Malmö högskola
Lärande och Samhälle
Barn Unga SamhälleExamensarbete 15hp
Musik, rytmik och rörelse
Hur man arbetar med musik och rörelse som uttrycksmetod och för att utveckla språket
Music, rhythm and movement
How to work with music and movement as an expression method and to develop language
Jessica Sjöberg
Paula Andreasson
Utbildning: Barn- och ungdomsvetenskap (210 hp) Datum: 2014-09-01
Handledare: Thom Axelsson Examinator: Kristofer Hansson
Sammanfattning
Syftet med den här undersökningen har varit att se hur barn kan ha hjälp av musik, rytmik och rörelse i deras verbala språkutveckling, samt att studera på vilka sätt musik, rytmik och rörelse används i förskolan. Vi ville även undersöka om det finns några genusskillnader inom musik och kroppsspråk. Metoder som har använts i vår undersökning är observationer och intervjuer av pedagoger som är verksamma i förskolan samt har vi intervjuat en rytmikpedagog och en person som arbetar med rytmik och åker runt i förskolor för att hjälpa andra pedagoger att använda sig av rytmik. Detta har vi tyckt varit relevant i undersökningen för att få fram ett resultat och för att sedan analysera resultatet som har undersökts. Resultatet som har kommit växt fram i undersökningen är främst den musikaliska glädjen som musiken och rytmiken bidrar till både hos pedagoger och hos barn. Annat som har kommit fram i undersökningen är att pedagoger visar en viss osäkerhet när de ska undervisa/framföra musik eller rytmik i förskolan men även hur musik och rytmik kan användas i förskolan. Slutsatserna som vi har dragit är att musik, rytmik och rörelse har en positiv inverkan på den verbala språkutvecklingen samt att det ger möjligheter till att använda fantasin.
Nyckelord: flickor, inlärning, kroppsspråk, musik, pojkar, rytmik, rörelse, skillnad,
Innehållsförteckning
Inledning s.5
Syfte och frågeställningar s.7
Tidigare forskning s.8
Barns tidiga kontakt med musik s.9
Forskare inom musik och rytmik s.10
Musik och rörelsers betydelse för barn s.11
Användning av musik i förskolan s.12
Metod s.14
Metodval s.14
Genomförande s.15
Urvalsgrupp s.16
Etiska aspekter s.16
Resultat och Analys s.18
Sammanställning av observationer s.18
Den musikaliska glädjen s.20
Osäkerhet hos pedagoger s.21
Fantasi och motorik s.23
Rytmik och rörelses betydelse s.24
Skillnader mellan pojkar och flickor s.25 Musik, rytmik och språkutveckling s.26
Sammanfattning av resultatet s. 28 Diskussion s. 29 Referenslista s. 31 Bilaga 1 s. 32 Bilaga 2 s. 33 Bilaga 3 s. 34
Inledning
”När jag sjunger kittlar det i magen, jag blir glad” (Flicka 5 år)
”Titta på mig när jag spelar på trumman och slår med foten” (Pojke 4,5 år) ”Spela snabbt nu! Långsamt!” (Pojke 2 år)
Dessa citat är hämtat från våra observationer som vi har utfört i vår undersökning. Vi har hört många intressanta citat från barn i olika åldrar men dessa tre fångade vår uppmärksamhet extra mycket på grund av att de bekräftar en del av våra teorier. Flickan nämner att hon känner en glädje av att sjunga. Då glädjen till musiken och sången har varit en återkommande punkt i arbetet kände vi en viss bekräftelse av detta genom flickans ord. Pojken som slog på trumman och stampade med foten samtidigt var väldigt noga med att pedagogen skulle uppmärksamma honom då man kunde se hans stolthet av att han kunde spela på två sätt samtidigt vilket vi också nämner i vår undersökning när vi skriver om takt. Tempo är även en punkt vi har fått fram i vår undersökning. Vi såg ett arbete med olika tempo där det sista citatet gjordes utav en tvåårig pojke, där hans förståelse för snabbt tempo samt långsamt tempo visades. ”Musik skapar glädje och dans, glädje och dans skapar rörelse, rörelse skapar koordination, koordination skapar förståelse, förståelse skapar ord, ord skapar meningar, meningar skapar ett språk” (Vesterlund 2003, sid. 8). Det här citatet speglar mycket utav de meningar vi har hört från barnen samt speglar det även vår undersökning. Vi tolkar citatet på så sätt att musik skapar, genom olika steg, en språkförståelse som sedan utvecklas till ett verbalt språk. Vi tror att det här citatet är en bra utgångspunkt till ett bra tankesätt när man ska arbeta med musik, rörelse och rytmik som pedagog tillsammans med barn i förskolan.
Förskolans läroplan säger verksamheten ska sträva efter att varje barn:
utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser och tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama
utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra (Lpfö98/10)
Vi tolkar de här målen relaterat till vår undersökning på följande sätt att genom användningen av musik, rytmik och rörelse kan man skapa ett verbalt språk. Det är som Vesterlund (2003) säger i sitt citat ovan, att musik föder stegvis ett verbalt språk. Musik, rytmik och rörelse är ett sätt att leka med ord vilket står i det andra målet vi tar upp.
Syfte och frågeställningar
Syftet med denna undersökning är att studera hur musik, rytmik och rörelse kan hjälpa barn i deras språkutveckling.
Hur används musik för att utveckla barns språk?
Hur används rytmik och rörelse för att utveckla barns språk?
Finns det några skillnader mellan pojkars och flickors uttrycksformer när det kommer till musik, rytmik och rörelse?
Tidigare forskning
I tidigare forskning kommer ni få läsa om barnets första sätt att kommunicera på, hur barnets första musikupplevelse kan gå till samt hur barn kommer i kontakt med musik i vardagen på olika sätt. Forskningen som används är relevant för undersökningen på grund av att den har visat de positiva effekterna musik bidrar till, både i allmänt syfte och som hjälpmedel under barns språkutveckling.
Riddersporre & Söderman (2012) skriver om tre olika faktorer som handlar om barns kontakt med musik. Första faktorn är att barn hör vuxna och deras musikaliska uppmuntrande genom sång när de går och sjunger och nynnar spontant. Den andra faktorn sker i förskolan där barnen får sjunga vad som anses vara lämplig musik för barn, till exempel sånger från olika traditioner som till exempel Lucia och Midsommar. Den tredje och sista faktorn som tas upp är medie- och populärkulturens musik, som hörs på radio, tv och internet.
