Malmö högskola
Lärarutbildningen
Examensarbete
10 poäng
Bildens betydelse i barnboken
The importance of illustrations in children’s books
Marie Persson
Examensarbete 10 p Examinator: Katarina Lundin-Åkesson
Innehållsförteckning
INLEDNING ... 3 Abstract
Syftet med mitt arbete är att genom analyserna se på ikonotexten, d.v.s. den totala
upplevelsen av bild och text, i bilderboken. På vilket sätt kan illustrationerna vara ett stöd till texten och vilken vinst har det för det pedagogiska arbetet?
Uppsatsen består av två avsnitt, teori och analys. Teoriavsnittet består av tidigare
forskning som gjorts av Ulla Rhedin och Maria Nikolajeva. Analysavsnittet utgörs av två analyser, Tutu och tant Kotla och Nusse-kudden i Paris.
Resultatet av uppsatsen är att i de böcker som analyserats utgör bilden och texten, mer eller mindre tillsammans bokens handling. Gunna Grähs tillhör de författare/illustratörer som vill vidareutveckla handlingen i bilden. I den senare boken är texten minimalistisk för att ge illustrationen maximalt utrymme. Man ser en utveckling under de 20 år som det är mellan första och sista boken.
Ämnesord: bilderbok, ikonotext, illustrationer, Gunna Grähs
SYFTE OCH PROBLEMSTÄLLNING ... 4
DEFINITION AV BILDERBOKEN... 5
BILDERBOKENS HISTORIA I KORTHET ... 6
DISPOSITION ... 7
TEORI ... 8
TIDIGARE FORSKNING ... 8
Ulla Rhedin ... 8
Maria Nikolajeva ... 9
PRESENTATION AV ILLUSTRATÖREN GUNNA GRÄHS... 10
ANALYSMODELL ... 10
ANALYS ... 11
BESKRIVANDE ANALYS AV ”TUTU OCH TANT KOTLA” ... 11
Diskussion ... 18
BESKRIVANDE ANALYS AV ”NUSSE-KUDDEN I PARIS” ... 19
Diskussion ... 35 SLUTDISKUSSION ... 37 REFERENSLISTA ... 40 LITTERATUR ... 40 INTERNET ... 40 OTRYCKTA KÄLLOR ... 40 BILAGA ... 41 GUNNA GRÄHS BIBLIOGRAFI ... 41
Inledning
Jag studerar vid Högskolan i Malmö. Det är sista terminen på Lärarutbildningen och detta examensarbete utgör de sista 10 poängen i utbildningen. Mitt intresse för bilderböcker har jag
burit med mig under hela mitt liv. Att titta i bilderböcker var tidigt en favoritsysselsättning, men även när jag lärt mig läsa njöt jag av att titta på bilderna. Tillsammans med mina tre egna barn har jag fortsatt att läsa många bilderböcker.
I mitt yrke som förskollärare/lärare arbetar jag mycket med böcker i olika former. Som pedagog behövs mer kunskap för att kunna välja böcker med kvalité. Det vilar ett stort ansvar på oss pedagoger att ge barnen god litteratur. I kursplanen i svenska (s.96) står det att ”språket och litteraturen har stor betydelse för den personliga identiteten”. Det står vidare att ”språket har en nyckelställning i skolarbetet”. På s.98 står det att ”redan det lilla barnet kan delta i samtal om litterära erfarenheter och om litteraturens specifika drag”.
Tillgången på böcker och ledning i valet av böcker är en förutsättning för barnens kontakt med böcker. Barnens tidiga erfarenheter påverkar deras fortsatta förhållande till litteratur. I kursplanen för bild (s.8) står följande ”bildspråket är en av flera vägar till kunskap och personlig utveckling”. Därför är det viktigt att börja när barnen är små och välja god kvalité även bland bilderböcker.
I en tidigare kurs i barn- och ungdomslitteratur, kom jag i kontakt med Ulla Rhedins bok Bilderboken på väg mot teori. (1992) Genom den boken har mitt intresse för bilderböcker vuxit. Innan jag läste Ulla Rhedins bok trodde jag att en illustratör bara ritade bilder till texten. När jag själv valde böcker tittade jag hastigt på bilderna och konstaterade att om de såg trista ut så valde jag bort dem. Jag visste inget om hur illustrationer på olika sätt kunde bidra och komplettera texten. Genom detta examensarbete vill jag se hur bilden och texten tillsammans för fram ett budskap.
Syftet med mitt arbete är att genom analyserna studera ikonotexten, d.v.s. den totala upplevelsen av bild och text i bilderboken. Som pedagog är det viktigt att kunna välja bra böcker för barnen. Det är viktigt för barnen att få en total upplevelse av en bilderbok. Jag har studerat tidigare forskning som gjorts av Ulla Rhedin och Maria Nikolajeva, båda forskare inom den svenska barnboksforskningen. Jag har analyserat två bilderböcker för att få svar på följande frågor:
• Vad är en bilderbok?
• Hur ser förhållandet text/bild ut?
• På vilket sätt kan illustrationerna vara ett stöd till texten i bilderboken? • Finns det någon pedagogisk vinst?
Definition av bilderboken
Ulla Rhedin (1992, sid.15) beskriver i sin bok Bilderboken på väg mot teori vad en bilderbok är. ”Med ’bilderbok’ avses…en bok av begränsat omfång som i skönlitterärt syfte vill berätta en historia genom en kombination av text och bilder,…” Ytterligare förtydligande av
definitionen av en bilderbok finns i Netterviks I barnbokens värld (1994, sid.60) ”En ’bilderbok’ är inte detsamma som en bok med bilder i, utan en bok där bilderna spelar en dominerande roll. I regel förekommer minst en stor bild per uppslag.” I Bilderbokens hemligheter har Ulla Rhedin (2004, sid.33) skrivit ”Bilderboken har länge brukat beskrivas som barnets första möte med ordkonst och bildkonst.”
I Bilderbokens pusselbitar skriver Maria Nikolajeva (2000, sid.63) att bilderboken har ett mindre omfång än en roman. Tittar man rent omfångsmässigt så utgör omslag, försättsblad och titelsida en stor del av boken. Bilden på bilderbokens omslag är viktig för helheten, särskilt om bilden inte förekommer inne i boken. Ibland startar berättelsen redan på omslaget och kan fortsätta bortom sista sidan och in på pärmens baksida. På försättsbladet kan man också hitta värdefull information. Bilder på titelsidan kan både bekräfta och strida emot den övriga berättelsen.
Ulla Rhedin (1992, sid.72) använder sig av Kristin Hallbergs, en av forskarna inom
barnlitteraturforskningen i Sverige, uttryck ’ikonotext’ vilket avser ”en sammanläsning av text och bild” i en bilderbok.
Bilderbokens historia i korthet
Bilder gjorda för barn är en ganska ny företeelse. I Ord och bilder för barn (Furuland/Ørvig 1994, sid.337) skriver författarna att bilderna i de första bilderböckerna inte var anpassade för barnen, utan de återanvändes från den illustrerade pressen och andra tryckta alster. Det var först genom 1800-talets nya billigare reproduktionstekniker som det blev möjligt att ge barnen egna bilder och då kom de första bilderböckerna ut.
Den förste som uttalade sig i frågan om bildens funktion för barnen var litteratören och förlagsbokhandlaren Friedrich Justin Bertuch som 1790 lär ha uttalat följande ”…att bilder är lika angelägna för barn som leksaker och barnvänliga möbler – ja, är så viktiga för barns utveckling att det bör vara tillåtet för barnen att klippa bilder ur böckerna.” (Furuland/Ørvig 1994, sid.154)
Furuland/Ørvig (1994, sid.341) skriver vidare om Heinrich Hoffman som var läkare i
Tyskland under mitten av 1800-talet. Han köpte en skrivbok för att göra en egen bilderbok till sin son. Detta gjorde han i protest mot alla de bilderböcker som hade bilder som inte var anpassade till barnen. Heinrich Hoffman visade boken för en bekant som hade en förlagsbokhandel och både han och hans kompanjon blev förtjusta i boken. Hoffmanns Struwwelpetter (Pelle Snusk) har blivit en milstolpe i bilderbokens historia.
