Karlstads universitet 651 88 Karlstad Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60
Information@kau.se www.kau.se Estetisk-filosofiska fakulteten
Rune Wettström
Flickan i ögat – en kammaropera
Analys av ett drama som utgångspunkt för en
fältstudie av Frödingbilden
Flickan i ögat (The Girl in the Eye) – a chamber opera
An analysis of a drama as basis for a field study of the Fröding image
Litteraturvetenskap
D-uppsats
Datum/Termin: VT 2009
Abstract
The image of the poet Gustaf Fröding is the main theme of this essay. It opens with an
analysis of the chamber opera Flickan i ögat. This opera has never been translated but a direct translation would be The Girl in the Eye. It refers to a story that when a man looks into the mirror and sees a picture of a girl in his eye, she will be his future love. Fröding has written a poem “Flickan i ögat” where the person in the poem only observes himself. Based on this motif the libretto paints a period of Gustaf Fröding’s life. Fröding proposes to Vivi, a waitress on a restaurant frequented by Fröding. His proposal has been turned downed. The drama then shows a picture of a miserable and unhappy poet in vain looking for love. But the cause is also the poet’s narcissistic character and his morbid erotic fantasies.
This view is compared with the different images of Fröding that have been put forward during the years, from the beginning of 1900 until today. It has changed from the popular, the
unhappy, the modernistic and lately the playful Fröding. The Fröding reception has been discussed based on Bourdieu’s theory of cultural fields. In the discussed subfield the actors with highest hegemony are shown to be the theorists and critics of literature as well as psychiatrists.
1
Innehåll
Innehåll ... 1
Inledning ... 2
Syfte, teori och metodik ... 2
Källmaterial och annat material ... 4
Forskningsläge ... 5
Uppsatsens disposition ... 6
Dramat ... 6
Verkets tillblivelse och reception ... 6
Genre ... 8
Intertextualitet ... 9
Titel och motto ... 11
Fabel och intrig. ... 12
Dramats personer ... 13
Detaljerad scenanalys ... 15
Dramat som helhet och jämförelse med ”Flickan i ögat” ... 24
Hur positionerar sig dramats Frödingbild i Frödingdiskussionen? ... 27
Slutsats och sammanfattning ... 34
2
Inledning
Det är alltid vanskligt att lyfta fram en tidsepok framför andra. Ofta ställer det frågan på sin spets vad som bra och vad som är dålig konst. Men strax före förra sekelskiftet (år 1900) så framträdde tre författare, som kommit att hyllas av såväl en professionell som folklig läsekrets. Som så ofta är fallet med stora personligheter skapades också kring dessa tre – Strindberg, Lagerlöf och Fröding – olika berättelser. Särskilt Strindberg och Lagerlöf har under senare år (2000-talets första decennium) fått sina liv och verk skildrade i olika TV-dramatiseringar. Detta har i mindre grad drabbat Gustaf Fröding även om många lockats att tolka och beskriva hans livsöde. När han 1891 kom ut med sin diktsamling Guitarr och
dragharmonika innebar det att ett tragiskt diktaröde blev blottlagt. Det som senare händer kan
vi beskriva utifrån olika betraktelsesätt. Frödingbilden kan med Bourdieu ses som ett delfält i det kulturella fältet, där olika intressenter hävdar sin bild som den rätta.1 Intresset för Fröding framgår genom olika musikaliska tolkningar av dikter, dramatiseringar av hans liv liksom givet även rena biografier och medicinska utvärderingar, som alltsedan 1900-talets början blivit publicerade. Några sådana dramatiseringar av senare datum är Gottfried Grafström,
Sjöng vackert om kärlek…, Lars Edlund och Ulla Britt Edberg, Flickan i ögat och nyligen en
musik- och marionetteaterpjäs av Agneta Elers-Jarleman, Kärleksköparen - Fröding naked.2 Frödingbilden kan vi se som temat för denna uppsats.
Syfte, teori och metodik
Om vi ser till syftet för min uppsats, är avsikten att analysera librettot till kammaroperan
Flickan i ögat och beskriva den bild av Fröding, som verket ger. Därtill vill jag visa hur denna
bild positionerar sig i förhållande till de bilder, som både ett tidigare och senare intresse för Fröding har frambringat. Som jag senare kommer att visa, är det den samtida pressen,
litteraturkritiker, litteraturvetare men också psykologisk och medicinsk expertis som deltagit i diskussionen om Fröding. Min hypotes är, att den bild kammaroperan för fram ingalunda är ny utan kan återfinnas i det galleri av Frödingbilder, som presenterats under årens lopp.
1 Om kulturella fält se Donald Broady, Sociologi och epistemologi : om Pierre Bourdieus författarskap och den
historiska epistemologin (Stockholm: HLS Högsk. för lärarutbildning, 1990). eller Pierre Bourdieu, The Rules of Art : Genesis and Structure of the Literary Field (Cambridge: Polity press, 1996).410.
2 Gottfried Grafström, Sjung vackert om kärlek - : [ett teaterstycke om Gustaf Fröding på sinnessjukhuset plus
några nya synpunkter på hans sjukdom], Vol. 7 (Karlstad: Gustaf Fröding-sällsk., 1975).; Ulla Britt Edberg och
3 Frågan om vilken teori och metodik, som väljs för en studie, styrs naturligtvis i första hand av uppgiften men också av det personliga intresset. När man diskuterar teori inom litteratur-vetenskapen avser man numer inte samma begrepp som inom naturlitteratur-vetenskapen. Den strävan efter en gemensam teori för humaniora och naturvetenskap, som några filosofer i Wien, ledd av Moritz Schlick, på 1920-talet satte som mål, har övergivits. Men den logiska positivismens önskan att rensa ut metafysik och verklighetsfrämmande spekulationer borde fortfarande vara lovvärt. Inte heller ställer vi krav på att litterära teorier skall följa den kritiska rationalismens krav på falsifierbarhet.3
Vi söker inte kausalsamband, när vi lämnar facklitteraturen, utan förståelse av och mening i den text vi läser. Hermeneutik och fenomenologi blir den filosofiska grund, som bland andra Romand Ingarden tar sin utgångspunkt i. Ett för min studie användbart synsätt är hans
diskussion om litterära verks eller teaterföreställningars konkretion.4 Det jag främst tar fasta på, är att det först blir i läsarens medvetande, som verket blir konkretiserat i alla sina
skepnader.5 I Das literarische Kunstwerk har Ingarden betraktat olika litterära verk och avlutar den med att även betrakta teaterstycket, som han för sin undersökning finner vara ett gränsfall. När vi till exempel ser Schillers Don Carlos, har vi då med ett litterärt verk att göra? frågar han sig.6 Vi måste framför allt skilja mellan det enstaka teateruppförandet och det flerfaldigt uppförda stycket. Ingarden använder beteckningen skådespel (Schauspiel) för varje stycke (Stück), som uppförs på teatern, dvs. om ’skådespel’ (i vedertagen betydelse), ’tragedi’ eller ’lustspel’. Det musikaliska dramat ligger däremot utanför hans betraktelse. Musiken innebär en komplikation och konstituerar en särskild typ av konstverk.7 Läsdramat urskiljer sig också genom att huvudtexten, de satser som utsägs av de framställda personerna, åtföljs av en sidotext, som beskriver vad som förövrigt sker, hur personer uppträder, vilka som kommer och går med mera. I ett skådespel faller sidotexten bort.8 Som det kommer att visa sig möter min studie alla dessa komplikationer.
3 Karl Popper, The logic of scientific discovery (London: Routledge, 2002).
4 Roman Ingarden, "Det litterära verkets "liv"" i Modern litteraturteori : från rysk formalism till dekonstruktion.
Del I, red. Claes Entzenberg och Cecilia Hansson (Lund: Studentlitteratur, 1992).
5 Claes Entzenberg och Cecilia Hansson, red., Modern Litteraturteori : Från Rysk Formalism Till
Dekonstruktion (Lund: Studentlitteratur, 1992). s. 270.
6 Roman Ingarden, Das literarische Kunstwerk : mit einem Anhang von den Funktionen der Sprache im
Theaterschauspiel, 3, durchgesehene Aufl. (Tübingen: Niemeyer, 1965). s. 337f.
4 Bourdieus syn på det litterära fältet och kampen om hegemonin i detta är intressant för
diskussionen om Frödingbilden.9 I denna diskussion söker jag identifiera olika aktörers syn på Fröding men också deras inflytande inom det litterära delfält vi studerar. Jag kommer att anlägga både ett positivistiskt och hermeneutiskt perspektiv för att analysera Frödingbilden.10 Denna består egentligen av många olika bilder, som växer fram efterhand i den hermeneutiska praktiken. Denna beskrivs ofta som den hermeneutiska cirkeln, vilken för varje nytt varv sprider sig ut över det kontextuella och intertextuella fältet.11 Om detta är den filosofiska grunden, så har framför allt några andra arbeten varit till stöd för metodiken. Dessa är: Aristoteles, Om diktkonsten; Helland och Pettersen Wærp, Å lese drama; Mats Ödeen,
Dramatiskt berättande.12 Mitt huvudmaterial för studien presenteras i det följande avsnittet.