När musikens olika förmågor visas i punktform som nedan blir det tydligt vad musiken har för olika möjligheter, som i sin tur kan jobbas utefter. Den här listan kan vara ett hjälpmedel för att nå sina mål med hjälp av musik i förskolan. Jernström & Lindberg (1995) sammanfattar några av musikens funktioner på följande sätt:
Ett av människans språk, ett uttrycksmedel som är nödvändigt för utvecklingen till en harmonisk människa,
Ett medium för kommunikation mellan människor som ger rika tillfällen till social fostran,
Ett medel för att inom klassen arbeta med relationer och därigenom verka för jämlikhet,
Ett pedagogiskt hjälpmedel för kunskapsförmedling,
Ett centralt uttrycksmedel i arbetet för internationell förståelse, inlevelseförmåga och solidaritet
Dessutom ger musiken:
Möjligheter till barnobservationer – under musikaktiviteter visar barn helt andra sidor av sig själva än under ett teoretiskt arbetspass,
Möjligheten för ”svaga” elever att få känna att de lyckas,
Möjligheter till konstupplevelser. (Jernström & Lindberg 1995 sid. 22)
Barns tidiga kontakt med musik
I det här stycket poängteras att barns första sätt att kommunicera redan börjar när barnet är nyfött genom kroppsspråk och ljud. Lokken, Haugen & Röthle (2006) och Jernström & Lindberg (1995) menar att användningen av kroppen och dess rörelser sker långt före det verbala språket med hjälp utav kroppsuttryck och ansiktsuttryck. Detta är alltså det första naturliga sättet för människan att kommunicera på. Alla sinnen bör underhållas kontinuerligt då människans utveckling fortsätter genom hela livet. Lokken, Haugen & Röhtle (2006) skriver om att barnet utför olika typer av kommunikativa och dialogiska beteenden enligt ny spädbarnsforskning. Den första dialogen mellan barn och vuxna är ljudlig och kroppsspråklig. Mammans röst och olika kroppsspråk så som ansiktsuttryck fungerar som en stimulans för barnets respons där barnet använder sig av gester och ljud. Redan i sjätte graviditetsveckan utvecklas örat och i den femte graviditetsmånaden utvecklas hörselfunktionen. Våra första musikupplevelser får vi redan som foster i mammas mage. Detta styrks även av John Lind som poängterar hur viktigt det är att sjunga för sitt barn under graviditeten för att skapa samhörighet mellan barnet och föräldern, vilket också gör så att barnet tidigt vänjer sig av musik (Lind citerad i Lokken, Haugen & Röhtle 2006). På detta sätt lär sig barnet att känna igen sånger och visor som sjungs. Lokken, Haugen & Röthle lyfter även fram Jon-Roar Bjorkvold som menar att
ljud, rytm och rörelse har en stor betydelse för människan redan som foster, både fysiskt och psykiskt. Bjorkvold menar att vi föds som blivande musikaliska varelser och grunden till detta ligger redan i den tidigaste levnadsfasen där det grundläggande utvecklas när det gäller människan som kommunicerande och musiskt kännande.
Jederlund (2002) menar att jollrande är den allra första spontansången ifrån barn och består ofta av endast ett vokalljud som ofta låter i olika tonhöjd, fallande och hoppande uppåt. Vid cirka ett halvt års ålder uppstår lallsångerna, då barnet testar sin röst. Lallsången uppstår ofta när barnet är ensam och leker eller ligger i sin säng innan barnet ska sova. Lallsången består av olika ord och ljud som barnet har hört runt omkring sig och sången blir en improvisation från barnet. Efter lallsången byggs ännu ett ordförråd upp utav ”evighetssånger”. I evighetssånger upprepas samma strofer om och om igen och detta menar Jederlund är ett försök till komponerande, detta uppstår ofta i 4-5 årsåldern. Denna sång kan uppstå när ett barn gör en aktivitet och sjunger samtidigt om vad barnet gör, detta kallas också ”berättandesång” på grund av att barnet berättar i sången vad barnet gör för stunden.
Forskare inom musik och rytmik
I det här stycket nämns olika forskare och deras syn och inverkan på musik och rörelse i förskolan. Vesterlund (2003) poängterar att Carl Orff har haft en stor betydelse för forskning kring musik och barn. I hans arbete ingick det övningar med klang, rytmer, barnsånger, rim och ramsor och Orff menade att det var genom detta som språkutvecklingen tog sin början hos barnen. Det här är relevant för vår undersökning eftersom klang, rytmer, barnsånger, rim och ramsor har varit återkommande under alla intervjuer samt observationer. Han pekade även på att alla barn är musikaliska på olika nivåer samt att alla människor har en förmåga att uppleva och tillägna sig musik. Han menade att en jämförelse kan göras med att tillägna sig modersmålet. Carl Orff skapade en modell för musikinlärning som kallades Orff-Schulwerk, en musikpedagogisk mall, även kallad Orff-modellen. Detta var inte endast var en modell utan ett tankesätt om hur man kan ha musik och rörelse med sig i det vardagliga livet. Han menade att som pedagog borde man lära sig att använda musik, rytmik och rörelse i det vardagliga pedagogiska arbetet och våga låta sin fantasi flöda. Riddersporre & Söderman (2012) menar att Orffs pedagogiska innehåll oftast bestod av färdiga kompositioner på Orff instrument men hans mål var att var ett estetiskt uttryck som skapas med hjälp av musik, rörelse, drama, text, bild m.m. Den skapande produktionen var Carl Orffs didaktiska ide.
Varkoy (1996) nämner att en annan som har haft stort inflytande i den musikaliska utveckligen är Zoltan Kodaly. Han menade att alla människor har en musikalisk sida och det var utifrån den tanken som hans idéer skapades. Han ville att musiken skulle komma nära alla människor. Enligt Kodaly spelar musik en stor roll när det gäller den mänskliga vetenskapen och förståelsen hos människor. Han hävdade att musiken borde vara ett självklart ämne inom skolan. Även Riddersporre & Söderman (2012) tar upp Kodalys inflytande i musikutvecklingen. Han ville skapa en musikfostran med sången och folksången som grundläggande bas. Enligt Kodaly borde barn först få träna på sitt gehör och lyssna på musik och sång innan de övar sig på olika rytmer och takter.
Sundin (1984) tar även upp att Emil Jaques-Dalcroze har haft stort inflytande och varit en inspirationskälla inom musik, rörelse och rytmik. Han menade att kroppen är musikens grundliga instrument, genom att använda sig av kroppen, till exempel handklappningar och gångövningar får man en förståelse för musik.
Genom detta arbetssätt utvecklade han en ny metod, nämligen rytmiken. Baaring Andersson (1988) hävdar att Jaques-Dalcroze-metoden innebär att rytmik och rörelse används som en inlärningsmetod för att lära sig musikens olika moment. Rytmik gör så att barnet får flera erfarenheter kring kroppsuppfattning, kommunikation och språk. Rörelser övar inte bara det fysiska utan utvecklar även det psykiska såsom tankeverksamhet och sinnesaktivitet. Rörelse blir ett sätt att kommunicera och uttrycka sig.
Musik och rörelsers betydelse för barn
I detta stycke poängteras vikten av olika språk, inte bara det verbala språket utan även de estetiska språken. Jernström & Lindberg (1995) refererar till Knutsdotter Olofsson som menar att barn i förskolan använder sig av flera olika språk för att uttrycka sig. Det första språket man ofta tänker på är det verbala språket medan uttrycksformer som ofta ses i andrahand är bildspråkets, lekens, musikens, dansens, rörelsens, matematikens och fysikens språk.