År 1882 kom en av de första svenska bilderböckerna med konstnärlig syftning,
Barnkammarens bok. ”Den innehöll välkända barnramsor och planscherna var tecknade av en ung svensk konstnärinna…” (Furuland/Ørvig 1994, sid.172) vars namn var Jenny Nyström. Jenny Nyström fick mycket beröm och flera andra konstnärer fortsatte i hennes spår bl.a. Ottilia Adelborg, Nanna Bendixson och Elsa Beskow.
En av de svenska förnyarna av bilderboken är Lennart Hellsing, (1919-) som alltid har samarbetat med framstående bildkonstnärer. (Furuland/Ørvig 1994, sid.373) Han har publicerat en mängd språkligt nyskapande texter. Han debuterade 1945 med Katten blåser i silverhorn. Lennart Hellsing har hämtat inspiration ur den svenska folkdiktningen och de engelska barnkammarramsorna.
Paret Inger och Lasse Sandberg debuterade 1953 och har skrivit och illustrerat ett hundratal böcker tillsammans. De har gjort ett stort antal bilder- och småbarnsböcker avpassade till barnets nivå.(Furuland/Ørvig 1994 sid.374)
Dagens bilderböcker har en infallsvinkel som Ulla Rhedin (2004, sid.11) nämner i sin bok Bilderbokens hemligheter. ”Något som känns omedelbart nytt är att bilderboken av idag ofta har något specifikt att säga också de vuxna, som förmedlar bokens text till barnet i högläs-ningssituationen.” I dagens böcker finns många gånger ”den minimalistiska texten” (Rhedin 2004, sid.61) som lämnar ett stort konstnärligt berättarutrymme för illustratören. Gunna Grähs, Pija Lindenbaum, Eva Eriksson och Matti Lepp är några av de illustratörer som syns på marknaden idag.
Disposition
Uppsatsen består av två avsnitt, ett teoriavsnitt och ett analysavsnitt. I teoriavsnittet ges en presentation av tidigare forskning inom området. Böcker som använts är Bilderboken på väg mot teori av Ulla Rhedin (1992) och Bilderbokens pusselbitar av Maria Nikolajeva (2000). Jag ger en liten presentation av författaren/illustratören Gunna Grähs. Jag kommer även att presentera det analysschema som jag använt mig av i analyserna, vilket är Gustav Cavallius schema och det är hämtat från boken Bilden i barnboken av Lena Fridell, red (1982, sid.32). Under inledningen ges en definition av bilderboken och dess historia presenteras i korthet.
Analysavsnittet består av två analyser. Jag valde Gunna Grähs efter att ha varit på ett seminarium där Gunna Grähs presenterade sitt arbetssätt, vilket är mycket strategiskt och eftertänksamt. Gunna Grähs är mest känd som illustratör men nu i höst har hon kommit ut med en bok där hon både författat och illustrerat, Tutu och tant Kotla (2006). Den andra boken som jag valt är Nusse-kudden i Paris (1986), vilken Gunna Grähs illustrerat och Håkan
Jaensson författat. Jag har valt att ta en bok från Gunnas tidiga karriär för att se vad som hänt under Gunnas 20 år i yrket. Efter varje analys görs en diskussion om boken där jag tittar på de olika delarna i Gustav Cavallius schema. (Fridell 1982 sid.32) Till sist förs en slutdiskussion där jag besvarar de inledande frågorna utifrån de båda böckerna.
Teori
Tidigare forskning
I detta avsnitt presenteras Ulla Rhedin och Maria Nikolajeva, som båda är forskare inom barnlitteraturen i Sverige. Jag kommer även att presentera Gunna Grähs och den analysmodell som jag använt mig av vid analyserna.
Ulla Rhedin
I Bilderboken på väg mot teori ger Ulla Rhedin (1992, sid.75) exempel på tre bilderboks-koncept. Hon vill genom de olika koncepten visa på olika text/bildförhållande i bilderboken. Ulla Rhedin använder Kristin Hallbergs begrepp ”ikonotext” vilken betyder en samman-läsning av text och bild. (Rhedin 1992, sid.72) Ulla Rhedin menar också att enskilda barnböcker kan vara mer eller mindre typiska för det ena eller det andra konceptet och det finns även de böcker som har drag ifrån flera koncept. ”Koncepten är inte heller absoluta utan bör snarare ses som idealtyper eller beskrivningssystem” (Rhedin 1992, sid.71) De tre
koncepten är ”den illustrerade texten”, ”den expanderande texten” och ”den genuina bilderboken”.
Den illustrerade texten är en komplett eller fullständig text. Rent berättartekniskt står den på egna ben. Den varken behöver eller vet om sina bilder. Förmodligen har texten kommit till utan tanke på bilder. Titta, Madicken, det snöar av Astrid Lindgren är ett exempel på en bok som tillhör detta koncept.
Den expanderande texten är troligen skriven med tanke på att upplevelsen ska bli fullbordad genom bildsättningen. ”Ur iscensättningssynpunkt är detta en text med hög obestämdhetsgrad. Den lämnar inte bara konkretiseringen av personer och miljö till bilderna utan överlåter även själva handlingen till illustratören” (Rhedin 1992, sid 87). Illustratören måste skapa själva situationen och genom den sen välja vilket moment som ska åskådliggöras. När det gäller persongalleriet så är det både huvudpersoner och bipersoner som ska utrustas med bl.a.
mimik, kroppsspråk, utseende, ålder. Ett exempel på en bok med detta koncept är Vilda bebin får en hund av Barbro Lindgren/Eva Eriksson
Den genuina bilderboken är beroende av både text och bild för att bokens handling ska fullbordas. Varken texten eller bilderna kan undvaras om bokens handling ska bli fullkomlig eller över huvudtaget kunna förstås. Man använder bildens olika format för att driva fram handlingen. Riktningen på bilden påverkar också handlingen i boken. En bok med tydliga drag från detta koncept är Till vildingarnas land av Maurice Sendak.
Maria Nikolajeva
Maria Nikolajeva (2000, sid.64) har i sin bok Barnbokens pusselbitar tittat närmare på bilderbokens konstruktion; hon menar att bilderbokens format är en mycket väsentlig aspekt av dess utformning. Oftast brukar bilderböckerna vara i A4-format, men det finns en stor variation. Det finns vissa idéer om hur böckerna ska vara; små böcker som är bra för små händer eller stora böcker som är lättare att hålla och bläddra i. Bilderböcker är mer attraktiva och tillåter fler detaljer och Maria Nikolajeva (2000) menar också att titeln är viktig för barnbokens helhet. Eftersom titelsidan kan vara en stor del av bokens verbala innehåll så har den större betydelse än för en roman.
Ett vanligt grepp som illustratörer använder sig av är att illustrera försättsbladet eller tapeten. Det begränsade bokomfånget ligget nog bakom detta att utnyttja arken väl. Illustrationerna kan t.ex. vara en överblick som inte finns inne i boken, en karta och ofta är främre och bakre försättsbladen identiska. Titelsidan brukar innehålla bokens titel, textförfattarens namn, illustratörens namn och ofta förlagets namn. I bilderböcker kan man också se en liten bild, en utskuren detalj på titelsidan. Nikolajeva (2000, sid.73) skriver vidare att i många bilderböcker hänger omslagets framsida och baksida ihop och om man fäller upp pärmen får man en sammanhängande bild.
Maria Nikolajeva menar att när man pratar om ”bilderböcker bör vi inte tala om sidor utan om uppslag där vänster- och högersida utgör en helhet” (Nikolajeva 2000, sid.74) Uppslaget kan liknas vid en teaterscen eller en filmruta, det vill säga som en helhet. Det klassiska mönstret är att bilden är på höger sida och texten på vänster och med bilden på höger sida uppmanas läsaren att bläddra vidare.
