Vems röster hörs mest? – En kvalitativ studie om pedagogers införlivande av elevinflytande Whose voices are the most important? – A Qualitative Study of Pedagogues Incorporation of Student Participation

Malmö högskola

Lärande och samhälle

Barn, unga, samhälle

Examensarbete

15 högskolepoäng Grundnivå

Vems röster hörs mest?

– En kvalitativ studie om pedagogers införlivande av elevinflytande

Whose voices are the most important?

–

Anja Ek

Linda Nyman

Lärarexamen 210hp Handledare: Ange handledare Barn och ungdomsvetenskap

Datum för slutseminarium 2011-11-12

Examinator: Nils Andersson Handledare: Stefan Nyzell

3

Förord

Vi vill tacka de pedagoger och andra som genom sitt deltagande har hjälpt oss till att kunna genomföra vår undersökning, resultatet av undersökningen tror vi kan vara positivt för pedagogerna i deras fortsatta arbete med elevinflytande. Vi vill även med denna undersökning kunna bidra till en ökad kännedom om ämnesområdet för de pedagoger som har deltagit, samt övriga människor som dagligen möter elever i sitt arbete. Alla uppsatsens delar är genomförda av Anja och Linda, med detta vill vi förtydliga att vi står för hela utförandet gemensamt.

4

Sammanfattning

Uppsatsens syfte är att belysa hur de intervjuade pedagogerna arbetar med elevinflytande i deras olika verksamheter. Intresset ligger i att undersöka pedagogernas olika synsätt samt de eventuella pedagogiska redskap som de har att tillgå, det vill säga hur de gör när de införlivar elevinflytande. För att kunna ta reda på hur pedagogerna arbetar med detta genomfördes sex kvalitativa intervjuer med pedagoger från förskolan, förskoleklassen, grundskolan, fritids och specialpedagogisk verksamhet. Det är viktigt att lyfta fram dessa etablerade pedagogers synpunkter och kunskaper, då de besitter olika erfarenheter. Delar av resultaten visar att det deliberativa samtalet (det samtalsdemokratiska samtalet), är ett av de pedagogiska redskap som pedagogerna använder sig av för att kunna införliva elevinflytande i förskolan och skolan.

Nyckelord: deliberativa samtal, elevinflytande, kommunikation, och pedagogiska redskap.

5

Innehållsförteckning

Inledning 6

Syfte och frågeställningar 7

Elevinflytande i läroplanerna 1969-2011 7

Teorier och forskningsöversikt 9

Oscarssons beskrivning av de tre demokratimodellerna 14

Metod 17

Urvalsgrupp 18

Etiska aspekter 18

Genomförande med intervjuunderlag 19 Undersökningens trovärdighetsaspekt 20

Analys och resultat 21

Pedagogernas definition av begreppet elevinflytande 21 Pedagogernas införande av elevinflytande i verksamheterna 23 Möjligheter & svårigheter som pedagogerna ser i verksamheterna 25 Pedagogernas praktiserande och införlivande av elevinflytande 28

Sammanfattning av analysen 32

Slutdiskussion 34

Referenslista 36

6

Inledning

Vem har ordet i skolan och förskolan, vems röster hörs mest?

Praktiseras elevinflytande i förskolan och skolans värld som läroplanerna beskriver, eller är dessa verksamheter en kompromiss där det egentligen inte finns några riktiga vinnare. Undersökningens intention är att belysa hur pedagoger arbetar med elevinflytande idag. En annan aspekt av undersökningen är att lyfta fram eventuella pedagogiska redskap som används i arbetet med elevinflytande i olika verksamheter. Undersökningen är relevant för oss, då vi inom snar framtid kommer att vara verksamma pedagoger, och då själva ska ha kunskap för att kunna förmedla och införliva elevinflytande enligt läroplanerna och skollagen. När begreppet elev används i undersökningen innefattar det barn från förskola, grundskola samt fritidspedagogisk verksamhet, där begreppet verksamheter används innefattar det förskola, förskoleklass, grundskola samt fritidspedagogisk verksamhet. När begreppet elevinflytande används syftar detta på det inflytande som elever enligt Lgr 11 och Lpfö 98 ska vara berättigade till, där det står att eleverna ska ha inflytande över sin utbildning efter deras förmåga och mognad.

I Skolverkets kunskapsöversikt Skolan och medborgarskapandet presenteras forskning och utvärdering kring skolans demokratiuppdrag. I översikten beskrivs att förskolans och skolans uppdrag att främja lärande och social utveckling är intimt förknippade och inte kan betraktas som två skilda processer som skall äga rum vid skilda tillfällen, och drivas av olika personer. Vidare talas det om att skolans två huvuduppdrag hänger ihop, och arbetet med de båda är parallella processer som är beroende av varandra i ett ständigt samspel. En demokratisk och trygg verksamhet påverkar förutsättningarna för lärande, samtidigt som lärandet i sig gynnar demokratisk kompetens. En av slutsatserna i översikten är att den traditionella uppdelningen, på både central och lokal nivå, mellan skolans kunskapsuppdrag och demokratiska uppdrag, på många sätt har försvårat arbetet med att få värdegrunden att genomsyra all verksamhet (2011:45).

7

Syfte och frågeställning

Syftet med uppsatsen var att undersöka hur pedagogerna införlivar elevinflytande i deras olika verksamheter. En av de viktigaste aspekterna i undersökningen var att lyfta fram etablerade pedagogers synpunkter och kunskaper, samt de eventuella pedagogiska

redskap som de använder sig av i arbetet med elevinflytande i verksamheterna. Huvudfråga:

Hur arbetar dessa pedagoger med elevinflytande i förskolan, grundskolan och fritidsverksamheten?

 Hur definierar pedagogerna begreppet elevinflytande?

 Hur inför pedagogerna elevinflytande i verksamheterna?

 Vilka möjligheter & svårigheter ser pedagogerna i verksamheterna?

 Hur praktiserar och införlivar pedagogerna elevinflytande?

Elevinflytande i läroplanerna 1969 - 2011

För att få en kännedom om när begreppet elevinflytande omnämns i de olika läroplanerna, har tidigare läroplaner undersökts. I Läroplanen för grundskola 1969 omnämns elevens medansvar, ”den enskilda människan skall, oavsett ålder och uppgifter, få uppleva sig själv som medansvarig, som subjekt” (Lgr 69:26). Även i Läroplanen för grundskolan 1980 står det att ”skolan har en skyldighet att ge eleverna ökat ansvar och medinflytande i takt med deras stigande ålder och mognad” (Lgr 80:13). I Läroplanen för grundskola 1994 står det att ”de demokratiska principerna att kunna påverka, ta ansvar och vara delaktiga, skall omfatta alla elever. Elevernas kunskapsmässiga och sociala utveckling förutsätter att de tar ett allt större ansvar för det egna arbetet och för skolmiljön, samt att de får ett reellt inflytande på utbildningens utformning. Enligt skollagen åligger det alla som arbetar i skolan att verka för demokratiska arbetsformer” (Lpo 94:13). I nuvarande Läroplanen för grundskola 2011 står det vad läraren ska göra på ett konkret sätt. Där står att ”de demokratiska principerna att kunna påverka, ta ansvar och vara delaktig ska omfatta alla elever.

8

Elever ska ges inflytande över utbildningen. De ska fortlöpande stimuleras att ta aktiv del i arbetet med att vidareutveckla utbildningen och hållas informerade i frågor som rör dem. Informationen och formerna för elevernas inflytande ska anpassas efter deras ålder och mognad. Eleverna ska alltid ha möjlighet att ta initiativ till frågor som ska behandlas inom ramen för deras inflytande över utbildningen” (Lgr 11:15).

I Lgr 11 (s.8) och i LpFö 98 (s.7) står det att pedagogerna ska utgå från att eleverna kan och vill ta ett personligt ansvar för sin inlärning och för sitt arbete i skolan. I läroplanerna beskrivs det vidare att eleverna ska ha rätt att säga vad de vill arbeta med, och hur de vill utföra arbetet. Utöver detta ska pedagogerna följa läroplanerna med dess mål och riktlinjer, vilket kan innebära en utmaning för den enskilda pedagogen i verksamheten. Rektorerna har i arbetet med elevinflytande det yttersta pedagogiska ansvaret och ska svara inför pedagogerna, föräldrarna och Skolinspektionen. Denna kedja av människor är inte starkare än den svagaste länken, vilket i sin tur kan innebära en utmaning för pedagogen att kunna genomföra sitt arbete om de inte har stöd av föräldrar, arbetslag och skolledning.