Sundin (1984) hävdar att innan barn lär sig vuxenspråk får musiken en stor betydelse när det gäller språkutveckling. När barn härmar klangmässiga ljud de hör börjar den första begreppsbildningen. Jederlund (2011) menar även att musikspråk och talspråk har mycket gemensamt såsom samma byggstenar när det gäller tonhöjd, tempo, tonstyrka, rytm, betoning och pauser. Genom att sjunga och lyssna på musik blir man medveten om hur dessa olika faktorer fungerar och när barns fonologiska medvetenhet utvecklas blir de också medvetna om hur man kan dela upp längre språkenheter i mindre delar som stavelser, ord och enskilda språkljud. Ljudlekar såsom rim, ramsor och sång underlättar läs- och skrivinlärning. Det kan till exempel vara mycket fördelaktigt att använda sig av den här metoden tillsamman med barn som har läs- och skrivsvårigheter. Den mest naturliga beröringspunkten mellan musik och språk är sången, för att skapa en sång behöver man ord. Uddén (2004) menar att sång och rytm tillsammans med rörelse är minnesbärande. När barn får uttrycka sina känslor och tankar tillsammans med musikspråk och rytmik tänker barnet högt och synbart så att det kan känna, höra och se sina tankar, vilket gör så att barnet lär sig både kunskaper och färdigheter bättre. Sammanfattningsvis är det viktigt att se vikten av bildspråkets, lekens, musikens, dansens, rörelsens, matematikens och fysikens språk. Alla språk är viktiga på olika sätt och bör stimuleras i förskolan.
Användning av musik i förskolan
I detta stycke beskrivs hur en musikaktivitet kan se ut i förskolan, samt vad forskare tycker att man som pedagog ska tänka på när man utför aktiviteten. Här tas även upp vad man som pedagog ska tänka på om man utför en musikaktivitet med flerspråkiga barn samt lyssnandets innebörd för barn.
Enligt Vesterlund (2003) är det viktigt för pedagoger i förskolan att ta tillvara på improvisationen när de ska hålla i en musikaktivitet med barn. Det är viktigt att vara öppen och vara beredd på att aktiviteten till viss del kan bli annorlunda än vad man planerat. Det gäller alltså att inte planera aktiviteten in i minsta detalj utan låta barnen vara med och påverka med sin fantasi och ta initiativ under aktiviteten när den pågår. Barnen befinner sig i olika stadier så pedagogen bör vara lyhörd och uppmärksam och möta barnen i det stadiet de är i, just i det tillfället som musikaktiviteten äger rum. För att göra aktiviteten roligare och effektivare för barnen bör pedagogen kunna improvisera samt våga ”göra bort sig” och bjuda på sig själv. Det här gör aktiviteten så mycket roligare och effektivare för barnen. Vesterlund försöker uppmuntra pedagoger hon arbetar med att se allting ur ett möjlighetsperspektiv, samt att tänka positivt innan man planerar en musikaktivitet med barn.
Vesterlund (2003) poängterar att det finns många olika sätt att utföra en musikaktivitet på. Många pedagoger som hon arbetat med tänker främst på sång när det diskuteras musikaktiviteter. Vesterlund hävdar att det finns så mycket mer än rösten och sången att använda sig av när det gäller musik. Olika instrument kan användas så som slagpinnar, maracas, trummor etc. där barnen får vara med och spela. Inspelad musik kan användas under aktiviteten och pedagogen kan även kompa med något instrument så som gitarr eller piano. Pedagogen kan också använda sig av endast kroppen och rösten genom att sjunga och slå olika takter med händerna och fötterna. Vesterlund menar att när pedagoger ska börja med musikaktiviteter är det viktigt att pedagogen känner sig trygg med materialet som används, dock bör inte pedagogen tänka för mycket på att göra bort sig utan se glädjen med aktiviteten och våga ta ut svängarna. På detta sätt smittar det av sig på barnen och aktiviteten blir en rolig och lärorik stund.
Vesterlund (2003) menar att när pedagogen ska arbeta med flerspråkiga är det viktigt att tänka på hur man använder det svenska språket. Dokumentationen blir ett viktigt redskap när musik används som metod för språkinlärning hos flerspråkiga barn. Att filma är en bra metod att använda när man ska dokumentera de olika musikaktiviteterna. Pedagogen kan då titta tillbaka och se utvecklingen hos varje individuellt barn och barnen som grupp, samt vad som eventuellt behöver redigeras av aktiviteten. Pedagogerna kan också se filmerna tillsammans med barnen och sedan låta barnen bearbeta vad de sett genom att till exempel måla eller diskutera musikaktiviteten.
Sundin (1984) menar att en annan viktig del inom musikens värld är lyssnandet. Man kan introducera musik under vilostunden samt medan barnen väntar på att de ska få mat vid matbordet. Sundin hävdar att det finns många övningar som tränar barns uppmärksamhetsförmåga, till exempel som att vid vissa signaler ska man klappa starkt eller klappa snabbt. Ett annat exempel Sundin tar upp är att man låter barnen blunda och lyssna på olika musikstycken, och sedan diskutera med barnen om hur musiken lät. Var det glad musik eller ledsen musik? Var det snabb takt eller långsam takt? Sundin menar även att man kan spela hur komplicerad musik som helst för barn, barnen strukturerar ändå om musiken under lyssnandet och kan tycka om stycken som pedagoger och andra vuxna aldrig skulle tänka sig att barnen skulle tycka om.
Slutligen kan vi konstatera att musikaktiviteter inte ska vara planerade in i detalj utan att pedagogen gärna ska improvisera och lyssna på barnens idéer. När man som pedagog har en musikaktivitet med flerspråkiga barn är det viktigt att vara medveten om hur man använder det svenska språket och att man använder det korrekt. Instrument så som trummor och maracas är bra verktyg att använda sig av för att träna rytmkänslan.
Metod
Metodval
Undersökningen har utförts med en kvalitativ metod, i det här sammanhanget innebär det så kallade synliga och passiva observationer. Synliga observationer innebär att alla parter är medvetna om att en observation sker. Observationerna har varit ostrukturerade, vilket valdes med tanke på att vi inte visste vad som skulle ske under observationerna. Det fanns en medvetenhet och önskan om att fler detaljer skulle tillkomma. Patel & Davidson (2011) menar att om man ska få så mycket information som möjligt kring ett visst problemområde krävs det ostrukturerade observationer. Stukát (2011) menar att observationer är den lämpligaste metoden att använda sig av för att se vad människor faktiskt gör, och inte bara vad de hävdar att de gör.
Anledningen till valet av synliga och passiva observationer är att se alla detaljer som sker. Stukát (2011) hävdar att genom observationer kan både verbala och icke verbala beteenden studeras. Med hjälp av observationer studeras beteenden på ett naturligt sätt i samma stund som det inträffar. Patel & Davidson (2011) menar också att när man använder sig av observationer är man oberoende av individens villighet att lämna ut information. Dock menar de att när man utför observationer kan det ske oförutsägbara händelser som leder till att man måste avbryta observationen och man kan komma ur fokus.
Frågorna som ställdes under intervjuerna förbereddes genom en diskussion mellan oss som utför den här undersökningen. Diskussionen handlade om vilka frågor som var passande för undersökningen. Intervjuerna utfördes semistrukturerat där följdfrågor ställdes. De intervjuades svar på frågorna följdes upp på ett individualiserat sätt med hjälp av följdfrågor. Stukát menar att följdfrågorna blir mer personliga när intervjun utförs på ett ostrukturerat sätt och intervjun blir mer flexibel och därmed ger den möjlighet till personliga följdfrågor utifrån den intervjuades svar.
Intervjun av pedagogen (som använder sig av rytmik) har utförts semistrukturerat där frågeschema har använts, dock väldigt flexibelt och följdfrågor har ställts. Tanken var att intervjun skulle bli mer likt ett samtal med intervjufrågor som stöd för att få information till undersökningen.
