"Jag är bloggen" - en projektbeskrivning av ett radioreportage om identitet och bloggande

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Kultur, språk och medier

Examensarbete

”Jag är bloggen”

– en projektbeskrivning av ett radioreportage

om identitet och bloggande

”I am my blog”

- a project description of a radio report about identity and blogging

Vera

Andersson

Lärarexamen 270hp Handledare: Ange handledare

Kultur, medier och estetik 2010-06-10

Examinator: Els-Mari Törnquist Handledare: Tina Palm Per Dahlbeck

Sammanfattning:

Vad betyder bloggen för den som bloggar? Genom tre unga tjejers röster är syftet att förstå vad bloggandet betyder för dem. Samtidigt är det att se vad det har för inverkan på identitetsskapandet. Arbetet handlar också om att skapa ett rum för lyssnande, där informanternas röster är tonsättare och grunden i arbetet.

Genom ett radioreportage där Johanna, Tova och Camilla själva berättar om sin syn på bloggandet, har jag försökt att sätta fingret på vad det är bloggen ger tjejerna som skolan inte gör. Med en konstruktivistisk syn på identitet har metoden för närmandet varit kvalitativintervju med inspiration av radiojournalisters syn på intervjuer. För att ringa in informanternas syn på bloggandet har jag använt mig av diskursanalys.

Bloggandet är ett fritidsintresse, något som ligger utanför skolan. Ett lärande som är på informanternas villkor, samtidigt som det är riktat till en läsekrets som förväntar sig att få ta del av deras liv. Bloggen tar mycket tid men känns mer personligt än skolan. Det är ett ställe där de kan få utlopp för känslor, smak och åsikter och får feedback från sina läsare vilket stärker deras självbild. Genom att förtydliga sig själva med mode, foto och frisyrer skapar tjejerna ett forum där de visar vilka de är. Samtidigt är alla tre tjejer medvetna om att bloggen är offentlig och därför väljer de bort delar som de inte publicerar. Detta för att värna om sitt privatliv och de kontakter de har som inte vill synas i bloggen. Genom att använda mig av radio som medium har jag försökt skapa en möjlighet för lyssnare att själva bilda sig en uppfattning av vad som sägs. Texten är ett komplement och en fördjupning till radioreportaget.

Jag upplever att mina tre informanter genom sitt bloggande får utlopp för känslor och smak som annars inte har någon given plattform. Alla tre är medvetna om sina läsare och formar sitt språk efter dem. Diskursen informanterna rör sig i är ett förhållande mellan fritid och skola, mellan att vara offentlig och samtidigt privat och att uttrycka vem man är, i förhållande till vad man inte är.

Innehållsförteckning

1. Inledning ...7

1.1 Bakgrund ...8

2. Syfte och frågeställningar ...9

3. Teorier och begrepp ...9

3.1 Forskning om unga och moderna medier ...9

3.2 Identitet ...10

4. Metod ...12

4.1 Kvalitativ intervju ... 13

4.2 Diskursanalys ...14

4.3 Radio som medium...15

4.4 Urval ...17

4.5 Kontakt via internet ...17

5. Genomförandet ...18 5.1 Redigering ...19 5.2 ”Påa” ...19 6. Resultat ...20 6.1 Johanna ...20 6.2 Tova ...21 6.3 Camilla ... 21

7. Analys av ett samtal ...22

7.1 Diskursen ...23

7.2 Slutdiskussion...24

8. Slutsats ...26

Litteratur och källor ...28

Bilaga 1 ...30

1. Inledning

Jag har under det senaste året upptäckt en våg av medialt arbete på ”gräsrotsnivå”. Ett forum som verkar ha fått en enorm genomslagskraft och som kan användas som en offentlig dagbok:

Bloggen. Genom bloggen kan både kända och okända mötas på en arena och uttrycka sina

åsikter. Bloggen beskrivs av nationalencyklopedin som en ”personlig och öppen dagbok” (www.ne.se). Läsare bjuds alltså in för att uppleva någon annans vardag, åsikter och smak och jag fascineras av hur andra skildrar sin verklighet genom bloggen.

Mellanrummet, det lärande som finns mellan skolan och fritiden, mellan vad man borde

lära sig och vad (eller var) man faktiskt lär sig intresserar mig. Genom mitt huvudämne Kultur, medier och estetisk (KME), vid lärarutbildningen i Malmö, har jag fått möjligheten och redskap till att utforska lärande i olika miljöer. I huvudämnets beskrivning, KME – en

huvudämnespresentation (2008) förklaras ämnets huvudsakliga idé. Huvudämnet skall vara en plattform där barn och ungas egna röster, idéer och tankar skall få plats. Genom att skapa möjligheter för ungas röster att höras i det offentliga rummet är intentionen att skapa förutsättningar för ett hållbart samhälle. Det står också att ”Barn och unga är liksom studenter, lärare och lärarutbildare med om att skapa och förändra kulturen. Medier och estetiska kommunikationsformer används i detta kunskapande och är verksamma delar av den medborgerliga bildningen.” (2008, s.7)

Jag ser det som en viktig del i min lärarroll att förstå vad som är betydelsefullt för unga människor och genom det få en förståelse för ungas referensramar. I huvudämnesbeskrivningen pekar man på att skolan inte har ett monopol på lärande och att den svenska lärarutbildningen måste integrera kunskaper och erfarenheter från andra sociala och kulturella kontexter.

Därför har jag valt att vända min blick mot mellanrummet, där bloggens sociala och kulturella kontext är arbetets utgångspunkt, detta genom tre unga tjejers röster. Samtidigt ligger fokus på att lyssna och förstå, att vända blicken mot någons berättelse och försöka höra variationer, likheter, olikheter och genom det skapa sig en egen uppfattning av vad som sägs. Genom ett gestaltande arbete, med ljud som medium, vill jag få en förståelse för vad bloggande kan betyda för den som bloggar.

Utmaningen i detta arbete ligger i att föra samman projektbeskrivningens text och radioreportagets ljud till en enhet. Reportaget skall kunna stå för sig själv, medan denna text är knuten till radioreportaget och blir en fördjupning och en teoretisk bakgrund.

1.1 Bakgrund

I Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, Lpo 94 (2009) står det att skolan skall främja och stimulera individer till lärande. Skolan skall också ge individer en förståelse för den demokratiska processen samt förklara det samhällsansvar vi som medborgare har. I Lpo 94 står det också om skolans uppdrag att ”Eleverna skall kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt.” (2009 s.5) I en statistisk undersökning om barn och ungas digitala medieanvändande, gjord av Nordicum-Sverige 2009, visade det sig att unga mellan 15-24 år, en genomsnittlig dag, använde sig mer av internet än att titta på tv eller att lyssna på sin mp3. I samma ålderskategori hade 98 % tillgång till dator i hemmet och av dessa hade 100 % tillgång till internet (Findahl 2009). Alltså har internet en given plats i unga människors liv.

Bloggen kan fungera som en informationssida om ett företag, där uppdateringar om

produktion läggs ut. Även politiska och journalistiska bloggar är representerade på internet och har en stor publik. Men majoriteten av bloggarna är skrivna av vanliga människor som riktar sig till en mindre publik (Nardi & Schiano & Gumbrecht & Swartz 2004). Orsakerna till varför människor bloggar är olika. Det kan vara att visa var man står i politiska frågor till att skriva av sig för sina vänner. Medvetenheten om läsekretsen är avgörande i framförandet av de material bloggarna väljer att lägga ut. Att dela med sig av allt eller en del är de flesta bloggare noga med att överväga (Nardi & Schiano & Gumbrecht & Swartz 2004).

Det är i Sverige främst unga kvinnor upp till 25 år som bloggar, där den vanligaste formen är en slags dagbok (Findahl, 2009). En tredjedel av alla Svenska unga tjejer har erfarenhet av att själva blogga och två av tre har erfarenhet från att läsa andras bloggar (Findahl 2009.) En undersökning gjord av bloggportalen blogg.se (2010) visade att av 3930 besökarna som deltog i undersökningen på deras hemsida var 93 % kvinnor och 43,28% av dessa var i åldern 15-19 år.