Källmaterial och annat material
Librettot Flickan i ögat är det egentliga källmaterialet.13 Det konkretiseras vid läsningen men
också vid den sceniska framställningen.14 Den inspelade TV-föreställningen bidrar till min tolkning av dramat. Programblad från båda föreställningarna liksom en del brev, som presenteras efterhand, kan också ses som viktiga underlag.15 Programmet från Operans föreställning innehåller förutom person- och rollista en presentation av librettot och musiken skrivna av Ulla Britt Edberg respektive Lars Edlund. Ett porträtt av Lars Edlund har tecknats däri av Ingmar Bengtson. Bengt Emil Johnson har tecknat Ulla Britt Edbergs. Om verkets tillkomst har Miklos Kundler skrivit några rader. Göteborgsföreställningens program innehåller dessutom hela librettot och en verklighetsbakgrund till operans personer.
Sekundärmaterialet utgörs av recensioner och ett flertal böcker utgivna av Frödingsällskapet,
9 Pierre Bourdieu, Konstens regler : det litterära fältets uppkomst och struktur, Vol. 31 (Eslöv: B. Östlings bokförl. Symposion, 2000).
10 Bourdieus angreppssätt innebär en återgång till att identifiera kausalsamband. Användning av statistiska metoder som faktoranalys eller korrespondensanalys förutsätter bakomliggande orsakssammanhang. Sådana metoder finner vi hos hans efterföljare. Donald Broady, red., Kulturens fält : En antologi (Göteborg: Daidalos, 1998). s. 468-534, och Barbro Andersson, "Postmodernism som avantgardestrategi" i Kulturens fält : en
antologi, red. Donald Broady (Göteborg: Daidalos, 1998). s. 233.
11 Det är Schleiermachers syn på hermeneutiken som här ligger till grund; se Gunnar Skirbekk och Nils Gilje,
Filosofins historia (Göteborg: Daidalos, 1995). s. 467f.
12 Aristoteles, Om diktkonsten, översättare Jan Stolpe (Göteborg: Anamma, 1994). Frode Helland och Lisbeth Pettersen Waerp, Å Lese Drama : Innføring i Teori og Analyse (Oslo: Universitetsforlaget, 2005). Mats Ödeen,
Dramatiskt berättande: om konsten att strukturera ett drama, 2. uppl. (Stockholm: Carlsson, 2005).
13 Edberg, Flickan i ögat : kammaropera
14 Föreställningen hade premiär i oktober 1981 och spelades in för TV och radio av Sveriges Radio/TV under hösten samma år. Föreställningen samsändes i TV och radio den 7 mars 1982, kl 19.30–21.00. I TV gick den sedan i repris den 30 augusti 1985, kl 19.30–21.00. På Stora Teatern i Göteborg hade den premiär den 20 januari 1985. Svensk mediedatabas www.kb.se, 2009-03-01.
5 teoritexter och dramaanalystexter, som anges efterhand. Innan jag går vidare med detta
material så låt oss först se vad andra har kommit fram till.
Forskningsläge
Mycket lite är skrivit om kammaroperan Flickan i ögat. Det mesta som skrivits finns samlat i den bok som Gustaf Frödingsällskapet gav ut 1983 med librettot och kommentarer av bland andra dramatikern Ulla Britt Edberg och tonsättaren Lars Edlund.16 Edberg har lämnat ytterligare kommentar till verkets tillkomst i en senare årsbok av Frödingsällskapet.17 För övrigt får vi nöja oss med recensioner av föreställningen.
Litteraturen om Fröding är desto rikare och här kommer enbart ett urval att presenteras. I ett antal biografier har bland andra John Landquist, Henry Olsson, Germund Michanek och Staffan Bergsten givit oss väl underbyggda analyser av Frödings liv och diktning. Deras arbeten återfinns i bibliografin och redovisas efterhand som de åberopas. Av senare studier kan nämnas Erik Zillén, Den lekande Fröding. En författarskapsstudie, som för fram leken som ett genomgående förhållningssätt inte minst demonstrerat i Frödings tillfällesdikter.18 Ett annat sätt att närma sig Fröding visar upp hans karnevaliska sida.19 Frödings mentala tillstånd har intresserat forskarna alltsedan de tidiga biografierna. Senare bidrag till detta område är Johan Cullberg, Gustaf Fröding och kärleken. En psykologisk och psykiatrisk studie.20 Samma tema tas upp i Läkartidningen av Lars Sjöstrand, ”Tegnér, Strindberg och Fröding. Diktare under psykiatrins lupp.”21 I Gustaf Frödingsällskapets skriftserie finner vi Dag Nordmarks studie om hur olika grupper efter Frödings död hävdar sina olika uppfattningar om förfat-tarens storhet.22 I samma volym finns även en beskrivning av synen på Fröding i samband med hans diktning under sjukdomsperioden.23 Denna senare studie kompletterar en tidigare
16 Edberg, Flickan i ögat : kammaropera
17 Gustaf Fröding, Hör Fröding! : tonsatta dikter och uppläsningar av Frödingtexter, red. Dag Nordmark och Håkan Hagegård, Vol. 39 (Karlstad: Gustaf Fröding-sällsk., 2007). s. 56-63.
18 Erik Zillén, Den lekande Fröding : en författarskapsstudie (Lund: Nordic Academic Press, 2001).
19 Anders Engelbrektsson, "Den karnevaliske Fröding" i Möten med Fröding. Sex uppsatser. Gustaf
Fröding-sällskapets skriftserie XL, red. Dag Nordmark, Vol. 40 (Karlstad: Gustaf Fröding-sällsk., 2008). s. 125-147.
20 Johan Cullberg, Gustaf Fröding och kärleken : en psykologisk och psykiatrisk studie (Stockholm: Natur och kultur, 2004).
21 Lars Sjöstrand, "Tegnér, Strindberg och Fröding. Diktare under psykiatrins lupp." Läkartidningen 102, nr. 9 (2005) , s. 660-662.
22 Dag Nordmark, "Striden om ett författarskap. En fältstudie med utgångspunkt i Frödings död 1911" i Möten
med Fröding : sex uppsatser., Vol. 40 (Karlstad: Gustaf Fröding-sällsk., 2008), s. 179-204.
23 Anders Hedman, "Frödings sjuka dikter. Biografiska och patografiska läsningar av Fröding." i Möten med
Fröding : sex uppsatser., Gustaf Fröding-sällskapets skriftserie., Vol. 40 (Karlstad: Gustaf Fröding-sällsk.,
6 studie av Zillén om Frödingbildens förändringar.24 Denna essä från år 2003 av Zillén är, som vi kommer att se, dessutom ett intressant exempel på hur kampen om position inom det litterära fältet kan föras. Som en doktorsavhandling år 2002 har Eva Jonsson givit ut en textkritisk edition av Frödings lyriska produktion från hans vistelse på Upsala hospital 1898-1905.25 Några av dessa dikter har ibland beskrivits som förelöpare till modernismen. Av intresse är också hennes sammanfattning av Frödingreceptionen.26
Uppsatsens disposition
Efter inledning, där syfte och källmaterial presenteras, teori och metodik beskrivs samt där forskningsläget redovisas, kommer uppsatsen att fokusera på dramaanalysen. Den inleds med en beskrivning av hur verket kom till och mottogs. Kan diskussion om genre och intertex-tualitet få oss att förstå verket bättre? Dramats personer beskrivs för att ge en bas för den detaljerade scenanalysen. Dramaanalysen avslutas med att jag söker en helhetsbild av dramat och en jämförelse med dikten ”Flickan i ögat”. Min frågeställning är tvådelad och i mitt syfte ingår också att se hur dramats Frödingbild ingår i en större Frödingdiskussion. Bilden av Gustaf Fröding, som växer fram, jämförs med (konfronteras mot?) den ”etablerade” Fröding-bilden. Denna diskussion utgör uppsatsens avslutande del innan sammanfattningen. När jag fortsättningsvis avser rollgestalterna omges de av citattecken, exempelvis ”Fröding”, där inte sammanhanget gör förståelsen självklar.
Dramat
I detta stycke kommer en detaljerad scenanalys ligga till grund för hur verket skapat sin bild av ”Fröding”. Men låt oss först se på hur verket kommit till och tagits emot. Vilken genre och intertextualitet verkar relevant? Vad säger oss titel och motto och hur utformar dramats personer intrigen? Slutligen ser vi på dramat som helhet och när vi jämför med dikten ”Flickan i ögat” återkommer vi till diskussionen om intertextualiteten.
Verkets tillblivelse och reception
Verket kom till efter ett initiativ 1976 av dåvarande chefen för Värmlands Musikteater i Karlstad, Miklos Kunder. Han vidtalade Lars Edlund att skriva musiken och Ulla Britt Edberg librettot till ett musikdramatiskt verk om Gustaf Fröding.27 Deras arbete avslutades i januari
24 Erik Zillén, "Reception och revision : kring Frödingbildens förändringar" i Vetenskapssocieteten i
Lund.Årsbok. , 2003, s. 7-22.
25 Eva Jonsson och Gustaf Fröding, Hospitaltidens lyrik : textkritisk edition av Gustaf Frödings lyriska
produktion dec. 1898 - mars 1905 (Uppsala: Univ., 2002).
26 ibid., s. 127-140.
7 1981 och verket uruppfördes i oktober 1981 på Södra teatern i Stockholm och senare i januari 1985 även i Göteborg på Stora Teatern. Södra teatern var Stockholmsoperans spelplats under den tid som Operan restaurerades.