I Vilgot Oscarssons rapport Elevers demokratiska kompetens tar han upp att målen för skolans demokratiundervisning har förändrats över tid, och att tanken i styrdokumenten under 1970-talet var att eleverna med sin kunskap om demokrati och politik skulle få redskap att förändra samhällsförhållanden, till exempel arbetslivets demokratisering. Det vill säga att eleverna ska kunna påverka något mer än det egna jaget och den individuella livssituationen. I 1990-talets styrdokument betonas att eleven skall ha möjlighet att påverka sin egen situation. Eleverna skall visserligen med hjälp av undervisningen utveckla en vilja till att delta och påverka. Oscarsson menar vidare att det ingenting sägs om vad som skall påverkas förutom samhällets och den egna, personliga framtid. Därtill förespråkas i styrdokumenten en skola med deliberativa samtal, det vill säga att argumentationen och samtalet utgör en central demokratifrämjande aktivitet (2005:11ff).

9

Teorier och forskningsöversikt

I detta kapitel kommer olika teorier och en forskningsöversikt som är relevant i förhållande till syftet och huvudfrågan att presenteras. Teorierna behandlar bland annat

kommunikation, handlingaspekter och det sociokulturella perspektivet. I forskningsöversikten presenteras olika forskares avhandlingar, böcker samt rapporter som belyser begreppet elevinflytande.

Olga Dysthe är professor i Bergen vid programmet för forskning om lärande och pedagogik. Dysthe menar att utifrån det sociokulturella perspektivet är kommunikativa processer en förutsättning för att eleven ska kunna lära och utvecklas. Det är genom att lyssna, samtala, härma och samverka med andra som eleven tar del av kunskaper och färdigheter redan från sin barndom. Det sociokulturella perspektivet visar tydligt på att viljan att lära beror på om upplevelsen av en aktivitet är meningsfull, detta beror i sin tur på om kunskap och lärande betraktas som viktigt i de sammanhang som eleven befinner sig i. Vidare menar hon att det sociokulturella perspektivet bygger på en konstruktivistisk syn på lärande men framhäver samtidigt att kunskap konstrueras genom samarbetet i en kontext och inte primärt genom individuella processer. Dysthe beskriver även hur språk och kommunikation inte bara är ett medel för lärande, utan själva grundvillkoret för att lärande och tänkande ska kunna ske (Dysthe, Olga: Dialog,

samspel och lärande 2007:39ff). Dysthes teorier berör det sociokulturella perspektivet

där hon betonar kommunikationen som en av de viktiga faktorerna i lärandet. Dysthe menar att elevens intresse ska styra deras lärande och genom det så upplevs aktiviteten som meningsfull. Hon betonar även hur viktigt det sociala samspelet är för elevens utveckling.

Kommunikationsaspekten är ett av nyckelorden i undersökningen. Dysthe menar att i praktiska utbildningar finns det ett konkret handlande i centrum för

10

inlärningsaktiviteterna, men i detta centrum bör det även läggas en reflektionsaspekt så att eleverna får lära sig att sätta ord på vad och varför de arbetar med uppgifterna. Dysthe har även studerat villkoren för hur samspelet fungerar och hon sammanfattar det genom att benämna olika teoretiker där hon menar att Dewey står för handlingsaspekten (2007:10).

John Dewey var en amerikansk filosof och kallas ibland för den progressiva pedagogikens fader, men det vore kanske riktigare att kalla honom för den reflekterande pedagogikens viktigaste filosof. Kärnan i Deweys filosofi kan förenklat beskrivas i två kategorier: eleven och det sociala sammanhanget. I hans filosofi beskriver han relationen mellan eleven och omvärld som en dialektisk process, det är en av hans grundläggande principer. Dewey menar vidare att elevens utveckling sker genom ett samspel med sin omvärld, där eleven lär sig bemästra den, samt lär sig olika regler för att förstå sin omvärld, hela Deweys filosofi genomsyras av detta perspektiv. Deweys välkända uttryck intelligent action och learning by doing speglar en människosyn som är aktiv gentemot sin omvärld, där han menar att utveckling är en arbetsuppgift för människor. Vidare menar Dewey att eleverna i utbildningen då måste ges möjligheter att aktivt delta i de olika momenten i verksamheten, han menar även att utbildningen inte ska vara fri och kravlös utan att elevens intresse och aktivitet är det centrala i arbetet där pedagogerna ska stimulera och fördjupa elevernas utveckling. I och med detta ställs det stora krav på pedagogernas kunskaper inom deras profession. En av de saker som Dewey betonade var vikten av att överge ett föråldrat inlärningssätt till förmån för ett mer praktiskt arbetssätt, där eleverna förs närmare dagens samhälle och de krav som samhället kommer att ställa på dem (Dewey John, Individ, skola och

samhälle 2004:15ff). Dewey menar att alla institutioner är någon form av

uppfostringsanstalt då de syftar till att utforma bland annat de värderingar och möjligheter som leder till att utveckla en människas personlighet, detta gäller särskilt i skolan och förskolan (2004:158).

En av anledningarna till att valet föll på Deweys teorier är att dessa beskriver skolans värld. Han ägnade sig under större delen av sitt liv åt att studera och tolka lärande ur olika perspektiv. Dewey förespråkar att elevernas intresse ska styra undervisningen och att pedagogen ska ha goda kunskaper för att kunna förmedla dessa. Detta ligger i linje med dagens läroplaner och är därför aktuellt i denna uppsats. Lev Vygotskij står för den

11

verbala aspekten i elevernas utveckling och menar att samtalet är en viktig aspekt för att kunna göra reflektioner över sitt eget lärande.

Lev Vygotskij var en teoretiker som uppmärksammades i pedagogiska kretsar på 1960 talet. Han har haft stor betydelse för modern utvecklingspsykologi, hans syn på språkets betydelse för tänkandet har också varit viktigt för den kognitiva psykologin. En av hans idéer var att elevens utveckling sker i ett samspel med omvärlden. Det han lade fokus på var elevens egen inlärningsprocess, det vill säga vad eleven själv klarar av och vad eleven behöver hjälp med. Det är denna nivåskillnad som han benämner som den proximala utvecklingszonen. En av Vygotskijs infallsvinklar brukar kallas för det sociokulturella perspektivet på lärande, med det menar han att han ser omgivningen som avgörande för individens utveckling och prestation. (Nationalencyklopedin,

Vygotskij, Lev http://www.ne.se.support.mah.se/lang/lev-vygotskij, hämtad 2011-10-12). Vygotskij frångick att lärande och utveckling var en individuell process, han menar att utvecklingen sker i sociala aktiviteter. Vidare menar han att denna process sker i två steg. Det första steget kallar han för en ”intermental nivå” – som innebär i samverkan med andra, därefter på ett ”intramentalt plan” - då kunskaperna befästes på ett djupare plan, det handlar om att assimilera, det vill säga göra kunskapen till sin egen. Denna process är dock varken passiv eller enkel, utan en beskrivning av hur mentala processer utvecklas från en social samverkan till individuella medvetenhetsfunktioner. Vygotskij menar att lärande och utveckling är två skilda processer som dock är tätt sammanvävda. Han menar vidare att utveckling kommer före lärande, och att lärande och utveckling är simultana och sammanfallande processer. Lärande och utveckling är inbördes olika processer som hänger samman och inverkar på varandra, samt att lärande medför utveckling, och en rad utvecklingsprocesser skulle vara omöjliga utan lärande. Enligt Vygotskij handlar lärandet inte om individens begränsningar, utan om vilka förutsättningar och möjligheter en individ har att tillägna sig kunskaper om den får rätt hjälp. Han menar att den närmaste utvecklingszonen är den som finns mellan vad en elev klarar av ensam eller med hjälp av en mera erfaren kamrat eller pedagog. Det vill säga att det eleven lär sig idag kan eleven själv utföra imorgon (Dysthe 2007:78ff). I Skolverkets kunskapsöversikt Skolan och medborgarskapandet tas Kent Larssons doktorsavhandling i pedagogik – Samtal, klassrumsklimat och elevers delaktighet, upp bland annat att det tycks finnas ett stort intresse hos pedagogen att arbeta med samtal som metod, för att förmedla kunskap och färdigheter, det vill säga utveckla eleverna

12

samtalsdemokratiska kompetenser. Även elever tycks uppskatta denna metod. Larsson talar om tre olika dimensioner av samtal, den värdegrundsrelaterade dimensionen som är omdömesbildande, den samhörighetsbildande dimensionen vilken handlar om elevernas delaktighet, både i planerandet av och i själva undervisningen, och slutligen den kunskapsbildande dimensionen. Larsson understryker betydelsen av tydlighet, den största lärandepotentialen tycks finnas då samtalen har ett tydligt syfte och kunskapsinnehåll (2007:51).