För att göra läsaren nyfiken på att bläddra vidare använder illustratören sig utav en pageturners, oftast en tyngd i nedre högerkanten som pekar mot nästa uppslag. I många bilderböcker upprepar den verbala och visuella pageturnern varandra. Barnböcker får ofta uppföljare med samma personer och miljöer och det är vanligare bland bilderböcker än romaner. Ofta är handlingsförloppet begränsat till en enda händelse eller episod.
Presentation av illustratören Gunna Grähs
Jag valde Gunna Grähs efter att ha varit på en föreläsning som LitteraLund höll i Lund i höstas (2006-09-07). Där berättade Gunna Grähs om sitt arbete som illustratör. Hon berättade om hur hon söker efter kunskap för att kunna illustrera rätt bild, enligt hennes och författarens tycke.
Gunna Grähs är född den 11 juni 1954 i Filipstad. Gunna Grähs har studerat vid Konstfack. Hon har främst illustrerat barnböcker, ca 40-50 verk, men hennes illustrationer kan även ses i tidningar, exempelvis i Kamratposten. Gunna Grähs använder ständigt, spännande form-experiment i sina bilder. Gunna Grähs har skrivit och illustrerat 3 böcker själv. Gunna Grähs är ledamot i Svenska barnboksakademin. Hon sitter på stol nummer 10. Hon tilldelades Adamsons-statyetten 1987, Wettergrens barnboksollon 1988 och Elsa Beskow-plaketten 1990. Hennes bibliografi finns som bilaga.
Analysmodell
Eftersom en bilderbok består av både bild och text måste en analys ta hänsyn till bådadera. Därför har jag valt Gustaf Cavallius analysmodell som jag anser belyser detta. Analys-modellen finns utförligt beskriven i Bilden i barnboken av Lena Fridell, red.(1982, sid.32)
Gustav Cavallius har delat upp analysen i fyra underrubriker; bilderna, texten, bild/text och slutsats om boken som en helhet. I analysen av bilden görs en fokusering på kompositionen; man tittar på färgsättning, miljö, om det finns någon rörelse i bilden och hur uppbyggnaden av bilden ser ut. I bilden analyserar man även det associativa; man beskriver vad bilderna
berättar, enskild och i sekvenser. Här ser man även på miljön, hur människorna är och i vilket förhållande står de till varandra? Sen analyserar man texten, informationen läses ut. Därefter
karaktäriseras förhållandet bild/text. Vad berättar bilden respektive texten? Berättar de samma sak, eller får man reda på mer i bilden respektive texten? Till sist förs en diskussion om boken som en helhet.
Analys
Beskrivande analys av ” Tutu och Tant Kotla”
Boken är skriven och illustrerad av Gunna Grähs och det är första boken i en serie som Gunna Grähs kallar ”hejhej”-serien. Det är en bok som handlar om hur man kan råka ses och sen ha lite trevligt tillsammans. Bokomslaget har en grå inramning. Huvudpersonerna syns i mitten på bokomslagets framsida och de hälsar på varandra. På bokomslagets baksida syns en liten katt.
Bokens försättsblad eller tapet har ett mönster av trapphus med många dörrar. Bokens huvudperson Tutu delar ut tidningar i olika trapphus. Mönstret påminner om ett tyg med afrikanskt mönster. Tutu har sina rötter i något afrikanskt land. Denna tapet finns både i början och i slutet av boken för att rama in berättelsen.
---
På titelsidan står titeln och där finns en liten bild av en kanelbulle. Bilden väcker förväntan; vi vet inte vem som bjuder på bullar eller vem som ska få smaka.
---
Färgsättningen är grå med brun/beige inslag. Det känns lite grått och trist. Det är vinter och det är tungt att dra kärran i snön. Huvudpersonen Tutu är större i förhållande till de andra personerna på bilden. Tutu är en pojke med mörk hudfärg. Det finns en rörelse i bilden: Tutu drar en kärra med tidningar efter sig och är på väg någonstans, riktning mot höger. I texten läser man att Tutu bär ut tidningar varje söndag.
Färgsättningen är ljusare. I bilden ses Tutus stå och titta på bussen som står högre upp på bilden än Tutu. Man upplever att Tutu ”ser upp” till bussen, den står som på en piedestal. Fortfarande finns en rörelse i bilden genom mamman med barnet som går i ”blädderriktning”, mot höger. I texten får vi nu reda på att Tutu tycker att det är tråkigt att bära ut tidningar. Han vill mycket hellre köra buss.
---
Tutu delar ut tidningar i ett höghus med massor av trappor. I bakgrunden av bilden syns sex dörrar med namnskyltar. I en av dörrarna kikar en äldre dam ut. Det är samma mönster som på tapeten på bokomslagets insida. Tutu verkar lite utmattad och av texten förstår man att det är ett ansträngande jobb att dela ut 100 tidningar.
Färgsättningen är fortfarande grå med inslag av brunt/beige. Tutu öppnar brevinkastet för att lämna tidningar. Ur brevinkastet ryker det. I brevinkastet ser man två ögon, som man inte vet vems det är. På trappan sitter en katt. I texten står det att det kommer en god doft ur en
brevlåda. Tutu undrar vem som bor bakom dörren.
---
Tutu står i dörröppningen hos Tant Kotla. Det var hon som kikade ut genom dörren och som tittade i brevinkastet. Hon bjuder in Tutu på kaffe och håller den kokande kaffekitteln i handen. Tant Kotla bor i en lägenhet som har mycket mönster. Tapeten har ett prickigt mönster, draperiet har stora prickar, mattan är randig och Tant Kotlas upphängda kavaj är rutig. Tröjan som Tant Kotla har på sig är småprickig. Hemmet ger ett hemtrevligt intryck. Det är pyntat med fotografier och blommor. Samtidigt som Tant Kotla öppnar dörren för Tutu, så springer katten in. I texten får vi reda på att Tant Kotla har kokt kaffe och bjuder in Tutu. Tutu blir förvånad och glad
Bilden visar Tant Kotlas vardagsrum. Tutu och Tant Kotla är placerade i mitten av bilden. Mitt emellan dem sitter katten och klöser på soffan. Nu ser vi ännu tydligare att rummet ger ett hemtrevligt intryck. Det är pyntat med blommor, virkade dukar. Det är framdukat med koppar, fat och kakor på bordet. Stickkorgen står i nedre kanten av bilden och ger oss en mysig känsla av ro. I texten bekänner Tant Kotla sitt lite märkliga beteende, att hon står och lurar på alla som kommer och går. Dom som ser snälla ut bjuder hon in.
---
Bilden berättar att det har hänt en hel del, lådor och skåpsdörrar är öppnade. Spel ligger framme på golvet och fotoalbumet ligger uppslaget på golvet. Tant Kotla håller en docka i handen. Tutu sitter mitt på golvet på en stol, dricker kaffe och äter bulle (likadan bulle som var avbildad på titelsidan). I bildens bakgrund kan vi se att katten har klättrat upp på soffryggstödet och leker med fågelburen. I fönstret finns många S:t Pauler (vilket är en
hälsningar från illustratören som har hela sitt hem fullt av S:t Pauler) I texten får vi reda på att de har kul och att de berättar om sin barndom för varandra.
---
Bilden är hämtat från en annan miljö, troligen afrikansk med tanke på hyddan. Det finns barn på bilden som spelar fotboll, ett barn sitter och tittar på. En äldre man sitter vid dörren till hyddan och stödjer sig på en käpp. Vid ena sidan av dörren står en ung kvinna och kärnar smör, övervakad av en äldre kvinna. Människorna är klädda i enkla kläder och de har inga skor på sig. I bakgrunden sticker några bergstoppar upp och några getter är på bete. Färgskalan är brun och man upplever att det är torrt. I bilden syns också några grenar som upplevs som torra. I texten får man reda på att det är en bild från Tutus barndom och att det är utanför Tutus morfars hydda. Den gamle mannen är Tutus morfar.
