Historiebrukets mångfacetterade natur

LÄRANDE OCH SAMHÄLLE

Självständigt arbete i fördjupningsämnet

Historia & Lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

Historiebrukets mångfacetterade natur

The Multifaceted nature of the use of history

Oliver Fredriksson & William Panic

Ämneslärarexamen med inriktning mot arbete Examinator: David Rosenlund

i grund- och gymnasieskolan. Handledare: Magnus Gustafson

Självständigt arbete i fördjupningsämnet. 2021-01-15

Abstract

This overview has examined the research situation regarding the historical concept: use of history and the factors that weigh heavily are the concept's de nition, categorization and function. Since the use of history is part of de-facto governing documents on the subject of history in Sweden. This makes this subject particularly interesting to examine and how the research situation treats the concept. Great thinkers like Friedrich Nietzsche coined the term use of history early on, which has produced its own interpretation and perspective of how people relate and use history in di erent contexts. The de nition of the concept is thus given di erent emphasis by di erent researchers, who believe that history can be categorized into typologies. But there are also other approaches to the use of history, which often means that history is used to achieve a future purpose. The question of whether there is a correct way to use the past is a further current question in the discourse. The use or abuse of history is therefore caught in the eye in some discussions. Although a broad consensus of scholars shows that history has a real e ect here and now and interacts with the present, whether one wishes so or not.

Keywords: Historiebruk, historieanvändning, historiemissbruk, Friedrich Nietzsche, typologi, styrdokument historia, use of history, abuse of history

Förord

Genom denna uppsats har vi fått möjlighet att fördjupa oss i forskningsläget kring begreppet historiebruk, dess syfte och innehåll. Det är ett spännande och allsidigt begrepp som har en betydande och återkommande roll i såväl vår utbildning som vårt kommande yrkesliv. Detta självständiga arbetet har gett oss en bredare kunskapsöversikt om begreppet och vi har stiftat bekantskap med, för oss, nya de nitioner och typologier. Uppsatsen har även gett oss en bas att utgå ifrån inför kommande arbeten. Till sist vill vi rikta ett tack till vår handledare Magnus Gustafson och vår seminariegrupp som under processens gång givit oss råd och konstruktiv kritik.

Abstract 1

Förord 2

1. Inledning 4

1.1 Introduktion till kunskapsöversikt 4

1.2 Syfte och frågeställning 5

2. Metod 6

2.2 Kritiskt förhållningssätt 7

3. Resultat 9

3.1 Historiebrukets mångfasetterade sidor 9

3.1.1 Historiebruk som begrepp och typologi 9

3.1.2 Nietzsches typologi 9

3.2 Historiebruk: Ett samtida slagfält 11

3.2.1 Karlssons typologi 11

3.2.2 Thorps typologi 13

3.2.3 Zanders tolkning 14

3.3 Historiebruk som narrativ 16

3.3.1 Historiebruk i berättelser 16

3.3.2 Historiebruk i populärkultur 18

3.3.3 Alternativ till typologisering 18

3.4 Historiebruk och kulturarv 19

3.4.1 Historiebruk i kon ikt 19

3.4.2 Historiebruk som nationellt kulturarv 20

3.5 Historiebruk i världen 21

3.5.1 Rune Folkenborgs typologi 21

3.5.2 MacMillan: Historiebruk, identitet och makt 23

3.5.3 Hassing & Vollmonds typologi 23

3.5.4 Historie(missbruk) 25

4. Sammanfattning och vidare forskning 26

4.1 Sammanfattande diskussion 26

4.2 Vidare forskning och framtida examensarbete 28

1. Inledning

1.1 Introduktion till kunskapsöversikt

Valet av kunskapsöversikt föll på det historiedidaktiska begreppet historiebruk. Ett spännande och mångtydigt begrepp som utgör ett viktigt kugghjul i samman ätningen med två andra begrepp, historiekultur och historiemedvetande. Tre termer som är bundna och beroende av varandra och där begreppen, tillsammans, är de nitiva nyckelbegrepp inom historiedidaktikens ramar. Dessa begrepp har även gemensamt, under paraplybegreppet historiemedvetande, en vital förankring i historieämnets styrdokument och historieanvändning (historiebruk) är direkt omnämnt i en av ämnets förmågor (Skolverket, 2011).

Det är genom historiebruk som historiemedvetandet aktiveras och kan analyseras och detta äger rum i den rådande historiekulturen. Historiebruk har därmed en viktig funktion i synliggörandet och skapandet av en historiekultur och ett historiemedvetande, och bildar således en basal del i historieämnets fundament. Följaktligen ligger det i vårt intresse att fördjupa oss i det existerande forskningsläget kring begreppet historiebruk. Detta för att förstå begreppets de nition och vilket innehåll det rymmer. Något som kommer vara till stor del under våra fortsatta studier och kommande yrkesliv, där historiedidaktik är en bestående pusselbit. Det är även relevant för den framtida läraren att bredda sina perspektiv gällande historiebruksbegreppet, dess innebörd och hur detta de nieras av olika forskare. Kunskapsöversikten har därmed undersökt nationella och internationella perspektiv, som vår utbildning på Malmö Universitet kan ha avgränsat på grund av tid, relevans och andra spekulativa faktorer.

1.2 Syfte och frågeställning

Syftet med denna kunskapsöversikt är att redogöra för hur forskningsläget de nierar och kategoriserar olika typer av historiebruk. Detta för att bredda våra egna historiedidaktiska kunskaper och för att ge oss bättre didaktiska förutsättningar inom historieämnet. Kunskapsöversikten ämnar att undersöka begreppet historiebruk och dess olika aspekter. En aspekt avser vara historiebrukets de nition, det vill säga begreppets bestämning och förklaring. Allteftersom en annan aspekt har omfattat historiebruksbegreppets kategorisering vilket ofta omnämns som typologi i forskningsläget på historievetenskaplig grund. Detta ger upphov till följande frågeställning:

- Vad säger forskningsläget gällande begreppet historiebruk, dess de nition och kategorisering?

2. Metod

I detta självständiga arbete på grundnivå (SAG) har en genomgående kunskapsöversikt genomförts. Eftersom kunskapsöversikten avser att undersöka det breda forskningsläget har sökprocessen anpassats därefter, och sökningen har uträttats bland såväl tryckta källor som elektroniska dokument. I boken Forskningsmetodikens grunder (2019) av Runa Patel och Bo Davidsson, beskrivs de tryckta källorna ofta som systematiska sammanställningar av begrepp och teorier, medan elektroniska dokument har en tendens att innehålla de senaste vetenskapliga teorierna (Patel & Davidsson, 2019). Eftersom kunskapsöversiktens inriktning berör historiebrukets innehåll och de nition, beslutades det att göra en bred sökning av såväl elektroniska som fysiska källor för att öka mångfalden av källmaterial. Under arbetets gång har sökningsprocessen uträttats via en informationssökning över tidigare forskningsmaterial för det relevanta området, historiebruk. Forskningsmaterialet har huvudsakligen införska ats genom Malmö Universitetsbibliotek och dess informationssökande sökmotorer, såsom Libsearch, Libris, Swepub och Google Scholar. Forskningsläget presenteras i form av akademisk och vetenskaplig litteratur, tidskrifter, avhandlingar och licentiatuppsatser.