Det var, skriver Lars Edlund, Miklos Kunder som hade sett att det fanns stoff för ett musik-dramatiskt verk i Frödings dikt ”Flickan i ögat”. Librettot kom genast att fånga Edlunds intresse, då den på ett positivt sätt avvek från hans ungdoms ensidiga och provinsiella bild. Dess tillkomst har dramatikern Ulla Britt Edberg beskrivit i programbladet och finns återgivet i Gustaf Frödingsällskapets årsbok.28 Hon hade satt sig in i Frödings liv och mycket av det som skrivits om honom. Men först då hon hade släppt alla andras uppfattningar om honom och skapat sig en egen bild kunde hon komma igång att skriva. Men, poängterar hon, det är ingen dokumentär utan en fritt skapad gestalt. Ändå blandas fantasi med verkliga händelser och personer.
Mottagandet av föreställningen på Södra teatern var överväldigande positiv.29 Av de tolv recensionerna är bara en totalt negativ. Det är Åke Brandell, som i Aftonbladet finner Fröding i ”en splittrad spegel”, där handlingen saknar atmosfär och att musiken därutöver saknar förstärkande effekt.30 Rolf Edberg skriver i förordet till Frödingsällskapets skrift om Flickan i
ögat att i verket smälter tanke och ton samman. Han refererar till de översvallande lovord som
kritikerna på Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet gav premiären.31 Före-ställningen i Göteborg med premiär 20 januari 1985 fick däremot ett mer blandat mottagande. Alla sex recensenterna gav musik och text samma lovord som i Stockholm medan regi och skådespelarprestationer fick både ros och ris. Säkerligen har inte verket uppskattats av hela teaterpubliken, som framgår av signaturen GSK i Göteborgs-Posten den 11 mars 1985.32 Denne föreslår att ”[t]eatercheferna borde avlönas med provision för att säkerställa den gamla Stora-repertoaren med operetter och musicals och inte kammaropera, som bara fyller halva teatern”.
Att verket inte gavs i Karlstad utan i Stockholm har förklarats med att Musikteaterns i Värmland resurser inte räckte till. Inte heller efter succén i Stockholm ansågs verket tydligen tillräckligt intressant för att förstärka resurserna i Karlstad. Kanske fanns det även andra orsaker? Inför Lars Edlunds 75-årsdag den 6 november 1997 skriver Hans Wolf i Dagens
28 ibid., s. 9ff.
29 Recensionerna listas i litteraturförteckningen.
30 Åke Brandell, "Fröding i splittrad spegel", Aftonbladet, 4.10.1981. 31 Edberg, Flickan i ögat : kammaropera, s.8.
8
Nyheter, att Flickan i ögat trots ett positivt och till och med på sina håll översvallande
mottagande efter premiären på Södra teatern i Stockholm inte blev uppförd i Karlstad, där ”tongivande lokala ’kulturpolitiker’ rynkade på näsan inte bara åt operans Frödingbild utan också åt dess kritik av stadens borgerlighet” och refererar till Edlunds vilja att ge en annan bild av Fröding ”än som en folklig knätofsfigur”.33 Operan blev kanske ett trots mot
föreställningen om en folklig Frödingschablon? Liknande tankegångar förde P.-G. Bergfors fram i sin recension i Göteborgs-Posten 1985: ”Att den [Ulla Britt Edbergs bild] inte
sammanfaller med den officiella och högaktningsfulla som gäller i Värmland och för de flesta beundrare i nationalskaldens Sverige i övrigt, visas bl a av det faktum, att den ännu aldrig uppförts på Musikteatern i Värmland, varifrån den ursprungligen beställdes.”34
Det är möjligt att dessa och liknande tankegångar kan ha spelat roll, när verket försvann ur repertoarplaneringen men helt krasst handlade det om teaterns överlevnad. Stig Tysklind beskriver i ”Värd en omväg”. 25 år med Musikteatern i Värmland hur teatern efter Miklos Kundlers avgång 1978 hamnade i kris, där ”[h]ätska röster gjorde sig hörda i pressen med krav på omedelbar nedläggning.”35 Stig Tysklind, som nu var tf teaterchef, hade medvetet valt en publiktillvänd repertoarprofil, där Flickan i ögat ansågs alltför smal. ”Vi var fega, det medges, men man måste ta i beaktande det utsatta läge vi befann oss i”, menar Tysklind.36 Det fanns också vid denna tid en rädsla för den finkultur som operan representerade. Verket
betecknades dessutom som kammaropera och kopplades säkert därmed samman med den elitistiska konstformen kammarmusik. I nästa avsnitt blir det då lämpligt att se närmare på genren.
Genre
Lars Edlund skrev i programbladet till premiären att en ”vanlig” opera blev det inte.
Beteckningen ”musikdramatiskt kammarspel” var på förslag innan man slutligen bestämde sig för kammaropera.37 Jag kommer här att studera librettot som ett dramatiskt verk. Det finns en uppfattning, menar Helland och Pettersen Wærp, att den skrivna dramatexten inte räknas som konst över huvud taget; ”kunstverket er teateroppsetningen, icke dramateksten”.38 Med en sådan syn står librettot ännu mer avskalat både från musik och från det sceniska framförandet.
33 Hans Wolf, "DN gratulerar: Kör mästare klev ur katedern", Dagens Nyheter, , sektion Fam, 2.11. 1997. 34 P. -G Bergfors, "Känslostarkt kring ensamhet", Göteborgs-Posten, 22.1.1985.
35 Stig Tysklind et al., "Värd en omväg" : 25 år med Musikteatern i Värmland (Karlstad: Musikteatern i Värmland, 2000). s. 21.
36 ibid. s. 23.
37 Edberg, Flickan i ögat : kammaropera, s. 14.
9 Operalibrettot kan man se som en egen dramatisk genre. En genre som kräver både musikalisk och scenografisk komplettering för att nå sitt fulla konstnärliga värde. Men, som jag
inledningsvis framförde, ser jag teateruppförandet som en del av textens konkretioner och som därför ingår i min tolkning av denna.
Flickan i ögat kan också definieras som en dramadokumentär; en genre som vi möter allt
oftare i dagens TV-produktion. En genre som inte gör anspråk på att sanningsenligt beskriva ett händelseförlopp men tar sitt stoff från en verklig händelse eller verkliga personer. Själv säger Ulla Britt Edberg att det inte är ett collage eller en dokumentär opera.39 Verket har dock sitt fotfäste i verkliga händelser och verkliga personer. Fyra av de fem rollfigurerna har historiska personer till förebild. Didaskalierna eller sidotexten ger oss vägledande uppgifter. I scenanvisningarna till första scenen beskrivs platsen som en restaurang i stiliserat 1890-tal.40 I andra akten har Gustaf Fröding, Mauritz Hellberg och Hjalmar Branting ”en liten sexa
tillsammans på stadshotellet (17 februari 1892)”.41 Mauritz Hellberg, Frödings ungdomsvän, var vid denna tid chefredaktör för den radikala (liberala) Karlstads-Tidningen och Hjalmar Branting (1860-1925) var chefredaktör för Social-Demokraten. Liksom Hellberg var
Branting hett engagerad i rösträttsfrågan. Händelsen nämner Gustaf Fröding själv i ett brev till systern Cecilia den 21 februari 1892: ”Häromdagen hade vi Hjalmar Branting hos oss – han skulle hålla föredrag, men fick naturligtvis icke lokal. Vi åto därför istället sexa med honom och konverserade kamratlikt och trefligt.”42
Intertextualitet
Intertextualitet är ett typfall av textualitet, som Genette har exemplifierat i sin bok
Palimpsests.43 Om vi använder hans begrepp är den påverkan, som andra texter utövar på en text, bland annat indelad i följande undergrupper: 1) intertextualitet, 2) paratext och 3) hypertextualitet. Av speciellt intresse blir hypertextualiteten, där en text (hypertext) vilar i en annan (hypotext). Ett sådant exempel finner vi i Eyvind Johnsons Strändernas svall, där
Odysséen är hypotexten. Flickan i ögat är inte lika klart hypertext till dikten med samma
namn. Den liknar i det avseendet dock ett annat ofta anfört exempel, Odysséen av Homeros och Odysseus av James Joyce. Även där är det den gemensamma titeln, som framför allt
39 Edberg, Flickan i ögat : kammaropera, s. 10. 40 ibid., s. 30.
41 ibid., s. 46.
42 Brev 179 till Cecilia Fröding i Gustaf Fröding, Germund Michanek och Ingvald Rosenblad, Gustaf Frödings
brev II, Vol. 14 (Karlstad: Gustaf Fröding-sällsk., 1982), s. 19.
10 framhåller hypertextualiteten medan händelsernas samband är mer långsökta. Oavsett hur vi definierar intertextualiteten är dikten den direkta inspirationskällan till dramat. När det gäller paratextualitet kan vi räkna in programblad, presentationer och titel och motto, som kommer att behandlas i nästa avsnitt. När det gäller dramatext kan vi även ta med sidotext och
personnamn i paratextualiteten.
