer reviewed (det sistnämnda endast i CINAHL och Psycinfo). Sökningen resulterade i 440 artiklar. Dessa artiklar gick sedan

författarna gemensamt igenom och läste titlarna för att kunna sortera bort artiklar som inte hade en relevant titel. Detta resulterade i sammanlagt 37 artiklar. Sedan lästes artiklarnas abstrakt för att kunna välja ut artiklar som svarade mot syftet. 8 artiklar valdes ut från databaserna. Sedan gjordes även en manuellsökning i referenslistor för att ytterligare komplettera sökningen. Detta resulterade i totalt 10 artiklar som sedan kvalitetsgranskades.

Tabell 1. Översikt av litteratursökning

Syftet med sökning: Beskriva patienters upplevelser av psykiatrisk tvångsvård

CINAHL 2021 02 07 Begränsningar: English, publication date 2010-2021, fulltext, Peer reviewed Söknr *) Söktermer Antal träffar Antal valda

1 CH Involuntary treatment 31

2 FT Compulsory treatment 79

3 CH Coercion 1270

4 FT Forensic care 36

5 1 OR 2 OR 3 OR 4 1402

6 FT Patients experiences 1631

7 FT Perceptions 48597

8 6 OR 7 50002

9 5 AND 8 101 2

*CH – CINAHL headings i databasen, FT – Fritextsöknining.

(8)

Avdelningen för omvårdnad och medicinsk teknik Tabell 1. Forts. Översikt av litteratursökning

PUBMED 2021 02 08 Begränsningar: English, publication date 2010-2021, fulltext, Peer reviewed Söknr *) Söktermer Antal träffar Antal valda

1 MSH Involuntary treatment 182

3 MSH Coercion 2667

5 1 OR 2 OR 3 OR 4 3168

8 6 OR 7 357839

9 5 AND 8 70 1

*MSH- Mesh termer i databasen, FT – Fritextsöknining. PSYCINFO 2021 02 09 Begränsningar: English, publication date 2010-2021, fulltext, Peer reviewed Söknr *) Söktermer Antal träffar Antal valda 1 MSH Involuntary treatment 388

3 MSH Coercion 1273

5 1 OR 2 OR 3 OR 4 2138

8 6 OR 7 177877

9 5 AND 8 269 5

*T- thesaurus i databasen , FT – Fritextsöknining.

Kvalitetsgranskning

Artiklarna kvalitetsgranskades med hjälp av SBU:s granskningsmall (2014) för kvalitativ forskningsmetodik. Författarna började med att kvalitetsgranska artiklarna var för sig och sedan

(9)

jämfördes bedömningarna med varandra för att komma fram till ett gemensamt resultat. I granskningsmallen finns frågor som bedömer artiklarnas syfte, urval, datainsamling, analys och resultat (SBU, 2014). Mallen omfattar 21 frågor med svarsalternativen ja, nej, oklart och ej tillämplig. För varje positivt svar gavs 1 poäng och för varje inadekvat eller negativt svar fick frågan 0 poäng. Sedan användes Willman, Stoltz och Bahtsevanis (2006) granskningsprotokoll för att omvandla artiklarnas kvalitet till procent. Hög kvalitet 80-100%, Medel kvalitet 70-79%

och Låg kvalitet 60-69% (Willman, et al. 2006). Detta resulterade i 10 artiklar som användes i analysen.

Tabell 2. Översikt över artiklar ingående i analysen

Författare (år) Typ av studie Antal deltagare

Metod (datainsamling, analys)

Huvudfynd Kvalitet

(Hög, medel, låg)

Andreasson, &

Skärsäter (2012)

Kvalitativ 12 Intervjustudie/

fenomenografisk ansats

Patienterna kunde uppleva tvångsvården som något bra om personalen visar omtanke, förståelse, samt ger trygghet och information.

Hög

Ejneborn Looi, Engström, &

Sävenstedt.

(2015)

Kvalitativ 19 Intervjustudie/innehållsan alys/self reports

Resultatet visade att patienternas önskemål var att ha en god relation till vårdgivaren, någon som lyssnade och förstod men detta var inte något patienterna upplevt.

Hög

(10)

Avdelningen för omvårdnad och medicinsk teknik Tabell 2 forts. Översikt över artiklar ingående i analysen

Giacco, Mavromara, Gamblen, Conneely, &

Priebe. (2018)

Kvalitativ 38 Intervjustudie/tematisk analys

Resultatet visade att patienters engagemang ökar om dem tidigt blir involverade i vården.

Hinder som kan uppstå är

kommunikationsproblem och att den bullriga miljön gör det svårt för enskilda möten mellan patient och personalen.

Hög

Katsakou, Rose, Amos, Bowers, Mccabe, Oliver, Wykes, &

Priebe. (2011)

Kvalitativ 59 Semistrukturerade intervjuer/ grounded theory

I resultatet framkom det att tvångsvården upplevdes på tre olika sätt. En grupp patienter upplevde att det var rätt att de tvångsvårdades, en annan grupp ansåg att det var fel och den tredje gruppen var ambivalenta i sin åsikt.

Hög

Kontio, Joffe, Putkonen, Kuosmanen, Hane, Holi, &

Välimäki.

(2010)

Kvalitativ 30 Intervjustudie/deskriptiv studie/ innehållsanalys.

Patienterna upplevde att de inte fick tillräckligt med information om sin situation och orsakerna till återhållsamhet.

Patienterna upplevde även att det inte fick tillräckligt med uppmärksamhet från vårdpersonalen.

Medel

(11)

Författare (år) Typ av studie Antal deltag are

Metod (datainsamling,

analys) Huvudfynd Kvalitet

Lorem, Hem,

& Molewijk.

(2015)

Kvalitativ 5

Intervjustudie/ tematisk analys

I resultatet framkom det tre olika upplevelser av tvångsvården. Att acceptera tvånget, bekämpa eller att ge upp.kvarstår längre.

Hög

Marklund, Wahlroos, Ejneborn Looi

& Gabrielsson (2020)

Kvalitativ 11 Semistrukturerade intervjuer/

innehållsanalys

Att patienter inom rättspsykiatrisk vård vet vad dem behöver för att återhämta sig men att deras upplevelser och uppfattningar inte tillvaratas.

Hög

Mcguinness, Dowling &

Trimble (2013)

Kvalitativ 6 Semistrukturerade intervjuer/fenomenologis k ansats

Tvångsvården väckte känslomässiga reaktioner och patienterna upplevde brist på information vilket bidrog till förvirring och minskad förståelse över sin situation.