Med detta i bakhuvudet, och med tanke på mitt blivande yrke som lärare, ser jag denna undersökning som viktig. Inte bara för min del, utan för alla människor som jobbar med unga människor. Min förhoppning är att jag skall komma närmare den ungdomskultur, som bloggandet till viss del är, och förstå dess inverkan och påverkan på de unga.

2. Syfte och frågeställningar

Syftet med arbetet är att skildra tre informanters syn på sitt bloggande genom ett radioreportage. Radiomediet blir ett verktyg för att föra fram intervjupersonernas egna berättelser. Genom informanternas röster, som är de tongivande i arbetet, får även lyssnaren möjlighet att skapa sig en förståelse för informanterna på ett annat sätt än genom enbart det skrivna ordet. Min intention med arbetet är att försöka belysa hur bloggen kan vara ett hjälpmedel i skapandet av identiteter. Det är också att belysa ett lärande som står utanför skolans ramar, men som skulle kunna vävas in i verksamheter om mer kunskap om mediet fanns hos lärare. Mina tre utgångsfrågor i projektet är:

– Vad betyder bloggandet för tjejerna?

– Hur uppfattar de sambanden mellan bloggandet och skolan? – Vad betyder bloggandet för tjejernas identitetsskapande?

3. Teorier och begrepp

I följande kapitel presenteras teorier som jag använt mig av. Eftersom fokus i arbetet är informanternas egna ord behövs verktyg för att analysera materialet.

3.1 Forskning om unga och moderna medier

Chefen för Nordicom (Nordic Information Centre for Media and Communication Research) Ulla Carlsson (2010) har genom en rad artiklar försökt sammanfatta ungas användning av medier. Carlsson pekar på det kommunikationssamhälle vi lever i som bygger på ett mobilt och interaktivt agerande, där den tidigare passiva betraktaren har blivit en aktiv deltagare. Vi lever i ett nytt kommunikationssamhälle, där nya kommunikationsmönster har uppstått vilket innebär att forskningen, som tidigare handlat om att se vad medier gör med samhället, istället handlar om att se vad vi gör med medierna. Men internet går inte att jämställas med traditionell massmedia, eftersom internet är en arena som bjuder på ett mångfacetterat utbud som till exempel: shopping, information, underhållning, kunskap, konsumtion och mycket mer. Bloggkulturen ligger under sociala medier och bygger på social interaktion. Ungas internetaktivitet är oftast kopplat till just de sociala medierna där bland annat MSN,

Messenger och Facebook är starkt representerade. Undersökningar pekar på att unga mellan 15- 24 år använd medier sju timmar om dagen där två av dessa läggs på internet (Carlsson 2010).

Av internetanvändare mellan 15 och 17 år deltar 70 % i en eller flera communities. Killar är mest representerade i de underhållningsinriktade aktiviteterna, så som spel och att ladda hem musik. De unga tjejerna dominerar istället de sociala medierna genom att blogga och publicera digitala filmer och foto (Findahl & Zimic 2008).

Doktoranden vid Göteborgs universitet Ulrika Andersson (2010) skriver i en antologi artikeln Köp mig! en kort förklaring om vad bloggandet är och hur man kan se på bloggandet utifrån ett demokratiskt perspektiv. Genom bloggen öppnas en arena där tjejer gör sig hörda och skapar en plattform där de gemensamt stämmer upp. Genom kontakten med andra blir bloggen en viktig del i identitetsskapandet (Andersson 2010).

Bloggen är för många unga tjejer förknippad med konsumtionssamhället, där mode och skönhet har en given plattform. Samtidigt kopplas konsumtionssamhället ihop med den egna individens skapande av sig själv. En social reproduktion av identitet är en grund i bloggandet. Hur man väljer att visa sig på bloggen speglar också vem man är och vem man inte är. ”Bland unga bloggare har Descartes uttryck ”jag tänker, alltså existerar jag” förbytts till ”jag bloggar, alltså existerar jag.”” (Andersson 2010 s.94). Andersson menar att för att förstå den yngre generationen är en ökad medvetenhet och kunskap om bloggkulturen ett måste.

3.2 Identitet

Begreppet identitet kan förklaras på olika sätt och har olika inriktningar. Huvudämnet Kultur, medier och estetik har en konstruktionistisk grundsyn, där det i huvudämnets presentation pekar på identitet, samhället och kunskaper som sociala konstruktioner (KME – en

huvudämnespresentation 2008 s. 4). Jag har i detta arbete lutat mig mot den konstruktivistiska

synen på identitet. Jag upplever att jag genom att ha ett konstruktivistiskt perspektiv fortfarande håller mig inom ramen för huvudämnets syn på samhället, som något som formas i en social kontext. Det konstruktivistiska perspektivet förklaras genom att identiteten är konstruerad utifrån omgivningen och människorna i den. Vår identitet skapas alltså i förhållande till andra människor och är ingenting vi föds med (Hammarén & Johansson 2007). Identiteten är en brygga mellan den vi är och omgivningen omkring oss. Det är det som människor identifierar sig med och som speglar det samhälle hon lever i. I dagens senmoderna samhälle menar sociologerna Hammarén och Johansson att människor har skapat

sig flytande identiteter. Detta för att kunna passa in i ett samhälle som bygger på valfrihet och globala kontakter. Genom att vara rörliga i sin identitet kan människorna anpassa sig efter mediala flöden. ”Vi talar till och med i dag om att skapandet av identitet har blivit den nya tidens mening.” (Hammarén & Johansson 2007 s.15). Dock har det konstruktivistiska perspektivet kritiserats, då det på ett otillräckligt sätt inte tar hänsyn till det biologiska arvets inverkan på identitetsskapandet.

Universitetslektor Kerstin Von Brömssen (2006) frågar i en antologi genom artikeln

Identitet i spel – den mångkulturella skolan och nya etniciteter om identitet istället skulle

kallas för identifikation. Detta eftersom identiteten är skapad och i ständig förändring. Något som aldrig blir färdigkonstruerat, utan hela tiden omförhandlas i förhållande till andra. Antingen som en motkultur eller som en medkultur (von Brömssen 2006).

Hammarén och Johanssons (2009) diskuterar det statiska förhållandet mellan roller och identitet, där det förstnämnda är starkt kritiserat i forskningsvärlden. Detta på grund av att rollbegreppet har en tendens att kategorisera in människor i fack, som blir statiska och svåra att ta sig ur t.ex. könsroller.

Identitet som begrepp är inte heller konfliktfritt. Hammarén och Johanson (2009) pekar på att identitetsbegreppet hör samman med medelklassens syn på, och idealisering av, sig själva. Det blir problematiskt då analyser av fattigdom i vårt välfärdssamhälle skall genomföras då frågan vems identitet det handlar om först måste utredas. Men om vi utgår ifrån att identitetsbegreppet är det som skildrar vem vi som människa är i ett socialt sammanhang, så finns det också en koppling till det kulturella sammanhanget där vår identitet skildras genom t.ex. kläder. Återigen hör detta samman med en klasstillhörighet, eller en önskan om att tillhöra och är ett sätt att visa vem man är eller vill vara på den sociala skalan (Hammarén och Johnsson, 2009).

Genom en studie försöker socialantropologenFanny Ambjörnsson (2004) se likheter och skillnader i två olika klasser av gymnasietjejers identitetsskapande. Ambjörnssons forskning handlar om att undersöka hur feminina genuspositioner inom den heteronormativa ramen kommer till uttryck i två tjejgrupper med olika bakgrund. Genom gymnasieklasserna samhällslinjen och barn- och fritidslinjen pekar Ambjörnsson på vilken socialgrupp tjejerna tillhör och hur de genom kläder, kroppsspråk och tal förhåller sig till sin klasstillhörighet och vilka normer och ideal som råder i de olika grupperna. Heteronormen är utgångspunkten i studien. En norm som alla hennes informanter förhåller sig till på olika sätt.