Flera av Frödings dikter kommer vi att upptäcka i den intertextuella väven. Möjligen har librettisten fler texter i sin väv än vi läsare/åskådare förmår urskilja. Själv nämner hon hur hon erinrar sig Tjechovs Körsbärsträdgården, när hon nalkas Alsters herrgård under förberedel-serna för sitt verk.44 ”Det är samma vemod, en släkt, en kulturs nedgång och fall”, skriver Ulla Britt Edberg.45 Hon nämner också Dan Anderssons släktskap med Fröding. Librettot har även hämtat material från brev och tidningsartiklar, som Fröding skrivit. Dessa redovisas längre fram.
Den väv av röster, som kan urskiljas, måste bottna i läsarens/åhörarens erfarenheter. Med en allmänt accepterad kanon skulle fler kunna dela på en litterär upplevelse. När man ser de overkliga scenerna med Faxen kan Ett drömspel av Strindberg och Spelet om Envar av Hofmannsthal dyka upp i tankarna. Några kanske ser en parallell med hur Job brottas med sin Gud eller hur Hamlets fader uppenbarar sig. Dramat kan också leda tankarna till andra författarporträtt. Ett sådant är skildringen av H C Andersen i Från regnormarnas liv, där också ett författaröde är underlag för ett allmängiltigt drama.46 Något som är klart urskiljbart är Narcissusmotivet, som ju då leder oss till Ovidius. Frödings drömmar om en himmelsk sexualitet kan ha sin förebild i Carl Jonas Love Almqvist, Murnis.47 I ett senare verk, Signora Luna, förekommer även ordet houris, som dyker upp i dramats första akt .48 Annars finner vi
även hos Atterbom en exotisk dröm till kvinnor, som behaga islamska män, t ex ”Till S. F. Lidman” i Lyriska dikter:49
44 Edberg, Flickan i ögat : kammaropera, s. 9.
45 Ulla Britt Edberg, "Om Flickan i ögat" i Hör Fröding! : tonsatta dikter och uppläsningar av Frödingtexter, red. Dag Nordmark och Håkan Hagegård, Vol. 39 (Karlstad: Gustaf Fröding-sällsk., 2007). s. 57.
46 P. O. Enquist, En Triptyk ... (Stockholm: Norstedt, 1981), s. 261.
47 Carl Jonas Love Almqvist, Törnrosens bok. Del 3, Imperial octavupplaga ed. (Stockholm: Magnus, 1850).[4], 192. Dag Nordmark har gjort mig uppmärksam på sambandet.
48 Carl Jonas Love Almqvist, Fria fantasier, hvilka, betraktade såsom ett helt, af herr Hugo Löwenstjerna
stundom kallades Törnrosens bok, stundom En irrande hind (Stockholm: , 1835), s. 220.
11 Utan ärans bedrift, hvad är väl lifvet värdt,
Hvad är njutningens kalk, fylld af en Houri sjelf? Då, för Mohammeds trollslott,
Ej vi Upsala Högar ge.
Inte bara den orientaliska drömvärlden är närvarande. Den svenska folkvisetraditionens symboler och sagoväsen finner vi spår av. Vi kommer att möta fabeldjur som lindorm i dramatexten. Denna orm kunde ibland vara synonymt med draken men lika ofta en prins eller prinsessa förtrollad till orm.50 Att den också har ett tydligt erotiskt motiv framgår av
fornsången nr 139, ”Lindormen”, där Signe Lilla tjente i konungens gård. ”Der möter henne en lindorm så stor. / Och de lekte både nätter och i alla sina dagar!” När hon äntligt lagt sig tätt och somnat bredvid lindormen kom hon att vakna med en konungason på sin arm.51 Att Fröding kände till denna eller liknande visor framgår av dikten ”En liten comedia” i Guitarr
och dragharmonika, där Fröken Malin skall till att sjunga om lindormen och hans fästmö.
Intertextualitet är en väv, där vi sällan uppfattar alla dess trådar. Det bästa vi kan göra är att dela med oss av våra personliga erfarenheter och få andras tillbaka. Det innebär att dramat inte är slut i och med att ridån för sista akten går ner.
Titel och motto
Titeln Flickan i ögat anspelar på dikten med samma namn. Den ingick i samlingen Stänk och
flikar som kom ut 1896. I programbladet för Stockholmsföreställningen ingår librettots fyra
avslutande strofer men också diktens tre inledande strofer. Dikten hör till de mest kommen-terade enligt Knut Warmland.52 Intresset för oss här är att den flicka diktjaget söker i sitt öga förmodligen är förebilden till den ”Vivi” vi möter i librettot.53 Eftersom följande strof ingår i mottot för dramat kan vi se det som ett väsentligt motiv:
Men om en man har värme kvar att hålla av en kvinna,
skall denna kvinnas bild stå klar på ögats regnbågshinna.
50 Ebbe Schön, Svensk folktro A-Ö : hur vi tänkt, trott och trollat (Stockholm: Prisma, 1998), s. 117f.
51 Adolf Ivar Arwidsson, Svenska fornsånger: en samling af kämpavisor, folkvisor, lekar och dansar, samt barn-
och vallsånger (Stockholm: Norstedt, 1837), s. 270.
52 Knut Warmland, Den sorgsne skrattarn : en bok om Frödings dikter, Vol. 36 (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 2004), s.81.
12
Fabel och intrig.
Med Birthe Sjöbergs rekommendation använder jag beteckningarna fabel och intrig för dramats händelser i kronologisk respektive berättelsens ordning.54 Fabeln anger inte
personernas namn utan är snarare en abstrakt och typiserad framställning. Den kan för Flickan
i ögat beskrivas som berättelsen om en sensibel konstnärssjäl, som försöker övervinna sin
existentiella ångest för att nå fram till kärleken. En alternativ fabel vore historien om en man och en kvinna från olika sociala samhällsskikt, som förgäves kämpar mot sina personliga problem för att nå fram till en gemensam lycka.
Intrigen följer i det studerade dramat ganska väl ett lineärt tidsflöde. Analepser och prolepser (tillbaka- och framåtblickar) medför sceniska komplikationer och vi skall senare se hur detta har lösts. Intrigen presenteras i fyra akter varav tre tilldrar sig på Frimurarlogens restaurang och en på Stadshotellets restaurang. Vi får först möta ”Fröding” och ”Vivi” i första akten där dramats konflikt introduceras. I andra akten möter vi ”Fröding” som samhällsdebattör. I tredje och fjärde akterna ställs konflikten på sin spets när ”Fröding” friar men avvisas av ”Vivi”. Intrigen kommer att redovisas mer ingående i den kommande detaljerade scenanalysen. Det antika dramat byggde ofta på en känd myt. Publiken kunde därför lätt tolka skeendet och också uppfatta både dramatiska och tragiska ironier. Ulla Britt Edberg bygger sitt drama i stället på en berättelse vars grunddrag många känner även om detaljerna kan vara osäkra. Läsaren eller åskådaren behöver därför ingen introduktion för att förstå handlingen. Detta medför å andra sidan att karaktärerna redan kan ha fått sin tolkning, som man nu enbart söker få bekräftad.
I dramat som form finns ingen berättarinstans. Antikens dramatiker löste detta genom att ge kören berättarens roll. När kören utmönstrats ur dramaarsenalen fick en eller flera av
protagonistens motspelare ta över den uppgiften. Man måste, skriver Mats Ödeen, skapa en
närmsta relation till huvudpersonen, som denne kunde utbyta information med.55 Som exempel nämner han Hamlet med Horatius, Romeo och Julia som har sin munk och sin amma. I vårt drama ser vi Hellberg och framför allt Faxen med den uppgiften men även ”Vivi” i första akten.
13 Innan vi studerar handlingen närmare kommer rolluppsättningen att diskuteras. Enligt
Aristoteles bör personframställningen underordnas handlingen.56 Även i Edbergs drama framgår karaktären av personens handling men innan vi går in på denna skall vi presentera personerna i nästa avsnitt.
Dramats personer
Dramat innehåller enbart fem roller. Vi skall se närmare på dessa dramats personer. Fiktiva personer liknar mer eller mindre verkliga, menar Helland och Pettersen Wærp, medan de i realiteten är uppdiktade personer, imaginära väsen, texter eller språkliga konstruktioner.57 När vi nu studerar dramats personer får vi ta hänsyn till detta. Även om Ulla Britt Edberg förnekar att det är ett dokumentärt verk, så ligger dramats personer nära verkliga historiska förebilder. Vi måste därför ge akt på att inte tolka in dessa förebilders karaktärsdrag i vår analys.
Huvudpersonen är ”Gustaf Fröding”. Han förkommer på scenen genom hela föreställningen. Han pendlar mellan att vara glatt uppsluppen till djupt grubblande. Han fattar mod att fria till flickan ”Vivi” på schweizeriet men skrämmer henne samtidigt med sina humörsvängningar. Hans erotiska fantasier driver honom över anständighetens gräns. Hans radikala inställning gör honom till bundsförvant med ”Branting” men gentemot denne hävdar han den individu-ella friheten. ”Vivi” är servitris på Frimurarlogens restaurang och föremålet för Frödings kärlek. Hon är en enkel varmhjärtad person. Bilden, som tecknas av henne, tränger inte på djupet men visar en ordentlig, kanske pryd ung kvinna rädd för den sexuella aspekten på förhållandet kvinna och man eller kanske man bara inte skall prata om det. Så uppfattas hon också av Torbjörn Norman i hans recension av Flickan i ögat: ”Till slut framstår Vivi mera som en fantom, en skapelse av Frödings fantasi.”58 Verklighetens motsvarighet hette Olivia Pettersson (1871-1908). Förebilden skulle alltså ha varit 21 år när handlingen utspelar sig. ”Mauritz Hellberg” är redaktör för en icke namngiven radikal tidning men som alla vet anspelas på Karlstads-Tidningen med dess redaktör ”Maggan” Hellberg. Förebilden var ungdomsvän med Fröding. ”Hjalmar Branting” har den store, socialdemokratiske politikern och agitatorn som verklighetens förebild. Liksom denne fick han varken hotellrum eller möjlighet att hålla föredrag i Karlstad denna dag i februari 1892. Han blir ”Frödings” bollplank, när denne skall spela upp sitt sociala engagemang.