Lars Persson har i sin avhandling Pedagogerna och demokratin analyserat styrningen i det svenska utbildningsväsendet. Perssons syfte var att bidra till en djupare förståelse av förhållandet mellan rättslig styrning och undervisning, genom att undersöka hur pedagoger hanterar det demokratiuppdrag som styrdokumenten talar om, och hur de påverkas av olika sociala krafter på olika nivåer. Utgångspunkten är, i linje med vad som konstaterats ovan, att det finns ett stort tolkningsutrymme i till exempel kursplanerna, som innebär en utmaning för det professionella handlandet. Perssons resultat visar att demokratiarbetet i skolor och förskolor, även om det tas på väldigt stort allvar, kan påverkas av en rad faktorer i omgivningen. Han vill samtidigt lyfta fram vad han identifierar som tre särskilt viktiga riktlinjer i det praktiska pedagogiska arbetet. Det handlar om en strävan hos pedagogen att:

• bli bättre på att se eleverna

• bli mer kritisk i granskningen av sig själv

• bli mer medveten om demokratifrågorna i vardagen

Dessa tre övergripande riktlinjer, menar Persson, kan fungera som stöd för pedagoger när det gäller att i praktiken omsätta det komplexa och mångtydiga demokratiuppdraget (Skolan och medborgarskapandet 2010:61).

Gunvor Selberg arbetade tidigare som rektor på Kråkbergsskolan i Luleå och är numera med i en arbetsgrupp som på regeringens uppdrag ska stärka läroplanens makt över skolan. I Elevinflytande för att främja lärande beskriver hon bland annat hur pedagogens ämnesöverskridande arbetssätt även gynnar elevens inflytande. Selberg förespråkar att eleverna ska ha inflytande och vara delaktiga i hela läroprocessen. Detta avser val av stoff och frågeställningar som ska undersökas, val av metoder och tillvägagångssätt, val av hur arbetet ska sammanställas och presenteras och slutligen att eleverna görs delaktiga i utvärderingen av det genomförda arbetet. Elevernas

13

erfarenheter och intressen inom det valda området ska till stor del ligga till grund för de frågeställningar som ska undersökas (http://www.skolverket.se/sb/d/2229/a/13569). Selberg menar också att i goda lärandemiljöer har pedagogen kommunicerat och arbetat tillsammans med eleverna och att eleverna genom det har haft möjlighet att förbättra sina kunskaper i att utöva inflytande i sitt lärande, detta med stöd och hjälp av pedagogens arbetssätt. Selberg menar även att om pedagogen är lyhörd för elevernas intressen och behov, uppstår dialogen som arbetsform och hela situationen leder till nytt lärande. Hon menar vidare att om eleven får känna tilltro till sin egen förmåga att utveckla sig själv och andra i samhället, bygga på sina tidigare erfarenheter och kunskaper, aktivt delta i arbetet med att initiera, planera, genomföra, bearbeta och värdera lärande i skolan, så leder det till djupare insikter, kunskaper och till en ökad lust att lära (Selberg, Gunvor Främja elevers lärande genom elevinflytande 2005:9,49). Vilgot Oscarsson är universitetslektor på utbildningsvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet. Han har utifrån den Nationella utvärderingen av grundskolan 2003 (NU03) undersökt och analyserat elevernas demokratiska kompetens. Han menar att ett mer djupinriktat lärande och studiemönster måste uppmuntras av pedagogen. Detta görs genom en undervisning som ger tid och utrymme för diskussioner och värderingsövningar om olika demokratiuppfattningar och värdegrundsfrågor, där elevernas egna erfarenheter av makt, inflytande och påverkansmöjligheter med mera blir ett viktigt inslag i undervisningen. Det vill säga Oscarsson menar att det viktiga i undervisningssituationen är att den är kvalitativ och att pedagogen själv måste ha kunskap och förståelse för de olika dimensionerna av demokrati. Först då kan pedagogen förklara, diskutera och införliva olika demokratimodeller i sin undervisning och med sitt förhållningssätt till eleverna (http://www.skolverket.se/sb/d/2229/a/13576). Oscarsson menar i sin rapport Elevers

demokratiska kompetens att alla vill ha demokrati men att det råder

meningsskiljaktighet om vilken slags demokrati som är åtråvärd. Han sätter inte de olika demokratimodellerna i alternativ till varandra utan de har en kompletterande funktion. Oscarsson redovisar följande krav och ideal som kan ställas på skolans demokratifostran utifrån de tre demokratimodellerna. Han menar att det först är viktigt att poängtera att det finns gemensamma demokratiska grunder för de tre demokratimodellerna. Medborgarnas (elevernas) uppslutning kring gemensamma normer och spelregler (som

14

bland annat uttrycks i skolans värdegrund), hör hit liksom respekt för de mänskliga rättigheterna och för de grundlagsskyddade fri-och rättigheterna.

Oscarssons beskrivning av de tre demokratimodellerna

Oscarsson menar att nämnda demokratimodeller kan beskrivas på olika sätt.

Valdemokratin kan benämnas som ”ansvarsdemokrati” eller ”funktionalistisk

demokrati”, deltagardemokrati benämns ibland som ”den participatoriska

demokratimodellen”, och slutligen deliberativ demokrati betecknas som samtalsdemokrati eller diskussionsdemokrati.

Valdemokratin relaterad till skolans demokratiuppdrag: Oscarsson talar om att det

utifrån ett valdemokratiskt perspektiv är viktigt att skolans demokratiuppdrag bland annat inriktas på att förmedla kunskaper om demokratins spelregler och om den politiska processen. Här innefattas till exempel kunskaper om val och hur Sverige styrs, om de politiska partierna och deras ideologiska positionering på en vänster-högerskala, hur politiska beslut fattas samt kunskap om vilken politisk nivå som har ansvar för olika verksamheter. Kunskaper om valprocedurer för att välja representanter till olika organ i skolan och i samhället blir också viktiga utifrån den valdemokratiska modellen. Vidare menar han att skolans demokratiuppgift också blir att se till att eleverna får kunskaper om sina demokratiska rättigheter och skyldigheter. Här ingår till exempel att förmedla kunskaper om mänskliga rättigheter och de demokratiska fri-och rättigheterna.

Deltagardemokratin relaterad till skolans demokratiuppdrag: Oscarsson tar upp att

det i skolans aktuella styrdokument betonas den deltagardemokratiska dimensionen starkast av de tre demokratimodellerna. Där står det att eleverna skall ha inflytande över sin undervisning, vilket innehåll som ska arbetas med och hur detta innehåll bearbetas. Här ingår också rätten att delta i planeringen av undervisningen och i klassrådsverksamheter. Oscarsson menar vidare att ett aktivt demokratiskt deltagande också skall stimuleras. Det kan ske genom att eleverna till exempel får lära sig att argumentera, skriva insändare, diskutera aktuella samhällsfrågor samt får en undervisning som är kopplad till samhället och livet utanför skolan. I skolans

15

demokratiska uppgift att fostra potentiellt aktiva samhällsmedborgare, ingår också att stärka elevernas tillit att vilja och våga delta och påverka i skolan och i samhället.