Bilden är hämtat från ett europeiskt land, ett bondesamhälle. I bakgrunden syns korsvirkeshus och en man som kör höst och vagn. Hästen är en riktig arbetshäst. I förgrunden finns en liten damm där några barn står och leker med båtar. Barnens klädsel ser fattig ut. I texten får man veta att det är från Tant Kotlas barndom.
---
På bilden är Tutu ute i trapphuset och säger adjö till Tant Kotla. Inifrån Tant Kotlas lägenhet kan vi följa tre garnnystan som rullar uppför trapporna. Det är katten som leker och har dragit med sig garnet. Tutu har en tidningsbunt under armen. I texten tackar Tutu för kaffet och Tant Kotla säger Hej då.
I förgrunden av bilden ser man Tutu som drar sin kärra med tidningar. Tutu är på väg, han går i riktning mot höger. Det är fortfarande snö. I bakgrunden av bilden finns överfulla soptunnor och en husvägg med fönster. I ett av fönstren sitter katten som följt efter Tutu hela dagen. Han tittar ut från ett fönster med randig gardin och en torr blomma. I texten kan man läsa att Tutu nu har ändrat sig i fråga om sitt arbete. Han tycker att det är roligt att dela ut tidningar eftersom han träffade Tant Kotla.
---
Diskussion
På föreläsningen i Lund den 7 september 2006 berättade Gunna Grähs om sitt arbete. Gunna Grähs menar att det händer otroligt mycket i huvudet när man ska illustrera. När man ska illustrera måste man veta lite om t.ex personen man ska illustrera. Gunna Grähs berättade att när hon skulle bestämma hur Tutu skulle se ut letade hon efter honom i sin egen verklighet. Hon hittade honom på sin egen gård. Därefter var hon tvungen för sin egen del att bestämma hur gammal han var, från vilken land han kom, hur han levde och hur hans familj såg ut. Gunna Grähs berättar att hon använder Internet för att få uppslag till sina bilder. Hon tycker att det är viktigt att miljöerna blir korrekta.
Valet av försättsblad, eller tapet som illustratörerna kallar det, är gjort med största omsorg av Gunna Grähs. Eftersom Gunna Grähs bestämt att Tutu är från Afrika så var det viktigt att ha någon anknytning till Afrika direkt i boken. Mönstret med trapphusen känns som mönstret på ett afrikanskt tyg och färgvalet blev blå/brun känns också afrikanskt.
Gunna Grähs berättar att i boken är det texten som leder berättelsen men bilderna berättar mer. Hon har t.ex. i trapphuset skrivit olika namn på dörrarna och det är inte vilka som helst, utan ett av namnen Hernried, är namnet på förlagschefen. Detta är ett sätt att tilltala honom. Gunna Grähs har också en liten hälsning från sig själv i boken. I Tant Kotlas hem är det fullt med St. Pauler i fönsterkarmen, och så är det i Gunna Grähs hem också.
När det gäller Tant Kotla så hittade Gunna Grähs en polsk by som hette Kuttla och där fick hon idén om Tant Kotlas namn och härkomst. Gunna Grähs fantiserar för sin egen del att Tant Kotla kanske fick fly från nazisterna till Sverige.
I sista bilden när Tutu säger adjö till Tant Kotla står det en soppåse på golvet ute i trapphuset. Texten berättar inget om den, men vi förstår av bilden att Tutu kommer att ta den med sig och slänga. Han hjälper Tant Kotla så slipper hon gå ut själv.
Vi har fått följa en liten katt i bilderna och det nämns inget om den i texten. Detta är Gunna Grähs sätt att introducera den lite försiktigt i denna bok för att den sen ska bli huvudperson i nästa bok Dino och Lilla Kurren.
Beskrivande analys av ”Nusse-kudden i Paris”
Bokens omslag består av en framsida och en baksida. Framsidan består av en bild som flyter ut på hela sidan. Det är en gatumiljö från Paris. I bakgrunden av bilden syns Eiffeltornet. Bilden är hämtat från en kvarterskrog i ett gathörn. I bildens centrum sitter en man och en
flicka och äter glass vid ett av borden på kvarterskrogen. Mannen har en enda hårtofs på huvudet och den är röd. Han sitter och kramar om en stor kudde. Han ser mycket lycklig ut, flickan är också glad. Hon har en röd fläta. Bredvid mannen med kudden sitter en man med basker, han ser väldigt arg ut. De är mycket rörelse i bilden, hår som spretar rätt ut, armar som viftar och en skolpojke som går och slänger med sin väska.
Baksidan består av en innehållstext och vid sidan av den ser man en liten flicka med en röd fläta som håller, en man med en röd hårtofs, i handen. Flickan har en kasse med två baguetter i den andra handen och mannen har en stor kudde i sin andra hand. De ser mycket glada ut, håret står på skaft.
---
Försättsbladet/tapen har bara bilder på högra sidan av uppslaget. Samma mönster finns i slutet av boken fast då på vänster sida. Sidan har en gulprickig bakgrund med små kaffekoppar och baguetter i ett blandat mönster.
På titelsidan finns titeln Nusse-kudden i Paris. Under titeln finns en bild föreställande en man som håller en stor kudde i ena handen och en fransk flagga i andra. Han har en röd hårtofs och han ser glad ut. Under bilden står författarnas och illustratörens namn. Längst ner står
förlagets namn.
---
Det första bilduppslaget har bara bild och text på höger sida. Det finns två bilder på sidan, den större bilden har en avgränsande yta runt sig. Den första bilden föreställer en man med röd hårtofs som kramar en kudde. Bak ryggen på honom syns ett stort rött hjärta som avger två små röda hjärtan.
Den större bilden visar en man med röd hårtofs som går med långa steg i riktning höger. Han bär på en väska, har en kudde under armen och håller en flicka i handen. Han ser nöjd ut. Flickan har en röd fläta och går med högt huvud. Hon blundar, har öppen mun och bär på en liten blå väska. Bakom flickan och mannen står en äldre dam och herre. De har händerna fulla
av väskor och paket. De vänder sig om och tittar efter mannen och flickan. På väggen ser man en skylt som visar ”Gate 4 Paris” i riktning mot höger.
---
Här finns bild och text på båda sidor. På vänster sida finns en stor bild med Eiffeltornet. Längst upp i tornet ser man en man med en röd hårtofs och en rödhårig flicka. Flickan hänger ut över kanten och håller kudden i handen. Flickan ser glad ut, medan mannen ser förvånad ut. Perspektivet i bilden är fågelperspektiv och man ser hur bilar och båtar ilar fram som små myror. Färgen domineras av grått och orange. Eiffeltornet är grått och träd och buskar går i orange.
Högersidan består av två bilder, den ena större och den andra mindre. Den stora bilden föreställer Eiffeltornet och nu är perspektivet inte så högt upp som fågelperspektiv utan mer från sidan. Högst upp i Eiffeltornet syns mannens och flickans huvud. Mannen har en röd hårtofs och flickan har en röd fläta. På väg ner från Eiffeltornet är kudden. Den lilla bilden är utklippt från toppen av Eiffeltornet. Längs kanten på skyddsräcket står mannen och flickan och tittar ner. På mannens kinder syns stora tårar.
På vänstersidan finns en stor bild. I mitten av bilden finns en stor rosa, öppen bil. Bilen körs av en chaufför och i baksätet sitter en man och en kvinna. Mannen bär en uniform med många medaljer och kvinnan har en gul klänning och en gul hatt med rött band. I bakgrunden syns träd vars blad har olika nyanser av orange. Vid sidan av bilen ser man ett av Eiffeltornets ben. Runt bilen står människor som tittar upp i luften, en man ur människomassan pekar upp i luften och har munnen öppen. Precis ovanför mannen med uniform ser man en kudde.
Bilden på höger sida består av tre små bilder. Översta bilden föreställer en man med uniform i halvfigur. Han håller en kudde i famnen. Den mittersta bilden föreställer tre män i uniform. Alla dessa håller händerna för öronen och deras ansiktsuttryck är sura. Den nedersta bilden visar mannen med uniform i helfigur. Mannen kastar i väg kudden och han är röd i hela ansiktet.