Litteratursökningen genomfördes med ett vetenskapligt förhållningssätt enligt Patel och Davidssons litteratursökmall (Patel & Davidsson, 2019). I första steget gjordes grundliga förberedelser inför sökningen. Avvägningar diskuterades sedan i frågan om vad som ansågs centralt för frågeställningen och vilka begrepp som var särskilt signi kanta. Sökningen utgick från frågeställningens premisser och fokuseras runt ett antal begrepp såsom “historiebruk”, “historieanvändning” och “use of history”. Dessa var dock inte nitiska restriktioner för sökningen, utan agerade istället som ett mjukt avgränsat ramverk för att underlätta sökprocessen.

Sedan ägnades tid åt att läsa in sig på översiktsverk som artiklar, avhandlingar och tryckt litteratur som behandlade historiebruk. Detta för att bredda kunskapshorisonten, göra fortsatt bildade litteraturval och komplettera urvalet av forskningskällor för att besvara frågeställningen. Eftersom mångfald ämnades i kunskapsöversikten gjordes ett aktiv val att först undersöka det nationella forskningsläget. Även internationell forskning kopplat till historiebruksbreppet identi erades

efterhand och detta från länder som Danmark, Kanada och Norge. Därefter identi erades somliga forskare frekvent i förhållande till de sökta begreppen och kunde adderas till sökfältet. Detta skapade uppfattningen att dessa forskare kunde anses ledande inom det aktuella ämnet och genom det få ett betydande in ytande i diskursen. Sedan uppfattades ertal signi kanta ord kopplade till historiebruk såsom de nition och typologi, som betonar dess utmärkande roll i den historiedidaktiska forskningen. Beslutet om vilka sökord som skulle ligga till grund för kunskapsöversikten genomfördes utifrån premissen av forskningsrelevans, kopplat till frågeställningen. Forskningsrelevansen som i sin tur grundade sig i ett antal krav om att historievetenskapliga begrepp såsom historiebruk eller att alternativt det engelska begreppet use of history fanns med.

2.2 Kritiskt förhållningssätt

Genomgående under arbetets gång har det funnits ett aktivt val att försöka skapa en balans i valet av källor. Intentionen har varit att inhämta källor från en spridd skara av forskare, då en fallgrop i arbetet skulle kunna vara att en aktuell forskare tar för stor plats. Målet har därför varit att skapa en mångfald och ett jämnt fördelat källmaterial för att skapa en objektiv bild av frågeställningen kring forskningsläget, även om detta självfallet är utmanande. Sedan har tillgängligheten av det relevanta källmaterialet, från diverse forskare, varierat i olika grad. Något som också skapat en utmaning i försöket att upprätthålla den önskade balansen, eftersom somliga författare och forskning visar sig i er trä ar än andra samt får företräda ämnet i stort, vilket kan bli problematiskt. Det nns även en problematik att försöka hitta engelska översättningar till historiebruk, eftersom detta sällan är så enkelt som att bara skriva om begreppet ordagrant. Källorna har därför läst in på exempelvis norska, danska och engelska för att undvika andrahandskällor, då detta är möjligt och för att undvika översättningsproblematik i dessa.

Många författare kopplas till Nietzsches tidiga tankar tankar om historiebruk, vilket utgör en tematiskt teoretisk grund för historiedidaktisk forskning. Eftersom Nietzsches verk är från mitten av 1800-talet blir mycket av forskningsläget arvtagare till hans tankar men anpassas till det samtida

samhället. Dock bör det påpekas att en problematik inom historievetenskap är att det sällan presenteras mätbar fakta, utan ofta tolkningar av sin samtid och observationer av samhället i stort.

3. Resultat

3.1 Historiebrukets mångfasetterade sidor

3.1.1 Historiebruk som begrepp och typologi

Friedrich Nietzsche beskrivs av historieprofessorn Ulf Zander som en av de första som resonerande kring historiebruk i sitt verk Otidsenliga betraktelser, 1874 (Zander, 2018). I detta verk, översatt till engelska av Peter Preuss (1980), beskriver Nietzsche hur individer och samhället i stort har behov av historia. Nietzsche analyserade sin samtid utifrån de historiska företeelser som han menade låg till grund för människors användning av sin samtid. Han påpekar dock hur allt för djupt grävande i historiska skeenden riskerar att skapa psykologiska ärr i ett samhälle, vilket kan resultera i långvariga trauman. Samtidigt menade han att historien blir viktig i människors vardagliga liv och beskrivs som en balans mellan det som varit och samtiden. Nietzsche konstaterade att människan är en varelse som i grunden orienterar sig i historien, på gott och ont, alltså kan inte historien heller negligeras i det långsiktiga perspektivet (Nietzsche, 1980). Det är Nietzsches skrift från 1870-talet som inspirerat senare forskare i ämnet, både Jörn Rüsens historiekultur och Klas-Göran Karlsson historiebruk, som skapat en modell där ytterligare ett antal idealtypiska historiebruk kan särskiljas (Karlsson & Zander, 2017).

3.1.2 Nietzsches typologi

Nietzsche menade att det nns tre olika sätt som människan både skapas av och använder historien. Eftersom människan kan tolkas vara en kollektiv varelse, så menade han att inte alla historiebruk var desamma och kategoriserade dessa i tre grupperna: den monumentalistiska historien, antikvariska historien och kritiska historien (Nietzsche, 1980).

Den monumentalistiska historien innebär att historien är storartad och människan ska dra lärdom av denna. Det som ansågs positivt var när utomordentliga människor tog sig an historien för att uträtta något exemplariskt i sin egen samtid. Däremot existerar en fara att ta sig an historien kontextlöst eftersom detta riskerar att mynna ut i förenklingar. Historien används på gott och ont

för att hitta en koppling från det då förgångna till nutiden och påpekar hur historien kan användas för att rättfärdiga egna handlingar mot sina medmänniskor (Nietzsche, 1980).

Det antikvariska historien motiverar människor att ta vara de enkla aspekterna av livet. Historien kopplas till människans kulturarv, som används för att skapa trygghet. Bruk av kulturarv, och därav historien, skapar en emotionell förbindelse till en plats eller ett kollektiv. Människan är en rituell varelse och en fara kan anas då traditioner endast existerar när dessa blivit dogmer och dessa riskerar således att förhindra mänsklig utveckling. Emellertid får den som lever för nära den antikvariska historien svårt att navigera sig eftersom den riskerar att mumi era tillvaron i sin egen samtid (Nietzsche, 1980).

Den kritiska historien har en moralisk funktion. Människan distanserar sig från det för utna genom att avkunna dom och rannsakar det för utna som exempelvis kan bestå av förtryck eller orättvisor. Detta menar Nietzsche är nödvändiga men farliga processer, eftersom det är svårt att identi era skillnad mellan skyldig och oskyldig. Det förgångna lämnar spår till varje generation, det är en produkt av det för utna och samtiden upp nner inte sig själv. Faran med att kritisera historien är att de orättvisor som inträ at redan har skett. Det är därför inte förnuftigt att fastna i det för utna och överkompensera i sin samtid (Nietzsche, 1980).

Zander diskuterar i tidskriftsartikeln Historiebruk i Teori och Bruk (2018) hur Nietzsche och hans monumentalistiska historiebruk itigt användes av nazister under andra världskriget och därav blev associerad med nazismen efter denna period. Den skada som historiebruk kunde föra med sig fångades upp i diskursen och normativa perspektiv sköt undan analytiskt-kritiska perspektiv. Zander pekar på att det var först efter kalla krigets slut som intresset för historiebruk återkom. Somlig menar att historiebruk påvisar det enorma in ytande som historieämnet har i orienterande syfte, men också som meningsskapande på andra sätt än hur det framställs i akademiska sammanhang (Zander, 2018).