Den deliberativa demokratimodellen: Oscarsson hävdar att en grundsten i denna

modell är den deliberativa processen. Vidare menar han att i den deliberativa demokratimodellen betonas argumentationens och samtalets grundläggande betydelse för demokratin. Han beskriver att det i detta samtal är det de rationella argumentens styrka som bör vara avgörande för utfallet och inte makt, social position, utbildning eller majoritetsprincipen. Han pekar på att samtalsformen skall garantera att alla röster blir hörda och alla argument skall beaktas och värderas. I den ideala deliberativa demokratin vinner de bästa argumenten successivt stöd, samtalsdeltagarnas egenintresse ges allt mindre utrymme. Samtalsprocessen leder till ett slags "förnuftets seger" och konsensusbeslut. Oscarsson menar att kunskapskraven är mindre än i valdemokratin och i deltagardemokratin. Däremot krävs förmåga och vilja att delta i ett konsensusskapande, intellektuellt samtal. Då krävs olika kompetenser som att till exempel ha ett öppet, men kritiskt prövande, sinnelag, ha förmåga att argumentera och respektera andras argument. Vidare talar Oscarsson om att ha empati och förmåga att se en fråga utifrån olika perspektiv är fundamentala kompetenser liksom att ha förståelse för det som är avvikande. Han menar även att de andra samtalsdeltagarna måste uppfattas som jämlikar och man måste kunna bortse från egenintresset. Samtalsklimatet måste vara öppet och tillåtande. Den deliberativa demokratisynen går i första hand ut på att förstå och fördjupar demokratin genom argumentation och diskussion. Förespråkarna för denna demokratimodell anser att demokratin fördjupas genom att de beslut som fattas har tillkommit i en konsensusskapande, fri och öppen dialog. Egenintressen har också genom samtal och argumentation fått ge vika för det gemensamma bästa och uppslutning kring de beslut som fattats. Samtalsdemokraterna menar alltså att själva deltagandet i den demokratiska samtalsprocessen främjar såväl demokratisk kompetens som legitimitet. Oscarsson beskriver slutligen att den sistnämnda demokratimodellen ibland betecknas som ”samtalsdemokrati” (Elevers demokratiska kompetens 2005:11ff). Undersökningens syfte var att ta reda på hur pedagogerna införlivar elevinflytande. Teorierna som presenterats har belyst kommunikation, handlingaspekter och det sociokulturella perspektivet. Dessa teorier är relevanta för uppsatsens syfte då kommunikation är en förutsättning för att lärande ska kunna ske. Forskarna som presenterats i ovanstående stycke valdes för deras olika forskningsperspektiv inom

16

området elevinflytande, syftet är inte att jämföra deras forskning utan att få en helhetsbild av ämnesområdet då deras forskning utgör en kompletterande funktion. Oscarssons tre demokratiska modeller utgör ett brett underlag för uppsatsen där det framkommer hur pedagogerna kan didaktisera undervisningen för att eleverna ska få inflytande. Dessa forskare är intressanta i denna kontext då de har olika professioner, erfarenheter och kunskaper.

17

Metod

Metoden som valdes för att genomföra undersökningen är den kvalitativa intervjumetoden. En av det kvalitativa synsättets huvuduppgifter är att tolka och försöka förstå de resultat som framkommer, däremot försöker man inte att generalisera, förklara och förutsäga. Det man vill göra är att karaktärisera eller gestalta något. I den kvalitativa metoden är ett viktigt instrument djupintervjun, där man försöker att beskriva och förstå det enskilda och kanske unika fallet, (Stúkat, Staffan Att skriva examensarbete inom

utbildningsvetenskap 2005:32). Det låg i undersökningens intresse att lyfta fram

pedagogernas unika svar då de enskilda svaren utgör en viktig del i analysen. Intervjuare och informanter var båda medskapare av intervjuerna och förförståelsen för problemområdet fanns hos intervjuare och informanter genom deras kunskaper och erfarenheter. Inga forskare börjar som ett tomt blad, inom hermeneutiken utgör förförståelsen en naturlig utgångspunkt i tolkningsprocessen fram mot förståelse (Patel, Runa & Davidsson, Bo Forskningsmetodikens grunder 2009:78f). I undersökningen ställdes det öppna frågor där intervjuarna var subjektiva och engagerade, vilket ligger i linje med den hermeneutiska ståndpunkten. I intervjuprocessen skapades empirin genom en dialog mellan intervjuarna och informanterna, vilket sedan låg till grund för transkriberingsprocessen. I transkriberingsprocessen skapades det sedan ytterligare en dialog där intervjupersonerna genom diskussion kom fram till olika slutsatser. Kvale beskriver den kvalitativa intervjun och menar att den är en kraftfull metod för att få kunskap om de enskilda informanternas erfarenheter och vardagsvärld. Han påpekar även att det är genom denna intervjuform som informanterna kan förmedla med egna ord sitt synsätt (2006:70). Kvale tar även upp olika punkter med vanliga reaktioner gällande kvalitativa intervjuer. I en av punkterna menar Kvale att resultatet inte blir vetenskapligt utan att det är informanternas förnuft som talar. En annan reaktion är att kvalitativa intervjuer inte alltid är trovärdiga, utan kan vara snedvridna. Kvale menar att det inte behöver vara den intervjuade som gör att resultatet blir snedvridet, utan det kan likaväl vara intervjuaren (2006:257). Trots dessa olika reaktioner valdes den kvalitativa intervjuformen eftersom denna metod är mest lämpad för syftet.

18

Urvalsgrupp

Syftet var att undersöka hur pedagoger införlivar elevinflytande och urvalsgruppens professioner består av: två förskolepedagoger, en förskoleklasspedagog, en grundskolepedagog, en fritidspedagog, samt en specialpedagog. Urvalsgruppen består av sex olika pedagoger som arbetar från förskolan upp till årskurs sex. Urvalet representeras av män och kvinnor, vissa av dem är nyutexaminerade medan andra har arbetat under flera år. Pedagogerna valdes ut efter deras olika professioner och kunskaper, för att få en större mångfald av urvalsgruppens intervjusvar. Pedagogernas verksamheter ligger i olika geografiska områden, en ligger i utkanten av en större stad, en ligger centralt i en mindre kommun, och en ligger i utkanten av en mindre kommun. Verksamheternas geografiska lägen och pedagogernas åldrar är dock inte relevanta för studien.

Etiska aspekter

Enligt Kvale bör hänsyn tas till olika etiska aspekter, så som att informera pedagogerna om att det är frivilligt att delta i undersökningen och att de ges möjlighet att tacka nej till att delta, även att avbryta en påbörjad intervju. Vidare menar han att konfidentialitet i forskning innebär att privata data som kan identifiera informanterna inte kommer att redovisas, detta så att informanten inte ska kunna påverkas negativt. Innan intervjuerna påbörjades gavs informanterna information om uppsatsens syfte och upplägg, detta för att kunna utesluta ett missbruk av informanternas egna ord som i sin tur kan leda till att de blir feltolkade, detta enligt Kvales etiska riktlinjer (2006:107ff). Informanterna som har accepterat att delta i undersökningen, blev även informerade om att möjligheten fanns att besvara frågorna utan ljudupptagning.

19

Genomförande

I inledningen av arbetet undersöktesdet befintliga forskningsläget och olika teoretiker som studerat elevinflytande ur olika perspektiv. Det fanns relativt mycket skrivet om elevinflytande från olika perspektiv, däremot kunde vi inte i samma utsträckning finna information om elevinflytande skrivet ur pedagogers perspektiv. Det har helt enkelt varit en större utmaning att hitta tidigare forskning kring hur pedagoger arbetar med elevinflytande. Sex intervjuer genomfördes med pedagogerna för att få tillgång till en stor mängd empiri. Innan genomförandet av intervjuerna mailades intervjufrågorna ut, detta för att pedagogerna skulle få en möjlighet att tänka igenom och reflektera över hur de arbetar med elevinflytande i sina respektive verksamheter. Medvetenheten fanns om att de spontana svaren då kan utebli, men då undersökningens syfte var att gå på djupet av hur pedagogerna egentligen införlivar elevinflytande, ansågs det vara en fördel att pedagogerna fick möjlighet att reflektera över sitt eget arbetssätt. Efter att ha kommit överens med pedagogerna om intervjutillfällen genomfördes intervjuerna på de olika verksamheterna med hjälp av bland annat en diktafon. Diktafonen användes för att säkerställa att inte något av svaren skulle utebli eller glömmas bort. Frågorna ställdes i kronologisk ordning och under liknande förhållanden till samtliga informanter. Då alla intervjuerna var transkriberade och klara sammanställdes de till olika kategorier utefter intervjufrågorna. Det resulterade i fyra stycken kategorier, första kategorin är:

Pedagogernas definition av begreppet elevinflytande och består av intervjufråga 1: Vad

är det första du tänker på när jag säger elevinflytande? Den andra kategorin är:

Pedagogernas införande av elevinflytande och består av intervjufrågorna 5,7 och 8:

Varför anser du att det är viktigt att eleverna har inflytande över sin vardag? Anser du att elevens ålder har en avgörande faktor för arbetet med inflytande? och Hur kommer du fram till vilka arbetsformer som ska användas i verksamheten? den tredje kategorin är: Möjligheter och svårigheter i arbetet med elevinflytande och består av intervjufrågorna 3 och 9: Hur ser arbetet med föräldrasamverkan ut i er verksamhet? samt Vilka möjligheter och svårigheter ser du i arbetet med elevinflytande i verksamheten? den sista kategorin är: Pedagogernas praktiserande och införlivande av

elevinflytande och består av intervjufrågorna 2,4 och 6: Kan du berätta hur du arbetar

20

elevinflytande? och Hur införlivar du inflytande i vardagen för att eleverna skall känna sig delaktiga?