Medelhög

Nyttingnes, Ruud &

Rugkåsa (2016)

Kvalitativ 100 Tematisk analys/

deskriptiv design/

innehållsanalys

Resultatet beskriver att patienterna hade en mycket negativ bild av tvångsvården och framställde den som förnedring och nazism.

Hög

(12)

Wyder, Bland, Blythe, Matarasso, &

Crompton (2015)

Kvalitativ 25 Semistrukturella intervjuer/ Intervjustudie

Resultatet visade att patienterna såg

tvångsvården som något skrämmande och betonade vikten av närvarande personal och goda relationer.

Hög

Analys

Analysprocessen utgick från Bengtssons (2016) fyra analyssteg dekontextualisering,

rekontextualisering, kategorisering och sammanställning. I det första steget dekontextualisering läste författarna igenom artiklarna som valts ut för att få en helhetsbild av texten (jmf.

Bengtsson, 2016). Sedan identifierades 237 meningsenheter från artiklarna som svarade till studiens syfte. Bengtsson (2016) betonar vikten av att kontrollera att meningsenheter besvarar forskningsfrågan. Varje meningsenhet fick sedan en kod i form av en siffra för att underlätta analysen och kunna gå tillbaka till originalkällan. I steg två rekontextualisering läste författarna de valda meningsenheterna tillsammans med originaltexten för att öka förståelse och se

sammanhanget (Bengtsson, 2016). Meningsenheterna översattes sedan till svenska för att öka förståelsen. I steg tre kategorisering kondenserades meningsenheterna vilket enligt Bengtsson (2016) innebär att dem förkortas utan att förlora innehållet i enheten. De kondenserade meningsenheterna med liknande innehåll parades ihop i flera steg i så kallade subkategorier.

Kategoriseringen avslutades efter att fyra subkategorier skapats, vilket slutligen ledde till 4 slutkategorier som svarade mot studiens syfte. I fjärde och sista steget sammanställdes

slutkategorierna i brödtext. Detta innebär att författarna väljer ut lämpliga meningsenheter till varje kategori som presenteras i en löpande text (Bengtsson, 2016). Under varje brödtext

(13)

placerades ett citat direkt från originalartikeln då detta enligt Bengtsson (2016) stärker studiens trovärdighet.

Forskningsetiska överväganden

Forskningsetiska överväganden som författarna tog ställning till var att enbart använda sig av artiklar som hade ett etiskt resonemang eller var etiskt godkända av en etisk kommitté. Detta är viktigt för att försäkra sig om att forskarna utgått från etiska principer och visat respekt för deltagarnas integritet och självbestämmande (Kjellström, 2017, s sid 64-65). Denna litteraturstudie önskas bidra till ökad kunskap i ämnet och därmed bidra till nytta för både patienter, vårdpersonal och samhället. Psykisk ohälsa är väldigt stigmatiserat i samhället och kunskap bidrar till ökad förståelse. Litteraturstudien bidrar också till mer kunskap till

vårdpersonalen för att kunna bidra till bättre vård och omvårdnad. En risk med litteraturstudien var att materialet lätt kunde feltolkas och förvrängas därför var författarna noggranna med att inte ändra meningsenheterna. Författarna var noggranna med att hantera sin egen förförståelse genom att vara neutrala och inte ta med egna tankar och åsikter. Detta på grund av att författarna hade tidigare negativa upplevelser av vårdandet och bemötande av patienter inom psykiatrin.

Författarna har även resonerat över ordval och hur patienterna benämns i litteraturstudien.

Resultat

Tabell 3. Översikt av kategorier i resultatet

Att vilja bli bemött som en människa inte en sjukdom Att bli uppfostrad istället för vårdad

Att sakna kontroll och rättigheter

Att tvångsvården är nödvändig och skyddande

Att vilja bli bemött som en människa inte en sjukdom

I studierna (Andreasson & Skärsäter, 2012; Mcguinness, Dowling & Trimble, 2013; Wyder, Bland, Blythe, Matarasso, & Crompton, 2015) lyftes vikten av att vilja bli behandlad med

(14)

respekt och bli tagen på allvar. Patienterna önskade att bli behandlad som människan bakom sjukdomen och inte bli dömd (Marklund, Wahlroos, Ejneborn Looi & Gabrielsson, 2020;

McGuinness et al., 2013; Wyder et al., 2015;). Att känna sig som en siffra eller ett namn i boken var en förekommande upplevelse hos patienterna (Marklund et al., 2020; Wyder et al., 2015).

Patienterna beskrev ett missnöje med vårdpersonalens bemötande (Andreasson et al., 2012;

Giacco, Mavromara, Gamblen, Conneely, & Priebe et al., 2018; Kontio, Joffe, Putkonen, Kuosmanen, Hane, Holi, & Välimäki, 2010; Lorem, Hem, & Molewijk, 2015; Marklund et al, 2020; Wyder et al, 2015). Patienterna beskrev att vårdpersonalen inte var på deras sida och var ovänliga samt respektlösa (Andreasson et al., 2012). De beskrev även ett missnöje över hur vårdpersonalen tilltalade dem (Kontio et al., 2010). Patienterna beskrev en önskan om ökad förståelse från vårdpersonalen (Ejneborn Looi, Engström, & Sävenstedt, 2015; Giacco et al., 2018; Katsakou, Rose, Amos, Bowers, Mccabe, Oliver, Wykes, & Priebe, 2011; Wyder et al., 2015).

Patienterna betonade vikten av att vårdpersonalen lyssnar och ser situationen från deras

perspektiv för att kunna öka förståelsen (Ejneborn Looi et al., 2015; Giacco et al., 2018; Wyder et al., 2015). Vårdpersonal som är hjälpsamma och tillmötesgående var något som patienterna uppskattade (Marklund et al., 2020; McGuinness et al., 2013; Wyder et al., 2015). Att känna sig ifrågasatt och förnedrad av vårdpersonalen var något som patienter hade upplevt under vårdtiden (Ejneborn Looi et al., 2015). Flera patienter beskrev även en känsla av inte få uttrycka sina känslor och vara sig själv då detta upplevdes som skrämmande för vårdpersonalen (Marklund et al., 2020; McGuinness et al., 2013).