3.2 Historiebruk: Ett samtida slagfält

Trots att historiebruk idag har blivit ett relativt vanligt historievetenskapligt begrepp, skiljer sig perspektiven på begreppet mellan forskare. Historikern Margaret MacMillan betonar historiebrukets roll som betydelsebärande i aktörers situationsbaserade ageranden och dess relation till det förgångna (MacMillan, 2011).

I sin bok, Historiebruk - att använda det förflutna, de nierar historieprofessorn Peter Aronsson historiebruk som de processer där historiekulturen aktiveras för att konstruera meningsskapande och handlingsorienterande. Ett speci kt axplock av historiekulturen iscensätts i ett historiebruk och det producerar ett historiemedvetande. Historiebruk, den betydelsefulla historien, skapas genom att den bringar mening, legitimitet och hanterar förändring. Mening, legitimitet och förändring är grundläggande syften som ligger till grund för alla historiebruk, såväl kommersiellt, politiskt, individuellt och vetenskapligt (Aronsson, 2004).

Historiedidaktikern Klas-Göran Karlsson använde till en början Nietzsches historietypologi, men kom sedan att konstruera sin egen tolkning av människors historiebruk på liknande premisser (se avsnitt 3.1.1 Historiebruk som begrepp och typologi). Karlsson poängterar i antologin Historien är närvarande: historiedidaktik som teori och tillämpning (2017) hur det moderna historiebruket skiljer sig åt i komplexitet och långsiktighet, men att det går att konstatera att en gemensam nämnare är att varje brukande aktör agerar utifrån ett syfte. Aktörerna av historiebruk kan således beskrivas agera funktionellt, vilket innebär att de handlar utifrån att bruket ska fylla en funktion. Individer och kollektiv agerar därför annorlunda beroende på plats, tid och kontext (Karlsson, 2017).

3.2.1 Karlssons typologi

I boken Europeiska möten med historien (2010) undersöker Karlsson i sin historiebrukstypologi hur olika historiebruk verkar i samhällen. Men även hur vardagliga historiebruk inte ska tolkas vara ett missbruk, snarare som ett sätt att orientera sig i sin samtid med existentiella spörsmål. Enligt

Karlsson blir historiebruk inte sällan ett omedvetet verktyg för att skapa sammanhang i sin samtid med hjälp av historien (Karlsson, 2010).

I antologin Historien är nu: En introduktion till historiedidaktiken (2004) de nierar Karlsson det existentiella historiebruket till det historiska minnet, människans begär att närma sig det för utna och glömma det som upplevs smärtfyllt. Det existentiella historiebruket framkallas framförallt i minnet vid större händelser eller omställningar som påverkar individer eller samhälle avsevärt. Det ideologiska historiebruket beskrivs framförallt aktiveras av intellektuella grupper, vars syfte är att legitimera sina tankar och handlingar. Men även att ta ställning till det för utna genom att forma sina medborgare Inte sällan kräver denna process meriterade individer, såsom politiker och intellektuella för att legitimera sina handlingar och idéer. Det går att karaktärisera det ideologiska historiebruket som drivande för en polarisering med tydliga motstridiga grupperingar (Karlsson, 2004).

Nära samman ätat med det ideologiska historiebruket är icke-historiebruket. Detta kännetecknas av att avsiktligen underminera historiska perspektiv för sin egen vinning i samtiden. Vanligtvis har det ideologiska historiebruket och icke-bruket samverkat för att föra fram sina ståndpunkter på bekostnad av sina meningsmotståndare och urholkat den andra historien på samma gång. Karlsson skriver även att icke-bruket ämnar att åskådliggöra det framgångsrika i samtiden och förkastar det för utna. Det politisk-pedagogiska historiebruket karaktäriseras av jämförelser mellan olika historiska skeenden för att nna kongruens. Syftet med att jämföra historiska händelser är att föra fram politisk förkunnelse och sålunda legitimera sina handlingar. Detta sker genom att simpli era jämförelsen av det historiska ramverket för att främja sina paralleller inför mottagaren av jämförelsen. Historien blir således ett verktyg för makthavarnas intention att söka stöd hos medborgarna (Karlsson, 2004).

Karlsson presenterar vad han kallar det moraliska historiebruket som ett kollektivt användande av historien. Detta tillämpas när ett samhälle vill påvisa och belysa händelser från historien och ta ett moraliskt ställningstagande till företeelserna. Regelbundet handlar det moraliska historiebruket om att fördöma det för utna och kan innefatta förutsättningar om orättvisor. Funktionen av att

fördöma tidigare händelser är att erkänna felaktigheter i samtiden. Detta kan exempelvis handla om orättvisor som fördöms för att skapa upprättelse i sin egen tid. Det vetenskapliga historiebruket handlar om att rekonstruera och återupptäcka det för utna och är förankrat i historievetenskapen av en yrkesskicklig. Däremot påpekas det att det vetenskapliga historiebruket inte värderas högre än de andra historiebruken. Karlsson ställer sig emot åsikten av andra historiebruk som missbruk och menar istället att det handlar om olika aspekter i användning av historia. Kommersiellt historiebruk beskriver hur människan använder historien i kommersiellt syfte, det vill säga för att berika sig själv materiellt (Karlsson, 2004).

3.2.2 Thorps typologi

Robert Thorp, lektor i historia, skriver i artikeln i Perspektiv på historiebruk (2018) att historiedidaktikern Kenneth Nordgrens förståelse (se avsnitt 3.3.2 Historiebruk i populärkultur) av historiebruk betonar hur historien används för att kommunicera olika budskap med syfte att skapa förståelse och förmana till handling. Det nns era tolkningar av historiebruk och de nitioner, däremot har Karlssons typologi och de nition av typologi fått stort genomslag i Sverige (se avsnitt 3.2.1 Karlssons typologi). Genom att applicera en historiebrukstypologi kan något sägas om historiebrukets intentioner. I enlighet med en undervisningskontext har dock Thorp identi erat ett par problem med Karlssons typologi. Han kritiserar bland annat svårigheterna med att granska vilken kategori av historiebruk vi möter med Karlssons typologi då granskningen inte kan göras på textnivå. Thorp menar istället att det handlar om att särskilja psykologiska faktorer för att kunna förmedla vilken intention en avsändare har haft med sitt historiebruk. Typologin kan användas i samråd om vad som ligger bakom ett speci kt historiebruk och följaktligen kan eleverna re ektera över hur historien kan användas för att åstadkomma olika syften. Detta leder i sin tur in på ett annat problem. Thorp ifrågasätter hur lärare kan begripa förhållandet mellan historiemedvetande och historiebruk, om en elev ska betänka över historiebruk för att utveckla sitt historiemedvetande (Thorp, 2018).