På vänster sida finns en helsidesbild som föreställer en kajkant vid Seine. I nedre höger hörn ligger en luffare. Han ser arg och frusen ut. Bakom luffaren syns ett torn, varifrån en kudde
kommer farande. Kudden är precis ovanför luffarens huvud. I bildens bakgrund ser man en av broarna över Seine. Bilden domineras av grått, men några få inslag av orange.
Bilderna på högra sidan består av en liten bild och en större bild. Den lilla bilden förställer en luffare som håller i en kudde. Han verkar förvånad, men glad. Den nedre bilden föreställer luffaren som ligger på marken av kullerstenar. Luffaren är glad. Under huvudet ligger staplade kullerstenar. Ovanför luffaren ser man en vackert utsnidad säng, på sängbordet står en grön växt. Vid sidan av sängen syns ett förälskat par, mannen bär kvinnan som har en stor pussmun riktad mot honom. Mellan mannen och kvinnan är två hjärtan ritade i rött. Mannen har kostym och fluga och kvinnan bär en elegant, gul klänning. I bilden står texten; Quelle* Bon heur! Precis utanför bilden finns* och en förklaring till franskan som betyder; Vilken lycka!
Den högra sidan innehåller två lika stora bilder. Den översta bilden är målad från en kajkant vid Seine. I bakgrunden syns en bro. I mitten av bilden finns en luffaren, han håller en kudde i handen. Han ser glad ut och det finns ett rött hjärta vid sidan av hans huvud. Snett ovanför luffaren flaxar en fiskmås, som ser hungrig ut. På den nedre bilden syns fiskmåsen i mitten, han flaxar vilt och har kudden i munnen. Han ser arg ut. Till höger i bild syns luffaren. Han är riktad mot vänster och springer mot fiskmåsen. Luffaren ser arg ut och ansiktet är rött. Bakom luffaren finns en gatlykta och ett träd.
På höger sida finns en stor bild. Den är målad som en oval. En kyrka fyller i princip hela bilden. Ovanför kyrkan syns en fågel med en kudde i munnen. I framkanten av bilden syns
några personer som promenerar, de tittar uppåt. Till vänster syns en gatlykta och några träd. Bilden går i den grå/blå nyansen med inslag av orange/rött.
---
Vänster sida har en stor bild som är målad som en oval. Det är en utskuren bild från ett caféhörn. I bildens nedre kant sitter en man med en röd hårtofs och en rödhårig flicka och fikar, flickan dricker något rött. Det sitter ett par till vänster om dem, mannen bär en gul trekantig hatt. Till höger sitter en ensam man med basker med en vinflaska på bordet. På gatan framför mannen och flickan går en man med käpp och hatt. I bildens bakgrund syns hus som inhyser hotel, restauranger och affärer. Alldeles vid mannen går en servitris med en bricka med två skålar glass.
På höger sida ser man ett bord i närbild. Det sitter en man med en röd hårtofs och en rödhårig flicka vid bordet. Flickan klappar mannen på kinden. Mannen ser ledsen ut. Vid sidan av mannen och flickan står två krukor med gröna växter och bakom syns ännu ett cafébord. Där står en servitris med en bricka i luften och hon pratar med en dam i röd klänning.
Vänstra sidans bild är målad i en oval. Den föreställer ett kyrktorn. Högst upp sitter en fiskmås och petar på en kudde. Strax under måsen sitter en man med svarta kläder. Han tittar ner och ser rädd ut, han är alldeles röd i ansiktet. Under mannen syns några människor i myrstorlek. Bilden är gjord med fågelperspektiv.
På höger sida syns kyrktornet utifrån ett ännu högre perspektiv än förra sidan. Mannen har klättrat högre upp, mannen bär ett kors i ett halsband runt sin hals. Han ser arg ut och håller med en hand runt kyrktornets kors. Vid sidan av tornet flyger fiskmåsen med en kudde i munnen. Mannen försöker med sin lediga hand få tag på fiskmåsen.
---
Vänster sida består av två bilder, en mindre och en större. Den översta bilden är till höger om texten. Den föreställer en man med gloria som pekar med ett finger mot himlen och håller en kudde i andra handen. Han ser nöjd ut. Den undre bilden är ett urklipp från en torghandel. Till höger i bild syns ett torgstånd som säljer fisk. I en av lådorna sprattlar några röda humrar.
Kvinnan i ståndet är arg och hennes ansikte är rött. Bredvid den arga kvinnan är ett stånd som säljer blommor. En man i lång svart kappa är på väg mot den arga kvinnan med fiskarna. Han bär en kudde under armen.
På höger sida finns också två bilder, här är den ena ganska stor medan den andra är en liten figurbild. Den stora visar en kvinna som står böjd med handen på höften. Det finns två stjärnor vid höften, vilket visar på smärta. Kvinnan har lådor med fisk runt sig. Hon ser arg ut och hon stöder sig på en av fisklådorna. Bredvid lådorna står en man med lång svart rock och hatt på huvudet. Han bär ett halsband med kors i runt halsen och bakom ryggen håller han en kudde. Den lilla figurbilden föreställer mannen som går i riktning mot höger. Han går med långa kliv och håller en fisk under armen.
---
Detta uppslag har bara en stor bild på vardera sidan. Den vänstra bilden är från torget.
Perspektivet är taget bakifrån. I bildens centrum finns en kvinna som sitter på en låda med en kudde på. Hon sitter vid ett fiskstånd. Bredvid henne finns många tomma lådor, vid en låda sitter en katt som lyckats hitta en fisk. Runt om kvinnans stånd finns många andra stånd. Vid kvinnans stånd står en man med en röd hårtofs och en flicka med en röd fläta och de ser förvånade ut. Kvinna i ståndet ser glad ut och hon sjunger.
Den högra bilden är målat framifrån fiskståndet. Nu syns mannen med röd hårtofs och flickan med röd fläta i nedre kanten av bilden. De står framför ståndet med fisk och tittar mot ståndet. Bakom ståndet står en kvinna och lutar sig över ståndet, hon ser glad ut. Mellan kvinnan och mannen med flickan dansar tre humrar. I bakgrunden av bilden finns fler torgstånd och människor.
Även detta uppslag innehåller två större bilder. Den vänstra bilden har en katt i nedre vänstra kanten. Katten håller en kudde i munnen och blir jagad av elva andra katter. Katterna ser arga ut. Bakom katterna syns en arg kvinna som håller en pinne i handen, som hon viftar med. Hon är röd i ansiktet.
Bilden till höger är målad i en oval. I bildens centrum syns en kudde. Tre katter fräser och sliter i kudden. Det finns nio katter som sitter bredvid och tittar på. I bakgrunden syns hus och månen har gått upp.
Den vänstra sidan består av två bilder. Den övre bilden visar en man med röd hårtofs och en flicka med rött hår, bakifrån. Det står och tittar ut i månens sken. Mannen har en tankebubbla med en katt precis ovanför huvudet. I bilden finns bokstäver, RRRRR AOUU. Flickans ansikte syns i profil. Vid sidan av flickan står ett pelarbord med en lampa på. Den nedre bilden föreställer en polis som drar en kärra i riktning mot höger, blädderriktning. Polisen håller en kudde i ena handen. I kärran sitter ett antal katter som fräser och ser arga ut. Två katter smiter av kärran.
Nästa sida består av en stor bild som är utskuren som en oval. Den är hämtat från polisens kontor. Mitt i bilden sitter polisen vid sitt skrivbord. På skrivbordet står ett foto av en pojke, en telefon, och en fjäderpenna. Bredvid polisens fåtölj står en pall med en kudde på. I
bakgrunden syns en tjuv titta in genom fönstret. På väggen bakom polisen finns en karta över Paris och en bild på en eftersökt person. Bilden på den eftersökta är identisk med tjuven i fönstret. Polisen ser mycket nöjd ut och tittar på kudden, hans hand är i luften och man upplever rörelse i handen.