56 Aristoteles, Om diktkonsten, s. 33.
57 Helland, Å Lese Drama : Innføring i Teori og Analyse, s. 101.
14 Även om de personer vi nu beskrivit är fiktiva personer har de en verklighetsanknytning. Inte för att de efterbildar verkliga personer men de bär verklighetstrogna drag. Den sista personen vi skall se på är däremot även i dramats värld en verklighetsfrämmande varelse. Det är den gamle trädgårdsmästaren Fax från Gunnerud som går igen. Mauritz Hellberg berättar i sina Frödingsminnen att det vid slutet av 1850- till början av 1870-talet fanns en gammal trädgårdsmästare kallad Fax på Gunnerud.59 Fax eller Faxen (båda namnen förekommer) kunde berätta om smedjor och forsar där det förekom troll. Namnet Faxen är lämpligt nog nära knutet till den moderna tidens budbärare. Det är sänt ett fax till ”Fröding” från andra sidan. När han framträder i dramat är det ett sagoväsen, som plötsligt dyker upp och försvinner genom väggar.
Rollskapelsen kan här ha två syften, psykologiskt och kompositionellt. Faxen symboliserar ”Frödings” fantasi. Genom dialogen mellan ”Fröding” och Faxen vidgar sig perspektiven. Minnenas jordiska verklighet vävs in med transcendentala idéer. Det blir också ventil för ”Frödings” skuldkänslor, som han har för sina erotiska aktiviteter. Dessa betraktar Faxen med ett överseende som han delar med Herran:60
Nog säger han men han överser för det mesta och menar att
det gör Jösse Härad detsamma.
En dialog blir aldrig riktigt spännande om den enbart förs mellan två personer, påpekar Mats Ödeeen.61 Han anser att det måste finnas en tredje part om spänning skall uppstå. Den tredje parten i dialogen med ”Fröding” och ”Vivi” blir Faxen – det kompositionella syftet. Även om han inte befinner sig på scen hela tiden skapar han den konflikt som måste lösas. Det blir ett triangeldrama mellan ”Vivi”, ”Fröding” och Faxen. Varje gång Faxen träder in i handlingen rubbas jämvikten. Vi kommer att se det i den följande scenanalysen, där den första scenens lekfullhet ändrar karaktär inför Faxens inträde i andra scenen. När ”Vivi” återkommer i tredje scenen är det en grubblande och orolig ”Fröding” hon möter. Minnena har rusat emot honom. Hon behöver återskapa jämvikten och försöker trösta honom:62
59 Mauritz Hellberg, Frödingsminnen, 4 uppl. (Stockholm: Bonnier, 1925), s. 79. 60 Edberg, Flickan i ögat : kammaropera, s. 42.
15 Se så, vännen min
så, var inte rädd
ljuset kommer snart igen. Allting skall du glömma sköna drömmar drömma
Detaljerad scenanalys
I Sveriges Radios programtablå presenteras verket som kammaropera i fyra akter av Lars Edlund.63 Sändningen inleds med en presentation av producenten, där denne berättar att verket helt är diktat av Ulla Britt Edlund men har en verklighetsbakgrund. Teaterpubliken har å sin sida fått motsvarande information via programbladen och läsaren tillsammans med librettot. I Frödingsällskapets utgåva av librettot är även programbladens information
medtaget. I det följande kommer akt stå för den övergripande indelningen mellan pauser och scen den minsta rumsliga enhet där samma personer uppehåller sig. En scenväxling inträffar alltså när en person träder in i eller lämnar rummet.
Första akten: Frimurarlogens schweizeri
Den inleds med scenanvisningarna: ”En restaurang, stiliserat 1890-tal. Allt är i vitt, en hotfull vithet, sträng, utan försköning. Vitt är det också utanför, en liten glipa sol tittar fräckt och glupskt in genom ett fönster. Vivi, servererskan, drar för gardin men Fröding drar ifrån. Han är på gott humör.”64 Beskrivningen ’hotfull vithet’ och en sol som ’fräckt’ och ’glupskt’ tittar in bryter den förväntan om idyll som ett schweizeri annars kunde ha väckt.
Stockholmsuppsättningens scenografi visar en sparsmakad, stiliserad lokal, där ljussätt-ningen förstärker dramats stämningsläge. Den scenografiska teaterkuben, säger scenografen Ralf Forsström, är mycket mer än Frimurarlogens schweizeri: ”den är också småstadshålan, Frödings mentala fängelse och den skall ge uttryck för diktarens inre verklighet”.65
Scen 1
Scenen börjar in media res utan någon exposition. Öppningsreplikerna förstärker scenografins hotfulla vithet. Det är inte ett ljus som lyser upp utan ett bländande vitt, som hindrar oss att se. Det vita skapar förebud om död.
63 Libretto: Ulla Britt Edberg. Regi: Folke Abenius. Personer: Gustaf Fröding/Björn Asker. Vivi/Dorrit Kleimert. Mauritz Hellberg, redaktör/John-Erik Jacobsson. "Faxen", en drömgestalt/ Helge Brilioth. Hjalmar Branting/Sten Wahlund. Kungl. hovkapellet. Dirigent: Gustaf Sjökvist. Inspelning från Södra teatern i Stockholm.
Samsändning med TV1. 64 ibid., s. 30.
16 ”Frödings” första replik ”Solvitt-” återkommer i sista scenen:66
Vitt, vitt allt blir vitt min sång blir vit, tystnar och dör. Täck för
kläd över
med rädslans lakan ty sorgens färg är vit. Vik ihop livet till en duk med anständighetens veck och mangla vecken till hårdhet lånad från isens glansade yta. Människan strör frost över värmen lägger hinna över andetagen och tankarna går i djup sömn. Mitt käraste
skall dö.
Den dramatiska effekten ökar genom att den bryter mot det förväntade symbolvärdet. Vitt är glädjens och renhetens färg och symboliserar liv och framtidshopp i den kristna kulturen. Dopklänningar, flickornas konfirmations-, examens- och brudklänningar är vita. I dramat ”handlar det om vitt och grönt – dödens och livets färger – om Gud och Satan, himmel och helvete…”.67
Handlingen kan beskrivas som ett lekfullt gnabb mellan en gäst och servitrisen. Under
dialogen mellan ”Gustaf Fröding” och ”Vivi” anar vi dock andra konflikter under ytan än bara den obesvarade kärleken. Den följande dialogen präglas av lek och ömhet samtidigt som vi ser hur ”Vivi” viker undan för ”Fröding” när han vill dansa. Sidotexten anger att ”Fröding” försöker få fatt ”Vivi” för att dansa men att hon viker undan.68 ”Vivi” fortsätter att skämta med ”Fröding” på ett sätt som kan missuppfattas. ”Vivi: Sätt sig snällt så får han socker!”69 Sidotexten anger hur Fröding spelar med och sitter vackert som en hund, låtsas bita på skoj.70 För ”Fröding” kan det naturligt tolkas som koketteri och lite flirt medan vi som publik tolkar situationen utifrån vår föreställning om Fröding. Detta är den dramatiska ironin. ”Fröding” ser
66 Edberg, Flickan i ögat : kammaropera, s. 72 67 ibid., s. 10.
17 naturligtvis ”Vivi” som en varmhjärtad kvinna, som, då hon spelar med i hans lek, också kanske hyser andra känslor för honom. Att det är hennes sätt att hantera situationen och att hon uppfattar ”Fröding” som ett stort barn är bara vi – publiken/läsaren – medvetna om. Även om dramat skildrar en särskild situation får scenen en allmänmänsklig dimension.
”Vivi” uppmuntrar honom att berätta. Han kan så mycket och hon lyssnar gärna. Tilltalet ”lille Hans” kan lätt missförstås och ”Fröding” vill göra allt för att behaga henne. Bara hon vill, är han beredd att ändra sig. Samtidigt som han kurtiserar ”Vivi” inser han att han inte är som andra. I sin uppriktighet och utan att tanke på att det kan skrämma henne, bekänner han detta: ”Jag kommer från månen. / Visste du det? / Jag flög på en matta av silverne strå”.71 Hans känslor är sköra och hotas av ”Nordens vitmärglade kyla”. Han tillhör inte de starka som kan behålla solens värme. ”Vivi” får honom på andra tankar genom att be honom berätta om hans släkt. Dialogen ger nu möjlighet till analepser. Vi ser hur faderns öde ligger tungt i hans sinne. Han rasar mot Gud som driver bort människor. ”Fröding” är inte bara upprörd över den kamp fadern fick föra mot sin Gud och som fick hans själ att gå i kras, han är också rädd för att vansinnet även skall drabba honom. Hans farfarsfar och farfar var muntra och glada, kanske är han lik dem? Man anar hur han försöker hålla sig fast vid den förhoppningen, som han innerst inne vet bara är en fruktlös önskan. Rädslan för att han ändå skall ärva
faderns lott gör honom orolig och upprörd. Ligger vansinnet på lur? Vi ser att ”Vivi” måste trösta honom. ”/Vivi lägger handen på hans axel, lugnar honom./”72 Teodicétematiken leder till ett av de Frödingcitat, som noteras i texten: ”Jo, Gud, ifall han är allskapare / han har då burit djävulen och helvetet / och det fallna människosläktet.”73 Bakom många av replikerna hör vi ekon från andra Frödingdikter, som ”Ett gammalt bergtroll”.