Thorp beskriver att historien vi tar del av är beroende av verkligheten som historien används inom och vilket sammanhang den produceras i. För att skildra detta går det att hänvisa till historiens historicitet, som innebär bundenhet av tid och plats. Detta kan sägas ha en stor betydelse för hur

man förstår historiebruk och dess samband med historiemedvetandet. Thorp skriver att: “Om vi förstår historiemedvetande som relaterat till hur vi förstår och förhåller oss till historia, tycks det som en förståelse av historiebruk som användande av historia för olika syften inte passar” (Thorp, 2018, s.59). I detta fall handlar historiebruket snarare om ett speci kt motiv eller innehåll av ett historiskt budskap, än om en särskild förståelse av historia. Thorp föreslår därför en egen ingång att se på historiebruk. Karlssons typologi de nierar hur historia används för olika ändamål, historiebruket är målrelaterad. Thorp menar att Karlssons historiebruk är alltför teleologiskt och menar att historiebruk inte ska ha fokus på motiv utan istället fokusera på hur historia utmålas. Thorp tillämpar vad han kallar för ett narratologiskt historiebruk, historia genom ett narrativt anförande, det vill säga kommunicera historia genom att berättelse. Thorp anammar en typologi över historiska berättelser från historiedidaktikern Jörn Rüsen och vidareutvecklar denna så att tre varianter av narratologiskt historiebruk framträder (Thorp, 2018):

Ett traditionellt historiebruk applicerar ett historiskt narrativ för att framföra historien med betoning på fakta. Det historiska narrativet beror inte på tolkning och rekonstruktion av det förgångna, utan framställer historien som att vi får veta vad som faktiskt hände. Historien presenteras som om det nns en korrekt tolkning som likställs fakta och därmed total sanning. Kritiska historiebruk tillämpar det historiska narrativet för att kritisera, ifrågasätta eller synliggöra alternativa historiska beskrivningar, beroende av perspektiv och tolkning. Historiebrukarens perspektiv utelämnas, dock betonas det hur en korrekt förståelse av det historiska narrativet existerar. Ett genetiskt historiebruk påvisar ett historiskt narrativ som aviserar hur historia är en produkt av uppfattning och meningsskapande och därav föränderligt i sin karaktär (Thorp, 2018).

3.2.3 Zanders tolkning

Ulf Zander baserar i stora drag sin tolkning av historiebruk på Karlssons typologi (se avsnitt 3.2.1 Karlssons typologi). Zander beskriver historiekonsumtionen för den vardagliga människan som allt mer accelererande i takt med digitaliseringen. Detta sker särskilt via populärkultur såsom lm, serier, konst eller andra kulturella medel. Han diskuterar vidare hur distansen mellan historia som vetenskap och erfarenhet har minskat. Följaktligen har historieämnet närmat sig ett mikroperspektiv, som berör hur människor uppfattar historia för att orientera sig i sin samtid.

Historiebruk de nieras av av Zander i följande mening: “Såväl individer som kollektiv aktiverar och mobiliserar kunskaper, erfarenheter och minnen - med andra ord brukar vi regelbundet historia.” (Zander, 2018 s.8).

Det historievetenskapliga histortoriebruket som resultatfokuserat förhållningssätt fokuserar på att analysera processen i vilket bruket blir till, således är själva resultatet inte redan förutsatt. Analysens utgångspunkt utgår snarare i att peka ut felaktigheter och att undersöka förbindelselänkar mellan bruk och brukare. Så kallade felaktigheter, sant och falskt hamnar därför i bakgrunden i det historievetenskapliga förhållningssättet och bör undvikas. Istället bör analysen rikta sig till vem som brukar historien och varför. Enligt Zander är existentiellt historiebruk ofta förekommande i samhällen där moderniseringsprocessen har präglats av en hastig utveckling. Sådana samhällen kännetecknas inte sällan av en individualisering på bekostnad av det kollektiva perspektivet. Det existentiella historiebruket karaktäriseras av historiska minnen och längtan av att minska distansen mellan då och nu (Zander, 2018).

Inom det ideologiska historiebruket anses politiska makthavare och intellektuella vara de främsta aktörerna. De verkar för att påverka diskursen och legitimera sina ideologiska ståndpunkter genom strävande att övertyga sina medborgare och stärka det folkliga stödet för idéströmningar. Det ideologiska historiebruket kan exempli eras genom slaget vid Trastfältet, år 1389. Slaget har stor ideologisk slagkraft än idag och används av makthavare för att måla ut tillhörighet och kopplas anakronistisk till samtiden med bristande kontext. Makthavare med politiskt mandat framställs även som ständiga användare av det pedagogisk-ideologiska historiebruket och verkar regelbundet på ett likartat sätt som det ideologiska. Dock istället genom att använda sig av likheter och analogier för att närma sig historien med det som händer i samtiden. Exempelvis nns det politisk vinning i att jämföra föregående händelser eller personer, antingen för avståndstagande men också för att närma sig historiska företeelser (Zander, 2018).

Fortsatt beskrivs de politiska och intellektuella makthavarna ideligen bruka det moraliska historiebruket, men ibland kommer den lilla historiens moraliska användning fram. I detta fall

Moraliskt historiebruk tenderar att ofta kombineras med ideologiska historiebruket, då syftet hos aktören har en benägenhet att både moralisera sina ståndpunkter och legitimera sitt ställningstagande. En variation av det ideologiska historiebruket är det så kallade icke-historiebruket, vilket iscensätter hur aktörer väljer att distansera sig från det föregående i historien. Zander beskriver sistnämnt hur det kommersiella historiebruket skildrar marknadsföring av historia och det kommersiella syftet betonas. Däremot påpekas att det kommersiella historiebruket sällan kan stå på egna ben utan att frekvent kombineras med andra former av historiebruk. Zander påpekar dock att detta ofta är fallet med samtliga historiebruk som kombineras med varandra. I en sammanställning av historiebruk fäster han uppmärksamheten vid att vi alla människor är användare av historien, på olika sätt och detta är en ständig process som producerar och reproduceras (Zander, 2018).

3.3 Historiebruk som narrativ

Ingmarie Danielsson Malmros, universitetslektor i historiedidaktik, diskuterar historiebruksbegreppet i sin doktorsavhandling Det var en gång ett land (2012) och beskriver där hur det tar sig form genom berättelser. Hon hänvisar till Hayden Whites teori om hur historia är uppbyggt genom narrativ och hur den historiska berättelsen agerar autonomt. Delvis för att legitimera och moraliskt orientera individen samt påverka människan på ett existentiellt plan. Danielsson Malmros menar även att historiebruk är centrala i berättelsen och inte minst verkar i skolans centrala styrdokument för historieämnet och därav har real betydelse (Danielsson Malmros, 2012).

Danielsson Malmros diskuterar hur människan söker sig till historien och det som en gång varit för att besvara existentiella frågor. Hon baserar sitt perspektiv om berättelser på Karlssons typologi (se avsnitt 3.2.1 Karlssons typologi). Genom frågor till det svunna uppstår berättelser, vars funktion kan likställas det existentiella historiebruket. Hon pekar på likheterna mellan historiebruk och psykoanalys, där ett tydligt narrativ kan utläsas. Individen söker sig till ett tillrättaläggande i sina samtida känslor genom att söka sig till det för utna via historiebruk, vilket sedan påverkar hur människan agerar i samtiden och framtiden. Historien kan därav jämföras som en minnesbank,

vilket individen använder sig av för sitt eget existenshävande. Danielsson Malmros spinner vidare på Karlssons de nition och menar att existentiellt historiebruk även torde omfatta vardagsaspekter, kopplade till individens privata erfarenheter och berättelser. Hon menar att historiebruk uttrycks på daglig basis och påverkar människors beslut. Hon lyfter exempelvis namngivningen av barn, vilket ofta är kopplat till familjehistoria (Danielsson Malmros, 2012).

Hon menar även att riktningen mot det fulländade samhället åter nns i berättelserna och de skapar en bild av vem hjälten, o ret och vi själva är. Om individen markerar sin status som rättfärdig nns även motsatsen till detta, det vill säga skurken eller förövaren. Detta menar Danielsson Malmros karaktäriserar hennes tolkning av Karlssons ideologiska historiebruk. Dock påpekar hon att hennes perspektiv antar en aning mer privat dimension, vilket exempli eras när medborgaren går och röstar och väljer att ta ett rättfärdigt steg mot sitt idealsamhälle. Den lilla människan påverkar den stora historien. Trots en privat anblick av ideologiska historiebruk, menar hon att intellektuella och politiska makthavare likväl har skapat föreställningsramen till medborgaren. Därav är det näst till omöjligt att föreställa sig en nationell identitet utan föregånga berättelser som utmålar den nationella identiteten (Danielsson Malmros, 2012).