“Well, anger, I was angry, I was angry. I was just f*** angry but I wasn't allowed show it, you know there's no sort of place to show anger … that means there is something wrong with you, but it doesn't mean there anything wrong with you it means your normal but if you get angry it's

like “he's angry” lets calm him down” (McGuinness et al., 2013)

För att kunna känna sig som en människa beskrev patienterna vikten av en god relation till vårdpersonalen (Giacco et al., 2018; Lorem et al., 2015; Wyder et al., 2015). Det kändes viktigt för patienterna att känna förtroende för vårdpersonalen och ha någon som de kunde lita på (Lorem et al., 2015). Att ha en bra relation till vårdpersonalen angås även som viktigt för att

(15)

kunna få hjälp vid beslutsfattande (Giacco et al., 2018). Patienterna beskrev att tillit till vårdpersonalen bidrog till säkerhet och att tvångsåtgärder kunde undvikas (Andreasson et al., 2012). De upplevde att vårdpersonalen inte la tid på att bygga en relation och att dem istället fokuserade på säkerhet och att förhindra skada (Ejneborn Looi et al., 2015). Patienterna önskade vanliga samtal med personalen för att avleda tankar och få stöd (Andreasson et al., 2012; Wyder et al., 2015). De önskade även samtal om upplevelsen av tvångsvården för att få reflektera och kunna få förståelse över sin situation (Andreasson et al., 2012; Kontio et al., 2010). En patient beskrev att samtal med en välbekant person kunde minska rädsla och ilska (Kontio et al., 2010).

Patienterna ansåg även att tvångsåtgärder kunde förhindras genom mer stöd, förståelse och samtal med vårdpersonalen (Ejneborn Looi et al., 2015; Kontio et al., 2010). Patienterna

upplevde att vårdpersonalen hade bristande tid och därför ofta avvisade patienterna vid behov av stöd och samtal (Andreasson et al., 2012; Giacco et al., 2018; Kontio et al., 2010; Wyder et al., 2015).

“I need a human being beside me. I want to talk about my fears with the physician and nurse. I like to have a connection to them, now they are in a hurry all the time” (Kontio et al., 2010)

Att bli uppfostrad istället för vårdad

Det var vanligt förekommande att patienterna upplevde att vårdpersonalen utnyttjade sin makt och patienternas underordnade ställning samt ville visa att de bestämde (Andreasson et al., 2012;

Katsakou et al., 2011; Kontio et al., 2010; Marklund et al., 2020). Patienterna upplevde att vården fokuserade på förändring genom regler och åtgärder och att vården inte utgick från individuella behov (Ejneborn Looi et al., 2015; Marklund et al., 2020). De upplevde även att vården sågs som ett förvar och något som skulle avtjänas (Ejneborn Looi et al., 2015; Marklund et al., 2020). Patienterna upplevde att vårdpersonalens makt oftast visade sig i regler och rutiner (Katsakou et al., 2011; Marklund et al., 2020; Nyttinges, Ruud & Rugkåsa., 2016). Enligt patienterna bidrog reglerna till en känsla av nertryckthet och när vådpersonalen inte själv följde reglerna bidrog detta till en vi och dem känsla (Marklund et al., 2020). Patienterna beskrev att det fanns mycket oreglerat tvång på avdelningen på grund av regler (Nyttinges et al., 2016).

Patienterna upplevde att vårdpersonalen ständigt kom på nya regler för att underlätta för dem

(16)

själva (Katsakou et al., 2011; Marklund et al., 2020). Det framkom att patienterna upplevde att vårdpersonalen missbrukade våld i situationer där våld inte hade behövts (Ejneborn Looi et al., 2015).

“I have seen people been battered for no other reason than they wanted to use the toilet in the night, it is awful.” (Ejneborn Looi et al., 2015)

Patienterna upplevde att vårdpersonalen bemötte klagomål och åsikter med hot och oförståelse (Nyttingnes et al., 2016). Vårdpersonalen hotade även om åtgärder för att övertala patienterna (Andreasson et al., 2012; Ejneborn Looi et al., 2015). Det framkom att patienter valde att dölja sin ångest och skada sig i smyg för att undvika straff från personalen (Ejneborn Looi et al., 2015). Patienterna beskrev en känsla av att behöva anpassa sig och tvingas vara den personalen önskar och hamna i en mall (Marklund et al., 2020; Nyttinges et al., 2016). En patient beskrev att det ibland var bäst att be om ursäkt till vårdpersonalen endast för att bidra till en bra atmosfär (Marklund et al., 2020). Patienterna upplevde tvångsvården som ett krig med vårdpersonalen.

Vid beskrivningen av tvångsvården använde sig patienterna av politiska och militära metaforer och jämförde tvångsvården med ett koncentrationsläger (Nyttinges et al., 2016). Patienterna upplevde att vårdpersonalens beteende och attityder förvärrade upplevelsen av tvångsvården (Wyder et al., 2015). Patienterna beskrev en rädsla över att någonsin våga söka psykiatrisk vård igen (Ejneborn Looi et al., 2015; Nyttinges et al., 2016). En patient beskrev känslan av att hellre vilja dö än att söka psykiatrisk vård igen (Ejneborn Looi et al., 2015).

“I wish to meet engaged and involved staff members and not mean white coats that threaten me with coercive measures. Today I would rather kill myself than turn to the psychiatric care for

help” (Ejneborn Looi et al., 2015)

Att sakna kontroll och rättigheter

Patienter i studierna (Katsakou et al., 2011; Wyder et al., 2015) beskrev en känsla av att ha tappat kontrollen över livet och vad som pågick. De kände sig hjälplösa och kände ingen struktur över vad som hände (Katsakou et al., 2011; Wyder et al., 2015). Patienterna upplevde en känsla av att vara frihetsberövad och inte kunna lämna (Giacco et al., 2018). Vissa patienter beskrev en

(17)

känsla av att vara inlåst och fångad och att inte ha något inflytande (Katsakou et al., 2011; Lorem el al, 2015). En patient beskrev tvångsvården som att vara tiger i en bur (Lorem et al., 2015). Det framkom också att patienterna upplevde begränsade rättigheter och frihet i att kunna bestämma över sin egen vardag (Marklund et al., 2020; Wyder et al., 2015). En patient beskrev att

autonomi och frihet främjas genom att själv kunna ha kontroll och lämna avdelningen

(Andreasson et al., 2012). De upplevde även en begränsning gällande personliga tillhörigheter, telefonsamtal och besök (Lorem., 2015). Patienterna i studierna beskrev vikten av meningsfulla aktiviteter på avdelningen för att minska rastlöshet, medicinering och låta hjärnan vila.