Grupptillhörigheten blir en avgörande faktor och förhållandet till det man inte hör samman med tydliggörs genom klass, genus och normalitet (Ambjörnsson 2004). Den

heteronormativa ordningen, en norm som är sammanknuten med ideal, föreställningar och handlingar knutna till sexualitet är grundtemat i Ambjörnssons forskning. Ambjörnsson följde dessa tjejgrupper under en längre period, för att se strukturer i gruppernas sätt att förtydliga sig själva och sin tillhörighet. Hennes studie visade att bakgrund, både kulturell, ekonomisk och etnisk, var en bidragande grund för hur tjejerna identifierade sig med sin omvärld (Ambjörnsson 2004).

Professorn i kognitionsvetenskap Peter Gärdenfors (2006) skriver i boken Den

meningsskapande människan:

Du måste inte leta efter det stora sammanhanget. En mer insiktsfull och ödmjuk inställning är att nöja sig med det lilla och välja mål som är meningsfulla i nuet. Vardagen är full av meningsfulla handlingar och händelser, så man behöver inte sikta mot evigheten. (Gärdenfors 2006 s.159)

Gärdenfors ger en bild av vad vetenskapen har att säga om människor som meningssökare. En möjlig förklaring till varför människan strävar efter meningen i allt hon gör. Han menar att meningen är besläktad med människans avsikter och syfte. Detta genom att finna mening i vardagliga händelser, förstå andra människor och se mönster i den värld hon lever i. Människan är, till skillnad från djur, unik genom att hon kan leva sig in i andras tänkande och uppfattning. Hon har också en förståelse och uppfattning av andra människors känslor, kunskaper och självmedvetande (Gärdenfors 2006). Människan lever sitt liv genom att söka efter mening, men den meningsfullheten kan inte finnas om människan inte kan föreställa sig en framtid. Framtiden är kopplad till den fria viljan och att själv få utforska sitt eget meningsskapande. Gärdenfors (2006) pekar också på människans förhållande till att ha tråkigt, som kan ses som en form av bortskämdhet där ledan kan vara ett resultat av en kvävd nyfikenhet (Gärdenfors 2006).

4. Metod

Motsatsen till den kvalitativa metoden är den kvantitativa, där en objektiv undersökning presenteras genom statistik. Jag har redan i inledningen använt mig av en viss del kvantitativ metod, där undersökningens material visas i statistik och siffror (Magne Holme, Krohn Solvagn 1997 s.76). Detta med syftet att ge en uppfattning av olika representationer. Jag

anser dock att jag inte kan göra undersökningen genom kvantitativ metod, då min intention är att få en bild av personers egen uppfattning och inte att göra en statistisk undersökning. Genom att använda mig av kvalitativ metod vill jag komma nära en förståelse för ideal och normer som skildras på bloggarna. Den kvalitativa undersökningen präglas och bygger på en närhet till informanter, samt skapar en förståelse för det samhälle vi lever i (Holme Magne och Solvang Krohn 1997).

Den kvalitativa metoden är en kunskapsutveckling som bygger på närhet till undersökningsområdet och gör att jag som informationssamlare måste ställa mig öga mot öga med källan för att förstå dess perspektiv Metoden syftar till att fånga det speciella hos en enskild person och skapa en förståelse för dennes livssituation (Holme Magne & Solvang Krohn 1997). Forskaren är den som styr och kontrollerar insamlandet av materialet och sätter agendan genom sina frågeställningar. Dock måste forskaren vara lyhörd för informanterna/informantens egen situation, där denna skall ges frihet att utforma sin egen uppfattning (Holme Magne & Solvang Krohn 1997).

Min förförståelse som forskare är en viktig del i det kvalitativa arbetssättet, där mina kunskaper och fördomar är bidragande i kunskapssamlandet. Den kvalitativa metoden bygger på att jag som forskare ser en distinktion mellan en värderingsmässig uppfattning från en faktamässig (Holme Magne & Solvang Krohn 1997 s.82). Att belysa en enhet och förstå denne innebär inte att man utifrån den kan förstå alla andra. Varje person är unik och står för sig själv. Dock kan jämförelser göras mellan enheter för att skapa en bredare uppfattning av ett fenomen (Holme Magne & Solvang Krohn 1997). Den kvalitativa metoden innebär alltså att man som forskare försöker sätta sig in i en annan persons begreppsvärld och se saker ur dennes perspektiv.

4.1 Kvalitativ intervju

Den kvalitativa intervjun bygger på att samla in materialet genom samtal, där intervjupersonerna får frihet att prägla mötet genom sin egen tolkning av de tematiska ramarna. Som forskare innebär informantens frihet till tolkning att man måste vara lyhörd och försäkra sig om att får svar på de frågor man vill belysa. Forskarens ansvar vid en intervjusituation är att skapa en stämning som präglas av tillit. Holme Magne och Solvagn Krohn (2007) pekar på fyra viktiga element vid en kvalitativ intervju: teman, roller, aktörer och kulisser.

Rollerna är de förväntningar vi har på varandra i en intervjusituation. Det som forskaren

vill ha, i samspel med vad den som intervjuas förväntar sig att den forskande vill ha för svar. Faran ligger alltså i att den som blir intervjuad istället svarar det som man tror att forskaren är ute efter och inte uttrycker sin egen mening. Forskaren skall då betona vikten av att låta informanten uttrycka sin egen mening och genom frågorna skapa en plattform där informanten kan uttrycka sin egen åsikt.

Aktörernas förmåga att tillsammans skapa ett samtal och ett samspel med varandra är

avgörande för resultatet. En balansgång mellan att få ut så mycket man kan genom intervjun, samtidigt som man inte får pressa en informant att avslöja information som denne kommer att ångra efter samtalet. Intervjupersonen får inte känna sig pressad eller uppleva att samtalen är för avslöjande.

Kulissen är den fysiska miljön där intervjun görs. Var och när man ses och hur man sitter

i förhållande till varandra. Att skapa en situation som känns som ett vardagligt samtal är den kvalitativa intervjuns mål (Magne Holme & Krohn Solvagn 1997).

Användning av inspelningsbar teknik kan göra att samtalet bli konstlat. Det är viktigt att få informanten att känna sig naturlig i situationen och att denne vet vad som kommer att hända. Informanten bör vara väl upplyst i vilket sammanhang intervju kommer att användas i och vikten av inspelningen som ett verktyg för att på ett noggrant sätt kunna återge vad som har sagts.

Grunden i den kvalitativa intervjun är att det skall vara ett vardagligt samtal som är styrt av den tematiska ramen. Dock finns det stor frihet till egen tolkning innanför dessa ramar. Den kvalitativa intervjun är en balansgång mellan närhet och trovärdighet. Denna projektbeskrivning är sammankopplad med ett radioreportage, där tre informanter själva beskriver sin syn på bloggandet. Jag har strävat efter att på ett trovärdigt sätt återge tjejernas ord genom att redigera rösterna på ett sammanhängande och naturligt sätt.

4.2 Diskursanalys

Som ett verktyg i analysarbetet har jag låtit mig inspireras av diskursanalys. Winther Jørgensen och Phillips skriver i Diskursanalys som teori och metod att diskursanalysen i mångt och mycket går ut på att dekonstruera och genom det upptäcka strukturer (Winther Jørgensen & Phillips 2000).

”Diskursanalysens syfte är nämligen att kartlägga de processer där vi kämpar om hur

tecknens betydelse ska fastställas och där vissa betydelsefixeringar blir så konventionaliserade

att vi uppfattar dem som naturliga.” (Winther Jørgensen & Phillips 2000, s.32). Dessa strukturer är resultat av den omvärld som finns runt om och som bygger på ”politiska processer med sociala konsekvenser.” (Winther Jørgensen & Phillips 2000 s.56). Diskursanalysen bygger på en analys av språket, samhälleliga strukturer och sociala mönster. Genom analysen av de rådande diskurserna är intentionen med metoden att skapa en förståelse för strukturer (Winther Jørgensen & Phillips 2000).