Fastän icke-historiebruk har framtiden i fokus är människans berättelser närvarande och därför inverkar erfarenheter på navigeringen mot framtiden. Icke-historiebruk kan således tolkas som ett svar på en underförstådd berättelse, vilken förhåller sig kritisk till det förgångna. Det för utna har en kraftfull funktion genom pedagogiska historiebruk. Legitimering av samtida handlingar sker då det för utna kopplas till nuet, genom att individuella och kollektiva berättelser förankras i den egna historiekulturen. Ett annat sätt att legitimera sin identitet är genom att skapa negativt förstärkande berättelser genom historiebruk. Detta kan skapa en tydlig distans mellan olika grupper och hjälpa den egna gruppen att sluta sig mot andra. Det moraliska historiebruket används av individer och grupper, som exempli erar historien för att skapa en samhörighet i sin(a) värderingar. Härmed veri eras en känsla av moralisk dygd hos användaren (Danielsson Malmros, 2012).

3.3.2 Historiebruk i populärkultur

Kenneth Nordgren de nierar historiebruk, i sin bok How to Do Things With History (2016), som en kommunikativ process i vilken historiekultur appliceras för att kommunicera orienterande syfte och budskap för människan (Nordgren, 2016). I sin doktorsavhandling Vems är historien? (2006), beskriver han historiebrukets syfte och innebörd. Han menar att genom mentala tolkningar binds det förgångna samman och får mening. Den historiska berättelsen blir en produkt med egenskaper att användas för att tillgodose behov och producera ny historia. Enligt Nordgren är berättande och återberättande en vital del för historieämnet. Kommunikativa och sociala handlingar påverkar i sin tur andra handlingar och nya berättelser (re-)produceras. Således är historiebruk tillvägagångssättet, i vilket det för utna skapar mening. Fastän historiebruk är mångfacetterat så behöver det inte alltid vara spektakulärt, enligt Nordgren. Historiebruk kan vara ett gynnsamt trumfkort i en politisk debatt eller för en kommuns satsning på turism (Nordgren, 2006).

Nordgren använder Danis Tanovics lm Ingenmansland (2001), vilken utspelar sig under balkankriget, för att exempli era historiebruk i populärkultur. Filmen framhäver kon iktens o er och förövare, men även att segrarna skriver historien och att förloraren skriver om den. Historiebruket i lmen tolkas vara ett moralisk historiebruk, om hur krig påverkar människor. Norgren identi erar även ett ideologiskt historiebruk, som pekar på en entydig nationalism och en uppenbar skuldbeläggelse. Särskilt eftersom lmen förhåller sig kritiskt mot FN och medias agerande under kriget. Ett annat exempel på hur historiebruk gestaltar sig i kultur, hämtas ur romanen Här har du ditt liv (1935) av Eyvind Johnson, vilken beskriver karaktären Olofs släktskap och jakt på ett nytt liv. Nordgren skriver att berättelsen har en socialiserande kraft med fokus på samhörighet, utanförskap och agerande. Detta fyller ett existentiellt behov för såväl den ktiva karaktären Olof som för författaren. Ett historiebruk som enligt Nordgren kan betraktas som både ett moraliskt och ideologiskt historiebruk, där författaren vill berätta en arbetares dolda historia (Nordgren, 2006).

3.3.3 Alternativ till typologisering

Syftet med att studera historiebruk, enligt Nordgren, är att skapa sig en bättre förståelse för hur aktörer engageras av historien och hur historiebruk tillfredsställer behov. Samtidigt är historiebruk

och historia beroende av kommunikation vilket alltid sker mellan mer än en part. Aktörer i en kommunikation innefattar alltid en sändare och mottagare. Nordgren skriver att ett komplement till typologisering av historiebruk är att granska det ur ett narrativt perspektiv. Detta perspektivet behandlar ett kontextualiserat men isolerat förlopp mellan olika brukare. Han menar att det huvudsakliga syftet med att granska historiebruk är att skapa sig bättre förståelse för hur historien påverkar aktörer och tillgodoser behov, såväl samstämmiga som motstridiga. Nordgren utvecklar sitt resonemang om berättelser, historiebruk och kommunikation till en kommunikationsmodell. Denna innefattar interagerandet mellan aktörer i kommunikation och appliceras i en historiekulturell kontext, vilket medför att ett historiebruk kan skapas (Nordgren, 2006).

Omvärlden historiekultur

(Avsändare, behov) ---> (Berättelser, manifesta/latenta funktioner) ---> (Mottagare, behov)

Bruk Bruk

Avgörandet om vem som är avsändare och mottagare i en historiekultur beror på perspektiv. Nordgren pratar om tre olika tolkningar, avsändarorienterad, mottagarorienterad och berättelseorienterad. En avsändarorienterad riktar sig mot berättelsens mening där sändarens förmåga dikterar historiebruket. Budskapets funktion är att uppfylla användarens behov. En mottagarorienterad tolkning lägger i sin tur vikt vid hur ett budskap tas emot av en brukare. Den berättelseorienterade tolkningen står för sig själv i relation till avsändare och mottagare och riktar sig mot den värld berättelsen talar- och handlar om. Berättelsen i historiebruket fyller en funktion inom ramen för historiekulturen och Nordgren betonar vikten av att berättelsens avsedda och oavsiktliga variabler observeras (Nordgen, 2006).

3.4 Historiebruk och kulturarv

Mattias Legnér, docent i historia, diskuterar kopplingen mellan historiebruk och kulturarv i essän Kulturarvsbruk i väpnade konflikter (2016). Han de nierar kulturarv, som kulturföremål som aktiveras i en större gemenskap och formar en kulturell identitet. Kulturarv är därför

identitetsformande och meningsskapande för individ samt kollektiv. Genom historiebruk menar Legnér att kulturarv selekteras, konserveras och reduceras. Historiskt agerade 1800-talets nationalism som ett startskott för ett medvetet historiebruk av kulturarv, vilket verkade för legitimerande av nationalstaten. Selektering av kulturarv är en historisk process i ständigt förändring, beroende på vad som värderas högt i det kollektiva samhället. Dock beslutas urvalet av vilken historia som prioriteras och konserveras genom makthavande aktörer, vars in ytande väger tyngst i denna processen. För att förstärka legitimiteten av selekteringen och konserveringen av kulturarv genomförs inte sällan en reducering av en utmålad antagonist, och dess kulturarv. Detta beskriver Legnér som ett form av aktivt historiebruk i era steg. Alltså sker ständigt en kamp om vilken historia som ska företräda den kollektiva identiteten, som i sin tur re ekterar individen syn (Legnér, 2016).