Patienterna upplevde dock en bristande kontroll över att kunna välja sina dagliga aktiviteter (Andreasson et al., 2012; Kontio et al., 2010; Lorem et al., 2015; Marklund et al., 2020;

McGuinness et al., 2013). Att känna frustration och ovisshet över hur lång vårdtiden skulle bli var en vanlig känsla hos patienterna. (Marklund et al., 2020).

‘‘It’s horrible, they’re in control of you, you’re not in control anymore…’’ (Katsakou et al., 2011)

Det var vanligt förekommande att patienterna upplevde bristande information om anledningen till tvångsvården (Katsakou et al., 2011; Lorem et al., 2015; McGuinness et al., 2013). En patient beskrev att inlåsningen var hemsk men att inte veta orsaken upplevdes värre (Lorem et al., 2015).

Den otillräckliga informationen bidrog till att patienterna kände sig förvirrade och osäkra på vad som skulle hända dem (Giacco et al., 2018; Lorem et al., 2015; Wyder et al., 2015). Förvirring uppkom även på grund av bristande information gällande avdelningens regler och rutiner (Wyder et al., 2015). En patient beskriver att brist på information första dagarna av tvångsvården

påverkade hela upplevelsen (McGuinness et al., 2013). Att få mer information skulle enligt patienterna bidra till mer förståelse till tvångsvården och tvångsåtgärderna (Kontio et al., 2010;

Wyder et al., 2015). Patienterna önskade mer information om deras sjukdom och behandling men upplevde att detta inte uppfylldes (Andreasson et al., 2012; Kontio et al.,2010). En patient

uttryckte en önskan om att ha någon som informerar om vad läkaren planerar och ser över ens rättigheter på grund av svårigheter att ta in information och fatta beslut tillföljd av sjukdomen (Andreasson et al., 2012; McGuinness et al., 2013). Vårdpersonalens språk vid information upplevdes som svårt och bidrog till oförståelse och oro (Giacco et al., 2018). En del patienter

(18)

beskrev att ett informationsblad skulle underlätta för att få information samt lättare kunna minnas informationen (Kontio et al., 2010; Wyder et al., 2015). En patient belyste dock vikten av att inte endast få skriftlig information utan även muntlig information av vårdpersonalen (McGuinness et al., 2013). Den bristande informationen bidrog till att patienterna kände sig hotade av

vårdpersonalen (Wyder et al., 2015). Patienterna beskrev även vikten av att informationen återspeglar verkligheten för att skapa en känsla av lugn och säkerhet (Andreasson et al., 2012)

“I’m still waiting for someone to sit me down and say, Well, this is why (you were hospitalized onan ITO), but it’s all about information. If you don’t have any information, you’ve got no idea.”

(Wyder et al., 2015)

Patienterna i studierna (Andreasson et al., 2012; Kontio et al., 2010; Marklund et al., 2010) hade en önskan om att få vara delaktig i sin vård och ha insyn i framtida vård och beslut. De flesta patienterna trodde att delaktigheten i vården skulle underlättas om det inleddes redan från början (Giacco et al., 2018). Patienterna upplevde inte möjligheten till att vara delaktig i beslut om behandling, samt vid tillfällen då behandlingsbeslut tas (Lorem et al., 2015; Marklund et al., 2020). Det framkom även en upplevelse av att beslut togs bakom ryggen på patienterna

(McGuinness et al., 2013). En patient i studien hade önskat tillgång till journalen för att kunna vara mer delaktig, men hade blivit nekad till detta (Lorem et al., 2015). Patienterna ville att vårdpersonalen gjorde dem delaktiga och kompromissade för att komma fram till gemensamma lösningar (Lorem et al. 2015; Wyder et al., 2015). Patienterna upplevde att deras uppfattningar och åsikter om vården inte tillvaratogs och att vården inte utgick från deras behov (Marklund et al., 2020; Nyttingnes et al., 2016). En del patienter i studierna beskrev att vårdpersonalen ignorerade åsikter om medicineringen och att patienterna inte fick vara delaktig i val av läkemedel och behandling. (Lorem et al., 2015; Nyttingnes et al., 2016; Wyder et al., 2015)

“They should ask you what medication is working for you. Who else would know! I told them that I felt I was on too many medications, but they would not listen. It is a mental drag. It could be the way I was expressing myself, as I find it difficult to find my words. Medication is one of the

things the patient knows, because they are the ones going through it. I just wanted them to listen to my concerns about the medication, but they wouldn’t. ” (Wyder et al., 2015)

(19)

Avdelningen för omvårdnad och medicinsk teknik Att tvångsvården är nödvändig och skyddande

I studierna (Andreasson et al., 2012; Katsakou et al., 2011; Lorem et al., 2015) framkom det att en del patienter upplevde att tvångsvården var något nödvändigt och skyddande . Patienterna såg tvångsvården som en nödvändig åtgärd för att förhindra skada och ett skydd från att göra saker som de egentligen inte ville göra (Katsakou et al., 2011; Lorem et al., 2015; McGuinness et al., 2013). Patienterna beskrev också att tvångsvården kunde vara nödvändig då de själva upplevde en känsla av tappad kontroll och inte själv kunde förstå att de behövde hjälp (Katsakou et al., 2011). En patient som länge hade kämpat med sitt liv upplevde tvångsvården som en lättnad då vårdpersonalen äntligen tog över. Patienten såg tvångsvården som något meningsfullt och att det bidrog till en vändpunkt i livet (Lorem et al., 2015). Patienterna såg även sjukhuset som en säker plats för att avvärja risker och kunna fokusera på att återhämta sig (Katsakou et al., 2011; Lorem et al., 2015).

‘‘I tried to stab someone, I was self-harming… it was necessary for me to be put in hospital because I was getting very out of control’’ (Katsakou et al., 2011)

Diskussion

Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva patienters upplevelser av psykiatrisk tvångsvård. Analysprocessen resulterade i fyra slutkategorier: Att vilja bli bemött som en

människa inte en sjukdom, att bli uppfostrad istället för vårdad, att sakna kontroll och rättigheter och att tvångsvården är nödvändig och skyddande.