---
Detta uppslag har på vänster sida, en större bild och en liten bild. Den större bilden visar polismannens kontor fast ur en annan vinkel än tidigare sida. Perspektivet kommer från vänster i bilden. Där står mannen med den röda hårtofsen och flickan med röd fläta och de ser förvånade ut. Längre bak i bilden syns polismannen. Han sitter bakåtlutat med fötterna på skrivbordet. I fönstret syns en hand som tar kudden som låg på pallen. Polisen ser arg ut. Den lilla bilden är längst ner till höger. Den visar flickan med den röda flätan, polismannen och mannen med den röda hårtofsen. De står och tittar på pallen som är tom. Alla tre är förvånade.
Bilden till höger är en helsides bild. Den är tagen från en kvarterskrog och perspektivet är fågel. I mitten av bilden syns en servitris med en bricka med en flaska vin och ett glas. Hon har en handduk på armen och ser förvånad ut. Bredvid henne syns tre parasoller med bord och stolar. Det sitter människor och dricker vin. Alla tittar uppåt i bilden. I bildens högra, övre hörn syns en tjuv springande. Han bär en röd/gul rutig keps, blå tröja och i sin ena hand håller han en kudde. Bredvid tjuven sitter en dam på marken och spretar med benen. Hennes hatt har trillat av. Till vänster i bild syns ett träd och en hund som lyfter på benet och kissar.
Genom hela den vänstra bilden går ett fotspår. Det börjar i övre, vänstra hörnet och slingrar sig genom sidan ut ur bilden längst ner till höger. I övre, högra hörnet stoppar fotspåret och man ser en tjuv som håller en kofot i handen. Han bryter sig in i en konstsalong. Han tittar upp ifrån låset och ser sig om, han ser nöjd ut. Fotspåren fortsätter från konstsalongen och går ner mot främre, vänster hörn. Där står en skulptur som är täckt. Fotspåren fortsätter runt den och ut ur sidan i nedre, höger hörn, blädderriktningen.
Den högra bilden är en stor bild hämtad inifrån konstsalongen, den har formen av en oval. I mitten syns en man i blå frack med ett champagneglas i handen. I nedre, högra hörnet står ett bord uppdukat med champagne. Det står en servitris och häller upp i glasen. Hon bär svart klänning, vitt förkläde och mössa och hon ser sur ut. Till vänster i bild syns sju personer som håller sina glas högt och ser glada ut. Deras blickar är riktade mot bildens övre, högra hörn. Där är en staty placerad. Statyn är täckt av ett skynke som en man håller på att dra av. Mannen som drar i skynket står tillsammans med en annan man lite ifrån gruppen av personer. Mannen som drar i skynket är klädd i svart frack och den andre mannen har gula byxor med svarta prickar, röd tröja och en basker. Han håller båda händer högt upp i luften, i den ena håller han ett champagneglas. I bakgrunden av bilden syns tre tavlor.
Följande uppslag har en stor bild på varje sida. Den vänstra bilden är ifrån konstsalongen. I bildens mitt syns en kudde liggande på en piedestal. Runt piedestalen syns gapande
människor. Mannen som drog av skynket står till vänster om piedestalen och han har stora ögon och gapande mun. I bilden står; Mais qu’est-ce que c’est que ca?* Till den meningen finns en översättning längst ner till höger, utanför bilden. I övre, högra hörnet syns mannen med gula byxor med svarta prickar. Han blundar och har en halvliggande ställning, han hålls av två herrar i frack.
I bilden till höger syns mannen med den röda hårtofsen och flickan med röd fläta. Flickan drar i mannen och de promenerar längs en trottoar. Bakom dem syns en tjuv med ett paket under armen. Till höger i bild syns bokstånd som står uppfällda, bakom dessa syns en vit byggnad. Fyra personer står med ryggen mot mannen och flickan. I nedre, högra hörnet sitter en person på en låda och målar.
Vänster sida består av två bilder, en större och en liten. Den större bilden är utklippt ur en gatumiljö. Mannen med den röda hårtofsen och flickan med den röda flätan syns i mitten. De promenerar hand i hand i riktning mot vänster. Från mannens öga trillar en stor tår. Bakom mannen och flickan promenerar en man i motsatt riktning. Den högra bilden är större och den är tagen inifrån konstsalongen. Till vänster i bild syns kudden på en piedestal, runt den står människor och applåderar. Mannen längst till höger viftar med en sedelbunt i vardera handen. Piedestalen är upphöjd över människorna, de står och tittar upp på den.
---
Vänstra sidan har en stor bild. I bildens mitt syns mannen med svart frack och mannen med gula byxor med svarta prickar på. Mannen med frack håller om den andra mannen och de skrattar. Mannen med frack viftar med en sedelbunt så att sedlarna yr. Bakom dem står tre personer som också ser glada ut. Alla tittar framåt och uppåt mot kudden på piedestalen. Kudden på piedestalen är större i förhållande till personerna.
Den högra sidan består av två lika stora bilder. Till vänster i den översta bilden syns mannen med mannen med prickiga byxor, nu med vit botten och gula prickar. Han har fortfarande röd tröja och svart basker. Mannen står med båda armarna utåt. Han har två fotografer och en kvinna som skriver precis framför sig. I bilden står det skrivet; clic, clic. Både fotograferna och journalisten har gul-prickiga byxor. Bredvid dem går en kvinna med en vagn. Kvinnan har hatt och klänning i gul-prickigt tyg. Barnvagnen är gul-prickig och en bil som kör förbi är också gul-prickig. Vid sidan av bilen syns en tjuv med röd/gul-rutig keps som bär på ett paket. I den nedre bilden syns två damer med gul-prickiga klänningar och hattar, de står och pratar. Bredvid dem syns mannen med röd hårtofs och flickan med röd fläta. Flickan plockar i en korg som står vid damerna och mannen rotar i en soptunna. Det faller en tår från mannens kind. Vid sidan av soptunnan sitter en mus och det ligger fullt med skräp.
---
Detta uppslag har en stor bild på vardera sidan. Bilden till vänster här hämtad från entrén till en nattklubb. I dörren syns en lättklädd dam med en fjäder i håret. Hon håller undan draperiet för en äldre man som är på väg ut. Han är klädd i kostym, väst och hatt och har käpp. Utanför nattklubben finns en reklamaffisch med två damer som dansar utan kläder på överkroppen. Mannen med den röda hårtofsen står och tittar på damerna. Han har ansiktet vridet åt sidan så man ser att han ser glad ut. Bredvid mannen står flickan med den röda flätan. Hon drar mannen i armen och ser mycket irriterad ut.
Bilden till höger är tagen inifrån konstsalongen. I nedre, högra hörnet står piedestalen med kudden på, den är upphöjd. Det står mycket människor runt den och de är avbildade ur ett fågelperspektiv. Alla ser glada ut och de tittar upp mot kudden på piedestalen. Till vänster i bild syns mannen med gul-prickiga byxor, röd tröja och svart basker. Han ser nöjd ut och
pratar med två personer. Längst bak i bilden syns ett skyltfönster och på utsidan står en tjuv med ett paket och tittar in. I det övre, högra hörnet syns ett dörrvalv där mannen med den röda hårtofsen och flickan tittar in. De tittar mot kudden på piedestalen och de ser förvånade ut. ---
Vänster sida har en liten figurbild och en större. Den lilla figurbilden är en bild på mannen med den röda hårtofsen. Han ser förlägen ut. Den större bilden är hämtat från konstsalongen. Flickan med den röda flätan har klättrat högst upp i piedestalen och tar ner kudden. Vid sidan om piedestalen står tre personer som skriker och viftar med armarna i luften.
I den högra bilden står flickan på piedestalen med kudden under armen. Hon pekar i riktning mot vänster. Runt piedestalen står gapande människor och mitt i folksamlingen finns mannen med den röda hårtofsen. Han hoppar och viftar med båda sina händer i luften. Mannen med de gul-prickiga byxorna står vid sidan om och gapar.