Författaren betonar hur kulturarv och historiebruk har en politisk eller ideologisk anblick i urvalsprocessen. Exempel från kon ikten i samtida Syrien och 1990-talets kon ikt i forna Jugoslavien påvisar hur grupper ställs mot varandra och demolerar den utmålade motståndarens kulturarv i förmån till sitt egna. Delvis för att markera sin egna kollektiva identitet, men även för att distansera sig från den andra gruppen. Historiebruk av kulturarv har, enligt Legnér, delvis en direkt påverkan men även en långsiktigt sådan. Den direkta påverkan gestaltas genom att det fysiska kulturarvet förstörs och individen kan inte längre ta del det fysiska kulturarvet. Minnen spelar en stor del att upprätthålla bilden av det förgångna och kulturarvet blir en del i en muntlig berättelse. Den långsiktiga påverkan verkar inom en liknande premiss, men gruppers kollektiva minne och identitet riskerar att reduceras för framtida generationer, som inte kan återge kulturarvet på samma premiss. Istället blir kulturarvet ett distant minne, via det destruktiva historiebruket (Legnér, 2016).

3.4.2 Historiebruk som nationellt kulturarv

I sin artikel Svenska historiebruk - nationellt och lokalt (2008) diskuterar Peter Aronsson Sveriges tradition historiebruk av kulturarvsförvaltning som sträcker sig till 1600-talets stormaktstid. Dessa fält kan kopplas till ett aktivt kulturellt historiebruk, på nationell nivå. Under Sveriges stormaktstid genomfördes bland annat fornminnesinventeringar och Antikvitetskollegium. Dessa instanserna

verkade för att driva det nationella kulturarvet framåt i ett försök konstruera svenska kulturarv, men även för att konservera det som föregående brukare av historien bestämt som viktigt för nationen. Denna process beskrivs som historiebruk. Ett annat exempel på hur nationens historiebruk har framhävts, avgränsats och konserverats är i nationalmuseum. I nationalmuseum så presenteras det nationella som tematiskt enhetligt - en kulturnation. Kulturnationen beskriver säregna historiska företeelser, berättelser och arbetar på ett inkluderade och exkluderade sätt. Kulturnationen existerar inom ett ramverk som kontinuerligt justerar sitt innehåll (Aronsson, 2008).

Aronsson diskuterar även hur individen likväl nationella institutioner utgår från en föreställning av sitt ursprung, funktion och framtida riktning. Detta genererar stabilitet samt legitimitet på en fundamental nivå. Historiebruk av kulturarv agiterar för att nna det säregna värdet hos en nation genom att söka i historiska händelser och kulturella kontraster. Historiebruk av de föremål som ett samhälle eller en nation väljer att värdera högt, kommer därmed brukas i högre utsträckning än sådant som har en längre ställning i den kulturella kontexten. Däremot utmanas ständigt perspektiv av nationella kulturarv och synen på dessa genom samtida (om)tolkningar av kulturarv, som i sin tur producerar nya typer av historiebruk (Aronsson, 2008).

3.5 Historiebruk i världen

Den norske historikern Håkon Rune Folkenborg de nierar historiebruk i sin bok: Én fortid – mange fortellinger: Introduksjon til historiebruk (2018). Han hänvisar historiebruk till en vidareutveckling av det historiedidaktiska området, vilket den tyske historiedidaktikern Karl-Ernst Jeismann formulerade 1977. Frågor om vem som använder vilken berättelse för vad, på vilket sätt och i vilket sammanhang, är en kort sammanfattning av vad historiebruk avser att svara på. Historiebruk beskrivs som ett relativt nytt begrepp i Norge men också något som utmanar den föregående synen på historia. Folkenborg menar att historiebruk som begrepp växte fram i kampen om historien i USA och Storbritannien under 1980-talet. Denna kamp om historien benämns som “Public history” och beskriver synen på demokrati samt en vilja att demokratisera historien, vilket innefattade representation av allas historia (Folkenborg, 2018).

Folkenborg diskuterar tre aspekter av historiebruk, som han kategoriserar: historiebruksfunktioner, former och områden. Dessa beskriver förenklat historiebrukets funktion, vilka sorters historiebruk som nns och i vilken kontext historiebruket används. Historiebrukets användningsområden kategoriseras i följande: vetenskapliga, kommersiella, offentliga och politisk-ideologiska historiebruk. Folkenborg menar att det vetenskapliga historiebruket likväl är en form av konstgjort narrativ som re ekterar den samtid den verkar inom. Funktioner av vetenskapliga historiebruk kan innefatta ertal signi kanta ändamål såsom nationell samhörighetskänsla och bildandet av en nationell identitet. Det kommersiella historiebruket innefattar ett brett omfång som lmer, romaner, serier och datorspel för att nämna några exempel. En jämförande aspekt som lyfts fram mellan det vetenskapliga historiebruket och det kommersiella är att det förstnämnda förankras i ansvarighet och trovärdighet, medan det kommersiella sällan inkluderas i den faktorn (Folkenborg, 2018).

Det offentliga historiebruket fokuserar tematiskt på historia i o entliga miljöer såsom gatunamn, museer och den historia som utbildningsväsendet driver i skolan. Det sistnämnda in uerar elevers syn på historia genom historiebruk. Ett exempel på det o entliga historiebruket beskrivs i den före detta apartheidstaten Sydafrika. Nationens historia diskuteras aktivt i allmänheten för att kunna tackla det för utna. Den sistnämnda i historiebrukstypologin är det politiskt-ideologiska historiebruket som påverkar individen, samhällets handlingsramar och beskrivs ha kolossal inverkan på formandet av sina medborgare. Formandet sker i samhällets samtida ideal och Norges samtida medborgare fostras i demokratiska principer, som ofta tar plats i o entliga historiebruk genom skolväsendet (Folkenborg, 2018).

Folkenborg menar att historiebruk är ett instrument som används för att förmedla kunskap om det för utna. Han påpekar att historiebruk inte kan stå på egna ben, utan förståelsen av detta blir beroende av andra historiedidaktiska begrepp såsom: historiemedvetande, identitet och berättelser. Dessa begrepp intar därav en nyckelposition för att närma sig historiebruk. Historia beskrivs både anta en passiv roll som förmedlare av historien, men även en aktiv roll som berättar hur framtiden kan formas. Historia är således inte enbart ett statiskt verktyg som står still, utan historia rör sig hela

tiden och förändras beroende på vilka perspektiv som anläggs och vilken historia som användaren vill få fram genom historiebruket (Folkenborg, 2018).

3.5.2 MacMillan: Historiebruk, identitet och makt

Den kanadensiska historikern Margaret MacMillan diskuterar i sin bok The Uses and Abuses of History (2010) hur historiebruk används i identitetskontexter för att skapa trygghet hos individen. Historiebruk antar en förmåga att framställa, välja och utforma den historia som sedan förmedlas till andra. Samtidigt lyfts problematiken med att söka trygghet i historiebruk eftersom tolkning av det för utna ligger i betraktarens ögon. Därmed kan ett strävande av trygghetsskapande historiebruk resultera i en stark vi-mot-dem mentalitet och grupper som motarbetar varandra. Vidare diskuterar MacMillan det vardagliga perspektivet då den vanliga människan inte sällan hänvisar sina handlingar till det för utna. Detta kan manifestera sig genom olika talesätt exempelvis du gör alltid på det viset eller nu står du i skuld till mig. Då används historien funktionellt, för att få favör i framtiden. Dock påpekas det att vardagliga exempel kan bli platta, men även att historien är påtaglig i vardagssammanhang (MacMillan, 2010).

I historiebrukets vardagssammanhang menar MacMillan att människans ordval har en tendens att påverka den historiska legitimitet som även språket för med sig. Språket och ordvalen brukas i privata vardagssammanhang men även i det o entliga. På grund av historieämnets mångfasetterade karaktär nns det svårigheter mellan privata och o entliga sammanhang. Men även på vilket sätt historiebruk tar sig form och för vilket ändamål. Dock kan historievetenskapliga förhållningssätt skilja sig åt från det som politiker, författare eller militära makthavare använder sig av. Den största skiljaktigheten ligger i historiebrukets medvetenhet men även intentionen med historiebruket. Alltså är historiebruket resultatfokuserad och det nns ett önskvärt utslag (MacMillan, 2010).