Undersökningens trovärdighetsaspekt

Patel & Davidson menar att urvalet av informanterna är av stor vikt för trovärdigheten, och för att uppfylla dessa kriterier och för att uppsatsen ska vara så trovärdig som möjligt, har informanterna valts utefter deras olika professioner. Vidare menar Patel & Davidsson att undersökningsfrågorna bör utformas så till vida att frågorna inte är av ledande eller lång karaktär. Så långt som möjligt har vardagliga begrepp används i frågeställningarna för att vara tydliga mot informanterna, då informanternas svarsbidrag är av stor vikt då de har olika kunskaper i ämnet (2009:69f). Frågorna har ställts i samma ordning till var och en av informanterna under liknande förutsättningar, det vill säga i liknande lokaler, detta för att kunna säkerställa att själva intervjusituationen är genomförd med god tillförlitlighet. Uppsatsens trovärdighet är av stor vikt och endast informanternas intervjusvar kommer att analyseras. Kvale påpekar att det dock kan vara svårt att tillfredsställa kravet på full öppenhet om det sker förändringar i undersökningens syfte och uppläggning allt eftersom nya kunskaper och insikter vinns under forskningsprojektets gång (Kvale 2006:108f). Författarna av denna uppsats är medvetna om att undersökningen inte av generaliserbar karaktär då underlaget i undersökningen endast beskriver de utvalda sex pedagogernas svar.

21

Analys och resultat

Syftet med uppsatsen var att undersöka hur pedagogerna införlivar elevinflytande i deras olika verksamheter. En av de viktigaste aspekterna i undersökningen var att lyfta fram etablerade pedagogers synpunkter och kunskaper, samt de eventuella pedagogiska redskap som de använder sig av i arbetet med elevinflytande i verksamheterna. I analysdelen kommer informanternas svar att presenteras kategorivis och tolkas med hjälp av de teorier och den forskning som tidigare presenterats.

Pedagogernas definition av begreppet elevinflytande

I den första kategorin kommer pedagogernas tankar om begreppet elevinflytande att presenteras och det gavs många olika svar, dock var samtliga överens om att elevinflytande handlar om att eleverna ska kunna påverka sin vardag.

På frågan ”Vad är det första du tänker på när du hör ordet elevinflytande” svarar specialpedagogen: ”Hur kan eleven få inflytande inom de ramar som eleven klarar av, och som kan vara självförtroendestärkande i de inlärningssituationer vi arbetar med” (P6). Förskoleklasspedagogen påvisade i sitt svar att det är viktigt att: ”eleverna själva känner att de får vara med och påverka sin skoldag […] att pedagogerna lägger sig på ”rätt” nivå i undervisningen” (P3). En förskolepedagog svarade att: ”eleverna ska få en chans att bestämma över sin vardag” (P1) Grundskolepedagogen svarade: ”elevers möjlighet till delaktighet i sin vardag” (P4).

Det är en förutsättning att pedagogerna är medvetna om att det är i relationer som elever utvecklas, precis som Deweys filosofi beskriver att relationen mellan elever och omvärlden är en dialektisk process. Han menar att elevens utveckling sker genom detta

22

samspel, där eleven lär sig att bemästra omvärlden. Vidare menar han att elevens intressen ska ligga till grund för lärandet, och att pedagogen aktivt ska stärka eleven i dess utveckling. Detta ställer i sin tur höga krav på pedagogens kompetens (2004:17). Det är i denna relation som pedagogen kan ge eleverna kunskaper om att det är elevernas intresse som ligger till grund för deras lärande. Även Dysthe menar att elevens intresse ska styra deras lärande och genom det upplevs aktiviteten som meningsfull (2007:10). För att kunna lägga ansvaret i elevernas ”händer” förutsätter det att pedagogerna har praktiska och teoretiska kompetenser inom ämnesområdet. Oscarsson beskriver i sin rapport att pedagogerna själva måste ha kunskap och förståelse för de olika dimensionerna av demokratibegreppet, för att själv kunna undervisa och förmedla dessa (2005:71). Pedagoger som är väl insatta i vad begreppet elevinflytande innebär, kan genom deras demokratiska förhållningssätt ge eleverna en fördel i deras demokratiska utveckling.

Svaren var av liknande karaktär då samtliga pedagoger menar att elevinflytande innebär att eleverna ska ha möjlighet att kunna påverka sin vardag, vilket även står i styrdokumenten. Det borde ligga i pedagogernas intresse att ha kunskaper om elevinflytande då detta är ett av pedagogernas huvuduppdrag. Det handlar även till stor del om arbetet med värdegrunden, då elevinflytande ryms inom ramarna för värdegrundsfrågor. Specialpedagogens svar visar att arbetet med elevinflytande och värdegrundsfrågor är självförtroendestärkande och bör inte vara ett enskilt ämne separerat ifrån övriga verksamheten, utan finnas som en röd tråd i verksamheternas alla forum och framförallt i pedagogens förhållningssätt. Det framkom av svaren att pedagogen bör vara kompetent och lyhörd och bjuda in eleverna i vardagen, samt att värdegrundsfrågorna bör genomsyra verksamheterna, för att eleverna genom detta ska kunna få goda förutsättningar att bli engagerade samhällsmedborgare.

23

Pedagogernas införande av elevinflytande i verksamheterna

Den andra kategorin kommer att belysa pedagogernas svar angående betydelsen av att eleverna har inflytande och vilka arbetsformer pedagogerna använder sig av, samt vilken betydelse elevernas ålder har för arbetet med elevinflytande.

På frågan ”Varför anser du att det är viktigt att eleverna har inflytande över sin

vardag” svarade den ena förskolepedagogen: ”I framtiden kommer eleven att ställas

inför många val och därför är det viktigt att börja träna detta tidigt” (P1). Den andra förskolepedagogen uttrycker det så här: ”Samhället har förändrats, därför krävs det att eleven kan ta egna beslut, det är därför viktigt att ge eleverna hanterbara val” (P2). Förskolepedagogernas svar visar att de tänker långsiktigt angående varför det är viktigt att eleverna har inflytande över sin vardag, pedagogerna möjliggör för eleverna att kunna ha inflytande genom att ge dem hanterbara val. En konsekvens av att eleverna tidigt får ta ansvar i sin utbildning kan leda till att det stärker eleven på olika sätt men om valen blir övermäktiga kan eleven istället känna sig misslyckad och tappa tron på sig själv. Grundskolepedagogen svarade: ”Det är deras arbetsplats precis som min, därför tycker jag att det är viktigt med elevinflytande” (P4). Grundskolepedagogen anser att det är viktigt att som vuxen själv kunna bestämma över sin vardag och då är det även självklart att eleverna ska få denna möjlighet, och även få kunskap om sina rättigheter och skyldigheter. Specialpedagogen svarade: ”Det är viktigt att elever har inflytande över sin vardag för det tillhör att utveckla sig själv i ett sammanhang, och att tillhöra och skapa ett sammanhang där man själv ingår” (P6). Specialpedagogen menar att för att eleven ska kunna utvecklas i det sammanhang som eleven befinner sig i, är det en förutsättning att pedagogen bjuder in eleven till att delta i vardagens beslut. Om eleven inte har inflytande över sin vardag kan det bidra till att eleven känner sig maktlös och tappar intresse och engagemang, detta faktum kan i sin tur leda till en negativ spiral där elevens demokratiska och sociala utveckling blir bristfällig. Förskoleklasspedagogen menar att: ”[…] man får inte glömma bort hur viktigt det är med tydliga syften och mål så att eleverna vet varför vi jobbar med vissa saker och vad de är bra för” (P3), pedagogen menar även att om eleverna har denna information kan de känna en mening med sin skoldag. Detta svar visar att pedagogen lägger ett stort ansvar på eleverna vilket i sin tur ger eleverna möjligheter till inflytande och att

24

eleverna på så vis kan känna att de växer med sitt ansvar. Samtliga pedagoger har även svarat att åldern inte har någon betydelse för arbetet med elevinflytande, utan endast en betydelse för vilken nivå inflytandet ska ”läggas” på, återigen syftar pedagogerna på att det handlar om att ge eleverna hanterbara val.