---
Det sista uppslaget består av en bild på vardera sidan. I den vänstra bilden finns två rörelser. Mannen med den röda hårtofsen och flickan springer mot bildens nedre, högra hörn. Flickan är först och drar mannen i armen. Mannen bär en kudde under armen. I bildens bakre del syns två vitklädda sjukvårdare som bär en bår i riktning mot bildens övre, högra hörn. På båren ligger mannen med de gul-prickiga byxorna och håller sig för huvudet. Bredvid båren står tre personer och tittar på, en man har håret på skaft och ser arg ut. I bildens centrum syns tre personer som springer i samma riktning som båren bärs, mot övre, högra hörnet. De viftar med armarna och ser arga ut. Precis bakom mannen med den röda hårtofsen står ett par och grälar. De viftar också med armarna och är röda i ansiktet av ilska.
Bilden till höger är formad som en oval. I bildens mitt står flickan med den röda flätan. Hon står med händerna på ryggen och ler. Bakom henne syns mannen med den röda hårtofsen. Han håller en kudde i famnen och trutar med sin mun. Bredvid honom står en kvinna med en stor pussmun. Mellan mannen och kvinnan syns två stora, röda hjärtan. Kvinnan har en
klänning i samma tyg som kudden. De befinner sig i en hall, till vänster i bild syns en dörr och till höger står en byrå med en spegel ovanför. Mannen har en resväska bakom sig på golvet. På spegeln sitter det ett vykort från Paris.
Diskussion
Den här boken är lätt att hålla i för ett barn med små händer. Bilderna är färgglada och det finns en röd ton i många av bilderna genom mannen med den röda hårtofsen och flickan med den röda flätan. Bilderna åskådliggör texten och bildernas storlek varierar från helsidesbilder
till figurbilder. Ibland är texten mellan två bilder. Miljön i bilderna är hämtad från Paris. Kvarterskrogarna är karaktäristiska, liksom miljön runt floden Seine och Eiffeltornet.
Texten i boken är enkelt skriven. Den beskriver inte miljön, utan här blir man hänvisad till bilderna. Texten står ibland över bilden och ibland under bilden. Det finns även sidor där texten står mellan två bilder. På många sidor finns olika skyltar som visar vad som händer i bilden, t.ex. på första sidan då pappan drar i väg med flickan. Då står det ”Gate 4 Paris” på väggen och en pilen som visar att pappan och flickan är på väg i den riktningen. På ett par ställen i boken finns text inskriven i bilden. Det är på franska och det finns en liten hänvisning till en översättning utanför bilden. På de bilder som är tagna ur kvarterskrogsmiljön ser man skyltar på husen, som hotel, chaussure, bistro och salon du thé. Katternas ljud syns också i de bilder där katterna är med.
Förhållandet text och bild är väldigt tydligt i denna bok. Bilden visar det som texten talar. De känslor som beskrivs i texten, t.ex. när pappa Kalle har tårar i ögonen, visas även i bilden. När prästen klättrar upp i Sacre Coeur står det i texten att han är arg och i bilden är han röd i ansiktet. Det är i princip bara miljön som är vidareutvecklad i bilden. Det står bara i texten att Sofi och Kalle är uppe i Eiffeltornet, men i bilden ser man t.ex. hur små bilarna är och att floden Seine ligger alldeles bredvid Eiffeltornet. På ett ställe har bilden vidareutvecklat texten; det är när luffaren får kudden och ligger och funderar på sin framtid. I texten står det ”Han kramade kudden och bestämde sig för att börja ett nytt liv och spara till både säng och lägenhet.” Här har Gunna Grähs ritat en stilig man som bär på en vacker kvinna.
På två ställen står det i texten en sak och i bilden sägs något annat. I texten står det ”Tusentals katter fräste och klöste” och i bilden syns bara tolv katter. På nästa sida står det att polisen ”arresterade femton katter” och i bilden har han bara tagit elva katter. På uppslaget där
polismannen sitter på sitt kontor med benen på skrivbordet ser man i bakgrunden en hand som kommer in genom fönstret och tar kudden, men i texten står det inget om det.
Boken som helhet har drag av två av de koncept som Ulla Rhedin (1992) nämner i sin bok Bilderboken på väg mot teori. Den expanderande texten eftersom på många sidor
vidareutvecklar bilden textens budskap och den genuina bilderboken eftersom bildernas storlek varierar och texten inte är så illustrerande utan kräver bilder.
Slutdiskussion
Definitionen av en bilderbok har presenterats av Maria Nikolajeva (2000) i boken
Bilderbokens byggklossar. Det som är grundläggande för en bilderbok är att bokens omslag ofta är rikt illustrerat och att fram- och baksida hör ihop. I båda böckerna som jag analyserat har framsidan en större bild än baksidan. Det hänger ihop genom att det finns personer på baksidan som ingår i boken, i Tutu och Tant Kotla syns katten på baksidan och i Nusse-kudden i Paris ser man pappa Kalle och Sofi. Båda böckerna har detaljer på
försättsbladet/tapeten och på titelsidan finns en utskuren detalj från bokens innehåll.
I Tutu och Tant Kotla har varje uppslag en text på vänster sida och en bild på höger sida. Alla bilder är lika stora och upptar hela högra sidan. I Nusse-kudden i Paris är bilderna blandade med text och bildernas storlek varierar. Det finns både bild och text på båda sidorna på uppslaget.
Maria Nikolajeva (2000) skriver i sin bok om ”pageturner”, d.v.s. en tyngd i nedre högerkant som pekar mot nästa uppslag. Detta kan man hitta på ett av uppslagen i Tutu och Tant Kotla; i början av boken där tanten och flickan är på väg mot nedre högerkant i bilden. I Nusse-kudden iParis är det betydligt vanligare med ”pageturners”. Redan på första sidan är pappa Kalle på väg i riktning mot höger nederkant, figurbilden av den arga presidenten som kastar iväg kudden och figurbilden med prästen med flundran under armen.
Fortsättningsvis skriver Maria Nikolajeva (2000) att det är vanligt att handlingsförloppet i en bilderbok oftast är begränsat till en enda händelse eller episod. Detta ser man tydligt i båda böckerna. I Tutu och tant Kotla handlar det om mötet mellan Tutu och Tant Kotla och i Nusse-kudden i Paris handlar boken om en semesterresa som helt och hållet går ut på att hitta den borttappade kudden.
I Tutu och Tant Kotla ser man tydligt att bilderna och texten samarbetar för att föra fram budskapet. Konceptet ”den expanderande texten” som Ulla Rhedin (1992) använder sig av sin bok syns tydligt i boken om Tutu. Den minimalistiska texten (Rhedin 2004, sid.61) kräver en vidareutveckling i bilden, texten expanderar och sen tolkas den i bilden. Uppslaget där Tutu sitter och dricker kaffe hemma hos tant Kotla är ett tydligt exempel på detta. I texten står det att ”Tutu och Tant Kotla har kul! Dom berättar för varandra om hur det var när dom var små”.
Med hjälp av bilden kan vi förstå att de har spelat fia, tittat i fotoalbum och att tiden har gått för det har blivit mörkt ute. I Nusse-kudden i Paris är det inte så tydligt att den har drag av detta koncept, det är i bilderna som skildrar miljön som man ser det tydligast. I den bilden där luffaren drömmer om att börja ett nytt liv finns i illustrationen en man som bär på en kvinna. Detta står inte i texten men här har illustratören tolkat texten och uttryckt det i bilden.
Konceptet ”den genuina bilderboken” (Rhedin, 1992, sid 94) är inte så tydligt i någon av böckerna. I Tutu och Tant Kotla är texten mycket begränsad och Gunna Grähs använder sig av riktningen i bilderna för att utveckla den minimalistiska texten. (Rhedin 2004, sid.61) I Nusse-kudden i Paris arbetar Gunna Grähs mycket med storleken i bilden. Det finns även här en tydlig riktning i många bilder.