Vivi: Men han,
han är stilig och duktig. Fröding: Stilig och duktig, ensam och ful.
Vet hon att jag är ett riktigt bergslagstroll som äter upp små prinsessor?
71 ibid., s. 33. Författaren har knutit an till G.F.:s brev nr 309 till Cecilia F. i augusti 1894 då han befinner sig på Næs i Hedemarken: ”Jag är ifrån månen äller Jupiter och har af misstag kommit hit, där jag betraktas som birtbyting och känner mig vara en sådan.” Fröding, Gustaf Frödings brev II, s. 140.
18 Strax därefter
Fröding:… Då kommer en man och tar hennes hand ni går ut i skogen och lägger er nakna
Vivi: Fy vad han säger!
Fröding: Skulle det vara nåt fult?
Vivi:
Ja, nu tänker han så där elaka saker igen. Fröding:
Är jag elak? Vivi: Det har jag aldrig sagt.
Fröding: Men jag tänker elaka saker? Människan är god och ond
och det ena får man på köpet för det andra. De går inte att skilja åt
de springer samman som hinden och skuggan. Det onda är gott som det onda och det goda är är ont som det goda.
Dessa replikskiften kan minna om ”En morgondröm”, där också en man och en kvinna möts i skogen. Att människan är god och ond och att det onda är gott och det goda är ont är tankar vi känner igen ifrån en ”En fattig munk från Skara” liksom frågor om ont och gott i Gralstänk. Att frågan om gott och ont var ett återkommande tema hos Fröding ser vi flera exempel på. Bland annat i ett brev till Ida Bäckman, där han frågar sig ”har Gud enbart skapat det goda, hur har då det onda kommit till? – har han skapat det onda, hur kan han då vara god? Äller är det onda ett godt? Äller är det två skapare, en ond och en god?”74
19 Det inledande kärleksfulla och lekfulla gnabbet bryts, när trollet i form av sexualiteten bryter sig in och ställer frågan om ont och gott på sin spets. Med avskedsrepliken ”Han skall inte skoja med en flicka som jag / jag har inga ord att svara med”, försvinner Vivi ut i köket.75 Redan i första scenen ser vi motivet mannen av börd och kvinnan av folket. Han är av god familj och bildad. Hon tillhör ett lägre socialt skikt och är tafatt inför spetsfundigheter. Men han ser henne som prinsessa och sig själv som det fula trollet som alla kvinnor flyr. Hon framstår som en oskuldsfull Mariagestalt, som flyr diskussion om erotiken. Synen på erotiken blir det första tecknet på spänningar och hot. Ett klassiskt dilemma där mannen ser kvinnans vänlighet som ett första tecken på kärlek. ”Vivi” erbjuder Fröding sin vänskap men skräms då han begär mer.
Vi kan se hur dikten ”Flickan i ögat” (III) fångar situationen: …
göt hon vin av medlidsamma tittar i den arme resenärens sår.
Milda flicka, är du nu som då, då är gott hos dig, du milda flicka, jag är törstig, giv mig tröst att dricka, ty till dig, du milda, vill jag gå.
Vi kan se denna scen som introduktion till två av dramats viktiga frågor. Den ena är
”Frödings” bejakande av den öppna nakna sexualiteten ställd mot en bigott sexualmoral – en livsbejakande öppenhet mot en hycklande polerad fasad. Den andra är temat om ont och gott. I dialogen ges också ”Fröding” en möjlighet till en tillbakablick på sin släkts och framför allt sin fars tragiska öde.
Scen2
När ”Fröding” lämnas ensam tar hans fantasier över. Sceniskt gestaltas det av en man dyker upp i kulissen. Han är Faxen och kommer med hälsningar från de saligas ängder. Faxen får gestalta ”Frödings” rika fantasiliv och framför allt hans erotiska drömmar. Hur skall vi tolka ”Faxens” berättelse om Lindaormen? Till att börja med låt oss utgå ifrån att det är folksagans lindorm som avses. Vi har tidigare diskuterat den variant med starkt erotiska undertoner, där lindormen är en förtrollad prins. När vi skall tolka ”Frödings” fantasier kan vi inte utgå ifrån att dessa är konsekventa och logiska. Min tolkning av scenen är att ”Fröding” i sin fantasi, det vill säga när Faxen hemsöker honom, själv ser sig som lindormen. Liksom denne blir han – den fule klumpige – förvandlad till en prins. Han får då även dansa med jungfru Maria. En
20 metafor för att ”Vivi” tar honom till sig. Dessa önskedrömmar trängs undan, när han blir en ny prins och hans rent erotiska fantasier om paradisiska kvinnor tar över. Hans replik: ”Vad säger Herran om lust på stund?” kan tolkas olika.76 Jag lämnar frågan öppen. Vi får inte heller vägledning av någon sidotext. I den tolkning av texten, som Stockholmsföreställningen gör, avslutas denna scen med att han masturberar på scen. Enligt Carl-Gunnar Åhlén, som även recenserat Göteborgsföreställningen, har man i Göteborg inte vågat visa ”Stockholms-versionens gripande onaniscen”.77 ”Frödings” fantasier om madonnor och glädjeflickor ger honom dåligt samvete men Faxen ger honom absolution och lämnar scenen genom väggen. Scen 3
Den föregående scenens transcendenta karaktär fortsätter i den tredje scenen med en
drömspelsliknande öppning. ”Fröding” berättar om den dröm han haft under natten. Dimman som tränger in personifieras. Hon döljer en bit av verkligheten, där hon drar fram. Hon besjälas, som framgår av att hon går stint mot huset och att han hör hennes sakta gråt.78 ”Frödings” fantasier vänds nu mot barndomen. Han upplever att hans far inte tyckte att han dög något till och att hans mor hellre kramade de andra. Vilka dessa andra är framgår inte av texten utan vi får själva avgöra om det är syskonen som avses. ”Vivi” söker trösta honom förgäves. Scenen slutar med att dramatiken stegras. Sidotexten anger: ”Han tar tag i henne, han biter men inte mer på skoj. Vivi ropar till, värjer sig, flyr inte helt utan står kvar.”79 Efter utbrottet med dess grovt sexuella ordval blir ”Fröding” ångerfull: ”Kan hon förlåta?” Vivis jordnära natur kommer åter fram: ”Gå nu hem / och sov i frid / morgon vaknar / och har glömt / nattens strid”.80
Andra akten: Stadshotellet
Ett politiskt, socialt och allmänmänskligt tema utmärker andra akten, som bara innehåller en scen. Den balanserar något de tre övriga akterna, som domineras av ”Frödings” personliga frågor. I sidotexten anges att Gustaf Fröding, Mauritz Hellberg och Hjalmar Branting har en liten sexa tillsammans på Stadshotellet. Det är den 17 februari 1892. Gustaf Fröding är i sitt esse, gör pantomimer och imitationer av gamla lärare, vänner och släktingar.81
76 ibid., s. 42.
77 Carl-Gunnar Åhlén, "Nutida mästerverk med frågetecken", Svenska Dagbladet, 22.1.1985. 78 Edberg, Flickan i ögat : kammaropera, s. 42f.
21 Scen 4
Inleds med en lättsam ordfäktning men ganska snart lyser det gemensamma sociala patoset fram. ”Fröding” erinrar sig utmärglade skolbarn i Rosenthal han hade mött året innan. De var barn till ortens industriarbetare. Som framgår av den fortsatta replikväxlingen hade Fröding skrivit en krönika i Karlstads-Tidningen den 21 juni 1890.82 Han var då för behandling i Görlitz. Även i denna scen är en av ”Frödings” repliker ett direktcitat: ”Ibland tycker jag att poesi är en dum ordlek / föga bättre än charad och bokstavsgåta.”83 Men Hellberg är stolt att ha honom som skribent och ”Branting” tycker att han är en stor poet: ”Han skall dikta. / Han skall tala om vad vi känner.”84
Den berättarinstans vi tidigare diskuterat ersätts här främst av dialogen med Hellberg. Vi får därigenom berättat för oss vad som tidigare har hänt:85
Fröding /Till Hellberg/ Nog kommer du ihåg
När vi var små
Och gick på danslektioner. Där stod Stina, Fina, Lina, Mina
Och där stod Stig och Tig och Dig och Mig
Scenen slutar med en önskedröm hos ”Fröding” att i morgon skall han fria. Han avslöjar detta för ”Hellberg” som antyder att det bara är en fantasigestalt ”…och är så skön och fin att hon inte finns till!”86
”Frödings” skämtsamma beskrivning av en kung, som var så tung och blev dödad av en dräng, skulle kunna tolkas som en revolutionär uppmaning men är troligen symboliskt menat. Det är överhetens uppblåsthet som punkteras. Samröret med den socialistiske ”Branting” liksom engagemanget i rösträttsfrågan visar på ”Frödings” radikala inställning, som också var Karlstads-Tidningens. Trots kritik av det industriella samhället hävdar ”Fröding” den
individuella friheten gentemot socialistens kollektiva lösningar. Hand i hand med det politiska temat ser vi det sociala temat, där ”Fröding” tar ställning för den utslagne, den lille och
avvikande människan. Det tredje temat, som jag i brist på annat kallat det allmänmänskliga
82 Gustaf Fröding, Samlade skrifter. D. 12 (Stockholm: Bonnier, 1922). s.19-27. Dag Nordmark har gjort mig uppmärksam på källan.