Förskoleklasspedagogen poängterar att det är viktigt att pedagogen är tydlig med mål och syften och genom det kan eleverna känna en meningsfullhet med sin vardag. Även Larsson understryker att pedagogerna bör beskriva samtalets syfte och kunskapsinnehåll för eleverna, Larsson menar att då finns den största lärandepotentialen (Skolan och

medborgarskapandet 2010:61). Ingen av pedagogerna betonar att det i lärarprofessionen

finns två huvuduppdrag, kunskapsuppdraget och demokratiuppdraget, detta verkar underligt då dessa uppdrag beskrivs i läroplanerna. Även Oscarsson beskriver att det i skolans demokratiska uppdrag ingår att fostra potentiellt aktiva samhällsmedborgare, i detta uppdrag ingår även att stärka elevernas självförtroende och deras förmåga att kunna påverka i och utanför verksamheterna (2005:11ff). Det är ett faktum att arbetsmiljön och pedagogens arbetssätt är viktiga aspekter för elevernas inlärningsprocess. Detta menar även Gunvor Selberg då hon beskriver att en del miljöer underlättar inflytanderikt arbete mer än andra och att lärarens sätt att förhålla sig till elevernas inflytande får en avgörande betydelse i elevernas skolvardag (2001:49). Dysthe menar att det sociokulturella perspektivet beskriver att viljan att lära beror på om upplevelsen av en aktivitet är meningsfull, detta beror i sin tur på om kunskap och lärande betraktas som viktigt i de sammanhang man befinner sig i (2007:48). Det vill säga att om du som elev upplever att du har reellt inflytande, kan du också känna en meningsfullhet med din vistelse i verksamheterna, och därmed känna att din åsikt faktiskt har ett värde bland alla andras röster. Förskolepedagogerna var de som hade det längsta perspektivet då de talade om elevernas framtid där det kommer att krävas att de kan fatta egna beslut. Detta är en aspekt som även Dewey betonar då han talar om vikten av att överge ett föråldrat inlärningssätt till förmån för ett mer praktiskt arbetssätt, där eleverna förs närmare dagens samhälle och de krav som samhället kommer att ställa på eleverna (2004:15ff). Pedagogen bör i det demokratiska arbetet ha en kommunikativ kompetens som är anpassad efter elevernas olika förutsättningar och åldrar, detta gynnar i sin tur elevernas inflytande. Vygotskij menar att elevernas kommunikativa utveckling sker i ett samspel med pedagoger och andra elever, men att

25

eleven behöver hjälp i denna utveckling (http://www.ne.se.support.mah.se/lang/lev-vygotskij).

Förskolepedagogerna och förskoleklasspedagogen var överens om att arbetet med hanterbara val och tydliga syften och mål, gör att de yngsta eleverna på ett konkret sätt kan påverka och därmed känna meningsfullhet med sin vardag i verksamheterna. Specialpedagogens svar visar även på att självförtroende och inflytande hänger samman och att det ena kan leda till det andra. Förskolepedagogerna har även svarat att samhället har förändrats sedan de själva gick i skolan, och idag krävs det att elever ska kunna fatta många och snabba beslut i olika områden av deras vardag. I och med att samhället har förändrats och fortfarande är i ständig förändring så krävs det att pedagogen har goda kunskaper om de demokratiska processerna och håller sig à jour i värdegrundsarbetet, för att kunna införliva elevinflytande i dagens verksamheter. Det är en fördel om pedagogen är medveten om vikten av att bedriva ett aktivt värdegrundsarbete och vilka möjligheter att göra eleverna delaktiga som ryms inom detta arbete. Specialpedagogen poängterade att inflytande till stor del handlar om att stärka eleven i dennes utveckling, genom att ge eleverna hanterbara val så möjliggör pedagogen för eleverna att kunna ta mer ansvar för sin progression ju äldre de blir. Det är klart att om pedagogen anser att värdegrundsarbetet är ett extra arbetsmoment som åläggs dem, blir det också svårare att införliva elevinflytande då tiden ofta är en bristvara i verksamheterna.

Möjligheter och svårigheter som pedagogerna ser i verksamheterna

I den tredje kategorin kommer de svar som pedagogerna omnämner angående möjligheter, svårigheter och föräldrasamverkan i arbetet med elevinflytande, att presenteras. Svaren berör allt från att kunna läsa av elevernas kroppsspråk, till att ge eleverna hanterbara val, samt hur arbetet med föräldrasamverkan ser ut i verksamheterna.

26

På frågan ”vilka möjligheter respektive svårigheter ser du i arbetet med

elevinflytande?” svarade den första förskolepedagogen: ”Möjligheten är att man kan

tillvarata barnens intresse” (P1). Den andra förskolepedagogen förklarade att: ”det gäller bara att kunna se och läsa av elevernas kroppsspråk” (P2), pedagogen menar här att eleverna egentligen inte är så små utan att de är kapabla och kompetenta individer, det vill säga att eleverna har förmågor som ännu är outvecklade. Förskolepedagogernas svar visar på vikten av att lyssna på eleverna och verkligen anstränga sig för att höra vad de säger och uttrycker med sitt kroppsspråk. Förskoleklasspedagogen menar att det är: ”elevens egen drivkraft till att vara med och påverka sin undervisning” (P3), pedagogen menar att om eleven inte säger vad den vill och tycker kan inte pedagogen tvinga eleven till att uttrycka sig, och då ej heller utgå från elevens önskemål. Som tidigare nämnts bör förskolepedagogernas förhållningssätt präglas av en lyhördhet samt öppenhet för det som de yngsta eleverna uttrycker, då de inte alltid har utvecklat ett verbalt språk. Johannesen & Sandvik menar i sin bok Små barns delaktighet och

inflytande att för att elever ska få möjlighet till delaktighet och inflytande i sin egen

vardag i förskolan, måste vi anstränga oss för att förstå vad eleverna tycker och tänker (2010:91). Förskoleklasspedagogen anser att en del av ansvaret bör kunna läggas över på eleverna i undervisningen, detta förutsätter dock att denna demokratiprocess har inletts tidigare i elevernas liv. Dewey talar om att eleverna måste ges möjligheter att aktivt delta i skolans olika moment, vidare menar han att eleverna själva måste ta ett stort ansvar för sin utveckling. Med detta menar han att det krävs att pedagogerna har en bred kompetens för att kunna hjälpa eleverna att utvecklas (2004:17).

En annan möjlighet till inflytande är föräldrarna som i samarbete med pedagogerna kan stötta sina barn i deras vardag. Pedagogerna nämner olika formella och informella möten så som föräldraråd, hämtning och lämning, föräldramöte, utvecklingssamtal, telefonkontakt, samt IT-plattform. För att denna föräldrasamverkan ska fungera på ett tillfredsställande sätt bör pedagogerna vara öppna och professionella i sina förhållningssätt. Enligt läroplanen ska skolan klargöra för elever och föräldrar vilka mål utbildningen har, vilka krav skolan ställer och vilka rättigheter och skyldigheter elever och deras vårdnadshavare har. Att den enskilda verksamheten är tydlig i fråga om mål, innehåll och arbetsformer är en förutsättning för elevers och vårdnadshavares rätt till inflytande och påverkan (Lgr 2011:5). På frågan ”hur ser arbetet med