Intervjun med rytmikpedagogen var tänkt att den skulle utföras på samma sätt som föregående. Pedagogen hann dock inte att träffas för en intervju, så intervjun skedde via e-mail istället då frågor skickades och svar skickades tillbaka. Vi var väldigt angelägna om denna intervju då pedagogen kändes väldigt relevant att intervjua för vår undersökning så e-mail var det bästa sättet att lösa det på. Den här intervjun var alltså strukturerad eftersom en ostrukturerad intervju hade tagit för lång tid via e-mail. Enligt Stukát (2011) består strukturerade intervjuer av förbestämda frågor där ordningsföljden och frågornas formulering är bestämda.
Genomförande
Valet av ämne på undersökningen valdes på grund av vårt gemensamma intresse av musik och rytmik. Vi båda har gått en kurs på Malmö Högskola som handlar om musik och rytmik som metod i förskolan och skolan. Intresset för att fördjupa sig kring detta uppstod då vi anser att det har saknats i lärarutbildningen. Till en början fanns en önskan att endast observera förskolor som har musik som profil. När förskolor skulle kontaktas uppgav sig flera av att vara musikförskolor på deras hemsidor, men när de väl kontaktades svarade de med att de hade bytt profil och använde sig inte av musik i samma utsträckning längre. Detta blev ett problem i undersökningen på grund av att det tog mycket av tiden som kunde användas till annat. Av den här anledningen var vi tvungna att tänka om och till slut hittades två stycken förskolor i en större stad som verkade passande för undersökningen då dessa två använde sig av musik dagligen, trots att de inte utgav sig för att ha musik som någon sorts profil.
I undersökningen har tre förskolor observerats, en musikförskola samt två förskolor som använder musik som hjälpmedel i vardagen. Det som har observerats är tre olika musiksamlingar. Observationerna utfördes med öppet sinne, och vi hade inga förväntningar på vad exakt som skulle ske. Vi var båda med på samtliga observationer för att få bredare uppfattning om vad som skedde. Efter varje observation hade vi diskussioner samt reflektioner över vad som setts. Undersökningen bestod även utav fem stycken intervjuer, tre stycken av intervjuerna gjordes med förskollärare, en rytmikpedagog samt en pedagog som arbetar med rytmikpass tillsammans med barn. Tanken med dessa intervjuer var att få en uppfattning om varför musik och rytmik är bra, hur man kan arbeta med det samt hur det hjälper barn i deras språkutveckling. Undersökningen riktar sig till barn mellan 1-5 år och har utförts utifrån ett barnperspektiv.
Materialet som samlats in från observationerna och intervjuerna diskuterades, bearbetades och analyserades för att sedan hitta relevant litteratur för undersökningen. Under hela arbetets gång har kontinuerliga diskussioner pågått. Vi har tillsammans utformat och skrivit hela arbetet vid regelbundna träffar.
Urval
I en liten stad i sydvästra Skåne ligger en förskola som inriktar sig främst på musik som lärometod. Förskolan som valdes var en musikförskola, och kändes relevant för undersökningen för att få en bild av hur förskolan arbetar för att utveckla barns språkutveckling, samt hur resultaten ser ut. Två förskolor som använder sig av musik som metod i verksamheten valdes i en större stad. Anledningen till valet av dessa två förskolor var att deras arbetssätt kändes mest passande för undersökningen av de förskolor som kontaktades. Anledningen till att vi ville observera fler förskolor än endast en var att det fanns en önskan om att se likheter och olikheter mellan förskolorna.
Från början fanns ett intresse av att observera endast en förskola flera gånger. Anledningen var att se hur utvecklingen kan ske samt för att fokusera mer på enstaka barn. Vi diskuterade detta förslag men kom snabbt fram till att vi hellre ville få en bredare än en djupare undersökning. Med bredare menar vi att få ta del av olika förskolors arbetssätt och få fler pedagogers synsätt om musik och rytmik i samband med språkutveckling.
Observationer valdes av anledningen att få en inblick i hur det kan se ut när man arbetar med musik och rytmik i förskolan. Valet av att använda sig utav intervjuer kände vi var självklart för att få svar på de frågor vi hade samt få pedagogernas inblick på våra frågeställningar.
Etiska överväganden
De intervjuade blev ljudinspelade och observerade. Intervjuerna som utfördes har spelats in i syfte av att kunna lyssna, reflektera och analysera materialet i efterhand. Enligt Stukát (2011) måste de som berörs av studien informeras om syftet med undersökningen samt att deltagandet är frivilligt och att de när som helst har rätt att avbryta sin medverkan. För att förbereda de intervjuade fick de skriva under ett formulär där reglerna noggrant beskrivs, genom underskrivning har båda parter godkänt inspelning samt observationer.
De intervjuade har också blivit medvetna om att materialet endast kommer användas till denna undersökning för att sedan förstöras.
Barns eller pedagogers riktiga namn nämns inte i undersökningen. Däremot används fiktiva namn i resultat- och analysdelen. Informationskravet är att tydlig information ska ges samt är det viktigt att förklara att deltagandet är frivilligt. Samtyckeskravet är att deltagarna har rätt att själva bestämma över sin medverkan. Konfidentialitetskravet handlar om att deltagarna ska vara medvetna om att de är anonyma i undersökningen och tystnadsplikt krävs från båda parter. På detta sätt ska det vara omöjligt att ta reda på vilka som har medverkat i undersökningen. Nyttjandekravet är att materialet som samlas in endast får användas i forskningssyfte. Genom att ha förberett ett etiskt formulär har dessa kvar uppfyllts. (Stukát 2011)
Resultat och analys
Tre stycken förskollärare, en rytmikpedagog samt en person som arbetar med rytmik tillsammans med barn har intervjuats. Fiktiva namn används och förskollärarna kallas Robin, Alex och Dominique. Rytmikpedagogen kallas Michel och personen som arbetar med musik kallas Kim.
Sammanställning av observationer
Vi har observerat en förskola som har musik som profil samt två förskolor som använder sig av musik och rytmik i vardagen. Vi har jämfört dessa tre och tittat på vad de har för olikheter och likheter samt tittat på sättet de jobbar med musik och rytmik. Vi kallar förskolorna där observationerna har gjorts för förskola A, förskola B och musikförskolan.
En likhet vi har sett är att alla tre förskolor har delat upp musiksamlingen i tre delar. Det är tydligt att de har börjat samlingen med en inledande del i form av en hälsningssång. En olikhet i hälsningssångerna var att förskola B använde sig av en trumma för att varje barn skulle känna sig välkommen till förskolan. Detta gick till på följande sätt: Pedagogen började trumma och sjunga på en hälsningssång. Trumman skickades vidare runt i ringen till varje barn och man hälsade individuellt i sångtexten på varje barn. Detta sätt hade dock inte fungerat på alla förskolor som observerades på grund av att storleken på barngruppen var varierande. Musikförskolan hade en gemensam samling där alla avdelningar var deltagande och hade tagit för lång tid för alla barn att få trumman då samlingen bestod av omkring 60 barn. På förskola A var det 8 barn som deltog, barnen var 1-3 år och på förskola B var det 16 barn som deltog i ålder 1-5 år. Storleken på grupperna var väldigt varierande och i de största grupperna fick vi en uppfattning om att barnen blev okoncentrerade. Gruppen av 60 barn gjorde att det blev väldigt trångt, vi upplevde då att det blev svårare för barnen att utföra vissa rörelser, samt att vissa barn hade svårt att se rörelserna som pedagogerna visade. Även längden på musiksamlingarna var varierande. Musikförskolans samling varade i ca 30 minuter, samlingen på förskola A varade ca 15-20 minuter och samlingen på förskola B varade i 60 minuter.