Litteraturstudiens resultat visade att patienterna beskrev en önskan om att vilja bli behandlad som människan bakom sjukdomen och att inte bli dömd. Det framkom även att patienterna ville bli tagna på allvar och behandlade med respekt. Patienterna beskrev ett missnöje med

vårdpersonalens bemötande och förståelse. Patienterna uttryckte vikten av en god relation och samtal med vårdpersonalen. De upplevde att en god relation och samtal bidrog till att

tvångsåtgärder kunde undvikas. Det framkom också att patienterna upplevde att vårdpersonalen inte hade tid för dem. Easter, Pollock, Gogel Pope, Wisdom och Smith (2015) beskriver att

(20)

patienter som vårdas för psykisk ohälsa har större benägenhet att återhämta sig om de har etablerat en relation till vårdpersonalen. De betonar även vikten av att vårdpersonalen inte fokuserar på sjukdomen utan på människan bakom sjukdomen för att bidra till återhämtning (Easter et al., 2015). Patienter i studien beskriver att bra relationer byggs genom respekt, förståelse, samtal, att vårdpersonalen är tillgänglig och att få vara delaktig i sin vård (Easter et al., 2015). Newman, O’Reilly, Lee och Kennedy (2015) beskriver vikten av att bygga relationer för att kunna möta patienternas behov och förväntningar. Genom att utgå från den enskilda patientens behov och förväntningar bidrar det till att vården blir mer personcentrerad (Easter et al., 2015). Med utgångspunkt i Easter et al (2015) och Newman (2015) studier drar vi slutsatsen att en god relation till patienten är en viktig del av tvångsvården. Vi anser att en bra relation och samtal med patienterna ökar chanserna för vårdpersonalen att kunna ge en personcentrerad och återhämtningsinriktad vård som utgår ifrån patientens behov.

Jansen, Hem, Dambolt och Hanssen (2020) beskriver att sjuksköterskor inom psykiatrin kan drabbas av moralisk stress på grund av otillräckliga resurser och brist på tid. Att behöva utföra tvångsmedicinering som inte anses försvarbar och ett generellt motstånd mot användningen av tvång kan också bidra till moraliskt stressande situationer. I studien beskrivs även att

sjuksköterskorna upplevde en frustration när tvångsåtgärder användes istället för att fokusera på patienternas individuella behov på grund av bristande bemanning. Tidsbristen och att inte ha möjlighet att samtala och bygga relationer med patienterna bidrar till känslor av otillräcklighet, dålig samvete och frustration hos personalen (Jansen et al., 2020). Sjuksköterskornas

beskrivningar bekräftar patienternas upplevelser som framkommer i vårt resultat. Författarna i denna litteraturstudie ser en risk att den moraliska stressen kan leda till att personalen lägger fokus på att skydda sig själva istället för att försöka skapa förutsättningar för att kunna skapa nära relationer till patienterna. Om förutsättningarna fanns för att arbeta återhämtningsinriktat med utgångspunkt i patienternas behov så skulle det kunna minska riskerna för onödigt lidande hos patienterna men även möjligen minska personalens moraliska stress.

I resultatet framkom det att patienterna upplevde att vårdpersonalen utnyttjade sin maktposition och patienternas underordnade ställning. Patienterna upplevde även att vården fokuserade på

(21)

uppfostran genom regler och åtgärder och att vården inte utgick utifrån patientens behov. Det framkom också att åsikter bemöttes med hot och oförståelse, samt att vårdpersonalen även hotade om tvångsåtgärder för att övertala patienterna. Enarsson (2012) menar att patienter som vårdas inom psykiatrisk vård befinner sig i ett hierarkiskt system där patienterna är underordnade vårdpersonalen. Därför är det extra viktigt att vårdpersonalen ser patienten och personen bakom sjukdomen då det annars finns en risk för att utveckla en ytterligare ojämlik relation. Hörberg (2008) beskriver i sin monografi att vårdarnas intresse inom den rättspsykiatriska vården låg på att förändra patienternas beteende genom olika fostrande tekniker. Vidare beskriver Hörberg (2008) att maktperspektivet och patienterna underordnade ställning även syns i den

grundläggande omvårdnaden. Detta på grund av att patienterna är i en beroendeställning och behöver fråga om hjälp och tillåtelse för att utföra vardagliga behov. Även i Ejneborn Loois (2015) doktorsavhandling framkommer att vårdpersonalens makt och kontroll samt fostrande tekniker bidrar till att patienterna inte vågar prata med vårdpersonalen när dem mår dåligt och därför kan inte förebyggande åtgärder sättas in. Om vårdpersonalen skulle utgå från patientens individuella behov och önskningar, samt fokusera på empowerment skulle detta lindra lidande och hjälpa patienten i sin återhämtningsprocess (Ejneborn Looi, 2015). Hörberg (2008) anser att maktmissbruk och våld kan bero på att vårdarna har bristande kompetens. Bristande kompetens kan bidra till att vårdarna blir osäkra och utövar makt på grund av oförmåga att möta patienterna behov. Vårdpersonal utan kompetens kan bidra till vård utan reflektion och därför en ökad risk för hot, våld och kränkning (Hörberg, 2008). Utifrån detta drar författarna slutsatsen att det är viktigt att vårdpersonalen utgår från patientens behov och önskningar för att kunna främja empowerment och återhämtning. Författarna anser även att det är viktigt att vårdpersonalen har kompetens i hur patienternas behov blir tillgodosedda på bästa sätt.

Personalgemensamt förhållningssätt är en process som används inom psykiatrin och involverar både personal och patient. Målet med ett personalgemensamt förhållningssätt är att behålla och återställa ordningen. Om en patient stör ordningen försöker vårdarna återställa detta genom makt mot patienten. Det personalgemensamma förhållningssättet beskrivs som en dold makt över patienterna. Eftersom att vårdarna kommer överens om detta förhållningssätt tillsammans blir det enklare att styra och bestämma över patienterna samt vad som är acceptabelt på avdelningen .

(22)

Det personalgemensamma förhållningssättet kan ge uttryck av att personalen prioriterar sina egna behov framför patientens (Enarsson, 2012). Enarsson (2012) beskriver att personalens förhållningssätt och maktmissbruk kan bidra till skamkänslor och att patienternas självkänsla försämras. Enarsson (2012) beskriver att empowerment kan påverkas av patienternas självkänsla.