föräldrasamverkan ut i er verksamhet?” svarade förskoleklasspedagogen att: ”det

27

öppen samt professionell i sin yrkesutbildning. Jag brukar alltid säga till ”mina” föräldrar att om det är något de undrar över eller känner er osäkra inför, så kom till mig så får vi se om vi tillsammans kan lösa det” (P3). Verksamheterna bör vara tydliga mot föräldrarna om vilka förväntningar de ställer på dem, samt vilka förväntningar föräldrarna kan ställa på verksamheten, det gynnar eleverna att de vet vilka krav som kommer att ställas på dem. En förskolepedagog svarade att: ”i slutet av varje termin bjuds föräldrarna in till att delta i verksamhetens utvärdering” (P2), fritidspedagogen svarade utöver detta att: ”de har utvecklingssamtal två gånger per läsår” (P5). Grundskolepedagogen svarade att: ”det har tidigare funnits en föräldraförening men inte längre på grund av bristande intresse. Jag försöker engagera föräldrarna genom att skicka ut ett veckobrev där de står att de har möjlighet att kontakta mig” (P4). Man kan aldrig tvinga någon att aktivt engagera sig i sina barns skolgång, dock är detta engagemang en viktig aspekt för elevens motivation då föräldrarnas inställning gentemot skolan kan avspeglas i barnens motivation. Dewey menar att alla institutioner är någon form av uppfostringsanstalt alltså både skolan och förskolan. Såvida denna uppfostringsanstalt äger rum i en övervägande demokratisk eller odemokratisk avsikt är därför en fråga av stor betydelse, inte bara för själva uppfostran utan de intressen och ambitioner i samhället som vill hålla fast vid ett demokratiskt levnadssätt (2004:158). Även i Med demokrati som uppdrag beskrivs att föräldrarna måste få tydlig information om vad skolan gör och att föräldrarna har möjlighet att kunna påverka sina barns vardagsmiljö. Men föräldrarna måste också få en klar anvisning att skolans uppdrag blir en större utmaning utan deras hjälp, och att tydliga målsättningar och en klar kommunikation är ett nödvändigt redskap i samverkan med föräldrarna. Mycket tyder på att det viktigaste är om ledningen och personalen förmår samverka och skapa en vision och idé av hur verksamheten ska utvecklas samt hur barn, unga och föräldrar involveras och tillsammans med personalen arbetar för att skapa en god miljö (2000:37). Några av utmaningarna i arbetet med att införliva elevinflytande som pedagogerna tar upp är bland annat att de känner att tiden, undervisningsnivåerna och ledningen är det som pedagogerna ”brottas med”. Förskoleklasspedagogen svarade att: ”den största boven är tiden” (P3), och förklarar att i detta yrke finns det många som ska vara med och bestämma såsom eleverna, föräldrarna, kollegerna samt ledningen. Pedagogen menar vidare att man inte alltid känner att man räcker till, vilket är en av de största utmaningarna i detta yrke. Grundskolepedagogen svarade att: ”svårigheterna är att se till så att ingen blir förbisedd eller glömd” (P4) Som pedagog är det inte alltid

28

självklart att man kan följa sin planering då det hela tiden inträffar oförutsedda händelser som man måste ta itu med, därav räcker tiden inte alltid till. En av Förskolepedagogerna svarade att: ”en utmaning kan vara att det är svårt att veta vad de yngsta eleverna vill” (P1). För att kunna ge eleverna möjligheter till inflytande bör pedagogerna i sin profession också ha en förmåga att läsa av elevernas kroppsspråk och genom detta ”lägga” sig på rätt undervisningsnivå. Fritidspedagogen svarade att: ”ledningen har huvudansvaret och krav på sig från högre instanser, så det är många faktorer som påverkar elevernas möjlighet till inflytande. Det blir en svårighet om inte pedagogerna skapar möjligheter för eleverna att kunna påverka” (P5).

I Perssons avhandling Pedagogerna och demokratin visar resultatet att demokratiarbetet i skolor och förskolor, även om det tas på väldigt stort allvar, kan påverkas av en rad faktorer i omgivningen (Skolan och medborgarskapandet 2010:61).

En möjlighet till inflytande som samtliga pedagoger svarade är vikten av att verkligen lyssna och höra vad eleverna faktiskt uttrycker. Pedagogernas svar visar var och hur i verksamheterna som pedagogen kan ge de yngre eleverna inflytande, allt från samlingar till den fria leken. En annan möjlighet pedagogerna tog upp är arbetet med föräldrasamverkan, förutsatt att denna samverkan fungerar. Tid är en bristvara i dagens verksamheter och en annan svårighet kan vara att elevgrupperna kan bli allt större till antalet, vilket resulterar i fler elever som pedagogen ska kunna vara behjälplig åt, detta faktum antas inte självklart generera fler pedagoger till klassrummen. Detta kan i sin tur leda till att pedagogen helt enkelt inte hinner med, och i värsta fall förbiser eller glömmer bort eleverna. De flesta svårigheterna som pedagogerna kan stöta på i sitt arbete oavsett ämne kan med rutiner och fortbildning bli till nya möjligheter.

Pedagogernas praktiserande och införlivande av elevinflytande

Den sista kategorin består två delar och den första delen kommer att belysa var pedagogerna hämtar sin kunskap om elevinflytande. Den andra delen kommer att belysa

hur pedagogerna arbetar för att kunna praktisera och införliva elevinflytande i

verksamheterna, samt vilka eventuella pedagogiska redskap de använder sig av i det arbetet.

29

På frågan ”var hämtar du din kunskap?” säger en av förskolepedagogerna: ”I läroplanen, där står egentligen det mesta, sen har vi skollagen också men läroplanen är den jag kikar mest i” (P2). Den andra förskolepedagogen säger kort och koncist: ”Läroplanen” (P1). Specialpedagogen svarade: ”Jag hämtar min kunskap utifrån erfarenhet av arbetet med att stödja elevers självförtroende och vilken betydelse det har, det ger en atmosfär där eleven kan känna att den har inflytande och blir sedd” (P6). Fritidspedagogen svarade: ”Jag läser böcker om elevinflytande och har även egna erfarenheter i ämnet, jag läser även böcker om till exempel nätmobbning” (P5). Förskoleklasspedagogen svarade att: ”Jag hämtar min kunskap om elevinflytande från samtal med mina kolleger samt från min egen ”ryggsäck”, där jag har både teoretiska och praktiska erfarenheter” (P3).

Svaren som framkom visar att förskolepedagogerna hämtar sin kunskap om elevinflytande i läroplanerna. Förskoleklasspedagogen och fritidspedagogen svarade att de läser ämnesrelevant litteratur. Grundskolepedagogen och förskoleklasspedagogen talar om att de hämtar sina kunskaper genom diskussion och samtal med sina kolleger. Specialpedagogen beskriver hur tillägnandet av kunskaper om elevinflytande kan erhållas genom arbetslivserfarenhet och utbildning. Det är anmärkningsvärt att det endast var förskolepedagogerna som i sina svar hänvisat till läroplanen, då detta är ett styrdokument som ska följas av alla pedagoger. Ingen av de andra pedagogerna nämnde styrdokumenten som en kunskapskälla i arbetet med elevinflytande. Om det beror på att pedagogerna anser den som en självklar kunskapskälla eller inte har inte framkommit av svaren. Lars Persson talar i sin avhandling Pedagogerna och demokratin om hur pedagoger hanterar det demokratiuppdrag som styrdokumenten talar om, och hur de påverkas av olika sociala krafter på olika nivåer. Utgångspunkten är att det finns ett stort tolkningsutrymme i till exempel kursplanerna, som kan innebära en utmaning för det professionella handlandet (2010:61). Pedagogerna har tolkningsutrymme i styrdokumenten och det innebär att de först måste bearbeta innehållet i dessa dokument för att sedan kunna praktisera det. Bearbetningen av styrdokumenten är ett tidskrävande arbete men kan också innebära en frihet för pedagogerna då de kan utforma undervisningen efter elevernas intressen och behov. Pedagogerna visar genom sina svar att de är medvetna om att ett aktivt värdegrundsarbete gynnar elevernas inflytande. Det framkom i fritidspedagogens svar att det ligger i pedagogens intresse att ha kunskaper om mobbing i dagens samhälle för att kunna hålla sig uppdaterad på vad som händer

30

bland eleverna, detta för att kunna stödja och stärka eleverna i deras demokratiska utveckling. I Med demokrati som uppdrag står det att om det finns brister i det sociala klimatet, såsom anonymitet och bristande inflytande, kan risken för kränkande handlingar öka. Det verkar som om till exempel mobbing är mer vanligt förekommande i miljöer som präglas av hierarkiska maktstrukturer (2000:21).

Det faktum att eleverna ska kunna påverka sin egen vardag är obestridligt, då det tydligt beskrivs i läroplanerna att eleverna ska ha rätt att säga vad de vill arbeta med, och hur de vill utföra arbetet, det vill säga vilka metoder som ska användas och vilket innehåll som ska bearbetas. För att kunna införliva elevinflytande i verksamheterna, arbetar pedagogerna under olika planeringstillfällen med att diskutera och bearbeta läroplanerna och hur dessa definierar begreppet elevinflytande. Pedagogerna diskuterar även hur de ska kunna praktisera elevinflytande så att eleverna känner att de kan och vågar vara delaktiga i verksamheternas beslut.