Vi upplevde att barnen som deltog i de längre samlingarna tappade koncentrationen på grund av att de började prata om annat samt deltog inte aktivt i alla moment. Vesterlund (2003) menar
att i användningen av rörelsesång är det viktigt att göra övningarna enkla och korta. Svåra och för långa övningar gör så att barnen lätt tappar intresset och de har svårt för att koncentrera sig.
Innehållet efter hälsningssången såg olika ut på alla förskolor som observerades men hade samma utformning då barnen fick vara aktiva med hjälp av sånger, rörelser och instrument kombinerat. På förskola A sjöng de en sång om de olika veckodagarna. De använde sig av rörelser till denna sång där barnen var aktiva och kunde rörelserna, så vi antog att detta var en sång som de sjungit innan. På förskola B satte sig barnen i skräddarställning efter hälsningssången och varje barn blev tilldelade två stycken kaplastavar, som är avlånga träbitar som är tänkta att bygga med. Använder man två stycken av dessa kan de användas som ett instrument genom att slå dem mot varandra och man kan få fram olika ljud beroende på hur hårt och snabbt de spelar. De sjöng sedan en sång om sin förskola tillsammans medan de spelade på kaplastavarna. Barnen fick också prova på att både sjunga, spela på kaplastavarna och stampa med fötterna samtidigt. På musikförskolan använde de sig utav en ramsa med olika rörelser. En av pedagogerna använde en trumma för att hålla takten och introducerade olika rörelser som var i takt med trumman. Skillnaden mellan de tre förskolorna var att förskola B och musikförskolan använde sig av någon typ av instrument i kombination med sång eller ramsa och förskola A använde sig av enbart rörelser och sång eller ramsa. Pedagogerna som använde sig av instrument verkade bekväma med att spela. Jernström & Lindberg (1995) menar att pedagoger ofta kan tycka att det är jobbigt att använda instrument i en samling med barn. Det kan bero på att pedagogerna känner en osäkerhet att för att det kanske inte går som det har planererat. Att barnen börjar spela väldigt högt och mycket. Riddersporre & Söderman (2012) hävdar att när det kommer till att barn ska spela på instrument så känner pedagogerna en osäkerhet eftersom de själv inte har några erfarenheter av att spela på instrument.
En annan olikhet var att musikförskolan använde sig av andra språk i sångerna de sjöng. Barnen fick sjunga ”Hej” på olika språk. Jernström & Lindberg (1995) menar att det är viktigt att introducera andra kulturers musik, genom att träna örat på att lyssna på musik på annat språk och andra musikstilar är det lättare att ta musiken till sig.
På musikförskolan lekte de mycket med rösten, och de testade att använda rösten på olika sätt. I olika takter, tonarter, styrka och tempo. Detta arbetade pedagogerna på musikförskolan mycket med i sin samling jämfört med de andra förskolorna som observerades.
Förskola A var flitiga med att använda sig av olika sångpåsar vilket återkommer i resultat och analysdelen och därför tycker vi det här är viktigt i vår studie.
Samtliga samlingar avslutades med en ”Hej-då-sång” som alla barn kunde texten och melodin till. På detta sätt fick barnen en tydlig bild av att samlingen var slut.
Avslutningsvis har dessa observationer varit ett stort hjälpmedel i vår undersökning, då vi har fått en uppfattning om hur musik, rytmik och rörelse kan användas i förskolan. Forskning säger, vilket vi har tagit fram i vår undersökning, att en kombination av ramsor, sång samt instrument främjar barns språkutveckling (Granberg 1996). Detta har vi sett användas under våra observationer på de olika förskolorna. Nästa stycke kommer att handla om den musikaliska glädjen och vad det bidrar till i vår undersökning.
Den musikaliska glädjen
I det här stycket tar vi upp glädjen till musiken. Samtliga personer som har blivit intervjuade poängterar den musikaliska glädjen som har uppstått hos barnen på de olika förskolorna. De menar att musik och rörelser i sig skapar glädje och socialt samspel på ett roligt och underhållande sätt. Musik har visat sig ha en minnesbärande effekt genom glädjen den bidrar med.
”Musiken i sig är ett mål, att sjunga och spela för den musikaliska glädjen. Barnen har ett naturligt gung i kroppen och tycker det är roligt” (Robin). Detta synsätt på musik finner vi också i forskningen och Vesterlund (2003) hävdar att dans och rörelselekar gör att barnen på ett glädjande sätt utvecklar det sociala samspelet samtidigt som det utvecklar språket och koordinationen. Dominique poängterar att språk kan man sjunga till sig, ordets mening behöver inte förstås när man sjunger men vid upprepning förstår barnen till slut vad de sjunger om. Hon menar att inlärningen sker på ett lustfyllt sätt genom att glädjen i sången utvecklar språket. Dominique fortsätter poängtera att glädjen till musiken även sprider sig när de åker på bussutflykter då barnen gärna sjunger.
Musik har också ett egenvärde som skapar glädje. Även Jederlund (2002) betonar musikens egenvärde och glädjen som uppstår när man lyssnar på och använder sig av musik i olika sammanhang. Han menar att egenvärdet för just musik och språk är barnens lust och glädje för musik. Musiken har en speciell kraft att beröra och skapa minnen man aldrig glömmer.
Slutligen kan vi konstatera att musiken har en glädjande effekt samt bidrar till att utveckla språket. För att musiken ska användas i större utsträckning än vad vi har sett i undersökningen krävs det att pedagogerna känner sig säkra med att använda sig av musikaliska former. Detta kommer bland annat nästa stycke handla om.
Osäkerhet hos pedagoger
En punkt som har återkommit under arbetets gång, i både intervjuer och forskning, är osäkerheten hos pedagoger när det handlar om musik. Många pedagoger känner ofta att de behöver någon sorts utbildning för att använda sig av musikaliska former i förskolan.
”Pedagoger måste anpassa sig till barnens naturliga tonart de sjunger i, det blir lätt att man sjunger i för låg tonart, då är det svårare för barnen att hänga med” (Robin). Detta kan bli obekvämt för många pedagoger enligt Robin då de ofta har andra erfarenheter från deras skolgång där de fått höra att de inte kan sjunga. Forskning visar att tonarter inte behöver vara ett så stort problem då Jederlund (2002) anser att barn har en förmåga att anpassa sig till lägre tonarter, som vuxna känner sig mer bekväma med. Han menar att barn har större förmåga att anpassa sig till vuxnas tonläge än vad vuxna har att anpassa sig till barns.
Enligt Robin behöver man inte vara någon utbildad danslärare eller musiklärare för att lära ut små danssteg eller använda sig av musik och rörelse. Barn har glädje utav musiken och instrumenten som pedagogen introducerar trots att pedagogen inte är gitarrist eller kan spela tekniskt korrekt. Robin poängterar det på detta sätt: ”Barn bryr sig inte om ifall man kan spela ett ackord rätt på en gitarr, utan tycker bara det är roligt att sjunga och att någon ens spelar gitarr eller något annat instrument” (Robin). Dominique har samma tankar som Robin då hon anser att förmågan att kunna spela ett instrument inte är avgörande för att använda musik i verksamheten, utan det finns många andra sätt att använda sig av musik på.