Författarna av denna litteraturstudie anser att ett personalgemensamt förhållningssätt försämrar möjligheten till att främja patientens empowerment på grund av att personalens behov går före patientens. Personalen fokuserar på att komma överens med kollegor istället för med patienterna vilket bidrar till försämrad empowerment och självbestämmande hos patienterna.

I resultatet beskrev patienterna en känsla av att ha tappat kontrollen. De upplevde även sig som frihetsberövade och tillfångatagna. De upplevde även en känsla av begränsad autonomi och frihet på grund av begränsade rättigheter att kunna bestämma över sin vardag. I resultatet framkom det också att patienterna upplevde bristande information om sin vård och behandling.

Det framkom även en vilja om att få vara delaktig i sin vård men att detta inte uppfylldes.

Valenti, Giacco, Katasakou och Priebe (2014) beskriver att patienter ofta upplever en

begränsning av sin frihet vid tvångsvård, detta på grund av att de inte fick vara delaktiga i sin vård och ansåg att deras rättigheter hade kränkts. Valenti et al. (2014) beskriver att patienterna upplever att delaktigheten försämras på grund av personalens paternalistiska attityd.

I en studie framkom det att patienter ofta upplever bristande information om sin tvångsvård och behandling (Valenti et al, 2014). Kuosmanen, Hätönen, Malkavaara och Välimäki (2007)

beskriver att patienterna upplever personalens information som otillräcklig. Detta tror patienterna i studien beror på att personalen inte har tillräckligt med mod och vilja att ge information som berör patienternas vård (Kuosmanen et al., 2007). Kuosmanen et al. (2007) beskriver att den bristande information från personalen kan bero på att psykisk ohälsa och läkemedel kan begränsa den kognitiva förmågan och därmed göra det svårt för patienterna att ta in information.

Kuosmanen et al. (2007) betonar vikten av att se varje patient som en individuell person och ta hänsyn till patientens situation och vad för information som kan tas emot eller inte och inte behandla alla patienter på ett rutinmässigt sätt. Valenti et al. (2014) hävdar att information och delaktighet kan vara ett sätta att skydda patienternas autonomi.

(23)

Patienter som inte får vara delaktiga i sin vård upplever ofta en avsaknad av autonomi och frihet (Valenti et al., 2014). Kuosmanen et al (2007) beskriver även att information om vården ökar patienternas delaktighet i sin egen vård. Patienter som lider av psykisk ohälsa har ofta en önskan om att vara delaktig i sin vård, särskilt i situationer där patienterna är missnöjda med sin

behandling (Easter et al., 2015). Sjöstrand et al. (2015) beskriver att trots att en patient lider av psykisk ohälsa är patienten inte inkompetent och kan vara delaktig i beslut. Med utgångspunkt i Valenti et al (2014), (Kuosmanen et al (2017), Easter et al (2015) och Sjöstrand et al (2015) studier drar vi slutsatsen att information är en viktig del för att främja delaktighet hos patienten.

Delaktighet främjar patientens autonomi och ger en känsla av kontroll och frihet. Vi anser även att det är viktigt att personalen ger individuellt anpassad information för att bidra till en

personcentrerad vård.

I resultatet framkom det att ett flertal patienter hade en positiv inställning till tvångsvården. Detta på grund av att patienterna ansåg att tvångsvården var nödvändig och skyddande. De ansåg att tvångsvården hindrade dem från att göra saker som kunde göra skada. Hooff och Goossensen (2014) beskriver att patienterönskar att få känna sig säkra och skyddade och att detta bidrar till positiva upplevelser av tvångsvården. Tvångsvården kan dock bidra till en förlust av frihet och därmed ett dilemma mellan att främja patientens frihet och behovet av att skydda patienten.

Hooff och Goossensen (2014) beskriver därför vikten av att ge information och motivera anledningen till tvångsvården för att patienten ska förstå behovet av vård. Om en patient är i behov av vård men motsätter sig detta så används LPT i yttersta nödfall för patientens bästa (LPT, 1991:1128). Utifrån detta kan vi dra slutsatsen att information och delaktighet är väldigt viktigt för att få patienten att förstå anledningen till tvångsvården och därmed se den som skyddande och nödvändig.

Metodkritik

Enligt Bengtsson (2016) finns det olika sätt att bedöma forskningskvalitén på en kvalitativ innehållsanalys. Författarna valde att använda sig av begreppen trovärdighet, pålitlighet,

(24)

Avdelningen för omvårdnad och medicinsk teknik överförbarhet och bekräftelsebarhet.

Bengtsson (2016) beskriver vikten av att författarna hanterar sin egen förförståelse både i planeringsprocessen och under analysprocessen för att minska risken att egna tankar och åsikter kommer med i resultatet och för att stärka trovärdigheten. Författarna bearbetade därför

artiklarna så neutralt som möjligt för att undvika missvisande tolkning. Enligt Bengtsson (2016) förstärks pålitlighet och bekräftelsebarhet genom en tydlig beskrivning av studiens

tillvägagångssätt. Detta bidrar också till en möjlighet att studien kan återupprepas och att liknande resultat ska framkomma. Författarna har tydligt beskrivit litteratursökningen,

kvalitetsgranskningen och analysprocessen. Författarna har även nämnt vilka inklusionskriterier och exklusionskriterier som använts och varför. Litteratursökningen resulterade i 8 artiklar.

Författarna valde därför att göra en manuell sökning i referenslistor för att hitta ytterligare artiklar som svarade mot studiens syfte, detta resulterade i ytterligare två artiklar. Att dessa artiklar inte kom med i sökningen kan bero på att begreppet tvång är väldigt stort och kan användas på flera olika sätt därför hade författarna kunnat använda ytterligare begrepp för tvång för att bredda sökningen och hitta flera artiklar. Två av det valda artiklarna innehöll både

patienters och personals upplevelser av tvångsvård. Författarna ansåg dock att detta var tydligt och kunde ta ut endast patienternas upplevelser för att besvara syftet och inkluderade därför dessa artiklar i studien.