I den andra delen kommer huvudfrågan som är hur arbetar dessa pedagoger med

elevinflytande i verksamheterna? att behandlas.

På frågan ”hur praktiserar och införlivar du inflytande i vardagen?” svarade grundskolepedagogen: ”det är viktigt att alltid lyssna in elevernas budskap och låta dem vara med i beslutsprocessen” pedagogen poängterade även att ”eleverna skriver utvärdering varje vecka och där kan de ta upp önskemål gällande sin skolvardag och om det är något speciellt ämne de vill behandla” (P4). I elevernas utvärdering har pedagogen en unik möjlighet att tillvarata varje elevs åsikt och därmed kunna anpassa valet av undervisningsmaterial och vilka metoder som är mest lämpade. En av förskolepedagogerna svarade: ”personligen tycker jag att den fria leken är jätte viktig, eftersom det är i leken som eleverna tillägnar sig många viktiga kunskaper” (P2), pedagogen syftar här på elevernas motoriska, språkliga och sociala utveckling. Den fria leken är av stor betydelse för elevens sociala progression och den sociala aspekten innebär att eleven i leksituationen lär sig bland annat att utöva inflytande i samspelet med andra. Den andra förskolepedagogen svarade att: ”jag försöker att ge eleverna olika valmöjligheter i de situationer där det är möjligt” (P1). En aspekt som den andra förskolepedagogen nämnde är vikten av att ge eleverna hanterbara val, med detta menar hon att eleverna ska ges valmöjligheter efter deras ålder och mognad. Pedagogernas svar visar att de ger eleverna hanterbara val i vardagen och genom det möjliggör för

31

eleverna att ta ett ökande ansvar för sin egen progression. Förskoleklasspedagogen svarade: ”genom att låta eleverna vara med och påverka och man bör även ta hänsyn till deras ålder och mognad” (P3). Specialpedagogen svarade: ”att lyssna in förslag från eleverna och låta dem ta eget ansvar för sin kunskapsutveckling” (P6). Specialpedagogen tog upp vikten av att lyssna in elevernas budskap och önskemål, det visar på att i det demokratiska samtalet är det minst lika viktigt att vara en aktiv

lyssnare som talare.

Kommunikation är en av de fundamentala förutsättningarna för att lärande och utveckling överhuvudtaget ska kunna ske, detta har även tydliggjorts under den verksamhetsförlagda utbildningen. Oscarsson beskriver att genom att eleverna får diskutera och argumentera kan deras samtalsdemokratiska kompetenser utvecklas och den deliberativa samtalsformen skall garantera att alla röster blir hörda och alla argument skall beaktas och värderas (2005:11ff). För att kunna införliva elevinflytande förutsätter det att pedagogen och eleven har en dialog, där eleven genom dialogen utvecklar sina demokratiska kompetenser. Vilket kan innebära att om pedagogerna inte är tydlig i kommunikationen och har ett demokratiskt förhållningssätt gentemot eleverna, så minimeras deras möjligheter till inflytande i vardagen. Dewey menar att elevens utveckling sker genom ett samspel med sin omvärld, i detta samspel lär sig eleven både att behärska sin omvärld och dess regler (2004:15). Även Larssons doktorsavhandling i pedagogik – Samtal, klassrumsklimat och elevers delaktighet tar upp att det tycks finnas ett stort intresse hos läraren och eleven att arbeta med samtal som metod, det vill säga utveckla en samtalsdemokratisk kompetens (2007:51). Grundskolepedagogen tog upp utvärdering som ett pedagogiskt redskap där pedagogen kan ha en skriftlig kommunikation gällande elevernas önskemål och tankar. Selberg menar att pedagogen i utvärderingsprocessen kan få reda på viktiga synpunkter från eleverna och att dessa kan bli faktorer för förbättringar inför framtiden (2001:22). Det sociala klimatets status har stor påverkan på eleverna och pedagogerna och i arbetet med utvärdering kan pedagogerna få kunskap om hur det sociala klimatet ser ut. Utvärderingen bör därför vara kontinuerlig och konsekvent och även inbegripa värdegrundsarbete. I detta arbete finns en möjlighet för pedagogen att kunna arbeta förebyggande mot till exempel kränkande behandling och genom detta stärka och utveckla elevernas deliberativa kompetenser.

32

Som pedagog är det viktigt att alltid utgå från att eleverna är kompetenta, nyfikna och har viljan att lära, pedagogen har i arbetet med elevinflytande ett stort ansvar genom att visa eleverna hur och var de kan tillägna sig nya kunskaper. Enligt Vygotskij handlar lärandet inte om individens begränsningar, utan om vilka förutsättningar och möjligheter en individ har att tillägna sig kunskaper om rätt hjälp ges. Han menar att den närmaste utvecklingszonen är den som finns mellan vad ett barn klarar av ensam eller med hjälp av en mera erfaren kamrat eller pedagog, det vill säga att det barnet lär sig idag kan barnet själv utföra imorgon (Dysthe 2007:78ff).

Pedagogernas svar lyfter fram olika pedagogiska redskap såsom samtal som metod, lyssna in elevernas budskap, den fria leken, hanterbara val samt utvärdering som eleverna skrivit. Svaren visar på att samtalet som metod är en förutsättning för allt lärande och för att pedagogerna överhuvudtaget ska kunna införliva elevinflytande i vardagen. Pedagogerna försöker att ge eleverna möjligheter till inflytande, såsom att kunna påverka i vardagen och vara delaktig i verksamheternas olika beslut. Den fria leken talade några av pedagogerna om som ett forum där de ger eleverna inflytande, till exempel på vad och hur eleverna kan leka med. De menar att det ska vara ett fritt val för eleverna att välja vem, eller vad de vill leka med, i och med detta förhållningssätt ger pedagogerna eleverna inflytande i deras vardag. Utvärdering var ett annat konkret förslag på ett pedagogiskt redskap som kan vara till god hjälp för till exempel nyutexaminerade pedagoger i införlivandet av elevinflytande.

Sammanfattning av analysen

För att kunna införliva elevinflytande i vardagen, förutsätter det att pedagogen först kan definiera begreppet, det vill säga att pedagogen har en kunskap om demokratiska processer och hur dessa kan praktiseras i verksamheten. Frågan som handlade om varför pedagogerna anser det är viktigt att eleverna har inflytande, ställdes för att få reda på pedagogernas motiveringar då det är ett faktum att eleverna ska kunna påverka sin egen vardag enligt läroplanerna. Det är positivt att samtliga pedagoger svarade att elevinflytande är viktigt att införliva oavsett elevernas åldrar. Pedagogernas arbete med

33

elevinflytande möjliggörs genom att de använder sig av olika pedagogiska redskap. Ett av de pedagogiska redskap som framkommit i undersökningen är samtalet som metod och det är en förutsättning för att överhuvudtaget kunna införliva elevinflytande. Detta kan innebära att om pedagogen inte har en tydlig kommunikation och ett demokratiskt förhållningssätt gentemot eleverna, så minimeras deras möjligheter till inflytande i vardagen. En annan aspekt som framkom för att pedagogerna ska kunna ge eleverna möjligheter till inflytande, är att pedagogerna verkligen lyssnar och hör vad eleverna faktiskt uttrycker. Det framkom att förskollärarnas och fritidspedagogernas arbete inte är lika styrt av scheman och timplaner som grundskollärarnas arbete är, en konsekvens av detta kan vara att eleverna i dessa verksamheter därmed får en större möjlighet att kunna påverka dagens innehåll i större utsträckning än i grundskolan. Att pedagoger och föräldrar kommunicerar är en grundläggande aspekt för att kunna tillgodose elevernas möjlighet till inflytande, denna relation bör präglas av ett förtroendefullt förhållningssätt. En utmaning i det pedagogiska arbetet är att få tiden att räcka till då det hela tiden tillkommer nya uppgifter att införliva och genomföra. Tidsbristen kan leda till att pedagogerna inte alltid aktivt hinner med att lyssna och höra vad eleverna säger. I värsta fall kan det leda till att pedagogen försummar eller glömmer bort eleverna vilket i sin tur kan leda till att eleverna får en mindre chans att ha inflytande.