Kim hävdar att det inte är många som använder sig av rytmik som redskap på grund av att många känner sig osäkra och är rädda för att göra fel. Kim menar att pedagoger borde försöka mer, för att Kim anser att det ger så mycket tillbaka. Kim försöker pusha och peppa pedagoger så mycket som möjligt på sina rytmikpass på olika förskolor. Det finns forskning kring detta som Kim pratar om, till exempel Jernström & Lindberg (1995) skriver om osäkerheten hos
pedagogerna om hur aktiviteten ska se ut, hur den ska gå till och att det kan bli stimmigt om planeringen inte följs. De menar att det ändå är viktigt att våga prova för att det är själva upplevelsen som är viktig för både barnet och pedagogen. Då är det viktigt att det oplanerade inträffar för vidare lärdom, för att kunna lära sig av misstagen som kan uppstå.
Jernström & Lindberg (1995) fortsätter med att det ska vara roligt att sjunga och att det finns pedagoger som säger att de inte kan sjunga. De har ofta hört det från deras barndom och då kan det vara svårt att få glädjen och lusten tillbaka för att fortsätta att sjunga. För att undvika detta så menar de att sjunga mycket och ofta är bra för att sången bidrar till en fin gemenskap i gruppen.
Riddersporre & Söderman (2012) menar att det är viktigt som förskollärare att inte se sin musikaliska bakgrund som ett hinder eller en begränsning utan som en möjlighet, att ta vara på det och bli inspirerad. De anser att en bristande musikalisk bakgrund till och med kan vara en tillgång när det gäller att utforma en musikalisk atmosfär. De refererar till Bertil Sundin, som säger att det är viktigt att ha en öppen attityd till musik och att våga bjuda på sig själv. Detta leder till att ett musikaliskt klimat kan skapas.
Våra resultat har avslutningsvis visat att arbetet med kan kräva att pedagogen vågar vara spontan och inte rädd för att göra fel eller misstag. För barn spelar det ingen roll om pedagogen har en musikalisk utbildning eller inte. Musik kan även vara bra för motorikutveckling och musiken kan också användas på många sätt för att underhålla barns fantasi.
Fantasi och motorik
I det här stycket poängteras vikten av att använda fantasi samt musikens och rytmikens förmåga att utveckla motoriken. Genom att låta barn utföra två olika saker samtidigt utvecklas bland annat koordinationsförmågan.
Robin hävdar att barn har ett naturligt gung i kroppen och att det märks redan när barnen kommer till förskolan från första början, och att de flesta barn tycker att det är roligt med musik och rörelse. Robin menar att musiken och rytmiken även är bra för motoriken, genom att hålla i olika material samtidigt som en rörelse sker utvecklas koordinationsförmågan. Till exempel
ett instrument samtidigt som instrumentet används eller att en rörelse sker. I intervjun utvecklar Robin detta:
Musik är en helhet, det handlar inte bara om att sitta ner och sjunga. Till musik kan man både lyssna, fantisera och gestalta. Vi brukar lyssna på olika sorters musik och låta barnen fantisera och även gestalta olika känslor, föremål eller vad barnen känner att de vill gestalta (Robin).
För pedagogen är musik en helhet och det handlar inte bara om att sitta ner och sjunga, utan det handlar även om att röra på sig samt lyssna, fantisera och gestalta. Pedagogerna på förskolan är heller inte främmande för att skriva om sånger. Robin och kollegorna lyssnar på barnen och tar tillvara på deras initiativ, fantasi och entusiasm och har till exempel gjort om texten till ”Krokodilen i bilen”. Robin menar även att fantasin stimuleras genom att lyssna på musik och komma på egna rörelser som är passande till texten eller melodin i sången. Även Vesterlund (2003) poängterar detta och när hon argumenterar att olika material användas i en rytmisk övning (så som sjalar med olika rörelser) för att stärka barnets koordinationsförmåga. På detta sätt lär sig barnet att koncentrera sig på två saker samtidigt. Vesterlund menar också att genom olika instrumentspel stärks både barnens grovmotorik samt finmotorik. När barn rör på sig kan de ha svårt att använda sig av det verbala språket samtidigt.
Till sist kan vi konstatera att undersökningen har visat att barns motorik stimuleras samt att barn får chans att låta fantasin flöda när de använder sig utav olika sinnen samtidigt, så som rösten och rörelser.
Rytmik och rörelsers betydelse i förskolan
I detta stycke förklaras rytmikens betydelse samt hur sånger och rörelser kan användas för att stimulera språket.
Robin menar att rytmik och rörelse är bra för barnens utveckling inom rumsuppfattning och kroppsuppfattning. I intervjun lyfter Dominique fram att hon använder sig av rörelse i form av rytmik och gymnastik. Både Robin och Dominique sjunger sånger med barnen och utför även rörelser som är passande till sångtexten eller melodin. Vesterlund (2003) hävdar att genom att använda sig av sång och rörelser samtidigt har barn lättare att uppleva och förstå ords betydelse
och innebörd. Vesterlund pratar om lärande genom handling, hon menar att när barn sjunger och gör rörelser till får de en direkt erfarenhet som hjälper dem i förståelsen av nya begrepp och sammanhang. De får en kroppslig upplevelse av orden.
I intervjun poängterar Michel att rytmik är inskrivet i förskolans läroplan och ser gärna att rytmik används i många moment i förskolan. Michel menar att rytmik är en pedagogisk metod som ser till hela människan, utifrån ett holistiskt perspektiv, vilket menas att det är helheten som räknas och inte de olika delarna. Michel menar att man arbetar med intellekt, kropp och känsla samtidigt. Rörelse, rytm och röst hänger samman och förstärker varandra, och dessa tre delar finns med i människans utveckling redan i fosterstadiet i all inlärning, oavsett vad som lärs in. Michel menar att barn gör med kroppen och låter med rösten, allt sker spontant och naturligt. Rytmikmetoden bygger vidare på barns spontanitet och deras naturliga gung och rytm, och därför passar metoden bra när man arbetar med små barn. Michel hävdar att rytmik används på väldigt många olika sätt idag och här följer några exempel citerat från Michel:
Rytmik kan användas som en metod för att undervisa musik som riktar sig till alla åldrar. Den kan även användas som en allmänpedagogisk metod, till exempel för att underlätta barns inlärning av matematik, svenska eller engelska. Jag har även sett att det har används som en terapeutisk metod till exempel i arbetet med barn som har särskilda behov i Danmark och Tyskland (Michel). Enligt Kim är rytmik en bra möjlighet att närma sig musik. Det är ingenting man behöver lära sig utan alla barn har en naturlig puls och en naturlig musikalitet som vi vuxna ofta förstör genom att den inte stimuleras tillräckligt.
Avslutningsvis kan vi konstatera att rytmik är bra och kan användas på många olika sätt samt att rörelser, rytm och röst hänger samman och förstärker varandra.
Skillnaden på pojkar och flickor
Vi har undersökt om det finns några skillnader på pojkars och flickors kroppsuttryck och i det här stycket kommer vi ta upp resultatet kring detta och även diskutera vad forskare på området säger.