Författarna kvalitetsgranskade artiklarna med hjälp av SBU:s granskningsmall (2014) för kvalitativ forskningsmetodik. Författarna valde att först kvalitetsgranska artiklarna var för sig och sedan jämföra och diskutera resultatet med varandra för att öka trovärdigheten. Efter kvalitetsgranskningen startade analysprocessen där författarna valde att tillsammans extrahera meningsenheter då detta ses som en styrka då inte egna tolkningar kunde ske. När

meningsenheterna hade tagits ut läste författarna originaltexten. Detta bidrar enligt Bengtsson till en större uppfattning av helheten. Författarna bedömde sedan meningsenheterna med hjälp av en kod i form av en siffra och en förklaring till detta. Detta görs enligt Bengtsson (2016) för att lätt kunna gå tillbaka i analysprocessen och minska risken för förvrängning och säkerställa

tillförlitligheten. Enligt Holloway och Galvin (2017, s 308-309) säkerställs bekräftelsebarhet

(25)

genom att läsaren kan spåra data till originalkällan. Detta anser författarna är möjligt i studien.

En svaghet i litteraturstudien är att vi använt artiklar från olika länder för att kunna bredda sökningen men detta kan bli ett problem då lagstiftningen ser olika ut i olika länder. Författarna ansåg dock att upplevelsen av tvångsvården var sig lik trots att lagstiftningen kan skilja sig åt.

Att upplevelserna i de flesta artiklarna var väldigt lika sågs enligt författarna som en styrka då detta ökar trovärdigheten. Artiklarna innehöll även patienter med olika sjukdomstillstånd och kön vilket bidrar till större möjlighet för överförbarhet. Överförbarhet innebär enligt Holloway &

Galvin (2017, s 309) att resultatet av studien ska gå att överföra till människor i liknande situationer.

Bengtsson (2016) beskriver att pålitligheten i studien stärks om den blir granskad av utomstående. Detta har skett genom att författarna har fått handledning samt deltagit vid seminarier för att få andras upplevelser av studien.

Slutsats

I resultatet av denna litteraturstudie framkom det att patienterna beskrev en önskan om att bli sedd och behandlad som människan bakom sjukdomen samt bli tagen på allvar. Det framkom även att patienterna upplevde att personalen utnyttjade sin maktposition och patienternas

underordnade ställning. Patienterna beskrev en känsla av förlorad kontroll och frihet och önskade mer information och att få vara delaktig i sin vård. Resultatet klargjorde att det är viktigt att vårdpersonal etablerar en god relation till patienten och utgår från en personcentrerad vård där patientens behov och önskningar är i fokus. Att utgå från patientens behov främjar patientens empowerment och hjälper patienten i sin återhämtningsprocess. Vårdpersonalen kan främja patientens autonomi och frihet genom att ge information och göra patienten delaktig i vården.

Vidare forskning är betydelsefull för att ge kunskap till vårdpersonalen hur de kan bemöta patienterna på bästa sätt. Detta bidrar också till en ökad förståelse för patienternas upplevelser.

Forskningen skulle kunna inrikta sig på hur vårdpersonalen främjar patientens återhämtning på bästa sätt. Då många olika faktorer som empowerment, relationer och delaktighet är viktiga för att kunna främja patientens återhämtning.

(26)

Författarnas bidrag

Författarna har tillsammans skrivit samtliga delar av rapporten. Det som gjorts var för sig är att läsa igenom artiklarna samt kvalitetsgranska dessa för att sedan jämföra detta och komma överens om ett gemensamt resultat.

Referenslista

Referenser markerade med * ingår i analysen

*Andreasson, E., & Skärsäter, I. (2012). Patients treated for psychosis and their perceptions of care in compulsory treatment: basis for an action plan. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 19(1), 15-22. doi:10.1111/j.1365-2850.2011.01748.x

Andresen, R., Oades, L., & Caputi, P. (2003) The experience of recovery from schizophrenia:

towards an empirically validated stage model. Australian and New Zealand Journal of Psychiatry, 37(5), 586-94. doi: 10.1046/j.1440-1614.2003.01234.x.

Bengtsson, M. (2016). How to plan and perform a qualitative study using content analysis.

NursingPlus Open, 2, 8-14.

Easter, A., Pollock, M., Gogel Pope, L., Wisdom, J., & Smith, T. (2015) Perspectives of Treatment Providers and Clients with Serious Mental Illness Regarding Effective Therapeutic Relationships. The Journal of Behavioral Health Services & Research, 43(3) 341-53. doi:

10.1007/s11414-015-9492-5

Ejneborn Looi, G.-M. (2015). Omvårdnad som reflekterande praktik: Att se och använda alternativ till tvång i psykiatrisk vård. (Doktorsavhandling, Luleå Tekniska Universitet,

(27)

Avdelningen för omvårdnad och medicinsk teknik Institutionen för hälsovetenskap).

*Ejneborn Looi, G.-M., Engström, Å., & Sävenstedt, S. (2015). A self-destructive care:

selfreports of people who experienced coercive measures and their suggestions for alternatives.

Issues in Mental Health Nursing, 36(2), 96-103, doi:10.3109/01612840.2014.951134

Enarsson, P. (2012). Mellan frihet och trygghet: personalgemensamt förhållningssätt i psykiatrisk omvårdnad. (Doktorsavhandling, Umeå Universitet).

Cheryl, H., & Gibson, BN. (1991). A concept analysis of empowerment. Journal of Advanced Nursing, 16(3), 354-361. doi: 10.1111/j.1365-2648.1991.tb01660

*Giacco, D., Mavromara, L., Gamblen, J., Conneely, M., & Priebe, S. (2018). Shared decision- making with involuntary hospital patients: a qualitative study of barriers and facilitators.

BJPsych Open, 4(3), 113-118. doi: 10.1192/bjo.2018.6

Gustafsson, L.K., Wigerblad, A., & Lindwall, L. (2014) Undignified care: Violation of patient dignity in involuntary psychiatric hospital care from a nurse’s perspective. Nursing Ethics, 21(2), 176-186. doi: 10.1177/0969733013490592

Hem, M.H., Gjerberg, E., Lossius Husum, T., & Pedersen, R. (2018). Ethical challenges when using coercion in mental healthcare: A systematic literature review. Nursing Ethics, 25(1), 92- 110 doi: 10.1177/0969733016629770

Holloway, I., & Galvin, K. (2017). Qualitative research in nursing and healthcare. (s.308-309).

Hätönen, H., Kuosmanen. L., Malkavaara., H., & Välimäki, M. (2007) Mental health: patients’

experiences of patient education during inpatient care. Nursing Ethics,14(5), 597-607, doi 10.1111/j.1365-2702.2007.02049.x

(28)

Hörberg, U. (2008). Att vårdas eller fostras: det rättspsykiatriska vårdandet och traditionens begrepp (Doktorsavhandling, Växjö Universitet, Institutionen för vårdvetenskap och socialt arbete).