Inom det diskursanalytiska fältet ses subjektet som splittrat. Istället får identiteten liv genom en diskursiv representation där identiteten alltså blir en identifikation där subjektspositioneringen förhåller sig till en struktur. Genom att förhålla sig till det man blir och det man inte blir knyts tecknen ihop och sorteras (Winther Jørgensen & Phillips 2000). Alltså ser man på identiteten som någonting relationellt och lika föränderlig som diskurserna, vilka byter identitet efter de sammanhang de ingår i. Subjektet har alltid en möjlighet att identifiera sig i olika diskurser och genom det identifiera sig på olika sätt. ”En given identitet är därför kontingent: möjlig men inte nödvändig.”(Winther Jørgensen & Phillips 2000 s.51). Genom en kartläggning av ”den andra”, som skapas samtidigt som ”vi”, kan man peka på vad som ingår i den enhet diskursen innefattar.

Jag ser därför att användningen av diskursanalysen är en hjälp när jag analyserar min undersökning. En metod som vägleder och hjälper mig att se strukturer, normer och ideal. Genom att se vad som ingår i bloggkulturen och samtidigt se till det som inte finns med, vill jag försöka ringa in den övergripande diskursen i mitt material.

4.3 Radio som medium

”Att lyssna är att se.

Att inte lyssna är att vända bort blicken.” (Björkman 2009 s.222)

Professorn i radioproduktion Susanne Björkman (2009) skriver i En lyssnares röst en självbiografi om sitt yrkesliv som radiodokumentärmakare, från starten till idag. Hon skriver om sin fascination för mellanrummen, tystnaderna och pauserna som beskriver mer än tusen ord. Hennes tankar om radiomediet som uttryck bygger på nyfikenhet och lyssnande. Hon

menar att det man ser berättar något annat än det man hör. Istället för att tolka en människas kroppsspråk och minspel blir lyssnaren tvungen att luta sig mot betoningar, tonfall och pauser för att därigenom skapa sig en uppfattning av vad en människa egentligen säger (Björkman 2009).

Björkmans huvudsakliga betoning är att lyssnandet är en bristvara i dagens stressade samhälle. Något man måste öva sig på och som tar tid att bli trygg i. Radiomediet skapar en stämning och en kontakt med intervjupersonen. Men denna kontakt kan endast nås om den som intervjuar har ett genuint intresse för vad den intervjuade säger. Att låtsas intressera sig går inte. Björkman menar att utan nyfikenheten öppnar sig ingenting och att intervjufrågor är som nycklar. Ibland går en nyckel till alla rum och ibland får man leta på en stor nyckelknippa innan man hittar rätt. Ibland gör frågorna att alla dörrar stängs och ingen nyckel tycks passa. Som intervjuare måste man då gå tillbaka till sig själv och fråga sig vad det var man kunde ha gjort annorlunda (Björkman 2009).

Björkman upplevde i början av sin karriär att hon var för målstyrd. Hon letade efter svar på frågor som passade in i den kontext hon själv hade tänkt sig att de skulle komma fram i. ”Att tro sig veta och samtidigt lyssna…. Det går helt enkelt inte ihop.” (Björkman. 2009, s.103) Att redan innan man intervjuat någon ha en klar bild och mall för vad man är ute efter låser en hel rad dörrar (Björkman 2009). Björkman skapar sina dokumentärer utifrån stämningar och inte i huvudsak av vad som sägs. Hon betonar vikten av mötet och den direkta kontakten mellan intervjuare och intervjuperson. Ett förtroende mellan parterna som bygger på förståelse och skapar en tillåtande stämning (Björkman 2009).

Dokumentärfilmaren och professorn i radioproduktion Bengt Bok skriver om liknande upplevelser i boken Möte med den andre (Bok 2008). Även Bok utgår ifrån sin egen yrkeserfarenhet som radio- och tv-journalist. Han menar också, som Björkman, att det är nyfikenheten och intresset som är den viktigaste grunden. Men där Björkman pratar om mellanrummen och pauserna betonar Bok istället intervjuarens ansvar att leda samtalet och färga frågorna med sin egen personliga nyfikenhet. Han menar att det är intervjuaren som för samtalet fram, genom sina frågor och val av ämne. Dock måste lyhördhet finnas för intervjupersonens vändningar och ett noggrant lyssnande (Bok 2008).

Bok skriver om närmandets idé. Om att låta den intervjuade visa upp olika sidor av sig själv och fördjupa sin person. Detta är ett sätt att bjuda in lyssnaren och skapar möjligheter för henne att prova sig själv gentemot de tankar och känslor som den intervjuade målar upp (2009 s.20). Att kunna kliva in i en intervju med koncentration och full närvaro, för att sedan kliva ut och betrakta samt analysera det som sägs, är en viktig egenskap menar Bok (2008).

Både Björkman och Bok skriver om de dokumentära processintervjuer, där mötet med informanten är återkommande. Genom detta skapas ett förtroende mellan intervjuare och den intervjuade som gör att man öppnar sig för varandra och man återkommer till samma eller liknande frågor vid flera tillfällen (Bok 2008; Björkman 2009).

4.4 Urval

Mina informanter är alla tjejer, inte för att det inte finns några killar som bloggar utan för att detta är en arena där tjejer är mest representerade. Jag har valt att inte fördjupa mig i genus frågor i min undersökning och inte heller klass eller etnicitet, utan istället är mitt huvudsakliga fokus att belysa vad bloggen betyder för de bloggande tjejerna. En analys av bloggarnas innehåll kommer inte heller att göras, utan istället vänder jag mig till personerna som bloggar. Genom arbetet vill jag skapa en förståelse för vad lärande kan vara i andra miljöer än i skolan. Jag har enligt forskningsetiska reglerna fingerat tjejernas namn både i ljudbearbetningen och i texten (Gustafsson & Hermerén & Petersson 2004, www). I första kontakten med informanterna förklarade jag vad min forskning handlade om och hur den var tänkt att gestaltas. Jag har varit tydlig, i kontakten med informanterna, att det kommer att vara ett arbete som både är i skrift och ljud. Informanterna har sedan tagit ställning till om de velat vara med i forskningen. De har också, efter intervjutillfället, fått uttrycka om det är delar av intervjun de inte vill ska vara med i arbetet.

4.5 Kontakt via internet

Min utbildning riktar sig till grundskolas senare år och min målgrupp för detta projekt har varit högstadie- och gymnasieungdomar. Genom att söka via bloggportalen.se (www) hittade jag unga bloggare att kontakta. Dock visade det sig vara svårare än jag trott. Mina första försök var trevande och i svaren jag fick frågade bloggare vem jag ”egentligen” var och att de absolut inte ville ställa upp. Jag formulerade om min förfrågan på ett väldigt akademiskt vis. Även det visade sig vara fel, då de bloggare jag kontaktade inte kände att de kunde leva upp till mina önskemål. Så hur gör man för att inte framstå som en snuskgubbe eller en akademisk snobb? Jag formulerade om igen. Var rak på sak men samtidigt beskrev jag att jag inte hade något direkt mål med arbetet (se bilaga 1). Genom att betona min nyfikenhet och viljan att förstå vad just de som personer tänker om bloggandet, försökte jag att närma mig informanterna. Då fick jag napp. Tre tjejer i södra Sverige tackade ja.

Tjejerna är alla tre i övre tonåren och går på gymnasiet. Jag bestämde möte med varje tjej enskilt. Informanterna har alltså inte träffat varandra. Val av plats kändes viktigt. Jag ville fortfarande inte att de skulle känna att jag kanske var en bluff. Därför presenterade jag en rad olika mötesplatser som förslag och betonade vikten av att de skulle känna sig trygga på platsen, både med mig men också inför att prata öppet om sitt bloggande. Mina förslag var bibliotek, i skolan, hemma, på ett café eller på högskolan (min skola). En av tjejerna träffade jag på ett bibliotek och två på högskolan. Innan jag träffade informanterna lästa jag noga deras bloggar och skrev upp minnesanteckningar.