83 Edberg, Flickan i ögat : kammaropera, s. 51 citat från brev 69 till Hedda Fröding i Gustaf Fröding, Germund Michanek och Ingvald Rosenblad, Gustaf Frödings brev I, Vol. 13 (Karlstad: Gustaf Fröding-sällsk., 1981). s. 136.
84 Edberg, Flickan i ögat : kammaropera , s. 50. 85 ibid., s. 54.
22 men där existentiella frågor kan anas, visar ”Frödings” sanningslidelse och känsla av ordens otillräcklighet. Känslan av att leva i en ankdamm med provinsialism och brackighet som utmärkande drag skapar den vantrivsel ”Fröding” känner.
Paus
Tredje akten: Frimurarlogens schweizeri
Sidotexten anger att det är vårligt och färgen är grönt. Fröding kommer tidigt. Akten byggs upp med tre scener som växlar mellan ett svagt hopp, grubblerier och en vag möjlighet att lyckas vinna ”Vivis” gunst. Faxen finns där åter som ett störande moment i spelet mellan ”Fröding” och ”Vivi” även om de tre inte samtidigt är inne på scen.
Scen 5
Tidsbestämningen blir lite osäker. Med den föregående aktens avslutning i minnet kan
läsaren/åskådaren dra slutsatsen att ”Fröding” kommer tidigt för att fria, vilket han också gör. När ”Fröding” berättar för ”Vivi” att han träffat ”Branting” och att denne uppmuntrat honom förstärks det intrycket. Men om vi skall lita på sidotexten, som använder ord som vårligt och grönt, borde en längre tid förflutit sedan mötet på stadshotellet den 17 februari.
”Fröding” har tagit med sig byggnader i miniatyr och lägger ut dem för lekfull betraktelse. De bygger och drömmer. Här är hon och här är han. Båda är lyckligt barnsliga. Drömmen går vidare, där ligger Alsters herrgård. Minnen från barndomen dyker upp. De lekte och skrev verser, men verserna från den tiden var inga riktiga dikter. Med ”Vivi” vid sin sida kan han kanske bli något stort. Men osäkerheten kommer över honom: ”jag behövde en eld / min håller på att falna.” Åter är det ”Vivi” som tröstar och försöker ingjuta hopp: ”Hans lille är en stor diktare / det säger alla / det säger herr Hellberg.”87 Men i glädjen och hoppet bryter sig Faxen in i nästa scen.
Scen 6
Det blir ett kort scenbyte då Faxen kommer in. Scenen ligger i mörker och åskådaren anar mer än ser Faxen. Läsaren får upplysningen av sidotexten att Faxen kommer in, helt eller halvt dold. Under frieriet har ”Fröding” försvunnit in i sig själv. Återigen ser vi hur Faxen tränger in när harmonin och jämvikten är nära att uppnås. När ”Fröding” är nära att ta det sista steget tvekar han återigen. Då Faxen spår om ”Vivis” död långt före ”Frödings” skapas dock en osäkerhet om vem Faxen egentligen är. För inte kan väl ”Fröding” sia om framtiden? Här är
23 det återigen så, att åtminstone en del av läsarna/publiken vet mer än de agerande om Vivis kommande öden. Hon kommer några år efter att hon lämnar Karlstad ta sitt liv i maj 1908 efter en tids nervsjukdom.88
Scen 7
Ljuset återvänder till scenen. ”Fröding” har insett att han försvunnit in i sig själv och ängslas för att ”Vivi” känner sig utestängd. Några korta utdrag belyser detta89:
Fröding: _ _ _
Du får inte gå, du får inte gå. Jag önskar
att över en natt vintern smalt bort och blidvädret födde ett regn.
När ”Vivi” söker trösta och förstå vädjar ”Fröding”: Men vi skall leva samman
Som man och kvinna. _ _ _
Nej, inte så Om hon inte vill.
Att ”Fröding” när han friar också ser fram emot att de skall leva som man och kvinna borde vara en helt naturlig inställning. Men detta skrämmer ”Vivi” och ”Fröding” retirerar och tycks erbjuda henne ett mer platoniskt kärleksförhållande. I sin längsta monolog i dramat förklarar ”Vivi” sig. En förklaring som visar på en social barriär men också att hon inte mäktar med att bära hans ängslan eller att dela hans idealism om ett paradis på jorden. Efter den sceniska höjdpunkten avlutas scenen med en desperat vädjan från ”Fröding” till den himmelske fadern.
Fjäre akten: Frimurarlogens schweizeri
Sidotexten beskriver samma scen som i föregående akt men ljussättningen dystrare. Faxen står i ett hörn.
24 Scen 8
Scenen inleds med ett replikskifte mellan Faxen och ”Fröding” där fantasi och verklighet blandas med analepser. Faxen står för det tredje direktcitatet: ”I hörnet där stod en fattig poet / som mulen och mörk i mustaschen bet / - och det är ej så muntert, gunås, att stå / och vara poet i en småstadsvrå.”90 Här blir barndomsminnena en vemodig längtan ”Till syrensbersåns grönska / till timmarnas lugna andetag / i en idyll som sakta hörs vissna.”91 Det religiösa grubbleriet skapar en opposition mot Gud: vad är ont och vad är gott och kvittar det inte lika? Det är sista gången vi ser Faxen störa ”Frödings” jämvikt.
Scen 9
Slutscenen mellan ”Fröding” och ”Vivi”. Hon finner honom trött. ”Fröding” vill ha svar på sitt frieri. Han har tidigare blivit övergiven av Ida och Hildegard. Skall nu även ”Vivi” överge honom? Hon vill inte bli kallad ”Frödings” sångmö som det tisslas och tasslas om. Hon vill att deras möten skall upphöra. ”Fröding” inser att hans käraste skall dö. För ”Fröding” är detta en metafor för att hans hopp om en normal kärleksrelation är slut. Läsaren/publiken med Frödingberättelsen kvar i minnet kan uttolka detta som en vision av vad som skall komma.
Dramat som helhet och jämförelse med ”Flickan i ögat”
Ulla Britt Edbergs drama är ett lyriskt, drömskt skådespel. Den följer inte den klassiska tragedins mönster, där handlingen går mot en dramatisk vändpunkt, peripeti. Snarare har varje scen sin dramatiska vändpunkt men handlingen drivs mot avgörandet i sista scenen då
”Fröding” får avslag på sitt frieri. Akterna följer en kronologisk ordning och skildrar en kort tidsepisod. Bara akt 2 ger oss visserligen en faktisk upplysning, nämligen att det är den 17 februari 1892. I akt 1 noterar vi skridskoåkning men också ett starkt solsken, som placerar handlingen i perioden januari till februari. Troligen det senare för ”Fröding” har ”Vivi” i sina tankar under mötet på stadshotellet. Då akt 3 och 4 utspelar sig har våren kommit. Då
”Fröding” nämner för ”Vivi” i akt 3 att han träffat ”Branting” kan vi föreställa oss att handlingen utspelas under en kortare tidsperiod. Ulla Britt Edberg säger visserligen i sin introduktion att man inte skall lita på författarens egna kommentarer men hon vet dock att tidsförloppet är komprimerat och att berättelsen går mellan synliga och osynliga världar.92
25 Trots titeln Flickan i ögat är det inte ”Vivi” som är dramats huvudperson.”Fröding” står i centrum i alla akterna och det är honom vi lär känna bäst. Det är berättelsen om honom, som är dramats drivkraft. Dramat belyser två sidor hos honom. En utåtriktad som i akt 2 där hans sociala patos, medkänslan för de utslagna kommer fram men också hans krav på individuell frihet. I akt 1, 3 och 4 är det hans inre kamp, där otillräcklighet, erotiska fantasier och skuldkänslor tar sig olika uttryck. Vi kan också se att stämningsläget varierar från mer
nedstämt i akt 1,3 och 4 mot ett uppsluppet i akt 2. Detta skall inte tolkas som att jag beskriver ”Fröding” som manisk depressiv till sin natur.