När man jämför dessa båda böcker så har Gunna Grähs illustrationstalang utvecklats. Jag tycker dock att Gunna Grähs insatser i Nusse-kudden i Paris är bra. Det finns en klar koppling mellan text och bild, men även små försök att expandera och tolka. På föreläsningen av Gunna Grähs berättade Gunna hur hon arbetar idag. Hon är mycket målinriktad och noga med att låta text och bild, ikonotexten, förmedla något tillsammans. I Tutu och Tant Kotla ser man tydligt hur text och bild tillsammans för handlingen framåt. Gunna Grähs berättade också på föreläsningen att det är svårare för illustratören om författaren är en annan person.
Nusse-kudden i Paris är skriven av Håkan Jaensson och Gunna Grähs har under årens lopp illustrerat många av hans böcker. Gunna Grähs berättade på föreläsningen att för att lyckas i ett samarbete måste man känna varandra väl. Jag tycker att Gunna Grähs och Håkan Jaensson har lyckats bra i Nusse-kudden i Paris. De hade bara gjort två böcker tillsammans innan den. Gunna Grähs berättade vidare på föreläsningen att det inte alltid är så lätt att veta hur
författaren tänker och vad han/hon vill ha sagt. Det krävs många timmar att diskutera vad som händer i huvudet på både författaren och illustratören. Detta krävande arbete var en av
anledningarna till att Gunna Grähs satte i gång arbetet med Tutu och Tant Kotla, där hon både skrivit och illustrerat själv.
Maria Nikolajeva (2000, sid.89) skriver i Barnbokens pusselbitar att de bästa och mest berömda bilderböcker har skapats av en och samma person.
Kunskapen om ikonotexten gör bilderböckerna mycket mer betydelsefulla. Både bilder och text vill förmedla något. Man måste ge sig tid att titta på bilderna innan man bedömer en bok. Och framför allt måste barnen få tid att uppleva det som bilden vill berätta. Som pedagog kan man entusiasmera barnen bättre om man själv ser värdet i bilderna. Vid ”bokprat” kan
pedagogen hjälpa barnen att lägga märke till vad som händer i bilden och prata om det.
Böcker är viktiga i barns hela liv. Därför måste man välja bilderböcker med omsorg när barnen är små för att de ska vilja fortsätta läsa annat när de blir äldre. Genom litteraturen får barnen ett bättre språk och ett rikare ordval.
I kursplanen för svenska (s.96) står det att ”Språket och litteraturen har stor betydelse för den personliga identiteten… Språket har en nyckelställning i skolarbetet”. Jag är övertygad om att grunden till detta läggs redan i mötet med den första bilderboken.
Referenslista
Litteratur
Fridell, L red (1982) Bilden i barnboken. Förlagshuset Gothia. Göteborg
Furuland, L & Ørvig, M (1994) Ord och bilder för barn. Utblick över barn- och ungdomslitteraturen. Rabén & Sjögren. Stockholm
Grundskolans kursplaner och betygkriterier. 2002. Skolverket. Stockholm Grähs, G (2006) Tutu och tant Kotla. Alfabeta. Stockholm
Grähs, G (2006) Dino och Lilla Kurren. Alfabeta. Stockholm
Jaensson, H&A Norlin (1986) Nussekudden i Paris. Alfabeta. Stockholm Nettervik, I (1994) I barnbokens värld. Gleerups Förlag. Malmö
Nikolajeva, M (2000), Bilderbokens pusselbitar. Studentlitteratur. Lund Rhedin, U (1992), Bilderboken, på väg mot teori. Alfabeta. Stockholm Rhedin, U (2004), Bilderbokens hemligheter. Alfabeta. Stockholm
Internet
2006-09-22 http://sv.wikipedia.org/wiki/Gunna_Gr%C3%A4hs_
Otryckta källor
2006-09-07 LitteraLund, ”Bilderbokens hemligheter”. Föreläsning av Ulla Rhedin och Gunna Grähs.
Bilaga
Gunna Grähs bibliografi
Jullan vill vara med 1982 (tillsammans med Kjell Johansson) Jullan vill ha en docka 1983 (tillsammans med Kjell Johansson) Ur skägget 1984 (tillsammans med Titti Hasselrot)
Svarta maskens dårdikter 1984 (tillsammans med Anna Myrberg) En ö i strömmen 1984 (tillsammans med Per Giertz)
Nusse-kudden 1984 (tillsammans med Håkan Jaensson) Jullan hittar en peng 1984 (tillsammans med Kjell Johansson) Tandem 1985 (tillsammans med Eva Lindström)
Vidgat utbud 1985 (tillsammans med Leif Pettersson) Nisse-jakten 1985 (tillsammans med Håkan Jaensson) Sicken Sven 1986
Nusse-kudden i Paris 1986 (tillsammans med Håkan jaensson) Skriv en dikt 1986 (tillsammans med Siv Widerberg)
Vita goa Ludde och andra visor 1986 (tillsammans med Ulla Wiklund) Det var på tiden 1987 (tillsammans med Per Giertz)
Det underbara dagishemmet 1987 (tillsammans med Gun-Britt Sundström) Praktisk svenska 1988 (tillsammans med Ulf Bergqvist)
Nusse-kuddens hemlighet 1988 (tillsammans med Håkan Jaensson) Här kommer tjocka släkten 1988 (tillsammans med Katarina Mazetti) Kvinnopsykologi 1989 (tillsammans med Mona Eliasson)
Ture går till tandläkaren 1989 (tillsammans med Gun-Britt Sundström)
Den sanna historien om tornen som slog världen med häpnad 1990 (tillsammans med Håkan Jaensson) Solkatt, vindstrut och vattenhjul 1991 (tillsammans med Pelle Eckerman)
När fan flådde smeden och andra hiskeliga historier 1992 (tillsammans med Ulf Palmenfelt) Boken om Jullan 1992 (tillsammans med Kjell Johansson)
Mittinattenmysteriet 1992 (tillsammans med Arne Norlin) Korsdrag i vården 1993 (tillsammans med Karin Alfredsson)
Pojken med stålmansdräkten 1993 (tillsammans med Gun-Britt Sundström) Puss & dass & pantalong 1994 (tillsammans med Dan Höjer)
Spöket i köket 1994 (tillsammans med Lennart Hellsing)
Nusse-kuddens sista strid 1994 (tillsammans med Håkan Jaensson) Sverige blandat 1994 (tillsammans med Titti Hasselrot)
Dialogen med patienten 1995 (tillsammans med Elisabeth Bylund) Kyss & dass & aprilsnarr 1995 (tillsammans med Dan Höjer) Svenska språket 1995 (tillsammans med Ulf Bergqvist)
Piss & glass & polisong - har också en historia 1996 (tillsammans med Dan Höjer) Häxdopet och andra hemska historier 1996 (tillsammans med Ulf Palmenfelt) Jag såg, jag ser 1997 (tillsammans med Håkan Jaensson)
Sagan om den lilla lilla katten 1997 (tillsammans med Thomas halling) Den goda demensvården 1998 (tillsammans med Eva Tiwe)
Utveckla dialogen! 1998 (tillsammans med Lillemor Cedergren) Hur blir det då? 1998 (tillsammans med Håkan Jaensson)
Sagan om den stora stora gubben 1998 (tillsammans med Thomas Halling) Sagan om det allra allra största 1999 (tillsammans med Thomas Halling) Kvadrater, hieroglyfer och smarta kort 1999 (tillsammans med Kristin Dahl) Flört & fjärt & pillefjong - har också en historia 2000 (tillsammans med Dan Höjer) Katten som en gång kallades Tusse 2000 (tillsammans med Arne Norlin)
Rita ensam hemma 2001 (tillsammans med Håkan Jaensson) Midsommarnattsmysteriet 2002 (tillsammans med Arne Norlin) God jul 2002 (tillsammans med Arne Norlin)
Att läsa högt 2002 (tillsammans med Inger Hasselbaum)
Förbättra vården-fråga patienten! 2003 (tillsammans med Elisabeth Bylund) Hälften har pinne 2004 (tillsammans med Per Nilsson)
Johanssons garage 2004 (tillsammans med Thomas Halling) Barn på kvinnojour 2005 (tillsammans med Ulrika Lorentzi) Tutu och tant Kotla 2006
Dino och Lilla Kurren 2006