Intervjuerna är kvalitativa med inspiration av Bok (2008) och Björkman (2009). Det har varit ett möte där jag genom mina frågor har styrt samtalet. Samtidigt har det funnits en frihet för informanterna att själv tolka frågorna utifrån deras egna ramar. Jag har haft ett frågeformulär som utgångspunkt, men har varit lyhörd för informanternas vändningar och kommit med följdfrågor och uppmuntrande nickningar. Frågeformuläret har jag endast haft som stöd för mig själv och för att ha samma underlag vid alla tre intervjuer (se bilaga 2). Dock har det funnits skiftningar i frågorna utifrån vad informanterna berättat.

5. Genomförandet

Eftersom syftet med mitt arbete är att genom ett radioreportage belysa ett lärande som ligger i mellanrummet mellan skola och fritid, så har jag i genomförandet behövt ha en struktur för analysen av arbetet. Jag redigerade först intervjuerna innan jag gick över till att skriva och analysera. Radioreportaget är alltså arbetets grund och utgångspunkt. Analysen, genom denna tillhörande text, har skrivits efter det att reportaget var färdig redigerat.

Genom diskursanalysen har jag försökt ringa in informanternas svar under rubrikerna:

skola och fritid, bloggens betydelse och identitet. Huvudtemat var till en början bloggens betydelse och utifrån det blev de andra rubrikerna underteman. Jag blev dock medveten om att betydelsen är ett vagt begrepp, då informanternas svar med utgångspunkt från betydelsen har

kopplats till underliggande teman. Detta gjorde att min kategorisering mest såg ut som en spindelväv, där trådarna leder till och från varandra.

Genom att istället ha identiteten som huvudtema kunde jag ringa in hur informanterna beskrev sig själva. Identiteten blev då spindelvävens mittpunkt och utifrån denna kunde jag tydligare se sambanden mellan de olika rubrikerna.

5.1 Redigering

Innan jag började redigera transkriberade jag intervjuerna. Detta för att få en överblick över samtalen, samtidigt som jag fick en chans att lyssna på vad som egentligen sades.

Jag har inspirerats av Boks (2008) sätt att tala om sin roll som intervjuare. Att man färgar innehållet av sig själv, men att man inte nödvändigtvis behöver höras mest (Bok 2008). Därför har jag valt att redigera samtalen så att min röst inte hörs så ofta. Fortfarande kan man höra att svaret bygger på en fråga, men det är inte frågan i sig som är viktig utan svaret. Därför har jag valt att klippa bort mina frågor och sätta svaret i fokus.

Eftersom jag har redigerat intervjuerna på ett snabbt och rakt sätt har jag tyckt det varit viktigt att skapa pauser. Musiken är andningshål, viloplatser där den som lyssnar kan få en stunds eftertanke och processa den information som pressenterats.

För att skapa ytterligare en dimension till reportaget klippte jag in en röst som läser upp inlägg från bloggarna. För att tydliggöra att detta är en uppläsning från bloggen har ett bakgrundsljud av knappande på en dator lagts in. Detta för att lyssnaren snabbt skall förstå vem rösten illustrerar, det vill säga den skrivna texten från bloggen.

Jag har i detta reportage klippt en hel del. Detta för att få med så mycket som möjligt på kort tid. Man skulle kunna säga att reportaget är en konstruktion av ett möjligt samtal. Alltså har jag komprimerat intervjuerna och valt bort delar som jag upplever går utanför ramarna för vad mitt fokus i detta arbete skall ligga.

Tanken är att vem som helst skall kunna lyssna till detta och att det skall vara så radiomässigt som möjligt. Därför har jag valt att inte göra reportaget så långt (21 min). En ovan lyssnare tappar intresset efter ett tag och tankar far iväg åt andra håll. Att titta och lyssna är lättare, det är vi tränade i från TV-soffan. Men genom att redigera fram en stämning som på ett rakt och enkelt sätt föra fram informanternas ord, är min intention att vem som helst skall orka lyssna.

5.2 ”Påa”

Till inledningen av radioreportaget hör en text, en på radiospråk kallad ”påa”. En ”påa” är en påannonsering och inledning där man, genom text, ringar in området som man kommer att höra och genom det bygga upp en stämning. Efter radioreportaget kommer en ”ava” där man återigen pressenterar vilka man har hört och vem som har gjort inslaget.

Påa:

Ett lärande i det offentliga rummet genom ett privat uttryck, där vardagliga inlägg om shopping, fester och förhoppningar publiceras för läsning av vem som helst.

En offentlig dagbok som tillåter dig att vara den du är: Bloggen.

Du kommer i detta reportage att höra Johanna, Tova och Camilla berätta om hur de ser på bloggandet och vad det betyder för dem.

Lyssna på ljudfil

Ava:

Du har hört Johanna, Tova och Camilla berätta om sitt bloggande. Reporter var Vera Andersson.

6. Resultat

Nedan sammanfattar jag intervjuerna. Jag vill påpeka att detta är ett arbete som är ljudbaserat och det krävs att man också lyssnar till reportaget för att riktigt förstå innebörden av denna text. Jag kommer endast att ge en kort återgivning av vad tjejerna sade, men hänvisar till radioreportaget. Detta för att länka samman projektbeskrivningen med reportaget.

Jag kommer i texten att kalla informanterna Johanna, Tova och Camilla, detta efter ordningsföljden de kommer i radiobearbetningen. Val av namn är helt slumpmässigt och har ingen anknytning till deras egna namn eller till bloggadresserna.

6.1 Johanna

Johanna berättar att bloggen betyder mycket för henne och att hon utvecklas som person genom den. Hon beskriver att det är mest tjejer som läser hennes blogg, detta kanske för att det är mest tjejer som är intresserade av mode. Hon tycker om att blogga för att hon får positiv feedback på saker hon själv

tycker om och det stärker henne som person. Hon kan dock komma på sig själv att tycka att det är ytligt att blogga om kläder. Genom bloggandet har Johanna lärt sig att man kan komma

långt på egen hand och inte ge upp, något som hon inte upplevt att hon lärt sig i skolan. Skolan känns opersonlig. De som läser hennes blogg vet mer vem hon är än lärarna i skolan. Bloggen visar vem hon är och det är inte enbart kläder. Hon upplever att hennes läsare får rätt uppfattning av henne. Johanna säger också att det är lätt att strunta i läxor och istället sitta vid bloggen. Bloggen är en del av henne och visar vem hon är. För henne är det ett fritidintresse, andra gillar fotboll och hon har bloggen som sitt intresse.

6.2 Tova

Tova beskriver sig själv som positiv, envis och lat. Hon gillar att hålla på med kreativa saker. Hon talar om bloggen som en del av sig själv. När hon började blogga var det ett sätt att skriva av sig. Nu är det mer en identitet ”Jag är bloggen” säger hon. Samtidigt inflikar hon att hon inte kan vara en blogg, utan hon är en riktig människa. Hon tjänar pengar på bloggandet och får gratiskläder. Hon menar att vissa kallar det för att hon jobbar medan hon ser det som ett fritidsintresse med extra förmåner. Tovas blogg är en blandning av text och bild. Genom redigeringen av bilderna representerar fotona henne. I skolan kan hon vara lat och har lätt att påverkas av andra. Men på bloggen är hon inte lat, eftersom hon har läsare att tänka på. Tova menar att bloggandet har ökat hennes självkänsla då hon får uppskattande kommentarer från sina läsare som ”peppar” henne att fortsätta blogga.

6.3 Camilla

Camilla beskriver sig själv som självsäker, positiv, initiativrik och står för det hon säger. Förr var hon en tjej från landet, men nu är hon en storstadstjej. Det är storstadstjejen som syns på bloggen. Camilla menar att det är hennes ”nya jag”. Bloggen ger henne ett bättre ordförråd då hon funderar på hur hon på bästa sätt skall formulera sig.

Hon försöker hålla bloggen till en hårblogg, men dagboksinlägg smyger sig in den där hon berättar om sin vardag. Camilla ändrar sig mycket klädmässigt ”nu är det mer tantstilen med lite blusar och sånt”.