Dominique säger i en av intervjuerna: ”Det finns inga märkbara skillnader förutom att pojkar har mer vulgära rörelser och vill gärna hoppa runt i den fria dansen och flickor är mer försiktiga i sina rörelser” (Dominique). De andra som deltagit i undersökningen har påstått att det inte
finns några skillnader mellan pojkars och flickors kroppsuttryck utan att det är mer en fråga om skillnader mellan de olika individerna. Fagius (2007) hävdar att det finns skillnader mellan pojkar och flickor inom sång samt koncentrationsförmågan hos de olika könen. Dock menar Fagius (2007) att det inte finns någon skillnad mellan pojkars och flickors lust till att sjunga. En skillnad som däremot finns är sättet att sjunga på. Fagius menar att pojkar gärna vill höras mer, så de tar gärna i mer när de sjunger. Pojkar har en mer intensivare och tätare klang än flickor, som har tunnare och sprödare klang. Detta gör att pedagogers arbetssätt ofta skiljer sig mellan pojkar och flickor, då pojkar behöver mer struktur och tydliga riktlinjer. Bland de yngre pojkarna är koncentrationen ofta lägre, och för att behålla pojkarnas lust under aktiviteten så krävs det välplanerade repetitioner under arbetets gång.
Det är endast en pedagog som har kommenterat en skillnad, och det är att pojkar använder sig av vulgärare rörelser än flickor, vilket kan vara en anledning till att undersöka mer om det finns några specifika skillnader. I vår undersökning har vi inte funnit forskning kring skillnaden mellan pojkars och flickors rörelser till musik. Djupare och fler observationer och undersökningar utav pojkars och flickors rörelsemönster behövs får att få en tydligare uppfattning om det finns någon skillnad och iså fall vilka skillnader som finns.
Musik, rytmik och språkutveckling
I det här stycket tar vi upp olika material och metoder som kan användas på förskola för att utveckla språket. Forskning har visat att rim och ramsor stimulerar språket vilket förklaras i texten. För att utveckla barns språkutveckling använder sig Robins förskola av musik, sånger, rim, ramsor, vanliga dagliga dialoger och läser sagor. De använder olika metoder såsom flanosagor, sagopåsar och böcker. De använder sig även av sånger och teckenspråk kombinerat för att förstärka vissa ord. Sångpåsar används också i den dagliga verksamheten, där det både finns bestämda sånger från början och även påsar där barnen kan använda sin egen fantasi och komma på vilken sång de vill sjunga som är relaterat till det som finns i påsen. Kort används också med olika bilder på som de lägger ut på golvet, sen får barnet/barnen välja ett kort och sedan komma på en sång som passar till denna bild. Förskola A använder mycket musik för att
stimulera barns språkutveckling, genom användning av sångpåsar samt att de sjunger dagligen tillsammans, inte endast på samlingar utan också vid andra tillfällen. Det kan vara när de går ut eller sitter och väntar på att maten ska komma vid matbordet. När det kommer till språksvårigheter hos barn tycker Alex att sångpåsar är en bra metod då olika sinnen stimuleras genom att känna, se, lyssna samt att barnen får konkreta objekt att relatera till. Enligt Granberg (1996) bör rim och ramsor vara en daglig aktivitet i förskolan då kombinationen tal, rytm och rörelse är viktig och kan stimuleras i enkla rörelselekar. Även Vesterlund (2003) poängterar vikten med rim och ramsor. Barn hittar på ett lättare sätt språkets rytm i rim och ramsor vilket gör att barn har lättare för att urskilja språkets melodi och ljud. Med en tydlig rytm i olika ramsor har barnen lättare för att komma ihåg melodi, ord och text. I en av intervjuerna säger Alex: ”Vi försöker hålla musiken vid liv i vardagen på förskolan då vi har sett att språket har utvecklats hos många barn” (Alex). Riddersporre & Persson (2010) skriver om Friedrich Fröbel och att han framhöll att barns sinnesupplevelser var grunden för att barns lärande. Barn lär sig med kroppen och det är barnets sinnesupplevelser som ska vara verksamhetens utgångspunkt.
För att utveckla barnens språk använder sig Dominique av musik och olika färdiga språkmaterial såsom SOL och mini-SOL samt språkväskor. De använder sig även av sångpåsar och sångsamlingar. På förskolan har de en flicka på 5 år som inte talar svenska. Dominique tror att musiken och sången kan göra att flickan slappnar av och vågar vara sig själv samt blir det inget påtvingat lärande utan det sker på ett lekfullt sätt.
Michel tror starkt på att rytmik kan hjälpa barn med språksvårigheter och att kombinationen rytm, rörelse och röst samt det holistiska synsättet oftast passar dessa barn bra. Kim hade gärna sett att rytmik och musik används i större omfång på förskolor idag då hon/han har sett så otroligt mycket positivt som kommit fram med hjälp av det. Kim tycker även att det ska vara obligatoriskt att lära sig grunderna i musik och rytmik i lärarutbildningen.
Kim delar gärna med sig av ett exempel från en händelse hon har fått uppleva. Det var från en förskola i Danmark, där det inte fanns några dansktalande barn. Barnet upplevde det som att pedagogerna var trötta och utkörda och hade tappat lusten och orken för att de hade svårt att få barnen att förstå. Kim skulle utföra ett rytmikpass på denna förskola. Där var speciellt ett barn på 2-3 år som pedagogerna som jobbade på förskolan inte fick någon kontakt med, och pedagogerna ansåg att barnet inte kunde vara med på rytmikpasset för att barnet ”ändå inte förstod”. Dock ville självklart Kim att barnet skulle delta och ville att barnet skulle vara med
på exakt samma rytmikpass som de andra barnen. På första rytmikpasset var barnet passivt, och var endast observerande. Samma sak hände på andra rytmikpasset. På det tredje passet menar Kim att hon såg en gnista i barnets ögon och han började gunga med kroppen och göra ett brummande ljud, barnet började smått hänga med på orden de använde sig av och senare började barnet även följa med på fler och fler stavelser. Något hade nått in till barnet, rent intellektuellt, som inte de andra pedagogerna hade lyckats med. Musik och rytmik var en genväg för barnet som satte igång en impuls i hjärnan som i sin tur satte igång en annan impuls. Kim har inte har några direkta bevis för att rytmik och musik hjälper barns språkutveckling men stöter hela tiden på exempel som detta. Det är tillräckligt med bevis för Kim. Musik och rytmik är ett språk som alla kan förstå. Rytmen är en genväg där flera sinnen stimuleras, och då är det lättare att lära sig.
Undersökningen har visat att bland annat rim, ramsor, sångpåsar, språkpåsar används i förskolorna vi har observerat för att stimulera barns språkutveckling. Vi kan konstatera att det är bra metoder genom forskning och intervjuer.
Sammanfattning av resultatet
Genom den här undersökningen har vi sett att musik, rytmik och rörelse ger barn en bra koordinationsförmåga på grund av att olika sinnen stimuleras samtidigt, även det verbala språket och ordförståelsen förstärks med hjälp av detta. Glädjen till musiken har varit en återkommande punkt som samtliga intervjuade personer har tagit upp, barn har en naturlig rytm i kroppen och tycker oftast att musik och rörelse är roligt. Den naturliga rytmen som barn har måste dock stimuleras för att den ska utvecklas och finnas kvar. Genom att utmana barn med olika rytmer, instrument, tonarter, takter samt tempo utvecklas språket på ett lustfyllt sätt. Rörelse- samt danslekar bidrar till att barn på ett glädjande sätt utvecklar det sociala samspelet samt det talande språket och koordinationen. Förståelsen för ord som sjungs behöver inte komma direkt, men vid upprepning av olika sånger förstår barn till slut vad de sjunger om, på så sätt utvecklar de sitt språk och sin förståelse för meningarna och orden de sjunger. Genom att även använda sig utav rörelser till sånger har barn även kroppen att relatera till, och det räcker att visa en viss rörelse som har använts i en sång för att barn ska förstå vilken sång de ska sjunga.