3.5.3 Hassing & Vollmonds typologi

De danska historikerna Anders Hassing och Christian Vollmond beskriver i boken Fra fortid til historie (2015) hur historia är ett vardagsbegrepp som används av samtliga människor på olika sätt. Historia är ett ämne som de nieras av det för utna, berättelser om det för utna och används i samtiden med ett syfte. De diskuterar även hur deras landsman Bernard Eric Jensen beskriver

historia som “når nogen bruger fortid til noget”, vilket kan översättas till att historia är då någon använder det för utna för ett syfte (Hassing & Vollmond, 2015, s.12). Användning av historia kan skildras både som en yrkesmässig och historievetenskaplig disciplin. Därmed är det vetenskapliga bruket endast ett av era sätt att använda det för utna. Begreppet historiebruk de nieras som ett kommunikativt ämne som måste förmedlas via individer eller kollektiva grupper. Fortsatt beskriver de att människor agerar utifrån den historiska ram som producerats av föregående brukare av historien. Människan handlar således inom en historisk avgränsning. Visionen om framtiden och tolkningen av det föregående ligger därför alltid i brännpunkt för den samtida människan (Hassing & Vollmond, 2015).

Författarna beskriver era olika sätt att förhålla sig till historia och dess funktioner. Det första är historia som lärare (översatt från danska “historie som laeremester”), som beskriver hur vi använder oss av det föregående för att orientera oss i samtiden och ligger till grund för de val som människor gör. Historia som perspektiv eller spegel (översatt från danska “historie som perspektiv eller spejl”), fokuserar på mötet mellan historia och samtid i främmande kontexter. Detta kan innefatta jämförande exempli eringar av historien, vilket har funktionen att skapa närhet eller distans. Historia som identitetsskapande (översatt från danska “historie som identitetsdannelse”), används för att skapa ett tydligt narrativ av identitet hos individen eller det kollektiva. “Vi-mot-dem” mentalitet, som arbetar för att skapa grupperingar, är tydligt i detta historiebruk (Hassing & Vollmond, 2015).

Historia som argument (översatt från danska “historia som argument”, diskuterar användning av historien för att legitimera handlingar i nuet. Användaren har ett tydligt syfte i sitt bruk och avser att påverka acceptansen i samhällsarenan. Detta historiebruk berör därav synen på handlingar, den allmänna diskursen eller har ideologisk karaktär. Historia som underhållning (översatt från danska “historie som underholdning”), tar avstamp i det mediala och på vilka sätt som bland annat lm, musik, serier och annan kultur brukas för att förmedla och spegla det för utna i samtiden. Slutligen beskrivs historia som historievetenskapligt ämne (översatt från danska “historie som (videnskabs)fag”. Detta historiebruk beskriver hur människan analyserar historien i linje med andra vetenskapliga ämnesområden. Exempelvis konkretiseras historia som ett historievetenskapligt ämne

genom vetenskapliga artiklar, tidskrifter, avhandlingar och böcker. Detta kan även överskrida till mediala historiebruk, såsom museum eller dokumentär lmer. Däremot går det att avskilja att ämneskunniga är nyttjare av detta historiebruk (Hassing & Vollmond, 2015).

3.5.4 Historie(missbruk)

Under ett kapitel med rubriken historiemissbruk (översatt från danska “Misbrug af fortid”) beskrivs begreppet pseudohistoria (översatt från danska “pesudohistorie”) som ett missbruk av det för utna. Författarna menar att den så kallade pseudohistorien utgår från premissen att det inte går att utesluta historiska spekulationer, eftersom människor idag inte var närvarande och således inte kan utesluta alternativa förslag till vad som hände. Inte sällan maskerar sig pseudohistoria som historievetenskap i såväl populärkultur som böcker. Missbruk av historien närmar sig historiska händelser utifrån andra premisser än historievetenskapen. Istället för att utgå från hur yrkesprofessionella historiker tolkat källmaterial, utgår historiemissbruket från alternativa källor som inte har något vetenskapligt belägg (Hassing & Vollmond, 2015).

4. Sammanfattning och vidare forskning

4.1 Sammanfattande diskussion

Eftersom historiebruk är av en utav fem ämnesrelevanta förmågor i styrdokumenten och ett av tre stora begrepp inom historiedidaktiken: historiekultur, historiebruk och historiemedvetande, är det mycket relevant för en framtida historielärare att fördjupa sina kunskaper om begreppet. Under kunskapsöversikten har historiebrukets de nition och breda innebörd i forskningsläget undersökts. Begreppet historiebruk hänvisas av era författare till Friedrich Nietzsches de nition och typologiska utgångspunkt i Otidsenliga betraktelser (1874). Bland annat är Karlsson (2004 & 2010) tydlig med att åberopa grunden till sin typologi från Nietzsches, men även Zander (2017) och Nordgren (2006) diskuterar det tydliga in ytandet som Nietzsche haft. Det visar sig dock att trots någorlunda likartade utgångspunkter skiljer sig såväl perspektiv som slutsats av vilken funktion, de nition och vilka typer av historiebruk som existerar. Därav kan det uttydas ertal riktningar av utgångspunkter och motstridiga åsikter gällande historiebruk. Thorp (2018) baserar sitt typologiska historiebruk på Rüsens historiekulturstypologi och erfordrar legitimitet därifrån. Trots detta är forskningsläget ändå eniga om att historiebruk är levande och mångfacetterat i sin be ntlighet.

Somliga undersökande källor pekar på att historiebruk kan likställas med missbruk, medan andra menar att ett missbruk endast är ett bruk för någon annan. Men det diskuteras även huruvida ett historievetenskapligt historiebruk är det korrekta sättet att analysera. Därav blir andra förhållningssätt problematiska. Exempelvis ställer sig Karlsson och Zander (2017) samt Danielsson Malmros (2012) pragmatiskt till att alla människors användning av historien är legitimt och inte enbart då historiker brukar det för utna. I andra änden placerar sig Thorp, Hassing och Vollmond (2015) som ändå menar att det nns de bruk som måste likställas med missbruk av historien. Legnér (2016) och Aronsson (2008) diskuterar hur historien kan användas för att skapa distans och närhet mellan grupper, inte sällan i en destruktiv kontext och därav kan historia missbrukas på andras bekostnad.

Danielsson Malmros och Nordgren överlägger hur historiebruk kan verka som narrativ i människors liv och vilka former samt konsekvenser detta kan få. Båda pekar på hur historia och de narrativa berättelser som förmedlas påverkar människor i en mer privat dimension, men även hur historiebruk kan användas för att forma människors liv av makthavare. Det som konstateras är hur människor orienterar sig med hjälp av historien i sin samtid och att historien har en stor inverkan på en existentiell nivå. Danielsson Malmros diskuterar bland annat svårigheterna som individ att föreställa sig varande, utan den kollektiva gemenskap som ligger till grund för människans tillvaro. Berättelsen om den individuella och kollektiva samhörigheten hänvisas istället till det för utna och dess bruk av historien. Samtidigt pekar Nordgren på hur förmedling av det för utna är en ständig kommunikativ process i kontinuerligt förändring. Berättande och återberättande av historien är delvis en form av historiebruk, men det är också en del av densamma kommunikativa process. Hassing och Vollmond lyfter ett likartat perspektiv och skriver om hur historia och dess bruk skapas i kollektiva sammanhang. Nordgren avhandlar även hur historiebruk förekommer i populärkultur och vilka narrativ som förs fram i en sådan kontext. Narrativen står inte helt utan nyans utan för ofta med sig ett syfte.