Hon uppdaterar mellan tre till sju gånger om dagen, beroende på vad hon har att förmedla. Hon ser bloggen som en plattform där hon visar var hon står. Hon upplever inte att det finns någon gräns mellan bloggen och sig själv, men vissa gränser drar hon. Om någon inte vill synas i bloggen så låter hon dem vara anonyma. Genom sitt bloggande menar Camilla att hon tar för sig och visar var hon står. Hon vill visa att hon är en riktig människa som kan ha finnar och vara osminkad och ändå vara sig själv ”Jag är jag. Och jag är som jag är” säger hon. På bloggen känner hon sig ”mammig” där hon uppmanar sina läsare att t.ex. använda kondom. Camilla menar att det är ett sätt att visa att hon vågar ta ställning.

7. Analys av ett samtal

Jag har använt mig av den kvalitativa intervjutekniken där närheten har varit viktig. Den resultatstyrning som Björkman (2009) upplevde att hon i början av sin radiojournalistiska karriär utövade, kan jag känna igen. Jag har i redigeringsarbetet varit styrd av att berätta det som jag vill berätta. Det som sades i intervjuerna, som inte finns med i reportaget, kanske bär på lika mycket innehåll och väsentlighet, men eftersom jag har valt att berätta just denna del har andra delar skalats bort.

Ambjörnssons (2004) forskning om olika klasser är en studie som under lång tid har gett henne ett rikt material och genom det har hon analyserat gruppernas beteendemönster. Det handlar om hennes roll som iakttagare, där hon efter en tid i deras närvaro blir insläppt i den privata sfären, på olika vis i klasserna. Björkman (2009) och Bok (2008) talar om processintervjun, där det återupprepande mötet i olika miljöer skapar ett förtroende mellan parterna och bidrar till ett naturligt förhållningssätt mellan intervjuare och intervjuperson.

Det fanns en tanke om processintervjun i starten av mitt arbete. Dock insåg jag att tiden för projektet var för knapp och därför har jag inte träffa informanterna mer än vid ett tillfälle. Det har resulterat i att min ljudbearbetning inte kan kallas för en dokumentär, utan istället för ett reportage.

Mitt arbete är en produkt av ett möte, där alla frågor endast har svarats på vid just det tillfället. Kanske hade en mer nyanserad bild av tjejerna kunnat uppnås om jag träffat dem vid flera tillfällen? Med Boks ord om att låta intervjupersonen visa upp olika delar av sig själv för att skapa en identifikation som lyssnaren kan förhålla sig till (Bok 2008) har jag genom mina frågor försökt skapa ett utrymme där Johanna, Tova och Camilla har kunnat beskriva sig

själva på olika sätt. Genom det har min förhoppning varit att få en nyanserad bild av tjejerna, trots att vi endast träffats vid ett tillfälle.

7.1 Diskursen

Diskursanalysen utgår ifrån att se strukturer och sammanhang (Winther Jørgensen & Phillips 2000). Om jag ser till tjejernas svar bygger de på att visa vem man är och förtydliga sig själv genom text och bild på bloggen. Genom att kartlägga motsatsen kan diskursanalysen användas för att ringa in vad som ingår i enheten (Winther Jørgensen & Phillips 2000). Genom identitet som huvudtema synliggjordes bloggens betydelse för tjejerna som någonting som speglar deras identiteter. Johanna, Tova och Camilla visar på sina bloggar vilka de är i förhållande till vad de inte är. Bloggen är ett fritidsintresse och alltså en motsats till skolan. Den är något de gör för sig själva, i motsats till det arbete de borde göra inom skolans ramar.

Johanna menar att skolan är opersonlig och att de som läser hennes blogg bättre vet vem hon är. Genom kläder speglar hon sig själv på bloggen och hennes självförtroende växer av den uppskattning hon får av sina läsare. Bloggen är alltså förknippad med någonting positivt och hennes läsare sporrar henne till att vilja utvecklas mer. Detta upplever hon inte att hon motiveras till att göra i skolan. Johannas läsarkrets består av mestadels tjejer. Genom att belysa de sociala mönstren närmar man sig diskursen (Winther Jørgensen & Phillips 2000). Johanna ringar in det till att handla om tjejer, i förhållande till killar, då Johanna menar att det är mest tjejer som är intresserade av mode.

Tova säger också att bloggen är ett fritidintresse, samtidigt som det skulle kunna ses som ett arbete eftersom hon genom bloggen tjänar pengar, vilket hon inte gör i skolan. Tova beskriver sig själv som lat, men på bloggen är hon inte det då hon vill ha kvar sin läsekrets. Samtidigt som hon vill visa vem hon är och hur hon mår via foton, i förhållande till text, så känner hon också ett krav från sina läsare att ge dem vad de vill ha. Den lathet som Tova beskriver ryms innanför skolans ramar men finns inte på bloggen, då bloggen utvecklar hennes självbild genom positiv feedback och gör att hon motiveras till att fortsätta. Motivationen kan alltså vara en av de viktigaste drivkrafterna i bloggandet.

Camilla ser bloggen som ett forum där hon kan påverka andra. Diskursen hon rör sig inom handlar om vem hon visar upp att hon är, i förhållande till vad hon inte är. Hon lever nere på jorden och står för det hon säger. Samtidigt får hon inom bloggens ramar ändra sig och uttrycka olika smaker och åsikter. Diskursanalysen utgår ifrån att identiteten är relationell och föränderlig utifrån de sammanhang subjektet befinner sig i (Winther Jørgensen & Phillips

2000). Camilla visar upp en bild av sig själv som storstadstjej i jämförelse till en tjej från landet, som hon tidigare var. Hon uttrycker att bloggen berikar henne språkligt och utmanar henne att formulera sig på olika sätt. Något hon kan använda sig av i skolan men det är inget hon lärt sig där.

7.2 Slutdiskussion

Bloggen betyder mycket för Johanna, Tova och Camilla. De får uttrycka vem de är och vad de står för, vilket är grundtemat i hela radioreportaget. Bloggen är ett fritidsintresse som ligger utanför skolans ramar. Det är ett forum som mest består av tjejer vilket gör att målgruppen för bloggandet är tydligt för de som bloggar. Tjejerna är lika mycket bloggen som i verkligheten. Alltså är bloggen närvarande i alla sammanhang som tjejerna befinner sig i. Identitetsskapandet är en del i bloggandet. Tjejerna skapar sig själva med bloggen som yttrycksmedel och det ses som positivt för alla tre. Det är genom kontakten med andra som identitetskapandet på bloggen uppstår (Andersson 2009). Den uppmuntran de får från sina läsare gör att de vill fortsätta och utveckla sig själva på bloggen. Den ger dem också en bättre självbild, eftersom de får positiva kommentarer som stärker dem. Gärdenfors (2006) skriver om människans sökande efter mening i allt hon gör. Framtiden är kopplad till den fria viljan och det utgör ett meningsskapande (Gärdenfors 2006). Bloggandet kan vara tjejernas meningsskapande nu. Det behöver dock inte vara det alltid.

Hammarén och Johansson (2007) menar att den moderna människan strävar efter att hitta livets mening genom identitetsskapandet. Det kan kopplas till vad tjejerna beskriver att bloggen gör för dem. Det är identiteten som står i fokus och förtydligandet av vad man tycker om och inte tycker om som är grunden.

Tjejerna pratar om bloggen som en identitet som är föränderlig. Den bygger på vad andra vill ha ut av dem, samtidigt som det är ett forum där de får visa upp vem de är. Det kan kopplas till Hammarén och Johanssons (2009) flytande identiteter, där de globala kontakterna och valfriheten i samhället gör att människan anpassar sig efter medieflödet. Skapandet av sig själva på bloggen förhåller sig till nya trender och ger läsarna möjlighet att identifiera sig i den tid de lever. Hammarén och Johansson (2009) menar att skapandet av identiteten är den nya tidens mening, vilket bloggen kan vara ett exempel på.