Undersökningen har visat att osäkerheten för att använda sig utav musik och rörelser är stor hos pedagoger då många anser att de hade behövt en specifik musikutbildning och mer kunskap för att använda sig utav detta. Dock har vi sett att en positiv inställning och att våga testa är viktigt. Misslyckande leder till lärdom för både pedagoger och barn samt får barnen en bild utav att misslyckande inte är något nederlag utan snarare ett underlag för att lära sig nya färdigheter.
I den här undersökningen har vi inte hittat tillräckligt med forskning kring skillnader mellan pojkars och flickors kroppsuttryck. Av den anledningen är det svårt att ta en slutsats då vi anser att det behövs mer undersökningar och forskning kring detta. Det är endast en pedagog som intervjuats som menar att den enda skillnaden som påvisats är att pojkar har ett vulgärare rörelsesätt medan flickors är mer nätt och försiktigt. Sammanfattningsvis har både observationerna och intervjuerna i undersökningen visat att det är mer individuella skillnader än genusskillnader, alltså mer skillnad från barn till barn oavsett kön.
Diskussion
Vår undersökning har visat att musik, rytmik och rörelse har en positiv inverkan på barns språkinlärning och dess utveckling. Vi har med hjälp av intervjuerna som utförts sett att pedagogerna har sett en utveckling hos barnens ordförråd samt att deras motorik har förbättrats med hjälp av rörelse till musik. När vi har sett de olika övningarna utföras under våra observationer har vi sett en glädje och entusiasm hos barnen. Vi tror att glädjen till musik och rörelse hos barn skapar ett intresse att lära sig nya färdigheter samt att det blir lättare att lära sig specifika ord och dess betydelse. När vi observerade övningarna fick vi uppfattningen om att vissa övningar var väl genomtänkta och planerande, att det fanns en tanke bakom de olika delarna i övningarna. De spontana musik- och rörelseövningarna vi tog del av kändes inte lika målinriktade enligt oss men, samtidigt var det på barnens initiativ och deras delaktighet vilket visade att pedagogerna tog vara på barnens intresse och nyfikenhet.
När vi började med undersökningen hade vi föreställningen om att det inte skulle vara någon markant genusskillnad när det kommer till musik och rörelse. Vår undersökning visade att intresset för musik och rörelse är lika stort hos både flickor och pojkar. Den enda skillnaden en pedagog uttalade sig om var flickors och pojkars sätt att röra sig på under rörelseövningar till musik. Pedagogen uttryckte att pojkars rörelser upplevs mer vulgära och stora medan flickors rörelser är mer försiktiga och nätta. Genom våra observationer kunde vi se att detta stämde till viss del, men vi anser att skillnaderna är mer individuella från barn till barn och inte från pojke till flicka.
En återkommande punkt i undersökningen är osäkerheten som finns hos pedagoger inom musik och rörelse. Intervjuerna med pedagogerna har visat att en musikutbildning behövs för att kunna använda sig av musik i verksamheten. Undersökningen har visat att alla människor föds som musikaliska varelser och en medvetenhet kring rytm och klang redan finns som spädbarn. Genom denna forskning anser vi att alla pedagoger har en möjlighet att använda sig av musik med hjälp av lite fantasi. Pedagoger kan ofta vara rädda för att göra fel när det gäller musik vilket leder till att rädsla uppstår för att ens försöka. Enligt oss är det viktigt att pedagoger vågar testa och misslyckas inom musik, dels för att utvecklas inom musiken samt för att barnen ska bli medvetna om att fel kan uppstå ibland och att det inte spelar någon roll.
Musiken ska vara lustfylld och om fokus ligger på det som går fel tror vi att det finns en risk att glädjen förvinner i musiken och att det skapas prestationsångest istället. På det sättet kan inställningen till musiken bli fel.
I vår undersökning har vi specifikt valt att besöka förskolor som inriktar sig på musik och rörelse för att se hur det kan användas på olika sätt. En fråga som har uppstått under arbetets gång är hur vanligt det är att ha som musik som lärohjälpmedel i förskolor som inte inriktar sig på musik i första hand.
Referenslista
LitteraturBaaring Andersson, Monica (1988). Musiken rör mej. Klockrike: Noteria förlag.
Fagius, Gunnel (2007). Barn och sång – om rösten, sångerna och vägen dit. Polen: Studentlitteratur.
Granberg, Ann (1996). Småbarns sagostund. Stockholm: Liber förlag. Jederlund, Ulf (2011). Musik och språk. Stockholm: Liber förlag.
Jernström, Elisabeth, Lindberg Siw (1995). Musiklust. Hässelby: Runa förlag.
Lokken, Gunvor; Haugen, Synnove och Röthle, Monika (2006). Småbarnspedagogik,
Fenomenlogiska och estetiska förhållningssätt. Stockholm: Liber förlag.
Patel, Runa och Davidson, Bo (2011). Forskningsmetodikens grunder- att planera, genomföra
och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur.
Riddersporre, Bim och Persson, Sven (2010). Utbildningsvetenskap för förskolan. Stockholm: Natur och Kultur.
Riddersporre, Bim och Söderman, Johan (2012). Musikvetenskap för förskolan. Stockholm: Natur & Kultur.
Sundin, Bertil (1984). Barns musikaliska utveckling. Malmö: Liber förlag.
Stukát, Staffan (2011). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.
Uddén, Berit (2004). Tanke – Visa – Språk, Musisk pedagogik med barn. Lund: Studentlitteratur.
Varkoy, Olvind (1996). Varför musik? Hässelby: Runa förlag.
Vesterlund, Mallo (2003). Musikspråka i förskolan. Stockholm: Runa förlag.
Elektroniska källor Lpfö98/10
http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2 Fwpubext%2Ftrycksak%2FRecord%3Fk%3D2442
Bilaga 1
Etikformulär
Genom att skriva under detta formulär godkänner jag att medverka i en intervju angående musik och rörelse i förskolan. Jag godkänner härmed detta:
Att bli ljudinspelad
Att bli observerad
Att materialet används i examensarbete där namn inte kommer att nämnas
Efter transkribering kommer ljudinspelningar att raderas.
Ort och datum
_________________________________
Underskrift
__________________________________
Härmed lovar studenterna att allt detta som skrivits i detta formulär kommer att fullföljas
Student 1:
Ort och datum
__________________________________
Underskrift
__________________________________ Student 2:
Ort och datum
__________________________________
Underskrift
Bilaga 2
Intervju – pedagoger
På vilket sätt arbetar ni med musik för att utveckla barns språkutveckling?
Vad är musik bra för i allmänhet när det gäller utvecklingssyfte?
På vilket sätt använder ni rörelse som lärometod?
Finns det några skillnader på pojkars och flickors kroppsuttryck?
Bilaga 3
Intervjufrågor – rytmikpedagoger
Kan du berätta kortfattat vem du är och vad du gör?
Kan du berätta lite om rytmikens bakgrund?
Varför är rytmik bra enligt dig?
På vilket sätt används rytmik idag som lärometod?
Tror du att rytmik hjälper barn med språksvårigheter, iså fall på vilket sätt?
Har du sett några skillnader mellan pojkar och flickor när det handlar om rytmik och rörelse?