Som säkerligen framgått har jag uppfattat ”Vivi” som en vänlig och godhjärtad person. Hennes känslor gentemot ”Fröding” har jag tecknat som enbart medkännande och att hon avvisade hans uppvaktning vänligt men bestämt. Det finns dock utrymme för en annan tolkning. Antag att ”Vivi” verkligen tyckte om ”Fröding” på sådant sätt att en förening dem emellan inte vore otänkbar. Tecknen härpå är många. Hennes smeknamn ’Hans lille’, när hon lekfullt gnabbas: ”Sätt sig snällt så får han socker!” och att hon vill höra om hans släkt är ju tecken på ett intresse, som en servitris normalt inte visar en vanlig restauranggäst.93 När hon slutligen ändå bestämmer sig för att avslå frieriet är ett av skälen att hon måste hålla fast vid sitt ord. Varför ber hon om förlåtelse om hon inte insåg att hon kanske uppmuntrat honom?: ”…jag måste hålla fast vid mitt ord. / Förlåt.”94 Det fanns troligen redan ett löfte givet till en annan man. Hon har därmed själv gett oss orsaken. Det är inte att hon inte älskar honom utan hon inser att det är tungt att vara sångmö och att hon inte orkar bära den gemensamma börda hon anar. Beslutet var inte lätt utan hon har tänkt på det i flera dagar.95 Med denna tolkning måste vi se både ”Vivi” och ”Fröding” som dramats offer.
När vi diskuterade intertextualiteten fann vi att kopplingen hyper- och hypotext var tveksam. Inte heller verkar dikten ha påverkat dramats komposition. Men där finns givetvis
beröringspunkter. Främst naturligtvis flickan i dikten, som av många, exempelvis John Landquist, kopplas samman med Vivi.96 Hur säkert detta är har mindre betydelse i samman-hanget. Det väsentliga är att dramatikern var övertygad om att Vivi var inspirationskälla till dikter som ”Flickan i ögat”, ”Fylgia”, ”Säv, säv, susa” och att Fröding hade friat till henne.97
93 ibid., s. 32ff. 94 ibid., s.71. 95 ibid., s. 69f.
26 Här finns också andra beröringspunkter, som det narcissistiska temat. Diktens tredje strof blir central:
Men om en man har värme kvar att hålla av en kvinna,
skall denna kvinnas bild stå klar på ögats regnbågshinna.
Vi ser genom hela dramat ”Frödings” kamp med sig själv att helhjärtat ge kvinnan sin kärlek. När han är nära faller han in i sina grubblerier i form av Faxens uppdykande. Den osäkerhet om sin förmåga att dikta kommer fram i femte scenen (tredje akt) då han berättar för ”Vivi” att han träffat Branting, som eldade honom: ”jag behövde en eld / min håller på att falna”.98 Motsvarighet finns i diktens tolfte strof, där skalden är en grop med utbränt kol och pustar eld med alkohol. Dramat slutar i uppgivenhet med den vita symboliken. ”Människan strör frost över värmen” och sången tystnar och dör. I diktens sista strof är kärleksdrömmen också uppgiven – skalden är dömd att veva sitt verspositiv.
Av recensenterna har Åke Brandell uppfattat ”Frödings” sexualångest som dramats tema.99 Eva Vejde har uppfattat att ”Vivi” besvarar frieriet i början men efter en inre förvirring säger hon nej. Man vet, skriver Vejde, att de två är dödsdömda och inte vågar ta steget fullt ut till varandra. Detta är operans innersta mening.100 Hennes tolkning kan jämföras med det alter-nativ, som jag redogjort för tidigare, där båda är dramats offer. För Folke H. Törnblom handlar operan om ”Fröding” före sinnessjukdomen – om himmel och helvete, om drömmen om kärlek, om sexuell makt och vanmakt.101 Dramat är fyllt av referenser som kräver
ingående biografisk kunskap för att rätt uppfattas menar Torbjörn Norman.102 Dramats ”Fröding” är snärjd av det egna jagets demoner, menar han vidare, och pekar på pendlingen mellan eufori och melankoli, mellan erotism och askes men kärlekens helande kraft blir han inte del av. Även Carl-Gunnar Åhlén tar till liknande beskrivningar och pekar på den masochistiska självrannsakningen, själväcklet som slår över i ”nietzscheanska soldrömmar”.103
Dramats ”Fröding” är en man som visar stor medkänsla med de utslagna, som han känner samhörighet med. Hans utanförskap bottnar i en komplex personlighet. Hans dröm om kärlek
98 ibid., s. 59.
99 Brandell, Fröding i splittrad spegel
100 Eva Vejde, "Frödings vånda opera", Östgöta Correspondenten, 10.1019.81. 101 Folke Törnblom H, "Spel med musik om Fröding", Upsala Nya Tidning, 6.10 1981. 102 Norman, Makten att begära- tvånget att försaka
27 kolliderar med en sexualångest, som också får honom exalterad när han uppvaktar ”Vivi”. Vi ser det när hans uppvaktning går över gränsen och han försöker bita henne. Han jagas av sina egna fantasier och befinner sig på gränsen till det normala. Vi kan ännu inte påstå att han är sinnessjuk. Inte heller ser vi tecken på alkoholism.
Jag har så här långt skiljt mellan ”Fröding”, dvs. rollfiguren, och den historiske personen Fröding. Det blir då inte helt logiskt att nu låta bilden av rollfiguren jämföras med bilder av den verklige Fröding. Men låt oss ändå tillåta oss det i det kommande avsnittet.
Hur positionerar sig dramats Frödingbild i
Frödingdiskussionen?
Erik Zillén har för Vetenskapssocieteten i Lund skrivit en essä i årsboken 2003 om
Frödingbildens förändringar.104 Han urskiljer fyra distinkta receptionsfaser, där han valt att lyfta fram olika sidor av författarskapet. Hans upplägg ger oss följande bilder av Fröding: den folklige, den olycklige, den modernistiske och den lekande Fröding. Zillén menar att
Frödingreceptionen förändrats över tid; en tid som den också speglat. Om vi ser på det litterära fältet, som Broady beskrivit det, verkar inom detta fält författare, litteraturkritiker, litteraturvetare och institutioner för att bara nämna några.105 Det kan vara praktiskt att behålla Zilléns fyra grundbilder och studera hur dessa kan kopplas samman med de olika aktörer som uppträder i det litterära fältet. Samtidigt ser vi också hur olika aktörer hävdat sin uppfattning. Striden om författarskapet blev synliggjort redan efter Frödings död. Dag Nordmark har beskrivit hur olika uppfattningar kommit till uttryck inte bara i tidningspress utan ända in i Sveriges riksdag.106 Nordmarks slutsats är att författarskapet bedömdes angeläget och alltså värt att strida om.107
Bilden av den folklige Fröding knyter Zillén främst samman med Guitarr och
Dragharmonika (1891). Det är framför allt receptionen inom kritikerkåren vi främst har
kännedom om. Denna innefattar både dagstidningars litteraturkritiker som litteraturvetare och författare. Vi finner här namn som Carl David af Wirsén, Karl Warburg och Hjalmar
104 Zillén, Reception och revision : kring Frödingbildens förändringar
105 Broady, Sociologi och epistemologi : om Pierre Bourdieus författarskap och den historiska epistemologin , s. 270.
28 Söderberg. Deras anmälningar finner vi sammanställda av Gustaf Frödingsällskapet.108 Det är när han spelar på ”Dragharmonika” som det folkkära kommer fram och som dominerar i uppskattningen. Allmänheten är kanske då den grupp, som något orättvist förknippats med en nostalgisk, romantiserad bild av Fröding. Till denna stora grupp hör en poesiälskande
allmänhet i och utanför Värmland. I denna grupp finner vi det Kant kallar det ’intresselösa’ läsandet av Frödings poesi.109 Den breda skara, som läser och sjunger många av hans dikter utan att tänka på att därbakom finns en sorgsen och tragisk själ. Inom det litterära fältet har den en låg status och får klä skott för det som kallats det provinsiella och turistiska. Den kliché övriga aktörer vill distansera sig från. Jag tror detta är en underskattning av vanliga människors smak och intresse. I en typisk turistskrift, som Svenska Turistföreningens Årsskrift 1985, presenteras Fröding som utslocknande och oppositionell mot stadens bigotta och uppblåsta småborgare, benägen att med alkoholens hjälp drömma fram andra länder. Utdrag ur dikten ”Atlantis” är det exempel som där får representera Fröding:110
En gång, ja en gång för oss ock slocknandets kommande timme är satt En gång, ja en gång på oss ock
faller väl slummer och natt
Då kan faktiskt Gustaf Fröding-sällskapets årsbok från 1972 ge en mer romantiserad bild.111 Kanske beror detta på att man mer velat belysa Frödings Värmland och har då valt en ljusare dikt:
Det är skimmer i molnen och glitter i sjön, det är ljus över stränder och näs
och omkring står den härliga skogen grön bakom ängarnas gungande gräs.
Det romantiska, mytiska hos Fröding förstärks i årsboken av ett citat från Selma Lagerlöf: ”Var han verkligen en vanlig människa? Var han inte snarare ett slags naturväsen, kanske en strömkarl från en av våra många forsar, som gått in i människolivet och förgäves sökte
108 Ingvald Rosenblad, red., Samtida Kritik i Svensk Press Av Gustaf Frödings Diktsamlingar 1891-1898, Vol. 23 (Borås: Norma, 1991).
109 Kant menar givetvis inte att det är ett ointresserat läsande utan en upplevelse av diktens skönhet utan biintressen.
110 Bengt Hallgren, "Diktarnas Värmland" i Värmland. Svenska turistföreningens årsskrift, red. Margareta Elg (Stockholm: Svenska Turistföreningen, 1985), s. 156.