Tjejerna är medvetna om att de skalar bort bitar av sig själva, och framhäver andra, för att inte avslöja sig helt. Identifikationen, som von Brömssen (2006) vill kalla identiteten, blir i tjejernas bloggande tydligt. Identifikationen förknippas med identiteten där tjejernas

blogginriktning (hår, mode och foto) skapar identifikationer till andra liknande inriktningar samtidigt som de förtydligar sin egen identitet genom det. Läsarna ges utrymme att identifiera sig med bloggarna och genom mode, foto och hår kan bloggläsaren sätta sin identitet i förhållande till den bloggandes. Camilla, Johanna och Tova visar inte hela identiteten, utan istället väljer de delar som andra kan identifiera sig med.

Fanny Ambjörnssons (2004) studie av två klasser med olika bakgrund visade att det var den ekonomiska och kulturella bakgrunden som inverkade på hur de identifierade sig med sin omvärld. I Tova, Camilla och Johannas svar ser jag istället en identifikation utifrån vilken kategori man lägger bloggen under som till exempel hår, foto och mode och genom det identifierar sig med sin omvärld. Dock har inte mina frågor berört klasstillhörighet och om det hade gjort det hade det kanske kommit fram andra vinklar.

Bloggandet är någonting tjejerna gör för sig själva, i kontrast till det arbete de förväntas göra i skolan. Skolan ses som opersonlig i förhållande till den personliga kontakt de får med sina läsare på bloggen. Sambandet mellan skolan och bloggandet blir tydligt då tjejerna menar att bloggen hör samman med dem som personer. De kan använda sig av kunskaper de lär genom bloggandet i skolan, men skolan har inte i så stor inverkan på bloggandet.

Gärdenfors (2006) menade att ha tråkigt är ett uttryck för att man blivit dåligt stimulerad och inte utmanad Tjejerna har tagit saken i egna händer och stimulerat något som de uttrycker att de inte får utlopp för i skolan. Den lathet Tova talar om är inte aktiv på bloggen, då den är en motivation för henne, vilket skolan inte är i samma utsträckning.

Med tjejernas svar i ryggen kan fråga om sambandet mellan bloggandet och skolan ses som något som handlar om min föreställningsvärld. Min tanke, när jag skrev frågan, var att det kanske fanns två parallella världar där skolan och bloggen var separata. Till viss del stämmer det då de gör en distinktion mellan skola, som något man måste göra, och bloggandet, som ett fritidsintresse som förknippas med den egna motivationen. Samtidigt är alla tre enstämmiga när de menar att gränsen inte riktigt finns mellan bloggen och skolan, då bloggen är närvarande i allt de gör. Tova säger ”Jag är bloggen” men samtidigt inflikar att hon inte kan vara en blogg eftersom hon är en människa. Jag kan förstå henne, då bloggen i allra högsta grad är en produkt av henne. Alltså är bloggen en del av en människa, men inte hela personen, och är nästan alltid närvarande. Andersson (2009) menade att de som bloggar upplever att de existerar genom sitt bloggande. Den sociala reproduktionen av identiteten som bloggen innebär (Andersson 2009) är tydlig i alla tre tjejers syn på sitt bloggande.

Frågan om sambandet mellan skolan och bloggandet kan också kopplas samman med synen på det offentliga och privata. Alla tre är medvetna om bloggens offentlighet och väljer

därför bort delar av sig själv för att inte avslöja för mycket. Samtidigt ses bloggen som någonting privat, ett eget fritidsintresse, i förhållande till skolan. Skolan är en offentlig plats och bloggen får spegla det privata. Samtidigt censurerar tjejerna sig själva i det privata forumet för att inte bli för offentliga.

Camilla använder bloggen som en dagbok, men är tydlig med att det är hår och frisyrer som är hennes huvudsakliga bloggkategori. Vänner som inte vill synas i bloggen respekteras. Samtidigt menar Camilla att hon som bloggare vågar spela och hennes vänner som inte vill synas sitter och ”håller på korten”. Jag tolkar det som att det finns något modigt i att blogga, att vara offentlig och samtidigt privat.

Förtydligandet av identiteten ligger i bloggens inriktning: mode, foto och hår. Det statiska förhållandet som Hammarén och Johansson (2009) belyser mellan identitet och roller, där begreppet roller har en tendens att sätter människor i fack, är inget problem på bloggen. Det är snarare en förutsättning för att få läsare. Det är genom sitt intresse och det facken man anpassar sin blogg till t.ex. mode, foto, hår, som man kan få läsare. Eftersom bloggen är en del av informanterna finns det ingen distinktion mellan identitet och bloggen. Alltså är bloggen ett förtydligande av identiteten och en arena där tjejerna får uttrycka sina åsikter.

8. Slutsats

I min inledning berättade jag om min fascination för mellanrummen, ett lärande som står utanför skolans ramar. Min intention med detta arbete har varit att belysa det genom ett radioreportage och en fördjupande text. Arbetet har haft två agendor. Det ena har varit att få en förståelse för vad bloggandet betydde för tre unga tjejer. Den andra delen var att göra det genom en ljudbearbetning.

Genom ljud som medium har jag försökt öppnat upp för ytterligare en dimension, genom att låta bloggarna själva höras och skapa empirin. Ljudet bygger upp en stämning och ger lyssnaren möjlighet att bilda sig sin egen uppfattning av det sagda ordet. Med radio som medium har jag med inspiration från huvudämnet Kultur, medier och estetik gett mina informanter en plats att höras, inte bara genom text utan också genom ljud. Min förhoppning är att detta material skall inspirera andra till att skapa rum för unga att höras.

Jag upplever att mina tre informanter genom sitt bloggande får utlopp för känslor och smak som annars inte har någon given plattform. Ett ställe där de förmedlar delar av sig själva

på ett privat men ändå offentligt vis. Alla tre är medvetna om sina läsare och formar sitt språk efter sina läsekretsar. Utifrån en konstruktivistisk syn på identitet och genom diskursanalysen har jag försökt att ringa in det område mina tre informanter rör sig i. Diskursen ligger i ett förhållande mellan fritid och skola. Mellan att vara offentlig och samtidigt privat och att uttrycka vem man är, i förhållande till vad man inte är, genom olika uttryck så som mode, foto och hår. Bloggen är alltså ett forum där text och bild skapar identitet och identifikation.

I inledningen citerade jag läroplanen för den obligatoriska grundskolan, Lpo94 (2009), där det stod att elever skall kunna orientera sig i ett informationsflöde i förändring (2009 s.5). Jag frågar mig nu vem det är som skulle behöva orientera sig? Min uppfattning, genom tjejernas syn på sitt bloggande, är att det egentligen borde vara skolorna som lär sig av elevernas informationsflöden. När Johanna säger att hon tycker att skolan är opersonlig och att bloggens läsare förstår henne bättre, undra jag vad det är som skolan missar att väva in i sin verksamhet som bloggen lyckas med?

Jag har genom detta arbete försökt synliggöra ett slags lärande som ligger utanför skolans ramar, mellanrummets lärande. Genom att informanternas röster blir hörda har jag försökt att skapa en plattform som bygger på både lyssning, egen tolkning och en analyserande text.

Johanna, Tova och Camilla upplever att de lär sig och utvecklas genom positiv feedback och krav från dem som läser bloggen. Kan det vara så att visst lärande endast utvecklas och kan motiveras just eftersom det ligger utanför skolans ramar?

Med en önskan om att få in mellanrummets lärande i skolan, men med en förståelse för att just det lärandet kanske inte hör hemma där, har jag lagt Johanna, Tova och Camillas ord på minnet. Jag vill inspirera elever till att själv ta sitt lärande i egna händer med utgångspunkt från något de själva kan identifiera sig med. Det tror jag är en förutsättning för att vi människor skall finna nyfikenhet och lusten till att lära oss mer än det som förväntas.

Litteratur och källor

Ambjörnsson, Fanny (2004) I en klass för sig. Genus, klass och sexualitet bland

gymnasietjejer. Stockholm. Ordfront

Andersson Ulrika (2010) Köp mig! I: U. Carlsson (red) Barn och unga i den digitala

mediekulturen. (s.93 - 95) Göteborg. Nordicum

Björkman, Susanne (2009). En lyssnares röst. Stockholm. Carlssons Bokförlag

Bok, Bengt (2008). Möte med den andre. Tankar kring intervjuer. Stockholm. Carlssons Bokförlag

Carlsson, Ulla (red) (2010) Barn och unga i den digitala mediekulturen. Göteborg. Nordicum Findahl, Olle (2009). Svenskarna och Internet. Gävle. World Internet Institute.