International Council of Nurses. (2017). ICN:s etiska kod för sjuksköterskor (Svensk

sjuksköterskeförening, övers.). Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening. Hämtad 29 Januari, 2021, från:

https://www.swenurse.se/download/18.9f73344170c0030623146a/1584003553081/icns%20etisk a%20kod%20f%C3%B6r%20sjuk

Jansen, T-L., Hem, MH., Dambolt, LJ., & Hanssen. I. (2020) Moral distress in acute psychiatric nursing: Multifaceted dilemmas and demands. Nursing Ethics, 27(5)1315–1326. doi:

10.1177/0969733019877526

*Katsakou, C., Rose, D., Amos, T., Bowers, L., McCabe, R., Oliver, D., Wykes, T., & Priebe, S.

(2011). Psychiatric patients’ views on why their involuntary hospitalisation was right or wrong: a qualitative study. Social Psychiatry and Psychiatric Epidemiology, 47(7), 1169– 1179. doi:

10.1007/s00127-011-0427-z

Kjellström, S. (2017). Forskningsetik. I M. Henricson (Red.), Vårdvetenskapliga begrepp i teori och praktik.(s. 64-65). Lund: Studentlitteratur.

*Kontio, R., Joffe, G., Putkonen, H., Kuosmanen, L., Hane, K., Holi, M., & Välimäki, M. (2010) Seclusion and restraint in psychiatry: patients' experiences and practical suggestions on how to improve practices and use alternatives. Perspectives in Psychiatric Care, 48(1), 16-24.

doi:10.1111/j.1744-6163.2010.00301.x.

*Lorem, G. F., Hem, M. H., & Molewijk, B. (2015). Good coercion: Patients' moral evaluation of coercion in mental health care. International Journal of Mental Health Nursing, 24(3), 231- 240. doi:10.1111/inm.12106

(29)

*Marklund, L., Wahlroos, T., Ejneborn Looi, G-M., & Gabrielsson, S. (2020). ‘I know what I need to recover’: Patients’ experiences and perceptions of forensic psychiatric inpatient care.

Journal of Mental Health Nursing, 29(2), 235-243. doi:10.1111/inm.12667

*McGuinness, D., Dowling, M., & Trimble, T. (2013). Experiences of involuntary admission in an approved mental health centre. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 20(8), 726- 734. doi:10.1111/jpm.12007

McLaughlin, P,, Giacco, D., & Priebe (2016) Use of Coercive Measures during Involuntary Psychiatric Admission and Treatment Outcomes: Data from a Prospective Study across 10 European Countries. PLos One,11(12), doi: 10.1371/journal.pone.0168720

Newman, D., O’Reilly, P., Lee, S-H., & Kennedy, C. (2015) Mental health service users' experiences of mental health care: an integrative literature review. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 22(3), 171–182. doi: 10.1111/jpm.12202

*Nyttingnes,O., Ruud, T., & Rugkåsa, J. (2016). 'It's unbelievably humiliating'-Patients'

expressions of negative effects of coercion in mental health care. International Journal of Law &

Psychiatry, 49, 147–153. doi:10.1016/j.ijlp.2016.08.009.

Olofsson, B., & Norberg, A. (2001) Experiences of coercion in psychiatric care as narrated by patients, nurses and physicians. Journal of Advanced Nursing, 33(1), 89-97. DOI 10.1046/j.1365-2648.2001.01641.x

SFS 2017:30. Hälso- och sjukvårdslag. Stockholm: Riksdagen. Hämtad 29 januari, 2021, från:

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/halso--och- sjukvardslag_sfs-2017-30

(30)

SFS 1991:1128. Lag om psykiatrisk tvångsvård. Stockholm: Riksdagen. Hämtad 29 januari, 2021, från: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-

forfattningssamling/lag-19911128-om-psykiatrisk-tvangsvars sfs 1991-1128

SFS 1991:1129. Lag om rättspsykiatrisk vård. Stockholm: Riksdagen. Hämtad 1 februari, 2021, från: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag- 19911129-om-rattspsykiatrisk-vard_sfs-1991-1129

Sjöstrand, M., Karlsson, P., Sandman, L., Helgesson, G., Eriksson, S., & Juth, N. (2015) Conceptions of decision-making capacity in psychiatry: interviews with Swedish

Psychiatrists. BMC Medical Ethics, (37). doi: 10.1186/s12910-015-0026-8

Socialstyrelsen. (2009). Psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård [Broschyr]. Förlagsort:

Västerås. Förlag: Edita Västra Aros AB. Från

https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2009-126- 114_2009_126_114.pdf [Hämtad 29 Januari 2021]

Socialstyrelsen (2020). Statistik om psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård. Hämtad 28 januari, från https://www.socialstyrelsen.se/statistik-och-data/statistik/statistikamnen/psykiatrisk- tvangsvard/

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering [SBU]. (2014). Mall för

kvalitetsgranskning av studier med kvalitativ forskningsmetodik – patientupplevelser. Hämtad från www.sbu.se

Svensk sjuksköterskeförening (2010). Personcentrerad vård. Hämtad 3 februari, 2021, från https://www.swenurse.se/download/18.21c1e38d1759774592615393/1605100833382/Personcen trerad%20v%C3%A5rd.pdf

(31)

Thomas, E., Despeaux, K., Drapalski, A., & Bennett, M. (2018) Person-Oriented Recovery of Individuals With Serious Mental Illnesses: A Review and Meta-Analysis of Longitudinal Findings. Psychiatric Services, 69(3) 259-267 doi: 10.1176/appi.ps.201700058

Valenti, E., Giacco, D., Katasakou, C., & Priebe, S. (2014) Which values are important for patients during involuntary treatment? A qualitative study with psychiatric inpatients. Journal of Medical Ethics, 40 (12), 832-836. doi: 10.1136/medethics-2011-100370

Willman, A., Stoltz, P. & Bahtsevani, C. (2006). Evidensbaserad omvårdnad - en bro mellan forskning och klinisk verksamhet. Lund: Studentlitteratur

*Wyder, M., Bland, R., Blythe, A., Matarasso, B., & Crompton, D. (2015). Therapeutic relationships and involuntary treatment orders: Service users' interactions with health-care professionals on the ward. International Journal of Mental Health Nursing, 24(2), 181-189.

doi:10.1111/inm.12121