Inte helt främmande till berättelser och narrativ diskuterar författarna Legnér och Aronsson i deras redogörelse av hur historiebruk selekteras, konserveras och reduceras. Denna process är i sin tur beroende av vad individ, samhälle eller nationen betonar som signi kant och tillhörande ett kulturarv. Detta kulturarv menar de i sin tur måste undersökas från historiebruk i det förgångna, som gjort densamma process av selektion, konservering och reducering av vilken historia som får företräde i en kulturell kontext. Samtidigt är detta inte något som är oföränderligt och det nns alltid motstånd till urvalsprocessen av kulturarv. Urvalsprocessen kan därför jämföras med de narrativ som Danielsson Malmros och Nordgren diskuterar och erhåller en aningen mer privat dimension, men istället fokuserar Legnér och Aronsson på det större perspektivet av historiebruk i kollektiva sammanhang.

Kunskapsöversikten har även undersökt hur historiebruk och det engelska begreppet “use of history” manifesterar sig i olika sammanhang. Ett stickprov av relevanta och prominenta internationella

redogör i sin typologi för olika sätt att förhålla sig till dess innebörd men har även konstruerat en typologi. Han kopplar begreppet till frågan om demokratin och påpekar även hur en typologi endast är en modell av verkligheten och har sina defekter. Folkenborg framhäver, likt Aronsson, att historia och dess svar är beroende på vilka frågor som ställs och dessutom vilken tolkning eller perspektiv som det undersöks genom. Han diskuterar även hur historiebruk kan ha en passiv och aktiv aspekt i människors liv samt existerar oberoende av önskan att ha den närvarande.

MacMillan dividerar om historiebrukets roll i vardagslivet och om hur detta skiljer sig åt från en historiker. Tolkning av historien kan skapa motsättningar, eftersom många perspektiv rivaliserar i det samtida slagfält som historiebruk be nner sig inom. Historien får därför en viktig roll i människor identitet och är påtagligt genom användning i vardagen. Hon beskriver även vilken makt det skrivna ordet för med sig och vilka implikationer det kan få. Historiebruk blir därigenom ett maktinstrument. Likt Danielsson Malmros och Nordgren beskriver författarna hur privata och o entliga sfärer av historiebruk ofta samverkar och överlappar med varandra. MacMillan menar att historia existerar en skiljelinje mellan intentionen från ett vardagligt bruk till ett maktfokuserat sådant.

Hassing och Vollmond menar att människan är skapta och skapare av historien i en lång kedja av historiebruk. Historia fungerar som ett kollektivt verktyg och påverkar individens ställningstagande av samtiden. De menar att vi lär oss av historien, formas av historien, speglar historien och orienteras oss med hjälp av det föregående. Historia används pluralistiskt, både med en aktiv och en bakomliggande passiv agenda. Författarna menar att det nns de som brukar historien genom ett pseudobruk, vilket resulterar i ett missbruk genom att undersöka historien på falska premisser.

4.2 Vidare forskning och framtida examensarbete

Det hade varit intressant att genomföra en empirisk undersökning som tar ansats i vilka typer av historiebruk som lärare använder sig av i klassrummet, och därav undersöka vilken de nition som fått övertag i de nationella styrdokumenten. Forskningen skulle kunna genomföras regionalt för att undersöka om det nns lokala preferenser av forskningsresultat. Detta hade kunnat gynna oss i vårt

framtida examensarbete och som framtida lärare genom att bidra till vidare re ektion över historiebrukets mångsidighet, men även fundera över dess relation till styrdokumenten för historieämnet. En annan faktor som hade kunnat undersökas med ett sådant perspektiv är huruvida historieundervisning bedrivs på ett likvärdigt sätt om lärare använder sig av historiebruksbegreppet med olika utgångspunkter. Med andra ord nns det ett ertal intressanta aspekter som kan uppmärksammas och undersökas kopplat till historiebrukets mångfacetterade natur.

Referenslista

Aronsson, P. (2004). Historiebruk - att använda det förflutna. Studentlitteratur AB.

Aronsson, P. (2008). Svenska historiebruk - nationellt och lokalt. I KulturSverige 2009, (s.37-42). Swecult. https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:220733/FULLTEXT01.pdf

Danielsson Malmros, I. (2012). Det var en gång ett land : berättelser om svenskhet i historieläroböcker och elevers föreställningsvärldar. Agerings Bokförlag.

Folkenborg, H. R. (2018). Én fortid – mange fortellinger: Introduksjon til historiebruk. Cappelen Damm akademisk.

Hassing, A., & Vollmond, C. (2015). Fra fortid til histoire: Historiefagets identitet og metoder. Columbus.

Karlsson, K.G. (2004). Historiedidaktik: begrepp, teori och analys. I Karlsson, K.G., & Zander, U. (Red.), Historien är nu – En introduktion till historiedidaktiken (s.13-66). Studentlitteratur AB.

Karlsson, K.G. (2010). Europeiska möten med historien: Historiekulturella perspektiv på andra världskriget, förintelsen och den kommunistiska terrorn. Bokförlaget Atlantis.

Karlsson, K.G., & Zander, U. (Red.). (2017). Historien är närvarande: Historiedidaktik som teori och tillämpning. Studentlitteratur AB.

Legnér, M. (2016). Kulturarvsbruk i väpnade kon ikter. Historisk tidskrift,

MacMillan, M. (2010). The Uses and Abuses of History. Pro le Books, LTD.

Nietzsche, F. (1874). On the Advantage and Disadvantage of History for Life. (P. Preuss, Övers.). Hackett Publishing Company. (Verlag von E.W. Fritzsch).

Nordgren, K. (2016). How to Do Things With History: Use of History as a Link Between Historical Consciousness and Historical Culture. I Theory and Research in Social Education.

https://www.researchgate.net/publication/307570918_How_to_Do_Things_With_History_Use _of_History_as_a_Link_Between_Historical_Consciousness_and_Historical_Culture

Nordgren, K. (2006). Vems är historien? - Historia som medvetande, kultur och handling i det mångkulturella Sverige [Doktorsavhandling]. Karlstads Universitet.

Patel, R., & Davidsso, B. (2019). Forskningsmetodikens grunder. Studentlitteratur AB.

Skolverket. (2011). Undervisning i gymnasieskolan: Ämne - Historia. Skolverket.se.

https://www.skolverket.se/undervisning/gymnasieskolan/laroplan-program-och-amnen-i-gymnasi eskolan/gymnasieprogrammen/amne?url=1530314731%2Fsyllabuscw%2Fjsp%2Fsubject.htm%3Fs ubjectCode%3DHIS%26lang%3Dsv%26tos%3Dgy%26p%3Dp&sv.url=12.5dfee44715d35a5cdfa9 2a3

Thorp, R. (2018). Perspektiv på historiebruk - undervis om hur historia används. I Undervisning utanför skolan: Rum och materialitet. Nr5, s.56 - 60.

http://su.diva-portal.org/smash/get/diva2:1212401/FULLTEXT01.pdf

Zander, U. (2018). Historiebruk i Teori och Bruk. I KLEIO - Historian Käyttö Ja Väärinkäyttö. Nr4, s.8-11.http://hyol. /assets/ les/Kleio/Kleio-arkisto/Kleio_4_2018_kevyt.pdf#page=8