Findahl Olle, Zimic Sheila (2008) Unga svenskar och internet 2008 World Internet Institute Gärdenfors, Peter (2006) Den meningssökande människan Stockholm. Natur och kultur Hammarén, Nils. Johansson, Thomas. (2007). Identitet - vilka är du? Stockholm. Natur och kultur

Hammarén, Nils. Johansson, Thomas (2009). Identitet. Stockholm. Liber

Holme Magne, Idar. Solvang Krohn, Bernt (1997) Forskningsmetodik. Om kvalitativa och

kvantitativa metoder (3:e upplaga) (B. Nilsson övers). Lund. Studentlitteratur. (original av 3:e

upplaga publicerat 1996)

Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet Lpo94. (2009) Stockholm.

Nardi A. Bonnie, Schiano J. Diane, Gumbrecht Michelle, Swartz Luke (2004) Why we Blog. I: Communications of the AMC December 2004/vol. 47, no.12 (s.41- 46)

Von Brömssen, Kerstin. (2006) Identitet i spel – den mångkulturella skolan och nya etniciteter I: H. Lorentz & B. Bergstedt (red). (2006) Pedagogik i mångkulturella lärandemiljöer.

Interkulturella perspektiv (s.41 – 69). Lund. Studentlitteratur

Winther Jørgensen, Marianne. Phillips, Louise (2000). Diskursanalys som teori och metod. (S-E Thorell övers). Studentlitteratur (Original publicerat 1999).

Elektroniska källor

Kultur, Medier & Estetik – en huvudämnespresentation. Lärarutbildningen, Malmö Högskola.

(Reviderad 2008-10-16)

http://www.mah.se/upload/LUT/Enheter/KSM/manschetter/KME.pdf?epslanguage=sv (2010-05-19)

Gustafsson, Bengt. Hermerén, Göran. Petersson, Bo (2004) Vad är god forskningssed?

Synpunkter, riktlinjer och exempel. Stockholm. Vetenskapsrådet

http://www.vr.se/download/18.6b2f98a910b3e260ae28000334/god_forskningssed_3.pdf (2010-04-01)

Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, Lpo 94 (2009) Skolverket, Stockholm http://www.skolverket.se/publikationer?id=1069 (2010-05-22)

Bloggportalen.se http://bloggportalen.aftonbladet.se/BlogPortal/view/Home (2010-02-21) Nationalencyklopedin. Sökord: blogg. http://www.ne.se/lang/blogg (2010-06-14)

Nationalencyklopedin. Sökord: konstruktionism

http://www.ne.se.support.mah.se/konstruktionism (2010-06-20) Statistisk undersökning:

Webbsidan blogg.se utförde en undersökning bland sina besökare (2010-02-26)

Intervjuer

Intervju med Johanna. Kvinna i tonåren. 100413. Intervjuspråk: svenska. Intervjuare: Vera Andersson. Intervju med Tova. Kvinna i tonåren. 100331. Intervjuspråk: svenska. Intervjuare: Vera Andersson Intervju med Camilla. Kvinna i tonåren. 100412. Intervjuspråk: svenska. Intervjuare: Vera Andersson

Bilder är tagna från bloggarna i samtycke. Radioreportaget:

Musik från: www.freeplaymusic.com

Låt 1: Isotope scope från albumet Electric betas vol. I Låt 2: Down från albumet Moods and grooves vol. 3 Uppläsning från blogginlägg: Johanna Rydh

Bilaga 1.

Brev till bloggare

Brev 1:

Hej. Jag heter Vera och jag går min examenstermin på Lärarhögskolan i Malmö. Mitt examensarbete skall handla om bloggar.

Därför är jag nyfiken på vad du tänker om ditt bloggande. Jag vill också gärna veta vad din blogg betyder för dig. Har du lust att ställa upp på en intervju?

Du kommer att vara anonym i min uppsats och dina föräldrar måste godkänna din medverkan. Om du tycker detta verkar spännande så berättar jag gärna mer om mitt arbete. Om du inte vill vara med är det helt okej. Det måste kännas tryggt och bra för dig att göra detta.

Skriv gärna till min mail om du vill veta mer. MVH/Vera Andersson

Lärarstudent Malmö Högskola

Brev 2: (uppföljningsbrev till de personer som svarat på första brevet)

Vad roligt att du kan tänka dig att prata om din blogg med mig!

Jag är ju som sagt lärarstudent vid Malmö Högskola. Jag går min examenstermin och skall skriva min sista uppsats inom mitt huvudämne som heter Kultur, Medier och Estetik. Jag tycker att bloggandet ryms inom den ramen.

Jag är nyfiken på vad du tänker om din blogg och för vem du skriver?

Vem är du på bloggen? Hur offentlig är bloggen? Hur privat? Kan skolan dra nytta av kunskaper du fått genom bloggandet? Jag har en rad andra frågor och undringar som jag ser fram emot att bli besvarade av dig.

Eftersom uppsatsen skall vara ganska vetenskaplig är min tanke att dela upp arbetet i två delar, en skriftlig del och en radiodel. Det innebär att jag vill använda mig av ljudet från intervjun för att klippa ihop röstarena, från dig och de andra bloggarna. Vad känner du inför det? Alla medverkande skall vara anonyma. Du får välja plats för intervjun. Jag är flexibel och kan komma till din skola, eller du kan komma till min, hem till dig, på biblioteket eller ses ute på stan. Dag eller kväll får du avgöra.

Intervjun kommer att ta mellan 30 minuter och 2 timmar, beroende på hur mycket du känner att du vill prata om din blogg. Jag är så nyfiken och vill veta vad du tänker om bloggandet. Har du förslag på när och var vi skulle kunna ses? Om du har frågor är det bara att maila till mig.

Ha det bra och vi hörs! /Vera

Bilaga 2.

Intervjufrågor:

Vad heter din blogg?

Beskriv varför du valde namnet och vad det betyder för dig. Hur gammal är du?

Hur ofta uppdaterar du din blogg?

Vad är det du mest skriver om och varför? Skriver du dagbok? (varför/varför inte)

Vad får plats i dagboken som inte får plats på bloggen? Är bloggen en dagbok? (varför/varför inte)

Vem skriver du till i din blogg? (vem är det som skall läsa?) Hur ofta tänker du på läsarna när du skriver?(varför?)

Väljer du bort sidor av dig själv på bloggen? (varför/Varför inte?)

Beskriv ett inlägg du är riktigt nöjd med och förklara varför du tycker det är bra. Beskriv ett inlägg du ångrar att du skrivit och varför du ångrade det.

Vad har du lärt dig genom att blogga?

Hur mycket tid och tanke har du lagt ner på layouten av din blogg? Vad vill du att man skall tänka när man kommer in på din blogg? Hur skulle man kunna använda sig av bloggande i skolan? Beskriv hur du upplever skolan.

Beskriv hur du upplever tiden efter skolan. Varför tror du det är flest tjejer som bloggar?

Brukar du få kommentarer på det du skriver och vad känner du för det?

Hur försöker du förtydliga dig själv på bloggen (hur beskriver du dig själv genom bild och text, musik, film, mode etc.)

Skulle du säga att du tillhörde någon viss kategori av bloggare och i så fall vilken? Eller: Varför inte?

Om du skulle förklara bloggande för någon som inte viste vad det var, vad skulle du säga då?

Beskriv hur viktig bloggen är för dig? Läser du andras bloggar (vilka?) Var hämtar du inspiration?

Vad har du lärt dig av bloggandet som du inte lärt dig i skolan? Finns det några risker med bloggandet? (Beskriv i så fall vilka.) Hur länge tror du att du kommer blogga och varför?

Vad ger bloggandet dig?

Ser du dig själv som en kreativ person, varför/varför inte? Är det någon fråga du tycker jag har glömt?